016:001 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samtDatan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubenssöner, dessa togo till sig folk016:002 och gjorde uppror emot Mose; och dem följde två hundra femtiomän av Israels barn, hövdingar i menigheten, ombud ifolkförsamlingen, ansedda män.016:003 Och de församlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: »Numå det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla äro det, ochHERREN är mitt ibland dem; varför upphäven I eder då överHERRENS församling?»016:004 När Mose hörde detta, föll han ned på sitt ansikte.016:005 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: »I morgonskall HERREN göra kunnigt vem som hör honom till, och vem som ärden helige åt vilken han giver tillträde till sig. Och den hanutväljer, honom skall han giva tillträde till sig.016:006 Gören nu på detta sätt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela dinhop,016:007 och läggen eld i dem och strön rökelse på dem inför HERRENSansikte i morgon; den man som HERREN då utväljer, han är denhelige. Ja, nu må det vara nog, I Levi söner.»
016:008 Ytterligare sade Mose till Kora: Hören nu, I Levi söner.016:009 Är det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder frånIsraels menighet och givit eder tillträde till sig, så att I fånförrätta tjänsten i HERRENS tabernakel och stå inför menighetenoch betjäna den?016:010 Åt dig, och åt alla dina bröder, Levi söner, jämte dig, har hangivit tillträde till sig; och nu stån I också efter prästadömet!016:011 Därför, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som havenrotat eder samman mot HERREN—ty vad är Aron, att I knorrenmot honom?»
016:012 Och Mose sände och lät kalla till sig Datan och Abiram, Eliabssöner. Men de sade: »vi komma icke.016:013 Är det icke nog att du har fört oss hitupp ur ett land som flötav mjölk och honung, för att låta oss dö I öknen? Vill du nu ockupphäva dig till herre över oss?016:014 Ingalunda har du fört oss in i ett land som flyter av mjölk ochhonung, eller givit oss åkrar och vingårdar till arvedel. Ellertror du att du kan sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vikomma icke.»016:015 Då blev Mose mycket vred och sade till HERREN: »Se icke tillderas offergåva. Icke så mycket som en enda åsna har jag tagitav dem, och ingen av dem har jag gjort något ont.»
016:016 Och Mose sade till Kora: »Du och hela din hop mån inställa ederinför HERRENS ansikte i morgon, du själv och de, så ock Aron.016:017 Och var och en av eder må taga sitt fyrfat och lägga rökelsedärpå, och sedan bära sitt fyrfat fram inför HERRENS ansikte,två hundra femtio fyrfat; du själv och Aron mån ock taga varsitt fyrfat.»016:018 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld därpå ochströdde rökelse därpå, och ställde sig vid ingången tilluppenbarelsetältet; och Mose och Aron likaså.016:019 Och Kora församlade mot dem hela menigheten vid ingången tilluppenbarelsetältet. Då visade sig HERRENS härlighet för helamenigheten.016:020 och HERREN talade till Mose och Aron och sade:016:021 »Skiljen eder från denna menighet, så skall jag i ett ögonblickförgöra dem.»016:022 Då föllo de ned på sina ansikten och sade: »O Gud, du Gud sområder över allt kötts anda, skall du förtörnas på helamenigheten, därför att en enda man syndar?»016:023 Då talade HERREN till Mose och sade:016:024 »Tala till menigheten och säg: Dragen eder bort ifrån platsenrunt omkring Koras, Datans och Abirams lägerställe.»
016:025 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de äldstei Israel följde honom.016:026 Och han talade till menigheten och sade: »Viken bort ifrån dessaogudaktiga människors tält, och kommen icke vid något somtillhör dem, på det att I icke mån förgås genom alla derassynder.»016:027 Då drogo de sig bort ifrån platsen runt omkring Koras, Datansoch Abirams lägerställe; men Datan och Abiram hade gått ut ochställt sig vid ingången till sina tält med sina hustrur ochbarn, både stora och små.016:028 Och Mose sade: »Därav skolen I förnimma att det är HERREN somhar sänt mig för att göra alla dessa gärningar, och att jag ickehar handlat efter eget tycke:016:029 om dessa dö på samma sätt som andra människor dö, eller drabbasav hemsökelse på samma sätt som andra människor, så har HERRENicke sänt mig;016:030 men om HERREN här låter något alldeles nytt ske, i det attmarken öppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, såatt de levande fara ned i dödsriket, då skolen I därav veta attdessa människor hava föraktat HERREN.»016:031 Och just som han hade slutat att tala allt detta, rämnade markenunder dem,016:032 och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus ochallt Koras folk och alla deras ägodelar;016:033 och de foro levande ned i dödsriket, de med allt vad de hade,och jorden övertäckte dem, och så utrotades de ur församlingen.016:034 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid derasrop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.016:035 Men eld gick ut från HERREN och förtärde de två hundra femtiomännen som hade burit fram rökelse.
016:036 Och HERREN talade till Mose och sade:016:037 »Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall tagafyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem långt bort,016:038 ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat—de mäns som genomsin synd förverkade sina liv—dem skall man hamra ut tillplåtar för att därmed överdraga altaret; ty de hava varitframburna inför HERRENS ansikte och hava därigenom blivitheliga. Och de skola så vara ett tecken för Israels barn.»016:039 Då tog prästen Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrända männenhade burit fram, och man hamrade ut dem för att därmed överdragaaltaret,016:040 till en påminnelse för Israels barn att ingen främmande, ingensom icke vore av Arons säd, måtte träda fram för att antändarökelse inför HERRENS ansikte, på det att det icke skulle gåhonom såsom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vadHERREN hade sagt honom genom Mose.
016:041 Men dagen därefter knorrade Israels barns hela menighet emotMose och Aron och sade: »Det är I som haven dödat HERRENS folk.»016:042 Då nu menigheten församlade sig emot Mose och Aron, vände dessasig mot uppenbarelsetältet och fingo då se molnskyn övertäckadet; och HERRENS härlighet visade sig.016:043 Då gingo Mose och Aron fram inför uppenbarelsetältet.016:044 Och HERREN talade till Mose och sade:016:045 »Gån bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblickförgöra dem.» Då föllo de ned på sina ansikten.016:046 Och Mose sade till Aron: »Tag ditt fyrfat och lägg eld frånaltaret därpå och strö rökelse därpå, och bär det så med hastbort till menigheten och bringa försoning för dem; tyförtörnelse har gått ut från HERRENS ansikte, och hemsökelsenhar begynt.»016:047 Då tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mittin i församlingen, och se, hemsökelsen hade redan begynt iblandfolket, men han lade rökelsen på och bragte försoning förfolket.016:048 När han så stod mellan de döda och de levande, upphördehemsökelsen.016:049 Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde fjortontusen sju hundra, förutom dem som hade omkommit för Koras skull.016:050 Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältetsingång; och hemsökelsen hade upphört.
017:001 Och HERREN talade till Mose och sade:017:002 »Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland demäro hövdingar för stamfamiljer, en stav för var stamfamilj,tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva påhans stav.017:003 Och Arons namn skall du skriva på Levi stav; ty huvudmannen fördenna stams familjer skall hava sin särskilda stav.017:004 Sedan skall du lägga in dem i uppenbarelsetältet framförvittnesbördet, där jag uppenbarar mig för eder.017:005 Då skall ske att den man som jag utväljer, hans stav skallgrönska. Och så skall jag göra slut på Israels barns knorrande,så att jag slipper höra huru de knorra mot eder.»017:006 Och Mose talade till Israels barn, och hövdingarna för derasstamfamiljer gåvo honom alla var och en sin stav, tillsammanstolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.017:007 Och Mose lade stavarna inför HERRENS ansikte i vittnesbördetstält.
017:008 När nu Mose dagen därefter gick in i vittnesbördets tält, se, dågrönskade Arons stav, som var där för Levi hus, den hade knopparoch utslagna blommor och mogna mandlar.017:009 Och Mose bar alla stavarna ut från HERRENS ansikte till allaIsraels barn; och de sågo på dem och togo var och en sin stav.017:010 Och HERREN sade till Mose: »Lägg Arons stav tillbaka framförvittnesbördet, för att den där må förvaras såsom ett tecken förde gensträviga; så skall du göra en ände på deras knorrande, såatt jag slipper höra det, på det att de icke må dö.»017:011 Och Mose gjorde så; såsom HERREN hade bjudit honom, så gjordehan.
017:012 Och Israels barn ropade till Mose: »Se, vi omkomma, vi förgås,vi förgås allasammans!017:013 Var och en som kommer därvid, som kommer vid HERRENS tabernakel,han dör. Skola vi då verkligen alla omkomma?»
018:001 Och HERREN sade till Aron: Du och dina söner, och din faders husjämte dig, skolen bära den missgärning som vidlåder helgedomen;och du och dina söner jämte dig skolen bära den missgärning somvidlåder edert prästämbete.018:002 Men också dina fränder, Levi stam, din faders stam, skall dulåta få tillträde dit jämte dig, och de skola hålla sig till digoch betjäna dig, under det att du och dina söner jämte dig görentjänst inför vittnesbördets tält.018:003 Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad someljest är att iakttaga vid hela tältet; men de må icke komma vidde heliga redskapen eller altaret, på det att icke både de och Imån dö.018:004 De skola hålla sig till dig och iakttaga vad som är att iakttagavid uppenbarelsetältet, under all tjänstgöring vid tältet; meningen främmande får komma eder nära.018:005 Och I skolen iakttaga vad som är att iakttaga vid helgedomen ochvid altaret, på det att icke förtörnelse åter må komma överIsraels barn.018:006 Se, jag har uttagit edra bröder, leviterna, bland Israels barn;en gåva äro de åt eder, givna åt HERREN, till att förrättatjänsten vid uppenbarelsetältet.018:007 Men du och dina söner jämte dig skolen iakttaga vad som hör tilledert prästämbete, i allt vad som angår altaret och det som ärinnanför förlåten, och skolen så göra tjänst. Jag giver ederedert prästämbete såsom en gåvotjänst; men om någon främmandekommer därvid, skall han dödas.
018:008 Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver åt dig vad som skallförvaras av det som gives mig såsom gärd. Av Israels barns allaheliga gåvor giver jag detta till ämbetslott åt dig och dinasöner, såsom en evärdlig rätt.018:009 Detta skall tillhöra dig av det! högheliga som icke lämnas åtelden: alla deras offergåvor, så ofta de frambära spisoffereller syndoffer, eller frambära skuldoffer till ersättning åtmig, detta skall såsom högheligt tillhöra dig och dina söner.018:010 På en höghelig plats skall du äta detta; allt mankön må äta det,det skall vara dig heligt.018:011 Och detta är rad som skall tillhöra dig såsom en gärd av Israelsbarns gåvor, så ofta de frambära viftoffer; åt dig och åt dinasöner och döttrar jämte dig giver jag det till en evärdlig rätt;var och en i ditt hus som är ren må äta det:018:012 allt det bästa av olja och allt det bästa av vin och av säd,förstlingen därav, som de giva åt HERREN, detta giver jag åtdig.018:013 Förstlingsfrukterna av allt som växer i deras land, vilka debära fram åt HERREN, skola tillhöra dig; var och en i ditt hussom är ren må äta därav.018:014 Allt tillspillogivet i Israel skall tillhöra dig.018:015 Allt det som öppnar moderlivet, vad kött det vara må, evad detär människor eller boskap som de föra fram till HERREN, detskall tillhöra dig; dock så, att du tager lösen för det som ärförstfött bland människor, och likaledes tager lösen för det somär förstfött bland orena djur.018:016 Och vad angår dem som skola lösas, skall du taga lösen för dem,när de äro en månad gamla, och detta efter det värde du harbestämt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, dennaräknad till tjugu gera.018:017 Men för det som är förstfött bland fäkreatur eller får ellergetter må du icke taga lösen; det är heligt. Deras blod skalldu stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna såsomett eldsoffer, till en välbehaglig lukt för HERREN.018:018 Men deras kött skall tillhöra dig; det skall tillhöra diglikasom viftoffersbringan och det högra lårstycket.018:019 Alla heliga gåvor som Israels barn giva åt HERREN såsom gärd,dem giver jag åt dig och åt dina söner och döttrar jämte dig,såsom en evärdlig rätt. Ett evärdligt saltförbund införHERRENS ansikte skall detta vara för dig och för dinaavkomlingar jämte dig.018:020 och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava någonarvedel, och du skall icke hava någon lott bland dem; jag skallvara din lott och arvedel bland Israels barn.
018:021 Och se, åt Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel,såsom lön för den tjänst de förrätta, tjänsten viduppenbarelsetältet.018:022 Men de övriga israeliterna må hädanefter icke komma viduppenbarelsetältet, ty de skola därigenom komma att bära på syndoch så träffas av döden;018:023 utan leviterna skola förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet,och de skola bära de missgärningar som begås. Detta skall varaen evärdlig stadga för eder från släkte till släkte; blandIsraels barn skola de icke hava någon arvedel.018:024 Ty den tionde som Israels barn giva åt HERREN såsom gärd, dengiver jag åt leviterna till arvedel. Därför är det som jagsäger om dem att de icke skola hava någon arvedel bland Israelsbarn.
018:025 Och HERREN talade till Mose och sade:018:026 Till leviterna skall du så tala och säga: När I av Israels barnmottagen den tionde som jag har bestämt att I skolen få av demsåsom eder arvedel, då skolen I därav giva en gärd åt HERREN, entionde av tionden.018:027 Och denna eder gärd skall så anses, som när andra giva säd frånlogen och vin och olja från pressen.018:028 På detta sätt skolen ock I av all tionde som I mottagen avIsraels barn giva en gärd åt HERREN; och denna HERRENS gärd avtionden skolen I giva åt prästen Aron.018:029 Av alla gåvor som I fån skolen giva åt HERREN hela den gärd somtillkommer honom; av allt det bästa av gåvorna skolen I givaden, sådant bland dessa som passar till heliga gåvor.018:030 Och du skall säga till dem: När I nu given såsom gärd det bästaav dem, skall denna leviternas gåva så anses, som när andra givavad loge och press avkasta.018:031 I med edert husfolk mån äta det på vilken plats som helst; tydet är eder lön för eder tjänstgöring vid uppenbarelsetältet.018:032 När I så given det bästa av dem såsom gärd, skolen I icke förderas skull komma att bära på synd; och då skolen I icke ohelgaIsraels barns heliga gåvor och så träffas av döden.
019:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
019:002 Detta är den lagstadga som HERREN har påbjudit: Säg till Israelsbarn att de skaffa fram till dig en röd, felfri ko, en som ickehar något lyte, och som icke har burit något ok.019:003 Denna skolen I lämna åt prästen Eleasar; och man skall föra uthenne utanför lägret och slakta henne i hans åsyn.019:004 Och prästen Eleasar skall taga något av hennes blod på sittfinger, och stänka med hennes blod sju gånger mot framsidan avuppenbarelsetältet.019:005 Sedan skall man bränna upp kon inför hans ögon; hennes hud ochkött och blod jämte hennes orenlighet skall man bränna upp.019:006 Och prästen skall taga cederträ, isop och rosenrött garn ochkasta det i elden vari kon brännes upp.019:007 Och prästen skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten;därefter får han gå in i lägret. Dock skall prästen vara orenända till aftonen.019:008 Också den som brände upp henne skall två sina kläder i vattenoch bada sin kropp i vatten, och vara oren ända till aftonen.019:009 Och en man som är ren skall samla ihop askan efter kon och läggaden utanför lägret på en ren plats. Den skall förvaras åtIsraels barns menighet, till stänkelsevatten. Det är ettsyndoffer.019:010 Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall två sinakläder och vara oren ända till aftonen. Detta skall vara enevärdlig stadga för Israels barn och för främlingen som boribland dem.019:011 Den som kommer vid någon död, vid en människas lik, han skallvara oren i sju dagar.019:012 Han skall rena sig härmed på tredje dagen och på sjunde dagen,så bliver han ren. Men om han icke renar sig på tredje dagen ochpå sjunde dagen, så bliver han icke ren.019:013 Var och en som kommer vid någon död, vid liket av en människasom har dött, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENStabernakel, och han skall utrotas ur Israel. Därför attstänkelsevatten icke har blivit stänkt på honom, skall han varaoren; orenhet låder alltjämt vid honom.
019:014 Detta är lagen: När en människa dör i ett tält, skall var och ensom kommer in i tältet och var och en som redan är i tältet varaoren i sju dagar.019:015 Och alla öppna kärl, alla som icke hava stått överbundna, skolavara orena.019:016 Och var och en som ute på marken kommer vid någon som har fallitför svärd eller på annat sätt träffats av döden, eller vidmänniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.019:017 Och för att rena den som så har blivit oren skall man taga avaskan efter det uppbrända syndoffret och gjuta friskt vattendärpå i ett kärl.019:018 Och en man som är ren skall taga isop och doppa i vattnet ochstänka på tältet och på allt bohaget, och på de personer somhava varit därinne, och på honom som har kommit vid benen ellervid den fallne eller vid den som har dött på annat sätt, ellervid graven.019:019 Och mannen som är ren skall på tredje dagen och på sjunde dagenbestänka den som har blivit oren. När så på sjunde dagen hansrening är avslutad, skall han två sina kläder och bada sig ivatten, så bliver han ren om aftonen.019:020 Men om någon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall hanutrotas ur församlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom;stänkelsevatten har icke blivit stänkt på honom, han är oren.019:021 Och detta skall vara för dem en evärdlig stadga. Mannen somstänkte stänkelsevattnet skall två sina kläder; och om någonannan kommer vid stänkelsevattnet, skall han vara oren ända tillaftonen.019:022 Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den somkommer vid honom skall vara oren ända till aftonen.
020:001 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i öknen Sin i denförsta månaden, och folket stannade i Kades; där dog Mirjam ochblev där också begraven.
020:002 Och menigheten hade intet vatten; då församlade de sig emot Moseoch Aron.020:003 Och folket begynte tvista med Mose och sade: »O att också vihade fått förgås, när våra broder förgingos inför HERRENSansikte!020:004 Varför haven I fört HERRENS församling in i denna öken, så attvi och vår boskap måste dö här?020:005 Och varför haven I fört oss upp ur Egypten och låtit oss kommatill denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd ellervinträd eller granatträd växa, och där intet vatten finnes attdricka?»020:006 Men Mose och Aron gingo bort ifrån församlingen tilluppenbarelsetältets ingång och föllo ned på sina ansikten. Dåvisade sig HERRENS härlighet för dem.020:007 Och HERREN talade till Mose och sade:020:008 »Tag staven, och församla menigheten, du med din broder Aron,och talen till klippan inför deras ögon, så skall den givavatten ifrån sig; så skaffar du fram vatten åt dem ur klippanoch giver menigheten och dess boskap att dricka.020:009 Då tog Mose stav en från dess plats inför HERRENS ansikte, såsomhan hade bjudit honom.020:010 Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan;där sade han till dem: »Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl urdenna klippa skaffa fram vatten åt eder?»020:011 Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav tvågånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dessboskap fick dricka.020:012 Men HERREN sade till Mose och Aron: »Eftersom I icke trodden påmig och icke höllen mig helig inför Israels barns ögon, därförskolen I icke få föra denna församling in i det land som jag hargivit dem.»020:013 Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN,och där han bevisade sig helig på dem.
020:014 Och Mose skickade sändebud från Kades till konungen i Edom ochlät säga: »Så säger din broder Israel: Du känner alla devedermödor som vi hava haft att utstå,020:015 huru våra fäder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde iEgypten i lång tid, och huru vi och våra fäder blevo illabehandlade av egyptierna.020:016 Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände enängel som förde oss ut ur Egypten; och se, vi äro nu i Kades,staden som ligger vid gränsen till ditt område.020:017 Låt oss tåga genom ditt land. Vi skola icke taga vägen överåkrar och vingårdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; storavägen skola vi gå, utan att vika av vare sig till höger ellertill vänster, till dess vi hava kommit igenom ditt område.»020:018 Men Edom svarade honom: »Du får icke tåga genom mitt land. Om dudet gör, skall jag draga ut emot dig med svärd.»020:019 Men Israels barn sade till honom: »På den allmänna farvägenskola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av dittvatten, skall jag betala det. Jag begär ju ingenting: allenastatt få tåga vägen fram härigenom.»020:020 Han svarade: »Nej, du får icke tåga härigenom.» Och Edom drog utmot honom med mycket folk och ned stor makt.020:021 Då alltså Edom icke tillstadde Israel att tåga genom sittområde, vek Israel av och gick undan för honom.
020:022 Och de bröto upp från Kades. Och Israels barn, hela menigheten,kommo till berget Hor.020:023 Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen tillEdoms land, och sade:020:024 »Aron skall samlas till sina fäder: han skall icke komma in idet land som jag har givit åt Israels barn; ty I vorengensträviga mot min befallning vid Meribas vatten.020:025 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och för dem upp påberget Hor,020:026 och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Såskall Aron samlas till sina fäder och I dö där.»020:027 Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit; och de stego upp påberget Hor inför hela menighetens ögon.020:028 Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans sonEleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose ochEleasar stego ned från berget.020:029 Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan,begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.
021:001 Då nu konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet, hördeatt Israel var i antågande på Atarimvägen, gav han sig i stridmed Israel och tog några av dem till fånga.021:002 Då gjorde Israel ett löfte åt HERREN och sade: »Om du giverdetta folk i min hand, så skall jag giva deras städer tillspillo.»021:003 Och HERREN hörde Israels röst och gav kananéerna i deras hand,och de gåvo dem och deras städer till spillo; så fick ställetnamnet Horma.
021:004 Och de bröto upp från berget Hor och togo vägen åt Röda havettill, för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blevfolket otåligt.021:005 Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: »Varför havenI fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Härfinnes ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid denusla föda vi få.»021:006 Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungofolket; och mycket folk i Israel blev dödat.021:007 Då kom folket till Mose och sade: »Vi hava syndat därmed att vitalade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tagerbort dessa ormar ifrån oss.» Och Mose bad för folket.021:008 Då sade HERREN till Mose: »Gör dig en orm och sätt upp den på enstång; sedan må var och en som har blivit ormstungen se på den,så skall han bliva vid liv.»021:009 Då gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den på en stång;när sedan någon hade blivit stungen av en orm, såg han upp påkopparormen och blev så vid liv.
021:010 Och Israels barn bröto upp och lägrade sig i Obot;021:011 och från Obot bröto de upp och lägrade sig vid Ije-Haabarim iöknen som ligger framför Moab, österut.021:012 Därifrån bröto de upp och lägrade sig i Sereds dal.021:013 Därifrån bröto de upp och lägrade sig på andra sidan Arnon, därdenna bäck från amoréernas område, där den har runnit upp,flyter fram i öknen; ty Arnon är Moabs gräns och flyter frammellan Moabs land och amoréernas.021:014 Därför heter det i »Boken om HERRENS krig»:»Vaheb i Sufaoch dalarna där Arnon går fram,021:015 och dalarnas sluttning,som sänker sig mot Ars bygdoch stöder sig mot Moabs gräns.»
021:016 Därifrån drogo de till Beeri om brunnen där var det som HERREN sade till Mose: »Församla folket, så vill jag giva dem vatten.» 021:017 Då sjöng Israel denna sång:
»Flöda, du brunn! Ja, sjungen om den,021:018 om brunnen som furstar grävde,som folkets ypperste borrade,med spiran, med sina stavar.
021:019 Från öknen drogo de till Mattana, från Mattana till Nahaliel,från: Nahaliel till Bamot,021:020 från Bamot till den dal som ligger: på Moabs mark uppe på Pisga,där man kan se ut över ödemarken.
021:021 Och Israel skickade sändebud till Sihon, amoréernas konung, ochlät säga:021:022 »Låt mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifrånvägen in i åkrar eller vingårdar, och icke dricka vatten urbrunnarna. Stora vägen skola vi gå, till dess vi hava kommitigenom ditt område.»021:023 Men Sihon tillstadde icke Israel att tåga genom sitt område,utan församlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen,till dess han kom till Jahas; där gav han sig i strid medIsrael.021:024 Men Israel slog honom med svärdsegg och intog hans land frånArnon ända till Jabbok, ända till Ammons barns land, ty Ammonsbarns gräns var befäst.021:025 Och Israel intog alla städerna där; och Israel bosatte sig iamoréernas alla städer, i Hesbon och alla underlydande orter.021:026 Hesbon var nämligen Sihons, amoréernas konungs, stad, ty dennehade fört krig med den förre konungen i Moab och tagit ifrånhonom hela hans land ända till Arnon.021:027 Därför säga skalderna:
»Kommen till Hesbon!Byggas och befästasskall Sihons stad.021:028 Ty eld gick ut från Hesbon,en låga från Sihons stad;den förtärde Ar i Moab,dem som bodde på Arnons höjder.021:029 Ve dig, Moab!Förlorat är du, Kemos' folk!Han lät sina söner bliva slagna på flyktenoch sina döttrar föras bort i fångenskap,bort till amoréernas konung, Sihon.021:030 Vi sköto ned dem—förlorat var Hesbon,landet ända till Dibon;vi härjade ända till Nofa,Nofa, som når till Medeba.»
021:031 Så bosatte sig då Israel i amoréernas land.021:032 Och Mose sände ut och lät bespeja Jaeser, och de intogo dessunderlydande orter; och han fördrev amoréerna som bodde där.021:033 Sedan vände de sig åt annat hål. och drogo upp åt Basantill. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut tillstrid mot dem, till Edrei.021:034 Men HERREN sade till Mose: »Frukta icke för honom, ty i din handhar jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och duskall göra med honom på samma sätt som du gjorde med Sihon,amoréernas konung, som bodde i Hesbon.»021:035 Och de slogo honom jämte hans söner och allt hans folk, och lätoingen av dem slippa undan. Så intogo de hans land.
022:001 Och Israels barn bröto upp och lägrade sig på Moabs hedar, påandra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
022:002 Och Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort motamoréerna.022:003 Och Moab bävade storligen för folket, därför att det var såtalrikt; Moab gruvade sig för Israels barn.022:004 Och Moab sade till de äldste i Midjan: »Nu kommer denna hop attäta upp allt som finnes här runt omkring oss, likasom oxen äterupp vad grönt som finnes på marken.» Och Balak, Sippors son,var på den tiden konung i Moab.022:005 Och han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vidfloden, i hans stamfränders land, för att kalla honom till sig;han lät säga: »Se, här är ett folk som har dragit ut ur Egypten;se, det övertäcker marken, och det har lägrat sig mitt emot mig.022:006 Så kom nu och förbanna åt mig detta folk, ty det är mig förmäktigt; kanhända skall jag då kunna slå det och förjaga det urlandet. Ty jag vet att den du välsignar, han är välsignad, ochden du förbannar, han bliver förbannad.»022:007 Så gingo nu de äldste i Moab och de äldste i Midjan åstad ochhade med sig spådomslön; och de kommo till Bileam och framfördetill honom Balaks ord.022:008 Och han sade till dem: »Stannen här över natten, så vill jagsedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.» Dåstannade Moabs furstar kvar hos Bileam.022:009 Och Gud kom till Bileam; han sade: »Vad är det för män som duhar hos dig?»022:010 Bileam svarade Gud: »Balak, Sippors son, konungen i Moab, harsänt till mig detta bud:022:011 'Se, här är det folk som har dragit ut ur Egypten, och detövertäcker marken. Så kom nu och förbanna det åt mig; kanhändaskall jag då kunna giva mig i strid med det och förjaga det.'»022:012 Då sade Gud till Bileam: »Du skall icke gå med dem; du skallicke förbanna detta folk, ty det är välsignat.»022:013 Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sade han alltså tillBalaks furstar: »Gån hem till edert land, ty HERREN vill icketillstädja mig att följa med eder.»022:014 Då stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade:»Bileam vägrade att följa med oss.»
022:015 Men Balak sände ännu en gång åstad furstar, flera ochförnämligare än de förra.022:016 Och de kommo till Bileam och sade till honom: »Så säger BalakSippors son: 'Låt dig icke avhållas från att komma till mig;022:017 ty jag vill bevisa dig övermåttan stor ära, och allt vad dubegär av mig skall jag göra. Kom nu och förbanna åt mig dettafolk.'»022:018 Då svarade Bileam och sade till Balaks tjänare: »Om Balak ängåve mig så mycket silver och guld som hans hus rymmer, kundejag dock icke överträda HERRENS min Guds befallning, så att jaggjorde något däremot, vare sig litet eller stort.022:019 Men stannen nu också I kvar har över natten, för att jag måförnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.»022:020 Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: »Om dessamän hava kommit för att kalla dig, så stå upp och följ med dem.Men allenast vad jag säger dig skall du göra.»022:021 Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sadlade han alltså sinåsninna och följde med Moabs furstar.
022:022 Men då han nu följde med, upptändes Guds vrede, och HERRENSängel ställde sig på vägen för att hindra honom, där han red påsin åsninna, åtföljd av två sina tjänare.022:023 När då åsninnan såg HERRENS ängel stå på vägen med ett dragetsvärd i sin hand, vek hon av ifrån vägen och gick in på åkern;men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in påvägen.022:024 Därefter ställde sig HERRENS ängel i en smal gata mellanvingårdarna, där murar funnos på båda sidor.022:025 När nu åsninnan såg HERRENS ängel, trängde hon sig mot muren ochklämde så Bileams ben mot muren; och han slog henne ännu engång.022:026 Då gick HERRENS ängel längre fram och ställde sig på ett trångtställe, där ingen utväg fanns att vika undan, vare sig tillhöger eller till vänster.022:027 När åsninnan nu såg HERRENS ängel, lade hon sig ned underBileam. Då upptändes Bileams vrede och han slog åsninnan med sinstav.022:028 Men HERREN öppnade åsninnans mun, och hon sade till Bileam: »Vadhar jag gjort dig, eftersom du nu tre gånger har slagit mig?»022:029 Bileam svarade åsninnan: »Du har ju handlat skamligt mot mig; omjag hade haft ett svärd i min hand, skulle jag nu hava dräptdig.»022:030 Men åsninnan sade till Bileam: »Är icke jag din egen åsninna,som du har ridit på i all din tid intill denna dag? Och har jagnågonsin förut plägat göra så mot dig? Han svarade: »Nej.»022:031 Och HERREN öppnade Bileams ögon, så att han såg HERRENS ängelstå på vägen med ett draget svärd i sin hand. Då bugade han sigoch föll ned på sitt ansikte.022:032 Och HERRENS ängel sade till honom: »Varför har du nu tre gångerslagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, tydenna väg leder till fördärv och är mig emot.022:033 Och åsninnan såg mig, och hon har nu tre gånger vikit undan formig. Om hon icke hade vikit undan för mig, så skulle jag nu havadräpt dig, men låtit henne leva.»022:034 Då sade Bileam till HERRENS ängel: »Jag har syndat, ty jagvisste icke att du stod mig emot på vägen. Om nu min resamisshagar dig, så vill jag vända tillbaka.»022:035 Men HERRENS ängel svarade Bileam: »Följ med dessa män; men intetannat än vad jag säger dig skall du tala.» Så följde då Bileammed Balaks furstar.
022:036 När Balak hörde att Bileam kom, gick han honom till mötes tillIr i Moab, vid gränsen där Arnon flyter, vid yttersta gränsen.022:037 Och Balak sade till Bileam: »Sände jag icke enträget bud tilldig för att kalla dig hit? Varför ville du då icke begiva digtill mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillräcklig ära?»022:038 Bileam svarade Balak: »Du ser nu att jag har kommit tilldig. Men det står ingalunda i min egen makt att tala något. VadGud lägger i min mun, det måste jag tala.»022:039 Sedan följde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.022:040 Och Balak slaktade fäkreatur och småboskap och sände till Bileamoch de furstar som voro med honom.022:041 Och följande morgon tog Balak Bileam med sig och förde honom upppå Bamot-Baal; och han kunde från denna plats se en del avfolket.
023:001 Och Bileam sade till Balak: »Bygg här åt mig sju altaren, ochskaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar.»023:002 Balak gjorde såsom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade entjur och en vädur på vart altare023:003 Därefter sade Bileam till Balak »Stanna kvar vid dittbrännoffer; jag vill gå bort och se om till äventyrs HERRENvisar sig för mig; och vad helst han uppenbarar för mig, detskall jag förkunna för dig.» Och han gick upp på en kal höjd.023:004 Och Gud visade sig för Bileam; då sade denne till honom: »De sjualtarna har jag uppfört, och på vart altare har jag offrat entjur och en vädur.»023:005 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: »Gåtillbaka till Balak och tala så och så.»023:006 När han nu kom tillbaka till honom, fann han honom stående vidsitt brännoffer tillsammans med alla Moabs furstar.023:007 Då hör han upp sin röst och kvad:
»Från Aram hämtade mig Balak,från österns berg Moabs konung:'Kom och förbanna åt mig Jakob,kom och tala ofärd över Israel.023:008 Huru kan jag förbanna den gud ej förbannar,och tala ofärd över den som HERREN ej talar ofärd över?023:009 Från klippornas topp ser jag ju honom,och från höjderna skådar jag honom:se, det är ett folk som bor för sig självtoch icke anser sig likt andra folkslag.023:010 Vem kan räkna Jakob, tallös såsom stoftet,eller tälja ens fjärdedelen av Israel?Må jag få dö de rättfärdigas död,och blive mitt slut såsom deras!»
023:011 Då sade Balak till Bileam: »Vad har du gjort mot mig! Till attförbanna mina fiender hämtade jag dig, och nu har du i ställetvälsignat dem.»023:012 Men han svarade och sade: »Skulle jag då icke akta på vad HERRENlägger i min mun, och tala det?»
023:013 Och Balak sade till honom: »Följ nu med mig till ett annatställe, varifrån du ser dem; du ser här allenast en del av dem,du ser dem icke allasammans. Från det stället må du förbanna demåt mig.»023:014 Och han tog honom med sig till Väktarplanen på toppen av Pisga.Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vädur påvart altare.023:015 Därefter sade han till Balak: »Stanna kvar har vid dittbrännoffer; jag själv vill därborta se till, om något visarsig.»023:016 Och HERREN visade sig för Bileam och lade i hans mun vad hanskulle tala; han sade: »Gå tillbaka till Balak och tala så ochså.»023:017 När han nu kom till honom, fann han honom stående vid sittbrännoffer, och Moabs furstar stodo där med honom. Och Balakfrågade honom: »Vad har HERREN talat?»023:018 Då hov han upp sin röst och kvad:
»Stå upp, Balak, och hör;lyssna till mig, du Sippors son.023:019 Gud är icke en människa, så att han kan ljuga,icke en människoson, så att han kan ångra något.Skulle han säga något och icke göra det,tala något och icke fullborda det?023:020 Se, att välsigna har jag fått i uppdrag;han har välsignat, och jag kan icke rygga det.023:021 Ofärd är icke att skåda i Jakoboch olycka icke att se i Israel.HERREN, hans Gud, är med honom,och jubel såsom mot en konung höres där.023:022 Det är Gud som har fört dem ut ur Egypten;deras styrka är såsom vildoxars.023:023 Ty trolldom båtar intet mot Jakob,ej heller spådom mot Israel.Nej, nu måste sägas om Jakoboch om Israel: 'Vad gör icke Gud!'023:024 Se, det är ett folk som står upp likt en lejoninna,ett folk som reser sig likasom ett lejon.Det lägger sig ej ned, förrän det har ätit rovoch druckit blod av slagna man.»
023:025 Då sade Balak till Bileam: »Om du nu icke vill förbanna dem, såmå du åtminstone icke välsigna dem.023:026 Men Bileam svarade och sade till Balak: »Sade jag icke till dig:'Allt vad HERREN säger, det måste jag göra'?»
023:027 Och Balak sade till Bileam: »Kom, jag vill taga dig med mig tillett annat ställe. Kanhända skall det behaga Gud att du därifrånförbannar dem åt mig.023:028 Och Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, där man kanse ut över ödemarken.023:029 Och Bileam sade till Balak: »Bygg här åt mig sju altaren, ochskaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar.023:030 Och Balak gjorde såsom Bileam sade; och han offrade en tjur ochen vädur på vart altare.
024:001 Då nu Bileam såg att det var: HERRENS vilja att han skullevälsigna Israel, gick han icke, såsom de förra gångerna, bortoch såg efter tecken, utan vände sitt ansikte mot öknen.024:002 Och när Bileam lyfte upp sina ögon och såg Israel lägrad eftersina stammar, kom Guds Ande över honom.024:003 Och han hov upp sin röst och kvad:»Så säger Bileam, Beors son,så säger mannen med det slutna ögat,024:004 så säger han som hör Guds tal,han som skådar syner från den Allsmäktige,i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:024:005 Huru sköna äro icke dina tält, du Jakob,dina boningar, du Israel!024:006 De likna dalar som utbreda sig vida,de äro såsom lustgårdar invid en ström,såsom aloeträd, planterade av HERREN,såsom cedrar invid vatten.024:007 Vatten flödar ur hans ämbar,hans sådd bliver rikligen vattnad.Större än Agag skall hans konung vara,ja, upphöjd bliver hans konungamakt.024:008 Det är Gud som har fört honom ut ur Egypten.Hans styrka är såsom en vildoxes.Han skall uppsluka de folk som stå honom emot,deras ben skall han sönderkrossa,och med sina pilar skall han genomborra dem.024:009 Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom enlejoninna—vem vågar oroa honom? Välsignad vare den somvälsignar dig, och förbannad vare den som förbannar dig!»
024:010 Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihophänderna. Och Balak sade till Bileam: »Till att förbanna minafiender kallade jag dig hit, och se, du har i stället nu tregånger välsignat dem.024:011 Giv dig nu av hem igen. Jag tänkte att jag skulle få bevisa digstor ära; men se, HERREN har förmenat dig att bliva ärad.»024:012 Bileam svarade Balak: »Sade jag icke redan till sändebuden somdu skickade till mig:024:013 'Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld som hans husrymmer, kunde jag dock icke överträda HERRENS befallning, så attjag efter eget tycke gjorde något, vad det vara må.' Vad HERRENsäger, det måste jag tala.024:014 Se, jag går nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig omvad detta folk skall göra mot ditt folk i kommande dagar.»024:015 Och han hov upp sin röst och kvad:»Så säger Bileam, Beors son,så säger mannen med det slutna ögat,024:016 så säger han som hör Guds taloch har kunskap från den Högste,han som skådar syner från den Allsmäktige,i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:024:017 Jag ser honom, men icke denna tid,jag skådar honom, men icke nära.En stjärna träder fram ur Jakob,och en spira höjer sig ur Israel.Den krossar Moabs tinningaroch slår ned alla söner till Set.024:018 Edom skall han få till besittningtill besittning Seir—sina fienders länder.Ty Israel skall göra mäktiga ting;024:019 ur Jakob skall en härskare komma;han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit.»
024:020 Och han fick se Amalek; då hov han upp sin röst och kvad:»En förstling bland folken är Amalek,men på sistone hemfaller han åt undergång.»
024:021 Och han fick se kainéerna; då hov han upp sin röst och kvad:»Fast är din boning,och lagt på klippan är ditt näste.024:022 Likväl skall Kain bliva utrotad;ja, Assur skall omsider föra dig i fångenskap.»
024:023 Och han lov åter upp sin röst och kvad:
»O ve! Vem skall bliva vid liv,när Gud låter detta ske?024:024 Skepp skola komma från kittéernas kust,de skola tukta Assur, tukta Eber;också han skall hemfalla åt undergång.»
024:025 Och Bileam stod upp och vände tillbaka hem; också Balak for sinväg.
025:001 Och medan Israel uppehöll sig i Sittim, begynte folket bedrivaotukt med Moabs döttrar.025:002 Dessa inbjödo folket till sina gudars offermåltider,025:003 Och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig tillBaal-Peor. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel.025:004 Och HERREN sade till Mose: »Hämta folkets alla huvudman, och låtupphänga sådana i solen för HERREN, på det att HERRENS vredesglöd må vändas ifrån Israel.»025:005 Då sade Mose till Israels domare: »Var och en av eder dräpebland sina män dem som hava slutit sig till Baal-Peor.»
025:006 Nu kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder enmidjanitisk kvinna, inför Moses och Israels barns hela menighetsögon, under det att dessa stodo gråtande vid ingången tilluppenbarelsetältet.025:007 När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, sågdetta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand025:008 och följde efter den israelitiske mannen in i tältets sovrum ochgenomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som ockkvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. Så upphördehemsökelsen bland Israels barn.025:009 Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde tjugufyratusen.
025:010 Och HERREN talade till Mose och sade:025:011 »Pinehas, han som är son till prästen Arons son Eleasar, haravvänt min vrede från Israels barn, i det att han har nitälskatbland dem såsom jag nitälskar; därför har jag icke i minnitälskan förgjort Israels barn.025:012 Säg fördenskull: Se, jag gör med honom ett fridsförbund;025:013 och för honom, och för hans avkomlingar efter honom, skall dettavara ett förbund genom vilket han får ett evärdligt prästadöme,till lön för att han nitälskade för sin Gud och bragte försoningför Israels barn.»025:014 Och den dödade israelitiske mannen, han som dödades jämte denmidjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hövdingför en familj bland simeoniterna.025:015 Och den dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter tillSur; denne var stamhövding, hövding för en stamfamilj i Midjan.
025:016 Och HERREN talade till Mose och sade:025:017 »Angripen midjaniterna och slån dem.025:018 Ty de hava angripit eder genom de onda råd som de lade mot ederi saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiskahövdingdottern, deras syster, vilken dödades på den dag dåhemsökelsen drabbade eder för Peors skull.»
026:001 Efter denna hemsökelse talade HERREN till Mose och till Eleasar,prästen Arons son, och sade:026:002 »Räknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem somäro tjugu år gamla eller därutöver, efter deras familjer, allastridbara män i Israel.»026:003 Och Mose och prästen Eleasar talade till dem på Moabs hedar, vidJordan mitt emot Jeriko, och sade:026:004 »De som äro tjugu år gamla eller därutöver skola räknas.» Såhade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragitut ur Egyptens land.
026:005 Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn voro: Av Hanokhanokiternas släkt, av Pallu palluiternas släkt,026:006 av Hesron hesroniternas släkt, av Karmi karmiternas släkt.026:007 Dessa voro rubeniternas släkter. Och de av dem som inmönstradesutgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.026:008 Men Pallus söner voro Eliab.026:009 Och Eliabs söner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var denDatan och den Abiram, båda ombud för menigheten, som satte sigupp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, när dessa sattesig upp emot HERREN,026:010 varvid jorden öppnade sin mun och uppslukade dem jämte Kora, viddet tillfälle då dennes hop omkom, i det att elden förtärde detvå hundra femtio männen, så att de blevo till en varnagel.026:011 Men Koras söner omkommo icke.
026:012 Simeons barn, efter deras släkter, voro: Av Nemuel nemueliternas släkt, av Jamin jaminiternas släkt, av Jakin jakiniternas släkt, 026:013 av Sera seraiternas släkt, av Saul sauliternas släkt. 026:014 Dessa voro simeoniternas släkter, tjugutvå tusen två hundra.
026:015 Gads barn, efter deras släkter, voro: Av Sefon sefoniternas släkt, av Haggi haggiternas släkt, av Suni suniternas släkt, 026:016 av Osni osniternas släkt, av Eri eriternas släkt, 026:017 av Arod aroditernas släkt, av Areli areliternas släkt. 026:018 Dessa voro Gads barns släkter, så många av dem som inmönstrades, fyrtio tusen fem hundra.
026:019 Judas söner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaansland.026:020 Och Juda barn, efter deras släkter, voro: Av Sela selaniternassläkt, av Peres peresiternas släkt, av Sera seraiternas släkt.026:021 Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas släkt, av Hamulhamuliternas släkt.026:022 Dessa voro Juda släkter, så många av dem som inmönstrades,sjuttiosex tusen fem hundra.
026:023 Isaskars barn, efter deras släkter, voro: Av Tola tolaiternas släkt, av Puva puniternas släkt, 026:024 av Jasub jasubiternas släkt, av Simron simroniternas släkt. 026:025 Dessa voro Isaskars släkter, så många av dem som inmönstrades, sextiofyra tusen tre hundra.
026:026 Sebulons barn, efter deras släkter, voro: Av Sered serediternassläkt, av Elon eloniternas släkt, av Jaleel jaleeliternas släkt.026:027 Dessa voro sebuloniternas släkter, så många av dem sominmönstrades, sextio tusen fem hundra.
026:028 Josefs barn, efter deras släkter voro Manasse och Efraim.
026:029 Manasse barn voro: Av Makir makiriternas släkt; men Makir födde Gilead; av Gilead kom gileaditernas släkt. 026:030 Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas släkt, av Helek helekiternas släkt, 026:031 av Asriel asrieliternas släkt, av Sikem sikemiternas släkt, 026:032 av Semida semidaiternas släkt och av Hefer heferiternas släkt. 026:033 Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner, utan allenast döttrar; och Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 026:034 Dessa voro Manasse släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde femtiotvå tusen sju hundra.
026:035 Dessa voro Efraims barn, efter deras släkter: Av Sutelasutelaiternas släkt, av Beker bekeriternas släkt, av Tahantahaniternas släkt.026:036 Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas släkt026:037 Dessa voro Efraims barns släkter, så många av dem sominmönstrades trettiotvå tusen fem hundra.
Dessa voro Josefs barn, efter deras släkter.
026:038 Benjamins barn, efter deras släkter, voro: Av Bela belaiternassläkt, av Asbel asbeliternas släkt, av Ahiram ahiramiternassläkt,026:039 av Sefufam sufamiternas släkt, av Hufam hufamiternas släkt.026:040 Men Belas söner voro Ard och Naaman; arditernas släkt; av Naamannaamiternas släkt.026:041 Dessa voro Benjamins barn, efter deras släkter, och de av demsom inmönstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.
026:042 Dessa voro Dans barn, efter deras släkter: Av Suham suhamiternassläkt. Dessa voro Dans släkter, efter deras släkter.026:043 Suhamiternas släkter, så många av dem som inmönstrades, utgjordetillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.
026:044 Asers barn, efter deras släkter, voro: Av Jimna Jimnasläkten, av Jisvi jisviternas släkt, av Beria beriaiternas släkt. 026:045 Av Berias barn: Av Heber heberiternas släkt, av Malkiel malkieliternas släkt. 026:046 Och Asers dotter hette Sera. 026:047 Dessa voro Asers barns släkter, så många av dem som inmönstrades, femtiotre tusen fyra hundra.
026:048 Naftali barn, efter deras släkter, voro: Av Jaseel jaseeliternas släkt, av Guni guniternas släkt, 026:049 av Jeser jeseriternas släkt, av Sillem sillemiternas släkt. 026:050 Dessa voro Naftali släkter, efter deras släkter; och de av dem som inmönstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.
026:051 Dessa voro de av Israels barn som inmönstrades, sex hundra ett tusen sju hundra trettio.
026:052 Och HERREN talade till Mose och sade:026:053 Åt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernasantal.026:054 Åt en större stam skall du giva en större arvedel, och åt enmindre stam en mindre arvedel; åt var stam skall arvedel givasefter antalet av dess inmönstrade.026:055 Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen påsina fädernestammar skola de få sina arvedelar.026:056 Efter lottens utslag skall var stam större eller mindre, få sinarvedel sig tillskiftad.
026:057 Och dessa voro de av Levi stam som inmönstrades, efter derassläkter: Av Gerson gersoniternas släkt av Kehat kehatiternassläkt, av Merari merariternas släkt.026:058 Dessa voro leviternas släkter: libniternas släkt, hebroniternassläkt maheliternas släkt, musiternas släkt koraiternassläkt. Men Kehat födde Amram.026:059 Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åtLevi i Egypten; och hon födde åt Amram Aron och Mose och derassyster Mirjam.026:060 Och åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.026:061 Men Nadab och Abihu träffades av döden, när de buro framfrämmande eld inför HERRENS ansikte.026:062 Och de av dem som inmönstrades utgjorde tjugutre tusen, alla avmankön som voro en månad gamla eller därutöver. De hade nämligenicke blivit inmönstrade bland Israels barn, eftersom icke någonarvedel var given åt dem bland Israels barn.
026:063 Dessa voro de som inmönstrades av Mose och prästen Eleasar, närdessa mönstrade Israels barn på Moabs hedar, vid Jordan mittemot Jeriko.026:064 Bland dessa var ingen av dem som förut hade blivit inmönstradeav Mose och prästen Aron, när dessa mönstrade Israels barn iSinais öken,026:065 ty om dem hade HERREN sagt: »De skola döden dö i öknen.» Därförvar ingen kvar av dem, förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua,Nuns son.
027:001 Och Selofhads döttrar trädde fram Selofhads, som var son tillHefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, avManasses, Josefs sons, släkter. Och hans döttrar hette Mahela,Noa, Hogla, Milka och Tirsa.027:002 Dessa kommo nu inför Mose och prästen Eleasar ochstamhövdingarna och hela menigheten, vid ingången tilluppenbarelsetältet, och sade:027:003 »Vår fader har dött i öknen, men han var icke med i den hop somrotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egensynd, och han hade inga söner.027:004 Icke skall nu vår faders namn utplånas ur hans släkt för det atthan icke hade någon son? Giv åt oss en besittning ibland vårfaders bröder.»027:005 och Mose bar fram deras sak inför HERREN.027:006 Då talade HERREN till Mose och sade:027:007 »Selofhads döttrar hava talat rätt. Du skall giva också dem enarvsbesittning bland deras faders bröder genom att låta derasfaders arvedel övergå till dem.027:008 Och till Israels barn skall du tala och säga: När någon dör utanatt efterlämna någon son, skolen I låta hans arvedel övergå tillhans dotter.027:009 Men om han icke har någon dotter, så skolen I giva hans arvedelåt hans bröder.027:010 Har han icke heller några bröder, så skolen I giva hans arvedelåt hans faders bröder.027:011 Men om hans fader icke har några broder, så skolen I giva hansarvedel åt närmaste blodsförvant inom hans släkt, och denneskall då taga den i besittning.»
Detta skall vara en rättsstadga för Israels barn, såsom HERRENhar bjudit Mose.
027:012 Och HERREN sade till Mose: »Stig upp här på Abarimberget, såskall du få se det land som jag har givit åt Israels barn.027:013 Men när du har sett det, skall också du samlas till dina fäder,likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fäder;027:014 detta därför att I, i öknen Sin, när menigheten tvistade medmig, voren gensträviga mot min befallning och icke villen hållamig helig genom att skaffa fram vatten inför deras ögon.» Dettagällde Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin.
027:015 Och Mose talade till HERREN och sade:027:016 »Må HERREN, den Gud som råder över allt kötts anda, sätta en manöver menigheten,027:017 som kan gå i spetsen för dem, när de draga ut eller vända åter,och som kan vara deras ledare och anförare, så att icke HERRENSmenighet kommer att likna får som icke hava någon herde.»027:018 HERREN svarade Mose: »Tag till dig Josua, Nuns son, ty han är enman i vilken ande är, och lägg din hand på honom.027:019 Och för honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten,och insätt honom i hans ämbete inför deras ögon,027:020 och lägg något av din värdighet på honom, för att Israels barnshela menighet må lyda honom.027:021 Och hos prästen Eleasar skall han sedan hava att inställa sig,för att denne genom urims dom må hämta svar åt honom införHERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vändaåter, han själv och alla Israels barn med honom, helamenigheten.»
027:022 och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; han tog Josuaoch förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten.027:023 Och denne lade sina händer på honom och insatte honom i hansämbete, såsom HERREN hade befallt genom Mose.
028:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
028:002 Bjud Israels barn och säg till dem: Mina offer, det som är minspis av mina eldsoffer, en välbehaglig lukt för mig, dem skolenI akta på, så att I offren dem åt mig på bestämd tid.028:003 Och säg till dem: Detta är vad I skolen offra åt HERREN såsomeldsoffer: två årsgamla felfria lamm till brännoffer för var dagbeständigt.028:004 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammetskall du offra vid aftontiden,028:005 och såsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med enfjärdedels hin olja av stötta oliver.028:006 Detta är det dagliga brännoffret, som offrades på Sinai berg,till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN.028:007 Och såsom drickoffer därtill skall du offra en fjärdedels hin,till det första lammet; i helgedomen skall drickoffer av starkdryck utgjutas åt HERREN.028:008 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadantspisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: etteldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
028:009 Men på sabbatsdagen skall du offra två årsgamla felfria lamm, såock två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, såsomspisoffer, samt tillhörande drickoffer.028:010 Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras var sabbat, jämtedet dagliga brännoffret med tillhörande drickoffer.
028:011 Och på edra nymånadsdagar skolen I offra till brännoffer åtHERREN två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla felfria lamm,028:012 så ock tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, såsomspisoffer till var tjur, två tiondedels efa fint mjöl, begjutetmed olja, såsom spisoffer till väduren,028:013 och en tiondedels efa fint mjöl begjutet med olja, såsomspisoffer till vart lamm: ett brännoffer till en välbehagliglukt, ett eldsoffer åt HERREN.028:014 Och de tillhörande drickoffren skola utgöras av en halv hin vintill var tjur och en tredjedels hin till väduren och enfjärdedels hin till vart lamm. Detta är nymånadsbrännoffret, somskall offras i var och en av årets månader.028:015 Tillika skolen I offra en bock till syndoffer åt HERREN; denskall offras jämte det dagliga brännoffret med tillhörandedrickoffer.
028:016 Och i första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är HERRENSpåsk.028:017 Och på femtonde dagen i samma månad är högtid; då skall man ätaosyrat bröd, i sju dagar.028:018 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingenarbetssyssla skolen I då göra.028:019 Och såsom eldsoffer, såsom brännoffer åt HERREN, skolen I offratvå ungtjurar och en vädur och sju årsgamla lamm; felfria skolade vara.028:020 Och såsom spisoffer därtill skolen I offra fint mjöl, begjutetmed olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur ochtvå tiondedels efa till väduren;028:021 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sjulammen;028:022 tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringaförsoning för eder.028:023 Förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret,skolen I offra detta.028:024 Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: eneldsoffersspis, till en välbehaglig lukt för HERREN. Jämte detdagliga brännoffret skall detta offras, med tillhörandedrickoffer.028:025 Och på den sjunde dagen skolen I hålla en helig sammankomst;ingen arbetssyssla skolen I då göra.