028:001 Ve dig, du Efraimsdruckna mäns stolta krona,du hans strålande härlighetsvissnande blomsterpå bergshjässan ovan de vinberusadesbördiga dal!028:002 Se, från Herren kommeren som är stark och väldig,lik en hagelskur,en förödande storm,lik en störtskur med väldiga,översvämmande vatten,som slår allt till jorden med mat.028:003 Under fötterna bliver den då trampad,Efraims druckna mänsstolta krona.028:004 Och det går med hans strålande härlighetsvissnande blommapå bergshjässan ovanden bördiga dalen,såsom det går med ett fikon därnere,ett som har mognat före sommarskörden:så snart någon får syn därpå, slukar han det,medan han ännu har det i sin hand.028:005 På den tiden skall HERREN Sebaotbliva en härlig kronaoch en strålande kransför kvarlevan av sitt folk;028:006 och han skall bliva en rättens andeför den som skipar rätt,och en starkhetsmaktför dem som driva fienden på porten.
028:007 Men också härraglar man av vin,stapplar man av starka drycker;både präster och profeterragla av starka drycker,de äro överlastade av vin,de stappla av starka drycker;de ragla, när de profetera,de vackla, när de skipa rätt.028:008 Ja, alla bord äro fullaav vämjeliga spyor,ingen ren fläck finnes.028:009 —»Vem är det då han vill lära förstånd,och vem skall han få att giva akt på sin predikan?Äro vi då nyss avvanda från modersmjölken,nyss tagna från modersbröstet?028:010 Det är ju gnat på gnat, gnat på gnat,prat på prat, prat på prat,litet här, litet där!»028:011 —Ja väl, genom stammande läpparoch på ett främmande tungomålskall han tala till detta folk,028:012 han som en gång sade till dem:»Här är vilostaden,låten den trötte få vila;här är vederkvickelsens ort.»Men sådant ville de icke höra.028:013 Så skall då HERRENS ord bliva för dem»gnat på gnat, gnat på gnat,prat på prat, prat på prat,litet här, litet där».Och så skola de, bäst de gå där,falla baklänges och krossas,varda snärjda och fångade.
028:014 Hören därför HERRENS ord, I bespottare, I som råden över folket här i Jerusalem. 028:015 Eftersom I sägen: »Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt beskärm», 028:016 därför säger Herren, HERREN så: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad; den som tror på den behöver icke fly. 028:017 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm. 028:018 Och edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då solen I varda nedtrampade. 028:019 Så ofta det far fram, skall det träffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, både dag och natt. Idel förskräckelse bliver det, när I måsten akta på den predikan. 028:020 Ty sängen bliver då för kort att sträcka ut sig på och täcket för knappt att svepa in sig i. 028:021 Ty HERREN skall stå upp likasom på Perasims berg, och han skall låta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utföra sitt verk, ett sällsamt verk; han skall förrätta sitt arbete, ett förunderligt arbete. 028:022 Så hören nu upp med eder bespottelse, för att edra band ej må bliva än hårdare; ty om förstöring och oryggligt besluten straffdom över hela jorden har jag hört från Herren, HERREN Sebaot.
028:023 Lyssnen och hören min röst,akten härpå och hören mitt tal.028:024 När åkermannen vill så,plöjer han då beständigtoch hackar upp och harvar sin mark?028:025 Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet,strör han ju där svartkumminoch kastar dit kryddkumminoch sår vete i raderoch korn på dess särskilda platsoch spält i kanten.028:026 Ty hans Gud har undervisat honomoch lärt honom det rätta sättet.028:027 Man tröskar ju ej heller svartkummin med tröskvagnoch låter ej vagnshjul gå över kryddkummin,utan klappar ut svartkummin med stavoch kryddkummin med käpp.028:028 Och brödsäden, tröskar man sönder den?Nej, man plägar icke oavlåtligt tröska denoch driva sina vagnshjul och hästar däröver;man vill ju icke tröska sönder den.028:029 Också detta kommerfrån HERREN Sebaot;han är underbar i rådoch stor i vishet.
029:001 Ve dig, Ariel, Ariel,du stad, där David slog upp sitt läger!Läggen år till åroch låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,029:002 så skall jag bringa Ariel i trångmål;jämmer skall följa på jämmer,och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.029:003 Jag skall slå läger runt omkring digoch omsluta dig med vallaroch resa upp bålverk emot dig.029:004 Då skall du tala djupt nedifrån jorden,och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet;din röst skall höras såsom en andes ur jorden,och ur stoftet skall du viska fram dina ord.029:005 Men främlingshopen skall bliva såsom fint dammoch våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar;plötsligt och med hast skall detta ske.029:006 Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma,med tordön och jordbävning och stort dunder,med storm och oväderoch med lågor av förtärande eld.029:007 Och hela hopen av alla de folksom drogo i strid mot Ariel,de skola vara såsom en drömsyn om natten,alla som drogo i strid mot det och dess borgoch bragte det i trångmål.029:008 Såsom när den hungrige drömmer att han äter,men vaknar och känner sin buk vara tom,och såsom när den törstande drömmer att han dricker,men vaknar och känner sig törstig och försmäktande,så skall det gå med hela hopen av alla de folksom drogo i strid mot Sions berg.
029:009 Stån där med häpnad, ja, varen häpna;stirren eder blinda, ja, varen blinda,I som ären druckna, men icke av vin,I som raglen, men icke av starka drycker.029:010 Ty HERREN har utgjutit över ederen tung sömns andeoch har tillslutit edra ögon;han har höljt mörker över profeternaoch över siarna, edra ledare.
029:011 Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden ien förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsaoch säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den ärju förseglad»,029:012 och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läsdetta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»
029:013 Och HERREN har sagt:Eftersom detta folk nalkas mig med sin munoch ärar mig med sina läppar,men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,så att deras fruktan för migbestår i inlärda människobud,029:014 därför skall jag ännu en gånggöra underbara ting mot detta folk,ja, underbara och förunderliga;de visas vishet skall förgås,och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.
029:015 Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet,och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss,och vem känner oss?»029:016 Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika medkrukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har ickegjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har formatden: »Han förstår intet»?
029:017 Se, ännu allenast en liten tid,och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fältoch det bördiga fältet räknas såsom vildmark.029:018 De döva skola på den tidenhöra vad som läses för de,och de blindas ögon skola seoch vara fria ifrån dunkel och mörker;029:019 och de ödmjuka skola då kännaallt större glädje i HERREN;och de fattigaste bland människorskola fröjda sig i Israels Helige.029:020 Ty våldsverkarna äro då icke mer till,bespottarna hava fått en ände,och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,029:021 de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fälldaoch snärjde den som skulle skipa rätt i portenoch genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.
029:022 Därför säger HERREN så till Jakobs hus,han som förlossade Abraham:Nu skall Jakob icke mer behöva blygas,nu skall hans ansikte ej vidare blekna;029:023 ty när han—hans barn—få se mina händer verk ibland sig,då skola de hålla mitt namn heligt,de skola hålla Jakobs Helige heligoch förskräckas för Israels Gud.029:024 De förvillade skola då få förstånd,och de knorrande skola taga emot lärdom.
030:001 Ve eder, I vanartiga barn,säger HERREN,I som gören upp rådslagsom icke komma från mig,och sluten förbund,utan att min Ande är med,så att I därigenom hopensynd på synd,030:002 I som dragen ned till Egypten,utan att hava rådfrågat min mun,för att söka eder ett värn hos Faraooch en tillflykt under Egyptens skugga!030:003 Se, Faraos värnskall bliva eder till skam,och tillflykten under Egyptens skuggaskall bliva eder till blygd.030:004 Ty om ock hans furstar äro i Soan,och om än hans sändebud komma ända till Hanes,030:005 så skall dock var man få blygas över detta folk,som icke kan hjälpa dem,icke vara till bistånd och hjälp,utan allenast till skam och smälek.
030:006 Utsaga om Söderlandets odjur.
Genom ett farornas och ångestens land,där lejoninnor och lejon hava sitt tillhåll,jämte huggormar och flygande drakar,där föra de på åsnors ryggar sina rikedomaroch på kamelers pucklar sina skattertill ett folk som icke kan hjälpa dem.030:007 Ty Egyptens bistånd är fåfänglighet och tomhet;därför kallar jag det landet»Rahab, som ingenting uträttar».
030:008 Så gå nu in och skriv detta på en tavla, som må förvaras blanddem, och teckna upp det i en bok, så att det bevaras förkommande dagar, alltid och evinnerligen.030:009 Ty det är ett gensträvigt folk, trolösa barn, barn som ickevilja höra HERRENS lag,030:010 utan säga till siarna: »Upphören med edra syner», och tillprofeterna: »Profeteren icke för oss vad sant är; talen till osssådant som är oss välbehagligt, profeteren bedrägliga ting;030:011 viken av ifrån vägen, gån åt sidan från stigen, skaffen bort urvår åsyn Israel Helige.»030:012 Därför säger Israels Helige så: »Eftersom I förakten detta ordoch förtrösten på våld och vrånghet och stödjen eder på sådant,030:013 därför skall denna missgärning bliva för eder såsom ettfallfärdigt stycke på en hög mur, vilket mer och mer giver sigut, till dess att muren plötsligt och med hast störtar ned ochkrossas;030:014 den krossa, såsom när man våldsamt slår en lerkruka i bitar, såvåldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skärva stor nogatt därmed taga eld från eldstaden eller ösa upp vatten urdammen.»030:015 Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: »Om i vänden om ochären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet ochförtröstan varden I starka.» Men i viljen icke.030:016 I sägen: »Nej, på hästar vilja vi jaga fram»—därför skolen Iockså bliva jagade; »på snabba springare vilja vi rida åstad»—därför skola ock edra förföljare vara snabba.030:017 Tusen av eder skola fly för en enda mans hot eller för fem mänshot, till dess att vad som är kvar av eder bliver såsom en ensamstång på bergets topp, såsom ett baner på höjden.030:018 Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig;därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sigöver eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de somvänta efter honom.
030:019 Ja, du folk som bor på Sion, i Jerusalem, ingalunda må du gråta.Han skall förvisso vara dig nådig, när du ropar; så snart hanhör din röst, skall han svara dig.030:020 Ty väl skall Herren giva eder nödens bröd och fångenskapensdryck, men sedan skola dina lärare icke mer sättas å sido, utandina ögon skola se upp till dina lärare.030:021 Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skoladina öron höra detta ord ljuda bakom dig; »Här är vägen, vandrenpå en.»030:022 Då skolen I akta för orent silvret varmed edra skurna belätenäro överdragna, och guldet varmed edra gjutna beläten ärobelagda; du skall kasta ut det såsom orenlighet och säga tilldet: »Bort härifrån!»030:023 Och han skall giva regn åt säden som du har sått på din mark,och han skall av markens gröda giva dig bröd som är kraftigt ochnärande; och din boskap skall på den tiden gå i bet på vidaängar.030:024 Och oxarna och åsnorna med vilka man brukar jorden, de skola ätasaltad blandsäd om man har kastat med vanna och kastskovel.030:025 Och på alla höga berg och alla stora höjder skola bäckar rinnaupp med strömmande vatten—när den stora slaktningens dagkommer, då torn skola falla.030:026 Och månens ljus skall bliva såsom solens ljus, och solens ljusskall varda sju gånger klarare, såsom ett sjufaldigt dagsljus,när den tid kommer, då HERREN förbinder sitt folks skador ochhelar såren efter slagen som det har fått.
030:027 Se, HERRENS namn kommer fjärran ifrån, med brinnande vrede och med tunga rökmoln; hans läppar äro fulla av förgrymmelse, och hans tunga är såsom förtärande eld; 030:028 hans andedräkt är lik en ström som svämmar över, så att den når ändå upp till halsen. Ty han vill sålla folken i förintelsens såll och lägga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse. 030:029 Då skolen I sjunga såsom i en natt då man firar helig högtid, och edra hjärtan skola glädja sig, såsom när man under flöjters ljud tågar upp på HERRENS berg, upp till Israels klippa. 030:030 Och HERREN skall låta höra sin röst i majestät och visa huru hans arm drabbar, i vredesförgrymmelse och med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar. 030:031 Ty för HERRENS röst skall Assur bliva förfärad, när han slår honom med sitt ris. 030:032 Och så ofta staven far fram och HERREN efter sitt rådslut låter den falla på honom skola pukor och harpor ljuda. Gång på gång skall han lyfta sin arm till att strida mot honom. 030:033 Ty en Tofetplats är längesedan tillredd, ja ock för konungen är den gjord redo, och djup och vid är den; dess rund är fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelström skall HERRENS Ande sätta den i brand.
031:001 Ve dem som draga åstadned till Egypten för att få hjälp,i det de förlita sig på hästar,dem som sätta sin förtröstan på vagnar,därför att där finnas så många,och på ryttare,därför att mängden är så stor,men som ej vända sin blicktill Israels Heligeoch icke fråga efter HERREN!031:002 Också han är ju vis;han låter olyckan komma,och han ryggar icke sina ord.Han reser sig upp mot de ondas husoch mot den hjälp som ogärningsmännen sända.031:003 Ty egyptierna äro människor och äro icke Gud,deras hästar äro kött och icke ande.Och HERREN skall räcka ut sin hand,och då skall hjälparen vacklaoch den hjälpte falla,och båda skola tillhopa förgås.031:004 Ty så har HERREN sagt till mig:Såsom ett lejon ryter,ett ungt lejon över sitt rov,och icke skrämmes bortav herdarnas ropeller rädes för deras larm,när de i mängd samlas dit,så skall HERREN Sebaot fara nedför att strida på Sions bergoch uppe på dess höjd.031:005 Såsom fågeln breder ut sina vingar,så skall HERREN Sebaotbeskärma Jerusalem;han skall beskärma och hjälpa,han skall skona och rädda.
031:006 Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genomett så djupt fall, I Israels barn.031:007 Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudarav silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åteder till synd.031:008 Och Assur skall falla, men icke för en mans svärd; ett svärd,som icke är en människas, skall förtära honom. Han skall flyför svärd, och hans unga män skola bliva trälar.031:009 Och hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skola iförfäran fly ifrån baneret. Så säger HERREN, han som har sineld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
032:001 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet,och härskare, som skola härska med rättvisa.032:002 Var och en av dem skall varasåsom en tillflykt i stormen,ett skydd mot störtskuren;de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark,såsom skuggan av en väldig klippai ett törstigt land.032:003 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade,och de hörandes öron skola lyssna till.032:004 Då skola de lättsinnigas hjärtanbliva förståndiga och vinna kunskap,och de stammandes tungor skola talaflytande och tydligt.032:005 Dåren skall då icke mer heta ädling,ej heller bedragaren kallas herre.032:006 Ty en dåre talar dårskap,och hans hjärta reder till fördärv;så övar han gudlöshetoch talar, vad förvänt är, om HERREN,så låter han den hungrige svältaoch nekar den törstige en dryck vatten.032:007 Och bedragaren brukar onda vapen,han tänker ut skändliga anslagtill att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord,fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.032:008 Men en ädling tänker ädla tankaroch står fast vid det som ädelt är.
032:009 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal. 032:010 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer. 032:011 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg. 032:012 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden, 032:013 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden. 032:014 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta— 032:015 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark; 032:016 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. 032:017 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid. 032:018 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser. 032:019 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad. 032:020 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.
033:001 Ve dig, du fördärvare,som själv har gått fri ifrån fördärvet!Ve dig, du härjare,som själv har undgått förhärjning!När du har fyllt ditt mått att fördärva,drabbas du själv av fördärvet;när du har fullbordat till härjandedrabbas du själv av förhärjning.033:002 HERRE, var oss nådig,dig förbida vi.Var dessas arm var morgon;ja, var vår frälsning i nödens tid.033:003 För ditt väldiga dånfly folken bort;när du reser dig upp,förskingras folkslagen.033:004 Och man får skövla och taga byte efter eder,såsom gräsmaskar skövla;såsom gräshoppor störta fram,så störtar man över det.
033:005 HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet. 033:006 Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt. 033:007 Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen. 033:008 Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet. 033:009 Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv. 033:010 Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig. 033:011 Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva. 033:012 Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld. 033:013 Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären. 033:014 Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?» 033:015 Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är, 033:016 han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt. 033:017 Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land. 033:018 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?» 033:019 Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda. 033:020 Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder. 033:021 Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver. 033:022 Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss. 033:023 Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte. 033:024 Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.
034:001 Träden fram, I folk, och hören; I folkslag, akten härpå. Jorden höre och allt vad på den är, jordens krets och vad som alstras därav. 034:002 Ty HERREN är förtörnad på alla folk och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas. 034:003 Deras slagna kämpar ligga bortkastade, och stank stiger upp från deras döda kroppar, och bergen flyta av deras blod. 034:004 Himmelens hela härskara förgås, och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle; hela dess härskara faller förvissnad ned, lik vissnade löv från vinrankan, lik vissnade blad ifrån fikonträdet. 034:005 Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned på Edom till dom, på det folk jag har givit till spillo. 034:006 Ja, ett svärd har HERREN, det dryper av blod och är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett ifrån vädurars njurar; ty HERREN anställer ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land. 034:007 Vildoxar fällas ock därvid, tjurar, både små och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver dränkt i fett. 034:008 Ty detta är en HERRENS hämndedag, ett vedergällningens år, då han utför Sions sak. 034:009 Då bliva Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel; ja, dess land bliver förbytt i brinnande tjära. 034:010 Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall röken därav stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon gå där fram. 034:011 Pelikaner och rördrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo däri; ty förödelsens mätsnöre och förstörelsens murlod skall han låta komma däröver. 034:012 Av dess ädlingar skola inga finnas kvar där, som kunna utropa någon till konung; och alla dess furstar få en ände. 034:013 Dess palatser fyllas av törne, nässlor och tistlar växa i dess fästen; och det bliver en boning för ökenhundar och ett tillhåll för strutsar. 034:014 Schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och gastar ropa där till varandra; ja, där kan Lilit få ro, där kan hon finna en vilostad. 034:015 Där reder pilormen sitt bo och lägger sina ägg och kläcker så ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, där komma gamarna tillhopa, den ene möter där den andre. 034:016 Söken efter i HERRENS bok och läsen däri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke fåfängt söka det andra. Ty det är hans mun, som bjuder det, det är hans Ande, som samlar dem tillhopa. 034:017 Det är han, som kastar lott för dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter mätsnöre; till evig tid skola de hava den till besittning, från släkte till släkte bo därpå.
035:001 Öknen och ödemarken skola glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja. 035:002 Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla; Libanons härlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola få se HERRENS härlighet, vår Guds prakt. 035:003 Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. 035:004 Sägen till de försagda: »Varen frimodiga, frukten icke.» Se, eder Gud kommer med hämnd; vedergällning kommer från Gud, ja, själv kommer han och frälsar eder. 035:005 Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. 035:006 Då skall den lame hoppa såsom en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken. 035:007 Av förbränt land skall bliva en sjö och av torr mark vattenkällor; på den plats, där ökenhundar lägrade sig, skall växa gräs jämte vass och rör. 035:008 Och en banad väg, en farväg, skall gå där fram, och den skall kallas »den heliga vägen»; ingen oren skall färdas därpå, den skall vara för dem själva. Den som vandrar den vägen skall icke gå vilse, om han ock hör till de fåkunniga. 035:009 Där skall icke vara något lejon, ej heller skall något annat vilddjur komma dit. Intet sådant skall finnas där, men ett frälsat folk skall vandra på den. 035:010 Ja, HERRENS förlossade skola vända tillbaka och komma till Sion med jubel; evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skola de undfå, men sorg och suckan skola fly bort.
036:001 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, attSanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästastäder i Juda och intog dem.036:002 Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med enstor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vidÖvre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.036:003 Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreterarenSebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.036:004 Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger denstore konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för enförtröstan, som du nu har hängivit dig åt?036:005 Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har maktatt föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har sattdig upp mot mig?036:006 Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, närnågon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrarden. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla somförtrösta på honom.036:007 Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vårGud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskiaavskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför dettaaltare skolen I tillbedja'?036:008 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag villgiva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare tilldem.036:009 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en avmin herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan tillEgypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!036:010 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp tilldetta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som harsagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»
036:011 Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dinatjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icketill oss på judiska inför folket som står på muren.»036:012 Men Rab-Sake svarade: »Är det då till din herre och till dig,som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det ickefastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skolanödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»036:013 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst påjudiska och sade: »Hören den store konungens, den assyriskekonungens, ord.036:014 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmåricke rädda eder.036:015 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN,därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; dennastad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'036:016 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Görenupp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta varoch en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var ochen ur sin brunn,036:017 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är liktedert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd ochvingårdar.036:018 Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skallrädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sittland ur den assyriske konungens hand?036:019 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar?Eller hava de räddat Samaria ur min hand?036:020 Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt landur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalemur min hand?»
036:021 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade såbjudit och sagt: »Svaren honom icke.»036:022 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebnaoch kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivnakläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.
037:001 Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder ochhöljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.037:002 Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldstebland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profetenJesaja, Amos' son.037:003 Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans ochsmälekens dag är denne dag, ty fostren hava väl kommit fram tillfödseln, men kraft att föda finnes icke.037:004 Kanhända skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, med vilkahans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smädaden levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord somhan, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för denkvarleva som ännu finnes.»037:005 När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,037:006 sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Såsäger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem, medvilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.037:007 Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han pågrund av ett rykte som han skall få höra vänder tillbaka tillsitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans egetland.»
037:008 Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungenupptagen med att belägra Libna; ty han hade hört, att han hadebrutit upp från Lakis.
037:009 Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, konungen iEtiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom,skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia ochsade:037:010 »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud,som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker:'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungenshand.'037:011 Du har ju hört, vad konungarna i Assyrien hava gjort med allaandra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skullenu bliva räddad!037:012 Hava väl de folk, som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resefoch Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?037:013 Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen överSefarvaims stad, över Hena och Iva?»
037:014 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det,gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det införHERRENS ansikte.037:015 Och Hiskia bad till HERREN och sade:037:016 »HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, duallena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du hargjort himmel och jord.037:017 HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon ochse. Ja, hör alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han harsmädat den levande Guden.037:018 Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött allaländer såsom ock sitt eget land.037:019 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro ingagudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kundede förgöra dem.037:020 Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att allariken på jorden förnimma, att du, HERRE, är den ende.»
037:021 Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lät säga: »Såsäger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angåendeSanherib, konungen i Assyrien:037:022 Detta är det ord, som HERREN har talat om honom:
Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. 037:023 Vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon— ja, mot Israels Helige. 037:024 Genom dina tjänare smädade du HERREN, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess översta höjder, dess frodigaste skog; 037:025 jag grävde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.' 037:026 Har du icke hört, att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelägga befästa städer till grusade stenhopar. 037:027 Deras invånare blevo maktlösa, de förfärades och stodo med skam. Det gick dem såsom gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken, och säd, som förgås, förrän strået har vuxit upp. 037:028 Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig. 037:029 Men då du nu så rasar mot mig och då ditt övermod har nått till mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg, som du har kommit på.
037:030 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta,vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd, mendet tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdaroch äta deras frukt.037:031 Och den räddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall återskjuta rot nedtill och bära frukt upptill.037:032 Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara frånSions berg. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.037:033 Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien:
Han skall icke komma in i denna stadoch icke skjuta någon pil ditin;han skall icke mot den föra fram någon sköldeller kasta upp någon vall mot den.037:034 Samma väg han kom skall han vända tillbaka,och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.037:035 Ty jag skall beskärma och frälsa denna stadför min tjänare Davids skull.»
037:036 Och HERRENS ängel gick ut och slog i assyriernas läger etthundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgonkom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt.037:037 Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka;och han stannade sedan i Nineve.037:038 Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev handräpt med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser; därefterflydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddonblev konung efter honom.
038:001 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos'son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN:Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»038:002 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN.038:003 Och han sade: »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandratinför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort, vad gottär i dina ögon.» Och Hiskia grät bitterligen.038:004 Då kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:038:005 »Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud:Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skallföröka din livstid med femton år;038:006 jag skall ock rädda dig och denna stad ur den assyriskekonungens hand. Ja, jag skall beskärma denna stad.038:007 Och detta skall för dig vara tecknet från HERREN därpå att HERRENskall göra, vad han nu har lovat:038:008 se, solvisarskuggan, som nu på Ahas' solvisare har gått nedåtmed solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.» Så gick solentillbaka på solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt tillrygga.
038:009 En sång, skriven av Hiskia, Juda konung, när han hade varit sjuk och tillfrisknat från sin sjukdom: 038:010 Jag tänkte: Jag går hädan i mina bästa dagar, in genom dödsrikets portar; jag varder berövad återstoden av mina år. 038:011 Jag tänkte: Jag får icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i förgängelsens rike får jag ej mer skåda människor. 038:012 Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrån mig såsom en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut såsom en vävare sin väv, och jag skäres nu ned från bommen; innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig. 038:013 Jag måste ryta såsom ett lejon intill morgonen; så krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har gått över till natt, är du färdig med mig. 038:014 Jag klagade såsom en svala, såsom en trana, jag suckade såsom en duva; matta blickade mina ögon mot höjden: »HERRE, jag lider nöd; tag dig an min sak.» 038:015 Men vad skall jag väl säga, då han nu har talat till mig och själv utfört sitt verk? I ro får jag nu leva alla mina år till slut efter all min själs bedrövelse. 038:016 Herre, sådant länder till liv, min ande har i allo sitt liv därav. Och så helar du mig—ja, giv mig liv! 038:017 Se till mitt bästa kom denna bittra bedrövelse över mig. I din kärlek räddade du min själ ifrån förintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg. 038:018 Ty dödsriket tackar dig icke, döden prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer på din trofasthet. 038:019 De som leva, de som leva, de tacka dig, såsom ock jag nu gör; och fäderna göra din trofasthet kunnig för barnen. 038:020 HERREN skall frälsa mig, och mina sånger skola vi då spela i alla våra livsdagar däruppe i HERRENS hus.
038:021 Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och läggaden såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.038:022 Men Hiskia sade: »Vad för ett tecken gives mig därpå att jagskall få gå upp i HERRENS hus?»
039:001 Vid samma tid sände Merodak-Baladan, Baladans son, konungen iBabel, brev och skänker till Hiskia; och han fick höra, attdenne hade varit sjuk, men blivit återställd.039:002 Och Hiskia gladde sig över deras ankomst och visade dem sittförrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor ochsina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns ihans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hansägo, som han icke visade dem.
039:003 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:»Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?»Hiskia svarade: »De hava kommit till mig ifrån fjärran land,ifrån Babel.»039:004 Han sade vidare: »Vad hava de sett i ditt hus?» Hiskia svarade:»Allt som är i mitt hus hava de sett: intet finnes i minaskattkamrar, som jag icke har visat dem.»039:005 Då sade Jesaja till Hiskia: »Hör HERREN Sebaots ord:039:006 Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus och somdina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort tillBabel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.039:007 Och söner till dig, de som skola utgå av dig och som du skallföda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i denbabyloniske konungens palats.»039:008 Hiskia sade till Jesaja: »Gott är det HERRENS ord, som du hartalat.» Och han sade ytterligare: »Frid och trygghet skola jufå råda i min tid.»
040:001 Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. 040:002 Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder. 040:003 Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud. 040:004 Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark. 040:005 HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat.» 040:006 Hör, någon talar: »Predika!», och en annan svarar: »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken. 040:007 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå. 040:008 Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.» 040:009 Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: »Se, där är eder Gud!» 040:010 Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom. 040:011 Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram. 040:012 Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål? 040:013 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom? 040:014 Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg? 040:015 Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn. 040:016 Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brännoffer. 040:017 Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom; såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom. 040:018 Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida? 040:019 Månne ett avgudabeläte?—det gjutes av någon konstnär, och guldsmeden överdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder så guldsmeden det. 040:020 Den som icke har råd att offra så mycket, han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar, och söker sig en förfaren konstnär, som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull. 040:021 Haven I då intet förstånd? Hören I då intet? Blev detta icke förkunnat för eder från begynnelsen? Haven I icke förstått, vad jordens grundvalar säga? 040:022 Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder. 040:023 Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet. 040:024 Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorka, och en stormvind för dem bort såsom strå. 040:025 Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han? säger den Helige. 040:026 Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver. 040:027 Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud»? 040:028 Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt. 040:029 Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. 040:030 Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla; 040:031 men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.
041:001 Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta. 041:002 Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden? 041:003 Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot. 041:004 Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme. 041:005 Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa. 041:006 Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: »Fatta mod!» 041:007 Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: »Den är god» och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull. 041:008 Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän, 041:009 du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått», 041:010 frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand. 041:011 Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås. 041:012 Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände. 041:013 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig. 041:014 Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige. 041:015 Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar. 041:016 Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige. 041:017 De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem. 041:018 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång. 041:019 Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, 041:020 för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det. 041:021 Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung. 041:022 Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma, 041:023 förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det. 041:024 Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse. 041:025 Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera. 041:026 Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom. 041:027 Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap. 041:028 Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga. 041:029 Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.
042:001 Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken. 042:002 Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna. 042:003 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten. 042:004 Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag. 042:005 Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där: 042:006 Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket och sätta dig till ett ljus för folkslagen, 042:007 för att du må öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret. 042:008 Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena. 042:009 Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit. Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem. 042:010 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov från jordens ända, I som faren på havet, så ock allt vad däri är, I havsländer med edra inbyggare; 042:011 stämmen upp, du öken med dina städer och I byar, där Kedar bor; jublen, I klippornas invånare, ropen från bergens toppar. 042:012 Given HERREN ära och förkunnen hans lov i havsländerna. 042:013 HERREN drager ut såsom en hjälte, han eggar upp sig till iver såsom en krigare; han uppgiver härskri, han ropar högt och visar sin makt mot sina fiender. 042:014 I lång tid har jag tegat, jag höll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut. 042:015 Jag skall föröda berg och höjder och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut. 042:016 Och de blinda skall jag leda på en väg som de icke känna; på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord. 042:017 Men de som förtrösta på skurna beläten och som säga till gjutna beläten: »I ären våra gudar», de skola vika tillbaka och stå där med skam. 042:018 Hören, I döve; I blinde, skåden och sen. 042:019 Vem är blind, om icke min tjänare, och så döv som den budbärare jag sänder åstad? 042:020 Du har fått se mycket, men du aktar icke därpå; fastän öronen hava blivit öppnade, lyssnar ingen till. 042:021 Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull, att han vill låta sin lag komma till makt och ära. 042:022 Men detta är ett plundrat och skövlat folk; dess ynglingar äro alla lagda i bojor, och i fängelser hållas de gömda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som räddar, till skövling, och ingen säger: »Giv tillbaka.» 042:023 Ack att någon bland eder ville lyssna härtill, för framtiden giva akt och höra härpå! 042:024 Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra? 042:025 Därför utgöt han över dem i sin vrede förtörnelse och krigets raseri. Och de förbrändes därav runt omkring, men besinnade det icke; de förtärdes därav, men aktade icke därpå.
043:001 Men nu säger HERREN så, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. 043:002 Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig. 043:003 Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din frälsare; jag giver Egypten till lösepenning för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe. 043:004 Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig, därför giver jag människor till lösen för dig och folk till lösen för ditt liv. 043:005 Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa. 043:006 Jag skall säga till Norden: »Giv hit» och till södern: »Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända, 043:007 envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.» 043:008 För hitut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock hava öron. 043:009 Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina forna utsagor. Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt, så att dessa, när de höra det, kunna säga: »Det är sant.» 043:010 Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. 043:011 Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare. 043:012 Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud. 043:013 Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det? 043:014 Så säger HERREN, eder förlossare, Israels Helige: För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans på flykten, jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd. 043:015 Jag är HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung. 043:016 Så säger HERREN, han som gör en väg i havet, en stig i väldiga vatten, 043:017 han som för vagnar och hästar ditut, ja, härskara och och stridsmakt, sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp, de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke: 043:018 Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett. 043:019 Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken, 043:020 så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka. 043:021 Det folk, som jag har danat åt mig, skall förtälja mitt lov. 043:022 Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel. 043:023 Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår eller ärat mig med dina slaktoffer; icke har jag vållat dig arbete med spisoffer, ej heller möda med rökelse. 043:024 Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar. 043:025 Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg. 043:026 Låt mig höra, vad du har att säga, och låt oss gå till rätta med varandra; tala du, för att du må finnas rättfärdig. 043:027 Men se, redan din stamfader syndade, och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig. 043:028 Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse.
044:001 Men hör nu, du Jakob, min tjänare,du Israel, som jag har utvalt.044:002 Så säger HERREN, han som har skapat dig,han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:Frukta icke, du min tjänare Jakob,du Jesurun, som jag har utvalt.044:003 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstigaoch strömmar över det torra;jag skall utgjuta min Ande över din barnoch min välsignelse över dina telningar,044:004 så att de växa upp mitt ibland gräsetsåsom pilträd vid vattenbäckar.044:005 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag»,och den andre skall åberopa Jakobs namn,och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen»och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.044:006 Så säger HERREN, Israels konung,och hans förlossare, HERREN Sebaot:Jag är den förste, och jag är den siste,och förutom mig finnes ingen Gud.044:007 Och vem talar, såsom jag har gjort,alltsedan jag lät urtidsfolket framträda?Må han förkunna det och lägga det fram för mig.Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.044:008 Frukten icke och varen icke förskräckta.Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om dettaoch förkunnat det? I ären ju mina vittnen.Finnes väl någon Gud förutom mig?Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.