011:011 Men efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in idem, och de reste sig upp på sina fötter; och en stor fruktanföll över dem som sågo dem.011:012 Och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem:»Kommen hit upp.» Då stego de i en sky upp till himmelen, isina ovänners åsyn.011:013 Och i samma stund blev det en stor jordbävning, och tiondedelenav staden störtade samman, och genom jordbävningen omkommo sjutusen människor; och de övriga blevo förskräckta och gåvo ära åtGud i himmelen.011:014 Det andra ve har gått till ända; se, det tredje ve kommer snart.
011:015 Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Då ljödo i himmelenstarka röster som sade: »Väldet över världen har blivit vårHerres och hans Smordes, och han skall vara konung ievigheternas evigheter.»011:016 Och de tjugufyra äldste, som sutto på sina troner inför Gud,föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud011:017 och sade: »Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är,och som var, för att du har tagit i besittning din stora maktoch trätt fram såsom konung.011:018 Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tiddå de döda skola få sin dom, och då du skall löna dina tjänareprofeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, både småoch stora, och då du skall fördärva dem som fördärva jorden.»
011:019 Och Guds tempel i himmelen öppnades, och hans förbundsark blevsynlig i hans tempel. Då kommo ljungeldar och dunder och tordönoch jordbävning och starkt hagel.
012:001 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes enkvinna, som hade solen till sin klädnad och månen under sinafötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.012:002 Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda.012:003 Ännu ett annat tecken visade sig i himmelen: där syntes en storröd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och på sinahuvuden sju kronor.012:004 Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnoroch kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnansom skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hadefött det.012:005 Och hon födde ett barn gossebarn, som en gång skall styra allafolk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud ochtill hans tron;012:006 Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig bereddav Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen tvåhundra sextio dagar.
012:007 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sigi strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem,012:008 men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mernågon plats för dem.012:009 Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han somkallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blevnedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom.
012:010 Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningenoch makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; tyvåra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och nattanklagade dem inför vår Gud.012:011 De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sittvittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sigundan döden.012:012 Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig,du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder istor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.»
012:013 Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljdehan kvinnan, som hade fött gossebarnet.012:014 Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att honskulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sittuppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrånormens åsyn.012:015 Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan såsom enström, för att strömmen skulle bortföra henne.012:016 Men jorden kom kvinnan till hjälp; jorden öppnade sin mun ochdrack upp strömmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.012:017 Och draken vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för attföra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Gudsbud och hava Jesu vittnesbörd.
013:018 Och han ställde sig på sanden invid havet.
013:001 Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio hornoch sju huvuden, och på sina horn hade det tio kronor och påsina huvuden hädiska namn.013:002 Och vilddjuret, som jag såg, liknade en panter, men det hadefötter såsom en björn och gap såsom ett lejon. Och draken gavdet sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.013:003 Och jag såg ett av dess huvuden vara likasom sårat till döds, mendess dödssår blev läkt. Och hela jorden såg med förundran eftervilddjuret.013:004 Och de tillbådo draken, därför att han hade givit vilddjuretsådan myndighet; de tillbådo och vilddjuret och sade »Vem är likvilddjuret, och vem kan strida mot det?»013:005 Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vadhädiskt var, och det fick makt att så göra under fyrtiotvåmånader.013:006 Och den öppnade sin mun till att föra hädiskt tal mot Gud, tillatt häda hans namn och hans tabernakel och dem som bo ihimmelen.013:007 Och det fick makt att föra krig mot de heliga och att övervinnadem; och det fick makt över alla stammar och folk och tungomåloch folkslag.013:008 Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar somicke har sitt namn från världens begynnelse skrivet i livetsbok, det slaktade Lammets bok.013:009 Den som har öra, han höre.013:010 Den som för andra bort i fångenskap, han skall själv blivabortförd i fångenskap; den som dräper andra med svärd, han skallsjälv bliva dräpt med svärd. Här gäller det för de heliga atthava ståndaktighet och tro.
013:011 Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tvåhorn, lika ett lamms, och det talade såsom en drake.013:012 Och det utövar det första vilddjurets hela myndighet, i dessåsyn. Och det kommer jorden och dem som bo därpå att tillbedjadet första vilddjuret, det vars dödssår blev läkt.013:013 Och det gör stora tecken, så att det till och med låter eld imänniskornas åsyn falla ned från himmelen på jorden.013:014 Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjuretsåsyn, förvillar det jordens inbyggare; det förmår genom sitt taljordens inbyggare att göra en bild åt vilddjuret, det som varsårat med svärd, men åter kom till liv.013:015 Och det fick makt att giva ande åt vilddjurets bild, så attvilddjurets bild till och med kunde tala och kunde låta dödaalla som icke tillbådo vilddjurets bild.013:016 Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga,både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högrahanden eller på pannan,013:017 så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den somär märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal.013:018 Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne utbetydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Ochdess tal är sex hundra sextiosex.
014:001 Och jag fick se Lammet stå på Sions berg jämte det ett hundrafyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivnapå sina pannor.014:002 Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av storavatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jaghörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor.014:003 Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och deäldste vad som tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lärasig den sången, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som vorofriköpta ifrån jorden.014:004 Dessa äro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de ärosåsom jungfrur. Dessa äro de som följa Lammet varthelst detgår. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstlingåt Gud och Lammet.014:005 Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äroostraffliga.
014:006 Och jag såg en annan ängel flyga fram uppe i himlarymden; hanhade ett evigt evangelium, som han skulle förkunna för dem sombo på jorden, för alla folkslag och stammar och tungomål ochfolk.014:007 Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom ära; tystunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honomsom har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.
014:008 Och ännu en annan ängel följde honom; denne sade: »Fallet,fallet är det stora Babylon, som har givit alla folk att drickaav sin otukts vredesvin.»
014:009 Och ännu en tredje ängel följde dem; denne sade med hög röst:»Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dessmärke på sin panna eller på sin hand,014:010 så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkti hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med eldoch svavel, i heliga änglars och i Lammets åsyn.014:011 Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evighetersevigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de somtillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig meddess namn.014:012 Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem somhålla Guds bud och bevara tron på Jesus.»
014:013 Och jag hörde en röst från himmelen säga: »Skriv: Saliga äro dedöda som dö i Herren härefter. Ja, säger Anden, de skola fåvila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.»
014:014 Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade enmänniskoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans, och isin hand en vass lie.
014:015 Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög rösttill den som satt på skyn: »Låt din lie gå, och inbärga skörden;ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt mogentill skörd.»014:016 Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, ochjorden blev avbärgad.
014:017 Och en annan ängel kom ut ur templet i himmelen, och jämväl hanhade en vass lie.
014:018 Och ännu en ängel kom fram ifrån altaret, den som hade makt överelden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassalien; han sade »Låt din vassa lie gå, och skär av druvklasarnafrån vinträden på jorden, ty deras druvor äro fullmogna.»014:019 Och ängeln högg till med sin lie på jorden och skar av fruktenifrån vinträden på jorden och kastade den i Guds vredes storavinpress.014:020 Och vinpressen trampade utanför staden, och blod gick ut frånpressen och steg ända upp till betslen på hästarna, på ensträcka av ett tusen sex hundra stadier.
015:001 Och jag såg ett annat tecken i himmelen, stort och underbart;sju änglar med de sju plågor som bliva de sista, ty med dem ärGuds vredesdom fullbordad.
015:002 Och jag fick se något som såg ut såsom ett glashav, blandat medeld. Och jag såg dem som hade vunnit seger över vilddjuret, meddess bild och dess namns tal, stå vid glashavet, med Guds harpori sina händer.015:003 Och de sjöngo Moses', Guds tjänares, sång ochLammets sång: de sjöngo:»Stora och underbara äro dina verk,Herre Gud, du Allsmäktige;rättfärdiga och rätta äro dina vägar,du folkens konung.015:004 Vem skulle icke frukta dig, Herre,och prisa ditt namn?Du allena är helig,och alla folk skola kommaoch tillbedja inför dig.Ty dina domar hava blivit uppenbara.»
015:005 Sedan såg jag att vittnesbördets tabernakels tempel i himmelenöppnades.015:006 Och de sju änglarna med de sju plågorna kommo ut ur templet,klädda i rent, skinande linne, och omgjordade kring bröstet medgyllene bälten.015:007 Och ett av de fyra väsendena gav de sju änglarna sju gylleneskålar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternasevigheter.015:008 Och templet blev uppfyllt av rök från Guds härlighet och frånhans makt, och ingen kunde gå in i templet, förrän de sjuänglarnas sju plågor hade fått sin fullbordan.
016:001 Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sjuänglarna: »Gån åstad och gjuten ut Guds sju vredesskålar påjorden.»
016:002 Och den förste gick åstad och göt ut sin skål på jorden. Dåkommo onda och svåra sårnader på de människor som burovilddjurets märke och tillbådo dess bild.
016:003 Och den andre göt ut sin skål i havet. Då förvandlades det tillblod, likt blodet av en död människa, och alla levande varelseri havet dogo.
016:004 Och den tredje göt ut sin skål i strömmarna ochvattenkällorna. Då förvandlades dessa till blod.016:005 Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du, du som äroch som var, du helige, som har dömt så.016:006 De hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har ockdu givit dem blod att dricka; de äro det värda.»016:007 Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, du Allsmäktige,rätta och rättfärdiga äro dina domar.»
016:008 Och den fjärde göt ut sin skål över solen. Då fick denna maktatt bränna människorna såsom med eld.016:009 Och när nu människorna blevo brända av stark hetta, hädade deGuds namn, hans som hade makten över dessa plågor; de gjordeicke bättring och gåvo honom icke ära.
016:010 Och den femte göt ut sin skål över vilddjurets tron. Då blevdess rike förmörkat, och människorna beto sönder sina tungor isin vånda.016:011 Och de hädade himmelens Gud för sin våndas och sina sårnadersskull; de gjorde icke bättring och upphörde icke med sinagärningar.
016:012 Och den sjätte göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Dåtorkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarnafrån östern.016:013 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falskeprofetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor.016:014 De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut tillkonungarna i hela världen, för att samla dem till striden påGuds, den Allsmäktiges, stora dag.016:015 (»Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar ochbevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man fårse hans skam.»)016:016 Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heterHarmagedon.
016:017 Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röstut från tronen i templet och sade »Det är gjort.»016:018 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev enstor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, attdess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo tillpå jorden.016:019 Och den stora staden rämnade sönder i tre delar, och folkensstäder störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, såatt han räckte det kalken med sin stränga vredes vin.016:020 Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.016:021 Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen påmänniskorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglenvållade, ty den plågan var mycket stor.
017:001 Och en av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade medmig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig, huru den storaskökan får sin dom, hon som tronar vid stora vatten,017:002 hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkensotukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.»
017:003 Sedan förde han mig i anden bort till en öken. Där såg jag enkvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknatmed hädiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.017:004 Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och glänste av guldoch ädla stenar och pärlor; och i sin hand hade hon en gyllenekalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.017:005 Och på hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse:»Det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och tillstyggelserna på jorden.»017:006 Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesuvittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, när jag såghenne.
017:007 Och ängeln sade till mig: »Varför förundrar du dig? Jag skallsäga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som bärhenne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.017:008 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och är icke mer; mendet skall stiga upp ur avgrunden, och det går sedan ifördärvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke frånvärldens begynnelse äro skrivna i livets bok, skola förundrasig, när de få se vilddjuret som har varit, och icke mer är, mendock skall komma.—017:009 Här gäller det att äga ett förstånd med vishet. De sju huvudenaäro sju berg, som kvinnan tronar på. De äro ock sju konungar;017:010 fem av dem hava fallit, en är, och den återstående har ännu ickekommit, och när han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.017:011 Och vilddjuret som har varit, och icke mer är, det är självt denåttonde, och dock en av de sju, och det går i fördärvet.017:012 Och de tio horn som du har sett, de äro tio konungar, som ännuicke hava kommit till konungavälde, men som för en kort tid,tillika med vilddjuret, få makt såsom konungar.017:013 Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt ochmyndighet åt vilddjuret.017:014 De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte dekallade och utvalda och trogna som följa det, skall övervinnadem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung.»
017:015 Och han sade ytterligare till mig: »Vattnen som du har sett,där varest skökan tronar, äro folk och människoskaror ochfolkslag och tungomål.017:016 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hataskökan och göra henne utblottad och naken, och skola äta henneskött och bränna upp henne i eld.017:017 Ty Gud har ingivit dem i hjärtat att de skola utföra vad hanhar i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne,och att de skola giva sitt välde åt vilddjuret, till dess Gudsutsagor hava fullbordats.017:018 Och kvinnan som du har sett är den stora staden, som harkonungsligt välde över jordens konungar.»
018:001 Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet. 018:002 Och han ropade med stark röst och sade:
»Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boningför onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och etttillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.018:003 Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarnapå jorden hava bedrivit otukt med henne, och köpmännen på jordenhava skaffat sig rikedom genom hennes omåttliga vällust.»
018:004 Och jag hörde en annan röst från himmelen säga:
»Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören ederdelaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.018:005 Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud harkommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.018:006 Vedergällen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbeltigen för hennes gärningar; iskänken dubbelt åt henne i den kalkvari hon har iskänkt.018:007 Så mycken ära och vällust som hon har berett sig, så myckenpina och sorg mån I bereda henne. Eftersom hon säger i sitthjärta: 'Jag tronar såsom drottning och och sitter icke såsomänka, och aldrig skall jag veta av någon sorg',018:008 därför skola på en och samma dag hennes plågor komma över henne:död och sorg och hungersnöd; och hon skall brännas upp i eld. Tystark är Herren Gud, han som har dömt henne.
018:009 Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat ivällust med henne, skola gråta och jämra sig över henne, när dese röken av hennes brand.018:010 De skola stå långt ifrån, av förfäran över hennes pina, och skolasäga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad!Plötsligt har nu din dom kommit.'
018:011 Och köpmännen på jorden gråta och sörja över henne, då nu ingenmer köper de varor som de frakta:018:012 guld och silver, ädla stenar och pärlor, fint linne och purpur,siden och scharlakan, allt slags välluktande trä, alla slagsarbeten av elfenben och dyrbaraste trä, av koppar och järn ochmarmor,018:013 därtill kanel och kostbar salva, rökverk, smörjelse ochvälluktande harts, vin och olja, fint mjöl och vete, fäkreaturoch får, hästar och vagnar, livegna och trälar.018:014 De frukter som din själ hade begär till hava försvunnit ifråndig; allt vad kräsligt och präktigt du hade har gått förloratför dig och skall aldrig mer bliva funnet.018:015 De som handlade med sådant, de som skaffade sig rikedom genomhenne, de skola stå långt ifrån, av förfäran över hennes pina; deskola gråta och sörja018:016 och skola säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var klädd ifint linne och purpur och scharlakan, du som glänste av guld ochädla stenar och pärlor!018:017 I ett ögonblick har nu denna stora rikedom blivit förödd.'
Och alla skeppare och alla kustfarare och sjömän och alla andrasom hava sitt arbete på havet stå långt ifrån;018:018 och när de ser röken av hennes brand, ropa de och säga: 'Varfanns den stora stadens like?'018:019 Och de strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorgoch säga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla dedärinne, som hade skepp på havet, blevo rika! I ett ögonblickhar den nu blivit förödd.
018:020 Gläd dig över vad som har vederfarits henne, du himmel och Ihelige och I apostlar och profeter, då nu Gud har hållit domöver henne och utkrävt vedergällning för eder!»
018:021 Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, ochkastade den i havet och sade: »Så skall Babylon, den storastaden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen.018:022 Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsareskall aldrig mer något ljud bliva hört i dig; aldrig mer skallnågon konstförfaren man av något slags yrke finnas i dig;bullret av en kvarn skall aldrig mer höras i dig;018:023 en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop för brudgum ochbrud skall aldrig mer höras i dig—du vars köpmän voro stormänpå jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo förvillade,018:024 och i vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla demänniskors blod, som hade blivit slaktade på jorden.»
019:001 Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara ihimmelen, som sade »Halleluja! Frälsningen och äran och maktentillhöra vår Gud.019:002 Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar; han har dömt den storaskökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han harutkrävt sina tjänares blod av hennes hand.»019:003 Och åter sade de: »Halleluja!» Och röken från henne stiger upp ievigheternas evigheter!019:004 Och de tjugufyra äldste och de fyra väsendena föllo ned ochtillbådo Gud, som satt på tronen; de sade: »Amen! Halleluja!»
019:005 Och från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla Ihans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.»019:006 Och jag hörde likasom röster av en stor skara, lika bruset avstora vatten och dånet av starka tordön; de sade: »Halleluja!Herren, vår Gud, den Allsmäktige, har nu trätt fram såsomkonung.019:007 Låtom oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran; ty tidenär inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo.019:008 Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne,skinande och rent.» Det fina linnet är de heligas rättfärdighet.
019:009 Och han sade till mig: »Skriv: Saliga äro de som äro bjudna tillLammets bröllopsmåltid.» Ytterligare sade han till mig: »Dessaord äro sanna Guds ord.»019:010 Och jag föll ned för hans fötter för att tillbedja honom, menhan sade till mig: »Gör icke så. Jag är din medtjänare och dinabröders, deras som hava Jesu vittnesbörd. Gud skall dutillbedja. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.»
019:011 Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; ochmannen som satt på den heter »Trofast och sannfärdig», och handömer och strider i rättfärdighet.019:012 Hans ögon voro såsom eldslågor, och på sitt huvud bar han mångakronor och hade ett namn där skrivet, som ingen känner utom hansjälv.019:013 Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod; och detnamn han har fått är »Guds Ord».019:014 Och honom följde, på vita hästar, de himmelska härskarorna,klädda i fint linne, vitt och rent.019:015 Och från hans mun utgick ett skarpt svärd, varmed han skulle slåfolken. Och han skall styra dem med järnspira; och han tramparGuds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.019:016 Och på sin mantel, över sin länd, har han detta namn skrivet:»Konungarnas konung och herrarnas herre.»
019:017 Och jag såg en ängel stå i solen, och denne ropade med hög röstoch sade till alla fåglar som flögo fram uppe i himlarymden:»Kommen hit, församlen eder till Guds stora gästabud,019:018 för att äta kött av konungar och krigsöverstar och hjältar, köttav hästar och deras ryttare, ja, kött av alla, både fria ochträlar, både små och stora.»
019:019 Och jag såg vilddjuret och konungarna på jorden med sinahärskaror, samlade för att utkämpa sin strid mot honom som sattpå hästen och mot hans härskara.019:020 Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten,som i dess åsyn hade gjort de tecken med vilka han hadeförvillat dem som hade tagit vilddjurets märke, och dem som hadetillbett dess bild. Båda blevo de levande kastade i eldsjön,som brann med svavel.019:021 Och de andra blevo dräpta med ryttarens svärd, det som utgickfrån hans mun; och alla fåglar blevo mättade av deras kött.
020:001 Och jag såg en ängel komma ned från himmelen; han hade nyckelntill avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.020:002 Och han grep draken, den gamle ormen, det är djävulen och Satan,och fängslade honom för tusen år020:003 och kastade honom i avgrunden och stängde igen och satte dit ettinsegel över honom på det att han icke mer skulle förvillafolken, förrän de tusen åren hade gått till ända. Därefter skallhan åter komma lös för en liten tid.
020:004 Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de åtvilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar,som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ordsskull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, ochicke heller tagit dess märke på sina pannor och sina händer;dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusenår.020:005 (De övriga döda blevo icke levande, förrän de tusen åren hadegått till ända.) Detta är den första uppståndelsen.020:006 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen;över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Gudsoch Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.
020:007 Men när de tusen åren hava gått till ända, skall Satan komma lösur sitt fängelse.020:008 Han skall då gå ut för att förvilla de folk som bo vid jordensfyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundandestriden; och de äro till antalet såsom sanden i havet.020:009 Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligasläger och »den älskade staden»; men eld faller ned från himmelenoch förtär dem.020:010 Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö aveld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hadeblivit kastade; och de skola där plågas dag och natt ievigheternas evigheter.
020:011 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och förhans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnenför dem.020:012 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, ochböcker blevo upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten;det var livets bok. Och de döda blevo dömda efter sinagärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna.020:013 Och havet gav igen de döda som voro däri, och döden ochdödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blevdömda, var och en efter sina gärningar.020:014 Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön;detta, den brinnande sjön, är den andra döden.020:015 Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastadi den brinnande sjön.
021:001 Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelenoch den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.021:002 Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma nedfrån himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som ärprydd för sin brudgum.021:003 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Gudstabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, ochde skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem021:004 och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skallicke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plågaskall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»
021:005 Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.»Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.»021:006 Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O,begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva attdricka för intet ur källan med livets vatten.021:007 Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jagskall vara hans Gud, och han skall vara min son.021:008 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vadstyggeligt är, och dråpare och otuktiga människor ochtrollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin deli den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andradöden.»
021:009 Och en av de sju änglarna med de sju skålar, som voro fulla medde sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: »Komhit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.»021:010 Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt bergoch visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned frånhimmelen, från Gud,021:011 med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten,den var såsom kristallklar jaspis.021:012 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarnastodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnenpå Israels barns tolv stammar.021:013 I öster voro tre portar, i norr tre portar, i söder tre portaroch i väster tre portar.021:014 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolvnamn: namnen på Lammets tolv apostlar.
021:015 Och han som talade till mig hade en gyllene mätstång för attdärmed mäta staden och dess portar och dess mur.021:016 Och staden utgjorde en fyrkant, och dess längd var lika stor somdess bredd. Och med stången mätte han staden: dess mått var tolvtusen stadier, dess längd och bredd och höjd voro lika.021:017 Och han mätte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnarefter människors mått, som ock är änglars.
021:018 Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden själv var av rentguld, likt rent glas.021:019 Stadsmurens grundstenar voro skönt lagda och utgjordes av allaslags ädelstenar. Den första grundstenen var en jaspis, denandra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd,021:020 den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde enkrysolit, den åttonde den beryll, den nionde en topas, dentionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte enametist.021:021 Och de tolv portarna utgjordes av tolv pärlor; var särskild portutgjordes av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld,likt genomskinligt glas.
021:022 Och jag såg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmäktige,är dess tempel, han och Lammet.021:023 Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, tyGuds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet.
021:024 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar föraditin, vad härligt de hava.021:025 Dess portar skola aldrig stängas om dagen—natt skall ickefinnas där021:026 och vad härligt och dyrbart folken hava skall man föra ditin.021:027 Men intet orent skall någonsin komma ditin, och ingen som görvad styggeligt är och lögn, utan allenast de som äro skrivnai livets bok, Lammets bok.
022:001 Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Dengick ut från Guds och Lammets tron022:002 och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor omströmmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro fruktvar månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken.022:003 Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tronskall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom022:004 och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat påderas pannor.022:005 Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampasljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem,och de skola regera i evigheternas evigheter.
022:006 Och han sade till mig: »Dessa ord äro vissa och sanna; ochHerren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visasina tjänare, vad som snart skall ske.022:007 Och se, jag kommer snart. Salig är den som tager vara på deprofetians ord som stå i denna bok.»
022:008 Och jag, Johannes, var den som hörde och såg detta. Och när jaghade hört och sett det, föll jag ned för att tillbedja införängelns fötter, hans som visade mig detta.022:009 Men han sade till mig: »Gör icke så. Jag är din medtjänare ochdina bröders, profeternas, och deras som taga vara på denna boksord. Gud skall du tillbedja.»
022:010 Och han sade till mig: »Göm icke under något insegel deprofetians ord som stå i denna bok; ty tiden är nära.022:011 Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighetoch den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig,han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig atthelga sig.022:012 Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergällavar och en efter som hans gärningar äro.022:013 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen ochänden.022:014 Saliga äro de som två sina kläder för att få rätt att äta avlivets träd och att gå in i staden genom dess portar.022:015 Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpareoch avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måstealla stanna därutanför.»
022:016 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittnaom detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommenav hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.022:017 Och Anden och bruden säga: »Kom.» Och den som hör det, han säge»Kom.» Och den som törstar, han komme; ja den som vill, han tagelivets vatten för intet.
022:018 För var och en som hör de profetians ord, som stå i denna bokbetygar jag detta: »Om någon lägger något till dem, så skall Gudpå honom lägga de plågor om vilka är skrivet i denna bok.022:019 Och om någon tager bort något från de ord som stå i dennaprofetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livetsträd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok.»
022:020 Han som betygar detta säger: »Ja, jag kommer snart.» Amen. KomHerre Jesus!
022:021 Herren Jesu nåd vare med alla.