Barnaskor.
(Fritt från tyskan.)
(Fritt från tyskan.)
(Fritt från tyskan.)
I barnaskor, så bleka, blå,I er små fötter mer ej gå;Men er för guld ge bort en dag,Ack! det kan ej en mor som jag.Er bar en liten fot engångTill modren med bevingadt språng;Men ifrånhimlenkom ett bud,Som tog min älskling upp till Gud.Du borta är, och tom min famn;Med vemod hviskar jag ditt namn,Och då er blåa skor jag ser,Då falla tårar på er ner.Jag gråter, men jag ler ändå,Mitt barn jag minns, jag tänker påDen ljufva blick, de glada språng,Och munnens löje mångengång.I bleka skor förtäljen migOm barnafjät på blommig stig.Det är förbi! min fröjd, mitt alltÄr borta, och mitt hjerta kallt.Och kall den lilla foten är,Som gömdes förr i skorna här;Men ej jag skiljer mig ändå,Från er små skor så bleka, blå.e ***
I barnaskor, så bleka, blå,I er små fötter mer ej gå;Men er för guld ge bort en dag,Ack! det kan ej en mor som jag.Er bar en liten fot engångTill modren med bevingadt språng;Men ifrånhimlenkom ett bud,Som tog min älskling upp till Gud.Du borta är, och tom min famn;Med vemod hviskar jag ditt namn,Och då er blåa skor jag ser,Då falla tårar på er ner.Jag gråter, men jag ler ändå,Mitt barn jag minns, jag tänker påDen ljufva blick, de glada språng,Och munnens löje mångengång.I bleka skor förtäljen migOm barnafjät på blommig stig.Det är förbi! min fröjd, mitt alltÄr borta, och mitt hjerta kallt.Och kall den lilla foten är,Som gömdes förr i skorna här;Men ej jag skiljer mig ändå,Från er små skor så bleka, blå.e ***
I barnaskor, så bleka, blå,I er små fötter mer ej gå;Men er för guld ge bort en dag,Ack! det kan ej en mor som jag.
I barnaskor, så bleka, blå,
I er små fötter mer ej gå;
Men er för guld ge bort en dag,
Ack! det kan ej en mor som jag.
Er bar en liten fot engångTill modren med bevingadt språng;Men ifrånhimlenkom ett bud,Som tog min älskling upp till Gud.
Er bar en liten fot engång
Till modren med bevingadt språng;
Men ifrånhimlenkom ett bud,
Som tog min älskling upp till Gud.
Du borta är, och tom min famn;Med vemod hviskar jag ditt namn,Och då er blåa skor jag ser,Då falla tårar på er ner.
Du borta är, och tom min famn;
Med vemod hviskar jag ditt namn,
Och då er blåa skor jag ser,
Då falla tårar på er ner.
Jag gråter, men jag ler ändå,Mitt barn jag minns, jag tänker påDen ljufva blick, de glada språng,Och munnens löje mångengång.
Jag gråter, men jag ler ändå,
Mitt barn jag minns, jag tänker på
Den ljufva blick, de glada språng,
Och munnens löje mångengång.
I bleka skor förtäljen migOm barnafjät på blommig stig.Det är förbi! min fröjd, mitt alltÄr borta, och mitt hjerta kallt.
I bleka skor förtäljen mig
Om barnafjät på blommig stig.
Det är förbi! min fröjd, mitt allt
Är borta, och mitt hjerta kallt.
Och kall den lilla foten är,Som gömdes förr i skorna här;Men ej jag skiljer mig ändå,Från er små skor så bleka, blå.
Och kall den lilla foten är,
Som gömdes förr i skorna här;
Men ej jag skiljer mig ändå,
Från er små skor så bleka, blå.
e ***
e ***
TRANSCRIBER'S NOTESOn p.99corrected anklagandes to anklagades.Silently corrected typographical errors.Retained anachronistic and non-standard spellings as printed.
TRANSCRIBER'S NOTES