Hafvets flicka[2].

(Samlarinnan af dessa „mosaiker“ ber skalden ödmjukt om tillgift, för att hon utan hans vetskap tillegnat sig följande vackra dikt, som icke finnes i hans samlade arbeten.)

Och Emilia sjunger så,Sången hörs på vågen gå:Hafvets fria, vackra flickaFöddes på det friska blå.I hemmets blåa gårdar hon hvilat,Slumrande vindar ha hvilat vid hennes sida;Lugn var på ytansGlans och den högaHimmelens sol sig doppade blank iDjupets förklaring.Men nu steg ur böljans famnLängtan utan mål och namn;Hafvets vilda, vackra flickaBada vill i fjerran hamn.Ur hemmets blåa armar hon ilar,Vingade vindar vakna vid hennes sida,Fladdrande flägtarsLek och vaggandeVågornas vilda lust omsusa dessBana i badet.Bojan, som dess frihet band,Bojan löste hennes hand;Vilda hafvets vackra flickaHar från sin gröna strand.Hvita slöjor i solen blänka,Hvinande vindar hvifta vid hennes sida;Svanor i skinandeSilfver simma;I hafvets svällande svalka svärmarEmilias längtan.Och en röst jag hviska hör,Rösten bort i stormen dör:Hafvets flyende vackra flickaEvig längtan med sig för.Lockarna fladdra på våta vågen;Vingade vindar hviska vid hennes sida;Tindrande stjernorsSaliga lust sigSpeglar i djupets oändliga vemod; –Emilia flydde.Z. Topelius.

Och Emilia sjunger så,

Sången hörs på vågen gå:

Hafvets fria, vackra flicka

Föddes på det friska blå.

I hemmets blåa gårdar hon hvilat,

Slumrande vindar ha hvilat vid hennes sida;

Lugn var på ytans

Glans och den höga

Himmelens sol sig doppade blank i

Djupets förklaring.

Men nu steg ur böljans famnLängtan utan mål och namn;Hafvets vilda, vackra flickaBada vill i fjerran hamn.Ur hemmets blåa armar hon ilar,Vingade vindar vakna vid hennes sida,Fladdrande flägtarsLek och vaggandeVågornas vilda lust omsusa dessBana i badet.

Men nu steg ur böljans famn

Längtan utan mål och namn;

Hafvets vilda, vackra flicka

Bada vill i fjerran hamn.

Ur hemmets blåa armar hon ilar,

Vingade vindar vakna vid hennes sida,

Fladdrande flägtars

Lek och vaggande

Vågornas vilda lust omsusa dess

Bana i badet.

Bojan, som dess frihet band,Bojan löste hennes hand;Vilda hafvets vackra flickaHar från sin gröna strand.Hvita slöjor i solen blänka,Hvinande vindar hvifta vid hennes sida;Svanor i skinandeSilfver simma;I hafvets svällande svalka svärmarEmilias längtan.

Bojan, som dess frihet band,

Bojan löste hennes hand;

Vilda hafvets vackra flicka

Har från sin gröna strand.

Hvita slöjor i solen blänka,

Hvinande vindar hvifta vid hennes sida;

Svanor i skinande

Silfver simma;

I hafvets svällande svalka svärmar

Emilias längtan.

Och en röst jag hviska hör,Rösten bort i stormen dör:Hafvets flyende vackra flickaEvig längtan med sig för.Lockarna fladdra på våta vågen;Vingade vindar hviska vid hennes sida;Tindrande stjernorsSaliga lust sigSpeglar i djupets oändliga vemod; –Emilia flydde.

Och en röst jag hviska hör,

Rösten bort i stormen dör:

Hafvets flyende vackra flicka

Evig längtan med sig för.

Lockarna fladdra på våta vågen;

Vingade vindar hviska vid hennes sida;

Tindrande stjernors

Saliga lust sig

Speglar i djupets oändliga vemod; –

Emilia flydde.

Z. Topelius.

2.„Emilia“ heter ett af de täckaste fartyg, som någonsin spänt sina hvita vingar till flygt i Österbottens vimpelomfladdrade hamnar. Ofvanstående lilla genljud af Almqvistska strängar skrefs vid en utvisitation, då flaggorna längtansfullt pekade bort mot Levantens glödande himmel.

Back to Index Next