TillIda Basilier
I Juni 1871(i Rosinas rôl).
I Juni 1871(i Rosinas rôl).
I Juni 1871
(i Rosinas rôl).
I ljusgrön festlig sommartoiletteNaturens genier, leende och unga,Det gamla Finlands stränder smakfullt klädt,Konvaljen doftar, små artister sjungaI lundens träd en kärleksvarm duettOch Philomela midnattstiden lockarTillKajsaniemifolk i stora flockar.Der satt, beundrad nyss af hög och låg,Vårprimadonnaifrån luftens riken, –Men, plötsligt af sitt publikum besviken,I går hon sjunga fick för vind och vågOch skåda huru unga liksom gamlaMed ifver iArkadiensig samla.Här i en smått förgäten tempelsalEnhvar bekantskap göra vill med slagenUtaf en ny, en Suomi-Näktergal.Man lyssnar, häpnar, jemför helt betagen,Och snart ej någon tvekar i sitt val,Ty här man hör en stämma, ansad, mogen,Men vårfrisk dock, som dess rivals i skogen;Och anden högt mot idealets verldFörmår att sträcka vingen fritt och modigt,Om ock ej banan bröts vid egen härd!Ack! – konstens blomster växa sällan frodigtBland en befolkning i bekymmer närd,Och sångarfåglars toner lätt förfrysa,Der solens strålar kort och sparsamt lysa!Men se! när frigjord bölja slår mot landOch sqvalpar öfver klipporna i norden,Då längta sångarfåglarna iblandAtt dricka vårluft uppå fosterjordenOch derför komRosinatill vår strand.Ur våra hjertan högt „välkommen“ ljuderOch moder Suomi famnen åt dig bjuder!A–ï–a.
I ljusgrön festlig sommartoiletteNaturens genier, leende och unga,Det gamla Finlands stränder smakfullt klädt,Konvaljen doftar, små artister sjungaI lundens träd en kärleksvarm duettOch Philomela midnattstiden lockarTillKajsaniemifolk i stora flockar.Der satt, beundrad nyss af hög och låg,Vårprimadonnaifrån luftens riken, –Men, plötsligt af sitt publikum besviken,I går hon sjunga fick för vind och vågOch skåda huru unga liksom gamlaMed ifver iArkadiensig samla.Här i en smått förgäten tempelsalEnhvar bekantskap göra vill med slagenUtaf en ny, en Suomi-Näktergal.Man lyssnar, häpnar, jemför helt betagen,Och snart ej någon tvekar i sitt val,Ty här man hör en stämma, ansad, mogen,Men vårfrisk dock, som dess rivals i skogen;Och anden högt mot idealets verldFörmår att sträcka vingen fritt och modigt,Om ock ej banan bröts vid egen härd!Ack! – konstens blomster växa sällan frodigtBland en befolkning i bekymmer närd,Och sångarfåglars toner lätt förfrysa,Der solens strålar kort och sparsamt lysa!Men se! när frigjord bölja slår mot landOch sqvalpar öfver klipporna i norden,Då längta sångarfåglarna iblandAtt dricka vårluft uppå fosterjordenOch derför komRosinatill vår strand.Ur våra hjertan högt „välkommen“ ljuderOch moder Suomi famnen åt dig bjuder!A–ï–a.
I ljusgrön festlig sommartoiletteNaturens genier, leende och unga,Det gamla Finlands stränder smakfullt klädt,Konvaljen doftar, små artister sjungaI lundens träd en kärleksvarm duettOch Philomela midnattstiden lockarTillKajsaniemifolk i stora flockar.
I ljusgrön festlig sommartoilette
Naturens genier, leende och unga,
Det gamla Finlands stränder smakfullt klädt,
Konvaljen doftar, små artister sjunga
I lundens träd en kärleksvarm duett
Och Philomela midnattstiden lockar
TillKajsaniemifolk i stora flockar.
Der satt, beundrad nyss af hög och låg,Vårprimadonnaifrån luftens riken, –Men, plötsligt af sitt publikum besviken,I går hon sjunga fick för vind och vågOch skåda huru unga liksom gamlaMed ifver iArkadiensig samla.
Der satt, beundrad nyss af hög och låg,
Vårprimadonnaifrån luftens riken, –
Men, plötsligt af sitt publikum besviken,
I går hon sjunga fick för vind och våg
Och skåda huru unga liksom gamla
Med ifver iArkadiensig samla.
Här i en smått förgäten tempelsalEnhvar bekantskap göra vill med slagenUtaf en ny, en Suomi-Näktergal.Man lyssnar, häpnar, jemför helt betagen,Och snart ej någon tvekar i sitt val,Ty här man hör en stämma, ansad, mogen,Men vårfrisk dock, som dess rivals i skogen;
Här i en smått förgäten tempelsal
Enhvar bekantskap göra vill med slagen
Utaf en ny, en Suomi-Näktergal.
Man lyssnar, häpnar, jemför helt betagen,
Och snart ej någon tvekar i sitt val,
Ty här man hör en stämma, ansad, mogen,
Men vårfrisk dock, som dess rivals i skogen;
Och anden högt mot idealets verldFörmår att sträcka vingen fritt och modigt,Om ock ej banan bröts vid egen härd!Ack! – konstens blomster växa sällan frodigtBland en befolkning i bekymmer närd,Och sångarfåglars toner lätt förfrysa,Der solens strålar kort och sparsamt lysa!
Och anden högt mot idealets verld
Förmår att sträcka vingen fritt och modigt,
Om ock ej banan bröts vid egen härd!
Ack! – konstens blomster växa sällan frodigt
Bland en befolkning i bekymmer närd,
Och sångarfåglars toner lätt förfrysa,
Der solens strålar kort och sparsamt lysa!
Men se! när frigjord bölja slår mot landOch sqvalpar öfver klipporna i norden,Då längta sångarfåglarna iblandAtt dricka vårluft uppå fosterjordenOch derför komRosinatill vår strand.Ur våra hjertan högt „välkommen“ ljuderOch moder Suomi famnen åt dig bjuder!
Men se! när frigjord bölja slår mot land
Och sqvalpar öfver klipporna i norden,
Då längta sångarfåglarna ibland
Att dricka vårluft uppå fosterjorden
Och derför komRosinatill vår strand.
Ur våra hjertan högt „välkommen“ ljuder
Och moder Suomi famnen åt dig bjuder!
A–ï–a.
A–ï–a.