Pani karhut kahleisiin.Sudet rautoihin rakensi;Neuwwolewi karhujaan,Susillehen suin puheli:Repäse Emännän reisi:Tarttui karhu kandapäähän.Repäisi Emännän reiden.Sillä kosti piijan palkan.Naisen naurun paransi.Pahan waimon palkan maxo —
SeKalewa, Hijsi — Jätit.
SUKKA-mieli, Asmodæus. En som stiftade oenighet imellan ägta folk, så at mannen bar svarta strumpor; anroptes, at ändra de afvoge sinnen til kärlek och bättre inclination:
Sukka mieli mielen käändäjä.Mesilläs tuon mieli haudo,Haudo mieli mielettömän,Armahi armottoman.
Du svartstrunp-ande, som ändrar sinnen,Uphöra med din honings-söta trut den dårens sinne,Upmök den vetvilligas hjerta,Min kärestas, som är ogin, hård och obarmhertig.
SUMBLE eller SUMBLI. En FinskKungefter hvilken Finland förmenes vara nämndSuomen maa—
SUMUS. En stor Sjö i Ryssland; dit förvises värkarne i sår.
Tuonnema sinun manoan,Sumuxen wesijn päälle;Pohjan pitkään perään,Jost et pääse päiwinään — —
SYNNYTÄR. En Orm-föderska.
Sen minä miehexi sanosin,Urhohoxi arwelisin,Joka kyytä kynsin lypsäis,Käärmettä käsin pitelisi,Syleilisi synnytärtä — —Winga wangahan makaisi,Kiwellä ala perällä.Tihiäsä Tuomikosa,Paxysa paju metäsä — — —
SYNNYT, Archæologier öfver elden, ormen, sten, alla trän; läses öfver skador och sår af vidskeplige — Sådane aroTulen-synty— Se Aloen- järvi —Kiven-synty— Se Kimmo —Madon sanatel.Kärmeen-synty— Se Juutas — &c.
SYÖJÄTÄR, n. pr. foem.naaras piru — puoli pirua. Et halft troll.En af Anthropophagerne, grym och stor kött-äterska. SeMiehen syöpä.
Ödlan kallas dess bröst-brisk —Syöjättären rinta solki— — &c. Af Syöjätärs spott växte tomt-ormen —Syöjätär merellen sylki— — — anses äfven för en Stenarnes patronessa —Kiwi kimmon kammon poika, Syöjättären syämmen syrjä— — —
TAPIO. En Skogs-Gud, under hvilkens styrsel alla skogs-djur stå; han har magt, at gifva dem i Jägarens händer, och släppa dem därut. Var Gud öfver Jagt-redskap. Agricola.
TAPIO och TAPION WAIMO. En Skogs-Gudinna, den Jägare anropade om villebråd. Hennes heders-titel är mäst,Tuo Tarkka Tapion-waimo.
Tapiotar —Waimo tarkka, suuri sulkain Emuu, du noga agtgifvandeSkogs- värdinna, du stora Fjäder-Fänas moder. Item:Metzän Eukko,Kaunis karwa— — — dref haror, foglar och smärredjur i giller,flakor och snaror.
Mielus Mehtolän Emäntä,Tapiolan Tarkka neito,Wedä riistaista rekiä,Tawaroista taluttele.Kohden kulda langojani.
Du goda, gunstiga, Skogs-värdinna,Löfskogens agtsamma Mö,Drag en rik el. fyld släda af peltteri,Led an dina skatter,Åt mina vippsnaror af messing, som blänka som guld.
TAPIO, ofta sjelfvaSkogen; Björn däri är i Norden Herre och Kung öfver djuren. Titleras i Runor:Kuldanen Kuningas Tapion kainalossad.ä. En Konung och Herre för alla andra skogsdjur här i Norden, residerar i den dystra skogen. Björn får ock det namnetOhtoinen— v.Ohto & Ukkonen.
Tapio, sjelfva Skogs-Rån, blir ock för dess ålder och vördsamma skägg hedrad med det namnet Ukko, då Björn och harar (mettän kapeet) af honom anhålles. Om harar heter:
Anna Ukko uuhiasi,Anna oinahat omansiUkko kullainen kuningas,Tuuwwos ilman tuusimata,Waromata waaputtele — — —
Tapioskulle ock beskydda boskapen för Björnen och andra skogens villdjur:
Mehän (metzän) kullainen kuningasMehän Sippa halipartaPane panta pihlajainen,Ympäri nenän nykerön (nykerän)Kuin ei pihlaja pitäne,Nijn sä rautanen rakenna — — —
ÅtTapiolåfvades en tupp til offer —Kukko sinulle, kukkokaikelle kylälle, och i slutet af troll-Runor står oftaKukko!Kukku!liksomSocratespå sin dödsstund bad offra en tupp åtHälsos-GudenÆsculapius.
TAPIOLA, Löfskog; Tapios trygga hemvist in i tjockaste skogen. — SeMehtola.
Tapiola Tarkka waimo.Metän Ehtosa emäntä — —Jos lähen mina metällen,Heti mehtä mieltyköönMielly mejjän miehihimma.Kostus mejjän koirihimma.
TARANIS, de Scythers Högsta Gud — tör händaTaurione, Diana, culta aTaurisScythiæ populis, Suidas.
TARAN UKKO, gift med Taranis — En Lappsk och Finsk Öfver-Gud. Finnes i inscriptionerna, hvilka än finnas i Dalmatien samt vid Heilbron i Schwaben.
TIAKKA, in pluraliTiakat, fordomDiareller Präster; förklaradeGudarnas vilja; förestodo afguda-tjensten och voro tillika folksensdomare; nu kallas klockare och ringare kyrkjo-betjening, så iRyssland som Norra delen af Österbotn,Tiakar.
TIETÄJÄT. SeIndomiehet, Noider, Myrrysmiehet.
TIERMES. En Lappsk öfver-gud, som rådde öfver åskan, thordön, regnboge, samt menniskjors hälsa, lif och död — GrækemesHermes, Mercurius,Dis Hermes, Deus Hermes, famosissimus hic fere per orbem Deus, cui varias tribuebant ethnici functiones — är i lika rang medBiegsolmai(ochThorden, Lapsker Luft-gud); råder öfver väder och vind, öfver hafvet och vatnet. Har fått offer, på det han skulle nedlägga hafvens storm. Sidenius. Kan jämföras med Æolus, Neptunus och FinnarnesIlmarinen.
TIJTTY, En ödlans stamfader —Iki Tijtty äjjyn poika.
TONTTU, En hus-gud,Lar, gick och rustade i en gård om nätterna; var af många slag;Jywä Tonttubar hem skylar och ökte sädes-bingen.Raha-Tonttu, samma somKratti—Paska-Tonttudrog gödsel til gårds — Han skulle hvar morgon få et gröt-fat med smör-öga och flere rätter; hölts i mycken heder; Ficks på et besynnerligt sätt til gårds; Den som ville hafva honom borde Påsknatten taga et par märr-ranckor om halsen och gå omkring kyrkan 9 gångor — då tomten mötte honom, och frågade, hvad vil du ha? Om han då i sin häpenhet sade,paskaa, gödning; så fick han ock til öfverflöd, så at alt öfverflödade af den varan. — Sade han ock pengar, spanmål: så hämtadeTonttenalt; därföre ock ordstäfvet är, där alt är i öfverflöd,Tonttu sillä on, Tonttu kantaa — Tomten måtte bära åt honom. Tonttu, Hushållnings-guden, Græcis;Thod, Thond, Mercurius — Suidas.
TOUKO-LEIPÄ, Et stort bröd, som bakas i Julii månad.Ukko, åskan eller Thor, til heders; men brytes ej, utan förvaras i sädes-bingen tils vårsåningen följande år, och då med vissa cæremonier utdeles gårdsfolket at äta af.
TORDEN (Thordön), Lapparne fruktade den, som en Gud, som oftast blifver vred och slår stora stycken af bergen, nedfäller trän och slår fä och menniskjor ihjäl: ty åskan buldrar ofta i Lappmarken för de höga fjällen skull. När han i sin vrede låtit höra sig i luften, hafva de låfvat honom offer, hvilket de också hållit — Sidenius.
Samma som FinnarnesUkko och Ilmarinen, SeTiermes.
TORNIO, Staden i Wäster-Norrland, kommer före i Runor, såsom en ort hvadan skinn-varor fås. — Af Räf-fångare heter det om Räfven:
Torin on tuotu Torniosta,Tappelun Tapiolasta,Toaatani on soasta soaanut,Isän polwen korkeunna,Äitin wärttinän pitussa.
Det är: med trätor hämtad från Torneå, med strid ifrån Tapiola — Min farfar har fått den från kriget, då han var sin fader knäs hög, så lång som modrens slända —- It. samma medYmesland (nu Umeå), där Rimthussarne berättes hafva blifvit dränkte i Yme Jättens blod. SeJumo.
TUISKO. En Finsk Kung, item de Teutoners, eller gamla Tyskars. Deras bygd —Tuiskuland. Tuisku, Fennica wox — Sv. Urväder.Tulee kuin Tuisku — on se Tuiskun nähnyt—
TULEN SYNTY, ord, som läses i troll-Runor öfver brännsår och eldskador, om eldens uphof. Archæologia ignis — SeAloen järvi.
TULI POIKA POHJOLAINEN, En kall buse ifrån Norden, som skall släcka elden och förtaga dess sveda, anropas på detta sättet:
Tuli poika Pohjolainen!Tule tummenna tulojaWaltiaista warwentelek;Nouses maasta mamman-Eukko,Kana rautanen kawaak,Syömään tulen kipuja,Tulen lientä lakkimahan,Hyinen tyttö, jäinen poika,Tuli hyiseen sotaan,Kiwiseen kellariin,Täynnä hyytä,Täynnä jäätä — —
Du eldens Son, Norrbagge!Kom lät elden tafsna,Minska eldens hetta (låga),Stig upp ifrån jorden du gamla mormor,Stig hastigt up du järn-höna,At upäta eldens svedor,At läpja lågans velling.Den rimmige flickan, isige gossen,Kom i den rimfulle kåtan,I den sten-kellaren,Full med rim, full med is — —
Se det följandeTurja.
TULKKILA. Et bonde-hemman i Kemi, där den Påfviske tolcken bodde. Guds-tjensten skedde här i landet i fordna tider på Latin af de Påfviske Präster, som icke förstodo landets språk; därföre de nödgades bruka med sig å Predikstolarne tålckar, som hafva uttolkat, hvad predikanten på latin först predikade, på Finska för menigheten; häraf kallas ännu i dag et bonde-hemmani Kiemi, Tulckila, hvarå den Påfviske Translatoren ellertålckenbodt hafver — Probsten Erik Frosterus i sina observ. ostrob. 1705 i Mscr. skrifver härom således:
"Til et prof af dennaPåfviske Tålcken, berättade för mig fordom Probsten och Kyrkoherden i Kemi Sal. Hr.Johan Tuderus, som förvisso haft denna tradition utaf sina förfäder; nämligen, när den Påfviske Predikanten å en Juhldag hafver läsitEsaiæ II Cap. v. 1.och i anledning deraf betygat, at Christus skulle födas af Jesse root, har Translator på Finska tålckat, och sig intet bättre förstått, än meningen skulle vara af gjässen eller en gåås, hvaröfver menigheten begynt lee, har den Påfviske Predikanten varnat honom til at rätta sig; men han sagt på Finska: 'Jos ei hän ole hanhen jalast, nijn olkohon warpahast, h.e. är han ej född af foten, så må han vara född af gås-tån'." Samma fins i BiskopensPauli Justensrelation utförligare.
TUONI. Se efterTursas.
TURILAS, En stark Jette, som gungade klippor, hällar och berg, lika som bollar:Musta mies wäki Turilas, Sepä Kijkutti kiweä, waaputti wahan neneä. Honom liknade Stark Otter i Svenska sagor, hvars namn ännu lefver i fruktan efter hans död, och aldrig lärer dö.Swerkkerplägade slå handen i berget så hårdt, at hvar led syntes i fasta stenen.Elgthorvadade i hårda bergs-klippan. Sådane Jettar kalla FinnarneWäki-Turilas.
TURJAN-MAA — Æthiopien, de Blåmänners, de brända Æthiopiers hemvist. Hiskeligen långt aflägsne varma länder, hvarom Finnarne selfve säga:se on kaukana. Ho! Herra Jumala sitä matkaa!Det är: Bevars! dit är en grufvelig lång väg! item, etföraktligtnamn på aflägsna orter; fast ock under et sådant namn utmärkes orter, där svartkonster brukades.
TURJAN-MERI, Nord-Sjön, Ishafvet.
TURJAN TUNTURIT, Norrska fjällen — item Alperne.Turjan kallio,Norriges klippor, ditRuttoförvises — SeHijjen hevonen.
Ukko Turjasta, en kall buse, som förtar eldens värkan — Se Tuli poika —Ukko Turjasta tulo— — — Se följande under T. pimentola.
TURKKA. Et fördom rikt laxfiske med Pata i Uhleä Elf, 3/4 mil ifrån Uhleå Stad; var det förnämsta Krono-fiske i fordna tider; men nu försämradt, för åmynningens upgrundande.
TURRI-TURRAS el. TURRISAS. Finska Krigs-Guden, som gaf seger. Mars, lika med SvenskarnasThyr, mäst afhållen af de gamla Kämpar.
IEuräpää i CarelenärTyriän-wuori, där dennes boning varit, och kallas änTyrjän-Äjjä. Inbyggarena tro, at han än spökar förr krig, och slår på trumma i skyn, hvaraf de spå krig instunda.
Biskop Agricola räknarTurrisasibland Tavastarnes afgudar, och säger i fina bekanta rim:Turilas annoi woiton sodast, gaf seger i krig. Synes öfverensstämma medThouras, de Assyriers Kung, nästNinus, som sedan blef kallad Mars, ellerThourias, bellicosus Mars. Andre finna likhet iThor, de Göthers Öfver-Gud eller Krigs-Guden.Thyrartingkallas Fältslag i gamla Svenska historien.
TURSAS. SeMeri Tursas.
TUONI. Wallhall, döden — v.ManalaochMarta, brukas i Finska Psalmboken och Bibeln ofta för döden, grafven, förruttnelsen, helfvetet och förgängelsen — SeRadier.
TUONELA. Dödsens tilstånd och underjordiska Rike, full med förruttnelse — it. Audins-åkrar eller de dödas hemvist.Tuonella käydä Tuonelassa waeltaa— falla i dvala, bortdåna, komma in ecstasi; a Graec.Thanein— Sv. dåna, animo delinqui,ethanon, thanes, Macedones, Scytharum vicini mortem apellabantdanon, TestePlutarchoinde FennorumTuoni, död.
I Tuonela trodde de gamla finnas alt hvad som härpå jorden förnögde — där var ägta nöjen — silk, fläsk, korn, m.m. hvarföre de ock med sina döda satte i högen i hedentimma, knifvar, spjut, pilar, mat, kläder, ringar, husgeråd, pengar, gull, silfver, och trodde, at de gingo updaga och räknade sina skatter än efter döden. SeJabmiaimo. Sådane qvarlefvor har funnits i ättehögarne äfven iLaihelaSocken i Österbotn.
Emedan nu iTuonelafans korn, gäddor och flere ätlige varor, kan man föreställa sig lätt, et Turkiskt paradis, där nectar drickes utur gyldene skålar, och de gamla GöthersGlyssiswallar, eller de sällas hemvisten efter döden, hvarest dygdens vänner fägnades. De gamlas föreställningar, i verldenes barndom, voro mycket sinlige; dock slutes billigt häraf, at de trodde själens odödlighet och et annat bättre lif efter detta.
TUONEN NEITO, En af Parcerne, dödsens brudfrämma. Bor påKipumäkiellerKipuwuori. Har enPandoræask i handen, full med plågor, med et måladt låck.
Kippu Tytti Tuonen neito,Kipuja kokoiloopi,Kipu wuoren kukkuralla,Kirjo kansi kainalossa,Kirjo wakkanen käessä,Itkiä tihotteloopi — —
TUONENOHRA el. OTRA, brädd af korn i Wallhall; förekommer i Runor, äfven somTuonenhauki, en Gädda, för älskare af hvardera i andra lifvet; likasomOdens galti Svenska sagor; ty fläsket var en lif-rätt för Götherne här i lifvet.
WäinämöinenladeTuonen otratil sträng pinnar i sin harpa.Pani naulat kandeleseen, orahasta Tuonen Otran, Tuonen hauwin hampahista— — —.
TUULETAR, Väder-gudens Æoli väna Fru, vaggade och omrunkade de upväxande Furu- trän, som Skogs-möjanKatiplanterade — SeKati, Lemmätär, Kangatar.
TYRJÄN KOSKI, En strid forss i Norrige, eller Mälströmmen —Tuosta tywy Tyrjän koski. Run. It.Tyysty ennen Tyrjän koski, wesi Jordanan wäsähtiel.joki Jortanan kunehuk— i.e.kuiwu, lugna — stadna i loppet.
TYRJÄN-WUORI, SeTurri.
TYYTIKKI (Orawan Emuus — pieni waimo) Tapion neiti.
Metsän piika pikkuruinen,Aukase rahanen aitta.Mun metälle mäntyäni,Luinen lukkosi murennat.Mieluussa mehtolassaEt Emäntä lienekkaän.Jos et anna ajallani.Ijälläni ilmuutak — — —
Ickornarnes Patronessa.
UHRI PAIKAT. Offerställen; sådane hade Finnarne så väl som Lapparne, så i hedendomen, som än nästan til våra tider, flere, såsom helgade lunder, stora trän, furun och tallar, stenar, hällar, berg, källor, kyrkor och kyrko-gårdar, dit mjölk, pengar, ja, ända til knappnålar offrades, at återfå sin syn, hälsa — och den som tog af källan eller Offerstället, sådane dit lagde persedlar, troddes krossas, få ögonsjuka, blifva blind. I Hattula Socken i Tavastland är en sådan sten, där regn-vatten stannar i en ihålighet, där flera surögde tvätta sig och offra dit nålar; det finnes ock källor och träsk, som man besöker för at löga sig. v.Eräpyhä & Pyhä maa, Janakkalakälla &c.
Probsten Er. Frosterus i Anmarkn. öfver Ulo Socken i Mscr. berättar omOfferställenföljande: "Beträffande gl. offerställen, så kunna icke monge af them mera namngifvas, förutan hvad som skedt påKehkoseshemman 1/4 mihl ned ifrån Mohos kyrka på norra sidan af Elfven, hvars första åboer kommit ifrån Kandalaxi Sochen i Ryssland, på hvilket hemman en korsboda mitt på gården varit, i hvilken boda blifvit offrat genom särskilte fönster för gåss- och flickebarn, sölfver, tenn, penningar &c. tå the skulle föras ther förbi til kyrkan at döpas, efter alle barn i annor händelse hafva fått något lyte, så at the antingen blifvit döfve, blinde eller dumbe" o.s.v.
En Soldat stjelpte bodan i elfven. Gården som förr varit förmögen blef utfattig.
Trattilaet lax-patu ställe uti Pyhä fors och Muhos Capell-gäld; har äfven varit offer-ställe, där en vid namn Philippus offrat kokad lax i entratt, at ärnå godt lax-fånge, då hans granne åt up det och sade,Ruto rualle, Jumala rohkiast andamaan, h.e. fort til mats och fort at ernå lycka af Gudi.
Ulo Salåkyrka är et offer-ställe, i synnerhet på 2:dra dag Jul.
Landshöfdingen FriherreConrad Gyllenstjernahar, efter gjordt löfte, vid et särdeles tilfälle skänkt til detta Capellen Silfver-kalk, med drifvit arbete, samt en rar liten Communion-kanna, med et långt glas-rör samt foten och locket af Sölfver förgylde, med dess namn och vapn.
Er. Frosteri Mscr. t. c. p. 5. 11 & 10.
UKKO. Den äldsta Finnarnes Gudamagt, nästJumala. Dyrkades vid vår-utsädets görande (Agricola) i parallel medWäinämöinen och Ilmarinen. Äldre änFornioterFinnarnes Stamfader, och efter döden tilbeden som Gud — SeÅbo Tidning. N:o 20, för år 1772.
Honom tilägnas flere egenskaper och värs. Han anropades til alla företaganden, och fruktades för dess ålder och magt.
Den samme, somThor, ty Finnarne kalla än Thordön eller åskan,Ukko, ukkosen ilma, ukon ilmajylinä; ukko jylisee. Än talas ock om åsk-viggen, som man tror sig hitta där askan nedslagit; en svart hård sten-kil. Sammalunda hadeThoren vigg, til tecken at han var utdelare af mandom och styrka.Thorsskål signades med hammar-märket och blef drucken til styrka och mandom — Sammaledes dracksUkkosskål — Se dess gemålRauni.
Ukko hos Finnarne var altså den samme somThorhos Svenskarne,Taranishos Celterne, ochAtiaellerAjjahos Lapparne — SeTaranisochTaran-ukko. Ukko skulle besatta sig med alt; han skulle beskydda alt, äfven boskapen i skogen: hvarföre man, då den utsläptes, önskade:
Piäk pilwessä käräjätSäkehisä selwät neuwot,Ettei noita kyllin soisi,Kaihi wiljaltan witoisi;Wähän minulla olisik,Ahollen ajettawia,Päällen pälwen pantawiaPantu Akka paimenexiLuoja karjan kahtojaxi,Iskekk Ukko uta puuta,Komauta kongelota,Miekalla tuli terällä,Kurikalla kultaisella
Item, vid Björn-jagten sjöngs:Ukkoseni lintuseni, käyppä kaiten karjan maita— — — Ukko kallas ockPitkäinen, eller den längste och Högste, äfvenIsäinen och vanha mies, at beteckna dess Faderliga omsorg och allmagt. EhuruUkko var Åske-Guden; så ägde han dock ej ensam den magten at dundra; tyWäinämöinen och Ilmarinenkunde ock låta blixt och dunder fara fram. Ukko gaf styrka åt svaga, mot Bergs-troll, (dem han med sin åskevigg krossade) tillika med sin makaMaan Emoinenoch tilbådos bägge på en gång således:
Ukon woima taiwahasta,Maasta Maan Emoisen woimaWäixeni woimaxeni,Pirua pusertamaan,Ramulaista kaatamaan — — —Annas wielä Ukko uuluansiWäkeänsi mies wäkewä,Wäixeni woimaxeni.Ettän taitaisin tapella.Että mä häjyn häwitän,Tuiki tuimenettomaan,Perkele peri katoon — — —
Ukkos magt sträkte sig altså icke allenast til luften, utan ock tilSkogs-lundarne; hvarföre han af Harfångare anropas:
Kostu korpi, mielly mehtä,Taiwu ainonen Tapio,Metän Ukko halliparta,Ota kullat kullistasi.Hopiaiset housustasi,Anna Ukko kindaisi,Anna Ukko kirwestäsi,Jolla puuta hakkailen
Ukko tycks hafva likhet med'Ogenos, Ogenus, antiquus Deus, Ukko,'oxoset Nom. propr. i Grækiskan. EmedanUkon maljaskulle drickas, ellerThors skålsåsom Bisk. Agricola säger, vid vår-utsädet; så kan Ukko fattas i bredd medFrejjer, en Svensk afgud, hvars minne äfven dracks i samma afsigt, näml. at befordra god årsväxt och befrämja ymnoghet och välsignelse på alt — Och emedanUkkonu i Finskan betyder appellative, en gammal gubbe eller man; så får man räkna, ifrån Ukkos tider de lyckligeArilds tider, som voro underFrejjer, som var i sin regering en lycklig Konung, och blef därföre äfven efter sin död dyrkad; til at välsigna årsväxten — I hans tid svettades honing utur ekarne, floderne runno med mjölk och guld maldes på qvarnarne. Så sjunga skalderne, och de enfaldigare tro det; men det är ej annat än Biskötseln. (SeMehiläinen). Boskapsskötseln och åkerbruket var i högsta flor; de skötte sina bien, vårdade sina hjordar, brukade sina åkrar, hvaraf denjöto rika kärfvor. Det var detguld, som de slogo på sina qvarnar. Ej under omFinnarnedrucko Ukkos minne om våren, förväntande afUkkoen god kornskörd, at få godt öl tilWuoden AlkajaisetochJoulu.
Ukko skulle bevara i krig, hvarföre han åkallades således:
Ukko kultainen KuningasWaari wanha Taiwahinen,Tee minulle kiwinen miekka,Eli rautainen rakenna,Eteheni seisomahan,Miehen päätä päästämähän.
Ukkoskulle drifva Hararne i gildren:
Ukko kultainen Kuningas,Tuuwwos ilman tuusimatta,Waromutta waaputtele.Kynsin kytiyxelle (kynnyxelle),Käpälön kahan eteen — —
UKKONEN -sen i diminut. Väder- och Åske-Gud — anroptes äfven vid harfångst således:
Ukkoseni ainoseni!Nostas pilwi luotehesta,Toinen lännestä lähetä.Kolmas ijästä iske,Lomatusten loukautak,Sa-a hyytä, sa-a jäätä,Näille puillen puhtaille,Warwuille walanteille.
Det är: väck up dina väder-ilar ifrån alla streck, låt snöga rim och is på mina giller-stickor — — —
I sällskap medMehtola mordref han på hararne — SeMehtola,
Til honom sjelf heter det:
Metän kultanen kuningasAnna Ukko lampaasi (uuhiasi),Lupi Luppa karwasesi;Juoxe wimpura wipuhun,Pyyrö silmä pyyxeen — — —
ULAPPALA,Koiran Emuu, Canum nutrix. En hund-patronessa i gamla Runor; kallas, i anseende til det at hundarna födas blinda,Pohjolan sokea umpi, Ulappalan umpi silmä; skulle hämta mjölk åt hästgällare.
Lypsä tänne maitoansi,Tipauta nisuxiansi,Rauwan rahnoin pahoin,Tulen tuiki polttamihin — —
UROS — SeWeden kuningas.
UXAKKA, Maderakkas andra dotter, af Lappar tilbeden. Hon skulle förändra dotter til son i moderlifvet. Lapparne hafva offrat til henne, ty Lapparne synes vara bättre betjente med piltebarn än pigbarn, som icke kunna hållas til fiskeri eller skytteri. För sine piltebarn offra de, at få behålla dem tilLeib-olmaitjenst, som är skytteri, efter somuxakkaär altid i oenighet medLeib-olmaioch emot honom. Sidenius.
WAARAT, Berg, månge sådane äro i landet, dem Jättiläiset tros hafva upstaplat — SeLinnat, Jätit.
Metelin-waara, et högt berg emellan Limingå och Uhleå Soknar, på hvilket man kan se 7 kyrkor på en gång. Er. Frosten Mscr. l.c.
WAAWATAR, samma somWauwutar, en som har en at skrika; en plågo-qvinna, i hvilkens ullvant svedorne ifrån sår skjutsades af troll.Tuonne kiirehin kipuja, Waawuttaren wanttuiseen (i.e. Wawutar, joka otta kipuja luoxeen — kiputyttären sisar — åt kipu Tyttö). SeKiwutar, Kipumäki— — —
WAIWIOTAR, En gammal troll-kåna, som troddes vara Vargens foster-moder —Woahetar, ex pronunciatione Savon. idem.
WANGAMOINEN, En stark kål-brännare och svidje-karl, född afWangamed fadrenWinga. Herre öfver ormar och ödlor.
Lieneekö minussa miestä,Ukon pojassa urosta,Wangamoisessa waroa?Tämän pulman purkajata,Tämän jaxon jaxajata? — —
WARA MIES. Vargernings eller Reserve-karl, deriveras afWaregisVäringar, Nordiske kämpar, som tjente andra Konungar; de gingo ut ifrån Norden i krigstjenst hos andra — Hinc FennorumWara-mies, fast än et i sednare tider antagit ord af waregis, väringar, som voro hädan ifrån Norden och tjente som lifvagt Kejsaren i Constantinopel.
WAUWUTAR. En plågo-möja — SeKiwutarochWaiwiotar.
WÄINEN — idem acWäinämöinen— SeKiwutar.
WÄINÄMÖINEN ellerWainemoinen; en af de förnämsta Finska Gudamagter; beskrifves nästIlmarinen, såsom rådande i luften, vatnet och elden:Wälähytti Wäinämöinen pimiäsä pohjolasa, ljungade i den mörka Norden. Smidde järn eller åtminstone länte sin eld därtil.
Wäinämöinen walkia walosa.Tuli wuori arpal arpelemaan,Maita matkustelemaan.Rotkot wuoren waeltamaan,Wieläpä runno rohkiasti,Mäen laxosa sywäsä,Wuoren suuren runnakosa.Sielläpä sinä wammuxet rakenat,Keihät terävät teroitat — —Teräwixi teit teräxet — —
Wäinämöinenkallas i gamla Finska Runor redan för Reformation denäldste Guden, Himmelske Fadren,synbart och ljusligen kände Guden. Græc.fainomenos, lucens, splendens.fanaios Zeus, plendidus Jupiter, nitidus — est & cognomenApollinis. Scapula.
Wäinämöiseskaftan, råck och vepa var så förvarande, at den anropades til et Palladium i häftigaste striden; hvarom det heter:
Waippa wanhan WäinämöisenKaapu kauka LappalaisenSepä tänne tuotuwohon,Suurillen sotikeoillen — — —
Wäinämöinenansågs för så helig, at hans svett skulle bota, dårföre anropasHiki wanhan Wäinämöisen.
Han kallas ock för sin ålder och styrka samt vördsamma personUkko wanha Wäinämöinen— — —
Han är ofta medIlmarineni sällikap i hedenhös tiden; men efter Påfviska lärans införsel i landet, måste han vara i sällskap medNeitsu Maaria Emonen, som tyckes taga högra handen, såsom et fruentimmer. Då af en Carelare frågades, hvilka han trodt vara de högsta Guda-magter i hedendomen, svarade han:Itte wanha Wäinämöinen ja neitty Maria Emonen, utan at göra skilnad på tiden. — Än sedan Christendomen infördes och en någorlunda Guds kännedom upkom, blandas den Sanne Högste Guden af de anropande ibland med de fordna inbillade högsta magterna; ty ofta står i gamla Runor:Itse llmoinen Jumala, itse wanha Wäinämöinen, itse Seppä Ilmarinen, Neity Maria Emonen täsä myöskin tarwitahan, tämä jaxo jaxamahan, tämä päästö päästämähän— — När de voro så många, så måste, om den ena ej hjelpte den andra hjelpa.
Wäinämöinenberättas hafva haft en besynnerlig rolig klädedrägt. Hans bälte var beprydt medfjädrar och plumer— Han synes varit bevingad som Mercurius, och klädd som enAmericani dun, som ses af efterföljande Runa, därMariaanmodas, at nappa en vingfjäder afWäinämöisesskärp, at smörja med:
Siwalla simanen siipiWyöltä wanhan Wäinämöisen,Wyöltä ainosen kapeen.
Ryck en honingsfull vingeIfrån den gamla Wäinämöises bälte (midja),Den förnämste mannens lif.
Wäinämöises barnvoro en dotterKiwutar, och en son, af mariage de conscience, med en hafs-fru aflad, som kunde bota bölder; han åberopas i följande stycke.
Nosta miekkasi merestä,Lapiosi lainehista,Jollas ruhtat rupia.Eli painat paisuita — —
Du Wäinämöises naturliga (i löndom aflade) Son!Lyft up dit svärd ifrån hafvet,Din spade (tre-uddiga gastel) ifrån vågorne,Hvarmed du krossar utslaget,Eller ock krystar bölderna — —
Hafsvatnet torde ock vara torkande och helande i synnerhet när enWäinämöises sonblef Doctor.
Fogelfångare, Jägare och skogsmän anropaWäinämöinen, at slå påsin Harpa, på det dess ljufliga klang, må låcka fram alt villebråd — såsom följandeLinnun-pyytäjän sanatgifva vid hand:
Itte wanha WäinämöinenTeki kalliolla kandeletta.Kust on koppa kandelessa?Koiwusta wisa-perästä.Kust' on naulat kantelessa?Tammesta tasaiset oxat.Kust' on kilet kantelessa?Jouhista hyvän orihinLemmon warsan wahteista — —Ite wanha WäinämöinenKuhtu pijjat, kuhtu pojjat.Soittamahan sormillansa.Ei ilo ilolle käynyt,Soitto soittollen tajonnut.Kuhtu nainehet urohot.Ei ilo ilolle käynyt,Soitto soitolle tajonnut.Ite wanha WäinämöinenOtti soiton sormillensa,Käänsi käyrän polwillensa,Kanteleen kätensä alle:Wasta ilo ilolle käwi.Soitto soitolle tajoisi.Ej sitä metässä ollut.Neli jalkasta jaloa.Lintu parwia parasta.Jok ej tullut tuiskuttain,Karhukin aidalle kawahti,Soitettua Wäinämöisen.Mielus Mehtolan Emäntä,Tapiolan tarkka neito,Wedä riistasta rekiä,Tawaraista taluttele,Kohden kulta langojani.
Sammaledes anropadeFiskare Wäinämöinen, om likaledes då förfärdigade enHarpa, hvarpå han spelte så ljufligt och kraftigt, atFiskarnesprittade af glädje, sjelfverHafs-Frun, Sirener och Delphiner högde sig up på vattubrynet och på hafs-stranden, at lyss —. Ja, sjelfvaWäinämöinenvar så pathetisk och rörd af sin musique, at tårarne af glädje nedtilrade; såsom föregående och flere sådane gamla Runor tydeligen gifva tilkänna. O! en oförliknelig virtuose!
WÄINÄMÖINEN el. ÄINEMÖINEN. Poëternes Patron. Sjelf den yppersteSkald — Finlands Apollo — Harpors (Kanteles) stämmare ochFabriqueur. En ypperlig Orpheus, som med sin sång feck näcken, fiskaroch alla skogs-djur, at glättigt lyss och röras.
Skaffade, som en Promothæus, elden på jorden; ljungade i lag med sin yngre BrorIlmarinen; bygde skepp och båtar — Den unge ResenJoukawainendisputerte med honom om styrka, men blef illa belönt — SeJoukkawainen.
Den kunnige och vördigeWäinämöinenbygde sjelf pråmar och håpar; hvarom Runan berättar:
Ite wanha WäinämöinenWeisti wuorella wenettä,Kalliolla kalkutteli:Ei kirves kiween koske.Eikä kalka kalliohon — —
Wäinämöinenansågs ock i krig för en skyds-gud; hvarföre hans vepa vördades som et palladium mot skott, bly och krut:
Waippa wanhan Wäinämöisen,Kaapu kauko Lappalaisen,Sepä tänne tuotuwohon,Suurilta sotikedoilta,Weri pellon penkereiltä — —Jonga suojasta sotinen,Jonga tappelen takoa — —
Wäinämöinenöfverträffade Svenskarnes berömlige SkalderEiwinder och Smider, berömlige för sin konst, at leka på harpa. Hans öde hade gömt honom ytterst i Norden, men hans själ var dock ädel i sina tankar. Han hade en särdeles gåfva, at röra alla sinnen när han slog på sin harpa och sjöng sina dikter. Det fick hans medtäflare den unga JättenJoukkawainenerfara. Hans infallen voro lifliga och hans tankar höga. Han sjöng de framfarna hjeltars beröm, om verldenes grundläggning, om eldens uphof, om de skapade ämnens förborgade natur, och luften daldrade, och bergen gåfvo genljud; han beklagade den ömkelighet och fåfängelighet, mellan hvilka det menskliga lifvet delas, och de dödelige smulto i tårar. Han kunde beveka de hårdaste hjertan til medömkan, och upmuntra de sorgsnaste sinnen, til frögd. Ofta hadeWeden Emäntä, Hafs-frun, Näcken ochÅge, med de andra små Gudamagter, som bo i det våta, dansat på vatnet, när han suttit vid stranden och stämt sina strängar. Ofta hafva de Råd-andar, som bo i backar och lundar samlat sig för honom och lekt, när han slagit på sin harpa. Man sade, det den mägtige och vise allfadrenKawehellerHallbordur, den samme somApollo, vore hans fader, och hade lärt honom, at handtera strängar. Och det, at han kunde beveka stenhårda bröst, och til lek och lust upmuntra halfdöda hjertan, gaf de enfaldigare anledning, at tro, det stenar och liflösa ting, björnar och skogs-djur, näckar och fiskar,Tapio och Mehtola, med foglar och yrfän rördes af hans spel, och samlades at lyss på hans gudomliga sång.
Då den gamle harpo-slagaren, vår Finska Orphæus, slog på sin harpa, sattes hela naturen til sjös och lands i rörelse; och förtjenar den Acten här in extenso at afskrifvas, såsom et mäster-stycke, som trotsar all Grækisk och Italiensk musik:
Sittek vanha WäinämöinenIstuxen itek ripahan,Otti soiton sormillensa,Käänsi käyrän polwillehen,Kantelen kätensä alle.Soitti wanha Wäinämöinen;Wasta ilo ilolle käwi,Soitto soitolle tajusi.Ei sitä metässä ollut,Jalan neljän juoxewata,Koiwin koikelehtamata,Jok ei tullut kuulemahan,Tehessä Isän iloa,Wäinämöisen soitellessa:Karhukin aidalle KawahtiSoitettua Wäinämöisen.Ei sitä metässä ollut,Kahen siiwen suikawata,Jok ei tullut tuiskuttain,Ei sitä meressä ollut,Ewän kuuden kulkewata,Kahexan waeltawata.Jok ei tullut kuulemahanItekkin Wein (weden) Emäntä,Rinnoin ruoholle rojahti.Wetäy wesi kivvelle,Wahtallehen waiwoaxen.Isestänni WäinämöisenWedet juoxit silmistähän,Kaseammat karpaloita,Pyyliämmät pyyn munia,Reheille rinnoillehenRinnoiltahan polvvillehen.Jaloilla jalkansa päälle,Putoisit wesi pisaratLäpi wijden willa waipan,Sarka kauhtanan kahexan.
Sedan satte sig den gamla vördiga WäinämöinenSjelf på fiolen (sätet),Tog stränga — spelet emellan sina fingrar,Vände det utgröpta krokiga instrumentet på sina knän,Harpan stälde han på sin hand.Den vördigeWäinämöinenspelte;Då blef det en fullkomlig glädje utaf,Och spelet liknade en riktig concert.Det var ej i skogen någotPå fyra fötter löpande,På sina långa ben (belingar) skänglande.Som icke kom at lyss,Då fadren sjelf väkte glädje,Då Wäinämöinen sjelf spelte:Sjelfva björnen äfven sprang häftigt up mot gärdes-gården,Då Wäinåmbinen slog på harpan.Ej fans någon i skogen,Som flyger hvinande med två vingar,Som ej kom lika som ur och dambEj heller af alt hvad i sjön fans,Som rörs med sex senor,Simmar af och an med åtta årar,Som icke kom at lyss (höra).Sjelfva vatnens moder (hafs-frun),Kastade sig bröstgänges mot sjöstrandgruset,Och makade sig på en strand-hälla,Dragandes sig up besvärligen på buken.Af sjelfva gubben Wäinämöises ögonTildrade tårarne,Något större än tranbär,Litet drygare än hjerp-ägg,På hans vidöpna, breda, modiga bröst,Och ifrån bröstet på knän,Och dädan på föttren;Hans tårar (vattudroppar) fölloGenom fem ylle-vepor,Genom 8 valmars jackor.
WÄKI TURILAS — SeTurilas. En Jätte och stark Otter.
WÄSI WITA —Wäinen poika— En stark Rese;Wäinämöisesafföda.
WEDEN EMOINEN ellerWeden Emä, dref fiskar i nät och notvarp, samma somWeen eller Wein Emäntä. Hon kom at lyss påWäinämöisesståtliga musik.Itekki Weden-Emäntä wetihin (wetäy) wesi kiwelle, waiwousi wattalolle— SeNäkki.
WEEN-KUNINGAS ochWeen Emäntä, (Neptunus med dess hafs-fru) Sirene, anroptes af Fiskare.
Hafs-Regenten beskrifves hafva en slokig hatt och vått skägg; til honom lyda orden:
Rätti-hattu tuores parta,Lähes kanssani kalaan,Kerallani Tuoresehen — — —Ween kultanen kuningas,Annas aika ahvenia.
Rätti hattu i.e.ween isäntä, kuningas weesä, We-en armas anti waimo— item:
Ween Ehtosa EmäntäSinä olet waimoista wakanenAnnas mulle ahvenia,Kuletteles Kuukupoja,Käytteles marut mahoja,Hiekan hieromattomia,Päiwän paistamattomia.Alta aaltojen syvien,Kalaisista kaarteista,Awarasta aitastasi — — —
EnVattu-Rå, somkai iksoxensimplement kallasUrosel.Ukko. En man, en gubbe; beskrifves som liten, oansenlig, med långt hår och skägg; men ganska tiltagsen och stark, som tordes gripa i eld-fisken, det hvarkenWäinämöinenellerJ. Mariavågade sig til — Härom lyderRunantilUros, denna karlvulne mannens, heder, vid eldens fångst ifrånAloen-järvi; således;
Mies musta merestä nousiUros aallosta yleni,kolmen sormen korkuinen,Neljän peukalon pituinen,Wähän kuollutta parembi,katonutta kauhiambi.jalasa kiwiset kengät,Pääsä paasinen kypärä;Hiwus kannolla takana,Parta rinnolla edessä — — —
En svart karl steg up ifrån hafvet,En modig man reste sig up ifrån böljan,Tre fingers hög,Fyra tums lång,Litet bättre än en dod,Haskligare än en afliden.På foten hade han sten-skor,På hufvudet en hjelm af hafs-hällanDess hår hängde baktil på hälarne,Och skägget frammantil på bröstet — — —
Denne tappreUrosblef den skiljesman, som slet trätan imellanWäinämöinen och Joukkawainen, då han företedde sig i följande armatur.
Ej ennen ero tullut,Kuin Uros merestä syndyi,Rautalakki lainehista,Rauta kintahat käessä.
Det blef ingen skilnad.Förän Uros föddes (reste sig up) från hafvet,Den med järn-hjelmen ifrån vågorne,Hafvande järnhandskar på händerna,
Denne Uros mätte vara den samma, somMeri-Tursas. SeMeri-Tursas,Aloen-järwi, Joukawainen.
"Alle forntidens Resar äro icke annat än sinnebilder och varelser, dem Skalde- konsten diktat, med hvilka alla gamle folkslag beteknade derasstora förfäder, när de ville föreställa deras sällsynta hjelte-bedrifter. At vara stor på moraliskt sätt, var icke kändt i dessa grofva tider; man kände ingen annan storhet än etvildt modmedovanlig styrka, och alt bestod uti en laglös våldsamhet.
"At göra Skalde-bilden så mycket större och förskräckeligare, kunde den icke starkare uttryckas än under namn af Jättar och vidunder.
"Detta är dessutom naturens eget språk, som icke behöfver något härma och efterfölja.
"De gamle Nordiske Folken beskrifva uti sina skalde-qväden allasina hjeltar, såsomdylike Resar; af samma beskaffenhet aro Grækernas nio alnar högeAloider och Titaner, hvilke hade en styrka, som ingen kunde emotstå, och lade hela berg ofvan på hvarandra — Djärfve nog, at dymedelst vilja bestorma sjelfva himmelen." — JerusalemsBetraktelser öfver Religionens förnämsta Sanningar, 2 Del. sid, 188.
Sådant är språket äfven utisångstycken om Wäki Turilas, Uros,Joukkawainenm.m.
WEINÄMÖINEN WEINEMÖINEN el. WEINEMOINEN, anses af några för et fruentimmer, och kallasAkka vein Emoinen, — afwesi, vatten —weinochEmoinen, lilla mor, sjö-fru. SeKiwutar.
WENDLER, SeAateochWinder.
WENNON-HÄRKÄ, En stark drag-oxe, in i tystaste skogen, som upplögde detSämpsä Pellervoinensådde med trä-frön.
Wennon härkä Uljamoinen(Puiden Hevonen, joka puita kynti, wäkewä kyntäjä)Lähti maita kyntämään.Saloja wakoamaan,Suot kynti, kanerwat kaswoi;Mäet kynti, nousi männyt — —
WESI HIJSI, En ond ande, eller vattu-råderska (Wesi-piru). De vidskepplige säga sig än i dag, kunna upmana henne från vatnet, och bära henne i et vattu-käril, at skada nästan, i synnerhet tjufvar, som skola plågas af henne, eller blifva sur-ögda m.m. Eljest är denna, naturligtvis, en vattu-syrsa (Larva Dytisci), som upäter agn och fisk för fiskare, då fiskeriet vantrifves.
WILLATAR, En troll-häxa, som födde och upammade Ormen. EnJuutasesmaitresse.
WILINER, SeAate,Joteroch —
WINDER, Et folk, som förmenas hafva gifvit Finland sit namn. Hos dem hade visheten sit Tempel.
Windernes Tempelvoro upfylda med vidskeppelser. De brände ljus vid de dödas grifter och läste där sina sånger.
WINDLAND. Beboddes af Winderna,Finland. Det är knapt något land i Norden, som til större ymnoghet, under et omildt luftstreck, genom invånarenas outtrötteliga arbetsamhet, gifver alt, hvad til det menskliga lefvernets nödtorft och beqvämlighet betarfvas. Dess fördelaktiga hamnar befrämja dessförutan handeln, och dess flaggor blifva ärade i de fjärdar, där de synas; invånarena äro höfliga i sina åtbörder och behagliga i sit umgänge; Mot sin Konung trogna; i sina tankar förvetna, och i alla kroppsens öfningar skickeliga i faran oförskräkte; i segren ädelmodiga och i alla sina beslut snara. SeAdalrik och Göthildas Äfventyr. 8. Bok: I Del, p. 430, SeArngrim, Sigmund.
WINGA, En Satyr, som besofdeWanga, hvaraf föddesWangamoinen.Winga wangahan makaisi— — deras afföda blefvo ödlor.
WIRAN-KANNOS, Befordrade hafver-växten.
WUODEN-ALKAJAISET, En slags Högtid, efter Finska nations smak, på åtskilliga tider om hösten efter slutad tröskning och inbärgning, då måltider hållas och drickes väldeligen.Norra ÖsterbotningenfirarMickels messanellerKekri, Allhelgona, sedan slagten gått för sig; då af det slagtade ätes stekt och sjudit. Kallas ockSonnin-pejjahaiset— d.ä. Ox-graföl — SeRistin-päiwä, Kekri.
WUOLA-HATTARA, foem. Uxor Vulcani, forte Venus.
Wuolahetar, den samma.Kaut on poika Wuolahinen, Wuolahattarein tekemä, ellerRauta poika Wuolattaren — Rauta poika Wulangoisen, Emä rauwwan Ruojuatar.
WUOLANGOINEN. Järnets fader, Vulcanus. Därmed förstås i Runor et myrjärn, som tages up ifrån kärr, myror och lösa dälder. vid.Ruojuatar.
WUOLAINEN, Den samme, eller en af Cycloperne.Wuolahatarsman.
WUOREN-WÄKI. Bergs-Troll. Flere batailloner af dem kunde framvisa sig, arbetande i berg, smälte och förädlade metaller — Röfvade bort Prinsessor och vackra flickor. Höres ofta i gamla Sagor. v.Haltia.
WUOTAR, En smörje-kokerska och pulfver-häxa.Wuotar woitein tekijä kesät keitti woiteita— — anropades då man fått contusion af något träd.
YFVER-BOER, kallas Nordens inbyggare;, och än hos oss, de som bo up i landet i Sockne-skatorne — Sättas motKainulaiset.
YME. Dräptes afBoresSöner. SePohjolan poikaochJumo.
YMES Land, vårt Västerbotn, Umeå och Lappland.
YRJÄNÄ — Nom. propr, viri. St.Jöran, vid.Jyryn-päiwä. — Då Boskapen om våren utsläptes ifrån Fähuset, skulle en karl gå så långt i skogen, som koerna pläga gå i bete, och ropa öfverljudt 3 gångor dessa orden:Sanct Yrjänä! tuo karjas kotiin. Detta skulle betyda så mycket, atSanct Jöran, som var enHus-Gud, rådande öfver hus-folket och gårds-boskapen, skulle drifva kona hem om aftonen, på det de ej måtte blifva i skogen liggande öfver natten.
ÄINEMÖINEN. Samma somWäinämöinen.
ÄMMÄN KOSKI. Samma somQwenaströmi Cajana. Förmenes hafva sin uprinnelse af enkälla, kalladKulda-kaiwo, gullbrun, eller guld-källa; ligger underMaanselkäeller Landt-ryggen, å hvilkens ena sida vatnet löper mot öster Norr ut i Hvita hafvet; men å den andra sidan mot väster in Sinum bothnicum. Här var Cajana Borg eller Slott bygdt, som sprängdes af Ryssarne 1715.
NB. De öfrige ord, som begynnas på Ä och Ö, sökas under A och O.
ÔSTERBOTN, SeQwenland, Ruskon-kivi, Kainulaiset, Kainunmaa.
Konung Erik IX gjorde Korsbolm til et Herra-säte, lät befästa det och nämnas af det heliga korset. Den ypperste af Riksens Råd i Sverige,Erik Puke, blef A:o Christi 1400 den förste Höfvitsman påKorsbolm. Han lefde i Engelbrechts och Konung Carl VIII:s Knutssons tid. 10 Socknar iÖsterbotnbehålla deras Finska Språk, hvarutinnan de fulleligen differera sin emellan i anseende til pronunciation, och eljed de, som bo närmare åt Ryska gränsen och Savolax, några particulariteter hafva; men Språket är dock enahanda.
Sedan landet kom under Sveriges lydno, är det straxt besatt med Föreståndare eller Ståthållare, Domare, Fougdar med flereEsivallan personat.
Ifrån är 1400 hafva följandeLandshofdingarvarit här iÖsterbotntil år 1734.
A:o 1400 ErikPuuke— på Korsholm.1540 MatsMårtensson— på Korsholm.1564 HansSwänske— på Korsholm.1570 PetrusBagge— på Uhleåborg.1597 HansMönich— på Uhleåborg, då Flemmingsklubbekrig stod i Ilmola.1600 IsaakBehm— på Uhleåborg.1611 ErikHaare— tilförordnad Befallningsman öfverUleå och Cajanaborgs Fästning Samt dess Län.1622 ChristopherWerensstedt— på Uleåborg.1626 Johan MånssonUlfsparre— på Uleåborg.1630 ErnestCreutz— på Uleåborg.1635 MelchiorWerenstedt— på Uleåborg och Landshöfdingeöfver Öster-Norrlanden.1646 HansKylle— pä Uhleåborg.1650 Erik ÅkesonSoop— på Uhleåborg.1656 ThureRibbing— på Uhleåborg, Landshöfdinge öfverÖster-Norrlanden.1660 JohanGraan— på Uhleåborg, Landshöfdinge öfverÖster- och Wästerbotn.1676 DiedrichWrangel— på Uhleåborg.1687 GuftavGrasse— på Korsholm.1694 Johan Ehrensköld — på Korsholm.1707 LorentzClerck— General-Major, Landsh. och Friherre.1720 Reinhold Wilh. vonEssen, blef Landshöfdinge öfverÖsterbotn med Cajanaborgs Slått och Län år 1720. Dödded. 3 Maji 1732 uti Uleå, därest han ock blef begrafven.Var General Major.1733 BroderusRålamb, Landsh. och Friherre. Kom til Österbotn1733. Afsomnade 1734. Var en ganska litterat Herre.
Sednare tiders Höga Herrar, detta Lands Styresmän, äro i så färskt minne, (såsom Herrar, Grefv. och Riddare, v. Creutz — G. A. Piper, Groth, L. Göös, Jägerhorn, (Carl Magnus) som dog d. 29 Apr. 1782. Landshöfdinge i Uhleåborg, den förste efter Österbotns delning i 2:ne Län), at man i en urgammal antiquitets samling, ej velat inblanda så höga namn.
Hvad för öfrigt rörer Österbotn och dess öden, hörer egenteligen til Historien och Geographien; men denna sidsta Artikel om Österbotn, har man endast velat hit foga som appendix, tagen ifrån gamla papper.
Fotnoterna:
[1] Profess. Henr. G. PorthansDisp. de poësi FennicaP. V:ta p. 94. — Adde, quod in plurimis (sc.Runis Magicis)Mythicailla rerum incunabula, quae narrant, studio plerumque indicantur obscurius; acMythologiapraetereaprisae Fennicaeratio hodie fere ignoratur, unde munia & attributaIdolorum Veterum, quorum saepe mentio injicitur, aegerrime explicantur; ut allusiones taceam adinstituta & mores Majorumjam antiquatos.
[2] Se Prof. Meiners hist. Doctr. de vero Deo, p. 162. sq. Jämför Gottfried Less Geschichte von Religion, tr. 1784 i Göttingen i 8:o. I. Theil pag. 90.
[3] Af Botins Sv. hist. p. 10
[4] Se Prof. Gadds Företal til Kyrkoh. och Probst. D Nils Idmans afhandl. om Finska och Graekiska Språkens gemenskap.
[5] "Den äldsta Verlds-Historien består af idel Original urkunder eller Historiska Sånger, såsom de enda minnesmedel hos alla gamla folkslag, och med hvilka de första menniskjorna sökte, at hos sig bibehålla och til efterverlden öfverlämna de märkvärdigaste — —" Jerusalem loc. cit. pag. 185.
"Gamla Kämpe-Visor hafva länge uti Norden förlustat hopetals samlade åhörare, och samma bruk är ännu hos de vilda Americaner gångbart." En gammal Mans Bref til en ung Prisns 2. Del. sid. 304. ed. 1785.
[6] D. N. Idmans Afhandl. l.c, paz. 9. not. c.
[7] De convenientia Lingva Hungarica cum Lapponica, PraesideIhre, Upsaliae 1772. cfr. De origine lingvarum P. 11. Praes.Ihre, Upsaliae 1761.
[8] Nic. Hahns Disp. de Sacris Antiqv. Hyperboreorum. Aboae 1703.
[9]Soaanut, Savonica pronunciatio, prosaanut, har fått.
[10] Locat. caf. a auttamattuen -essa — är altid, utan at hjelpa contractum pro auttamattomuessa — a auttamattomuus -uuden hjelplöshet, ogunst.
[11] Doct. och Probst. Nils Idmans afhandl. om Finska och Graekiska Språkens gemenskap pag. 40-41.
End of Project Gutenberg's Mythologia Fennica, by Christfrid Ganander