Att du ej får den. Och din dotter dräper jag.
Dräp bara! ty då kommer du tillsvars för mig.
Så är det. 1615
Ve, o ve! gör ingalunda så!
Var tyst! och håll tillgodo hvad medrätta sker!
Är rättvist, att du lefver?
Jag är landets kong.
Hvad lands?
Just här i Argos, det Pelasgiska.
Vigvattnet nalkas, skulle anstå dig?
Hvi ej?
Du skulle offra före striden? 1620
Du kanske?
Jo; jag är ren i händren.
Men i sinnet ej.
Ho ville dig tilltala?
Den som är farsvän.
Än den, som hedrar moder sin?
Lycksalig är.
Alltså ej du?
Mighexornabehaga ej.
Tag svärdet från min dotters hals! 1625
Det ljuger du!
Min dotter dräper du?
Deri ej ljuger du!
Hvad vill jag göra?
Gå till Argos' folk, och bed — —
Hvem skall jag bedja?
Staten, att ej döda oss.
Min dotter eljes mörden J?
Så saken stå.
Min stackars Helena! 1630
Och jag ej ömkvärd är.
Som offer jag dig bragt från Troia.
Om så är — —
Se'n tusen qval mig qvalt.
För min skull ej likväl.
Jag lidit grymt.
Mig var du då ogagnelig.
Du snärjer mig.
Dig sjelf du snärjt, du sleme man!Hör hit, Elektra, tänd på kongaborgen eld, 1635Och du, bland mina vänner tillförlitligast,Min Pylades, stick eld uti palatsets tak!
O du, Danaers jord, och folk i Argos' land,Ack, viljen J med väpnad hand ej hjelpa mig?Ty mannen der med våld utkräfver af vår stad, 1640Att lefva, fast han skändligt ufgjöt modersblod.
O Menelaos, hejda du din vredes fart!Jag Pboibos, son af Leto, här tilltalar dig.Men du, som svärdbeväpnad hotar dotter hans,Orestes, äfven veta må hvad bud jag bär. 1645Den Helena, som du att dräpa sinnad var,Af vrede emot Menelaos full, — är fri:Hon är det, som J skåden der i etherns rymd,Den räddade, ock genom dig ej mördade.Jag räddat henne, och ifrån ditt bödelssvärd 1650Befriat, på befallning af vår fader Zeus.Förty Zeus' dotter ju odödlig vara bör,Samt, hos Kastor och Polydeukes; uti etherns rymdBisittarinna, hjelpa de sjöfarande.En annan maka må du bringa i din borg, 1655Emedan gudarne, för hennes dejlighet,Hellener bragt i handgemäng och Phrygier,Och dödar utsändt, att från jorden plåna bortDet fräcka menskoslägtets öfverfulla tal.Så är förhållandet med Helena; men du, 1660Orestes, bör bege dig utom landets gräns,Och bo uppå Parrhasisk mark i ett års tid.Det stället heta skall, till minne af din flygt,Bland Azaner och Arkader Oresteion.Och, gången dädan till de Athenaiers stad, 1665Utlofva böter för utgjutet modersblodInför de tre Erinnyer; men gudarne,Rättsskiparne på Areskulla, rättrådigt straffPålägga dig, och målet der du vinna bör.Och henne, som du hotar nu med svärdet så, 1670Hermione, du äkta skall; Neoptolemos,Som ärnar henne äkta, äktar henne ej.Ty honom är beskärdt, att dö för Delphiskt svärdNär på Achilleus, fader hans, jag kräfver straff.Åt Pylades din systers hand, som du bestämmt, 1675Du gifva må; han vänta kan ett lyckligt lif.I Argos låt Orestes, Menelaos, spiran ha;Och dig till Spartas jord begif, och herrska derI landet, du med henne fick, som tusen qvalBeredde dig, tilldess hon förde dig hit hem. 1680Här inför staten allt tillrätta ställer jag,Som honom tvang, att egen moder slå ihjäl.
Orakelgud, i dina svar ej nånsin duBedrägelig har varit, men sannfärdig städs!Mig kom den fruktan på, att, hörande en röst 1685Från trollen, jag mig skulle tycka höra dig.Men allt går bra, och jag hörsammar dina ord.Se nu, från död befriar jag Hermione,Och henne äktar, om sitt bifall fadren ger.
O Helena, Zeus' dotter, hell! jag prisar dig,Invånarinna uti gudars sälla hem!Åt dig, Orestes, ock min dotter lemnar jag,På Phoibos' bud. — Välbördig sjelf, välbördig möTill äkta tag, och lycklig vare du, och jag!
Nu vandren allesamman, dit jag bjuder er, 1695Och trätan sliten!
Dig hörsamma måste man.
Så gör ock jag, och med min lott försonar mig,O Menelaos, och ditt budord, Loxias!
Nu er väg! nu er väg! Samdrägtighet,Den sköna gudinnan, vördande; men jag 1700Vill Helena bringa till Kronions sal,Och de tindrande stjernors himmel,Der bredvid Hera, och Herakles' gemål,Heba, som gudinna hon thronar,Af menskorna ärad med offer städs, 1705Jemte Tyndariderna, söner af Zeus,Beskyddande hafvets sjömän.
Ack, du herrliga Segergudinna, mitt lifDu evigt skydda må,Och aldrig tröttna, att kröna det! 1710