Näissä leutoissa lekoissaKeväät kestivät ijäksi;Eikä loppu loppiaissa,Kuussa kaimalon katonna.Vuosittainkin tuomet tuossaKukki kuuta viisi, kuusi,Hajotti hyvän hajunsaKoko korven kuuluvillen,Yltä-ympäri yhäkkin 50Lemunsa levittelivät.Siinä suojissa suloissaLykyn lapset leikihtivät,Taivaan miekot mieliksivät,Oleksivat onnen lapset.
Miekkoisetkin runo-miehetJoit' ei linnaan laskettunna,Päästetty perillen astik,Tässä toistaan kohtaisivat,Runoillansa huvittivat, 60Pulmuitellen puheitansa,Ajan vieton viettelivät.
XIII. Sången.
Här träffa deHeinätär(Blomstergudinnan), omgifven af sina blommor och sefirer, som emottager, och, under ett formligt triumftåg, vidare ledsagar de resande. Väinämöinen närä att förälska sig i henne.
Heinätärhevakka piika,Ruohoin nuorikko nopia,Käveli keolla tässäKuiskutellen kukkiansa,Helkytellen heiniänsä.
Korvon kanto kainalossaan,Korvossa kirjainen kippa,Jolla kastoi koaliansa,Hetelmöitti heiniänsä,Kypsytti kylvämiänsä 10Kanteleillen kasvamahan,Laulajoillen loistamahan.Mieleheksi runo-miesten.
Siinä käyvä käpsytteliinVarpaisillaan varvikossa,Hiiskutellen heinikossaKulki kukkien emäntä,Vaimo taivahan vaelsi.
Lennättäret lentelivät,Tuulen alta tuumailivat 20Tulla tännek tupsutella.Lensivät kevään lemullaPienoisinna perhoisinna.Pelmuisivat pensakoissaKeviäinnä keijuisinna,Kuiskuilivat kukkiloissaLeinonna leikihtevännä.
Kämmenillään käpryttivätKähäriä käppyröihin,Kourillahan koprittivat, 30Näpistivät näppilöihin;Mikä leukansa likisti,Huiskais huulen ympärillä;Mikä nännönsä näpisti,Sopotteli suun sopeesta.
Niinpä kulki kuninkatar,Heinätärpä hempiästi,Hajallahan haiveniaanKuss' oil kukat kuvottunna,Lehmän-kielet keärettynnä, 40Haisivat varpaat harakan.Kaunimmaiset ruusun-kannatPantu peitteeksi povehenPuoleksi jo puhkeimassa,Kuitennik kukoistamassa.Peärmähissä peällisissäKeväin touvot käytettynnä,Peät orihin heitettynnä,Heiskahtivat kirsi-heinät;Kaunis-karvainen kanarva 50Kahen puolen kaistohiksi,Heinättären helmohissaLillukoita, lellukoitaPujottu povesta polveen,Viskattu vitinnä peällen.
Keksittyä VäinämöistäHeitti heinät helmoistahan,Varvut vanhat voatteistahan;Mäni kohta noukkimahan,Toisia tavoittamahan, 60Herttaimmia heinän-päitä,Kalliimpia karvan-päitä,Joita kylvi kynnykselleen,Askelillemmö asetti.Mataroilla moata peitti,Apiloilla tien tasoitti.Ite rupeisi runoillenSala-teihen soattajaksi,Oikean osottajaksi.
Tämän kuullun kulkiissahan 70Sata-latvat laulelivat,Sian-kärsät siunailivat,Mainihti matarat kaikki.Vuorehella vuohen-kukatHeilahutti helmojansa,Huiskahutti huiviansaTämän neijon nähtyissä.
Mieleksikin vielä meillen,Kunniaksi kulkiissammo,Lakka nosti lakkiansa, 80Poika muuraman kumarsiin;Sara-heinät heittivättenMättähällen mekkojansa,Nurmehellen nuttujansaAstuissahan oman armon,Heijän ehtiissään emoisen.
Ite ukkokin ihaili;Neijon nuoren nähtiissähänAikiloipi ahkerasti:Millä tuon mielyttelisin, 90Neitoa lepyttelisin.Heinättären jalan-heitot,Ihmittären silmän-iskutViettelivät Väinämöistä,Villittivät viisahankin.
Vähältä jo VäinämöinenNäistä kultuen kujeistaRupeis suutaan sukeltohon,Poskeitansa posmentohon;Mutta muisti murhettansa, 100Huomahtipa huoleitansa;Hillitti omat himonsa."Kussa tästä kuja kulkoo,Poikkee polku linnan luokse?"
XIV. Sången.
De resande anlända ändteligen till sjelfva Slottet ellerSångarepalatset. En närmare beskrifning derpå, och på de krönteSkaldernas verkeliga lycksalighet.
Lähettiinpä siitten tuonnekPoikki noroin notkelmoita,Pitkin viijoin vilmikköihin,Leutoin lehtojen lävitek;Jopa tuolla matkan peässäPuistikosta paisteloopiKumpu keskellä keolla,Kehä kummun kukkulalla.
Siinä rakennos rakettu,Lauluin linna laitettunna, 10Hohtais Runolan hovia;Avara kuin aika aumaSeisoi siinä. PitueltaanSyltä seihtemän satoa,Ko'oltaanki korkeampiSata kymmen kyynärätä;Loajempi kuin lauta-kirkko,Leveempi kuin lemmon leiri,Salvettu runon sanoista,Toinen toiseen juotettunna, 20Sulattu moneella suulla,Monen miehen mielehestä,Monen vaivaisen varasta.
Tähänpä parahat pantu,Pitkät virret hirsihiksi,Lyhyeet laulut lautohiksi.Lattiat lasinna loisti,Permannot peilinnä paisto,Sillat silkillä siloltuKiilti kirkkaanna kivennä. 30
Iso joukko ikkunoita,Tusinat monet tuhannet,Josta valkeus valuupiNäihin lauluin laitoksihin.Seinät säteet säistelivät,Loistelivat toinen toiseen,Tännek tuonnekkin tupahan,Yli ovien oloja,Alle penkkien pehuja.
Katostakin kahtelimmo 40Miten ruunut ruskottivat,Paikoillansa poahtelivat;Oli heitäik hyvä joukkoPantu tähän äijän paljon;Lasihista laitettunnaYmpärin yheksän syltä,Voaksoo kaheksan vaellaRihmoistansa riippumahan,Hihnohissa kiikkumahan;Kustaik heistä kuumotteli 50Viisikymment' kynttilätäPalovatten yöt ja päivät
Oviaik oil monta kylläJoka hoarallen hakattu,Kuhik ilmaan istutettu,Ilman lautoin laittamatak,Lukkojen lutisematak,Avonnaiset ukset aina,Kusta joukot kuljeksivat,Taivaan vallat vaelsivat. 60Vielä pitkin pieleksiäKahtelimme kahen puolenOviin että akkunoihin,Kuin oil pantu ruusun-pannatKukka-köyet köytettynnä,Sarjoillansa, sankoillansaSolmittu varsin somasti.
Samassa salissa tässäOli pylvät pystyttynnä,Pahtaat paksut pantuhunna, 70Kussa huilut huilaisivat,Lepyttimet lepäisivät.Kallihita kanteleita,Vanhoja valittuneitaOli nauloillen nakattu;Pantu paimen-sarvillenkinToveriksi tuohi-torvet,Pillit suuret että pienet.
Perä-seinän seinuksellaRahi kullasta kuvattu, 80Hopeasta hohtavasta,Kullasta kuumottavasta;Kiiltäväisillä kivillä,Helmillä hellittävilläTehty korkeeksi, koreeksi,Ihanaksi istuimeksi.Joka jalka juotettunnaKasarista kalliimmasta,Joka naula laitettunnaKuparista kuulluvasta, 90Vaskesta valoavasta;Tuohon tuolilla leveelläIstui Runolan isäntä.Ympärillä joka puollaSanan-sepät seisoilivat,Rupeisivat runo-niekat;Ilveksivät, iskelivät,Sanan sanaan vaihtelivat,Leikki-puheet punnittivat.
Näillen vielä piika pieni, 100Näöltänsä neito nuoriTaitavasti tarjoitteliMiehillen mehua mielen,Mahalata marja viinan,Juomista Jumalan kulta.
Kesken heijät käyskenteliTarjoatartaitavastiLavialla lautaisella,Kussa pullot punottivat,Viina-kupit kuumottivat, 110Höyryisivät hyvät herkut.Yhtenäänpä yllytteli:"Puistelkaatte pullojanne,Mainitelkaa maljojanne!Mehun juokee mieleksenne,Olut kaikki onneksenne!"
Niin nuo miehet miekkoisetkinJotka linnassa lihoovat,Virkistyyvät viinan luonna,Hyvä heilläik oil eleä 120Mokomassa moisiossa;Laulujansa laulattaissaNauraavatten naisien kanssa,Juovatten Jumalan kanssa.
XV. Sången.
Vid sitt inträde i palatset undfägnas de främmande afTarjoatar(den Finska Hebe); hvarefter de framträda införRunamoinen(den Finske Apollo). Väinämöinen samtalar med honom; hvarvidKieletär(det Finska språkets genius) förtjuses.
Viimen, tuohon tultuammo,Portahillen peästyämmö,Moni tuttu turvaksemme,Moni vieras veikoksemmeTervehtiipi meijät tässä;Iloittivat ite kuhik.Nähtyänsä VäinämöisenSyntyi salissa sohina,Väen joukossa helinä.
Nuorin tyttöTarjohotar10Kiiätteli kiiruisastiTuomaan terve-tuliaistaTällen vento-vierahallen.Toiset tietä väistelivät,Rahvahassa raivailivatUkollen uutta uroaMännä sillan liitoksellen.Astua pöyän nenähän.
Ite Ruhtinas runojen,Linnan kuuluisa kuninkas 20Armojansa anteloopi,Lahjojansa lateloopiNiillen nuorillen runoillen,Selvillen sanan-sepillen;Millen mieltä mittelööpi,Kullen kunnian tasoopi.
Tuollen vanha VäinämöinenKumarrutti kulmiansa,Painahutti polviansa,Tullessahan tuon tulillen. 30Sanan sanoi, viisi virkkoi;"Emme tännek tullukkahanTiijotonna, taijotonna,Varsinkaan voatimatonna.
"Lapset Suomessa suruuvat.Itkeevät puoli-ikäisetKieltänsä kehnoitettua,Poljettuansa puhetta;Turussa jo turmeltunna,Hämeessä hätyytettynnä, 40Uupuva uuella moalla,Ranta-mailla raiskattunna.
"Sitä harmaat hoasteloovat,Kesk-ikäiset kertoileevat:Muistot muinosat mänöövät,Vaikeneevat vanhuksemme;Kielemme on kiellettynnä,Sanat suuhun suljettunna.Murehtivat vielä muutenRunojaan jo ruostuneita, 50Laulujaan lakastuneita.Sitä miehet mieltelöövät,Valittaavat vaimot kaikki:Minnek kanteleet katoisi,Hävisi hyvät hyreämät;Joutunut on joukostammeIlon ilvekset ihanat,Soarvat soittojen suloisat.
"Kolkko korvissa asuupi,Kammoittaapi kartanoissa; 60Koppelot koputtamatak,Käköiset kukahtamatak.
"Tuotin tänne tullessainiSirkkuinen sinun sikiön,Väikkylän väestä meijän,Peukalon urollisuutta,Voaksan täys vaimollisuutta,Kanteleita kahtomahan,Vanhoja valihtemahan,Kieltämme kehoittamahan, 70Kuuntelohon miten kuuluu."
Ite Runolan isäntäHyteli hyvillä mielin,Iski silmänsä ilolla,Suutaan sulilla sanoilla.Anto kättä kämmenillään,Kämmenillään kymmenillään;Kieli huulistaan hunaili,Sulaisi molemman suussa.Suusta näijen Suomalaisten 80Lainehti Lapin sanoja,Kuohui kieltä KarjalaistaVanhoo Vatjalan puhetta.
Kielihitärneito nuori,Mesi-kiel', hunaja-huuliSeisoi siihen soapuvillaan,Kuunnellen ukon kupeellaPakinoita parta suihen,Näihen sankarein sanoja.Sulku suussa, kirja käissä, 90Lukottu, voan ei luettu;Neijon toisessa näpissäKulta-kielet kuiskuilivat,Hopiaiset helkkäisivät,Joita sormillaan sovitti,Runamoisen kantelellen.
Kuunnellen tätä suloistaRuno-kielen ruikutosta,Vesi silmästä tipahti,Pisaroitti kuhik kulma. 100Silmät ilon ilmoittivat,Suupa suloista surua.
Otti soiton VäinämöisenSitoi siihen jouhiansa;Pani toiset sointumahanKauheat ilon kapehet.
Ukko vanha VäinämöinenOli itkussa itekkin;Tykytti tyyni-syäntä,Vellotteli Väinämöistä 110Rupeisi povessa pohjat,Lihat kaikki liikkumahan;Veri vielä vierymähän,Ukon suonissa sulaisi.Minä paha poika riepuItkin tässä lapsen lailla,Valitin vaimon tavalla;Surkeaksi keäntyi suuni,Muikeeksi minunnik mielein.
XVI. Sången.
Den Finska Pindens Gracer, Muser, Skaldinnor och Sånggudinnor, omgifvande Väinämöinen i lätta dansar, rosenkröna honom och hans lyra med sina blomstergirlander; hvaremot han förevitas afKaunihitar, (den finska Venus) för köld emot de sköna. Väinämöinen försvarar sig härvid grundligen, och undskyllande sig nu till följd af sin höga ålder, ger han i thy fall anvisning på sin reskamrat. Genast stod för denne, liksom framtrollad, en himmelens tärna, den skönaste Runola ägde; och Skalden, hänryckt af förtjusning, vill just sluta henne i sina armar, då han vaknar — träffad af en elektrisk stöt, hvarvid dröm och flicka försvann. Allt hvad han numera såg var endast Väinämöinens skarpa, hotande, och genomträngande blickar. Försent ångrar Skalden den obetänksamhet, hvarigenom han, för att vinna ett lägre mål, gick miste om ett högre; och med smärta bekänner sitt fel att hafva försummat tillfället att lägga sig till någon af dessa gamla Runolas harpor. Under dessa tankar inslumrar han åter, hvarefter han ännu en gång drömmer huru Väinämöinen tröstade honom öfver sin förlust, dermed att den verkliga lyckan och sällheten icke blef af ödet menniskan gifven, utan endast står att träffas bland Runolas Skalder.
Nytpä yhtyi ympärimmeTaivaan naiset nauro-suiset,Vaimot Runolan valitutLiittivät, likentelivät;Kukiin anto kukkiansa,Kukiin laski lahjojansaMiesten ehoisten etehen.Palkinnoksi ruusun-pannat,Kunniaksi kukka-sankatKantelivat kantelillen, 10Asettivat laulajoillen.
Niillä peätä VäinämöisenKeärivätten kiehkuroiksi,Ohemia oivan miehenSeppelivät seihtemälläSirkut taivaan sitehellä;Kaunistivat kanteleensaLumpeilla lumisevilla,Lemmeillä leikihtevillä;Siiviksensä sitoilivat 20Leivoisen lentelemiä,Kyyhkyisen kynäisemiä,Ukko-jousen untumia,Kotkan suuren sulkaisia,Havukan hajottamia.
Laulattaretlauluillensa,Soitottaretsoittinensa, Ilmahuttivat ilonsa. Toiset riemun tyttäreiset Hyry-päissään hyppäilivät, 30 Huli-mielin kuiskailivat, Keikkuivatten toisten kanssa, Tekivätten leikkiänsä.Suosihitar, Hyväilitär, Huiskuttaret, Kuiskuttaret, Ilottaret, Naurattaret, Riemuttaret, Reuhottaret, llmahuttivat ilonsa.
Yksipä paniin pahoilleen,Ikävysty aikojahan, 40Sep' oil mieruMieluatar,Kaunihitarkaunis vaimo,Armastutar aimo lintuJok' oil ihostaan ihana,Kaikkiin kauniin karvoiltansa.Vaimoin kaikkein vallihtia,Miesten kaikkein mieluittajaTirskuupi tora-sanalla:"Kosk' et piijoista pitännek,Etkä arva armahaini, 50Minun kanojain katellet; —Ei ouk mulla antamistaVaimon tapoin tarjoomista.
"Jos sa oisit nuorra miessäVielä vanha Väinämöinen,Niin ma soattaisin sanoa:Ota joukosta omena,Mesi-marja mielestäisi,Ota paras parvestaini!Likistelek lillukkaini, 60Maistattelek mansikkaini!
"Sanoisin niinkuin sanonkin:Ota nuorin neitoseini,Suuta suositellakseisi,Kättä keikuttellakseisi,Syäntä syleilläkseisi,Rintojaan riuskeiltakseisi!Kahet kultaiset käköisetPiilottaavat piika-puoletPoijillehen povissansa; 70Kahet naurihin mukurat,Pari muuraman mukaiset,Kahen onnelan omenatKasvaa piijan kainalossa;Puhkistuuvat niin kuin putketNuorten neitosten nisistä."
Vastais vanha Väinämöinen:"Miessä nuorra ollessainiPiijat minusta pitivät,Suostuivatten neijot nuoret, 80Suostui suuret että pienet,Kaikki käsiin keikahtivat;Kaihuttelin kanojaisi,Kesytin käköisiäisiSiipien silittämällä,Sulkien sylkyttämällä;Kaunukkaiset, kainukkaisetTututtelin, tupertelin.Mik' oil neiti nähtyvissäSokaisinma soitollaini, 90Mik' oil naista noapurissaLepytinmä lauluillaini.Monen morsiaa mokomaaMakuutin isän majassa;Monen miehen mieli-tievonToisen souvatin sylissä.Ei ollut sitä tytärtä,Ei sitä emoisen lasta,Jot' ei vierys vietellynnä,Lauluini lauhtuttanunna, 100Pettänyt pehmeet puheeni,Sanant hyvät houkutellut.
"Jop' on nyt jalkani jäykkä,Selkä-ranka rauaistunna,Jeähmetty minun vereni;Ei ouk vanhassa varoa,Harmaa-peässä hoasteliaa,Naisten pakinoin paniaa.
"Täss' on miesi mielestäisi,Poika tahtoisi tapainen; 110Tuovos tyynnin tyttäriäis,Sinun sievin sirkkuisiais,Jolla miestä mielyttelet,Uuvistat tätä uroa!"
Sanottu tämän sanansaJopa neitoinen sujahti,Puikahtiinpa nainen nuoriJok' oil kaunis kahtomoiltaan,Suloinen sukeltamoiltaan,Lihavimmiltaan ihana. 120
Tuota teki mieleheni,Polttipa minun poveeniSytytteli syäntäini,Haluisin halatakseini,Kuten kuiskutellakseini,Miten mielytelläkseini.
Joma suutaini ojensin,Levittelin leukojaini,Käyttelin minun käteiniNeijon soahaksein sylihin, 130Ponnistella polvilleini —Silloin liikahti lihani,Silloin vapisi vereni,Järskäytti jäseniäni,Luikahutti luontoani,Mänettelin miehuueni;Siihenpä se nyt hävisi,Hajoisi hyvä uneni;Enkä peässyt peähän astik,Perillen ei puolenkana, 140Kuin tämä kana katoisi,Häjy herttainen hävisi;Liekköön taivaiseen tavonna,Pilvihin pirahtanunna;Vai lie männytkin merehenPainunna paha vetehen.
Silloin vanha VäinämöinenIski silmänsä vihalla,Kahtoi kauvan karsahastiPeälleni minun poloisen; 150Voi minä poloinen poikaMiten mieleni mänetin,Pahoin käytin kunniani,Häpeisin tyhmällä työllä,Oman onneni kavotin,Kuin en ruvenna runoihin,Käynyt kauppaan kanteloihen,Kielen vaihtoon voatinunna.
Sitä suruupi sukuni,Päivittelen päivinäni, 160Kuin en ottoa osannaRunolaisten ruikkaamia,Väinämöisen vempeliä,Kielettären käyttämiä,Lauluittaren loatimia.
Suruilin tätä asiaa,Huolittelin kuinma nukuin,Uuvuin hyvähän unehenTunnin paikoin tahi kahen.Jo toas vanha Väinämöinen 170Ilmoitellen ihtiänsäPuheella voan ei puvulla,Sanoopi sanalla vielä,Vielä puolella puheella:"Elä sure Suomalainen,Paheksi parempalainen!Ei ouk onni luillen luotu,Lykky lihoillen verillen;Onn' on luotu, lykky suotu,Onnetar on onnen luonnut 180Runolan vähillen väillen,Kansallen kantelolaisten,Joukollen Runo-jumalan,Runomoisenrahvahallen,Laulun lapsillen huviksi,Miesten mieliksi runojen."
XVII. Sången.
Skalden slutar med en önskan till fosterlandet.
Unestain havattuani,Makoomasta noustuani,Peätin muillen muistihiksi,Itellein ihanteheksiMatkani mainitteleita,Käyttyäin kehoitteleitaRunoihin rupeamahanLauluillen laskentamahan,Onnelaan osottamahan,Runolasta ruikkaamahan. 10
Elä sure Suomi kultaValittele vanhojaisi,Urojaisi uupuneita,Manalahan männeheitä,Voipaisi vähentyneitä,Kansasta kavottuneita;Ovat kaikki onnelassa,Tallehella taivahassa,Runsastuuvat Runolassa,Laukoileevat Lauluilassa. 20
Elä sure Suomi rukkaKiellettyä kieltähäisi,Puhettaisi poljettua,Sanojais solvattuneita;Jos kieli kehnoitetahan,Puheisi poljetetahanNiinpä sanoi Väinämöinen:Joski muuan muukalainenOmistammekin olisi,Joka sanat sorteloopi, 30Veärin kieltä käyttelööpi,Tuhneloopi turvallansa,Märehtiipi tätä meillen,Vielä laulajat Lapissa,Karjalassa kanteleita,Savossa runon sanoja!
Niinpä peätti Väinämöinen,Vanha Laulaja vakuutti:"Vielä kytööpi kipunaMiehen monen mielehessä, 40Vielä liikkuupi lihaniMonen poikaisten povessa,Vielä vieryypi vereniSuomalaisten suonihissa,Karjalaisten kalvohissa,Pohjolaisten pohkehissa."
Mitäs siitten suret Suomi,Valittelet vanhempaini,Moa katala kaivattelet,Syntymäni surkuttelet? 50Viel' on mieltä miehillämme,Uhkeutta urhoillamme;Vanhoilla varallisuuttaNuoillen nuorillen hyväksi:Nuorilla nöyrällisyyttäMieli vanhoillen varaksi.
Vielä siittenkin sanelenTeillen nuorillen uroillen.Suomen niemen sulhaisillenJoill' on peässä miehen mieltä, 60Luonto povessa urojen,Rinnassa ripiäisyyttä,Henkellistä hilpeyttä:Sinkoilen sanankin teillenJotka varsin valmistaitten,Aivootten, aiattelettenTänä kiesuksen kesänä,Juhla vuonna julkisenna,Tulla viisauen vihillen,Peästetyiksi, peätetyiksi 70Tietyriksi, taituriksi,Ohvakoiksi oppioiksi,Suomen moan suojellaksenne,Tietomusten turvaksenne:Sanon vielä viimmeisellenKansallen jo kasvavallen,Nuoristollen nousevallen,Joukoksi jo joutuvallen:Teistä toivotaan toellaPuheisemme puoltajoita, 80Kielen kulta käyttäjöitä,Hyljätyn hyväiliöitä,Armottoman auttajoita.Suokoon teillen suuri Luoja,Toata vanhin taivahinen,Ylöllistä ymmärrystä,Taijollista tarkoitusta;Lainatkoon henkensä Herra,Ikeä jatkakoon JumalaTäksi työksi! Tarvitahan 90Uutta mielen uskallusta,Toista tointa, toivotusta,Harjoitusta, hartausta,Vakausta, valaistusta,Soahakseen asiat aikaan,Mänestymään mielestämme.
Työstä vielä teillen tuostaKostoksi on kohtavannaOma tunto turvaksenne,Tyytyväisyys tykönänne, 100Levollisuus lapsillenne,Onnea omamme moamme,Suomen kaiken suosioksi.
Siitten vielä teijät tuostaPolvin päivin palvellahan,Muistetaan, mainitetahan,Kiitetään, kumarretahan.
Viimein majoihin manalanTeijän lähtiissään lepohonTaivalaiset taisteloovat, 110Onnelaiset outteloovatSoahaksensa teijät sinneSinne ikuisaan ilohon,Kussa autuaat asuuvat,Kuuluu kansan kuulluisammat.
Vielä teilläkin tiloa,Runolassakin sioaTeijan tuonnek tullaksenne,Onnelassa ollaksenne;Kussa runot ruukatahan, 120Laulut laillen laitetahan,Soitollen sovitetahan,Kielihin kehoitetahan.Siellä sarvet soitteloovat,Siellä huilut huikaisoovat,Käypi kaikku kanteleista,Pillillä piiskuitetahan,Torvella tojotetahan — — —— — — — — —Niin nuo miehet miekkoisetkin 130Jotka linnassa lihoovat,Virkistyyvät viinan luonna,Hyvä heilläik on eleäMokomassa moisiossa,Tässä taivaisten talossa;Laulujansa laulattaissaNauraavatten naisten kanssa,Juovahat Jumalan kanssa.
Anmälan
Med anledning af det hopp jag nu, mer än tillförene, tror mig äga att, genom tryck, blifva satt i tillfälle att utgifva ej blott det å den tryckta anmälan af 1825 ännu återstående arbetet om vära å Finskogarne i Sverige och Norrige bosatte stamförvanter, utan måhända äfven åtskillige andra af de utaf mig i företalet till 2:dra Delen af Otava omnämnde och till tryckning ämnade skrifter — vill jag här begagna detta tillfälle att såväl derom underrätta samteliga vänner och befordrare af den fosterländska litteraturen, äfvensom att jag på grund häraf, dels af egen böjelse dels uppmanad dertill af andra, ämnar fortsätta utgifvandet af Otava enligt samma plan och på samma vilkor som tillförene, blott med den skillnad att tredje delen, äfvensom de följande, till lättnad såväl för köpare som prenumeranter, utkommer i mindre Häften af 6 à 8 ark hvarje, af hvilka fem beräknas på hvarje Del. Af dessa Häften, som stundom åtföljas af plancher och musikbilagor, kommer det första, hvilket så fort sig göra låter lägges under pressen, att, utom poesier och mindre uppsatser af blandadt innehåll, innehålla historiska meddelanden och underrättelser om en mängd gamla i de framfarna finska krigen vidtberyktade partigångare, hvilka såsom anförare och chefer för krigiska ströftåg och gerillor gjort sig genom sina krigiska bragder namnkunnige.
De förra prenumeranterne och Subskribenterne å Otava, hvilka utlöst sina exemplar, äga äfven med afseende å fortsättningen att beräkna sig sina förmåner till godo, de förre erhålla skriften för ett pris beräknadt till hälften mindre än hvad den i bokhandeln kommer att kosta; de sednare till ett modereradt derefter. Då den inhemska Litteraturen under de sednare åren, årligen, tillvunnit sig allt flere vänner, har jag icke trott mig böra utestänga vägen för desse att äfvenledes emot billigare villkor lägga sig till den finska bokpressens framtida alster, hvarföre dem härmedelst lämnas öppet tillfälle väl icke att prenumerera men dock att subskribera å den, i många afseenden såsom ett helt för sig, nu utkommande fortsättningen af Otava, utan förpliktelse att behöfva inlösa de redan förut utgifne tvenne första Delarne deraf.
* * * * *
Redan för femton år sedan sökte jag första gången fästa uppmärksamhet dervid, att en närmare kännedom om de på den Skandinaviska halfön redan från längre tider sedan etablerade Finska kolonier måste i historiskt hänseende äga ett stort och vettenskapligt intresse — äfven med afseende å våra egna urkunder; och anmälde, på grund deraf, till utgifvande — ett arbete, hvilket skulle innefatta tillförlitliga underrättelser i denna del. Härå antecknade sig äfven åtskillige dels såsom prenumeranter, dels såsom Subskribenter; men sedermera inträdade förändrade omständigheter hafva hitintills icke tillåtit mig fullgöra detta beslut. Nu deremot, och på det icke möjligen, genom min död, det väsendtligaste af hvad jag i detta fall samlat och inhämtat måttet gå förloradt, har jag varit betänkt på att utgifva detta arbete. Dock har jag trott det vara ändamålsenligt, att särskildt dessförinnan och i sammanhag dermed, ehuru under annan titel, till en början ufgifva en beskrifning af mina vandringar öfver dessa Finmarker. Detta arbete som utkommer i 2:ne Band, hvardera bestående af tvenne Delar utom plancher och kartor (af hvilka sednare, redan en om 25 tum i qvadrat blifvit stucken i koppar) anmäles härmedelst till Subskription. Tiden för dess utgifvande, äfvensom bokens arktal kan jag för det närvarande icke närmare bestämma, annorlunda än att skriften skall lemnas Herrar Subskribenter till ett betydligt nedsatt pris, än hvad den kommer att, efter vanligt Boklådspris kosta i bokhandeln. Såsom en slags, ehuru måhända ringa, ersättning för den långa tid reqvirenterne å de utlofvade "Tillförliga underrältelserne" & nödgats vänta, skola de äfven vid denna skrift hafva att beräkna sig samma förmåner tillgodo; de förra — till 100 procent billigare, än det blifvande boklådspriset.
Då inom Sverige och Norrige ännu i denna dag finnas mer än 120 särskilda församlingar, hvilka till större eller mindre del bebos af dessa finnar eller deras afkomlingar, till ett antal af omkring 40,000 personer, af hvilka mer än 15,000 ännu begagna det finska tungomålet; då deras vidsträkta och glest befolkade bygder, sammanräknade, upptaga en area af omtrent 450 qvadrat-mil, utan att tala om de landsträckor, som af dem eller deras förfäder först uppodlade, sedermera blifvit inkräktade af Svenskar, och till Svenska bygder förvandlade, så synes såsom sakens historiska vigt borde vara satt utom all fråga — så mycket mer som detta förhållande, hvilket äger rum nästan i sjelfva hjertat af de båda konungarikena, hittills icke annorlunda än högst ofullständigt och till en ganska ringa del varit kändt blott af få; och äfven detta — endast ryktesvis genom opålitliga, misstydda eller missförstådda berättelser.
* * * * *
Enär intet Språk bör vara oss Finnar kärare och närmare till hjertat än modersmålet, hoppas man att allt som kan tjena att utvidga vår kunskap om dess grammatikaliska byggnad, dess filosofiska konstruktion, dess poetiska och onomatopojetiska väsende och natur, dess slägtskapsförhållanden och beröringspunkter, med andra närbeslägtade tungomål, med ett ord allt som kan tjena att uppfatta ej blott dess formläror och märkvärdigt egna utvecklade karakter, utan hela dess andeliga lif, såsom bärande en stämpel af folkets, bör vara välkommet ej blott för Språkforskaren och Vettenskapsmannen enskild, utan för oss finnar i gemen. Med anledning häraf, och i händelse företaget möter uppmuntran, ämnar undertecknad framställa de åsigter härom, hvilka, till följd af ett under längre tider redan fortsatt studium häraf, hos honom gjort sig gällande. I sådan afsigt ämnade jag under titel "Kielitär eller Forskningar i Finska språkets grammatikaliska grunder" utgifva ett arbete, hvilket skulle utkomma i fria Häften, beräknade till 5, 6, à 7 ark hvarje, förutan tabeller; och hvilket arbete jag härmedelst, jemte de andre, får anmäla till Subskription på samma villkor som ofvanföre blifvit nämndt, att nemligen priset för Subskribenter skall betydligen modereras efter det möjligen blifvande Boklådspriset. Och ehuru Språkets karakter blifvit, genom de många i sednare tider utkomne Grammatikor och Språkläror på sät och vis, och till stor del känd, är det likväl ännu mycket, och just det intressantaste deraf, som återstår för oss att lära känna; helst Grammatikan aldrig ingår i filologiska och filosofiska undersökningar.
* * * * *
Då näst Finska språket, af de vettenskapliga sludierne inom vårt land, intet bör vara oss heligare än Finska Historien, vill jag likaledes begagna detta tillfälle, att, i händelse företaget möter framgång, till utgifning och Subskription anmäla den i företalet till 2:dra Delen af Otava under N:o 7 anmälde skriftenWalaistajaellerHandlingar till Upplysning i Finlands äldre Historia. Att, närmare än hvad der skett, detaljera planen dervid, tillåter icke utrymmet nu. Blått det bör jag kanske nämna, att Skriften, hvilken komme att utgifvas i lösa Häften, blir ytterst vigtig för vår historia, såsom innehållande sjelfva dess källor och urkunder; samt, med hänsigt till vidd och omfång, ganska dyr — isynnerhet för köpare, hvars pris alltid kommer att beräknas något högre än Subskribenternes.
* * * * *
Slutligen och sist hemställer jag till den läsande och tänkande allmänhetens behjertande, huruvida icke med hänsigt till de framsteg den Finska Litteraturen redan gjori under de sednare åren, det vore nyttigt och nödvändigt att äfven den sanna och sunda kritiken ginge dermed i bredd, såsom en probersten, eller såsom en vigt på vågen, för att mäta värdet deraf, på det att allt det dugliga af hvad den Finska bokpressen frambringar, måtte blifva allmänt kändt, framstäldt och åskådligt; det möjligen odugliga likaså.
Sjelf är jag visserligen oförmögen att i detta fall utöfva granskarens och domarens kall; men i samråd och i förening med andra af landets yngre litteratörer, tror jag dock att detta icke skulle blifva särdeles svårt, åtminstone i de flesta fall. Då de, om ej alltid under namn dock under pretext af Recensioner, i tidningarne stundom förekommande tillfälliga bedömmanden af utkomne arbeten, ej blott med afseende å det lilla utrymme ett tidningsblad medgifver, måste vara knapphändiga och ofullständiga, utan och visat sig vara ytliga och mindre grundliga, ofta ensidigt uppfattade, och vanligen upplöst sig till ett stundom oförtjent beröm, stundom obehörigt tadel utan att hvarken i det ena eller andra fallet genom verkligen ådagalagde skäl styrka eller bevisa sina påståenden, så ämnar undertecknad, ifall företaget genom tillräcklig subskriptions teckning kan bära sig, i förening med andre, hvilka dela dessa tänkesätt, åtaga sig det för ingen del lönande, i många afseenden besvärliga, ansvarsfulla och vanligen otacksamma gransknings- kallet, i hvilket fall en Skrift i fria Häften skulle komma att, under Rubrik afSeulajaisetå Finska Språket utgifvas, hvars uteslutande åliggande det vore att med sanning och oväld närmare och grundeligen granska icke blott alla de å finska språket hos oss utkommande skrifter, utan äfven alla de i Finland äfvensom annorstädes utkommande arbeten, hvilka på ett eller annat sätt röra vårt folk, vårt land eller värt språk; samt i brist deraf äfven meddela andra litterära nyheter, hvilka för oss kunna vara af intresse.
Jag har trott mig böra begagna detta tillfälle att på en gång, och i ett sammanhang, anmäla alla dessa skrifter, hvarvid jag ännu en gång får återhemta, att jag icke i något fall kan utfästa mig till någon bestämd tid, såvida erfarenheten visat att ett sådant bestämmande sällan låter realisera sig, så länge man endast kan kommendera sin vilja, men icke förmågan, hvilken ofta är beroende af en hop yttre omständigheter och förhållanden; allt beror dock hufvudsakligast på den uppmärksamhet, den bildade klassen af Finlands allmänhet, täckes skänka dessa företag; hvarföre den eller de, som ni älska för framgången af den inhemska ännu allt för spädväxta finska Litteraturen, täcktes å bifogade Subskriptionslista (hvilken till sådant ändamål kan från boken bortklippas) anteckna sitt och deras namn, hvilka genom subskription önska befordra ett eller flere af dessa företag, jemte antalet af de äskade exemplaren, och orten dit de böra försändas, hvilka listor de sedan ville vara gode och antingen sjelfve, eller genom ombud, insända direkte till mig, då vid reqvisition af 11 exemplar, enär de utlösas, det 12:te fås på köpet.
Som jag hört den plägseden någongång klandras, att i böcker aftrycka prenumeranternes eller subskribenternes namn, hvilket man endast velat anse som ett medel att erhålla dem, hvarigenom priset onödigtvis ökades men icke värdet af boken; så nödgas jag härvid yttra en motsatt åsigt: ty skulle jag för min del knappast tro att någon, af sådan anledning, lade sig till ett arbete, och äfven om så vore, vore denna fåfänga minst att tadlas; men deremot anser jag det i många afseenden, ej blott för det närvarande utan äfven i en framtid, vara för vettenskapen och historien intressant att lära sig närmare känna de män, som på sin tid nitälskat för litterära och patriotiska företag; ty dem som icke göra det finna vi nog ändå öfverallt, och dem vill förmodligen ingen heller känna. För författare och förläggare är det dessutom icke blott smickrande och uppmuntrande att se sina arbeten blifva lästa, utan är det ofta ganska vigtigt att derefter kunna bedöma och bestämma sina företag; liksom det å andra sidan, för publiken är ganska lätt att, af den aftryckta subskribent-förteckningen, spörja hos hvilka de hafva tillfälle att öfverkomma boken.
Af sådan orsak, och för att tillika, å ömse sidor, veta till hvilka exemplar skola afsändas, ämnar jag äfven i de särskilda nu annoncerta skrifterna (i händelse de utkomma) aftrycka resultatet af Subskribent-listorne; men skulle någon vara nog finkänslig, att icke vilja synas passera, för hvad han i detta fall är, skall, om så önskas, namnet uteslutas.
Helsingfors sjelfva Jubel-dagen den 15 Julii 1840.
C. A. Gottlund.
* * * * *
Å följande, af mig, på eget förlag utgifvne Skrifter, finnas hos mig ännu exemplar att tillgå till nedanstående priser:
Otava, eli Suomalaisia huvituksia. 1:sta Delen med antiqvitets plancher och musik-bilagor 8 R:dr.
D:o d:o 2:dra Delen med plancher 6 R:dr.
Wäinämöiset, yksi kokous meijän nykyisten Runojoin virren teoista. 1:sta Delen 1 R:dr.
Försökatt förklaraCaj. Corn. Tacitiomdömen öfver Finnarne, jemte en Öfversigt af deras fordna vidskepelse. Ett bidrag till upplysning i Finnarnas historiska fornhäfder 2 R:dr.
KustroffochWoronitschff, eller de båda Brottslingarne. En Rysk berättelse från förra århundradet. (Öfversättning frän Finskan) 24 sk.
Dissertatio de Proverbiis Fennicis. 24 sk. allt B:co.
Tryckt, hos J. Simelii Enka, 1840.
Fotnoterna:
[1] Med afseende å häxeri och trollkonst hafva vi, i detta fall, en redan nog beryktad tillhålls- och tillflykts ort iPohjola, Pimentola, Lapin moahaan lankeaiseen, m.m. likaså hafvaKipumäkiochKipuvuoren kukkulablifvit gjorde till plågans hem- och förvisnings-ort; men att i köld, i mörker och i en evig natt, äfven vilja förlägga sångens och skaldens hemland, går väl icke an; hvarföre vi äfven trott oss härtill böra söka ljusare trakter.
[2] Vi kunna på sådan grund icke gilla de vittra försök som någongång blifvit gjorde att från sagoverlden och den mytiska perioden nedflytta Väinämöinen inom historiens gebit (jemför t.ex.Väinämöinen, afBrakel) innan tiden för hans historiska existens blifvit närmare, åtminstone problematiskt, konstituerad. I anledning häraf — månne icke ett historiskt utredande häraf, förtjente mera uppmärksamhet och prisbelöning än öfversättningen af några mer eller mindre stympade Runofragmenter?
[3] Vi hafva redan en gång tillförene begagnat denna utväg i ingress-Runan till skriftenVäinämöiset(tryckt i Stockholm 1828) men, — den gången var det Väinämöinen sjelf som drömde.
[4] Den benämnes då ofta i detta fallluvut, så vida den blott läses; eller, med afseende ä innehållet,synnyt, sanat, loihteet, m.m.
[5] Bland dessa den deklamatoriska Runans förtjenster, är att den sällan och aldrig behöfver tillgripa dessa många prosodiska figurer och andra stundom mindre regelrätta uttryck för att i nödfall fylla versens meter, icke heller i sådan afsigt emot språkets lagar begagna mindre vanliga konstruktioner och talesätt.
[6] Detta kadanserande, skanderande och intonerande, eller rättare aksentuerande på oriktiga stafvelser, hvilket på ett eget, stundom icke obehagligt, sätt afbryter det lagformiga, och liksom upplöser språket i dess elementer, har af någre blifvit jemfördt med och äfven ansedt såsom cessurer midt i orden, och på grund deraf åberopadt såsom en af Runans största och första egenskaper och förtjenster. Vi anse det icke så; väl måste de långa orden i Finska språket sönderfalla inom tvenne takter, om de skola kunna användas, hvilket blir nödvändigt; deraf har detta stundom äfven kommit att gälla om de korta. Men detta synes oss ursprungligen mera vara en följd af nödvändighetens lag, än utgöra sjelfva grunden och hufvudvillkoret för Runans metriska bestånd.
[7] Jemför t.ex. p. 16 v. 35; p. 24 v. 76, 87, 88, 91, 92; p. 30 v. 129; p. 50 v. 103-105; p. 56 v. 15, 16, m.fl. st.
[8] Sällan torde Finlands Universitet och Vettenskaperna i vårt land egnas ett tillfälle att, på en gång, begå så många glada högtider och fröjdefester som i år; hvarföre vi äfven trott oss här böra nägot närmare nämna derom.
Onsdagen den 15:de Juli firade Universitetet sin här ofvannämnde inaugurationsfest, enligt ett förut härom tryckt ceremoniel; hvartill icke blott alla i staden befintliga stater och korpser blifvit, jemte stadens samtliga invånare, i vanlig väg, genom utfärdadt program inhjudne; utan hade dessutom alla landets högre digniteter och auktoriteter, genom särskilda skrifvelser, blifvit härtill inviterade; äfven som cirkulär-bref, i samma afsigt, blifvit från båda Stiftens Domkapitel utfärdade till landets samteliga presterskap och skolstater. Likaså hade Universitetets Konsistorium enkom låtit utgå skrifvelser härom, jemte inbjudningar, såväl till Kejserliga Vettenskaps-Akademin och Kejserliga Ryska Akademin, jemte lärare-personalen vid Kejserliga Universiteterna i S:t Petersburg, Moskva, Dorpat, Kasan, Kieff, Charkoff, som ock till Kongl. Vettenskaps-Akademin, Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademin, samt Kongl. Svenska Akademin i Stockholm, äfvensom till Lärarepersonalen vid de Kongl. Universiteterna i Upsala, Lund, Köpenhamn och Christiania. Redan dessa förberedande åtgärder bevisa den vigt Universitetet äfven hos utländningen sökt fästa vid detta sitt jubileum; också har ingenting härvid blifvit försummadt som kunde tjena att öka dagens glans och högtidlighet. Staden, redan förut mycket freqventerad af Bad- och Brunns-gäster, hvilka så väl till sjöss som lands hitstormat från S:t Petersburg och Reval, såg sig i en hast nästan sagdt öfversvämmad ej blott af vänner och bekanta från landsorterna, utan äfven af en talrik skara utländningar, förnämligast vettenskapsmän och litteratörer. Professorer och Akademici från Dorpat, S:t Petersburg, Kieff, Stockholm och Upsala, dels såsom deputerade för dessa Akademier, dels i enskild tag, hade infunnit sig; äfven en hop studenter hade på Kejserlig befallning från de båda förstnämnda Universiteterna inställt sig här, och Koll. Rådet J. F.Ziebertäfvensom Doktor C. Fr.Waltheri Reval har ej blott personligen anländt utan, i likhet med K. Universitetet i Dorpat och Wladimirska Universitetet i Kieff, genom tryckta och till Alexanders-Universitetet ställda afhandlingar och gratulations-skrifter, med fägnad betygat sitt deltagande i denna Universitetets glädjefest. Dock var Auras gamla Skald, Biskopen i Hernösands Stift, m.m. DoktorFranzén, måhända den kärkomnaste och dyrbaraste af alla gäster. Anländ redan den 11 om aftonen, emottogs han med sång och glädjebetygelser, ett stycke utanför staden, af den studerande ungdomen.
Efter det samtliga Stater i full procession från Senats-Huset anländt till Kyrkan, öppnades dagens högtidligheter, (redan om morgonen tillkännagifne genom kanonskott), under vocal- och instrumental-musik, af Universitets Rektor, Professoren och Riddaren Dokt.Ursin, med ett latinskt tal, i den nya och vackra, ännu oinvigda Lutherska kyrkan; hvarefter Professoren och Ridd. Doct.Linsénorerade på Svenska, tolkande Universitetets ljufva känslor, hopp och minnen vid hugkomsten af denna dag och dess betydelse för Finland; hvilket allt slutades med ett tal på Ryska språket af e.o. ProfessorenSolovieff. Härefter, och sedan medaljer öfver dagens högtid blifvit till flere af de närvarande utdelte, tågade processionen till den gamla Lutherska kyrkan, hvarefter församlingens Kyrkoherde Kontrakts-Prosten och Ord. Ledam. Filos. Dokt.Crohnshöll en för tillfället lämpad predikan, efter hvars slut lofsången N:o 84 i gamla Sv. Psalmboken, under kanondunder, afsjöngs vid akkompanjemang af orgeln. Till kl. 4 e.m. samma dag hade Alexanders-Universitetet i Societets-Husets stora lokal till middag inbjudit medlemmar af samtliga stater, in och utrikes litteratörer, vettenskapsmän, m.fl., der ett bord var arrangeradt för mer än 300 personer; och hvarvid, under kanonskott, hurra, fanfarer och taffelmusik, lifliga skålar tömdes för hela det Kejserliga Huset.
Dagen derpå, den 16:de, varTeologic Doktors-Promotion, som under öfliga ceremonier för sig gick i det nya templet; och hvarvid Domprosten i Åbo Professoren och Ordens-Ledamoten Doktor Gadolin, såsom Promotor, efter utfärdadt program, och efter uppläst allernådigst tillstånd, och aflagd Doktors-ed, förklarade 19 medlemmar af det andliga ståndet till Teologie Doktorer, nemligen 7, med stöd af aflagda Specimina och i grund af författningarne, och 12 såsom heders-Doktorer, till följd af ett Kejserligt reskript.De förrevoro:Borg, Aar Gust.Fil Mag. Teol. Licent. och Docent i Teologin vid Alex. Univ.; —Estlander, Carl Jos.Fil. Dokt. Teol. Lic. Ord. Led. Kyrkoherde i Wörö; —Frosterus. Benj.Fil. Dokt. Teol. Lic. Professor, Prost och Kyrkoherde i Wasa; —Frosterus, Rob. Walent.Fil. Dokt. Teol. Lic., Prost och Kyrkoherde i Idensalmi; —Gadolin, Jak. Alg.Fil. Dokt. Teol. Lie. Adj. i Teologin vid Alex. Univ.; —Lille, Bengt Ol.Fil. Dokt. Teologie Lic. och Professor vid Alex. Univ.; —Schauman, Fr. Ludv.Fil. Mag. Teol. Lic. Adj. i Teol. och Pastor i Teologiska Seminarium vid Alex. Univ.De sednarevoro: Referendarie-Sekreteraren i Eklesiastik-Expcditioncn vid Kejs. Sen. för Finl. Fil. Doct. och Ord. Led.Carl Gabr. Westzynthius; — Professoren i Teol. Moralen vid Alex. Univ. Fil. Dokt.Joh. Matth. Sundvall; — Professoren i Teol. Dogmatiken, Fil. Dokt.Ax. Ad. Laurell; — Eloquent. Lekt. vid Åbo Gymnasium, Ord. Ledam. Fil. Dokt.Er. Elfgren; — Kyrkoherden i Kimito, Kontr. Prosten, Fil. Dokt.Gabr. Hirn; — Kyrkoh. i Hvittis, Kontr. Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt.Wilh. Åkerman; — Kyrkoh. i Nagu, Fält-Prosten Fil. Dokt.Mich. Avellan; — Kyrkoh. i Lappfjerd, Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt.Jak. Jon Estlander; — Kyrkoh. i Jockas, Kontr. Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt.Carl Gust. Nykopp; — Kyrkoh. i Hauho, Prosten, Ord. Led. Fil. Dokt.Carl El. Alopaeus; — Kyrkoh. i Savitaipale, Prosten, Ord. Led.Joh. Stråhlman; — Kyrkoh. i Helsingfors, Kontr. Prosten, Ord. Led. Professoren, Fil. Dokt.Er. And. Crohns. Doktorsfrågan framställdes af Adj. i Teor. och Prakt. Filosofin, ProfessorenGerm. Fr. Aminoff, och besvarades af Primus, Kyrkoherden i WasaBenj. Frosterus; hvarefter hölls tacksägelse och förbön afUltimusKyrkoherden i IdensnlmiRob. Wal. Frosterus. Predikan hölls af t.f. Öfverläraren i Romerska Språket och Litter. vid Wiborgs Gymnasium, Fil. Dokt.Fr. Joak. Ekman.
Samma dag kl. 8 om aftonen gaf Helsingfors stads Handels-Societet, till firande af denna Alexanders Universitetets sekularfest, en stor och lysande bal i Societets-Husets stora lokal, hvartill omkring l,400 biljetter voro utdelte.
Dagen derpå den 17:de Juli anställdes, efter ett förut derom af Promotor Professoren och RiddarenWilh. Gabr. Laguså Svenska språket utfärdadt Program,Juris utriusque Doktors-Promotion, i den nya Lutherska kyrkan; hvarvid 11 personer undfingo Doktors-hatten; af hvilka 3 voro dertill i laglig ordning legitimerade; 3 hvilka väl icke fullgjort alla prestanda, och 8 härvid till heders-Doktorer utnämnde.De förrevoro: Juris utriusque LicentiaternaEkelund, Carl EvertFil. Dokt. Professor i Romerska och Ryska Lagfarenheten, Ridd. —Nordström, Joh. Jah.Fil. Doct. Professor i Folk- och Stats-Rätten. samt National-Ekonomin; —Palmén, Joh. Phil.Fil. Mag. Adj. i Finl. Allm. samt Rom. och Ryska Lagfar.De sednarevoro:Bergbom, Joh. Erik, Jur. utr. Kand, Fil. Dokt. och Assessor i Kejs. Wiborgs Hof-Rätt; —Edelheim, Paul, Jur. utr. Kand. Fil. Dokt. Protok. Sekr. i Just. Dep. af Kejs. Sen. för Finl.; —Hjertman, Chr. Ludv.Jur. utr. Lic. Fil. Dokt. Assessor i Kejs. Wasa Hof-Rätt.De sistnämndevoro: Geh. Rådet, v. Ordf. i Just. Dep. af Kejs. Senaten för Finland, Riddaren, FriherreAx. Gust. Mellin; — Geh. Rådet, Prokuratorn i Kejs. Senaten för Finland, RiddarenCarl Joh. Walléen; — Presidenten i Kejs. Wasa Hof-Rätt, RiddarenCarl Ad. Adlerstjerna; — Presidenten i Kejs. Wiborgs Hof-Rätt, Fil. Dokt. och Ridd. GrefveCarl Gust. Mannerheim; — Presidenten i Kejs. Åho Hof-Rätt, Ledam. i Ekon. Depart. af Kejs. Sen. för Finland, RiddarenCarl Fr. Richter; — Verkel. Stats-Rådet, Ledam. i Just. Depart. af Kejs. Sen. för Finl., Lagm. i Wiborgs Lagsaga, Ridd. FriherreGust. v. Kothen; — Verkel. Stats-Rådet, Ledam. i Just. Dep. af Kejs. Sen. för Finland, Lagm. i Karelska Lagsagan, Ridd.Carl Gerh. Hising; — Verkel. Stats Rådet, Ledam. i Just. Dep. af Kejs. Sen. för Finland, Lagm. i Wasa Lagsaga, Ridd.Alb. Fr. Rich. de la Chapelle. Promotor framställde Doktorsfrågan, som besvarades afPrimusProfessorenEkelund, hvarefter ProfessorenNordströmsåsom innehafvande det andra rummet, slutade Promotionsakten med tacksägelse och förböner. Predikan hölls af Seminarii Pastorn, Theol. DoktornSchauman, såsom vanligt, i gamla Lutherska kyrkan, dit processionen tågade från den nya.
Dagen derpå den 18:de Juli hölls i vanlig OrdningMedicine och Kirurgie Doktors-Promotion, hvartill Promotor, Universitetets Rektor, Professoren och Riddaren Dokt.Nils Abr. Ursin, utfärdadt Program; och hvarvid 28 Medicine Licentiater erhöllo Doktors-insignierna, förutan en Heders- och en Jubel-Doktor.De förrevoro:Ahlqvist, Gust. Joh., —Ahlstubbe. Lars Is.Fil. Mag. Stads-Fysik. i Fredrikshamn; —Arnell, Henr. Edv.Fil. Mag. Öfver-Läkare vid Första Finska Sjö-Equipaget; —Asp, Gust.Fil. Mag. Provincial-Läkare i Uleåborg: —Avellan, Frans Wilh.Fil. Mag.; —de Besche. Georg, Fil. Dokt. Provincial-Läkare i Wib. Distr.; —Bonsdorff, Evert Julius, Fil. Mag. Anat. och Fysiol. Adj. Anatom. Prosektor; —Cajander, And.Fil. Mag.; —Churberg, Matt. Chr.Fil. Mag.; —Crusell, Gust. Sam.Fil. Mag.; —Dahl, Osc. Emil, Fil. Mag. ex. ord. Kanslist vid Kolleg. Med.; —Elfving, Joh. Fredr.Fil. Dokt. Stads-Fys. i Björneborg; —Ehrström, Carl Rol.Prov. Läkare i Torneå; —Ervast, PeterFil. Mag. Stads-Läkare i Brahestad; —Ervast, Peter And.Fil. Mag. ex. ord. Läkare vid Medicinal-Öfverstyrelsen; —Florin, P. Ulr.Fil. Mag. Prov. Läkare i Kexholm; —Frosterus, Abr.Fil. Mag. Stads-Fys. i Nykarleby; —Höglund, And. Magn.Fil. Mag. Prov. Läkare i Heinola; —Ingman, Er. Alex.Fil. Mag. Stads-Läkare i Kristinestad; —Lilius, Aug. Magn.Fil. Mag.; —Lindeqvist, Carl Henr.Fil. Doct. Prov. Läkare i Lovisa; —Palin, Carl Henr.Fil. Mag. ext. ord. Läk. vid Medic. Öfver-Styrelsen; —Sahlberg, Reinh. Ferd.Fil. Amanuens vid Univ. Museum; —Schildt, Wolm. Styrb.Fil. Mag. Prov. Läk. i Saarijärvi distr.; —Sourander, Joh. Ern.Fil. Mag.; —Tapenius, C. Nils And.Fil. Mag. Läk. vid Lif-Gardets Finska Skarpskytte-Bataillon; —v. Willebrand, Knut Felix, Fil. Mag.; —Wirzén, Joh. Ern. Adhemar, Fil. Mag. Med. Adj. och Bot. Demonstr. t.f. Stabs-Läkare vid Första Finska Sjö-Equip. Heders-Doktor vardt Professor Emerit. och Ridd.Joh. Gadolin; och Jubel-Doktor Medicine Doktorn och f.d. Regements-LäkarenChr. Aeimelé. Doktorsfrågan framställdes af Medicinska Fakultetens Adjunkt, DoktorSten Edv. Sjöman, och besvarades afprimus, Adjunkten och ProsektornEv. Jul. Bonsdorff. Predikan hölls af Kyrkoherden i Wiktis, Prosten och Ord. Led.Hipping. Samma dag gåfvo de nyss promoverade Medic. Doktorerna i Societetshusets stora lokal en middag, hvartill 280 personer voro inviterade.
Den 19:de Juli var Sön- och Böndag, hvarföre alla dessa slags offentliga högtidligheter och fröjdebetygelser måste för en stund afbrytas; dock yttrade sig glädjen i många enskilda kretsar; så t.ex. hade en hop af Rysslands yngre Poeter och Roman-författare, denna dag, tillställt en middag för de yngre af Finlands Skalder och litteratörer, minnesvärd genom Franzéns närvaro, för att gemensamt liksom knyta en närmare inbördes vänskap oeh bekantskap. En annan middag gafs samma dag af 1819 års Promoverade Magistrar, att förtiga flere andra sådane.
Måndagen den 21 Juli försiggingoFilosofie Doktors och Filosofie Magisters Promotionerna, enligt derom förut af Promntor Professoren och Ridd. Dokt.Carl Reinh. Sahlbergutfärdadt program. Till Doktorer utnämndes ej blott Filos. LicentiaternaHertzberg, Fredr.Fil. Mag. Docent i Grek. Litter. vid K. Alex. Univ. —Lundahl, Gust.Fil. Mag. och —Moberg, Ad.Fil. Mag. Kemie Docent vid samma Univ., utan hade Fakulteten den lyckan att vid denna sin andra sekularfest tilldela sin högsta värdighet åt flere om vettenskapernas och upplysningens befrämjande på mångfaldigt vis förtjente inhemske och utländske män, bland hvilka i första rummet må nämnas dess om Universitets väl i så många afseenden vakande tjenstförrättande Kansler, Minister-Stats-Sekreteraren, Verkeliga Geheime-Rådet, m.m. GrefveRob. H. Rehbinder; — Ledamoten i Kejs, Sen. Ekon. Dep. Geheime-Rådet och Ridd. Guvern.Lars Gabr. v. Haartman; — Ledam. i samma Dep. Landsh. och RiddarenAug. Ramsay; — Kejs. Vett. Akademins i S:t Petersburg Ordin. Ledam. och Ständige Sekreterare, Verkel. Stats-Rådet och Ridd.Paul Henr. Fuss; — Med. Prof. vid Kongl. Univ. i Upsala, Ridd.Isr. Hvasser; — f.d. Magistrats-Sekreteraren i WiborgJak. Judén; — Ledarn, af Kejs. Vettensk. Akad. i S:t Petersb. Stats-Rådet och Ridd.Peter v. Köppen; — Ordin. Led. af samma Akad. Kolleg. Råd. och Ridd.Emil Lenz; — Öfver-Intend. vid Bergsst. i Finl. Ridd.Nils Gust. Nordenskiöld; — Ordin. Ledam. af K. Vett. Akad. i S:t Petersburg, Stats-Råd, och Ridd.Mich. Ostrogradskij; — Professoren och n.v. Rektorn vid Kejserl. Universitetet i S:t Petersb. Verkel. Stats-Rådet och Ridd.Peter Pletneff; — Verkel. Stats-Rådet och Ridd.Wasilij Shukowskij, anställd hos H. K. H. Cesarewitsch och Stor-Fursten Thronföljaren; — Direktorn för Silkes-odlingen i Södra Ryssland, Stats-Rådet och Ridd.Christ. Steven; samt — Arkiatern f.d. Med. Prof. o. Ridd.Joh. Agap. Törngren. (Således Tillsammans 17 Doktorer). Doktorsfrågan framställdes af ProfessorenNervanderoch besvarades afPrimus, Kemie-DocentenMoberg.
Härefter blefvo till Filosofie-Magistrar följande 96 Filosofie Kandidater promoverade:Ahlberg, Magn. Abr.Aboens; —Ahlroth, Wilh.Boreal; —Arppe, Ad. Edv.Savolax-Karelare; —Blank, Jak. Fredr.Syd-Österb. e.o. Kanslist vid K. Kolleg. Med.; —Blom, Er. Joh.Sav. Karel. t.f. Kollega vid Triv. Skolan i Lovisa; —Blåfjeld, Knut G. R.Tavast.; —Bodén, Alex. Ern.Ab.; —Bremer, Walfr. Leop.Ab.; —Brunou, Carl Paul Collin, Sav. Karel.; —Cannelin, Gust.Nord-Öst.; —Collan Clas, Sav. Karel.; —Collan, Fabian, Sav. Karel.; —Collan, Alex.Sav. Karel.; —Crusell, Knut Wiht.Bor. Kollega Super, vid Triv. Skolan i Tavastehus; —Edgren, Clas Joh.Syd-Öst.; —Ehrström, And. Joh. Er.Syd-Öst.; —Elmgren, Sven Gabr.Ab.; —af Enehjelm, Georg Edv.Satak.; —Engel, Joh. Wilh.Nyl.; —Engelberg, Aug.Bor.; —v. Essen, Carl Gust.Syd-Öst.; —Finelius, Carl Aug.Syd-Öst.; Komminister; —Florin, Frans Edv.Tavast.; —Forsius, Carl Henr.Sav. Karel. —Forsman, Osk. Wilh.Syd-Öst. Kommin.; —Forstén, Gust. Fr.; Sav. Kar. —Friberg, Joh. Gabr.Satak.; —Gallenius, Zak. Ulr.Syd-Öst.; —Gonander, Georg Gust.Boreal; —Granfelt, Ax. Fredr.Satak.; —v. Haartman, Carl Fr. Gabr.Ab.; —Hackzell, Joh. Matth.Tavast.; —Hallsten, Alex. Gust. Jul.Syd-Öst.; —Helander, Carl Sak.Nord-Öst.; —Helsingius, Gust. Fredr.Tavast. e.o. Aman. vid Universitetets Bibl.; —Helsingius, Henr. Emil, Tavast.; —Helsingius, Joh. Chr.Tavast.; —Hjelt, Fr. Wilh. Gust.Ab.; —Hildeen, Han. Ezech.Bor.; —Hildeen, Gabr. Bened.Bor.; —Hirn, Gabr. Wilh.Tav. e.o. Kanslist vid K. Kolleg. Med. —Holmström, Bernh. Gust.Ab.; —Holmström, Peter Joh.Syd-Öst.; —Holsti, Rud. Isr.Syd-Öst.; —Hongelin, Magn.Nyl.; —Hornborg, Maur. Wib.Rysk Språklärare vid Trivialskolan i Lovisa; —Hydén, Matth. Joh.Ab.; —Hyrén, Fredr.Wib.; —Häggroth, Joh. Leonh.Ab.; —Hällström, Henr.Sav. Karel.; —Höckert, Aug, Benj.Syd-Öst.; —Idman, Carl Gust.Satak.; —Idman, Fredr. Ferdinand, Satakundens; —Indrenius, Immanuel, Wib.; —Ingman, Alb.Sav. Karel.; —Ingman, Herm.Syd-Öst.; —Jungberg, Jos. Isaak, Satak.; —Keckman, Carl Sak.Nord-Öst. —Krogius, Georg, Sav. Kar.; —Kruskopf, Fredr. Const.Wib.; —Lagus, Joh. Gabr.Nord-Öst.; —Lindeqvist, Gabr.Wib.; —Lindström, KnutLeg. Ab.; —Lundahl, CarlSatak. —Mansner, Raph. Fredr.Wib.; —Modeen, Alex. Edv.Wib.; —Molander, Cl. Herm.Sav. Karel,; —Nylander, Fredr.Nord. Öst.; —Palmros, Carl Henr.Ab. Med. Kandidat; —Paqualin, Joh. Chr.Bor.; —Perander, Henr. Gottl.Sav. Karel.; —Pipping, Joak. Wilh.Bor.; —Rahm, Joh. Jak.Syd-Öst.; —Renvall, Torst. Thure, Boreal; —Ruuth, Alex.Bor.; —Savander, Carl Gabr.Sav. Karel.; —Saxén, Carl Joh. Aug.Ab. Lärare vid Helsingfors Vexel-Undervisnings-skola; —Schildt, Bror Ernst Hannibal, Sav. Karel. —Smalén, Sam. Joh. Gust.Nyl.; —Sohlberg, Herm. Fredr.Syd-Öst.; —Staudinger, Joh. Just.Syd-Österb.; —Stenberg, Chr.Wib.; —Stenbäck, Lars, Syd-Öst. e.o. Amanuens vid Univ. Bibl.; —Stenius, Carl Chr.Sav. Karel. Lärare vid Kretsskolan i Nyslott; —Strömberg, Joh. Otto, Ab.; —Strömsten, Otto Chr.Syd-Öst.; —Svanström, Just. Theod.Bor.; —Topelius, Zak.Nord-Öst.; —Törnudd, And.Nord-Öst.; —Ursin, Julius, Sav. Karel.; —Wacklin, Alfr.Nord-Öst.; —Waenerberg, Gabr. Maur.Nyl. e.o. Aman. vid Unv. Bibl.; —Walleen, Carl Edv.Sav. Karel.; —Wegelius, Jak. Es.Syd-Österb.; Komminister; —Zitting, Joak.Sav. Karel.; —Åkesson, Ax. Erik, Nyl. Dessutom blefvo såsom Jubel-Magistrar promoverade Biskopen i Hernösands Stift m.m. DoktorFrans Mich. Franzén; — Domprosten i Åbo, m.m. DoktorGust. Gadolin; — Prosten och Kyrkoherden i TöfsalaErl. Rosenback; — Kyrkoherden i MessubyAbr. Lilius. Magisterfrågan framställdes af ProfessorenJoh. Magn. af Tengström, och besvarades afPrimus Ad. Edv. Arppe; hvarefterUltimus Gust. Sam. SmalénochUltimusaf Doktorerne, DocentenHertzberggemensamt slutade akten med tacksägelsetal. Predikan hölls af Kyrkoherden i Wiborg, Filos. Dokt.Joh. Gabriel Norring. Samma dag gåfvo Magistrarne en s.k. Promotionsbal, i Societets-Huset, för 1200 personer. Att förtiga Spektakler, Koncerter och Brunsbaler, som dagligen vexlat om med hvarandra, må nämnas att äfven litteraturen firat årets Jubel-fest, genom en mängd arbeten som under dessa dagar åtkommit, och än flere hafra icke kunnat lemna pressen, i anseende till stadenns få Boktryckerier, och brist på dagliga arbetare.