PERSONREGISTER.

Verner von Heidenstam.

Den som först drog i härnad mot realismen, var

Verner von Heidenstam(född 1859), vilken i ungdomen företog vidsträckta resor i södern och österlandet. Först ämnade han utbilda sig till målare men slog snart dessa tankar ur hågen och utgav kort efter sin återkomst till fosterlandet sin första samling dikter,Vallfart och vandringsår, som väckte ett utomordentligt uppseende och inledde det nya skedet i den svenska litteraturens historia. En yster livsglädje och en naiv dyrkan av skönheten äro det utmärkande för dessa dikter. Motiven har han till stor del hämtat från det gamla österlandet, vilket han också praktfullt tecknar i turistromanenEndymionoch i det stora eposetHans Alienus, en fantastisk berättelse om en pilgrimsfärd genom olika tider och länder för att finna skönheten i dess högsta tillvaro. Hans andra samlingDikterinnehåller flera vackra sånger om och till hembygden (Tiveden,Hemmetm. fl.). Heidenstams lyriska alstring under de senaste tjugu åren innefattas i en samlingNya dikter, vars inledningssång är den stora, om Tegnérs Svea påminnande diktcykelnEttfolk. Till denna cykel har tonsättaren Vilhelm Stenhammar satt en melodi, vilken värdigt sluter sig till orden, och som gjort isynnerhet den ståtliga inledningssångenSvergeallmänt bekant och sjungen i vida kretsar.

För sin senare diktning har Heidenstam emellertid företrädesvis valt prosaformen och hämtat motiven ur fäderneslandets historia. Så äro kung Karl och hans gossar blå hjältar i de båda berättelsesamlingarnaKarolinerna, och iHeliga Birgittas pilgrimsfärdhar han givit en levande bild av vår medeltidshistorias märkligaste religiösa personlighet. Denna boks naturskildringar från Vättern och österlandet stå ej efter dem i hans tidigare romaner. Efter ett par samlingar smärre noveller (Sankt Göran och draken,Skogen susar) följde Heidenstams hittills mest omfattande värk, den stora romancykelnFolkungaträdet, av vilken ännu endast föreligga två delar, nämligenFolke Filbyter, en storslagen skildring från vår historias gryningstid, då hedendom och kristendom brötos mot varandra, ochBjälboarvet, berättelsen om bjälbojarlens söner och det svenska folket under deras tidevarv. För Sverges barn har han skrivit läsebokenSvenskarna och deras hövdingar.

Dessutom har Heidenstam utgivitreseskildringar, och sin uppfattning i litterära, konsthistoriska och andra frågor har han framlagt i en mängd smärre skrifter (Renässans,Tankar och teckningarm. fl.), som han vid olika tillfällen offentliggjort.

Heidenstams prosa utmärkes av stor klangfullhet, manlighet och knapphet i ordvalet. Satserna äro vanligen korta men målande. Gärna använder han gamla märgfulla, hittills halvt glömda ord. Som lyriker når han om möjligt ännu högre. Hans vers är bildrik och taktfast. Den regelbundna strofen använder han jämförelsevis sällan utan vanligen en fortlöpande jambisk vers med långa rader. Den har inte samma musikaliska tycke som Frödings och är därför mera sällan sångbar. Hos flera av våra yngre diktare märkes en tydlig påvärkan från Heidenstam.

År 1913 invaldes Heidenstam i Svenska akademien, och 1916 erhöll han nobelpriset i litteratur.

Oskar Levertin.

Oskar Levertin(född 1862, professor vid Stockholms högskola, död 1906) började sin författarvärksamhet med några i realistisk riktning skrivna berättelser (Småmynt,Konflikter) men övergick sedan till Heidenstams ståndpunkt och stod vid hans sida i kampen för den nya riktningen i litteraturen. Övergången betecknas av den vemodsfyllda själsskildringenLivets fiender, berättelsen om en sliten, dödsjäktad drömmares kamp och undergång. I såväl denna som flera andra av Levertins böcker förekomma även vackra stämningsbilder från Stockholm. Samtidigt med Livets fiender utkom hans första samling dikter,Legender och visor, som innehåller sånger, vilka räknas till det yppersta som hittills formats på svenskt tungomål (En gammal nyårsvisa,Monika,Florez och Blanzeflorm. fl.), och hans följande diktböcker (Nya dikter,Dikter,Kung Salomo och Morolf) bära ytterligare vittnesbörd om den rangplats han intar bland svenska »diktare och drömmare». Som novellist fortsatte han med en samlingRokokonoveller, vilka blivit särskilt berömda för sin trogna tidsfärg, och berättelsenMagistrarna i Österås, en skildring från en liten mälarstad.

Levertin var en vemodsfull lyriker, som gärna valde bibliska eller medeltida ämnen för sin diktning. Med förkärlek besjöng han människosjälens aldrig tillfredsställda längtan efter det oändliga, kärlekens slitningar, visdomens fåfänglighet och dödens visshet. Hans vers är klangfull med regelbunden rytm och innehållsrika, välljudande rimord.

Levertin utövade även en betydande värksamhet som litteraturhistoriker och var sin tids mest inflytelserikekritiker. Själv utgav han flera briljanta essaysamlingar (Diktare och drömmare,Svenska gestalterm. fl.), och efter hans död har i hansSamlade skrifter, vilka utkommit i tjugufyra band, intagits allt det värdefulla han som granskare och kritiker offentliggjort i tidningspressen.

Som litteraturhistoriker var Levertin vårt lands främste kännare av det gustavianska tidevarvet och som vitter essayist tvivelsutan den ypperste vi ägt efter Atterbom.

Tor Hedberg.

Tor Hedberg(född 1862) skrev i sin ungdom realistiska berättelser (Johannes Karr,Skisser och berättelser,På Torpa gårdm. fl.) med dyster värklighetsskildring men har i sina senare arbeten visat påvärkan från de modärna strömningarna i litteraturen. Hälst synes han teckna dunkla, svårtydda karaktärer. Så har han i berättelsenJudas(som han sedan dramatiserat) sökt förklara, varför Judas Iskariot förrådde Kristus. Hedberg, vilken även utgivit några samlingarDikter, har emellertid vunnit sin största berömmelse som författare för teatern och är näst Strindberg vårt lands förnämste dramatiker. Av hans sceniska värk må nämnas det kvicka lustspeletGuld och gröna skogar, vari han ger bilder från affärsvärlden, samt tragediernaJohan Ulfstjerna, ett politiskt sorgespel med ämnet hämtat från de senare årens frihetskamp i Finland, det dystra dramatMikaelsamt herrgårdskomedienPå Borga gård. Hedberg har även värkat som konst- och litteraturkritiker.

Selma Lagerlöf.

Selma Lagerlöf(född 1858 på Mårbacka i Värmland) blev redan genom sitt förstlingsarbete,Gösta Berlings saga, en över hela vårt land känd personlighet, och hennes följande böcker ha fört hennes namnlångt utanför fäderneslandets gränser. Gösta Berlings saga innehåller en rad fantasifyllda berättelser från det gamla Värmland, skildrande livet på en bruksegendom under 1820-talet. Händelserna äro förlagda till de vackra stränderna av »Lövens långa sjö» (Fryken). Sedermera har Selma Lagerlöf utgivit berättelsesamlingenOsynliga länkaroch den stora romanenAntikrists mirakler, i vilken hon skildrar sicilianskt folkliv, samt den lilla fina berättelsenEn herrgårdssägen. Sin största berömmelse har hon likväl vunnit genom dubbelromanenJerusalem, vari hon förtäljer bondesläkten Ingmarssons öden hemma i fädernebygden och i österlandet. Förra delen,I Dalarna, betecknar höjdpunkten av Selma Lagerlöfs författarskap; senare delen,I det heliga landet, är i det hela svagare.Jerusalemoffentliggjordes efter en av författarinnan företagen resa till Palestina, och en frukt av denna färd är även en samling vackraKristuslegender. LäsebokenNils Holgerssons underbara resa genom Svergeinnehåller en i sagans form given skildring av vårt lands natur och folk, och med detta arbete har Selma Lagerlöf givit Sverges barn en läsebok, vars like något annat lands litteratur näppeligen har att uppvisa. Av Selma Lagerlöfs övriga berättelser från senare år anknyter sig romanenLiljecronas hemtill förstlingsarbetet Gösta Berlings saga och skildrar liksom detta svenskt herrgårds- och prästgårdsliv vid förra seklets början. Hennes sista stora värk,Kejsarn av Portugallien, är en bok om faderskärleken med ämne från allmogens liv och tillhör det bästa författarinnan åstadkommit. Till hennes senare alstring höra ocksåEn saga om en saga,Körkarlen,Troll och människor.

Selma Lagerlöf äger en utomordentlig berättarförmåga, och språket i hennes böcker är ett slags sagostil,påminnande om Almquists, den norske skalden Björnsons och den danske sagoberättaren Hans Kristian Andersens.

Utan tvivel är Selma Lagerlöf den svenska författare, som erövrat den största läsekretsen. De flesta av hennes skrifter ha nämligen blivit översatta till så gott som alla europeiska språk. År 1909 tilldelades hon nobelpriset i litteratur, den första svensk som erhållit detta. År 1914 invaldes hon i Svenska akademien, där före henne ingen kvinna varit ledamot.

Gustav Fröding.

Gustav Frödingföddes på Alsters bruk i närheten av Karlstad 1860, och var således även han ett värmlandsbarn. Sina första dikter offentliggjorde han i Karlstadstidningen, i vilken han under några år var medarbetare. Samtidigt med Gösta Berlings saga utkom Frödings första diktsamling,Gitarr och dragharmonika, innehållande dels vemodiga, dels humoristiska och uppsluppet glada »låtar», vilka genast förskaffade honom en beundrande läsekrets. Det vemodsfulla draget i Frödings karaktär framträdde ännu mera i de följande samlingarna,Nya diktersamtStänk och flikar, med vilken sistnämnda hans konstnärskap nådde sin höjdpunkt. Ett par små häftenRäggler och paschaserinnehålla blandad vers och prosa, mest på värmländskt bygdemål. En svår sjukdom bröt i slutet av 1890-talet Frödings kraft, och förutom ett par smärre dikthäften (Nytt och gammalt,Gralstänk) utgav han efter denna tid ej några nya arbeten förrän kort före sin död, då han överraskade samtiden med enEfterskörd, som dock till största delen innehåller dikter och smärre prosastycken från tidigare år. Efter hans död ha utkommit två bandEfterlämnade skrifter, vilka så gott som allesammans förskriva sig från hans yngre dagar, under detatt dikterna i den ävenledes efter hans död utgivna samlingenRekonvalescentiasamtliga äro tillkomna under skaldens senare levnadsår.

Det som i början mest slog an hos Fröding, var den humoristiska tonen i de värmländska folklivsbilderna och skildringarna ur småstadslivet. Han ansågs först vara företrädesvis livsglädjens sångare, ty de vemodsfyllda dikterna i Gitarr och dragharmonika blevo en tid jämförelsevis mindre beaktade.

I herraväldet över den bundna formen är Fröding den främste i hela vår litteratur. Hans rytm är den mest mångsidiga någon svensk författare ägt. Med många nya ord och versformer har han riktat vårt modersmål. Ordföljden i hans dikter närmar sig ofta vardagsprosans. Av äldre diktare är det endast F. A. Dahlgren, som äger ett med Fröding besläktat kynne.

Flera av Frödings dikter ha blivit tonsatta och sjungas allmänt (»Jag ville, jag vore»,Ingalill,Vallarelåt, »E fin vise»,Tre trallande jäntorm. fl.).

Att Fröding var en hela folkets diktare i högre grad än någon annan svensk lyriker, därom vittnar den framgång hansSamlade skriftervunnit, i det de blivit spridda till snart sagt varje svenskt hem. Sörjd av hela vårt folk avled Fröding den 8 februari 1911.

Per Hallström.

Per Hallström(född 1866) framträdde först med ett häfte dikter,Lyrik och fantasier, som längre fram följdes av ännu en samling,Skogslandet, i vilken han behandlar norrländska folksägner och norrländskt folkliv. Som dramatiker har han vunnit uppmärksamhet genom bl. a. sagodramatGreven av Antwerpenoch lustspelenEn veneziansk komedisamtErotikon. Det sistnämnda är en tendensdikt, riktad mot en del av den modärna litteraturen.

Hallström har dock vunnit sin egentliga berömmelse somberättare. I den kortare novellen har han funnit sitt rätta uttrycksmedel, och några av hans berättelser (I blå skogen,Den stummam. fl.) tillhöra den svenska novellistikens yppersta alster. Redan de första samlingarna,Vilsna fåglar,PurpurochBriljantsmycket, visade hans överlägsna berättarförmåga. IThanatosochDe fyra elementernahar han med stor och allvarlig konst tecknat lidandet, döden och skuldkänslan, och högre än i dessa böcker har hans författarskap aldrig nått. Bland hans större berättelser må nämnas den vemodiga kärlekshistorienEn gammal historiamed motiv från en svensk småstad på 1820-talet och norrlandsromanenDöda fallet, en skildring av händelserna vid Ragundasjöns utgrävning i slutet av adertonde seklet. Under senare år har hans vittra alstring varit mera sparsam (Nya noveller). Hans senaste värk utgöres av en samling litterära essayer (Levande dikt) och en levnadsteckning över Talis Qvalis.

Hallström väljer sina ämnen från både forntid och nutid, från skilda länder och folk. Oftast äga hans värk ett vemodigt innehåll; lidandet och döden har han tecknat som kanske ingen annan i vår litteratur. Samhällets urspårade, de vanlottade och värnlösa skildrar han med varm känsla och djup förståelse.

Erik Axel Karlfeldt.

Erik Axel Karlfeldt(född 1864, Svenska akademiens ständige sekreterare) har i flera samlingar dikter (Vildmarks- och kärleksvisor,Fridolins poesi,Flora och PomonasamtNågra dikter) besjungit Dalarnas natur och folkliv. Karlfeldt har trots väsentliga olikheter åtskilliga beröringspunkter med Fröding. Liksom denne är han humorist och stämningsdiktare samt hämtar ofta motiven från allmogelivet. Den av Karlfeldt skapade figuren Fridolin är en studerad karl av bondestam, som efter att ha prövat stadslivet återvänt till fädernas värv, ochhos honom återfinnes det väsentliga i dalkarlslynnet. Karlfeldt besjunger gärna naturen, kärleken och livsglädjen. Hans rytmer äro ytterst klang- och taktfulla samt rika på rim, men han är ej så nydanande som Fröding. Han har ett omfattande och egenartat ordförråd, delvis hämtat ur hembygdens folkspråk, bondepraktikan, en gammal bibelöversättning och äldre svensk diktning. Många av Karlfeldts sånger ha blivit tonsatta, såsom de ofta sjungnaDalmarschen(»Marschen går till Tuna»),En spelmansvisam. fl.

Karl-Erik Forsslund.

Karl-Erik Forsslund(född 1872) är landsbygds- och dalaskald liksom Karlfeldt men dock honom mycket olik. Med stor bildrikedom och varm känsla har han skildrat sin hembygds, bärgslagens, natur i dess olika stämningar. Flera av hans böcker (Storgården,Göran Delling,Hemma igenm. fl.) innehålla skarpa anfall på stadslivet under framhållande av livet på landet såsom det enda sunda. I berättelsesamlingarnaDjur,Skogssagor och djurskissersamtVingarvisar Forsslund sig vara en skarp iakttagare av djurens liv i skog och mark, vilket han tecknat målande och stämningsfullt. Som social diktare framträdde han iArbetare, en lyrisk skildring av olika yrken, vilken efterföljts av flera andra diktsamlingar (Till fjälls,Daldikterochvandringsvisorm. fl.). Forsslunds äldre dikter äro inflätade mellan prosaskildringarna i de tre böckernaJungfru-Jan,StorgårdenochStorgårdsblomster.

Genom sina skrifterHembygdsvårdochFridlysta vildmarkerhar Forsslund kraftigt främjat den rörelse, som under senare år uppstått för att tillvarataga och bevara de rester vilka ännu finnas kvar av gamla allmogebyggnader och andra kulturföremål, samt för att från vandalisering rädda vårt lands naturskönaste trakter.

Pelle Molin.

Pelle Molin(född 1864) har i sina efterlämnade skrifter,Ådalens poesi, givit ypperliga skildringar av Norrlands natur och folkliv. Av hans berättelser må nämnas den vackraHistorien om Gunnel, den målandeEn ringdans medan mor väntaroch den humoristiskaSenjens storbjörn.

Molins berättelser utmärkas av en utomordentlig poetisk finhet, förenad med en skarp realism i skildringen av allmogelivet och djurvärlden. Naturen målar han trolskt och stämningsfullt i en stil, som stundom påminner om Selma Lagerlöfs och Björnsons men likväl är självständig.

De sista åren av sitt av fattigdom och försakelse fyllda liv framlevde han i nordliga Norges kusttrakter, där han avled i Bodö 1896.

Med Pelle Molin som förebild har sedan en mängd norrlandsskildrare framträtt, men ingen av dem har ens tillnärmelsevis ägt hans förmåga att teckna ödemarksbygdens säregna natur och liv.

Sofie Elkan.

Sofie Elkan(född 1853) har med mycken framgång ägnat sig åt historisk romandiktning och i några större tidsskildringar från slutet av 1700- och början av 1800-talet med trogen tidsfärg tecknat flera av det adertonde seklets mera bemärkta personer. Så har hon i romanenJohn Hallgivit en förträfflig skildring av en mycket bekant miljonär, vilken slutade sitt liv som tiggare, och den med stort bifall mottagna bokenKonungen, ett mellanting av historia och roman, innehåller en sympatisk, vemodsfylld och gripande teckning av Gustav IV Adolfs olycksöde. I sitt senaste värk,Anckarström, söker Sofie Elkan förklara, varför den bekante konungamördaren kom att begå sin hemska gärning.

Gustav Janson.

Gustav Janson(född 1866, död 1913) utgav i ungdomen kustromanenEn uppkomling, i vilken han skildrar en frireligiös predikants bravader i ett litet skärgårdssamhälle. Mera bemärkt blev han dock först genom robinsonaden[44]Paradiset, som längre fram följdes av en fortsättning,De första människorna. Stort beröm förvärvade han genomAbrahams offer, en roman om boerkriget, i vilken den modärna krigföringens fasor och ohyggligheter skildras med en realism som värkar upprörande. Därefter utgav han förutom smärre berättelser den historiska äventyrsromanenNils Dobblare, som har händelserna förlagda till 1500-talets östersjöprovinser, och äktenskapshistorienDet gamla husetmed skildringar från Stockholm på 1870-talet. En del av samtidens missförhållanden behandlar han i den mörka nutidsberättelsenFörlorade söner, och skärgårdsfolkets mödosamma liv tecknar han i de präktiga böckernaÖnochHårda tag. I den till Attilas dagar förlagda historiska berättelsenFaranhar Janson återvänt till krigsskildringen, under det arbetarromanenI mörkretbehandlar nutidsförhållanden och skildrar en gruvolyckas fasor med en styrka som erinrar om Zola. ÄventyrsromanenAffären Costa Negraär en fantastisk och spännande berättelse med händelserna förlagda till Centralamerika. BerättelsesamlingenLögnernaär en ny teckning från kriget och står som sådan i jämnhöjd med Abrahams offer. Till Jansons bästa värk hör också den efter författarens död utkomna novellsamlingenSegrare, en samling berättelser från skilda tidevarv.

Janson skildrar gärna upprörda tider och förhållanden, och hans livliga framställningssätt samtval av aktuella[45]och spännande ämnen ha gjort honom till en av de mest lästa av våra dagars svenska författare.

Hjalmar Söderberg.

Hjalmar Söderberg(född 1869) har i en rad noveller (Historietter,Främlingarna,Det mörknar över vägenm. fl.), romaner och skådespel (Gertrud) visat sig vara en överlägsen skildrare av nutida stockholmsliv. Högst av hans värk står den av en stark vemodsstämning präglade romanenMartin Bircks ungdom, i vilken han med utsökt konst skildrar en ung mans bittra erfarenheter av livet, hans svårighet att finna sig till rätta i den modärna tiden. Alla Hjalmar Söderbergs böcker bära prägel av sin författares stora skepsis,[46]hans tvivel på, att det som händer och sker här i världen egentligen har något att betyda. Som konstnär erinrar Hjalmar Söderberg närmast om den franske författarenAnatole France, vilkens romaner han tolkat på svenska. I stilistiskt[47]hänseende hör Söderbergs prosa till den renaste och mest välklingande i hela vår vitterhet, och med skäl har det blivit sagt om honom, att han aldrig lämnar från sig något halvfärdigt värk.

Bo Bergman.

Bo Bergman(född 1869) har offentliggjort några samlingar lyriska dikter (Marionetterna,En människa,Elden) och noveller (Drömmen,Skeppet). Företrädesvis hämtar han sina ämnen från livet i storstaden och tecknar helst dess gråstämning. BoBergman är tvivelsutan den svenska litteraturens störste pessimist.[48]Framgångsrikt skildrar han livets köld och tomhet, men i ljusare stämning har han även sjungit betagande vackra sånger om kärleken, hemmet och barnet.

I novellerna äro motiven ofta hämtade från de förolyckades och eländas värld. En stark ensamhetskänsla förnimmes i de flesta. I den senare berättelsesamlingen tima en del av händelserna ute i obygden.

I likhet med den honom i litterärt hänseende närstående Hjalmar Söderberg utsläpper Bo Bergman aldrig något underlägset eller halvfärdigt arbete. Det mesta av hans lyrik och flera av hans noveller intaga därför en rangplats i vår litteratur. Hans prosa tillhör den mest kräsna och ordknappa i vår vitterhet. Som lyriker når han om möjligt ännu högre. Bo Bergmans vers är alltid ledig och lättflytande samt vanligen regelbunden och rimmad. Granna ord brukar han icke men väl utsökt vackra naturbilder och bilder från herdedikten och antiken. Inflytande från Snoilsky och Heidenstam torde kunna spåras hos Bergman, men mest erinrar han om den tyske skaldenHenrik Heine.

Henning Berger.

En annan storstadens diktare är

Henning Berger(född 1872), vilken vann uppmärksamhet redan med sin debutbok,Där ute, en samling präktiga berättelser ur svensk-amerikanarnas liv. Denna följdes snart av den gripande och medryckande chicagonovellenYsaïl. Efter flera samlingar smärre berättelser, bland vilka märkas många små mästerliga teckningar ur stockholmslivet, utgav Berger sitt omfångsrikaste värk, tre stora romaner, vari han skildrar en ung drömmaresutvecklingshistoria. Första delen,Drömlandet, är en berättelse från Stockholm i slutet av 1880-talet, den följande,Bendel & Co, har händelserna förlagda till våra dagars Chicago, och tredje delen,Fata morgana, är en bild ur de senaste årens svenska affärsliv. Bergers senaste alstring utgöres huvudsakligen av mindre noveller och berättelser (Livets blommor,Ur larmet,Hörnfeldt). Högst av dessa står berättelsesamlingen Livets blommor, måhända det mest betydande arbete Berger hittills skapat. Samlingen innehåller fyra berättelser från olika åldrar, av vilka isynnerhet den första (Anemone) och den sista (Vintergröna) med sin vemodsmättade stämning äro av särskilt stark värkan. Han hämtar för övrigt gärna sina motiv ur nutidslivet (Gulaschbaronernam. fl. arbeten).

Berger äger en utomordentlig förmåga att fotografiskt teckna det pulserande livet i storstäderna. Hans amerikaskildringar stå i det hänseendet synnerligen högt. Invandrarnas oerhörda mödor och ansträngningar för att slå sig fram i den nya världen har han framhållit mera målande och övertygande än någon annan svensk författare.

K. G. Ossiannilsson.

Karl Gustav Ossiannilsson(född 1875) debuterade med ett häfte dikter,Masker, i vilka han med ungdomlig hänförelse och hänsynslös kraft red till storms mot tidens vekhet och försoffning, mot det han ansåg orätt och förvänt. Samma käckhet och friska humör prägla även hans följande diktböcker (Hedningar,Örnar,Svart och vitt,Orkester,Flygskeppet,Lärkan,Hemmet och hemlandet,Tidsdikter), av vilka de senaste dock även innehålla många dikter med vekare och innerligare tonfall. Sina ämnen hämtar Ossiannilsson vanligen från svunna större tider och från större land än vårt, såsom från den grekiska och romerska forntiden,från revolutionens och Napoleons Frankrike och från vår tids engelska och amerikanska värld, men han har även skrivit ståtliga fosterlandssånger och bedårande vackra dikter om hemmet och kärleken till maka och barn.

Efter ett par mindre uppmärksammade novellböcker med historiska motiv har Ossiannilsson utsänt tre stora romaner, i vilka han skarpt kritiserat hela det modärna samhället, särskilt industrisamhället och dess försummelser och partiskhet mot de kroppsarbetande och fattigare klasserna samt visat de följder sådana försummelser medföra. I den första av dessa romaner,Barbarskogen, skildrar han arbetarnas lott, »deras liv i fabriker, vid hamnar, på hav, deras risker i arbetet till liv, lem och hälsa, deras hemliv och hemlöshet, deras bostäders fattigdom, snusk och hälsofaror, deras hänsynslösa utnyttjning och hänsynslösa avskedande, när de inte längre behövas eller äro till lags», men han riktar även däri skarpa angrepp mot den modärna arbetarrörelsen. Den andra av berättelserna,Slätten, innehåller ett galleri utmärkt tecknade typer från landsbygden och visar, hur stor brutaliteten kan vara hos de maktägande i samhället. Seriens tredje bok,Havet, skildrar 1909 års storstrejk och är på samma gång en teckning ur det modärna affärslivet. Av Ossiannilssons övriga prosavärk ärPrästgårdenen idyllisk julberättelse, som ger bilder ur livet i vardagslag och helgdagsstämning i en prästgård på landet. I den stora romanenÖdets manberättar han om sitt eget liv under barn- och ungdomsåren fram till mannaåldern. Skildringarna från skolpojkslivet och studentlivet i Lund äro det värdefullaste i denna bok. Högre i konstnärligt hänseende står romanenLille Benjamin, en ny prästgårdsidyll med flera utmärkt tecknade karaktärer. Av Ossiannilssons övriga rika alstringmå nämnas de käcka ungdomsböckernaKung Karl den unge hjältesamtGustavus Adolphus Magnus.

Ossiannilsson har även försökt sig som dramatiker men har som sådan ej vunnit samma framgång som på diktens övriga områden (det indiska skådespeletTigerhuden, dramatJörgen Kock, läsdramatFågel Fenixm. fl.).

På svenska har Ossiannilsson tolkat några av den engelska poesiens förnämsta värk (Pippa går förbiavBrowningochAtalanta i KalydonavSwinburne). Bland engelska skalder (Kipling) finner man ock förebilderna till hans egen diktning.

Ehuru Ossiannilssons prosa utmärkes av en stilens kraft och rikedom, som icke är så alldeles vanlig, är det likväl i den bundna formen han når högst. Hans vers är fast och regelbunden med livfulla, ofta nya, krävande rytmer och svår, konstfull rimflätning. Gärna upprepar han ord, rader och strofer samt använder ståtliga, fylligt böljande ord. Allt detta har gjort Ossiannilsson till den näst Fröding och Karlfeldt mest läste av det senaste halvseklets svenska lyriker.

Bertel Gripenberg(född 1878) intar den mest bemärkta platsen bland det yngre Finlands svenskspråkiga skalder. Han debuterade med ett häfteDikter, vilket sedan följts av samlingarnaVida vägar,Gallergrinden,Rosenstaden,Aftnar i Tavastlandm. fl.

Gripenberg är i synnerhet en känslolivets hängivne sångare. Kärleksdikten intager ett betydande rum i hans alstring, och den sinnliga njutningen har han besjungit i glansfulla strofer, men även ångern och svårmodet höra hemma i hans dikt. Av finsk natur har han givit vackra bilder, och han har sjungit käcka stridssånger för det svenska språkets och den svenska odlingens bevarande i Finland. Av nutida svenskspråkiga diktare är Gripenberg en av de största formella begåvningarna, och han behärskar de mest krävande versformer. Sedan Snoilskys dagar torde ingen på svenskt tungomål skrivit så klingande sonetter som Gripenberg.

Lyriker är ävenOskar Stjerne(född 1873), vilken debuterade med ett litet häfteVisor och vers, humoristiska och hållna i folklig ton samt med tydliga spår av Fröding som förebild. I samma riktning gick den följande samlingenSol och snö, som dock är allvarligare med vackra naturstämningar, sagomotiv och kärleksdikter. Om hemmet och hemkänslan har han vackert sjungit iSångerna om hemmet, och iHemfolk och hemlåthar han liksom i den första diktsamlingen på värmländskt allmogespråk givit både känsliga och humoristiska bilder ur hemprovinsens folkliv.

Icke blott Stjernes diktning utan även hans levnadslopp erinrar om hans store landsman och förebild Fröding. Liksom denne arbetade han flera år i Karlstadstidningen, och liksom Fröding blev han en av sjukdom i förtid bruten man, varigenom hans litterära alstring upphörde, säkerligen innan han hunnit giva sitt bästa. Stjernes vers är välljudande, rimmad och regelbunden, rytmen mjuk och harmonisk, ordval och bildspråk vackra men utan några större säregenheter.

Ernst Didring.

Av vårt lands yngre dramatiska författare är

Ernst Didring(född 1868) den mest bemärkte. Han debuterade med skådespeletMidnattssol, en bild ur lapparnas liv, vilket efterföljts av dramernaTvå konungar,Högt spel,Jeftam. fl. Didrings skådespel äro dramatiskt spännande med värkningsfulla och måleriska situationer samt ledig dialog.[49]Även som berättare har Didring skaffat sig ett berömt namn. Förutom novellsamlingar (Trälar,Kronans kakam. fl.) har han utgivit den präktiga romanenMalm, i vars förra del han skildrar de oerhörda mödor och offer, som byggandet av järnvägen genom övre Norrlandkrävt, och i den senare ger han en vederhäftig teckning av livet i gruvsamhällena därstädes.

Vilhelm Ekelund.

Av våra dagars yngre, mera bemärkta författare må vidare nämnas de båda skånska lyrikernaVilhelm Ekelund(född 1880) ochAnders Österling(född 1882).

Anders Österling.

Av dessa båda har den förstnämnde med Ola Hansson till förebild odlat den fria, orimmade versen och i flera samlingar dikter (Elegier,In candidum,Havets stjärnam. fl.) givit uttryck för sitt eget känsloliv och besjungit hemprovinsens natur vackert och stämningsfullt. Ekelund är även en betydande essayist (Båge och lyra,Böcker och vandringar,Nordiskt och klassisktm. fl.).

Österling har i dels högstämda hymner (Preludier,Hälsningarm. fl. samlingar), dels enklare visor (Årets visorm. fl.) lovsjungit livets skönhet, människosjälens förhoppningar, naturens och årstidernas växlingar. Österling har även på ett synnerligen lyckligt sätt till svenska översatt flera av den europeiska litteraturens poetiska mästervärk (Fränder och främlingar).

Sven Lidman.

Som lyriker debuterade även

Sven Lidman(född 1882), vilken i sin pompösa[50]vers gärna hämtade motiven från antiken (Källornam. fl. samlingar). På senaretid har han emellertid övergått till den bredare prosaskildringen och i en stor romanserie (Stensborg,Ture Gabriel Silfverstååhl,Köpmän och krigare,Tvedräktens barnm. fl.) tecknat bilder ur en svensk adelsätts utvecklingshistoria.

Gustav Ullman.

Gustav Ullman(född 1881) har i några dikthäften (Västkust,Caprifol,Sångarbikt,Ur livets visorm. fl.) kraftigt och målande besjungit Hallands karga natur. I den utmärkta novellsamlingenPrästerhar han skildrat den svenske prästen, sådan typen utvecklat sig på västkusten.

Sigfrid Siwertz.

En varm medkänsla för människorna i all deras skröplighet ådagalägger

Sigfrid Siwertz(född 1882) i den präktiga berättelsesamlingenDe gamla, och en icke mindre vederhäftig teckning av ungdomens själsliv har han givit i den humoristiska bokenMälarpirater, i vilken han skildrar några ynglingars härjningståg i båt runt mälarstränderna. RomanenEn flanörär en tankeväckande berättelse ur livet i våra dagars Stockholm, och hans senaste värk,Eldens återsken, har inspirerats av det stora världskriget.

Ludvig Nordström.

Humoristen bland de yngre författarna är

Ludvig Nordström(född 1882), vilken började som lyriker, men som vunnit sin berömmelse genom sina skildringarav norrländskt fiskarliv (Fiskare,Bottenhavsfiskare). I sina övriga böcker (Borgare,Herrar,Idyller från Öbackam. fl.) har han givit ett galleri dråpligt tecknade figurer från en liten norrlandsstad. Högst har han måhända nått i historierna omTomas Lack, i vilka Nordström visar sig vara en barnpsykolog[51]av rang.

Olov Högberg.

Olov Högberg(född 1855) har i sina kulturhistoriska romaner (Den stora vreden,Fribytare,Baggbölingar,Utbölingar) skildrat dels livet i Ångermanälvens dalgång under storhetstidens senare år och dels givit bilder ur den svenska skogsskövlingens historia.

Hjalmar Bergman.

En säregen berättarförmåga äger

Hjalmar Bergman(född 1884) som i en rad delvis mycket fantastiska skildringar, vilka stundom erinra om Gösta Berlings saga, tecknat ett galleri originella figurer från bruk och herrgårdar i bärgslagen (Hans nåds testamente,Lœwenhistorier,Komedier i bärgslagen,Dansen på Frötjärn,Knutsmässo marknadm. fl.).

Martin Koch.

En framstående samhällsskildrare äga vi i

Martin Koch(född 1882), vilken utgivit dels vederhäftiga berättelser ur industriarbetarnas liv och dels tecknat bilder ur förbrytarvärldenpå ett sätt, som för tanken hän till den ryske författarenFedor Dostojewski. Koch gjorde sig först bemärkt genom den sorgmodiga lilla berättelsenEllen. Denna följdes snart av den präktiga romanenArbetare, tvivelsutan jämte Barbarskogen den bästa skönlitterära skildring vi äga av den modärna arbetarrörelsen. Det stora värketTimmerdaleninnehåller en på historiska urkunder grundad berättelse om den stora sågvärksstrejken i sundsvallstrakten 1879. »Det är en stark, våldsam, stundom förfärande berättelse om en oerhörd skövling ej blott av skog men framför allt av människoliv och människokraft.»

Albert Engström.

En stor och äkta humor men med en underström av djupt allvar äger tecknaren

Albert Engström(född 1869), mest känd genom sin tidningStrix. Sedan många år bosatt i Stockholms skärgård har Engström därunder i grund studerat och lärt känna skärgårdsbon, som han icke blott i bild utan även i ord tecknat bättre och vederhäftigare än någon annan svensk författare efter Strindberg. Sina skärgårdsberättelser jämte andra skildringar har han samlat i flera små böcker (En bok,En bok till,Genom mina guldbågade glasögon,Kryss och landkänning,Bläck och saltvatten,Hemma och på luffenm. fl.). Engström är även en humoristisk reseskildrare, såsom i bokenÅt Häcklefjäll, i vilken han redogör för en islandsfärd.

Jane Gernandt-Claine.

Jane Gernandt-Claines(född 1862) böcker innehålla färgrika bilder från utom Europa belägna länder (I pagodernas land,Närsjön går hög).

Marika Stjernstedt.

Vår tids kvinna, särskilt kvinnan i de övre samhällslagren, har fått sin skildrare i

Marika Stjernstedt(född 1875). Av hennes böcker ha i synnerhet novellenGena, romanserienVägarnaoch berättelsenAlma Wittfogels ryktevunnit erkännande.

Anna-Lena Elgström.

Från motsatta folklager hämtar däremot

Anna-Lena Elgström(född 1884) ofta sina motiv. Kraftigt och målande har hon tecknat bilder från de urspårades och eländas värld, ofta från de allra djupast sjunknas (Gäster och främlingar,Fattigfolk) och hennes berättelser erinra ganska mycket om den ryske författarenMaksim Gorkisböcker. I sitt senaste värk (Stjärnan, vars namn är malört) har hon mestadels hämtat motiven från Italien.

Ellen Key.

Bland det nutida Sverges mest framstående skriftställare märkes även

Ellen Key(född 1849) vilken började som litteraturhistorisk författare med några förträffliga teckningar av Ernst Ahlgrens, Anne-Charlotte Lefflers och Almquists livsgärning. Det är emellertid som tänkare och författare i religiösa, filosofiska och sociala frågor Ellen Key vunnit berömmelse och förvärvat sig en stor läsekrets, företrädesvis i utlandet. Bland hennes arbeten märkas föredragetMissbrukad kvinnokraft, i vilket hon vänder sig mot överdrifter i den modärna kvinnorörelsen, ochBarnets århundrade, vari hon framlägger sina tankar i uppfostringsfrågor. De stora värkenTankebilderochLivslinjerinnehålla EllenKeys livs- och världsåskådning, hennes åsikter om kärleken och äktenskapet, om religionen och om samhället.

En allvarlig övertygelse och en varm människokärlek prägla alla Ellen Keys böcker, vilka alltid föranlett livliga meningsutbyten och oftast mött mycken motsägelse. De äro skrivna i en bildrik och medryckande stil. Sin högsta värkan når Ellen Key dock i det muntliga föredraget. Hennes böcker ha på främmande språk, särskilt tyska, utgått i stora upplagor, och Ellen Key är i närvarande stund ett av den svenska litteraturens ryktbaraste namn.

Den ökade folkbildningen har medfört, att läslusten hos vårt folk tilltagit, och för att tillfredsställa denna ha på många ställenfolkbibliotekblivit inrättade. Dessa understödjas av stat och kommun. Dessutom ha skönlitteraturens förnämsta alster genom utgivandet av prisbilliga upplagor gjorts tillgängliga för en större allmänhet.

Våra dagars mest spridda lektyr är emellertidtidningarna, som numera trängt fram till såväl kojan som palatset, och som utöva ett stort inflytande på folket.

[43]Idealism = förskönande av värkligheten.

[44]Robinsonad = berättelse om skeppsbrutnas öden; äventyrsberättelse.

[45]Aktuell = sådant som har intresse för dagen.

[46]Skepsis = tvivel.

[47]Stilistisk = som har avseende på skrivsättet; som tillhör ett gott skrivsätt.

[48]Pessimism = åsikten, att världen över huvud taget är ond och livet utan värde; böjelse att se allt i mörk dager.

[49]Dialog = samtal mellan två eller flera personer.

[50]Pompös = ståtlig, praktfull.

[51]Psykologi = läran om själslivet.

Adlerbeth, J.,50Afzelius, A. A.,52Agard, K. A.,41Agrell, Alfhild,85Ahlgren, Ernst, se Benedictsson.Ahrenberg, J. J.,85Almquist, K. J. L.,57,66,76,91Alströmer, J.,27Andersen, H. K.,91Andræ, L.,14Angered-Strandberg, Hilma,85Arrhenius, J.,23Atterbom, P. D. A.,41,46,89

Bellman, K. M.,22,24,34,49Benedictsson, Viktoria,78Berger, H.,98Bergman, B.,97Bergman, Hj.,105Bergman, T.,28Berzelius. J. J.,41Beskow, B. v.,53Birgitta,9Björck, E.,73Björnson, Bj.,73,91,95Blanche, A.,65Bondeson, A.,79Boström, K. J.,57Brandes, G.,73Braun, V. v.,63Bremer, Fredrika,63Browning, R.,101Byron, G. G.,63Bååth, A. U.,77Bäckström, E.,72Böttiger, K. V.,62

Calderon de la Barca,41Carlén, se Flygare-Carlén.Cervantes Saavedra, M. de,41Columbus, S.,21,22Corneille, P.,28Creutz, G. F.,31Crusenstolpe, M. J.,68

Dahlgren, F. A.,65,92Dahlgren, K. F.,49Dahlstierna, G.,24Dalin, O. v.,28,29Dante Alighieri,41De la Gardie, M. G.,21Didring, E.,102Dostojewski, F.,106

Edgren-Leffler, Anne-Charlotte,76Ekelund, V.,102Elgström, Anna-Lena,107Elkan, Sofie,95Engström, A.,106Eurelius, se Dahlstierna.

Fahlcrantz, K. E.,56Fallström, D.,84Fjalar, se Östergren.Flygare-Carlén, Emelie,64Forsslund, K.-E.,94France, Anatole,97Franzén, F. M.,41Frese, J.,25Fries, E.,41,57Frode, Are,6Fryxell, A.,57,67Fröding G.,87,91,93,101,102

Geijer, E. G.,41,50,57Geijerstam, G. af,80Gernandt-Claine, Jane,106Gjörwell, K. K.,57Goethe, J. W. v.,41,70Gorki, M.,107Grafström, A. A.,50Gripenberg, B.,101Gustav III,33Gyllenborg, G. F.,31

Hallström, P.,92Hammarsköld, L.,41,48Hansson, O.,81,102Hedberg, F.,71Hedberg, T.,89Hedlund, S. A.,69Hedenstierna, A.,79Heidenstam, V. v.,86,98Heine, H.,98Hierta, L. J.,68Hjärne, U.,18Hugo, V. M.,73Högberg, O.,104Höpken, A. v.,27

Ibsen, H.,73,76,85Ihre, J.,28

Janson, G.,96Johansson, L.,22Josephson, E.,84Järta, H.,56

Karlfeldt, E. A.,93,94,101Kellgren, J. H.,33,36Key, Ellen,107Kipling, R.,101Koch, M.,105

Lafontaine, J. de,25Lagerbring, S.,28,32Lagerlöf, Selma,89,95Lagerlöf, P.,23Leffler, se Edgren-Leffler.Lenngren, Anna Maria,37Leopold, K. G. av,37,47Levertin, O.,88Lidman, S.,103Lidner, B.,39Ling, P. H.,52Linné, K. T.,27,28,32Lovisa Ulrika,27Lucidor, se Johansson.Lundegård, A.,78,83

Malmström, B. E.,62Mattias,10Melin, K. A.,83Messenius, J.,13,16Molière,28Molin, P.,95

Nicander, K. A.,55Nilsson, S.,41Nordenflycht, Hedvig Ch.,30Nordensvan, G.,85Nordström, L.,104

Odel, A.,31Oehlenschläger, A.,46Olai, E.,11Onkel Adam, se Wetterbergh.Orvar Odd, se Sturzen-Becker.Ossiannilsson, K. G.,99Oxenstierna, J. G.,37

Palmblad, V. F.,49Pederson, B.,9Peringskiöld, J.,18Petri, L.,15Petri, O.,13,14Polhem, K.,18

Racine, J.,28Retzius, A.,57Reuterholm, G. A.,33Roos, Matilda,85Rosenhane, G.,21Rousseau, J. J.,33Rudbeck, O., d. ä.,18,25Rudbeckius, J.,16Runeberg, J. L.,60Runius, J.,24Rydberg, V.,5,69Rydqvist, J. E.,57Rääf, L. F.,53

Schartau, H.,41Scheele, K. V. v.,28Schlegel, Bröderna A. W. och F.,41Schiller, F. v.,41Scott, W.,71Sehlstedt, E.,63Shakspere, W.,41,76Sigurd, se Hedenstierna.Siwertz, S.,104Sjöberg, E.,54Skallegrimsson, Egil,5,6Skogekär Bergbo, se Rosenhane.Snoilsky, K.,72,98,101Spegel, H.,23Stagnelius, E. J.,53Starbäck, K. G.,71Stenhammar, V.,87Stiernhielm, G.,18,20Stjerne, O.,102Stjernstedt, Marika,106Strandberg, K. V. A.,62,93Strandberg, se Angered-Strandberg.Strindberg, A.,74Sturzen-Becker, O. P.,63Sturlesson, Snorre,6Svart, P.,13Svedberg, J.,23Svedenborg, E.,28Swinburne,101Söderberg, Hj.,97,98

Back to Index Next