004:021 Och HERREN talade till Mose och sade:004:022 Räkna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer ochefter deras släkter.004:023 Dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtioår, skall du inmönstra, alla tjänstbara män som kunna förrättaarbete vid uppenbarelsetältet.004:024 Detta skall vara gersoniternas släkters tjänstgöring, vad dehava att göra och vad de hava att bära:004:025 de skola bära de tygvåder av vilka tabernaklet bildas,uppenbarelsetältets täckelse, dess överdrag och det överdrag avtahasskinn som ligger ovanpå detta, förhänget för ingången tilluppenbarelsetältet,004:026 vidare omhängena till förgården, förhänget för porten tillförgården, som omgiver tabernaklet och altaret, så ocktillhörande streck och alla redskap till arbetet därvid; ochallt som härvid är att göra skola de förrätta.004:027 På det sätt Aron och hans söner bestämma skall Gersons barnshela tjänstgöring försiggå, i fråga om allt vad de hava att bäraoch göra; och I skolen överlämna i deras vård allt vad de havaatt bära.004:028 Detta är den tjänstgöring som Gersons barns släkter skola havavid uppenbarelsetältet; och vad de hava att iakttaga skola deutföra under ledning av Itamar, prästen Arons son
004:029 Meraris barn skall du inmönstra, efter deras släkter och efterderas familjer.004:030 Dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtioår, skall du inmönstra, alla tjänstbara män som kunna förrättaarbete vid uppenbarelsetältet.004:031 Och detta är vad som skall åligga dem att bära, allt vad som hörtill deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: bräderna tilltabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken,004:032 så ock stolparna till förgården runt omkring med derasfotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehöroch allt som hör till arbetet därvid; och I skolen lämna demuppgift på de särskilda föremål som det åligger dem att bära.004:033 Detta skall vara de meraritiska släkternas tjänstgöring, alltvad som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet; ochdet skall utföras under ledning av Itamar, prästen Arons son.
004:034 Och Mose och Aron och menighetens hövdingar inmönstrade Kehatsbarn, efter deras släkter och efter deras familjer,004:035 dem som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtioår alla tjänstbara män som kunde göra arbete viduppenbarelsetältet.004:036 Och de av dem som inmönstrades, efter deras släkter, utgjordetvå tusen sju hundra femtio.004:037 Så många voro de av kehatiternas släkter som inmönstrades,summan av dem som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, desom Mose och Aron inmönstrade, efter HERRENS befallning genomMose.
004:038 Och de av Gersons barn som inmönstrades, efter deras släkter ochefter deras familjer,004:039 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtioår, alla tjänstbara män som kunde göra arbete viduppenbarelsetältet,004:040 dessa som inmönstrades efter sina släkter och efter sinafamiljer utgjorde två tusen sex hundra trettio.004:041 Så många voro de av Gersons barns släkter som inmönstrades,summan av dem som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, desom Mose och Aron inmönstrade, efter HERRENS befallning.
004:042 Och de av Meraris barns släkter som inmönstrades, efter derassläkter och efter deras familjer,004:043 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtioår, alla tjänstbara män som kunde göra arbete viduppenbarelsetältet,004:044 dessa som inmönstrades efter sina släkter utgjorde tre tusen tvåhundra.004:045 Så många voro de av Meraris barns släkter som inmönstrades, desom Mose och Aron inmönstrade efter HERRENS befallning genomMose.
004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels hövdingarinmönstrade, efter deras släkter och efter deras familjer,004:047 de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtioår, alla som kunde förrätta något tjänstgöringsarbete ellernågot bärarearbete vid uppenbarelsetältet,004:048 dessa som inmönstrades utgjorde tillsammans åtta tusen femhundra åttio.004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inmönstrade genom Mose, varoch en till det som han hade att göra eller bära, och var och enfick det åliggande som HERREN hade bjudit Mose.
005:001 Och HERREN talade till Mose och sade:005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som ärspetälsk eller har flytning och var och en som har blivit orengenom någon död.005:003 En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; tillnågot ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att hanicke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt iblanddem.
005:004 Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställeutanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjordeIsraels barn.
005:005 Och HERREN talade till Mose och sade:005:006 Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna,begår någon synd—vad det nu må vara, vari en människa kanförsynda sig—i det han gör sig skyldig till en orättrådighetmot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,005:007 så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta dethan har förbrutit sig på till dess fulla belopp och läggafemtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt densom han har förbrutit sig emot.005:008 Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilkenersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skallersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen,utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för denskyldige.005:009 Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd,vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;005:010 honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åtprästen skall tillhöra denne.
005:011 Och HERREN talade till Mose och sade:005:012 Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikitsin man och varit honom otrogen,005:013 i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig medhenne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att honhar blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; omalltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivitgripen på bar gärning,005:014 men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han fårmisstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon harlåtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom,så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän honicke har låtit skända sig:005:015 så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer förhenne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skallhan gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ettmisstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning iåminnelse.005:016 Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENSansikte.005:017 Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedanskall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv ochlägga i vattnet.005:018 Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte ochlösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händeråminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skallhålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.005:019 Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Omingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom attlåta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvattenicke skada dig.005:020 Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det attnågon annan än din man har beblandat sig med dig»005:021 (prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det hansäger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel somman nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERRENmå då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;005:022 ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i dittliv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd attförvissna.» Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»005:023 Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett bladoch därefter avtvå dem i olycksvattnet005:024 och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet attdricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva hennetill olycka, när hon har fått det i sig.005:025 Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand ochvifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram tillaltaret.005:026 Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgörsjälva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skallhan giva kvinnan vattnet att dricka.005:027 Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skalldetta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin manotrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon harfått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buksväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall blivaett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.005:028 Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skallhon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.
005:029 Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinnahar svikit sin man och låtit skända sig,005:030 eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att hanmisstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram införHERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad dennalag stadgar.005:031 Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommeratt bära på missgärning.
006:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:002 Tala till Israels barn och säg till dem:
Om någon, vare sig man eller kvinna, har att fullgöra ettnasirlöfte, ett löfte att vara HERRENS nasir,006:003 så skall han avhålla sig från vin och starka drycker; han skallicke dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syradstark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej hellerskall han äta druvor, vare sig friska eller torra.006:004 Så länge hans nasirtid varar, skall han icke äta något somkommer av vinträdet, icke ens dess kartar eller späda skott.006:005 Så länge hans nasirlöfte varar, skall ingen rakkniv komma påhans huvud; till dess att den tid är ute, under vilken han skallvara HERRENS nasir, skall han vara helig och låte håret växalångt på sitt huvud.006:006 Så länge han är HERRENS nasir, skall han icke nalkas någon död.006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sinsyster får han ådraga sig orenhet, om de dö ty han bär på sitthuvud tecknet till att han är sin Guds nasir;006:008 så länge hans nasirtid varar, är han helgad åt HERREN.006:009 Men om någon oförtänkt och plötsligt dör i hans närhet, ochdärmed orenar hans huvud, på vilket han bär nasirtecknet, såskall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall rakadet på sjunde dagen.006:010 Och på åttonde dagen skall han bära fram till prästen tvåturturduvor eller två unga duvor, till uppenbarelsetältetsingång.006:011 Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännofferoch bringa försoning för honom, till rening från den synd hanhar dragit över sig genom den döde; sedan skall han samma dagåter helga sitt huvud;006:012 han skall inviga sig till nasir åt HERREN för lika lång tid somhan förut hade lovat. Och han skall föra fram ett årsgammaltlamm till skuldoffer. Den förra löftestiden skall vara ogill,därför att hans nasirat blev orenat.
006:013 Och detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är uteskall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång;006:014 och han skall såsom sitt offer åt HERREN frambära ett årsgammaltfelfritt lamm av hankön till brännoffer och ett årsgammaltfelfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri vädur tilltackoffer,006:015 därjämte en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl, begjutnamed olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, så ocktillhörande spis offer och drickoffer.006:016 Och prästen skall bära fram detta inför HERRENS ansikte ochoffra hans syndoffer och hans brännoffer.006:017 Och väduren skall han offra till tackoffer åt HERREN, jämtekorgen med de osyrade bröden; prästen skall ock offratillhörande spisoffer och drickoffer.006:018 Och nasiren skall vid ingången till uppenbarelsetältet raka sitthuvud, på vilket han bär nasirtecknet, och taga sitt huvudhår,sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner undertackoffret.006:019 Och prästen skall taga den kokta vädursbogen, och därjämte urkorgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lägga detta pånasirens händer, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.006:020 Och prästen skall vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENSansikte; det skall vara helgat åt prästen, jämteviftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren återdricka vin.
006:021 Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och om vad han på grund av nasirlöftet skall offra åt HERREN, förutom vad han eljest kan anskaffa; efter innehållet i det löfte han har avlagt skall han göra, enligt lagen om hans nasirat.
006:022 Och HERREN talade till Mose och sade: 006:023 Tala till Aron och hans söner och säg: När I välsignen Israels barn, skolen I säga så till dem: 006:024 HERREN välsigne dig och bevare dig. 006:025 HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. 006:026 HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
006:027 Så skola de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.
007:001 Då nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,med alla dess tillbehör, och hade satt upp altaret med alla desstillbehör, och smort och helgat detta,007:002 framburos offergåvor av Israels hövdingar, huvudmännen förstamfamiljerna, det är stamhövdingarna, som stodo i spetsen förde inmönstrade.007:003 De förde fram såsom sin offergåva inför HERRENS ansikte sexövertäckta vagnar och tolv oxar: två hövdingar tillhopa en vagnoch var hövding en oxe; dessa förde de fram inför tabernaklet.007:004 Och HERREN sade till Mose:007:005 »Tag emot detta av dem för att bruka det tilluppenbarelsetältets tjänst; och lämna det åt leviterna,alltefter beskaffenheten av vars och ens tjänst.»007:006 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem åt leviterna.007:007 Två vagnar och fyra oxar gav han åt Gersons barn, efterbeskaffenheten av deras tjänst;007:008 fyra vagnar och åtta oxar gav han åt Meraris barn, efterbeskaffenheten av den tjänst de förrättade under ledning avItamar, prästen Arons son;007:009 men åt Kehats barn gav han icke något, ty dem ålåg att hava handom de heliga föremålen, och dessa skulle bäras på axlarna.
007:010 Och hövdingarna förde fram skänker till altarets invigning, närdet smordes; hövdingarna förde fram dessa sina offergåvor införaltaret.007:011 Och HERREN sade till Mose: »Låt hövdingarna, en i sänder, varoch en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altaretsinvigning.»
007:012 Och den som på första dagen förde fram sin offergåva varNaheson, Amminadabs son, av Juda stam007:013 Hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:014 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:015 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:016 och en bock till syndoffer,007:017 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergåva.
007:018 På andra dagen förde Netanel, Suars son, hövdingen för Isaskar,fram sin gåva;007:019 han framförde såsom sin offergåva ett silverfat, ett hundratrettio siklar i vikt, och en silverskål om sjuttio siklar,efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutetmed olja, till spisoffer,007:020 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:021 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:022 och en bock till syndoffer,007:023 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offergåva.
007:024 På tredje dagen kom hövdingen för Sebulons barn, Eliab, Helonsson;007:025 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer007:026 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:027 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:028 och en bock till syndoffer,007:029 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offergåva.
007:030 På fjärde dagen kom hövdingen för Rubens barn, Elisur, Sedeursson;007:031 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:032 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:033 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:034 och en bock till syndoffer,007:035 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergåva.
007:036 På femte dagen kom hövdingen för Simeons barn, Selumiel,Surisaddais son;007:037 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:038 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:039 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:040 och en bock till syndoffer,007:041 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergåva.
007:042 På sjätte dagen kom hövdingen för Gads barn, Eljasaf, Deguelsson;007:043 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:044 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:045 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:046 och en bock till syndoffer,007:047 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergåva.
007:048 På sjunde dagen kom hövdingen för Efraims barn, Elisama,Ammihuds son;007:049 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:050 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:051 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:052 och en bock till syndoffer,007:053 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergåva.
007:054 På åttonde dagen kom hövdingen för Manasse barn, Gamliel,Pedasurs son;007:055 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:056 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:057 vidare en ungtjur en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:058 och en bock till syndoffer,007:059 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergåva.
007:060 På nionde dagen kom hövdingen för Benjamins barn, Abidan,Gideonis son;007:061 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:062 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:063 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:064 och en bock till syndoffer,007:065 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergåva.
007:066 På tionde dagen kom hövdingen för Dans barn, Ahieser,Ammisaddais son;007:067 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:068 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:069 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:070 och en bock till syndoffer,007:071 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergåva.
007:072 På elfte dagen kom hövdingen för Asers barn, Pagiel, Okrans son; 007:073 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, 007:074 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse, 007:075 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till brännoffer 007:076 och en bock till syndoffer, 007:077 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem årsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergåva.
007:078 På tolfte dagen kom hövdingen för Naftali barn, Ahira, Enansson;007:079 hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar ivikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efterhelgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet medolja, till spisoffer,007:080 vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,007:081 vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm tillbrännoffer007:082 och en bock till syndoffer,007:083 samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och femårsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offergåva.
007:084 Detta var vad Israels hövdingar skänkte till altarets invigning,när det smordes: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolvguldskålar.007:085 Vart fat kom på ett hundra trettio silversiklar och var skål påsjuttio siklar, så att silvret i dessa kärl sammanlagt utgjordetvå tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.007:086 Av de tolv guldskålarna, som voro fulla med rökelse, vägde varoch en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, så att guldet iskålarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.007:087 Brännoffers-fäkreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,vartill kommo tolv vädurar, tolv årsgamla lamm, med tillhörandespisoffer, och tolv bockar till syndoffer.007:088 Och tackoffers-fäkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyratjurar, vartill kommo sextio vädurar, sextio bockar och sextioårsgamla lamm. Detta var vad som skänktes till altaretsinvigning, sedan det hade blivit smort.
007:089 Och när Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, från platsen mellan de två keruberna; där talade rösten till honom.
008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:008:002 »Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp lamporna,skall detta ske så, att de sju lamporna kasta sitt sken överplatsen framför ljusstaken.»008:003 Och Aron gjorde så; han satte upp lamporna så, att de kastadesitt sken över platsen framför ljusstaken, såsom HERREN hadebjudit Mose.008:004 Och ljusstaken var gjord på följande sätt: den var av guld idrivet arbete; också dess fotställning och blommorna därpå voroi drivet arbete. Efter det mönster som HERREN hade visat Mosehade denne låtit göra ljusstaken.
008:005 Och HERREN talade till Mose och sade:008:006 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.008:007 Och på följande sätt skall du göra med dem för att rena dem: Duskall stänka reningsvatten på dem; och de skola låta raka helasin kropp och två sina kläder och skola så rena sig.008:008 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhörande spisoffer avfint mjöl, begjutet med olja; därjämte skall du taga en annanungtjur till syndoffer.008:009 Och du skall föra leviterna fram inför uppenbarelsetältet, ochdu skall församla Israels barns hela menighet008:010 Och när du har fört leviterna fram inför HERRENS ansikte, skolaIsraels barn lägga sina händer på dem.008:011 Och Aron skall vifta leviterna inför HERRENS ansikte såsom ettviftoffer från Israels barn, och de skola sedan hava tillåliggande att förrätta HERRENS tjänst.008:012 Och leviterna skola lägga sina händer på tjurarnas huvuden, ochden ena skall du offra till syndoffer och den andra tillbrännoffer åt HERREN, för att bringa försoning för leviterna.008:013 Så skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner ochvifta dem såsom ett viftoffer åt HERREN.008:014 På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, såatt leviterna skola tillhöra mig.008:015 Därefter skola leviterna gå in och göra tjänst viduppenbarelsetältet, sedan du har renat dem och viftat dem såsomett viftoffer;008:016 ty bland Israels barn äro de givna åt mig såsom gåva; i ställetför allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israelsbarn, har jag uttagit dem åt mig.008:017 Ty mig tillhör allt förstfött bland, Israels barn, bådemänniskor och boskap; på den dag då jag slog allt förstfött iEgyptens land helgade jag det åt mig.008:018 Och jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött blandIsraels barn.008:019 Och jag har bland Israels barn givit leviterna såsom gåva åtAron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst viduppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, på detatt ingen hemsökelse må drabba Israels barn, därigenom attIsraels barn nalkas helgedomen.
008:020 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde så medleviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla styckensåsom HERREN hade bjudit Mose angående dem.008:021 Och leviterna renade sig och tvådde sina kläder, och Aronviftade dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och Aronbragte försoning för dem och renade dem.008:022 Därefter gingo leviterna in och förrättade sin tjänst viduppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Såsom HERREN hadebjudit Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.
008:023 och HERREN talade till Mose och sade:008:024 Detta är vad som skall gälla angående leviterna: Den som ärtjugufem år gammal eller därutöver skall infinna sig och göratjänst med arbete vid uppenbarelsetältet.008:025 Men när leviten bliver femtio år gammal, skall han vara friifrån att tjäna med arbete; han skall då icke längre arbeta.008:026 Han må betjäna sina bröder vid uppenbarelsetältet med attiakttaga vad som där är att iakttaga; men något bestämt arbeteskall han icke förrätta. Så skall du förfara med leviterna i vadsom angår deras åligganden.
009:001 Och HERREN talade till Mose Sinais öken, i första månaden av detandra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade:009:002 Israels barn skola ock hålla påsk högtid på den bestämda tiden.009:003 På fjortonde dagen i denna månad, vid aftontiden, skolen I hålladen, på bestämd tid. Enligt alla stadgar och föreskrifter däromskolen I hålla den.
009:004 Så sade då Mose till Israels barn att de skulle hållapåskhögtid.009:005 Och de höllo påskhögtid i först månaden, på fjortonde dagen imånaden, vid aftontiden, i Sinais öken Israels barn gjorde ialla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose
009:006 Men där voro några män som hade blivit orena genom en dödmänniska, så att de icke kunde hålla påskhögtid på den dagen;dessa trädde på den dagen fram inför Mose och Aron.009:007 Och männen sade till honom: »Vi hava blivit orena genom en dödmänniska; skall det därför förmenas oss att bland Israels barnbära fram HERRENS offergåva på bestämd?»009:008 Mose svarade dem: »Stannen så vill jag höra vad HERREN bjuderangående eder.»
009:009 Och HERREN talade till Mose och sade:009:010 Tala till Israels barn och säg: Om någon bland eder eller edraefterkommande har blivit oren genom en död, eller är ute på resalångt borta, och han ändå vill hålla HERRENS påskhögtid009:011 så skall han hålla den i andra månaden, på fjortonde dagen, vidaftontiden. Med osyrat bröd och bittra örter skall han ätapåskalammet.009:012 Intet därav skall lämnas kvar till morgonen, och intet ben skallsönderslås därpå. I alla stycken skall påskhögtiden hållas såsomstadgat är därom.009:013 Men om någon som är ren, och som icke är ute på resa ändåunderlåter att hålla påskhögtid, så skall han utrotas ur sinsläkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergåva påbestämd tid; den mannen bär på synd.009:014 Och om någon främling bor hos eder och vill hålla HERRENSpåskhögtid, så skall han hålla den enligt den stadga ochföreskrift som gäller för påskhögtiden. En och samma stadgaskall gälla för eder, lika väl för främlingen som för infödingeni landet.
009:015 Och på den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyntabernaklet, vittnesbördets tält, och om aftonen, och sedan ändatill morgonen, var det såsom såge man en eld över tabernaklet.009:016 Så var det beständigt: molnskyn övertäckte det, och om nattenvar det såsom såge man en eld.009:017 Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barnstrax upp, och på det ställe där molnskyn stannade, där slogoIsraels barn läger.009:018 Efter HERRENS befallning bröto Israels barn upp, och efterHERRENS befallning slogo de läger. Så länge molnskyn vilade övertabernaklet, lågo de i läger.009:019 Och om molnskyn en längre tid förblev över tabernaklet, såiakttogo Israels barn vad HERREN bjöd dem iakttaga och brötoicke upp.009:020 Stundom kunde det hända att molnskyn allenast några få dagarstannade över tabernaklet; då lågo de efter HERRENS befallning iläger och bröto sedan upp efter HERRENS befallning.009:021 Stundom kunde det ock hända att molnskyn stannade allenast frånaftonen till morgonen; när då molnskyn om morgonen höjde sig,bröto de upp; eller om så var, att molnskyn stannade en dag ochen natt och sedan höjde sig, så bröto de upp då.009:022 Eller om den stannade två dagar, eller en månad, eller vilkentid som helst, så att molnskyn länge förblev vilande övertabernaklet, så lågo Israels barn stilla i läger och bröto ickeupp; men när den sedan höjde sig, bröto de upp.009:023 Efter HERRENS befallning slogo de läger, och efter HERRENSbefallning bröto de upp. Vad HERREN bjöd dem iakttaga, detiakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.
010:001 Och HERREN talade till Mose och sade:010:002 »Gör dig två trumpeter av silver; i drivet arbete skall du göradem. Dessa skall du bruka, när menigheten skall sammankallas,och när lägren skola bryta upp.
010:003 När man stöter i dem båda, skall hela menigheten församla sigtill dig, vid ingången till uppenbarelsetältet.010:004 Men när man stöter allenast i den ena, skola hövdingarna,huvudmännen för Israels ätter, församla sig till dig.010:005 Och när I blåsen en larmsignal, skola de läger bryta upp, somligga österut.010:006 Men när I blåsen larmsignal för andra gången, skola de lägerbryta upp, som ligga söderut. När lägren skola bryta upp, skallman blåsa larmsignal,010:007 men när församlingen skall sammankallas, skolen I icke blåsalarmsignal, utan stöta i trumpeterna.010:008 Och Arons söner, prästerna, äro de som skola blåsa itrumpeterna. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder frånsläkte till släkte.010:009 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovänsom angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna;härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, ederGuds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.010:010 Och när I haven en glädjedag och haven edra högtider ochnymånader, skolen I stöta i trumpeterna, då I offren edrabrännoffer och tackoffer; så skola de bringa eder i åminnelseinför eder Guds ansikte. Jag är HERREN, eder Gud.»010:011 I andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden höjdesig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.010:012 Då bröto Israels barn upp från Sinais öken och tågade frånlägerplats till lägerplats; och molnskyn stannade i öknen Paran.010:013 Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallninggenom Mose,010:014 var Juda barns läger under sitt baner det första som bröt upp,häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här varNaheson, Amminadabs son.010:015 Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stamvar Netanel, Suars son.010:016 Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stamvar Eliab, Helons son.010:017 Därefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, bröto Gersonsbarn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.010:018 Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelningefter häravdelning; och anförare för denna här var Elisur,Sedeurs son.010:019 Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam varSelumiel, Surisaddais son.010:020 Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam varEljasaf, Deguels son.010:021 Därefter bröto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och deandra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.010:022 Därefter bröt Efraims barns läger upp under sitt baner,häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här varElisama, Ammihuds son.010:023 Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam varGamliel, Pedasurs son.010:024 Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stamvar Abidan, Gideonis son.010:025 Därefter bröt Dans barns läger upp under sitt baner, såsomeftertrupp i hela lägertåget, häravdelning efter häravdelning;och anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddais son.010:026 Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam varPagiel, Okrans son.010:027 Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam varAhira, Enans son.010:028 I denna ordning bröto Israels barn upp, häravdelning efterhäravdelning. Och de bröto nu upp.
010:029 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,Moses svärfader: »Vi bryta nu upp och tåga till det land omvilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Följ du medoss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vadgott är.010:030 Men han svarade honom: »Jag vill icke följa med, utan jag villgå hem till mitt land och till min släkt.»010:031 Då sade han: »Ack nej, övergiv oss icke. Du vet ju bäst var vikunna lägra oss i öknen; bliv du därför nu vårt öga.010:032 Om du följer med oss, skola vi låta också dig få gott av detgoda som HERREN gör mot oss.
010:033 Så bröto de upp och tågade från HERRENS berg tre dagsresor. OchHERRENS förbundsark gick framför dem tre dagsresor, för att utseviloplats åt dem.010:034 Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto uppfrån sitt lägerställe.010:035 Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:»Stå upp, HERRE;må dina fiender varda förskingrade,och må de som hata dig fly för ditt ansikte.»010:036 Och när den sattes ned, sade han:»Kom tillbaka, HERRE,till Israels ätters mångtusenden.»
011:001 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty när HERRENhörde det, upptändes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinnaibland dem och förtärde de som voro ytterst i lägret.011:002 Då ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och såstannade elden av.011:003 Och detta ställe fick namnet Tabeera, därför att HERRENS eldhade brunnit ibland dem.
011:004 Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad;Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: »Ackom vi hade kött att äta!011:005 Vi komma ihåg fisken som vi åt i Egypten för intet, så ockgurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.011:006 Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi fåintet annat se än manna.
011:007 Men mannat liknade korianderfrö och hade samma utseende sombdelliumharts.011:008 Folket gick omkring och samlade sådant, och malde det därefterpå handkvarn eller stötte sönder det i mortel, och kokte detsedan i gryta och bakade kakor därav; och det smakade såsom fintbakverk med olja.011:009 När daggen om natten föll över lägret, föll ock mannat där.
011:010 Och Mose hörde huru folket i sina särskilda släkter grät, varoch en vid ingången till sitt tält; och HERRENS vrede upptändesstorligen, och Mose själv blev misslynt.011:011 Och Mose sade till HERREN: »Varför har du gjort så illa mot dintjänare, och varför har jag så litet funnit nåd för dina ögon,att du har lagt på mig bördan av hela detta folk?011:012 Är då jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom dusäger till mig att jag skall bära det i min famn, såsomspenabarnet bäres av sin vårdare, in i det land som du med edhar lovat åt deras fäder?011:013 Varifrån skall jag få kött att giva åt hela detta folk? De gråtaju och vända sig mot mig och säga: 'Giv oss kött, så att vi fåäta.'011:014 Jag förmår icke ensam bära hela detta folk, ty det bliver migför tungt.011:015 Vill du så handla mot mig, så dräp mig hellre med ens, om jaghar funnit nåd för dina ögon, och låt mig slippa detta elände.»
011:016 Då sade HERREN till Mose: »Samla ihop åt mig sjuttio män av deäldste i Israel, dem som du vet höra till de äldste i folket ochtill dess tillsyningsmän; och för dessa fram tilluppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig.011:017 Där vill jag då stiga ned och tala med dig, och jag vill taga avden ande som är över dig och låta komma över dem; sedan skola debistå dig med att bära på bördan av folket, så att du slipperbära den ensam.011:018 Och till folket skall du säga: Helgen eder till i morgon, såskolen I få kött att äta, eftersom I haven gråtit inför HERRENoch sagt: 'Ack om vi hade kött att äta! I Egypten var oss gottatt vara!' Så skall nu HERREN giva eder kött att äta.011:019 Icke allenast en dag eller två dagar skolen I få äta det, ickeallenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,011:020 utan en hel månads tid, till dess att det går ut genom näsan påeder och bliver eder vämjeligt; detta därför att I havenförkastat HERREN, som är mitt ibland eder, och haven gråtitinför hans ansikte och sagt: 'Varför drogo vi då ut urEgypten?'»011:021 Mose sade: »Av sex hundra tusen man till fots utgöres det folksom jag har omkring mig, och dock säger du: 'Kött vill jag givadem, så att de hava att äta en månads tid!'011:022 Finnas då får och fäkreatur att slakta åt dem i sådan mängd attdet räcker till för dem? Eller skall man samla ihop alla havetsfiskar åt dem, så att det räcker till för dem?»011:023 HERREN svarade Mose: »Är då HERRENS arm för kort? Du skall nu fåse om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.»
011:024 Och Mose gick ut och förkunnade för folket vad HERREN hade sagt.Sedan samlade han ihop sjuttio män av de äldste i folket och lätdem ställa sig runt omkring tältet.011:025 Då steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog avden ande som var över honom och lät komma över de sjuttioäldste. Då nu anden föll på dem, begynte de profetera, vilketde sedan icke mer gjorde.011:026 Och två män hade stannat kvar i lägret; den ene hette Eldad ochden andre Medad. Också på dem föll anden, ty de voro bland deuppskrivna, men hade likväl icke gått ut till tältet; och deprofeterade i lägret.011:027 Då skyndade en ung man bort och berättade detta för Mose ochsade: »Eldad och Medad profetera i lägret.»011:028 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare allt ifrån sinungdom, tog då till orda och sade: »Mose, min herre, förbjud demdet.»011:029 Men Mose sade till honom: »Skall du så nitälska för mig? Ack attfastmer allt HERRENS folk bleve profeter, därigenom att HERRENläte sin Ande komma över dem!»011:030 Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.
011:031 Och en stormvind for ut ifrån HERREN, och den förde med sigvaktlar från havet och drev dem över lägret, en dagsresa vitt påvardera sidan, runt omkring lägret, och vid pass två alnar högtöver marken.011:032 Då stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela nattenoch hela den följande dagen och samlade ihop vaktlar; det minstanågon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkringlägret.011:033 Men under det att de ännu hade köttet mellan tänderna, innan detvar förtärt, upptändes HERRENS vrede mot folket, och HERRENanställde ett mycket stort nederlag bland folket.011:034 Och detta ställe fick namnet Kibrot-Hattaava, ty där begrov mandem av folket, som hade gripits av lystnad.
011:035 Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och tågade till Haserot;och i Haserot stannade de.
012:001 Och Mirjam jämte Aron talade illa om Mose för den etiopiskakvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nämligentagit en etiopisk kvinna till hustru.012:002 Och de sade: »Är då Mose den ende som HERREN talar med? Talarhan icke också med oss?» Och HERREN hörde detta.012:003 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer än någon annanmänniska på jorden.012:004 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: »Gån ut, Itre, till uppenbarelsetältet.» Och de gingo ditut, alla tre.012:005 Då steg HERREN ned i en molnstod och blev stående vid ingångentill tältet; och han kallade på Aron och Mirjam, och de gingobåda ditut.012:006 Och han sade: »Hören nu mina ord. Eljest om någon är en profetbland eder, giver jag, HERREN, mig till känna för honom i syneroch talar med honom i drömmar.012:007 Men så gör jag icke med min tjänare Mose; i hela mitt hus är hanbetrodd.012:008 Muntligen talar jag med honom, öppet och icke i förtäckta ord,och han får skåda HERRENS gestalt. Varför haven I då icke haftförsyn för att tala illa om min tjänare Mose?»012:009 Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han övergav dem.012:010 När så molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjamvit såsom snö av spetälska; när Aron vände sig till Mirjam, fickhan se att hon var spetälsk.012:011 Då sade Aron till Mose: »Ack, min herre, lägg icke på oss bördanav en synd som vi i vår dårskap hava begått.012:012 Låt henne icke bliva lik ett dödfött foster, vars kropp är tillhälften förstörd, när det kommer ut ur sin moders liv.»012:013 Då ropade Mose till HERREN och sade: »O Gud, gör henne återfrisk.»012:014 HERREN svarade Mose: »Om hennes fader hade spottat henne iansiktet, skulle hon ju hava fått sitta med skam i sju dagar. Måhon alltså nu hållas innestängd i sju dagar utanför lägret;sedan får hon komma tillbaka dit igen.»012:015 Så hölls då Mirjam innestängd i sju dagar utanför lägret, ochfolket bröt icke upp, förrän Mirjam hade kommit tillbaka.
013:001 Därefter bröt folket upp från Haserot och lägrade sig i öknen Paran. 013:002 Och HERREN talade till Mose och sade: 013:003 »Sänd åstad några män för att bespeja Kanaans land, som jag vill giva åt Israels barn. En man ur var fädernestam skolen I sända, men allenast sådana som äro hövdingar bland dem.» 013:004 Och Mose sände från öknen Paran åstad sådana män, efter HERRENS befallning; allasammans hörde de till huvudmännen bland Israels barn. 013:005 Och dessa voro namnen på dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son; 013:006 av Simeons stam: Safat, Horis son; 013:007 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son; 013:008 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son; 013:009 av Efraims stam: Hosea, Nuns son; 013:010 av Benjamins stam: Palti, Rafus son; 013:011 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son; 013:012 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son; 013:013 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son; 013:014 av Asers stam: Setur, Mikaels son; 013:015 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son; 013:016 av Gads stam; Geuel, Makis son. 013:017 Dessa voro namnen på de män som Mose sände åstad för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. 013:018 Och Mose sände dessa åstad för att bespeja Kanaans land.
Och han sade till dem: »Dragen nu upp till Sydlandet, och dragenvidare upp till Bergsbygden.013:019 Och sen efter, hurudant landet är, och om folket som bor däri ärstarkt eller svagt, om det är litet eller stort,013:020 och hurudant landet är, vari de bo, om det är gott eller dåligt,och hurudana de platser äro, där de bo, om de bo i läger eller ibefästa städer,013:021 och hurudant själva landet är, om det är fett eller magert, omträd finnas där eller icke. Varen vid gott mod, och tagen mededer hit av landets frukt.» Det var nämligen vid den tid då deförsta druvorna voro mogna
013:022 Så drogo de åstad och bespejade landet från öknen Sin ända tillRehob, där vägen går till Hamat.013:023 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; där boddeAhiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdessju år före Soan i Egypten.013:024 Och de kommo till Druvdalen; där skuro de av en kvist med enensam druvklase på, och denna bars sedan på en stång av tvåman. Därtill togo de granatäpplen och fikon.013:025 Detta ställe blev kallat Druvdalen för den druvklases skull somIsraels barn där skuro av.013:026 Och efter fyrtio dagar vände de tillbaka, sedan de hade bespejatlandet.013:027 De gingo åstad och kommo till Mose och Aron och Israels barnshela menighet i öknen Paran, i Kades, och avgåvo sin berättelseinför dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.013:028 De förtäljde för honom och sade: »Vi kommo till det land dit dusände oss. Och det flyter i sanning av mjölk och honung, och härär dess frukt.013:029 Men folket som bor i landet är starkt, och städerna ärovälbefästa och mycket stora; ja, vi sågo där också avkomlingarav Anak.013:030 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuséerna och amoréernabo i Bergsbygden, och kananéerna bo vid havet och utmed Jordan.»
013:031 Men Kaleb sökte stilla folket, så att de icke skulle knota emotMose; han sade: »Låt oss ändå draga ditupp och intaga det, tyförvisso skola vi bliva det övermäktiga.»013:032 Men de män som hade varit däruppe med honom sade: »Vi kunna ickedraga upp mot detta folk, ty de äro oss för starka.»013:033 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hadebespejat; de sade: »Det land som vi hava genomvandrat ochbespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allamänniskor, som vi där sågo, voro resligt folk.013:034 Vi sågo där ock jättarna, Anaks barn, av jättestammen; vi tycktedå att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte deom oss.
014:001 Då begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grät dennatten.014:002 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och helamenigheten sade till dem: »O att vi hade fått dö i Egyptensland, eller att vi hade fått dö här i öknen!014:003 Varför vill då HERREN föra oss in i detta andra land, där vimåste falla för svärd, och där våra hustrur och barn skola blivafiendens byte? Det vore förvisso bättre för oss att vändatillbaka till Egypten.»014:004 Och de sade till varandra: »Låt oss välja en anförare och vändatillbaka till Egypten.»014:005 Då föllo Mose och Aron ned på sina ansikten inför Israels barnshela församlade menighet.014:006 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro blanddem som hade bespejat landet, revo sönder sina kläder014:007 och sade till Israels barns hela menighet: »Det land som vi havagenomvandrat och bespejat är ett övermåttan gott land.014:008 Om HERREN har behag till oss, så skall han föra oss in i detlandet och giva det åt oss—ett land som flyter av mjölk ochhonung.014:009 Allenast mån I icke sätta eder upp mot HERREN; och för folket ilandet mån I icke frukta, ty de skola bliva såsom en munsbit föross. Deras beskärm har vikit ifrån dem, men med oss är HERREN;frukten icke för dem.»
014:010 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visadesig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israelsbarn.014:011 Och HERREN sade till Mose: »Huru länge skall detta folk föraktamig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro påmig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?014:012 Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jaggöra till ett folk, större och mäktigare än detta.»014:013 Mose sade till HERREN: »Egyptierna hava ju förnummit att du meddin kraft har fört detta folk ut ifrån dem hitupp,014:014 och de hava omtalat det för inbyggarna här i landet, så att dehava fått höra att du är HERREN mitt ibland detta folk, att du,HERRE, visar dig för dem ansikte mot ansikte, att din molnskystår över dem, och att du går framför dem i en molnstod om dagenoch i en eldstod om natten.014:015 Om du nu dödade detta folk, alla tillsammans, då skullehedningarna, som finge höra detta berättas om dig, säga så:014:016 'Därför att HERREN icke förmådde föra detta folk in i det landsom han med ed hade lovat åt dem, därför har han slaktat dem iöknen.'014:017 Nej, må nu Herrens kraft bevisa sig stor, såsom du har talat ochsagt:014:018 'HERREN är långmodig och stor i mildhet, han förlåtermissgärning och överträdelse, fastän han icke låter någon blivaostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn ochefterkommande i tredje och fjärde led.'014:019 Så tillgiv nu detta folk dess missgärning, enligt din stora nåd,såsom du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrånEgypten och ända hit.»014:020 Då sade HERREN: »Jag vill tillgiva dem efter din bön.014:021 Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bliva fullav HERRENS härlighet:014:022 av alla de män som hava sett min härlighet och de tecken jag hargjort i Egypten och i öknen, och som dock nu tio gånger havafrestat mig och icke velat höra min röst,014:023 av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat åtderas fäder; ingen av dem som hava föraktat mig skall få se det.014:024 Men eftersom i min tjänare Kaleb är en annan ande, så att han iallt har efterföljt mig, därför vill jag låta honom komma in idet land där han nu har varit, och hans avkomlingar skolabesitta det.014:025 Men då nu amalekiterna och kananéerna bo i dalbygden, så vändeneder i morgon åt annat håll bryten upp och tagen vägen motöknen, åt Röda havet till.»
014:026 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:014:027 »Huru länge skall denna onda menighet fortfara att knorra motmig? Ty jag har hört huru Israels barn knorra mot mig.014:028 Säg nu till dem: 'Så sant jag lever, säger HERREN, jag skallgöra med eder såsom I själva haven sagt inför mig.014:029 Här i öknen skola edra döda kroppar bliva liggande; så skall detgå eder alla, så många I ären som haren blivit inmönstrade, allasom äro tjugu år gamla eller därutöver, eftersom I haven knorratmot mig.014:030 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag medupplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen förutomKaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.014:031 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendensbyte? dem skall jag låta komma ditin, och de skola lära kännadet land som I haven föraktat.014:032 I själva däremot—edra döda kroppar skola bliva liggande här iöknen.014:033 Och edra barn skola draga omkring såsom herdar i öknen i fyrtioår, och skola bära på bördan av eder trolösa avfällighet, tilldess att edra döda kroppar hava förgåtts i öknen.014:034 Såsom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, så skolen Iunder fyrtio år—ett år för var dag—komma att bära på edramissgärningar; I skolen då förnimma vad det är att jag tager minhand ifrån eder.'014:035 Jag, HERREN, talar; jag skall förvisso göra så med hela dennaonda menighet, som har rotat sig samman mot mig; här i öknenskola de förgås, här skola de dö.»
014:036 Och de män som Mose hade sänt åstad för att bespeja landet, ochsom vid sin återkomst hade förlett hela menigheten att knorramot honom, därigenom att de talade illa om landet,014:037 dessa män som hade talat illa om landet träffades nu av dödengenom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.014:038 Av de män som hade gått åstad för att bespeja landet blevo dockJosua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.
014:039 Och Mose talade detta till alla Israels barn. Då blev folketmycket sorgset.014:040 Och de stodo upp bittida följande morgon för att draga åstad uppmot den övre bergsbygden; och de sade: »Se, här äro vi; vi viljanu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi havasyndat.»014:041 Men Mose sade: »Varför viljen I så överträda HERRENS befallning?Det kan ju icke lyckas väl.014:042 HERREN är icke med bland eder; dragen därför icke ditupp, på detatt I icke mån bliva slagna av edra fiender.014:043 Ty amalekiterna och kananéerna skola där möta eder, och I skolenfalla för svärd; I haven ju vänt eder bort ifrån HERREN, ochHERREN skall därför icke vara med eder.»014:044 Likväl drogo de i sitt övermod upp mot den övre bergsbygden; menHERRENS förbundsark och Mose lämnade icke lägret.014:045 Då kommo amalekiterna och kananéerna, som bodde där ibergsbygden, ned och slogo dem och förskingrade dem och drevodem ända till Horma.
015:001 Och HERREN talade till Mose och sade:015:002 Tala till Israels barn och säg till dem: Om I, när I kommen in idet land som jag vill giva eder, och där I skolen bo,015:003 viljen offra ett eldsoffer åt HERREN, ett brännoffer eller ettslaktoffer—vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, ellerdet gäller ett frivilligt offer, eller det gäller edrahögtidsoffer—för att bereda HERREN en välbehaglig lukt, genomfäkreatur eller småboskap,015:004 så skall den som vill offra åt HERREN ett sådant offer bära framsåsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med enfjärdedels hin olja;015:005 och såsom drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin tillvart lamm, vare sig det är ett brännoffer som offras, eller detär ett slaktoffer.015:006 Men till en vädur skall du såsom spisoffer offra två tiondedelsefa fint mjöl, begjutet med en tredjedels hin olja,015:007 och såsom drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin,till er välbehaglig lukt för HERREN.015:008 Och när du offrar en ungtjur till brännoffer eller tillslaktoffer, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller detgäller tackoffer åt HERREN.015:009 Så skall, jämte ungtjuren, såsom spisoffer frambäras tretiondedels efa fint mjöl, begjutet med en halv in olja,015:010 och såsom drickoffer skall du bära fram en halv hin vin: etteldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
015:011 Vad här är sagt skall offras till var tjur, var vädur, vart djurav småboskapen, vare sig får eller get.015:012 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart ochett vad här är sagt, efter deras antal.015:013 Var inföding skall offra detta, såsom här är sagt, när han villoffra ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.015:014 Och när en främling som vistas hos eder, eller som i kommandesläkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till envälbehaglig lukt för HERREN, så skall han offra på samma sättsom I offren.015:015 Inom församlingen skall en och samma stadga gälla för eder ochför främlingen som bor ibland eder. Detta skall vara enevärdlig stadga för eder från släkte till släkte: I själva ochfrämlingen skolen förfara på samma sätt inför HERRENS ansikte.015:016 Samma lag och samma rätt skall gälla för eder och för främlingensom bor hos eder.
015:017 Och HERREN talade till Mose och sade:015:018 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i detland dit jag vill föra eder,015:019 skolen I, då I äten av landets bröd, giva åt HERREN en offergärddärav.015:020 Såsom förstling av edert mjöl skolen I giva en kaka tilloffergärd; I skolen giva den, likasom I given en offergärd fråneder loge.015:021 Av förstlingen av edert mjöl skolen I giva åt HERREN enoffergärd, släkte efter släkte.
015:022 Och om I begån synd ouppsåtligen, i det att I underlåten attgöra efter något av dessa bud som HERREN har kungjort för Mose,015:023 efter något av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, frånden dag då HERREN gav sina bud och allt framgent, släkte eftersläkte,015:024 så skall, om synden har blivit begången ouppsåtligen, utan attmenigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur såsombrännoffer, till en välbehaglig lukt för HERREN, med detspisoffer och det drickoffer som på föreskrivet sätt skalloffras därtill, och tillika en bock såsom syndoffer.015:025 Och prästen skall bringa försoning för Israels barns helamenighet, och så bliver dem förlåtet; ty det var en ouppsåtligsynd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer åtHERREN, och sitt syndoffer inför HERRENS ansikte för sinouppsåtliga synd.015:026 Ja, så bliver dem förlåtet, Israels barns hela menighet ochfrämlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt iden ouppsåtliga synden.
015:027 Och om någon enskild syndar ouppsåtligen, skall han såsomsyndoffer föra fram en årsgammal get.015:028 Och prästen skall bringa försoning för denne som har försyndatsig genom ouppsåtlig synd, inför HERRENS ansikte; på det atthonom må bliva förlåtet, när försoning bringas för honom.015:029 För infödingen bland Israels barn och för främlingen som boribland dem, för eder alla skall gälla en och samma lag, närnågon begår synd ouppsåtligen.015:030 Men den som begår något med upplyft hand, evad han är infödingeller främling, han hånar HERREN, och han skall utrotas ur sittfolk.015:031 Ty HERRENS ord har han föraktat, och mot hans bud har hanbrutit; utan förskoning skall han utrotas; missgärning vilar påhonom.
015:032 Medan nu Israels barn voro i öknen, ertappades en man med attsamla ihop ved på sabbatsdagen.015:033 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honomfram inför Mose och Aron och hela menigheten.015:034 Och då det icke var bestämt vad som borde göras med honom, sattede honom i förvar.015:035 Och HERREN sade till Mose: »Mannen skall straffas med döden;hela menigheten skall stena honom utanför lägret.»015:036 Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenadehonom till döds, såsom HERREN hade bjudit Mose.
015:037 Och HERREN talade till Mose och sade:015:038 Tala till Israels barn och säg till dem att de och derasefterkommande skola göra sig tofsar i hörnen på sina kläder ochsätta ett mörkblått snöre på var hörntofs.015:039 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, för att I, när I sendärpå, mån tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem, ochicke sväva omkring efter edra hjärtans och ögons lustar, som Inu löpen efter i trolös avfällighet.015:040 Ty jag vill att I skolen tänka på och göra efter alla mina budoch vara helgade åt eder Gud.015:041 Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land,för att jag skall vara eder Gud Jag är HERREN, eder Gud.