006:001 Och dessa äro de bud, stadgar och rätter som HERREN, eder Gud,har bjudit mig att lära eder, för att I skolen göra efter dem idet land dit I nu dragen, till att taga de i besittning—006:002 detta på det att du må frukta HERREN, din Gud, så att du hålleralla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som ochdin sonson, i all dina livsdagar, och på det att du må längeleva.006:003 Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem,för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket,såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig—ett land somflyter av mjölk och honung.
006:004 Hör, Israel! HERREN, vår gud, HERREN är en. 006:005 Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. 006:006 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta. 006:007 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp. 006:008 Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skola vara såsom ett märke på din panna. 006:009 Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.
006:010 När nu HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land som hanmed ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att givadig—stora och vackra städer, som du icke har byggt,006:011 och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, ochuthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingårdar ocholivplanteringar, som du icke har planterat—och när du dåäter och bliver mätt,006:012 så tag dig till vara för att förgäta HERREN, som har fört dig utur Egyptens land, ur träldomshuset.006:013 HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, ochvid hans namn skall du svärja.006:014 I skolen icke följa efter andra gudar, någon av de folks gudar,som bo runt omkring eder,006:015 ty en nitälskande Gud är HERREN, din Gud, mitt ibland dig, ochdu må taga dig till vara, så att icke HERRENS, din Guds, vredeupptändes mot dig, och han utrotar dig från jorden.006:016 I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, såsom I frestaden honom iMassa.006:017 I skolen troget hålla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbördoch stadgar som han hat givit dig.006:018 Och du skall göra vad rätt och gott är i HERRENS ögon, för attdet må gå dig väl, och för att du må komma in i det goda landsom HERREN med ed har lovat åt dina fäder, och taga det ibesittning,006:019 därigenom att han driver undan för dig all dina fiender, såsomHERREN har lovat.006:020 När din son i framtiden frågar dig: »Vad betyda de vittnesbördoch stadgar och rätter som HERREN, vår Gud, har givit eder?»006:021 då skall du svara din son: »Vi voro Faraos trälar i Egypten, menmed stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten.006:022 Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egyptenpå Farao och hela hans hus inför våra ögon.006:023 Men oss förde han ut därifrån, för att låta oss komma in ochgiva oss det land som han med ed har lovat åt våra fäder.006:024 Och HERREN bjöd oss att göra efter all dessa stadgar och attfrukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl, idet att han behölle oss vid liv, såsom ock hittills har skett.006:025 Och det skall lända oss till rättfärdighet, när vi hålla ochgöra efter alla dessa bud, inför HERREN, vår Guds, ansikte,såsom han har bjudit oss.»
007:001 När HERREN, din Gud låter dig komma in i det land di du nu går, för att taga i besittning, och när han för dig förjagar stora folk—hetiterna, girgaséerna, amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna, sju folk, större och mäktigare än du— 007:002 när HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd. 007:003 Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner. 007:004 Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot eder och han skall med hast förgöra dig. 007:005 Utan så skolen I göra med dem I skolen bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror och bränna upp deras beläten i eld. 007:006 Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden. 007:007 Icke därför att I voren större än alla andra folk var det som HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre än alla andra folk; 007:008 utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed som han hade svurit fäder, därför förde HERREN eder ut med stark hand och förlossade dig ur träldomshuset, ur Faraos, den egyptiske konungens, hand. 007:009 Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill tusende led, när man älskar honom och håller hans bud, 007:010 men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata honom. Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan förskoning vedergäller han dem. 007:011 Så håll nu de bud och stadgar och rätter som jag i dag giver dig, och gör efter dem. 007:012 Om I nu hören dessa rätter och hållen dem och gören efter dem, så skall HERREN, din Gud, till lön därför låta sitt förbund och sin nåd bestå, vad han med ed lovade dina fäder. 007:013 Han skall då älska dig och välsigna sitt livs frukt och din marks frukt, din säd, ditt vin och din olja, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel, i det land som han med ed har lovat dina fäder att giva dig. 007:014 Välsignad skall du bliva framför alla andra folk; bland dina män och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap. 007:015 Och HERREN skall avvända från dig all krankhet; ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar, som du väl känner, skall han lägga på dig; han skall i stället låta dem komma över alla dem som hata dig. 007:016 Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet. Du skall icke heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig. 007:017 Om du ock säger vid dig själv: »Dessa folk äro större än jag; huru skall jag kunna fördriva dem?», 007:018 så må du dock icke frukta för dem; du skall tänka på vad HERREN, din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna, 007:019 på de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, och på de tecken och under och på den starka hand och uträckta arm varmed HERREN, din Gud, förde dig ut. På samma sätt skall HERREN, din Gud, nu göra med alla de folk som du fruktar för. 007:020 Därtill skall HERREN, din Gud, sända getingar över dem, till dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit utrotade. 007:021 Du må icke förskräckas för dem, ty HERREN, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. 007:022 Och HERREN, din Gud, skall förjaga dessa hedningar för dig, men blott småningom. Du skall icke med hast få förgöra dem, på det att vilddjuren icke må föröka sig till din skada. 007:023 HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras. 007:024 Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem. 007:025 Deras gudabeläten skola I bränna upp i eld. Du skall icke hava begärelse till det silver och det guld som finnes på dem, och icke taga något av detta för din räkning, på det att du icke må snärjas därav; ty en styggelse är det för HERREN, din Gud. 007:026 Och du skall icke låta någon styggelse komma in i ditt hus, på det att du icke också själv må bliva given till spillo. Du skall räkna det såsom en skändlighet och en styggelse, ty det är givet till spillo.
008:001 Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I hållen, och efterdem skolen I göra, för att I mån komma in i och taga ibesittning det land som HERREN med ed har lovat åt edrafäder.008:002 Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN,din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för atttukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var iditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.008:003 Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig mannaatt äta, en mat som du förut icke visste av, och som icke hellerdina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå attmänniskan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever avallt det som utgår av HERRENS mun.008:004 Dina kläder blevo icke utslitna på dig, och din fot svullnadeicke under dessa fyrtio år.008:005 Så skall du då förstå i ditt hjärta att HERREN, din Gud, fostrardig, såsom en man fostrar sin son;008:006 och du skall hålla HERRENS, din Guds, bud, så att du vandrar påhans vägar och fruktar honom.008:007 Ty HERREN, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ettland där vattenbäckar, källor och djupa vatten flöda fram idalar och på berg,008:008 ett land med vete och korn, med vinträd, fikonträd ochgranatträd, ett land med ädla olivträd och med honung,008:009 ett land där du icke skall äta ditt bröd i torftighet, där intetskall fattas dig, ett land vars stenar innehålla järn, och urvars berg du skall bryta koppar.008:010 Där skall du äta och bliva mätt, och du skall så lova HERREN,din Gud, för det goda land som han har givit dig.008:011 Tag dig då till vara för att förgäta HERREN, din Gud, så att duicke håller hans bud och rätter och stadgar, som jag i dag giverdig.008:012 Ja, när du äter och bliver mätt, och bygger vackra hus och bor idem,008:013 när dina fäkreatur och din småboskap förökas, och ditt silveroch guld förökas, och allt annat du har förökas,008:014 då må ditt hjärta icke bliva högmodigt, så att du förgäterHERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, urträldomshuset.008:015 och som har lett dig genom den stora och fruktansvärda öknen,bland giftiga ormar och skorpioner, över förtorkad mark, därintet vatten åt dig komma ut ur den hårda klippan,008:016 och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fädericke visste av—detta på det att han skulle tukta dig ochpröva dig, för att sedan kunna göra dig gott.008:017 Du må icke säga vid dig själv: »Min egen kraft och min handsstyrka har förskaffat mig denna rikedom»,008:018 utan du må komma ihåg att det är HERREN, din Gud, som giver digkraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätta detförbund som han med ed har ingått med dina fäder—såsom ochhittills har skett.008:019 Men om du förgäter HERREN, din Gud, och följer efter andra gudaroch tjänar dem och tillbeder dem, så betygar jag i dag inför ederatt I förvisso skolen förgås.008:020 På samma sätt som hedningarna som HERREN förgör för eder skolenockså I då förgås, därför att I icke hörden HERRENS, eder Gudsröst.
009:001 Hör, Israel! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora och befästa upp mot himmelen, 009:002 anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och om vilken du har hört att man säger: »Vem kan stå emot Anaks barn!» 009:003 Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har lovat dig. 009:004 Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: »För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning.» Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig. 009:005 Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 009:006 Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk. 009:007 Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din Gud. Allt ifrån den dag då du drog ut ur Egyptens land, ända till dess I nu haven kommit hit, haven I varit gensträviga mot HERREN. 009:008 Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så att han ville förgöra eder. 009:009 När jag hade stigit upp på berget för att taga emot stentavlorna, det förbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka. 009:010 Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där. 009:011 Och när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna voro förlidna, gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor. 009:012 Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå med hast ned härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har tagit sig till, vad fördärvligt är. De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig ett gjutet beläte.» 009:013 Och HERREN talade till mig och sade: »jag har sett att detta folk är ett hårdnackat folk. 009:014 Lämna mig i fred, ty jag vill förgöra dem och utplåna deras namn, så att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta.» 009:015 Då vände jag mig om och steg ned från berget, som brann i eld; och jag hade i mina båda händer förbundets två tavlor. 009:016 Och jag fick då se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; så haden I redan vikit av ifrån den väg som HERREN hade bjudit eder gå. 009:017 Då fattade jag i de båda tavlorna och kastade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför edra ögon. 009:018 Och jag föll ned inför HERRENS ansikte och låg så, likasom förra gången i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka, för all den synds skulle som I haden begått genom att göra vad ont var i HERRENS ögon, till att förtörna honom. 009:019 Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit så uppfylld att han ville förgöra eder. Och HERREN hörde mig även denna gång. 009:020 Också på Aron blev HERREN mycket vred, så att han ville förgöra honom, och jag bad då jämväl för Aron. 009:021 Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned från berget. 009:022 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock HERREN. 009:023 Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: »Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder», då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst. 009:024 Ja, gensträviga haven I varit mot HERREN allt ifrån den dag då jag lärde känna eder. 009:025 Så föll jag då ned inför HERRENS ansikte och låg så i de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna; ty HERREN hade sagt att han ville förgöra eder. 009:026 Och jag bad till HERREN och sade: »Herre, HERRE, fördärva icke ditt folk och din arvedel, som du har förlossat med din stora makt, och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. 009:027 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, se icke på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd; 009:028 på det att man icke må säga i det land varur du har fört oss ut: 'Därför att HERREN, icke förmådde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem, och därför att han hatade dem, förde han dem ut och lät dem dö i öknen.' 009:029 De äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.»
010:001 På den tiden sade HERREN till mig: »Hugg ut åt dig tvåstentavlor, likadana som de förra voro, och stig upp till mig påberget; gör dig och en ark av trä.010:002 Och sedan jag har skrivit på tavlorna samma ord som stodo på deförra tavlorna, vilka du slog sönder, skall du lägga dem iarken.»010:003 Så gjorde jag då en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor,likadana som de förra voro. Och jag steg upp på berget och hademed mig de två tavlorna.010:004 Och han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången,de tio ord som HERREN hade talat till eder på berget ur elden,den dag då I voren församlade där. Och HERREN gav dem åt mig.010:005 Sedan vända jag mig om och steg ned från berget och ladetavlorna i arken som jag hade gjort, och där fingo de ligga,såsom HERREN hade bjudit mig.010:006 Och Israels barn bröto upp från Beerot-Bene-Jaakan och tågadetill Mosera. Där dog Aron och blev där också begraven; och hanssom Eleasar blev präst i hans ställe.010:007 Därifrån bröto de upp och tågade till Gudgoda, och från Gudgoda,och från Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik påvattenbäckar.010:008 På den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bära HERRENSförbundsark, till att stå inför HERRENS ansikte och göra tjänstinför honom, och till att välsigna i hans namn, såsom den haratt göra ännu i dag.010:009 Därför fick Levi ingen lott eller arvedel jämte sina bröder.HERREN är hans arvedel, såsom HERREN, din Gud, har sagt honom.010:010 Och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtiodagar och fyrtio nätter; och HERREN hörde mig också denna gång:HERREN ville icke fördärva mig.010:011 Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå åstad framför folket,och låt dem bryta upp, för att de må komma in i och taga ibesittning det land som jag med ed har lovat deras fäder attgiva dem.»010:012 Och nu Israel, var är det som HERREN, din Gud, fordrar av digannat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrarpå hans vägar och älskar honom, och att du tjänar HERREN, dinGud, av allt ditt hjärta och av all din själ,010:013 så att du håller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giverdig, på det att det må gå dig väl?010:014 Se, HERREN, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel,jorden och allt vad därpå är;010:015 men allenast vid dina fäder fäste sig HERREN och älskade dem;och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde ederbland alla folk, såsom I nu själva sen.010:016 Omskären därför edert hjärtas förhud, och varen icke längehårdnackade.010:017 Ty HERREN, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, denstore, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke haranseende till personen och icke tager mutor;010:018 som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskarfrämlingen och giver honom mat och kläder.010:019 Därför skolen också I älska främlingen; I haven ju själva varitfrämlingar i Egyptens land.010:020 HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och tillhonom skall du hålla dig, och vid hans namn skall du svärja.010:021 Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de storaoch underbara gärningar som du med egna ögon har sett.010:022 Sjuttio personer voro dina fäder, som drogo ned till Egypten,men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik såsom himmelensstjärnor.
011:001 Så skall du nu älska HERREN, din Gud, och hålla vad han bjuder dig hålla, hans stadgar och rätter och bud, alltid. 011:002 Och besinnen i dag—jag talar nu icke om edra barn, som icke hava förnummit och sett det—huru HERREN, eder Gud, har fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans uträckta arm, 011:003 de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten, med Farao, konungen i Egypten, och med hela hans land, 011:004 och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, huru han lät Röda havets vatten strömma över dem, när de förföljde eder, och huru HERREN då förgjorde dem, så att de nu icke mer äro till; 011:005 och vad han gjorde med eder i öknen, ända till dess I kommen hit, 011:006 och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons, söner, huru jorden öppnade sin mun och uppslukade dem med deras hus och deras tält och allt levande som följde dem, och detta mitt i hela Israel. 011:007 Ty I haven ju med egna ögon sett alla de stora gärningar som HERREN har gjort. 011:008 Så hållen då alla de bud som jag i dag giver dig, på det att I med frimodighet mån kunna gå in i och intaga det land dit I nu dragen, för att taga det i besittning, 011:009 och på det att I mån länge leva i det land som HERREN med ed har lovat edra fäder att giva åt dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mjölk och honung. 011:010 Ty det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning, är icke såsom Egyptens land, varifrån I haven dragit ut, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, såsom man gör i en köksträdgård; 011:011 nej, det land dit I nu dragen, för att taga det i besittning, är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himmelens regn, 011:012 ett land som HERREN, din Gud, låter sig vårda om, och på vilket HERRENS, din Guds, ögon beständigt vila, från årets begynnelse till årets slut. 011:013 Om i nu hören de bud som jag i dag giver eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ, 011:014 så skall jag giva åt edert land regn i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få inbärga din säd och ditt vin och din olja. 011:015 Och jag skall giva din boskap gräs på din mark; och du skall äta och bliva mätt. 011:016 Men tagen eder till vara, låten icke edra hjärtan bliva förförda, så att I viken av och tjänen andra gudar och tillbedjen dem; 011:017 ty då skall HERRENS vrede upptändas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, så att regn icke faller och marken icke giver sin gröda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som HERREN vill giva eder. 011:018 Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert hjärta och edert sinne, och I skolen binda dem såsom ett tecken på eder hand, och de skola vara såsom ett märke på eder panna; 011:019 och I skolen lära edra barn dem, i det att du talar om dem, när du sitter i ditt hus och när du står upp. 011:020 och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar; 011:021 på det att I och edra barn mån länge få bo i det land som HERREN med ed har lovat edra fäder att giva dem, lika länge som himmelen välver sig över jorden. 011:022 Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter dem, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och hållen eder till honom, 011:023 då skall HERREN fördriva alla dessa folk för eder, och I skolen underlägga eder folk som äro större och mäktigare än I. 011:024 Var ort eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden—floden Frat—ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. 011:025 Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall HERREN, eder Gud, låta komma över hela det land I beträden, såsom han har lovat eder. 011:026 Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse: 011:027 välsignelse, om I hören HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag giver eder, 011:028 och förbannelse, om I icke hören HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifrån den väg jag i dag bjuder eder gå och följen efter andra gudar, som I icke kännen. 011:029 Och när HERREN, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit du nu går, för att taga det i besittning, skall du låta berget Gerissim bliva platsen för välsignelsen och berget Ebal platsen för förbannelsen. 011:030 (Dessa berg ligga, såsom känt är, på andra sidan Jordan, bortom Västra vägen, i hedmarkskananéernas land, mitt emot Gilgal, bredvid Mores terebintlund.) 011:031 Ty I gån nu över Jordan, för att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I skolen taga det i besittning och bo där. 011:032 Hållen då alla de stadgar och rätter som jag i dag förelägger eder, och gören efter dem.
012:001 Dessa äro de stadgar och rätter som I skolen hålla och iakttaga i det land som HERREN, dina fäders Gud, har givit dig till besittning; så länge I leven på jorden skolen I hålla dem. 012:002 I skolen i grund föröda alla platser där de folk som I fördriven hava hållit sin gudstjänst, vare sig detta har skett på höga berg och höjder eller någonstädes under gröna träd. 012:003 I skolen bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och bränna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabeläten, och I skolen utrota deras namn från sådana platser. 012:004 När I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke göra såsom de, 012:005 utan den plats som HERREN, eder Gud, utväljer inom någon av edra stammar till att där fästa sitt namn, denna boning skolen I söka och dit skall du gå. 012:006 Och dit skolen I föra edra brännoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra händer bära fram såsom offergärd, edra löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av edra fäkreatur och eder småboskap. 012:007 Och där skolen I äta inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och glädja eder med edert husfolk över allt vad I haven förvärvat, allt varmed HERREN, din Gud, vara rättast; 012:008 I skolen då icke göra såsom vi nu göra här, var och en vad honom tyckes vara rättast. 012:009 I haven ju ännu icke kommit till ro och till den arvedel som HERREN, din Gud, vill giva dig. 012:010 Men när I haven gått över Jordan och bon i det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till arvedel, och när han har låtit eder få ro för alla edra fiender runt omkring, då att I bon i trygghet, 012:011 då skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utväljer till boning åt sitt namn föra allt vad jag nu bjuder eder: edra brännoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra händer bära fram såsom offergärd, så ock alla de utvalda löftesoffer som I loven HERREN. 012:012 Och så skolen I glädja eder inför HERREN, eder Guds, ansikte, med edra söner och döttrar, edra tjänare och tjänarinnor, och med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott eller arvedel med eder. 012:013 Tag dig till vara för att offra dina brännoffer på någon annan plats som kan falla din in; 012:014 nej, på den plats HERREN utväljer inom en av dina stammar, där skall du offra dina brännoffer, och där skall du göra allt vad jag eljest bjuder dig. 012:015 Dock får du, så mycket dig lyster, slakta och äta kött inom vilken som helst av dina städer, i mån av den välsignelse som HERREN, din Gud, giver dig. Både den som är oren och den som är ren må äta därav, såsom vore det gasell- eller hjortkött. 012:016 Men blodet skolen I icke förtära I skolen gjuta ut det på jorden såsom vatten. 012:017 Du får alltså icke hemma inom dina portar äta tionde av din säd, ditt vin och din olja, ej heller det förstfödda av dina fäkreatur och din småboskap, ej heller något av de löftesoffer som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din hand bär fram såsom offergärd; 012:018 utan inför HERREN, din Guds, ansikte, på den plats som HERREN, din Gud, utväljer skall du äta sådant, med din son och din dotter, din tjänare och din tjänarinna, och med leviten som bor inom dina portar; och så skall du glädja dig inför HERRENS, din Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat. 012:019 Tag dig till vara för att glömma bort leviten, så länge du lever i ditt land. 012:020 Om du alltså, när HERREN, din Gud, har utvidgat ditt område, såsom han har lovat dig, tänker så: »Jag vill äta kött»—ifall det nu lyster för dig att äta kött—så må du då äta kött, så mycket dig lyster. 012:021 Om den plats som HERREN, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för avlägset för dig, så må du, i enlighet med vad jag har bjudit dig, slakta av de fäkreatur och av den småboskap som HERREN har givit dig, och äta därav hemma inom dina portar, så mycket av din lyster. 012:022 Men du skall äta på samma sätt som man äter gasell- eller hjortkött; både den som är oren och den som är ren må äta därav. 012:023 Allenast skall du vara ståndaktig i att icke förtära blodet; ty blodet är själen, och själen skall du icke förtära med köttet. 012:024 Du skall icke förtära det; du skall gjuta ut det på jorden såsom vatten. 012:025 Du skall icke förtära det, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, när du göra vad rätt är i HERRENS ögon. 012:026 Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, dem skall du föra med dig till den plats som HERREN utväljer. 012:027 Och av dina brännoffer skall du offra både köttet och blodet på HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer däremot skall väl blodet gjutas ut på HERRENS, din Guds, altare, men köttet må du äta. 012:028 Alla dessa bud som jag giver dig skall du hålla och höra, för att det må gå dig väl och dina barn efter dig, till evig tid, när du gör var gott och rätt är i HERRENS, din Guds, ögon. 012:029 När HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu kommer, för att fördriva dem för dig, när du alltså har fördrivit dessa och bosatt dig i deras land, 012:030 tag dig då till vara för att bliva snärjd, så att du efterföljer dem, sedan de hava blivit förgjorda för dig; fråga icke efter deras gudar, så att du säger: »På vad sätt höllo dessa folk sin gudstjänst? Så vill också jag göra.» 012:031 Nej, på det sättet skall icke du göra, när du tillbeder HERREN, din Gud, ty allt som är en styggelse för HERREN, och som han hatar, det hava de gjort till sina gudars ära; ja, de gå så långt att de bränna upp sina söner och döttrar i eld åt sina gudar.
012:032 Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hålla och göra. Du skall icke lägga något därtill och icke taga något därifrån.
013:001 Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och hanutlovar åt dig något tecken eller under,013:002 och sedan det tecken eller under, verkligen inträffar, varom hantalade med dig, i det att han sade: »Låt oss efterfölja ochtjäna andra gudar, som I icke kännen»,013:003 så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på dendrömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast påprov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av alltedert hjärta och av all eder själ.013:004 HERREN, eder Gud, skolen I efterfölja, honom skolen I frukta,hans bud skolen I hålla, hans röst skolen I höra, honom skolen Itjäna, och till honom skolen I hålla eder.013:005 Men den profeten eller drömmaren skall dödas, ty han predikadeavfall från HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptensland och förlossat dig ur träldomshuset; och han ville förföradig till att övergiva den väg som HERREN, din Gud, har bjuditdig att vandra. Du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.013:006 Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter,eller hustrun i din famn, eller din vän som är för dig såsomditt eget liv, om någon av dessa i hemlighet vill förleda dig, idet han säger: »Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar, somvarken du eller dina fäder hava känt»013:007 —gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nära dig ellerfjärran ifrån dig, från jordens ena ända till den andra—013:008 så skall du icke göra honom till viljes eller höra på honom. Duskall icke visa honom någon skonsamhet eller hava misskund ochundseende med honom,013:009 utan du skall dräpa honom: först skall din egen hand lyftas mothonom för att döda honom, och sedan hela folkets hand.013:010 Och du skall stena honom till döds, därför att han sökte förföradig till att övergiva HERREN, din Gud, som har fört dig ut urEgyptens land, ur träldomshuset.013:011 Och hela Israel skall höra detta och frukta, och man skall sedanicke mer göra något sådant ont bland dig.013:012 Om du får höra att man i någon av de städer, som HERREN villgiva dig till att bo i, berättar013:013 att män hava uppstått bland dig, onda män som förföra invånarnai sin stad, i det att de säga: »Låt oss gå åstad och tjäna andragudar, som I icke kännen»,013:014 så skall du noga undersöka och rannsaka och efterforska; om detdå befinnes vara sant och visst att en sådan styggelse harblivit förövad bland dig,013:015 så skall du slå den stadens invånare med svärdsegg; du skallgiva den och allt vad däri är till spillo; också boskapen därskall du slå med svärdsegg.013:016 Och allt byte du får där skall du samla ihop mitt på torget, ochdärefter skall du bränna upp staden i eld, med allt byte du fårdär, såsom ett heloffer åt HERREN, din Gud; den skall bliva engrushög för evärdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.013:017 Låt intet av det tillspillogivna låda vi din hand, på det attHERREN må vända sig ifrån sin vredes glöd och låta barmhärtighetvederfaras dig och förbarma sig över dig och föröka dig, såsomhan med ed har lovat dina fäder att göra,013:018 om du nämligen hör HERRENS, din Guds, röst, så att du hålleralla hans bud, som jag i dag giver dig, och gör vad rätt är iHERRENS, din Guds, ögon.
014:001 I ären Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista några märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon död; 014:002 ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden. 014:003 Du skall icke äta något som är en styggelse. 014:004 Dessa äro de fyrfotadjur som I fån äta: fäkreatur, får och getter, hjort, 014:005 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer, 014:006 alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna i två hälfter, och som idissla; sådana fyrfotadjur fån I äta. 014:007 Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna klövar: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla väl, men de hava icke klövar, de skola gälla för eder som orena; 014:008 svinet, ty det har väl klövar, men det idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent. Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar. 014:009 Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fjäll fån I äta. 014:010 Men intet som icke har fenor och fjäll skolen I äta; det skall gälla för eder så som orent. 014:011 Alla rena fåglar fån I äta. 014:012 Men dessa fåglar skolen I icke äta: örnen, lammgamen, havsörnen, 014:013 raafågeln, falken, gladan med dess arter, 014:014 alla slags korpar efter deras arter, 014:015 strutsen tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, 014:016 ugglan, uven tinsemetfågeln, 014:017 pelikanen, asgamen, dykfågeln, 014:018 hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen. 014:019 Alla flygande smådjur skola ock gälla för eder såsom orena, de skola icke ätas. 014:020 Men alla rena flygande djur fån I äta. 014:021 I skolen icke äta något självdött; åt främlingen som bo inom dina portar må du giva sådant, och han må äta det; eller ock må du sälja det åt en utlänning. Ty du är ett folk som är helgat HERREN, din Gud.
Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk.
014:022 Tionde skall du giva av all sädesgröda som för vart år växer pådin åker,014:023 och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på denplats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av dinsäd, ditt vin och din olja, så ock din förstfödda av dinafäkreatur och din småboskap; ty du skall lära att frukta Herren,din Gud, alltid.014:024 Men om vägen är dig för lång, så att du icke förmår föra detdit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer till attdär fästa sitt namn ligger för avlägset för dig—då nu Herren,din Gud, välsigna dig—014:025 så må du sälja det och knyta in penningarna och taga dem med digoch gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer.014:026 Och du må köpa för penningarna vadhelst dig lyster fäkreatureller småboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vaddu eljest kan åstunda; och så skall du hålla måltid där införHERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.014:027 Och leviten som bor inom dina portar skall du då icke glömmabort, ty han har ingen lott eller arvedel jämte dig.014:028 Vid slutet av vart tredje år skall du avskilja all tionde av vaddu har fått i avkastning under det året och lägga upp det inomdina städer.014:029 Och sedan skall leviten få komma, han som ingen lott ellerarvedel har jämte dig, så ock främlingen och den faderlöse ochänkan som bo inom dina portar; och då skola äta och blivamätta. Så skall du göra, för att Herren din Gud, må välsigna digi alla dina händers verk, i allt vad du gör.
015:001 Vart sjunde år skall du låta vara ett friår.015:002 Och så skall förhålla sig med det friåret: Var långivare som harlånat något åt sin nästa skall då efterskänka sin fordran. Hanfår då icke kräva sin nästa och broder, ty ett HERRENS friårhar då blivit utlyst.015:003 En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av dinbroder, skall du efterskänka det.015:004 Dock borde rätteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herrenskall rikligen välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, villgiva dig till besittning, såsom din arvedel,015:005 allenast du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alladessa bud som jag i dag giver dig och gör efter dem.015:006 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, såsom han har lovat dig;och du skall giva lån åt många folk, men själv skall du ickebehöva låna av någon, och du skall råda över många folk, men deskola icke råda över dig.015:007 Om någon fattig finnes hos dig, en av dina bröder inom någon avdina städer, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, såskall du icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand fördenne din fattige broder,015:008 utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna lånahonom vad han behöver i sin brist.015:009 Tag dig till vara, så att icke den onda tanken uppstår i ditthjärta: »Det sjunde året, friåret, är nära», och att du så sermed ont öga på din fattige broder och icke giver honom något;han kan då ropa över dig till Herren, och så kommer synd attvila på dig.015:010 Gärna skall du giva åt honom, och ditt hjärta skall icke varamotvilligt, när du giver åt honom, ty för en sådan gåvas skullskall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk, i allt vaddu företager dig.015:011 Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, därför bjuder jag digoch säger: Du skall gärna öppna din hand för din broder, för dearma och fattiga som du har i ditt land.015:012 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna,har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, så skall du pådet sjunde året släppa honom fri ur din tjänst;015:013 och när du släpper honom fri ur din tjänst, skall du icke låtahonom gå med tomma händer.015:014 Du skall fastmer förse honom med gåvor från din hjord, från dinloge och från din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, harvälsignat dig skall du giva honom.015:015 Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptensland, och att Herren, din Gud, har förlossat dig; därför bjuderjag dig detta i dag.015:016 Men om så skulle hända, att han säger till dig att han icke villlämna dig, därför att han älskar dig och ditt hus, eftersom hanhar haft det gott hos dig,015:017 så skall du taga en syl och sticka den genom hans öra in idörren; därefter skall han vara din träl evärdligen. Med dintjänarinna skall du göra på samma sätt.015:018 Du skall icke tycka det vara hårt att du måste släppa dintjänare fri ur din tjänst; i sex år har han ju berett digdubbelt så stor förmån som någon avlönad legodräng. Så skallHerren, din Gud, välsigna dig i allt vad du gör.015:019 Allt förstfött av hankön, som födes bland dina fäkreatur och dinsmåboskap, skall du helga åt Herren, din Gud; du skall icke vidditt arbete begagna det som är förstfött bland dina fäkreatur,icke heller skall du klippa ullen på det som är förstfött blanddin småboskap.015:020 Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk förvart år äta det på den plats som Herren utväljer.015:021 Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint ellerhar något annat ont lyte, så skall du icke offra det åt Herren,din Gud.015:022 Inom dina städer må du då äta det; både den som är oren och densom är ren må äta därav, såsom vore det gasell- eller hjortkött.015:023 Men blodet skall du icke förtära; du skall gjuta ut det påjorden såsom vatten.
016:001 Tag i akt månaden Abib och håll Herrens, din Guds, påskhögtid;ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten omnatten.016:002 Du skall då slakta påskoffer åt Herren. din Gud, av småboskapoch fäkreatur, på den plats som Herren utväljer till boning åtsitt namn.016:003 Du skall icke äta något syrat därtill; i sju dagar skall du ätaosyrat bröd därtill, betryckets bröd. Ty med hast måste du dragaut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar må du därför kommaihåg den dag då du drog ut ur Egyptens land.016:004 I sju dagar må man icke se någon surdeg hos dig, i hela dittland; och av det som du slaktar om aftonen på den första dagenskall intet kött lämnas kvar över natten till morgonen.016:005 Du får icke slakta påskoffret inom vilken som helst av de städersom Herren, din Gud, vill giva dig,016:006 utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, utväljertill boning åt sitt namn, och där skall du slakta påskoffret omaftonen, när solen går ned den tid på dagen, då den drog ut urEgypten.016:007 Och du skall koka det och äta det på den plats som Herren, dinGud, utväljer; sedan må du om morgonen vända tillbaka och gå hemtill dina hyddor.016:008 I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen ärHerrens, din Guds, högtidsförsamling; då skall du icke göranågot arbete.016:009 Sju veckor skall du räkna åt dig; från den dag då man begynnerskära säden skall du räkna sju veckor.016:010 Därefter skall du hålla Herrens, din Guds, veckohögtid och bärafram din hands frivilliga gåva, som du må giva efter råd ochlägenhet, alltefter måttet av den välsignelse som Herren, dinGud, har givit dig.016:011 Och inför Herrens, din Guds, ansikte skall du glädja dig på denplats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, dusjälv med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna,och med leviten som bor inom dina portar, och främlingen, denfaderlöse och änkan som du har hos dig.016:012 Och du skall komma ihåg att du själv har varit en träl iEgypten, och så hålla dessa stadgar och göra efter dem.016:013 Lövhyddohögtiden skall du hålla, i sju dagar, när du inbärgaravkastningen av din loge och av din vinpress.016:014 Och du skall glädja dig vid denna din högtid, med din son ochdin dotter, din tjänare och din tjänarinna, med leviten, medfrämlingen, den faderlöse och änkan som bo inom dina portar.016:015 I sju dagar skall du hålla Herrens, din Guds, högtid, på denplats som Herren utväljer; ty Herren, din Gud, skall välsignadig i all den avkastning du får och i dina händers alla verk,och du skall vara uppfylld av glädje.016:016 Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram införHerrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer: viddet osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vidlövhyddohögtiden. Men med tomma händer skall ingen träda framinför Herrens ansikte,016:017 utan var och en skall: giva vad hans hand förmår, allteftermåttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.016:018 Domare och tillsyningsmän skall du tillsätta åt dig inom alla destäder som Herren, din Gud, vill giva dig, för dina särskildastammar; de skola döma folket med rättvis dom.016:019 Du skall icke vränga rätten och icke hava anseende tillpersonen; och du skall icke taga mutor, ty mutor förblinda devisas ögon och förvrida de rättfärdigas sak.016:020 Rättfärdighet, rättfärdighet skall du eftertrakta, för att du måleva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, villgiva dig.016:021 Du skall icke plantera åt dig Aseror av något slags träd, vidsidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall göra åtdig;016:022 icke heller skall du resa åt dig någon stod, ty sådant hatarHerren, din Gud.
017:001 Du skall icke offra åt Herren, din Gud, något djur avfäkreaturen eller av småboskapen, som har något lyte eller någotannat fel, ty sådant är en styggelse för Herren, din Gud.017:002 Om bland dig, inom någon av de städer som Herren, din Gud, villgiva dig, någon man eller kvinna befinnes göra vad ont är iHerrens, din Guds, ögon, i det att han överträder hans förbund,017:003 och går åstad och tjänar andra gudar och tillbeder dem, ellerock solen eller månen eller himmelens hela härskara, mot mittbud,017:004 och detta bliver berättat för dig, så att du får höra därom, dåskall du noga undersöka saken; om det då befinnes vara sant ochvisst att en sådan styggelse har blivit förövad i Israel,017:005 så skall du föra den man eller den kvinna som har gjort dennaonda gärning ut till din stadsport—det må nu vara en man elleren kvinna—och stena den skyldige till döds.017:006 Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas; ingen skalldömas till döden efter allenast ett vittnes utsago.017:007 Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom,och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrån dig vadont är.017:008 Om det i något fall bliver dig för svårt att själv döma i enblodssak eller i en rättsfråga eller i ett misshandlingsmåleller överhuvud i någon sak varom man tvistar i dina portar, såskall du-stå upp och begiva dig till den plats som HERREN, dinGud, utväljer,017:009 och gå till de levitiska prästerna, och till den som på dentiden är domare; dem skall du fråga, och de skola förkunna fördig vad som är rätt.017:010 Och i enlighet med vad de förkunna för dig där, på den plats somHerren utväljer, skall du göra; du skall i alla stycken hållaoch göra vad de lära dig.017:011 Efter den lag som de lära dig, och efter den dom som de avkunnaför dig skall du göra. Från det som de förkunna för dig skall duicke vika av, vare sig till höger eller till vänster.017:012 Men om någon gör sig skyldig till den förmätenheten att ickevilja lyssna till prästen, som står och gör tjänst där införHerren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö: duskall skaffa bort ifrån Israel vad ont är.017:013 Och allt folket skall höra det och frukta, och de skola icke mergöra sig skyldiga till sådan förmätenhet.
017:014 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,och du tager det i besittning och bor där om du då säger: »Jagvill sätta en konung över mig, såsom alla folk omkring mighava»,017:015 så skall du till konung över dig sätta den som Herren, din Gud,utväljer. En av dina bröder skall du sätta till konung över dig;du får icke sätta till konung över dig en utländsk man, som ickeär din broder.017:016 Men han må icke skaffa sig hästar i mängd, och icke sända sittfolk tillbaka till Egypten för att skaffa de många hästarna, tyHerren har ju sagt till eder: »I skolen icke mer återvända dennaväg.»017:017 Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mängd, på det atthans hjärta icke må bliva avfälligt; och icke heller skall hanskaffa sig alltför mycket silver och guld.017:018 Och när han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall hanhämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskriftdärav åt sig i en bok.017:019 Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sinalivsdagar, för att han må lära att frukta Herren, sin Gud, såatt han håller alla denna lags ord och dessa stadgar och görefter dem.017:020 Så skall han göra, för att hans hjärta icke må förhäva sig överhans bröder, och för att han icke må vika av ifrån buden, varesig till höger eller till vänster; på det att han och hans sönermå länge regera; sitt rike, bland Israels folk.
018:001 De levitiska prästerna, hela Levi stam, skola ingen lott ellerarvedel hava med det övriga Israel; av HERRENS eldsoffer ochhans arvedel skola de hava sitt underhåll.018:002 De skola icke hava någon arvedel bland sina bröder; Herren ärderas arvedel, såsom han har sagt dem.018:003 Och detta skall vara vad prästerna hava rätt att få av folket,av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fäkreaturen ellerav småboskapen: man skall giva prästen bogen, käkstyckena ochvommen.018:004 Förstlingen av din säd, ditt vin och din olja, och förstlingenav dina fårs ull skall du giva honom.018:005 Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar,för att han och hans söner alltid skola stå och göra tjänst iHerrens namn.018:006 Och om leviten vill komma från någon av dina städer, inom vilkenhan vistas någonstädes i Israel, så må det stå honom fritt attkomma, såsom honom lyster, till den plats som Herren utväljer,018:007 och han må då göra tjänst i HERRENS, sin Guds, namn, likasomalla hans bröder, leviterna, som stå där inför HERRENS ansikte.018:008 De skola alla hava lika mycket till sitt underhåll, oberäknatvad någon kan äga genom försäljning av sitt fädernearv.018:009 När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig,skall du icke lära dig att göra efter hedningarnas styggelser.018:010 Hos dig må icke finnas någon som låter sin son eller dotter gågenom eld, eller som befattar sig med trolldom ellerteckentydning eller svartkonst eller häxeri,018:011 ingen som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar,eller som är en spåman, eller som söker råd hos de döda.018:012 Ty en styggelse för Herren är var och en som gör sådant, och försådana styggelsers skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig.018:013 Du skall vara ostrafflig inför HERREN, din Gud.018:014 Hedningarna som du nu fördriver lyssna väl till sådana som övateckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icketillstatt sådant.018:015 En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik,skall HERREN, din Gud, låta uppstå åt dig; honom skolen I lyssnatill.018:016 Det skall bliva alldeles såsom du begärde av HERREN, din Gud,vid Horeb, den dag då I voren där församlade och du sade: »Låtmig icke vidare höra HERRENS, min Guds, röst, och låt mig slippaatt längre se denna stora eld, på det att jag icke må dö.»018:017 Och HERREN sade till mig: »De hava rätt i vad de hava talat.018:018 En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, ensom är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och hanskall tala till dem allt vad jag bjuder honom.018:019 Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mittnamn, så skall jag själv utkräva det av honom.018:020 Men den profet som är så förmäten, att han i mitt namn talar vadjag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudarsnamn, den profeten skall dö.018:021 Och om du säger vid dig själv: 'Huru skola vi känna igen det somicke är talat av HERREN?',018:022 så må du veta: när profeten talar i HERRENS namn, och det somhan har talat icke sker och icke inträffar, då är detta någotsom HERREN icke har talat; i förmätenhet har då profeten talatdet; du skall icke frukta för honom.»
019:001 När HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, dinGud, vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt digi deras städer och i deras hus,019:002 då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det somHERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.019:003 Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och duskall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giverdig till arvedel. Så skall du göra, för att var och en som hardräpt någon må kunna fly dit.019:004 Och under följande villkor må en dråpare fly till någon av democh så bliva vid liv; om någon dödar sin nästa utan vett ochvilja, och utan att förut hava burit hat till honom019:005—såsom när någon går med sin nästa ut i skogen för att huggaved, och hans hand hugger till med yxan för att fälla trädet,och järnet då far av skaftet och träffar den andre, så att dennedör—då må en sådan fly till någon av dessa städer och såbliva vid liv.019:006 Detta vare stadgat, för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtasvrede förföljer dråparen, icke må hinna upp honom, ifall vägenär för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänatdöden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.019:007 Därför är det som jag bjuder dig och säger: »Tre städer skall duavskilja åt dig.»019:008 Och när HERREN, din Gud, utvidgar ditt område, såsom han med edhar lovat dina fäder, och giver dig allt det land som han harsagt att han skulle giva åt dina fäder—019:009 om du då håller och gör efter alla dessa bud som jag i dag giverdig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar påhans vägar, då skall du lägga ännu tre städer till dessa tre,019:010 för att oskyldigt blod icke må utgjutas i ditt land, det somHERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld såkomma att vila på dig.019:011 Men om någon bär hat till sin nästa och lägger sig i försåt förhonom och överfaller honom och slår honom till döds, och sedanflyr till någon av dessa städer,019:012 då skola de äldste i hans stad sända bort och hämta honomdärifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skalldö.019:013 Du skall icke visa honom någon skonsamhet, utan du skall skaffabort ifrån Israel skulden för den oskyldiges blod, för att detmå gå dig väl.019:014 Du skall icke flytta din nästas råmärke, något råmärke somförfäderna hava satt upp i den arvedel du får i det land somHERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.019:015 Det är icke nog att allenast ett vittne träder upp mot någonangående någon missgärning eller synd, vad det nu må vara för ensynd som någon kan hava begått. Efter två eller efter trevittnens utsago skall var sak avgöras.019:016 Om ett orättfärdigt vittne träder upp mot någon för att vittnamot honom angående någon förbrytelse,019:017 så skola båda parterna träda fram inför HERRENS ansikte, införde män som på den tiden äro präster och domare.019:018 Och domarna skola noga undersöka saken; om då vittnet befinnesvara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbörd mot sinbroder,019:019 så skolen I låta detsamma vederfaras honom som han hadetilltänkt sin broder: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.019:020 Och det övriga folket skall höra det och frukta, och man skallicke vidare göra något sådant ont bland eder.019:021 Du skall icke visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga foröga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.
020:001 Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du då får se hästaroch vagnar och ett folk som är större än du, så skall du dockicke frukta för dem, ty HERREN, din Gud, är med dig, han som harfört dig upp ur Egyptens land.020:002 När I då stån färdiga att gå i striden, skall prästen träda framoch tala till folket;020:003 han skall säga till dem: »Hör, Israel! I stån nu färdiga att gåi strid mot edra fiender. Edra hjärtan vare icke försagda;frukten icke och ängslens icke, och varen icke förskräckta fördem,020:004 ty HERREN, eder Gud, går själv med eder; till att strida föreder mot edra fiender och giva eder seger.»020:005 Och tillsyningsmännen skola tala till folket och säga: »Om någonfinnes här, som har byggt sig ett nytt hus, men ännu icke invigtdet, så må han vända tillbaka hem, för att icke, om han falleri striden, en annan må komma att inviga det.020:006 Och om någon finnes här, som har planterat en vingård, men ännuicke fått skörda någon frukt därav, så må han vända tillbakahem, för att icke, om han faller i striden, en annan må kommaatt hämta första skörden av den.020:007 Och om någon finnes här, som har trolovat sig med en kvinna, menännu icke tagit henne till sig, så må han vända tillbaka hem,för att icke om han faller i striden, en annan man må taga hennetill sig.»020:008 Vidare skola tillsyningsmännen tala till folket och säga: »Omnågon finnes här, som fruktar och har ett försagt hjärta, så måhan vända tillbaka hem, för att icke också hans bröders hjärtanmå bliva uppfyllda av räddhåga, såsom hans eget hjärta är.»020:009 Och när tillsyningsmännen så hava talat till folket, skolahövitsmän tillsättas övar härens avdelningar, till att gå ispetsen för folket.020:010 När du kommer till någon stad för att belägra den, skall duförst tillbjuda den fred.020:011 Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar fördig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktigt åtdig och vara dina tjänare.020:012 Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig motdig, så må du belägra den.020:013 Och om HERREN, din Gud, då giver den i din hand, skall du slåallt mankön där med svärdsegg.020:014 Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnesi staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte;och du må då njuta av det rov som HERREN. din Gud, låter digtaga från dina fiender.020:015 Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna fråndig, och som icke höra till dessa folks städer.020:016 Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som HERREN, dinGud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något somanda har bliva vid liv,020:017 utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna ochamoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna,såsom HERREN din Gud, har bjudit dig.020:018 Så skall du göra, för att de icke må lära eder att bedriva allade styggelser som de själva hava bedrivit till sina gudars ära,och så komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.020:019 Om du måste länge belägra en stad för att erövra och intaga den,så skall du icke förstöra träden däromkring genom att höja dinyxa mot dem; du må äta av deras frukt, men du skall icke hugganed dem; träden på marken äro ju icke människor som skolabelägras av dig.020:020 Men de träd om vilka du vet att de icke bära ätbar frukt, dem mådu förstöra och hugga ned för att av dem bygga bålverk mot denfientliga staden, till dess att den faller
021:001 Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning en ihjälslagen människa påträffas liggande på marken, och man icke vet vem som har dödat honom, 021:002 så skola dina äldste och dina domare gå ut och mäta upp avståndet från platsen där den ihjälslagne påträffas till de städer som ligga där runt omkring. 021:003 Och de äldste i den stad som ligger närmast denna plats skola taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som icke såsom dragare har gått under ok. 021:004 Och de äldste i staden skola föra kvigan ned till en dalgång som icke har varit plöjd eller besådd; och där i dalen skola de krossa nacken på kvigan. 021:005 Och prästerna, Levi söner, skola träda fram, ty dem har HERREN, din Gud, utvalt till att göra tjänst inför honom och till att välsigna i HERRENS namn, och såsom de bestämma skola alla tvister och alla misshandlingsmål behandlas. 021:006 Och alla de äldste i den staden, de som bo närmast platsen där den ihjälslagne påträffades, skola två sina händer över kvigan på vilken man hade krossat nacken i dalen; 021:007 och de skola betyga och säga: »Våra händer hava icke utgjutit detta blod, och våra ögon hava icke sett dådet. 021:008 Förlåt ditt folk Israel, som du har förlossat, HERRE, och låt icke oskyldigt blod komma över någon i ditt folk Israel.» Så bliver denna blodskuld dem förlåten. 021:009 Du skall skaffa bort ifrån dig skulden för det oskyldiga blodet, ty du skall göra vad rätt är i HERRENS ögon. 021:010 Om HERREN, din Gud, när du drager ut i krig mot dina fiender, giver dem i din hand, så att du tager fångar, 021:011 och du då bland fångarna får se någon skön kvinna som du fäster dig vid, och som du vill taga till hustru åt dig, 021:012 så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar. 021:013 Och hon skall lägga av de kläder hon bar såsom fånge och skall bo i ditt hus och få begråta sin fader och sin moder en månads tid; därefter må du gå in till henne och äkta henne, så att hon bliver din hustru. 021:014 Och om du sedan icke mer finner behag i henne, så må du låta henne gå vart hon vill; du får icke sälja henne för penningar. Du får icke heller behandla henne såsom trälinna, då du nu har kränkt henne. 021:015 Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han försmår, och båda hava fött honom söner, såväl den han älskar som den han försmår, och hans förstfödde son till den försmådda, 021:016 så får mannen icke, när han åt sina söner utskiftar sin egendom såsom arv, giva förstfödslorätten åt sonen till den älskar, till förfång för sonen till den han försmår, då nu denne är den förstfödde, 021:017 utan han skall såsom sin förstfödde erkänna sonen till den försmådda och giva honom dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans kraft; honom tillhör förstfödslorätten. 021:018 Om någon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fastän de tukta honom, ändå icke hör på dem, 021:019 så skola hans fader och hans moder taga honom och föra honom ut till de äldste i staden, till stadens port. 021:020 Och de skola säga till de äldste i staden: »Denne vår son är vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till våra ord, utan är en frossare och drinkare.» 021:021 Då skall allt folket i staden stena honom till döds: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är. Och hela Israel skall höra det och frukta. 021:022 Om på någon vilar en sådan synd som förtjänar döden, och han så bliver dödad och du hänger upp honom på trä, 021:023 så skall den döda kroppen icke lämnas kvar på träet över natten, utan du skall begrava den på samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
022:001 Om du ser din broders oxe eller får gå vilse, skall du icke undandraga dig att taga vara på djuret; du skall föra det tillbaka till din broder. 022:002 Och om din broder icke bor i din närhet, eller om du icke vet vem det är, så skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall vara hos dig, till dess din broder frågar efter det; då skall du lämna det tillbaka åt honom. 022:003 På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt med hans kläder, och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan hava förlorat, och som du hittar; du får icke draga dig undan. 022:004 Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, skall du icke undandraga dig att bistå djuret; du skall hjälpa honom att resa upp det. 022:005 En kvinna skall icke bära vad till en man hör, ej heller skall en man sätta på sig kvinnokläder; ty var och en som så gör är en styggelse för HERREN, din Gud. 022:006 Om du på din väg träffar på ett fågelbo, i något träd eller på marken, med ungar eller ägg i, och modern ligger på ungarna eller på äggen, så skall du icke taga både modern och ungarna. 022:007 Du skall låta modern flyga och taga allenast ungarna; så skall du göra, för att det må gå dig väl och du må länge leva. 022:008 När du bygger ett nytt hus, skall du förse taket med bröstvärn, för att du icke må draga blodskuld över ditt hus, om någon faller ned därifrån. 022:009 Du skall icke, för att få två slags skörd i din vingård, så säd däri, på det att icke alltsammans, både vad du har sått och vad själva vingården avkastar, må hemfalla till helgedomen. 022:010 Du skall icke plöja med oxe och åsna tillsammans. 022:011 Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans. 022:012 Du skall göra dig tofsar i de fyra hörnen på överklädnaden som du höljer dig i. 022:013 Om en man har tagit sig en hustru och gått in till henne, men sedan får motvilja mot henne, 022:014 och då påbördar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: »Denna kvinna tog jag till hustru; men när jag låg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru», 022:015 så skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan var jungfru och bära dem ut till de äldste i staden, där de sitta i porten. 022:016 Och flickans fader skall säga till de äldste: »Jag gav min dotter till hustru åt denne man, men han har fått motvilja mot henne. 022:017 Och nu påbördar han henne skamliga ting och säger: 'Jag har icke funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men här äro tecknen till att min dotter var jungfru.» Och de skola breda ut klädet inför de äldste i staden. 022:018 Då skola de äldste i staden taga mannen och tukta honom. 022:019 Och de skola ålägga honom att böta hundra siklar silver, vilka han skall giva åt flickans fader, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han får icke skilja sig från henne, så länge han lever. 022:020 Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru icke funnos, 022:021 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes faders hus, och männen i staden skola stena henne till döds därför att hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, då hon bedrev otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är. 022:022 Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som är en annan mans äkta hustru, så skola båda dö, både mannen som låg hos kvinnan, och jämväl kvinnan: du skall skaffa bort ifrån Israel vad ont är. 022:023 Om en jungfru är trolovad med en man, och en annan man träffar henne i staden och lägrar henne, 022:024 så skolen I föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon icke ropade på hjälp i staden, och mannen, därför att han kränkte en annans trolovade: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är. 022:025 Men om det var ute på marken som mannen träffade den trolovade flickan, och han där tog henne med våld och lägrade henne, så skall mannen som lägrade henne ensam dö. 022:026 Men flickan skall du icke göra något, flickan har icke begått någon synd som förtjänar döden; utan det är med denna sak, såsom när en man överfaller en annan och dräper honom. 022:027 Ty då det var ute på marken som han träffade den trolovade flickan, kan hon hava ropat, utan att någon fanns där, som kunde frälsa henne.