022:028 Om däremot en man träffar en jungfru som icke är trolovad, ochhan tager fatt henne och lägrar henne, och de ertappas,022:029 så skall mannen som lägrade flickan giva åt flickans faderfemtio siklar silver och taga henne själv till sin hustru,därför att han har kränkt henne; han får icke skilja sig frånhenne, så länge han lever.
022:030 Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta på sin faderstäcke.
023:001 Ingen som är snöpt, vare sig genom krossning eller genomstympning, skall komma in i HERRENS församling.023:002 Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall kommain i HERRENS församling; icke ens den som i tionde led äravkomling av en sådan skall komma in i HERRENS församling.023:003 Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS församling;icke ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skallnågonsin komma in i HERRENS församling—023:004 detta därför att de icke kommo eder till mötes med mat och dryckpå vägen, när I drogen ut ur Egypten, och därför att han mot diglejde, Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharaim, för attdenne skulle förbanna dig.023:005 Men HERREN, din Gud, ville icke höra på Bileam, utan HERREN, dinGud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, tyHERREN, din Gud, älskade dig.023:006 Du skall aldrig, i all din tid, fråga efter deras välfärd ochlycka.023:007 Edoméen skall däremot icke för dig vara en styggelse, ty han ärdin broder. Egyptiern skall icke heller för dig vara enstyggelse, ty i hans land har du bott såsom främling.023:008 Barn som födas av dessa i tredje led må komma in i HERRENSförsamling.023:009 När du drager ut mot dina fiender och slår läger, skall du taga,dig till vara för allt vad orent är.023:010 Om bland dig finnes någon som icke är ren, därigenom att någothar hänt honom under natten, så skall han gå ut till någotställe utanför lägret; han får icke komma in i lägret.023:011 Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och när solen gårned, får han gå in i lägret.—023:012 Du skall hava en särskild plats utanför lägret, dit du kan gåavsides.023:013 Och du skall jämte annat som du bär hava en pinne, och när duvill sätta dig därute, skall du med den gräva en grop och sedanåter täcka över din uttömning.023:014 Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt läger för att hjälpa digoch giva dina fiender i ditt våld; därför skall ditt läger varaheligt, så att han icke hos dig ser något som väcker hans ledaoch fördenskull vänder sig bort ifrån dig.023:015 En träl som har flytt till dig från sin herre skall du ickeutlämna till hans herre.023:016 Han skall få stanna hos dig, mitt ibland dig, på det ställe somhan utväljer inom någon av dina städer, var han finner för gott;och du skall icke förtrycka honom.023:017 Ingen tempeltärna skall finnas bland Israels döttrar, och ingentempelbolare bland Israels söner.023:018 Du skall icke bära skökolön och hundpenningar in i HERRENS, dinGuds, hus, till gäldande av något löfte; ty det ena som detandra är en styggelse för HERREN, din Gud.023:019 Du skall icke taga ränta av din broder, varken på penningareller på livsmedel eller på något annat varpå ränta kan tagas.023:020 Av utlänningen må du taga ränta, men icke av din broder, på detatt HERREN, din Gud, i allt vad du företager dig, må välsignadig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.023:021 Om du har gjort ett löfte åt HERREN, din Gud, skall du ickedröja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall förvisso utkrävadet av dig, och synd kommer att vila på dig.023:022 Men om du underlåter att göra något löfte, så kommer ickedärigenom synd att vila på dig.023:023 Vad dina läppar hava talat skall du hålla och göra, i enlighetmed det frivilliga löfte du har givit HERREN, din Gud, ochuttalat med din mun.023:024 När du kommer in i din nästas vingård, får du där äta druvor,så mycket dig lyster, till dess du bliver mätt, men du får ickelägga något i ditt kärl.023:025 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax meddin hand, men med skära får du icke komma vid din nästas säd.
024:001 Om en man har tagit sig en hustru och äktat henne, men hon sedanicke längre finner nåd för hans ögon, därför att han hos hennehar funnit något som väcker hans leda, och om han fördenskullhar skrivit skiljebrev åt henne och givit henne det i handen ochskickat bort henne från sitt hus,024:002 och kvinnan sedan, när hon har lämnat hans hus, går åstad ochbliver en annans hustru,024:003 och nu också denne andre man får motvilja mot henne och skriverskiljebrev åt henne och giver henne det i handen och skickarhenne bort ifrån sitt hus, eller om denne andre man som hartagit henne till sin hustru dör,024:004 då får icke hennes förste man, som skickade bort henne, återtaga henne till sin hustru, sedan hon har låtit orena sig, tydetta vore en styggelse inför HERREN; du skall icke draga syndöver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.024:005 Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han icke gå ikrigstjänst, ej heller må någon annan tjänstgöring åläggashonom. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädjaden hustru han har tagit.024:006 Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens översten ipant, ty den så gör tager livet i pant.024:007 Om en man befinnes hava stulit någon av sina bröder, Israelsbarn, och han behandlar denne såsom träl eller säljer honom, såskall tjuven dö: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.024:008 Tag dig till vara, så att du, när någon bliver angripen avspetälska, noga håller och gör allt som de levitiska prästernalära eder. Vad jag har bjudit dem skolen I hålla och göra.024:009 Kom ihåg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när Idrogen ut ur Egypten.024:010 Om du giver något lån åt din nästa, så skall du icke gå in ihans hus och taga pant av honom.024:011 Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skallbära ut panten till dig.024:012 Och om det är en fattig man, så skall du icke hava hans panttill täcke, när du ligger och sover.024:013 Du skall giva honom panten tillbaka, när solen går ned, så atthan kan hava sin mantel på sig när han ligger och sover, och såvälsigna dig; och detta skall lända dig till rättfärdighet införHERREN, din Gud.024:014 Du skall icke göra en arm och fattig daglönare orätt, evad hanär en dina bröder, eller han är en av främlingarna som äro hosdig i ditt land, inom dina portar.024:015 Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans lönoch icke låta solen gå ned däröver, eftersom han är arm ochlängtar efter sin lön; han kan eljest ropa över dig till HERREN,och så kommer synd att vila på dig.024:016 Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull och barnenskola icke dödas för sina föräldrars skull; var och en skalllida döden genom sin egen synd.024:017 Du skall icke vränga rätten för främlingen eller den faderlöse,och en änkas kläder skall du icke taga i pant;024:018 du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egypten,och att HERREN, din Gud, har förlossat dig därifrån; därförbjuder jag dig att iakttaga detta.024:019 Om du, när du inbärgar skörden på din åker, glömmer en kärvekvar på åkern, skall du icke gå tillbaka för att hämta den, tyden skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Dettaskall du iakttaga, för att HERREN, din Gud, må välsigna dig ialla dina händers verk.024:020 När du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomsökagrenarna; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen denfaderlöse och änkan.024:021 När du har avbärgat din vingård, skall du sedan icke göra någonefterskörd; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen, denfaderlöse och änkan.024:022 Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptensland; därför bjuder jag dig att iakttaga detta.
025:001 Om en tvist uppstår mellan män, och de komma inför rätta, föratt man där skall döma mellan dem, så skall man fria denoskyldige och fälla den skyldige.025:002 Om då den skyldige dömes till hudflängning, skall domarenbefalla honom att lägga sig ned, och skall i sin åsyn låta givahonom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.025:003 Fyrtio slag får han giva honom, men icke mer, så att dinbroder icke bliver vanärad i dina ögon, därigenom att man giverhonom oskäligt många slag, flera än som sades.025:004 Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar.025:005 När bröder bo tillsammans, och en av dem dör barnlös, då skallden dödes hustru icke gifta sig med någon främmande man utomsläkten; hennes svåger skall gå in till henne och taga hennetill hustru, och så äkta henne i sin broders ställe.025:006 Och den förste son hon föder skall upptaga den döde brodernsnamn, för att dennes namn icke må utplånas ur Israel.025:007 Men om mannen icke vill taga sin svägerska till äkta, så skallsvägerskan gå upp i porten, till de äldste, och säga: Min svågervägrar att upprätthålla sin broders namn i Israel; han vill ickeäkta mig i sin broders ställe.»025:008 Då skola de äldste i staden där han bor kalla honom till sig ochtala med honom. Om han då står fast och säger: »Jag vill icketaga henne till äkta»,025:009 så skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldstesögon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet ochbetyga och säga: »Så gör man med den man som icke vill uppbyggasin broders hus.»025:010 Och hans hus skall sedan i Israel heta »den barfotades hus».025:011 Om två män träta med varandra, och den enes hustru kommer föratt hjälpa sin man mot den andre, när denne slår honom, och hondärvid räcker ut sin hand och fattar i hans blygd,025:012 så skall du hugga av henne handen, utan att visa henne någonskonsamhet.025:013 Du skall icke hava två slags vikt i din pung, ett större slagoch ett mindre,025:014 ej heller skall du i ditt hus hava två slags efa-mått, ettstörre och ett mindre.025:015 Full och riktig vikt skall du hava, fullmåligt och riktigtefa-mått skall du ock hava, för att du må länge leva i det landsom HERREN, din Gud, vill giva dig.025:016 Ty en styggelse för HERREN, din Gud, är var och en som så gör,var och en som gör orätt.025:017 Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när I drogen ut urEgypten,025:018 huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slogdin eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan duvar trött och utmattad.025:019 Därför, när HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dinafiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill givadig till besittning såsom din arvedel, skall du så utplånaminnet av Amalek, att det icke mer skall finnas underhimmelen. Förgät icke detta.
026:001 När du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill givadig till arvedel, och du tager det i besittning och bor där,026:002 då skall du taga förstling av all markens frukt, av vad du får iavkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, ochlägga detta i en korg och gå därmed till den plats som HERREN,din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.026:003 Och du skall gå till den som på den tiden är präst och säga tillhonom: »Jag förklarar i dag för HERREN, din Gud, att jag harkommit in i det land som HERREN med ed har lovat våra fäder attgiva oss.»026:004 Och prästen skall taga korgen ur din hand och sätta den nedinför HERRENS, din Guds, altare.026:005 Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte:»Min fader var en hemlös aramé, som drog ned till Egypten ochbodde där såsom främling med en ringa hop, och där blev av honomett stort, mäktigt och talrikt folk.026:006 Men sedan behandlade egyptierna oss illa och förtryckte oss ochlade hårt arbete på oss.026:007 Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vårröst och såg vårt lidande och vår vedermöda och vårt betryck.026:008 Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträcktarm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken ochunder.026:009 Och han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land somflyter av mjölk och honung.026:010 Och här bär jag nu fram förstlingen av frukten på den mark somdu, HERRE, har givit mig.» Och du skall sätta korgen ned införHERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, dinGuds, ansikte.026:011 Och över allt det goda som HERREN, din Gud har givit åt dig ochditt hus skall du glädja dig, och jämte dig leviten ochfrämlingen som bor hos dig.026:012 När du under det tredje året, tiondeåret, har lagt av all tiondeav vad du då har fått i avkastning och givit den åt leviten,främlingen, den faderlöse och änkan, och de hava ätit därav inomdina portar och blivit mätta,026:013 då skall du så säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Jag harnu fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det åtleviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, alldelessåsom du har bjudit mig; jag har icke överträtt eller förgätitnågot av dina bud.026:014 Jag åt intet därav, när jag hade sorg, och jag förde icke bortnågot därav, när jag var oren, ej heller använde jag något däravför någon död. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, röst; jaghar i alla stycken gjort såsom du har bjudit mig.026:015 Skåda nu ned från din heliga boning, himmelen, och välsigna dittfolk Israel och det land som du har givit oss, såsom du med edlovade våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung.»026:016 I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att göra efter dessa stadgaroch rätter; du skall hålla dem och göra efter dem av allt ditthjärta och av all din själ.026:017 Du har i dag hört HERREN förklara att han vill vara din Gud, ochatt du skall vandra på hans vägar och hålla hans stadgar och budoch rätter och lyssna till hans röst.026:018 Och HERREN har i dag hört dig förklara att du vill vara hansegendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hållaalla hans bud;026:019 på det att han över alla folk som han har gjort må upphöja digtill lov, berömmelse och ära, och på det att du må vara ett folksom är helgat åt HERREN, din Gud, såsom han har sagt.
027:001 Och Mose och de äldste i Israel bjödo folket och sade: »Hållenalla de bud som jag i dag giver eder.027:002 Och när I kommen över Jordan, in i det land som HERREN, din Gud,vill giva dig, då skall du resa åt dig stora stenar och bestrykadem med kalk.027:003 På dessa skall du, när du har gått över floden, skriva alladenna lags ord, för att du må komma in i det land som HERREN,din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung,såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig.027:004 Och när I haven gått över Jordan, skolen I på berget Ebal resadessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och duskall bestryka dem med kalk.027:005 Och du skall där åt HERREN, din Gud, bygga ett altare, ettaltare av stenar, vid vilka du icke skall komma med något järn.027:006 Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; ochdu skall på det offra brännoffer åt HERREN, din Gud.027:007 Du skall där ock offra tackoffer och skall äta och glädja diginför HERRENS, din Guds. ansikte.027:008 Och du skall på stenarna skriva alla denna lags ord, klart ochtydligt.»027:009 Och Mose och de levitiska prästerna talade till hela Israel ochsade: »Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit HERRENS,din Guds, folk.027:010 Så skall du då höra HERRENS, din Gud röst och göra efter hansbud och stadgar, som jag i dag giver dig.»027:011 Och Mose bjöd folket på den dagen och sade:027:012 Dessa stammar skola stå och välsigna folket på berget Gerissim,när I haven gått över Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar,Josef och Benjamin.027:013 Och dessa skola stå och uttala förbannelsen på berget Ebal:Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.027:014 Och leviterna skola taga till orda och skola med hög röst införvar man i Israel säga så:027:015 Förbannad vare den man som gör ett beläte, skuret eller gjutet,en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer,och som sedan i hemlighet sätter upp det. Och allt folket skallsvara och säga: »Amen.»027:016 Förbannad vare den som visar förakt för sin fader eller sinmoder. Och allt folket skall säga: »Amen.»027:017 Förbannad vare den som flyttar sin nästas råmärke. Och alltfolket skall säga: »Amen.»027:018 Förbannad vare den som leder en blind vilse på vägen. Och alltfolket skall säga: »Amen.»027:019 Förbannad vare den som vränger rätten för främlingen, denfaderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: »Amen.»027:020 Förbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty hanlyfter på sin faders täcke. Och allt folket skall säga: »Amen.»027:021 Förbannad vare den som beblandar sig med något djur Och alltfolket skall säga: »Amen.»027:022 Förbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dottereller sin moders dotter. Och allt folket skall säga: »Amen.»027:023 Förbannad vare den som ligger hos sin svärmoder. Och allt folketskall säga: »Amen.»027:024 Förbannad vare den som lönnligen mördar sin nästa. Och alltfolket skall säga: »Amen.»027:025 Förbannad vare den som tager mutor för att slå ihjäl en oskyldigoch utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: »Amen.»027:026 Förbannad vare den som icke håller denna lags ord och icke görefter dem. Och allt folket skall säga: »Amen.»
028:001 Om du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gör efter dem, så skall HERREN, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden. 028:002 Och alla dessa välsignelser skola då komma över dig och träffa dig när du hör HERRENS, din Guds, röst: 028:003 Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara på marken. 028:004 Välsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel. 028:005 Välsignad skall din korg vara, och välsignat ditt baktråg. 028:006 Välsignad skall du vara vid din ingång, och välsignad skall du vara vid din utgång. 028:007 När dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN låta dem bliva slagna av dig; på en väg skola de draga ut mot dig, men på sju vägar skola de fly för dig. 028:008 HERREN skall bjuda välsignelsen vara med dig i dina visthus och i allt vad du företager dig; han skall välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig. 028:009 HERREN skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom, såsom han med ed har lovat dig, om du håller HERRENS, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. 028:010 Och alla folk på jorden skola se att du är uppkallad efter HERRENS namn; och de skola frukta dig. 028:011 Och HERREN skall giva dig överflöd och lycka i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som HERREN med ed har lovat dina fäder att giva dig. 028:012 HERREN skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himmelen, till att giva åt ditt land regn i rätt tid, och till att välsigna alla dina händers verk; och du skall giva lån åt många folk, men själv skall du icke behöva låna av någon. 028:013 Och HERREN skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, för att du skall hålla och göra efter dem, 028:014 och om du icke viker av, vare sig till höger eller till vänster, från något av alla de bud som jag i dag giver eder, så att du följer efter andra gudar och tjänar dem. 028:015 Men om du icke hör HERRENS, din Guds, röst och icke håller alla hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och gör efter dem, så skola alla dessa förbannelser komma över dig och träffa dig: 028:016 Förbannad skall du vara i staden, och förbannad skall du vara på marken. 028:017 Förbannad skall din korg vara, och förbannat ditt baktråg. 028:018 Förbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel. 028:019 Förbannad skall du vara vid din ingång, och förbannad skall du vara vid din utgång. 028:020 HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och näpst, vad det än må vara som du företager dig, till dess du förgöres och med hast förgås, för ditt onda väsendes skull, då du nu har övergivit mig. 028:021 HERREN skall låta dig bliva ansatt av pest, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning. 028:022 HERREN skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och med svärd, med sot och rost; och av sådant skall du förföljas, till dess du förgås. 028:023 Och himmelen över ditt huvud skall vara såsom koppar, och jorden under dig skall vara såsom järn. 028:024 Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver åt ditt land; från himmelen skall det komma ned över dig, till dess du förgöres. 028:025 HERREN skall låta dig bliva slagen av dina fiender; på en väg skall du draga ut mot dem, men på sju vägar skall du fly för dem; och du skall bliva en varnagel för alla riken på jorden. 028:026 Och dina dödas kroppar skola bliva mat åt alla himmelens fåglar och åt markens djur, och ingen skall skrämma bort dem. 028:027 HERREN skall slå dig med Egyptens bulnader och med bölder, med skabb och skorv, så att du icke skall kunna botas. 028:028 HERREN skall slå dig med vanvett och blindhet och sinnesförvirring. 028:029 Du skall famla mitt på ljusa dagen, såsom en blind famlar i mörkret, och du skall icke lyckas finna vägen; förtryck allenast och plundring skall du utstå i all din tid, och ingen skall frälsa dig. 028:030 Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova hos henne; du skall bygga ett hus, men icke få bo däri; du skall plantera en vingård, men icke få skörda dess frukt. 028:031 Din oxe skall slaktas inför dina ögon, men du skall icke få äta av den; din åsna skall i din åsyn rövas ifrån dig och icke givas tillbaka åt dig; dina får skola komma i dina fienders våld, och ingen skall hjälpa dig. 028:032 Dina söner och döttrar skola komma i främmande folks våld, och dina ögon skola se det och försmäkta av längtan efter dem beständigt, men du skall icke förmå göra något därvid. 028:033 Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall förtäras av ett folk som du icke känner; förtryck allenast och övervåld skall du lida i all din tid. 028:034 Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se för dina ögon. 028:035 HERREN skall slå dig med svåra bulnader på knän och ben, ja, ifrån fotbladet ända till hjässan, så att du icke skall kunna botas. 028:036 HERREN skall föra dig och den konung som du sätter över dig bort till ett folk som varken du eller dina fäder hava känt, och där skall du få tjäna andra gudar, gudar av trä och sten. 028:037 Och du skall bliva ett föremål för häpnad, ett ordspråk och en visa bland alla de folk till vilka HERREN skall föra dig. 028:038 Mycken säd skall du föra ut på åkern, men litet skall du inbärga, ty gräshoppor skola förtära den. 028:039 Vingårdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet vin skall du få att dricka och intet att lägga i förvar, ty maskar skola äta upp allt. 028:040 Olivplanteringar skall du hava överallt inom ditt land, men med oljan skall du icke få smörja din kropp, ty oliverna skola falla av. 028:041 Söner och döttrar skall du föda, men du skall icke få behålla dem, ty de skola draga bort i fångenskap. 028:042 Alla dina träd och din marks frukt skall ohyra taga i besittning. 028:043 Främlingen som bor hos dig skall höja sig över dig, allt mer och mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare. 028:044 Han skall giva lån åt dig, och du skall icke giva lån åt honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen. 028:045 Alla dessa förbannelser skola komma över dig och förfölja dig och träffa dig, till dess du förgöres, därför att du icke hörde HERRENS, din Guds, röst och icke höll de bud och stadgar som han har givit dig. 028:046 De skola komma över dig såsom tecken och under, och över dina efterkommande till evig tid. 028:047 Eftersom du icke tjänade HERREN, din Gud, med glädje och hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, 028:048 skall du få tjäna fiender som HERREN skall sända mot dig, under hunger och törst och nakenhet och brist på allt; och han skall lägga ett järnok på din hals, till dess han har förgjort dig. 028:049 HERREN skall skicka över dig ett folk fjärran ifrån, ifrån jordens ända, likt örnen i sin flykt, ett folk vars språk du icke förstår, 028:050 ett folk med grym uppsyn, utan försyn för de gamla och utan misskund med de unga. 028:051 Det skall äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du förgöres, ty det skall icke lämna kvar åt dig vare sig säd eller vin eller olja, icke dina fäkreaturs avföda eller dina fårs avel, till dess det har gjort slut på dig. 028:052 Och det skall tränga dig i alla dina portar, till dess dina höga och fasta murar, som du förtröstade på, falla i hela ditt land. Ja, det skall tränga dig i alla dina portar över hela ditt land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig. 028:053 Och då skall du nödgas äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig. 028:054 En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall då så missunnsamt se på sin broder och på hustrun i sin famn och på de barn han ännu har kvar, 028:055 att han icke skall vilja åt någon av dem dela med sig av sina barns kött, ty han äter det själv, eftersom han icke har något annat kvar. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i alla dina portar. 028:056 En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sådan yppighet och veklighet, att hon icke ens försökte sätta sin fot på jorden, hon skall då så missunnsamt se på mannen i sin famn och på sin son och sin dotter, 028:057 att hon missunnar dem efterbörden som kommer fram ur hennes liv, och barnen som hon föder; ty då hon nu lider brist på allt annat, skall hon själv i hemlighet äta detta. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i dina portar. 028:058 Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn »HERREN, din Gud», 028:059 så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankheter. 028:060 Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar för, och de skola ansätta dig. 028:061 Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till dess du förgöres. 028:062 Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS. din Guds, röst. 028:063 Och det skall ske, att likasom HERREN förut fröjdade sig över eder när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall HERREN nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning. 028:064 Och HERREN skall förströ dig bland alla folk, ifrån jordens ena ända till den andra, och där skall du tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder hava känt, gudar av trä och sten. 028:065 Och bland de folken skall du icke få någon ro eller någon vila för din fot; HERREN skall där giva dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en försmäktande själ. 028:066 Och ditt liv skall synas dig likasom hänga på ett hår; du skall känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt liv. 028:067 Om morgonen skall du säga: »Ack att det vore afton!», och om aftonen skall du säga: »Ack att det vore morgon!» Sådan fruktan skall du känna i ditt hjärta, och sådana ting skall du se för dina ögon. 028:068 Och HERREN skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade dig: »Du skall icke se den mer.» Och där skolen I nödgas bjuda ut eder till salu åt edra fiender, till trälar och trälinnor; men ingen skall finnas, som vill köpa.
029:001 Dessa äro förbundets ord, det förbunds som HERREN bjöd Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat förbund än det som han hade slutit med dem på Horeb. 029:002 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inför edra ögon i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och hela hans land, 029:003 de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, de stora tecknen och undren. 029:004 Men HERREN har ännu intill denna dag icke givit eder hjärtan att förstå med, ögon att se med och öron att höra med. 029:005 Och jag lät eder vandra i öknen i fyrtio år; edra kläder blevo icke utslitna på eder, och din sko blev icke utsliten på din fot. 029:006 Bröd fingen I icke att äta, icke vin eller starka drycker att dricka, på det att I skullen veta att jag är HERREN, eder Gud. 029:007 Och när I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem. 029:008 Och vi intogo deras land och gåvo det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam. 029:009 Så hållen nu detta förbunds ord och gören efter dem, för att I mån hava framgång i allt vad I gören. 029:010 I stån i dag allasammans inför HERREN, eder Gud: edra huvudmän, edra stammar, edra äldste och edra tillsyningsmän, var man i Israel, 029:011 så ock edra barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare, 029:012 för att du må inträda i HERRENS, din Guds, förbund, det edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig. 029:013 Ty han vill i dag upphöja dig, så att du skall vara hans folk och han din Gud, såsom han har sagt dig, och såsom han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 029:014 Och det är icke med eder allenast som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, 029:015 utan jag gör det både med dem som i dag stå här med oss inför HERREN, vår Gud, och med dem som icke äro här med oss i dag. 029:016 I veten ju själva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lämnat 029:017 Och I sågen deras styggelser och eländiga avgudar, de gudar av trä och sten, silver och guld, som funnos hos dem. 029:018 Så må då bland eder icke finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN, vår Gud, för att gå åstad och tjäna dessa folks gudar; bland eder må icke finnas någon rot varifrån gift och malört växer upp, 029:019 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås. 029:020 HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen. 029:021 Och HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de förbannelser som äro fästa vid det förbund som är uppskrivet i denna lagbok. 029:022 Och ett kommande släkte, edra barn som uppstå efter eder, och främlingen, som kommer ifrån fjärran land, de skola säga, när de se de plågor och sjukdomar som HERREN har skickat över detta land, 029:023 när de se huru all jord där är förbränd och förvandlad till svavel och salt, så att den icke kan besås eller framalstra växter, och så att inga örter där kunna komma upp—såsom det blev, när Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstörtades, då HERREN i sin vrede och harm omstörtade dem— 029:024 ja, alla folk skola då säga: »Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?» 029:025 Och man skall svara: »Därför att de övergåvo HERRENS, sina fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde dem ut ur Egyptens land, 029:026 och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade givit dem till deras del, 029:027 därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna bok. 029:028 Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat land, såsom nu har skett.» 029:029 Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skola göra efter alla denna lags ord.
030:001 Om du nu, när allt detta kommer över dig—välsignelsen ochförbannelsen som jag har förelagt dig—om du lägger detta påhjärtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, då hardrivit dig bort,030:002 och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst,du med dina barn, av allt ditt hjärta och av all din själ, ialla stycken såsom jag i dag bjuder dig,030:003 då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sigöver dig; HERREN, din Gud, skall då åter församla dig från allafolk bland vilka han har förstrött dig.030:004 Om ock dina fördrivna vore vid himmelens ända, skulle HERREN,din Gud, församla dig därifrån och hämta dig därifrån.030:005 Och HERREN, din Gud, skall låta dig komma in i det land som dinafäder hava haft till besittning; och du skall taga det ibesittning, och han skall göra dig gott och skall föröka dig merän han har gjort med dina fäder.030:006 Och HERREN, din Gud. skall omskära ditt hjärta och dinaefterkommandes hjärtan, så att du skall älska HERREN, din Gud,av allt ditt hjärta och av all din själ, för att du må leva.030:007 Och HERREN, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dinafiender och på dem som hata och förfölja dig.030:008 Och du skall åter höra HERRENS röst och göra efter alla hansbud, som jag i dag giver dig.030:009 Och HERREN, din Gud, skall giva dig överflöd och lycka i alladina händers verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt ochi din marks frukt. Ty såsom HERREN fröjdade sig över dina fäder,skall han då åter fröjda sig över dig och göra dig gott,030:010 när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans budoch stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när duvänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av alldin själ.030:011 Ty det bud som jag i dag giver dig är dig icke för svårt och äricke långt borta.030:012 Det är icke i himmelen, så att du skulle behöva säga: »Vem villför oss fara upp till himmelen och hämta det åt oss och låta osshöra det, så att vi kunna göra därefter?»030:013 Det är icke heller på andra sidan havet, så att du skulle behövasäga: »Vem vill för oss fara över till andra sidan havet ochhämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kunna göradärefter?»030:014 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, såatt du kan göra därefter.030:015 Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden ochvad ont är,030:016 då jag nu i dag bjuder dig att älska HERREN, din Gud, att vandrapå hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rätter, för attdu må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, måvälsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det ibesittning.030:017 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du icke vill höra, om dulåter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar och tjänardem,030:018 så förkunnar jag eder i dag att I förvisso skolen förgås. Iskolen då icke länge leva i det land dit du nu drager överJordan, för att komma och taga det i besittning.030:019 Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jaghar förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse, Så mådu då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva,030:020 i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst ochhåller dig till honom; ty detta betyder för dig liv och långlevnad, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovatdina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.
031:001 Och Mose gick åstad och talade följande till hela Israel;031:002 han sade till dem: »Jag är nu ett hundra tjugu år gammal; jagkan icke mer vara ledare och anförare, och HERREN har sagt tillmig: 'Du skall icke komma över denna Jordan.'031:003 Men HERREN, din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessafolk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföradig, såsom HERREN har sagt.031:004 Och HERREN skall göra med dem såsom han gjorde med Sihon och Og,amoréernas konungar, vilka han lät förgås, och såsom han gjordemed deras land.031:005 HERREN skall giva dem i edert våld, och I skolen göra med demalldeles såsom jag har bjudit eder.031:006 Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen ickeförskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; hanskall icke lämna dig eller övergiva dig.»031:007 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför helaIsrael: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall med detta folkgå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder attgiva dem; och du skall utskifta det åt dem såsom arv.031:008 Och HERREN är den som går framför dig, han skall vara med dig,han skall icke lämna dig eller övergiva dig; du må icke fruktaoch icke vara förfärad.»031:009 Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levisöner, som buro HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste iIsrael.031:010 Och Mose bjöd dem och sade: »Vid slutet av vart sjunde år, närfriåret är inne, vid lövhyddohögtiden,031:011 då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, dinGuds, ansikte, på den plats som han utväljer, då skall du läsaupp denna lag inför hela Israel, så att de höra den.031:012 Församla då folket, män, kvinnor och barn, och främlingarna somäro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära,och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göraefter alla denna lags ord;031:013 och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höraden och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud. Dettaskolen I göra, så länge I leven i det land dit I nu dragen överJordan, för att taga det i besittning.031:014 Och HERREN sade till Mose: »Se, tiden närmar sig att du skalldö. Kalla till dig Josua, och inställen eder därefter iuppenbarelsetältet, så vill jag insätta honom i hans ämbete.»Och Mose gick åstad med Josua, och de inställde sig iuppenbarelsetältet.031:015 Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blevstående vid ingången till tältet.031:016 Och HERREN sade till Mose: »Se, när du vilar hos dina fäder,skall detta folk stå upp och i trolös avfällighet löpa efterfrämmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och deskola övergiva mig och bryta det förbund som jag har slutit meddem.031:017 Och min vrede skall då upptändas mot dem, och jag skall övergivadem och fördölja mitt ansikte för dem, och de skola förgöras,och mycken olycka och nöd skall träffa dem; och då skola desäga: 'Förvisso är det därför att vår Gud icke är ibland oss somdessa olyckor hava träffat oss.'031:018 Men jag skall på den tiden alldeles fördölja mitt ansikte, förallt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava väntsig till andra gudar.
031:019 Så tecknen nu upp åt eder följande sång. Och du skall läraIsraels barn den och lägga den i deras mun. Och så skall dennasång vara mig ett vittne mot Israels barn.031:020 Ty jag skall låta dem komma in i det land som jag med ed harlovat åt deras fäder, ett land som flyter av mjölk och honung,och de skola äta och bliva mätta och feta; men de skola då vändasig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och brytamitt förbund.031:021 Och när då mycken olycka och nöd träffar dem, skall denna sångavlägga sitt vittnesbörd inför dem; ty den skall icke förgätasoch försvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilkatankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i detland som jag med ed lovade dem.»
031:022 Så tecknade då Mose upp sången på den dagen och lät Israels barn lära den.
031:023 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med dig.»
031:024 Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i enbok,031:025 bjöd han leviterna som buro HERRENS förbundsark och sade:031:026 »Tagen denna lagbok och läggen den vid sidan av HERRENS, ederGuds, förbundsark, så att den ligger där till ett vittne motdig.031:027 Ty jag känner din gensträvighet och hårdnackenhet. Se, ännumedan jag har levat kvar bland eder, haven I varit gensträvigamot HERREN; huru mycket mer skolen I ej då bliva det efter mindöd!031:028 Församlen nu till mig alla de äldste i edra stammar, så ock edratillsyningsmän, för att jag må inför dem tala dessa ord och tagahimmel och jord till vittnen mot dem.031:029 Ty jag vet att I efter min död skolen taga eder till, vadfördärvligt är, och vika av ifrån den väg som jag har bjuditeder gå; därför skall olycka träffa eder i kommande dagar, när Igören vad ont är i HERRENS ögon, så att I förtörnen honom genomedra händers verk.»
031:030 Och Mose föredrog inför Israels hela församling följande sångfrån början till slutet.
032:001 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala;och jorden höre min muns ord.032:002 Såsom regnet drype min lära,såsom daggen flöde mitt tal,såsom rikligt regn på grönskaoch såsom en regnskur på gräsets brodd.032:003 Ty HERRENS namn vill jag förkunna;ja, given ära åt vår Gud.
032:004 Vår klippa—ostraffliga äro hans gärningar,ty alla hans vägar äro rätta.En trofast Gud och utan svek,rättfärdig och rättvis är han.032:005 De åter handlade illa mot honom;de voro icke hans barn, utan en skam för Israel,det vrånga och avoga släktet!032:006 Är det så du lönar HERREN,du dåraktiga och ovisa folk?Är han då icke din fader, som skapade dig?Han danade ju dig och beredde dig.
032:007 Tänk på de dagar som fordom voro;akta på förgångna släktens år.Fråga din fader, han skall förkunna dig det,dina äldste, de skola säga dig det.032:008 När den Högste gav arvslotter åt folken,när han fördelade människors barn,då utstakade han gränserna för folkenefter antalet av Israels barn.032:009 Ty HERRENS folk är hans del,Jakob är hans arvedels lott.032:010 Han fann honom i öknens land,i ödsligheten, där ökendjuren tjöto.Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård,han bevarade honom såsom sin ögonsten.032:011 Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flyktoch svävar upp ovanför sina ungar,så bredde han ut sina vingar och tog honomoch bar honom på sina fjädrar.032:012 HERREN allena ledsagade honom,och ingen främmande gud jämte honom.032:013 Han förde honom fram över landets höjderoch lät honom äta av markens gröda;han lät honom suga honung ur hällebergetoch olja ur den hårda klippan.032:014 Gräddmjölk av kor, söt mjölk av får,fett av lamm fick du ock,vädurar från Basan och bockar,därtill fetaste märg av vete;och av druvors blod drack du vin.
032:015 Då blev Jesurun fet och istadig;du blev fet och tjock och stinn.Han övergav Gud, sin skapare,och föraktade sin frälsnings klippa.032:016 Ja, de retade honom genom sina främmande gudar,med styggelser förtörnade de honom.032:017 De offrade åt onda andar, skengudar,åt gudar som de förut icke kände,nya, som nyss hade kommit till,och som edra fäder ej fruktade för.032:018 Din klippa, som hade fött dig, övergav du,du glömde Gud, som hade givit dig livet.
032:019 När HERREN såg detta, förkastade han dem,ty han förtörnades på sina söner och döttrar.032:020 Han sade: »Jag vill fördölja mitt ansikte för dem,jag vill se vilket slut de få;ty ett förvänt släkte äro de,barn i vilka ingen trohet är.032:021 De hava retat mig med gudar som icke äro gudar,förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka;därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk,med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem.032:022 Ty eld lågar fram ur min näsa,och den brinner ända till dödsrikets djup;den förtär jorden med dess grödaoch förbränner bergens grundvalar.032:023 Jag skall hopa olyckor över dem,alla mina pilar skall jag avskjuta på dem.032:024 De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd,av farsoter som bittert pina;jag skall sända över dem vilddjurs tänderoch stoftkrälande ormars gift.032:025 Ute skall svärdet förgöra deras barn,och inomhus skall förskräckelsen göra det:ynglingar såväl som jungfrur,spenabarn tillsammans med gråhårsmän.032:026 Jag skulle säga: 'Jag vill blåsa bort dem,göra slut på deras åminnelse bland människor',032:027 om jag icke fruktade att deras fiender dåskulle vålla mig grämelse,att deras ovänner skulle misstyda det,att de skulle säga: 'Vår hand var så stark,det var icke HERREN som gjorde allt detta.'»
032:028 Ty ett rådlöst folk äro de,och förstånd finnes icke i dem.032:029 Vore de visa, så skulle de begripa detta,de skulle första vilket slut de måste få.032:030 Huru kunde en jaga tusen framför sigoch två driva tiotusen på flykten,om icke deras klippa hade sålt dem,och om icke HERREN hade prisgivit dem?032:031 Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa;våra fiender kunna själva döma därom.032:032 Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott,det stammar från Gomorras fält;deras druvor äro giftiga druvor,deras klasar hava bitter smak.032:033 Deras vin är drakars etter,huggormars gruvligaste gift.
032:034 Ja, sådant ligger förvarat hos mig,förseglat i mina förrådshus.032:035 Min är hämnden och vedergällningen,sparad till den tid då deras fot skall vackla.Ty nära är deras ofärds dag,och vad dem väntar kommer med hast.032:036 Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk,och över sina tjänare skall han förbarma sig,när han ser att deras kraft är borta,och att det är ute med alla och envar.032:037 Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar,klippan till vilken de togo sin tillflykt?032:038 Var äro de som åto deras slaktoffers fettoch drucko deras drickoffers vin?Må de stå upp och hjälpa eder,må de vara edert beskärm.032:039 Sen nu att jag allena är det,och att ingen Gud finnes jämte mig.Jag dödar, och jag gör levande,jag har slagit, men jag helar ock.Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.
032:040 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,jag säger: Så sant jag lever evinnerligen:032:041 när jag har vässt mitt ljungande svärdoch min hand tager till att skipa rätt,då skall jag utkräva hämnd av mina ovänneroch vedergällning av dem som hata mig.032:042 Jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod,och mitt svärd skall mätta sig av kött,av de slagnas och fångnas blod,av fiendehövdingars huvuden.
032:043 Jublen, I hedningar, över hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod, han utkräver hämnd av sina ovänner och bringar försoning för sitt land, för sitt folk.
032:044 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sånginför folket.032:045 Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för helaIsrael,032:046 sade han till dem: »Akten på alla de ord som jag i dag gör tillvittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem,att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.032:047 Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gälleredert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det landdit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.»032:048 Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:032:049 »Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gentemot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill givaåt Israels barn till besittning.032:050 Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skallsamlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på bergetHor och blev samlad till sina fäder;032:051 detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barnvid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I ickehöllen mig helig bland Israels barn.032:052 Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke kommadit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn.»
033:001 Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barnföre sin död;033:002 han sade:»HERREN kom från Sinai,och från Seir gick hans sken upp för dem;man kom fram i glans från berget Paran,ut ur hopen av mångtusen heliga;på hans högra sida brann i eld en lag för dem.033:003 Ja, han vårdar sig om folken;folkets heliga äro alla under din hand.De ligga vid din fot,de hämta upp av dina ord.
033:004 Mose gav åt oss en lag,en arvedel for Jakobs menighet.033:005 Och Jesurun fick en konung,när folkets hövdingar församlades,Israels stammar allasammans.»
033:006 »Må Ruben leva och icke dö; dock blive hans män en ringa hop.
033:007 Och detta sade han om Juda: »Hör, o HERRE, Judas röst, och låt honom komma till sitt folk. Med sina händer utförde han dess sak; bliv du honom en hjälp mot hans ovänner.»
033:008 Och om Levi sade han:»Dina tummim och dina urim,de tillhöra din frommes skara,dem du frestade i Massa,dem du tvistade med vid Meribas vatten,033:009 dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke',och som icke ville kännas vid sina bröder,ej heller veta av sina barn.Ty de aktade på ditt tal,och ditt förbund höllo de.033:010 De lära Jakob dina rätter och Israel din lag,de bära fram rökverk för din näsaoch heloffer på ditt altare.033:011 Välsigna, HERRE, hans kraft,och låt hans händers verk behaga dig.Krossa länderna på hans motståndare,på hans fiender, så att de icke kunna resa sig.»
033:012 Om Benjamin sade han: »HERRENS vän är han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som överskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans höjder.»
033:013 Och om Josef sade han:»Välsignat av HERREN vare hans landmed himmelens ädlaste gåvor, med dagg,med gåvor från djupet som utbreder sig därnere,033:014 med solens ädlaste alsteroch månvarvens ädlaste frukter,033:015 med de uråldriga bergens yppersta skatteroch de eviga höjdernas ädlaste frukt,033:016 med jordens ädlaste frukt och allt vad hon bär,och med nåd från honom som bodde i busken.Detta komme över Josefs huvud,över hans hjässa, furstens bland bröder.033:017 Härlig är den förstfödde bland hans tjurar,såsom en vildoxes äro hans horn;med dem stångar han ned alla folk,ja ock dem som bo vid jordens ändar.Sådana äro Efraims tiotusenden.sådana Manasses tusenden.»
033:018 Och om Sebulon sade han:»Gläd dig, Sebulon, när du drager ut,och du, Isaskar, i dina tält.033:019 Folk inbjuda de till sitt berg;där offra de rätta offer.Ty havens rikedom få de suga,och de skatter som sanden döljer.»
033:020 Och om Gad sade han:»Lovad vare han som gav så rymligt land åt Gad!Lik en lejoninna har han lägrat sig,han krossar både arm och hjässa.033:021 Han utsåg åt sig förstlingslandet,ty där var hans härskarlott förvarad.Dock drog han med bland folkets hövdingar;HERRENS rätt utförde hanoch hans domar, tillsammans med det övriga Israel.»
033:022 Och om Dan sade han: »Dan är ett ungt lejon, som rusar ned från Basan.»
033:023 Och om Naftali sade han: »Naftali har fått riklig nåd och välsignelse till fyllest av HERREN. Västern och södern tage du i besittning.»
033:024 Och om Aser sade han:»Välsignad bland söner vare Aser!Han blive älskad av sina bröder,och han doppe sin fot i olja.033:025 Av järn och koppar vare dina riglar;och så länge du lever, må din kraft bestå.»
033:026 »Ingen är lik Gud, o Jesurun;till din hjälp far han fram på himmelenoch i sin höghet på skyarna.033:027 En tillflykt är han, urtidens Gud,och härnere råda hans eviga armar.Han förjagade fienderna för dig,han sade: Förgör dem.033:028 Så fick Israel bo i trygghet,Jakobs källa vara i ro,i ett land med säd och vin,under en himmel som dryper av dagg.033:029 Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik?Du är ett folk som får seger genom HERREN,genom honom som är din skyddande sköld,honom som är ditt ärorika svärd.Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet,och du skall gå fram över deras höjder.»
034:001 Och Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen avPisga, gent emot Jeriko. Och HERREN lät honom se hela landet:Gilead ända till Dan,034:002 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Judaland, ända till Västra havet,034:003 och Sydlandet och Jordanslätten, det är lågslätten vid Jeriko—Palmstaden—ända till Soar.034:004 Och HERREN sade till honom: »Detta är det land som jag med edhar lovat åt Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt dinsäd skall jag giva det.' Jag har nu låtit dig se det med dinaögon, men ditin skall du icke komma.»034:005 Och HERRENS tjänare Mose dog där i Moabs land, såsom HERREN hadesagt.034:006 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;men ännu intill denna dag har ingen fått veta var hans grav är.034:007 Och Mose var ett hundra tjugu år gammal, när han dog, men hansögon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke försvunnit.034:008 Och Israels barn begräto Mose på Moabs hedar i trettio dagar;därmed voro gråtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.034:009 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hadelagt sina händer på honom; och Israels barn lydde honom ochgjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.034:010 Men i Israel uppstod icke mer någon profet sådan som Mose, medvilken HERREN hade umgåtts ansikte mot ansikte—034:011 ingen, om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hadesänt honom att göra i Egyptens land, med Farao och alla hanstjänare och med hela hans land,034:012 och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, ochpå alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjordeinför hela Israel.
Josua
001:001 Efter HERRENS tjänare Moses död sade HERREN till Josua, Nunsson, Moses tjänare:001:002 »Min tjänare Mose är död; så stå nu upp och gå över dennaJordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill givadem, giva åt Israels barn.001:003 Var ort som eder fot beträder har jag givit eder, såsom jaglovade Mose.001:004 Från öknen till Libanon däruppe och ända till den stora floden,floden Frat, över hetiternas land och ända till Stora havetvästerut skall edert område sträcka sig.001:005 Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar; såsom jaghar varit med Mose, så skall jag ock vara med dig; jag skallicke lämna dig eller övergiva dig.001:006 Var frimodig och oförfärad; ty du skall utskifta åt detta folksåsom arv det land som jag med ed har lovat deras fäder att givadem.001:007 Allenast må du vara helt frimodig och oförfärad till att i allastycken hålla den lag som min tjänare Mose har givit dig ochgöra efter den; vik icke av därifrån vare sig till höger ellertill vänster; på det att du må hava framgång i allt vad duföretager dig.001:008 Låt icke denna lagbok vara skild från din mun; tänk på den bådedag och natt, så att du i alla stycken håller det som är skriveti den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma,och då skall du hava framgång.001:009 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och oförfärad; så varnu icke förskräckt eller försagd. Ty HERREN, din Gud, är med digi allt vad du företager dig.»001:010 Då bjöd Josua folkets tillsyningsmän och sade:001:011 »Gån igenom lägret och bjuden folket och sägen: 'Reden tillreskost åt eder; ty om tre dagar skolen I gå över denna Jordan,för att komma in i och taga i besittning det land som HERREN,eder Gud, vill giva eder till besittning.'»001:012 Men till rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manassestam sade Josua:001:013 »Tänken på det som HERRENS tjänare Mose bjöd eder, när han sade:'HERREN, eder Gud, vill låta eder komma till ro och giva ederdetta land.'001:014 Edra hustrur, edra barn och eder boskap må nu stanna kvar i detland som Mose har givit eder här på andra sidan Jordan; men Isjälva, så många av eder som äro tappra stridsmän, skolen dragaväpnade åstad i spetsen för edra bröder och hjälpa dem,001:015 till dess att HERREN har låtit edra bröder komma till ro såvälsom eder, när också de hava tagit i besittning det land somHERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan mån I vända tillbaka tilldet land som skall vara eder besittning; det mån I då taga ibesittning, det land som HERRENS tjänare Mose har givit eder härpå andra sidan Jordan, på östra sidan.»001:016 Då svarade de Josua och sade: »Allt vad du har bjudit oss viljavi göra, och varthelst du sänder oss, dit vilja vi gå.001:017 Såsom vi i allt hava lytt Mose, så vilja vi ock lyda dig;allenast må HERREN, din Gud, vara med dig, såsom han var medMose.001:018 Var och en som är gensträvig mot dina befallningar och ickelyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall blivadödad. Allenast må du vara frimodig och oförfärad.»
002:001 Josua, Nuns son, sände hemligen ut två spejare från Sittim ochsade: »Gån och besen landet och Jeriko.» De gingo åstad ochkommo in i ett hus där en sköka bodde, vid namn Rahab, och därlade de sig till vila.002:002 Men för konungen i Jeriko blev inberättat: »I natt hava någramän kommit hit från Israels barn för att utforska landet.»002:003 Då sände konungen i Jeriko till Rahab och lät säga: »Lämna ut demän som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de havakommit hit för att utforska hela landet.»002:004 Men kvinnan tog de båda männen och dolde dem; sedan svarade hon:»Ja, männen kommo till mig, men jag visste icke varifrån devoro;002:005 och när porten skulle stängas, sedan det hade blivit mörkt,gingo männen ut, och jag vet icke vart de togo vägen; skyndeneder att sätta efter dem, så fån I nog fatt i dem.»002:006 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem underlinstjälkar, som hon hade där, utbredda på taket.002:007 Så satte nu männen efter dem åt Jordan till, bort emotvadställena; och man stängde stadsporten så snart förföljarnahade begivit sig åstad.002:008 Men innan de främmande männen hade lagt sig, steg hon upp tilldem på taket002:009 och sade till dem: »Jag vet att HERREN har givit eder dettaland, och att förskräckelse för eder har fallit över oss, ja,att alla landets inbyggare äro i ångest för eder.002:010 Ty vi hava hört huru HERREN lät vattnet i Röda havet torka utframför eder, när I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjortmed amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon ochOg, huru I gåven dem till spillo.002:011 Då vi hörde detta, blevo våra hjärtan förfärade, och numera haringen mod att stå eder emot; ty HERREN, eder Gud, är Gud, uppe ihimmelen och nere på jorden.002:012 Så loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjortbarmhärtighet med min faders hus och giva mig ett säkert teckendärpå,002:013 och låta min fader och min moder, mina bröder och mina systrarleva, så ock alla som tillhöra dem, och rädda oss från döden.»002:014 Männen sade till henne: »Med vårt eget liv svara vi för edert,såframt I icke förråden vårt förehavande; när HERREN giver osslandet, skola vi bevisa dig barmhärtighet och trofasthet.»002:015 Då släppte hon ned dem genom fönstret med ett tåg; ty hennes huslåg invid stadsmuren, så att hon bodde invid själva muren.002:016 Och hon sade till dem: »Gån upp i bergsbygden, så att edraförföljare icke träffa på eder; och hållen eder gömda där i tredagar, till dess edra förföljare hava kommit tillbaka, så kunnenI sedan fortsätta eder färd.»002:017 Och männen sade till henne: »Vi vilja likväl vara fria ifrån dened som du nu har tagit av oss,002:018 om du, när vi komma in i landet, underlåter att binda detta rödasnöre i det fönster genom vilket du har släppt ned oss, ochlikaledes om du icke har din fader och din moder och dinabröder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.002:019 Dock, om någon går åstad, utom dörrarna till ditt hus, så kommehans blod över hans huvud, och vi äro utan skuld; om däremotnågons hand kommer vid en av dem som äro inne i ditt hus, så mådennes blod komma över vårt huvud.002:020 Och om du förråder vårt förehavande, så äro vi likaledes friaifrån den ed som du har tagit av oss.»002:021 Hon svarade: »Vare det såsom I haven sagt.» Och så lät hon demgå, och de drogo åstad. Men hon band det röda snöret i fönstret.002:022 Så drogo de nu åstad och kommo upp i bergsbygden och stannadedär i tre dagar, till dess att deras förföljare hade vänttillbaka; ty dessa hade sökt efter dem överallt på vägarna, menhade icke funnit dem.002:023 Sedan vände de båda männen tillbaka och kommo ned frånbergsbygden och gingo över floden och kommo så till Josua, Nunsson; och de förtäljde för honom allt vad som hade vederfaritsdem.002:024 Och de sade till Josua: »HERREN har givit hela landet i vårhand; alla landets inbyggare äro i ångest för oss.»