003:001 Bittida följande morgon bröt Josua med alla Israels barn uppfrån Sittim och kom till Jordan; där stannade de om natten,innan de gingo över.003:002 Men efter tre dagar gingo tillsyningsmännen genom lägret003:003 och bjödo folket och sade: »Så snart I fån se HERRENS, ederGuds, förbundsark, och att de levitiska prästerna bära den,skolen ock I bryta upp från eder plats och följa efter den003:004—låten dock mellan den och eder vara ett avstånd av vid passtvå tusen alnar; närmare mån I icke komma den—på det att Imån kunna veta vilken väg I skolen gå, ty I haven icke förutdragit den vägen fram.»003:005 Och Josua sade till folket: »Helgen eder, ty i morgon skallHERREN göra under bland eder.»003:006 Därefter sade Josua till prästerna: »Tagen förbundsarken ochdragen åstad framför folket.» Då togo de förbundsarken och gingoframför folket.003:007 Och HERREN sade till Josua: »I dag skall jag begynna att göradig stor i hela Israels ögon, på det att de må förnimma, attsåsom jag har varit med Mose, så vill jag ock vara med dig.003:008 Bjud du nu prästerna som bära förbundsarken och säg: 'Så snart Ikommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen Istanna där, vid Jordan.'»003:009 Då sade Josua till Israels barn: »Träden fram hit och hörenHERRENS, eder Guds, ord.»003:010 Och Josua sade: »Härav skolen I förnimma att en levande Gud ärmitt ibland eder, och att han förvisso vill fördriva för ederkananéerna, hetiterna, hivéerna, perisséerna, girgaséerna,amoréerna och jebuséerna:003:011 förbundsarken, hela jordens Herres förbundsark, drager nuframför eder över Jordan.003:012 Väljen alltså ut tolv män ur Israels stammar, en man för varstam.003:013 Så snart då prästerna som bära HERRENS, hela jordens Herres, arkstå stilla med sina fötter i Jordans vatten, det vatten somkommer uppifrån, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall ståsåsom en samlad hög.»003:014 Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, ochprästerna som buro förbundsarken gingo framför folket.003:015 När nu de som buro arken kommo till Jordan, så att prästerna,som buro arken, med sina fötter vidrörde yttersta randen avvattnet i Jordan, vilken under hela skördetiden är full överalla sina bräddar,003:016 då stannade det vatten som kom uppifrån, och blev stående såsomen samlad hög långt borta, uppe vid Adam, staden som liggerbredvid Saretan; och det vatten som flöt ned mot Hedmarkshavet,Salthavet, blev sålunda helt och hållet avskuret. Och folketgick över mitt emot Jeriko.003:017 Men prästerna som buro HERRENS förbundsark stodo orörliga påtorr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick över på torr mark,till dess att allt folket helt och hållet hade kommit överJordan.
004:001 Då nu allt folket helt och hållet hade kommit över Jordan, sadeHERREN till Josua:004:002 »Väljen ut bland folket tolv män, en man ur var stam,004:003 och bjuden dem och sägen: 'Tagen här ur Jordan, från den platsdär prästerna stodo med sina fötter, tolv stenar, och lyften uppdem och fören dem över med eder, och läggen ned dem på detställe, där I skolen lägra eder i natt.'»004:004 Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett blandIsraels barn, en man ur var stam.004:005 Och Josua sade till dem: »Dragen åstad framför HERRENS, ederGuds, ark, och gån ut mitt i Jordan; och var och en av eder mådär lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels barnsstammar.004:006 Detta skall nämligen bliva ett minnesmärke bland eder. När dåedra barn i framtiden fråga: 'Vad betyda dessa stenar?',004:007 skolen I svara dem så: 'De betyda att Jordans vatten här blevavskuret i sitt lopp, framför HERRENS förbundsark; ja, när dengick över Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp.Därför skola dessa stenar vara ett åminnelsemärke för Israelsbarn till evärdlig tid.'»004:008 Då gjorde Israels barn såsom Josua bjöd dem; de togo upp tolvstenar ur Jordan, såsom HERREN hade tillsagt Josua, efterantalet av Israels barns stammar; och de förde dem över med sigtill lägerstället och lade ned dem där.004:009 Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, på samma platsdär prästerna som buro förbundsarken hade stått med sina fötter;och de finnas kvar där ännu i dag.004:010 Och prästerna som buro arken blevo stående mitt i Jordan, tilldess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josuaatt tillsäga folket, alldeles i enlighet med vad Mose förut hadebjudit Josua; och folket gick över med hast.004:011 Men när allt folket helt och hållet hade kommit över, gick ockHERRENS ark över, jämte prästerna, och tog plats framför folket.004:012 Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stamdrogo väpnade åstad i spetsen för Israels barn, såsom Mose hadetillsagt dem.004:013 Det var vid pass fyrtio tusen män som så drogo åstad, väpnadetill strid, för att kämpa inför HERREN på Jerikos hedmarker.004:014 På den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels ögon, ochde fruktade honom, såsom de fruktat Mose, så länge denne levde.004:015 Och HERREN sade till Josua:004:016 »Bjud prästerna som bära vittnesbördets ark att stiga upp urJordan.»004:017 Och Josua bjöd prästerna och sade: »Stigen upp ur Jordan.»004:018 När då prästerna som buro HERRENS förbundsark stego upp urJordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torra landet,förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och nådde,såsom förut, upp över alla sina bräddar.004:019 Det var på tionde dagen i första månaden som folket steg upp urJordan; och de lägrade sig i Gilgal, på gränsen av östraJerikoområdet.004:020 Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua iGilgal.004:021 Och han sade till Israels barn: »När nu edra barn i framtidenfråga sina fäder: 'Vad betyda dessa stenar?',004:022 då skolen I göra det kunnigt för edra barn och säga: 'Israelgick på torr mark över denna Jordan,004:023 i det att HERREN, eder Gud, lät vattnet i Jordan torka utframför eder, till dess I haden gått över den, likasom HERREN,eder Gud, gjorde med Röda havet, som han lät torka ut framföross, till dess vi hade gått över det;004:024 på det att alla folk på jorden må förnimma huru stark HERRENShand är, så att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'»
005:001 Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västrasidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERRENhade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medanvi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hadeicke längre mod att stå emot Israels barn.005:002 Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar ochomskär åter Israels barn, för andra gången.»005:003 Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vidFörhudshöjden.005:004 Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk avmankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hadedött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.005:005 Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttågetblivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknenunder vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.005:006 Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tidalla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten,förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ockHERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han meded hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter avmjölk och honung.005:007 Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, demomskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivitomskurna under vägen.005:008 Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar därde voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.005:009 Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat fråneder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal,såsom det heter ännu i dag.005:010 Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtidden fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.005:011 Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade axav landets säd, just på den dagen.005:012 Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd,och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året avlandet Kanaans avkastning.005:013 Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det hanlyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ettdraget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom ochfrågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»005:014 Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jaghar just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sittansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har minherre att säga till sin tjänare?»005:015 Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dinaskor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josuagjorde så.
006:001 Och Jeriko hade sina portar stängda, det höll sig tillstängt för Israels barn; ingen gick ut eller in. 006:002 Men HERREN sade till Josua: »Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsmän, i din hand. 006:003 Tågen nu omkring staden, så många stridbara män I ären, runt omkring staden en gång; så skall du göra i sex dagar. 006:004 Och sju präster skola bära de sju jubelbasunerna framför arken; men på sjunde dagen skolen I tåga omkring staden sju gånger; och prästerna skola stöta i basunerna. 006:005 Och när det blåses i jubelhornet med utdragen ton, och I hören basunljudet, skall allt folket upphäva ett stort härskri; då skola stadsmurarna falla på stället, och folket skall draga in över dem, var och en rätt fram.» 006:006 Då kallade Josua, Nuns son, till sig prästerna och sade till dem: »Tagen förbundsarken, och sju präster skola bära sju jubelbasuner framför HERRENS ark.» 006:007 Och till folket blev sagt: »Dragen ut och tågen omkring staden; och den väpnade skaran skall draga framför HERRENS ark.» 006:008 Då nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju präster som buro jubelbasunerna framför HERREN åstad och stötte i basunerna; och HERRENS förbundsark följde efter dem. 006:009 Och den väpnade skaran gick framför prästerna som stötte i basunerna, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter arken, under det att man alltjämt stötte i basunerna. 006:010 Men Josua hade bjudit folket och sagt: »I skolen icke upphäva något härskri eller låta höra eder röst eller ens låta något ord utgå av eder mun, förrän den dag då jag säger till eder: 'Häven upp ett härskri'; då skolen I upphäva ett härskri.» 006:011 Och när han så hade låtit bära HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en gång, gingo de in i lägret och stannade i lägret över natten. 006:012 Och följande morgon stod Josua bittida upp, och prästerna togo HERRENS ark. 006:013 Och de sju präster som buro de sju jubelbasunerna framför HERRENS ark gingo alltjämt och stötte i basunerna; och den väpnade skaran gick framför dem, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter HERRENS ark, under det att man alltjämt stötte i basunerna. 006:014 De tågade också nu på andra dagen en gång omkring staden och återvände sedan till lägret; så gjorde de i sex dagar. 006:015 Men på sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppgång och tågade då sju gånger omkring staden på samma sätt; endast denna dag tågade de sju gånger omkring staden. 006:016 Och när prästerna sjunde gången stötte i basunerna, sade Josua till folket: »Häven upp ett härskri, ty HERREN har givit eder staden. 006:017 Men staden med allt vad däri är skall givas till spillo åt HERREN; allenast skökan Rahab skall få leva, jämte alla som äro inne i hennes hus, därför att hon gömde de utskickade som vi hade sänt åstad. 006:018 Men tagen eder väl till vara för det tillspillogivna, så att I icke, sedan I haven givit det till spillo, ändå tagen något av det tillspillogivna och därigenom kommen Israels läger att hemfalla åt tillspillogivning, och så dragen olycka över det. 006:019 Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt HERREN och ingå till HERRENS skatt.» 006:020 Då hov folket upp ett härskri, och man stötte i basunerna. Ja, när folket hörde basunljudet, hov det upp ett stort härskri; då föllo murarna på stället, och folket drog över dem in i staden, var och en rätt fram; så intogo de staden. 006:021 Och de gåvo till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar, får och åsnor, och slogo dem med svärdsegg. 006:022 Men till de båda män som hade bespejat landet sade Josua: »Gån in i skökans hus och fören kvinnan, jämte alla som tillhöra henne, ut därifrån, såsom I med ed haven lovat henne.» 006:023 Då gingo de unga män som hade varit där såsom spejare ditin och förde ut Rahab, jämte hennes fader och moder och hennes bröder och alla som tillhörde henne; hela hennes släkt förde de ut. Och de släppte dem utanför Israels läger. 006:024 Men staden med allt vad som fanns däri brände de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i HERRENS hus. 006:025 Men skökan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta därför att hon gömde de utskickade som Josua hade sänt åstad för att bespeja Jeriko. 006:026 På den tiden lät Josua folket svärja denna ed: »Förbannad vare inför HERREN den man som tager sig före att åter bygga upp denna stad, Jeriko. När han lägger dess grund, må detta kosta honom hans äldste son, och när han sätter upp dess portar, må detta kosta honom hans yngste son.» 006:027 Och HERREN var med Josua, så att ryktet om honom gick ut över hela landet.
007:001 Men Israels barn förgrepo sig trolöst på det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog något av det tillspillogivna. Då upptändes HERRENS vrede mot Israels barn. 007:002 Och Josua sände från Jeriko några män åstad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, öster om Betel, och sade till dem: »Dragen ditupp och bespejen landet.» Så drogo då männen upp och bespejade Ai. 007:003 Och när de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: »Allt folket behöver icke draga ditupp; om vid pass två eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du behöver icke låta allt folket göra sig mödan att tåga dit, ty dess invånare äro få.» 007:004 Alltså fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa måste fly för ajiterna. 007:005 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, förföljde de de övriga utanför stadsporten ända till Sebarim och slogo dem på sluttningen där. Då blev folkets hjärta förfärat, det blev såsom vatten. 007:006 Och Josua med de äldste i Israel rev sönder sina kläder, och föll ned på sitt ansikte till jorden framför HERRENS ark och låg där ända till aftonen, och de strödde stoft på sina huvuden. 007:007 Och Josua sade: »Ack, Herre, HERRE, varför har du då fört detta folk över Jordan, om du vill giva i amoréernas hand och så förgöra oss? O att vi hade beslutit oss för att stanna på andra sidan Jordan! 007:008 Ack Herre, vad skall jag nu säga, sedan Israel har tagit till flykten för sina fiender? 007:009 När kananéerna och landets alla övriga inbyggare få höra detta, skola de omringa oss och utrota till och med vårt namn från jorden. Vad vill du då göra för ditt stora namns ära?» 007:010 Men HERREN svarade Josua: »Stå upp. Varför ligger du så på ditt ansikte? 007:011 Israel har syndat, de hava överträtt det förbund som jag stadgade för dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava gömt det bland sitt eget gods. 007:012 Därför kunna Israels barn icke stå emot sina fiender, utan de måste taga till flykten för sina fiender, ty de äro nu själva hemfallna åt tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifrån eder det tillspillogivna. 007:013 Stå nu upp och helga folket och säg: Helgen eder till i morgon. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Något tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna stå emot dina fiender, förrän I skiljen det tillspillogivna från eder. 007:014 I morgon skolen I träda fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN då låter träffas av lotten skall den ena släkten efter den andra träda fram; och i den släkt som HERREN låter träffas av lotten skall den ena familjen efter den andra träda fram; och i den familj som HERREN låter träffas av lotten skall den ena mannen efter den andra träda fram. 007:015 Och den som då träffas av lotten såsom skyldig till förgripelse på det tillspillogivna, han skall brännas upp i eld med allt vad han har, därför att han överträdde HERRENS förbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.» 007:016 Så lät nu Josua bittida följande morgon Israel träda fram, den ena stammen efter den andra; då träffades Juda stam av lotten. 007:017 När han då lät Juda släkter träda fram, träffade lotten seraiternas släkt; och när han lät seraiternas släkt träda fram, den ena mannen efter den andra, träffades Sabdi av lotten. 007:018 När han då lät hans familj träda fram, den ena mannen efter den andra, träffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 007:019 Då sade Josua till Akan: »Min son, giv ära åt HERREN, Israels Gud, och bekänn, honom till pris: säg mig vad du gjort och dölj intet för mig.» 007:020 Akan svarade Josua och sade: »Det är sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty så har jag gjort: 007:021 jag såg ibland bytet en dyrbar mantel från Sinear och två hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick begärelse och tog det; se, det är gömt i jorden, i mitten av mitt tält, och silvret underst.» 007:022 Då sände Josua några män dit för att se efter, och de skyndade till tältet; och de funno det gömt där i hans tält, och silvret underst. 007:023 Och de togo det ur tältet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inför HERREN. 007:024 Då tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får, och hans tält, och allt övrigt som han hade, och förde alltsammans upp till Akors dal. 007:025 Och Josua sade: »Varför drog du olycka över oss? Nu skall ock HERREN i dag låta olycka komma över dig.» Och Israels menighet stenade honom; de brände upp dem i eld och kastade stenar på dem. 007:026 Och de uppkastade över honom ett stort stenröse, som finnes kvar ännu i dag; och så vände sig HERREN ifrån sin vredes glöd. Därav fick det stället namnet Akors dal, såsom det heter ännu i dag.
008:001 Och HERREN sade till Josua: »Frukta icke och var icke förfärad;tag med dig allt krigsfolket och stå upp och drag åstad mot Ai.Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hansstad och hans land.008:002 Och du skall göra med Ai och dess konung på samma sätt som dugjorde med Jeriko och dess konung; dock mån I behålla rovetdärifrån och boskapen, såsom edert byte. Lägg nu ett bakhåll motstaden, på andra sidan därom.»008:003 Då bröt Josua upp med allt krigsfolket för att draga åstad motAi. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tapprastestridsmännen, och sände dem ut om natten.008:004 Och han bjöd dem och sade: »Given akt: I skolen lägga eder ibakhåll mot staden, på andra sidan därom, men läggen eder ickealltför långt ifrån staden; och hållen eder alla redo.008:005 Själv skall jag, med allt det folk som är kvar hos mig, ryckafram mot staden. När de då draga ut mot oss såsom förra gången,vilja vi fly för dem.008:006 Då skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem långtbort ifrån staden; ty de skola tänka: 'De flyr för oss, nu såsomförra gången.'008:007 Men under det att vi fly för dem, skolen I bryta fram ifrånbakhållet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit deni eder hand.008:008 Och så snart I haven fått staden i edert våld, skolen I tändaeld på den; efter HERRENS ord skolen I så göra. Given akt på vadjag nu har bjudit eder.»008:009 Så sände Josua dem åstad, och de gingo och lade sig i bakhållmellan Betel och Ai, väster om Ai. Men Josua stannade övernatten bland folket.008:010 Och bittida följande morgon mönstrade Josua folket och drog så,med de äldste i Israel i spetsen för folket, upp till Ai.008:011 Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med dituppoch ryckte allt närmare, till dess de kommo mitt emot staden;där lägrade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.008:012 Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakhåll mellanBetel och Ai, väster om staden.008:013 Och sedan folket hade blivit uppställt, såväl hela lägret, norrom staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.008:014 När konungen i Ai såg detta, skyndade sig männen i staden, hansjälv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut tillstrid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framförhedmarken; han själv visste nämligen icke att ett bakhåll varlagt mot honom på andra sidan om staden.008:015 Och Josua och hela Israel läto slå sig av dem och flydde åtöknen till.008:016 Då uppbådades allt folket i staden till att förfölja dem; ochunder det att de förföljde Josua, blevo de lockade långt bortifrån staden.008:017 Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogout efter Israel och lämnade staden öppen, i det att de förföljdeIsrael.
008:018 Och HERREN sade till Josua: »Räck ut lansen, som du har i dinhand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.» Då räckte Josuaut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.008:019 Och de som lågo i bakhåll bröto med hast upp från sin plats ochskyndade åstad, så snart han räckte ut sin hand, och kommo in istaden och intogo den; och de tände strax eld på staden.008:020 När då männen från Ai vände sig om, fingo de se röken frånstaden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utväg att fly,vare sig hit eller dit, då nu det folk som flydde åt öknen vändesig mot sina förföljare.008:021 Ty när Josua och hela Israel sågo att de som lågo i bakhåll hadeintagit staden, och att röken steg upp från staden, vände de omoch angrepo ajiterna.008:022 De andra drogo nu också ut från staden emot dem, så att de kommomitt emellan israeliterna och fingo dem på båda sidor om sig,och dessa nedgjorde dem då och läto ingen av dem slippa undanoch rädda sig.008:023 Men konungen i Ai blev levande tagen till fånga och förd tillJosua.008:024 Och när Israel hade dräpt alla Ais invånare ute på fältet, iöknen, dit de hade förföljt dem, och dessa allasammans så hadefallit för svärdsegg och blivit nedgjorda, då vände hela Israeltillbaka till Ai och slog med svärdsegg också dem som voro där.008:025 Och de som föllo på den dagen, män och kvinnor, utgjordetillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.008:026 Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade räcktut lansen, förrän alla Ais invånare hade blivit givna tillspillo.008:027 Allenast boskapen och rovet från denna stad togo israeliternasåsom sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givitJosua.008:028 Och Josua brände upp Ai och gjorde det till en grushög förevärdlig tid, till en ödemark, såsom det är ännu i dag.008:029 Och konungen i Ai lät han hänga upp på en påle, där han fickhänga ända till aftonen. Men när solen gick ned, tog man påJosuas befallning hans döda kropp ned från pålen och kastade denvid ingången till stadsporten; och man uppkastade över den ettstort stenröse, som finnes kvar ännu i dag.008:030 Då byggde Josua åt HERREN, Israels Gud, ett altare på bergetEbal,008:031 såsom HERRENS tjänare Mose hade bjudit Israels barn, och såsomdet var föreskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggnastenar, vid vilka man icke hade kommit med något järn; och pådet offrade de brännoffer åt HERREN och slaktade tackoffer.008:032 Och han lät där på stenarna sätta en avskrift av Moses lag, denlag som Mose hade skrivit och förelagt Israels barn.008:033 Och Israels menighet, med dess äldste och tillsyningsmän ochdomare, stod på båda sidor om arken, så att de hade framför sigde levitiska prästerna som buro HERRENS förbundsark, menigheten,främlingar såväl som infödingar, den ena hälften vänd mot bergetGerissim och den andra hälften mot berget Ebal, i enlighet medvad HERRENS tjänare Mose hade bjudit, nämligen att man förstskulle välsigna Israels folk.008:034 Därefter läste han upp alla lagens ord, välsignelsen ochförbannelsen, alldeles såsom det var skrivet i lagboken.008:035 Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlät Josua attuppläsa inför Israels hela församling, med kvinnor och barn, ochinför de främlingar som följde med dem.009:001 Då nu alla de konungar som bodde på andra sidan Jordan, iBergsbygden, i Låglandet och i hela kustlandet vid Stora havetupp emot Libanon, hörde vad som hade skett—hetiterna,amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna—009:002 slöto de sig endräktigt tillhopa för att strida mot Josua ochIsrael.
009:003 Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jerikooch Ai,009:004 togo också de sin tillflykt till list: de gingo åstad ochföregåvo sig vara sändebud; de lade utslitna packsäckar på sinaåsnor, så ock utslitna, sönderspruckna och hopflickade vinläglarav skinn,009:005 och togo utslitna, lappade skor på sina fötter och klädde sig iutslitna kläder, varjämte allt det bröd de togo med sig tillreskost var torrt och söndersmulat.009:006 Så gingo de till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honomoch Israels män: »Vi hava kommit hit från ett avlägset land;sluten nu förbund med oss.»009:007 Men Israels män svarade hivéerna: »Kanhända bon I här mittibland oss; huru skulle vi då kunna sluta förbund med eder?»009:008 Då sade de till Josua: »Vi vilja bliva dig underdåniga.» Josuafrågade dem: »Vilka ären I då, och varifrån kommen I?»009:009 De svarade honom: »Dina tjänare hava kommit från ett mycketavlägset land för HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi havahört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten009:010 och allt vad han har gjort med amoréernas konungar, de två påandra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen iBasan, som bodde i Astarot.009:011 Därför sade våra äldste och alla vårt lands inbyggare till oss:'Tagen reskost med eder och gån dem till mötes och sägen tilldem: Vi vilja bliva eder underdåniga, sluten nu förbund medoss.'009:012 Detta vårt bröd var nybakat, när vi togo det med oss tillreskost hemifrån, den dag vi gåvo oss i väg för att gå tilleder; men se, nu är det torrt och söndersmulat.009:013 Dessa vinläglar, som voro nya, när vi fyllde dem, se, de äro nusönderspruckna. Och dessa kläder och skor som vi hava på osshava blivit utslitna under vår mycket långa resa.»009:014 Då togo männen av deras reskost, men rådfrågade icke HERRENSmun.009:015 Och Josua tillförsäkrade dem fred och slöt ett förbund med dem,att de skulle få leva; och menighetens hövdingar gåvo dem sined.
009:016 Men när tre dagar voro förlidna, sedan de hade slutit förbundmed dem, fingo de höra att de voro från grannskapet, ja, att debodde mitt ibland dem.009:017 Då bröto Israels barn upp och kommo på tredje dagen till derasstäder; och deras städer voro: Gibeon, Kefira, Beerot ochKirjat-Jearim.009:018 Likväl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetenshövdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Menhela menigheten knorrade mot hövdingarna.009:019 Då sade alla hövdingarna till menigheten: »Vi hava givit dem våred vid HERREN, Israels Gud; därför kunna vi nu icke komma viddem.009:020 Detta är vad vi vilja göra med dem, i det att vi låta dem leva,på det att icke förtörnelse må komma över oss, för edens skullsom vi hava svurit dem.»009:021 Och hövdingarna sade till dem att de skulle få leva; men demåste bliva vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten,såsom hövdingarna hade sagt till dem.009:022 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade:»Varför haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket långt bortafrån eder', fastän I bon mitt ibland oss?009:023 Så varen I därför nu förbannade; I skolen aldrig upphöra attvara trälar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus.»009:024 De svarade Josua och sade: »Det hade blivit berättat för dinatjänare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjänare Mose atthan ville giva eder hela detta land och förgöra alla landetsinbyggare för eder; därför fruktade vi storligen för våra liv,när I kommen, och så gjorde vi detta.009:025 Och se, nu äro vi i din hand. Vad dig synes gott och rätt attgöra med oss, det må du göra.»009:026 Och han gjorde så med dem; han friade dem från Israels barnshand, så att de icke dräpte dem;009:027 men tillika bestämde Josua på den dagen att de skulle blivavedhuggare och vattenbärare och vid HERRENS altare—såsom deäro ännu i dag—på den plats som han skulle utvälja.
010:001 Då nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, hörde att Josua hadeintagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort medAi och dess konung på samma sätt som han hade gjort med Jerikooch dess konung, och att invånarna i Gibeon hade ingått fred medIsrael och fingo bo mitt ibland dem,010:002 fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en storstad, såsom en av konungastäderna, ja, det var större än Ai, ochdess män voro alla tappra.010:003 Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, sände till Hoham,konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia,konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och lätsäga:010:004 »Kommen hitupp till mig och hjälpen mig, så att vi kunna slågibeoniterna, ty de hava ingått fred med Josua och Israelsbarn.»010:005 Så församlade sig då de fem amoreiska konungarna, konungen iJerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen iLakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina härar;och de belägrade Gibeon och angrepo det.010:006 Men gibeoniterna sände till Josua i lägret vid Gilgal och lätosäga: »Drag icke din hand från dina tjänare, utan kom hitupptill oss med hast och undsätt oss och hjälp oss, ty konungarnaöver amoréerna, som bo i bergsbygden, hava församlat sig motoss.»010:007 Då drog Josua ditupp från Gilgal med allt sitt krigsfolk ochalla sina tappraste stridsmän.010:008 Och HERREN sade till Josua: »Frukta icke för dem, ty jag hargivit dem i dina händer; ingen av dem skall kunna stå dig emot.»010:009 Och Josua kom plötsligt över dem, ty han tågade hela natten,sedan han hade brutit upp från Gilgal.010:010 Och HERREN sände en sådan förvirring bland dem, när de fingo seisraeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vidGibeon; därefter förföljde de dem på vägen upp till Bet-Horonoch nedgjorde dem, och drevo dem ända till Aseka och Mackeda.010:011 Och när de så, under sin flykt för Israel, hade kommit till densluttning som går ned från Bet-Horon, lät HERREN stora stenarfalla över dem från himmelen, hela vägen ända till Aseka, så attde blevo dödade; de som dödades genom hagelstenarna voro tilloch med flera än de som Israels barn dräpte med svärd.
010:012 Och Josua talade till HERREN på den dag då HERREN gav amoréernai Israels barns våld; han sade inför Israel:»Du sol, stå stilla i Gibeon,du måne, i Ajalons dal!»
010:013 Då stod solen stilla, och månen blev stående, till dess folkethade tagit hämnd på sina fiender.
Detta finnes ju upptecknat i »Den redliges bok». Solen blevstående mitt på himmelen nästan en hel dag och hastade icke attgå ned.010:014 Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna,i det att HERREN då lydde en mans ord; ty HERREN stridde förIsrael.
010:015 Och Josua med hela Israel vände tillbaka till lägret vid Gilgal.
010:016 Men de fem konungarna flydde och gömde sig i grottan vidMackeda.010:017 Då blev det inberättat för Josua: »Man har funnit de femkonungarna gömda i grottan till Mackeda.»010:018 Josua sade: »Vältren stora stenar framför ingången till grottan,och sätten dit folk för att bevaka den.010:019 Men I andra, stannen icke, utan förföljen edra fiender, ochnedgören dem som bliva efter; låten dem icke komma in i sinastäder, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.»
010:020 Då nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stortnederlag och nedgjort dem—varvid dock några av dem lyckadesrädda sig och komma in i de befästa städerna—010:021 vände allt folket välbehållet tillbaka till Josua i lägret vidMackeda, ty ingen vågade mer ens röra sin tunga mot någon avIsraels barn.010:022 Då sade Josua: »Öppnen grottan och fören de fem konungarna tillmig, ut ur grottan.»010:023 De gjorde så och förde de fem konungarna ut till honom urgrottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen iJarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.010:024 När dessa konungar hade blivit förda ut till Josua, kalladeJosua till sig alla Israels män och sade till anförarna förkrigsfolket som hade dragit med honom: »Träden fram och sättedra fötter på dessa konungars halsar.» Och de trädde fram ochsatte sina fötter på deras halsar.010:025 Sedan sade Josua till dem: »Frukten icke och varen ickeförsagda, utan varen frimodiga och oförfärade, ty så skallHERREN göra med alla sina fiender som I kommen i strid med.»010:026 Därefter lät Josua slå dem till döds och hänga upp dem på fempålar; och de fingo på pålarna ända till aftonen.010:027 Men vid solnedgången togos de på Josuas befallning ned frånpålarna och kastades in i grottan där de hade varit gömda; ochframför ingången till grottan lade man stora stenar, som liggakvar där ännu i denna dag.010:028 Och Josua intog Mackeda på den dagen och slog dess invånare ochdess konung med svärdsegg; han gav det till spillo med alla demsom voro därinne och lät ingen slippa undan. Och han gjorde medkonungen i Mackeda på samma sätt som han hade gjort med konungeni Jeriko.010:029 Därefter drog Josua med hela Israel från Mackeda till Libna ochbelägrade Libna.010:030 Och HERREN gav också det och dess konung i Israels hand; och deslogo dess invånare med svärdsegg, alla dem som voro därinne,och läto ingen därinne slippa undan. Och han gjorde med desskonung på samma sätt som han hade gjort med konungen i Jeriko.010:031 Sedan drog Josua med hela Israel från Libna till Lakis ochbelägrade och angrep det.010:032 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, så att de intogo det påandra dagen; och de slogo dess invånare med svärdsegg, alla demsom voro därinne—alldeles såsom de hade gjort med Libna.010:033 Då drog Horam, konungen i Geser, upp för att hjälpa Lakis; menJosua slog honom och hans folk och lät ingen av dem slippaundan.010:034 Och från Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och debelägrade och angrepo det.010:035 Och de intogo det samma dag och slogo dess invånare medsvärdsegg, och han gav på den dagen till spillo alla dem somvoro därinne—alldeles såsom han hade gjort med Lakis.010:036 Sedan drog Josua med hela Israel från Eglon upp till Hebron ochbelägrade det.010:037 Och de intogo det och slogo dess invånare och dess konung medsvärdsegg, så ock alla dess lydstäder och alla dem som vorodärinne, och han lät ingen slippa undan—alldeles såsom hanhade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem somvoro därinne.010:038 Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till Debir ochbelägrade det.010:039 Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydstäder,och de slogo deras invånare med svärdsegg; de gåvo till spilloalla dem som voro därinne, och han lät ingen slippa undan. Hangjorde med Debir och dess konung på samma sätt som han hadegjort med Hebron, och såsom han hade gjort med Libna och desskonung.010:040 Så intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Låglandetoch Bergssluttningarna, och slog alla konungar där och lät ingenslippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, såsomHERREN, Israels Gud, hade bjudit.010:041 Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, så ockhela landet Gosen ända till Gibeon.010:042 Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua på en gång,ty HERREN, Israels Gud, stridde för Israel.010:043 Därefter vände Josua med hela Israel tillbaka till lägret vidGilgal.
011:001 Då nu Jabin, konungen i Hasor, hörde detta, sände han bud tillJobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungeni Aksaf011:002 och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och påHedmarken, söder om Kinarot, och i Låglandet, så ock iNafot-Dor, västerut,011:003 vidare till kananéerna österut och västerut och till amoréerna,hetiterna, perisséerna och jebuséerna i Bergsbygden, så och tillhivéerna nedanför Hermon, i Mispalandet.011:004 Dessa drogo nu ut med alla sina härar, en folkskara så talriksom sanden på havets strand, jämte hästar och vagnar i stormyckenhet.011:005 Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och lägradesig tillhopa vid Meroms vatten, för att strida mot Israel.011:006 Men HERREN sade till Josua: »Frukta icke för dem, ty i morgonvid denna tid vill jag själv giva dem allasammans slagna iIsraels våld. På deras hästar skall du avskära fotsenorna, ochderas vagnar skall du bränna upp i eld.»
011:007 Och Josua kom med allt sitt krigsfolk plötsligt över dem vidMeroms vatten och anföll dem.011:008 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem ochförföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och tillMispedalen, österut; de slogo dem och läto ingen slippa undan.011:009 Och Josua gjorde med dem såsom HERREN hade befallt honom: påderas hästar lät han avskära fotsenorna, och deras vagnar läthan bränna upp i eld.011:010 Därefter, vid samma tid, vände Josua tillbaka och intog Hasoroch slog dess konung med svärd; ty Hasor var fordom huvudstadenför alla dessa riken.011:011 Alla de som voro därinne blevo slagna med svärdsegg och givnatill spillo, så att intet som anda hade lämnades kvar; ochsjälva Hasor brände han upp i eld.011:012 Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungastäderna medalla deras konungar, och han slog deras invånare med svärdseggoch gav dem till spillo, såsom HERRENS tjänare Mose hade bjudit.011:013 Dock brände Israel icke upp någon av de städer som lågo påhöjder, utom Hasor allena, ty det uppbrändes av Josua.011:014 Och allt rovet från dessa städer, så ock boskapen, togo Israelsbarn såsom sitt byte; men alla människor i dem slogo de medsvärdsegg, till dess att de hade förgjort dem; de läto intet somanda hade bliva kvar.011:015 Såsom HERREN hade bjudit sin tjänare Mose, så hade Mose bjuditJosua, och så gjorde Josua; han underlät icke något av allt detsom HERREN hade bjudit Mose.011:016 Så intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet ochhela landet Gosen, Låglandet och Hedmarken, så ock Israelsbergsbygd och dess lågland,011:017 landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända tillBaal-Gad i Libanonsdalen nedanför berget Hermon; och allakonungar där tog han till fånga och slog dem till döds.011:018 I lång tid förde Josua krig mot alla dessa konungar.011:019 Om man undantager de hivéer som bodde i Gibeon, fanns ingen stadsom ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla medstrid.011:020 Ty från HERREN kom det att de förstockade sina hjärtan ochmötte Israel med krig, för att de skulle givas till spillo, ochför att nåd icke skulle vederfaras dem; i stället skulle deförgöras, såsom HERREN hade bjudit Mose.011:021 Under denna tid drog Josua åstad och utrotade anakiterna iBergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd ochi hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras städer tillspillo.011:022 I Israels barns land lämnades inga anakiter kvar; allenast iGasa, Gat och Asdod blevo några kvar.011:023 Så intog Josua hela landet, alldeles såsom HERREN hade lovatMose; och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter derasavdelningar och stammar. Och landet hade nu ro från krig.
012:001 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning på andra sidan Jordan, på östra sidan, landet från bäcken Arnon ända till berget Hermon, så ock hela Hedmarken på östra sidan: 012:002 Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon och rådde över landet Aroer vid bäcken Arnons strand och från dalens mitt, samt över ena hälften av Gilead ända till bäcken Jabbok, som är Ammons barns gräns, 012:003 ävensom över Hedmarken ända upp till Kinarotsjön, på östra sidan, och ända ned till Hedmarkshavet, Salthavet, på östra sidan, åt Bet-Hajesimot till, och längre söderut till trakten nedanför Pisgas sluttningar. 012:004 Vidare intogo de Ogs område, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafaéerna och bodde i Astarot och Edrei. 012:005 Han rådde över Hermons bergsbygd och över Salka och hela Basan ända till gesuréernas och maakatéernas område, så ock över andra hälften av Gilead, till Sihons område, konungens i Hesbon. 012:006 HERRENS tjänare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tjänare Mose hade givit landet till besittning åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam. 012:007 Och följande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo på andra sidan Jordan, på västra sidan, från Baal-Gad i Libanonsdalen ända till Halakberget, som höjer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning åt Israels stammar, efter deras avdelningar, 012:008 såväl Bergsbygden, Låglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock Öknen och Sydlandet, hetiternas, amoréernas, kananéernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land.) 012:009 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en, 012:010 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en, 012:011 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en, 012:012 konungen i Eglon en, konungen i Geser en, 012:013 konungen i Debir en, konungen i Geder en, 012:014 konungen i Horma en, konungen i Arad en, 012:015 konungen i Libna en, konungen i Adullam en, 012:016 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en, 012:017 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en, 012:018 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en, 012:019 konungen i Madon en, konungen i Hasor en, 012:020 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en, 012:021 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en, 012:022 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en, 012:023 konungen över Dor i Nafat-Dor en, konungen över Goim vid Gilgal en, 012:024 konungen i Tirsa en—tillsammans trettioen konungar.
013:001 Då nu Josua var gammal och kommen till hög ålder, sade HERREN till honom: »Du är gammal och kommen till hög ålder, men ännu återstår av landet en mycket stor del som skall intagas. 013:002 Detta är nämligen vad som återstår av landet: alla filistéernas kretsar och hela gesuréernas land. 013:003 Ty allt som finnes mellan Sihor, öster om Egypten, och Ekrons område norrut räknas till Kananéernas land, nämligen vad filistéernas fem hövdingar innehava—den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron—så ock avéernas område, 013:004 hela kananéernas land söderut, vidare Meara, som tillhör sidonierna, ända till Afek, ända till amoréernas område. 013:005 och gebaléernas land samt hela Libanonstrakten österut, från Baal-Gad, nedanför berget Hermon, ända dit där vägen går till Hamat— 013:006 alla inbyggarna i bergsbygden, från Libanon ända till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag själv fördriva för Israels barn. Men fördela du genom lottkastning landet åt Israel till arvedel, såsom jag har bjudit dig. 013:007 Ja, redan nu må du utskifta detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stam.» 013:008 Jämte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem på andra sidan Jordan, på östra sidan, just såsom HERRENS tjänare Mose gav den åt dem: 013:009 landet från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalens mitt, så ock hela Medebaslätten ända till Dibon, 013:010 jämte alla övriga städer som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, vilken regerade i Hesbon, ända till Ammons barns område, 013:011 vidare Gilead och gesuréernas och maakatéernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Basan ända till Salka, 013:012 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar såsom en av de sista rafaéerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem. 013:013 Dock fördrevo Israels barn icke gesuréerna och maakatéerna; därför bodde ock gesuréer och maakatéer kvar bland Israels folk, såsom de göra ännu i dag. 013:014 (Men åt Levi stam gav han icke någon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer äro hans arvedel, såsom han har sagt honom.) 013:015 Mose gav alltså land åt Rubens barns stam, efter deras släkter. 013:016 De fingo området från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalens mitt, så ock hela slätten vid Medeba, 013:017 Hesbon med alla dess lydstäder på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, 013:018 Jahas, Kedemot, Mefaat, 013:019 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget, 013:020 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot, 013:021 alla städerna på slätten, hela Sihons rike, amoréernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose jämte de midjanitiska hövdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde där i landet. 013:022 Bileam, Beors son, spåmannen, dräptes ock av Israels barn med svärd, jämte andra som då blevo slagna av dem. 013:023 Och gränsen för Rubens barn var Jordan; den utgjorde gränsen. Detta är Rubens barns arvedel, efter deras släkter, städerna med sina byar. 013:024 Likaledes gav Mose land åt Gads stam, åt Gads barn, efter deras släkter. 013:025 De fingo till sitt område Jaeser och alla städer i Gilead och hälften av Ammons barns land, ända till det Aroer som ligger gent emot Rabba, 013:026 vidare landet från Hesbon ända till Ramat-Hammispe och Betonim, och från Mahanaim ända till Lidebirs område, 013:027 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det övriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gränsen, upp till ändan av Kinneretsjön, landet på andra sidan Jordan, på östra sidan. 013:028 Detta är Gads barns arvedel, efter deras släkter, städerna med sina byar. 013:029 Och Mose gav också land åt ena hälften av Manasse stam, så att denna hälft av Manasse barns stam fick land, efter sina släkter. 013:030 Deras område utgjordes av landet från Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio städer, 013:031 alltså ock av halva Gilead jämte Astarot och Edrei, Ogs huvudstäder i Basan; detta gavs åt Makirs, Manasses sons, barn, nämligen åt ena hälften av Makirs barn, efter deras släkter. 013:032 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan. 013:033 Men åt Levi stam gav Mose icke någon arvedel. HERREN, Israels Gud, är deras arvedel, såsom han har sagt dem.
014:001 Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaansland, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, ochhuvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftadeåt dem,014:002 nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsomHERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och denena halva stammen.014:003 Ty de två övriga stammarna och den andra halva stammen hade avMose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men leviterna hadehan icke givit någon arvedel bland dem.014:004 Ty Josefs barn utgjorde två stammar, Manasse och Efraim; och åtleviterna gav man icke någon särskild del av landet, utanallenast några städer att bo i, med tillhörande utmarker förderas boskap och deras övriga egendom.014:005 Såsom HERREN hade bjudit Mose, så gjorde Israels barn, när deutskiftade landet014:006 Men Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenaséenKaleb, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet själv vad HERRENsade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kades-Barnea.014:007 Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände migåstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgavsedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd.014:008 Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folketshjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.014:009 Då betygade Mose på den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, detland som din fot har beträtt skall vara din och dina barnsarvedel för evärdlig tid, därför att du i allt har efterföljtHERREN, min Gud.'014:010 Och se, nu har HERREN låtit mig leva, såsom han lovade, iytterligare fyrtiofem år, sedan HERREN talade så till Mose—deår Israel vandrade i öknen; se, jag är nu åttiofem år gammal.014:011 Ännu i dag är jag lika stark som jag var den dag då Mose sändemig åstad, ja, sådan min kraft då var, sådan är den ännu, varesig det gäller att strida eller att vara ledare och anförare.014:012 Så giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade på dendagen. Du hörde ju själv då att anakiterna bo där, och att därfinnas stora befästa städer; måhända är HERREN med mig, så attjag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat.»014:013 Då välsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebrontill arvedel.014:014 Alltså fick då kenaséen Kaleb, Jefunnes son, Hebron tillarvedel, såsom det är ännu i dag, därför att han i allt hadeefterföljt HERREN, Israels Gud.014:015 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den störste mannenbland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig.
015:001 Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder. 015:002 Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik, 015:003 gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka. 015:004 Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder.» 015:005 Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp. 015:006 Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten. 015:007 Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan. 015:008 Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen. 015:009 Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim. 015:010 Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna. 015:011 Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet. 015:012 Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter. 015:013 Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron. 015:014 Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar. 015:015 Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer. 015:016 Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.» 015:017 När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru. 015:018 Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?» 015:019 Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna. 015:020 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter. 015:021 Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur, 015:022 Kina, Dimona, Adada, 015:023 Kedes, Hasor och Jitnan, 015:024 Sif, Telem, Bealot, 015:025 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor, 015:026 Amam, Sema, Molada, 015:027 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet, 015:028 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, 015:029 Baala, Ijim, Esem, 015:030 Eltolad, Kesil, Horma, 015:031 Siklag, Madmanna, Sansanna, 015:032 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon—tillsammans tjugunio städer med sina byar. 015:033 I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna, 015:034 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, 015:035 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 015:036 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim—fjorton städer med sina byar; 015:037 Senan, Hadasa, Migdal-Gad, 015:038 Dilean, Mispe, Jokteel, 015:039 Lakis, Boskat, Eglon, 015:040 Kabbon, Lamas, Kitlis, 015:041 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda—sexton städer med sina byar; 015:042 Libna, Eter, Asan, 015:043 Jifta, Asna, Nesib, 015:044 Kegila, Aksib och Maresa—nio städer med sina byar; 015:045 Ekron med underlydande städer och byar; 015:046 från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar; 015:047 vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen. 015:048 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko, 015:049 Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir, 015:050 Anab, Estemo, Anim, 015:051 Gosen, Holon och Gilo—elva städer med sina byar; 015:052 Arab, Ruma, Esean, 015:053 Janum, Bet-Tappua, Afeka, 015:054 Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior—nio städer med sina byar; 015:055 Maon, Karmel, Sif, Juta, 015:056 Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 015:057 Kain, Gibea och Timna—tio städer med sina byar; 015:058 Halhul, Bet-Sur, Gedor, 015:059 Maarat, Bet-Anot och Eltekon—sex städer med sina byar; 015:060 Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba—två städer med sina byar; 015:061 I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 015:062 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi—sex städer med sina byar. 015:063 Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.
016:001 Och lotten föll ut för Josefs barn sålunda: Landet från Jordanvid Jeriko till Jerikos vatten österut, öknen, som från Jerikohöjer sig uppåt Bergsbygden mot Betel.016:002 Och gränsen gick vidare från Betel till Lus och så fram tillarkiternas område, mot Atarot.016:003 Därefter gick den västerut ned till jafletiternas område, ändatill Nedre Bet-Horons område och till Geser; sedan gick den utvid havet.016:004 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.016:005 Efraims barn fingo, efter sina släkter, sina gränser sålunda:Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar ändatill Övre Bet-Horon.016:006 Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns.Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Silo. Däreftergick den fram där i öster till Janoa.016:007 Från Janoa gick den ned till Atarot och Naara, träffade såJeriko och gick ut vid Jordan.016:008 Från Tappua gick gränsen västerut till Kanabäcken och gick sedanut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter derassläkter.016:009 Dit hörde ock de städer som avsöndrades åt Efraims barn inomManasse barns arvedel, alla dessa städer med sina byar.016:010 Men de fördrevo icke kananéerna som bodde i Geser; därför boddeock kananéerna kvar bland Efraims barn, såsom de göra ännu idag, men de blevo arbetspliktiga tjänare under dem.
017:001 Och Manasse stam fick sin lott sålunda, ty han var Josefsförstfödde: Makir, Manasses förstfödde, Gileads fader, fickGilead och Basan, ty han var en stridsman.017:002 Manasses övriga barn fingo ock land, efter sina släkter:Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefersbarn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons,manliga avkomlingar, efter deras släkter.017:003 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir,son till Manasse, hade inga söner, utan allenast döttrar; ochhans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.017:004 Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, ochstamhövdingarna och sade: »HERREN bjöd Mose att giva oss enarvedel bland våra bröder.» Då gav man dem, efter HERRENSbefallning, en arvedel bland deras faders bröder.017:005 Alltså blevo de lotter som tillföllo Manasse tio—förutomGileads land och Basan på andra sidan Jordan—017:006 eftersom Manasses döttrar fingo en arvedel bland hans söner. MenGileads land hade Manasses övriga barn fått.017:007 Och Manasse fick sin gräns bestämd sålunda: Den gick från Asertill Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; därefter gick gränsenåt höger, till En-Tappuas inbyggare.017:008 (Tappuas land tillföll nämligen Manasse, men själva Tappua,inemot Manasse gräns, tillföll Efraims barn.)017:009 Och gränsen gick vidare ned till Kanabäcken, söder om bäcken;men städerna där tillföllo Efraim, fastän de lågo bland Manassestäder. Manasse gräns gick vidare norr om bäcken och gick sedanut vid havet.017:010 Det som låg söder om den tillföll Efraim, men det som låg norrom den tillföll Manasse, och deras gräns var havet; och i norrnådde de till Aser och i öster till Isaskar.017:011 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydandeorter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor ochunderlydande orter, invånarna i En-Dor och underlydande orter,invånarna i Taanak och underlydande orter, invånarna i Megiddooch underlydande orter, de tre höjdernas land.017:012 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa städer, utan kananéernaförmådde hålla sig kvar där i landet.017:013 När sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananéernaarbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.017:014 Och Josefs barn talade till Josua och sade: »Varför har du givitoss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastän vi äroett talrikt folk, då ju HERREN hitintills har välsignat oss?»017:015 Då svarade Josua dem: »Om du är ett för talrikt folk, så dragupp till skogsbygden och röj dig där mark i perisséernas ochrafaéernas land, eftersom Efraims bergsbygd är dig för trång.»017:016 Men Josefs barn sade: »I bergsbygden finnes icke rum nog föross; och de kananéer som bo i dalbygden hava allasammansstridsvagnar av järn, både de som bo i Bet-Sean och underlydandeorter och de som bo i Jisreels dal.»017:017 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: »Du är etttalrikt folk och har stor kraft, därför skall du icke havaallenast en lott;017:018 utan du skall få en bergsbygd, som ju ock är en skogsbygd, mensom du skall röja upp, så att till och med utkanterna däravskola tillhöra dig. Ty du måste fördriva kananéerna, eftersom dehava stridsvagnar av järn och äro så starka.»
018:001 Och Israels barns hela menighet församlade sig i Silo och uppsatte där uppenbarelsetältet, då nu landet var dem underdånigt. 018:002 Men ännu återstodo av Israels barn sju stammar som icke hade fått sin arvedel sig tillskiftad. 018:003 Därför sade Josua till Israels barn: »Huru länge viljen I försumma att gå åstad och taga i besittning det land som HERREN, edra fäders Gud, har givit eder? 018:004 Utsen åt eder tre män för var stam, så skall jag sända dem åstad, för att de må stå upp och draga omkring i landet och sätta upp en beskrivning däröver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och så komma tillbaka till mig. 018:005 De skola nämligen uppdela det åt sig i sju delar, varvid Juda skall förbliva vid sitt område i söder och Josefs hus förbliva vid sitt område i norr. 018:006 Och sedan skolen I sätta upp beskrivningen över landet, efter dessa sju delar, och bära den hit till mig, så vill jag kasta lott för eder här inför HERREN, vår Gud. 018:007 Ty leviterna få ingen särskild del bland eder, utan HERRENS prästadöme är deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam hava redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som HERRENS tjänare Mose gav dem.» 018:008 Och männen stodo upp och gingo åstad; och när de gingo åstad bjöd Josua dem att de skulle sätta upp en beskrivning över landet, i det han sade: »Gån åstad och dragen omkring i landet och sätten upp en beskrivning däröver, och vänden sedan tillbaka till mig, så vill jag kasta lott för eder här inför HERREN i Silo.» 018:009 Så gingo då männen åstad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning över det, efter dess sju delar, med dess städer, och kommo så tillbaka till Josua i lägret vid Silo. 018:010 Sedan kastade Josua lott för dem i Silo inför HERREN, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, efter deras avdelningar. 018:011 Då nu lotten drogs för Benjamins barns stam, efter deras släkter, föll den ut så, att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. 018:012 Deras gräns på norra sidan begynte vid Jordan, och gränsen drog sig så upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick så ut i öknen vid Bet-Aven. 018:013 Därifrån gick gränsen fram till Lus, till höjden söder om Lus, det är Betel; sedan gick gränsen ned till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. 018:014 Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger gent emot Bet-Horon, söder därom, och gick så ut till Kirjat-Baal, det är staden Kirjat-Jearim inom Juda barns område. Detta var västra sidan. 018:015 Och södra sidan begynte vid ändan av Kirjat-Jearims område, och gränsen gick så åt väster fram till Neftoavattnets källa. 018:016 Sedan gick gränsen ned till ändan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och därefter ned i Hinnomsdalen, på södra sidan om Jebus' höjd, och gick så ned till Rogelskällan. 018:017 Därefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden, och gick så ned till Bohans, Rubens sons, sten. 018:018 Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken, norrut, och så ned till Hedmarken. 018:019 Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd, norrut, och så gick gränsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans södra ända. Detta var södra gränsen. 018:020 Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter. 018:021 Och de städer som tillföllo Benjamins barns stam, efter deras släkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 018:022 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, 018:023 Avim, Para, Ofra, 018:024 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba—tolv städer med sina byar; 018:025 Gibeon, Rama, Beerot, 018:026 Mispe, Kefira, Mosa, 018:027 Rekem, Jirpeel, Tarala, 018:028 Sela, Elef, Jebus, det är Jerusalem, Gibeat och Kirjat— fjorton städer med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras släkter.
019:001 Och den andra lotten föll ut för Simeon, för Simeons barns stam, efter deras släkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel. 019:002 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada, 019:003 Hasar-Sual, Bala, Esem, 019:004 Eltolad, Betul, Horma, 019:005 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 019:006 Bet-Lebaot och Saruhen—tretton städer med deras byar; 019:007 Ain, Rimmon, Eter och Asan—fyra städer med deras byar; 019:008 därtill alla de byar som lågo runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. 019:009 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var för stor för dem; därför fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel. 019:010 Den tredje lotten drogs ut för Sebulons barn, efter deras släkter; och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. 019:011 Därifrån drog sig deras gräns västerut uppåt till Mareala och träffade Dabbeset och träffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam. 019:012 På andra sidan från Sarid, österut mot solens uppgång, vände den sig åt Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 019:013 Därifrån gick den fram österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. 019:014 Härförbi böjde sig gränsen i norr till Hannaton och gick så ut vid Jifta-Els dal. 019:015 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem —tolv städer med deras byar. 019:016 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar. 019:017 För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn, efter deras släkter. 019:018 Och deras gräns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem, 019:019 Hafaraim, Sion, Anaharat, 019:020 Rabbit, Kisjon, Ebes, 019:021 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes; 019:022 och gränsen träffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras gräns gick ut vid Jordan—sexton städer med deras byar. 019:023 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras släkter, städerna med sina byar. 019:024 Den femte lotten föll ut för Asers barns stam, efter deras släkter. 019:025 Och deras gräns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, 019:026 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet träffade den Karmel och Sihor-Libnat. 019:027 Därefter vände den sig åt öster till Bet-Dagon och träffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick så ut till Kabul i norr. 019:028 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. 019:029 Och gränsen vände sig till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus; sedan vände sig gränsen till Hosa och gick så ut vid havet där landsträckan vid Aksib begynner. 019:030 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob—tjugutvå städer med deras byar. 019:031 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar. 019:032 För Naftali barn föll den sjätte lotten ut, för Naftali barn, efter deras släkter. 019:033 Och deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och gick så ut vid Jordan. 019:034 Och gränsen vände sig västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok; den träffade Sebulon i söder, och Aser träffade den i väster och Juda med Jordan i öster. 019:035 Och den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 019:036 Adama, Rama, Hasor, 019:037 Kedes, Edrei, En-Hasor, 019:038 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes—nitton städer med deras byar. 019:039 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar. 019:040 För Dans barns stam, efter deras släkter, föll den sjunde lotten ut. 019:041 Och gränsen för deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, 019:042 Saalabbin, Ajalon, Jitla, 019:043 Elon, Timna, Ekron, 019:044 Elteke, Gibbeton, Baalat, 019:045 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 019:046 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med området framför Jafo. 019:047 (Men när sedan Dans barns område gick förlorat för dem, drogo Dans barn upp och belägrade Lesem och intogo det och slogo dess invånare med svärdsegg; och sedan de så hade tagit det i besittning, bosatte de sig där och kallade Lesem för Dan, efter Dans, sin faders, namn.) 019:048 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar. 019:049 När Israels barn så hade utskiftat landet efter dess gränser, gåvo de åt Josua, Nuns son, en särskild arvedel ibland sig. 019:050 Efter HERRENS befallning gåvo de honom nämligen den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig där. 019:051 Dessa voro de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de nu fördelningen av landet.