020:001 Och HERREN talade till Josua och sade:020:002 »Tala till Israels barn och säg: Utsen åt eder de fristäder omvilka jag har talat till eder genom Mose,020:003 de städer till vilka en dråpare som ouppsåtligen, utan vett ochvilja, har dödat någon må kunna fly; och I skolen hava dem såsomtillflyktsorter undan blodshämnaren.020:004 Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vidingången till stadsporten och omtala sin sak för de äldste i denstaden; därefter må de taga honom in i staden till sig och givahonom en plats där han får bo ibland dem.020:005 Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämnadråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödatsin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom.020:006 Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har ståtttill rätta inför menigheten, och till dess den dåvarandeöversteprästen har dött; sedan må dråparen vända tillbaka ochkomma till sin stad från vilken han har flytt.»020:007 Så helgade de då därtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd,Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det är Hebron, i Judabergsbygd.020:008 Och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan,utsågo de därtill inom Rubens stam Beser i öknen på slätten,inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan iBasan.020:009 Dessa voro de städer som för alla Israels barn, och för defrämlingar som bodde ibland dem, bestämdes att vara orter tillvilka var och en som ouppsåtligen hade dödat någon finge fly, såatt han skulle slippa dö för blodshämnarens hand, innan han hadestått till rätta inför menigheten.
021:001 Och huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar 021:002 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: »HERREN bjöd genom Mose att man skulle giva oss städer att bo i, med tillhörande utmarker för vår boskap.» 021:003 Så gåvo då Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande utmarker. 021:004 För kehatiternas släkter föll lotten ut så, att bland dessa leviter prästen Arons söner genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton städer. 021:005 Och Kehats övriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam tio städer. 021:006 Gersons barn åter fingo genom lotten ur Isaskars stams släkter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Basan, tretton städer. 021:007 Meraris barn fingo, efter sina släkter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv städer. 021:008 Israels barn gåvo nu åt leviterna dessa städer med tillhörande utmarker, genom lottkastning, såsom HERREN hade bjudit genom Mose. 021:009 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer: 021:010 Bland kehatiternas släkter bland Levi barn fingo Arons söner följande, ty dem träffade lotten först: 021:011 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det är Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. 021:012 Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son. 021:013 Åt prästen Arons söner gav man alltså dråparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, 021:014 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, 021:015 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, 021:016 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker—nio städer ur dessa två stammar; 021:017 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker, 021:018 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker—fyra städer. 021:019 De städer som Arons söner, prästerna, fingo utgjorde alltså tillsammans tretton städer, med tillhörande utmarker. 021:020 Och Kehats barns släkter av leviterna, nämligen de övriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam följande städer, som lotten bestämde åt dem: 021:021 Man gav dem dråparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker, 021:022 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker— fyra städer; 021:023 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker, 021:024 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker— fyra städer; 021:025 och ur ena hälften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker—två städer. 021:026 De städer som de övriga Kehats barns släkter fingo utgjorde alltså tillsammans tio, med tillhörande utmarker. 021:027 Bland leviternas släkter fingo vidare Gersons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker—två städer; 021:028 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, 021:029 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker—fyra städer; 021:030 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, 021:031 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker—fyra städer; 021:032 och ur Naftali stam dråparfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker—tre städer. 021:033 Gersoniternas städer, efter deras släkter, utgjorde alltså tillsammans tretton städer, med tillhörande utmarker. 021:034 Och de övriga leviterna, Meraris barns släkter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker, 021:035 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker—fyra städer. 021:036 021:037 021:038 och ur Gads stam dråparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker, 021:039 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker— tillsammans fyra städer. 021:040 De städer som dessa de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fingo på sin lott, efter sina släkter, utgjorde alltså tillsammans tolv städer. 021:041 Tillsammans utgjorde levitstäderna inom Israels barns besittningsområde fyrtioåtta städer med tillhörande utmarker. 021:042 Var och en av dessa städer skulle bestå av själva staden och tillhörande utmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer. 021:043 Så gav då HERREN åt Israel hela det land som han med ed hade lovat giva åt deras fäder; och de togo det i besittning och bosatte sig där. 021:044 Och HERREN lät dem hava ro på alla sidor, alldeles såsom han med ed hade lovat deras fäder; och ingen av deras fiender kunde stå dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand. 021:045 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.
022:001 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 022:002 och sade till dem: »I haven hållit allt vad HERRENS tjänare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder. 022:003 I haven under denna långa tid, ända till denna dag, icke övergivit edra bröder, och I haven hållit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder hålla. 022:004 Och nu har HERREN, eder Gud, låtit edra bröder komma till ro, såsom han lovade dem; så vänden nu om och gån hem till edra hyddor i det land I haven fått till besittning, det som HERRENS tjänare Mose har givit eder på andra sidan Jordan. 022:005 Allenast mån I noga hålla och göra efter de bud och den lag som HERRENS tjänare Mose har givit eder, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och iakttagen hans bud och hållen eder till honom och tjänen honom av allt edert hjärta och av all eder själ.» 022:006 Och Josua välsignade dem och lät dem gå, och så gingo de hem till sina hyddor. 022:007 Ty åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land jämte deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua lät dem gå hem till sina hyddor, välsignade han dem 022:008 och sade till dem: »Vänden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven fått, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor myckenhet; skiften så med edra bröder bytet från edra fiender.» 022:009 Så vände då Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifrån de övriga israeliterna, bort ifrån Silo i Kanaans land, för att begiva sig till Gileads land, det land de hade fått till besittning, och där de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose. 022:010 När så Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de där ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare. 022:011 Och de övriga israeliterna fingo höra sägas: »Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, på andra sidan om de övriga israeliternas område.» 022:012 När Israels barn hörde detta, församlade sig deras hela menighet i Silo för att draga upp till strid mot dem. 022:013 Därefter sände Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, prästen Eleasars son, 022:014 och med honom tio hövdingar, en hövding för var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter. 022:015 Och när dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade: 022:016 »Så säger hela HERRENS menighet: Vad är detta för en otrohet som I haven begått mot Israels Gud, då I haven vänt eder bort ifrån HERREN, därigenom att I haven byggt eder ett altare och sålunda nu satt eder upp mot HERREN? 022:017 Är det icke nog att vi hava begått missgärningen med Peor, från vilken vi ännu i dag icke hava blivit renade, och för vilken en hemsökelse drabbade HERRENS menighet? 022:018 Viljen I nu ytterligare vända eder bort ifrån HERREN? Om I i dag sätten eder upp mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans förtörnelse drabba Israels hela menighet. 022:019 Men om det land I haven fått till besittning tyckes eder vara orent, så dragen över till det land HERREN har tagit till besittning, där HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar där bland oss. Sätten eder icke upp mot HERREN och sätten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare. 022:020 När Akan, Seras son, hade trolöst förgripit sig på det tillspillogivna, kom icke då förtörnelse över Israels hela menighet, så att han själv icke blev den ende som förgicks genom den missgärningen? 022:021 Då svarade Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam och talade till huvudmännen för Israels ätter: 022:022 »Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel må ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN—du må då i dag undandraga oss din hjälp!— 022:023 om vi hava byggt altaret åt oss, därför att vi vilja vända oss bort ifrån HERREN, och om vi vilja offra därpå brännoffer eller spisoffer eller frambära tackoffer därpå, då må HERREN själv utkräva vad vi hava förskyllt. 022:024 Nej, vi hava sannerligen gjort så av fruktan för vad som kunde hända, i det att vi tänkte att edra barn i framtiden skulle kunna säga till våra barn: 'Vad haven I att göra med HERREN, Israels Gud? 022:025 HERREN har ju satt Jordan till gräns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; alltså haven I ingen del i HERREN.' Och så skulle edra barn kunna hindra våra barn från att frukta HERREN. 022:026 Därför sade vi: Må vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, 022:027 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan bådas efterkommande efter oss, att vi vilja förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och tackoffer, så att edra barn i framtiden icke kunna säga till våra barn: 'I haven ingen del i HERREN.' 022:028 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de så säga till oss och våra efterkommande, då kunna vi svara: 'Sen på den bild av HERRENS altare, som våra fäder hava gjort, men icke till brännoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.' 022:029 Bort det, att vi skulle sätta oss upp mot HERREN och nu vända oss bort ifrån HERREN genom att bygga ett altare till brännoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat än HERRENS, vår Guds, altare, som står framför hans tabernakel.» 022:030 Då nu prästen Pinehas och menighetens hövdingar, nämligen huvudmännen för Israels ätter, som voro med honom, hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem. 022:031 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: »Nu hava vi förnummit att HERREN är mitt ibland oss, därav nämligen, att I icke haven velat begå en sådan otrohet mot HERREN. Därmed haven I ock räddat Israels barn undan HERRENS hand.» 022:032 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, jämte hövdingarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de övriga israeliterna och avgåvo sin berättelse härom inför dem. 022:033 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de tänkte icke mer på att draga upp till strid mot dem, för att fördärva det land där Rubens barn och Gads barn bodde. 022:034 Och Rubens barn och Gads barn gåvo namn åt altaret; de sade: »Ett vittne är det mellan oss, att HERREN är Gud.»
023:001 En lång tid härefter, när HERREN hade låtit Israel få ro föralla dess fiender runt omkring, och då Josua var gammal ochkommen till hög ålder,023:002 kallade han till sig hela Israel, dess äldste, dess huvudmän,dess domare och tillsyningsmän och sade till dem: »Jag är nugammal och kommen till hög ålder.023:003 Och I haven själva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde medalla dessa folk, när I drogen härin, ty HERREN eder Gud, striddesjälv för eder.023:004 Se, dessa folk som ännu äro kvar har jag genom lottkastningfördelat åt eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifrånJordan intill Stora havet västerut, för att icke nämna alla defolk jag har utrotat.023:005 Och HERREN, eder Gud, skall själv driva dem undan för eder ochförjaga dem för eder, så att I skolen taga deras land ibesittning, såsom HERREN, eder Gud, har lovat eder.023:006 Men varen I nu ståndaktiga i att hålla och göra allt vad som ärföreskrivet i Moses lagbok, så att I icke viken av därifrån varesig till höger eller till vänster,023:007 och icke träden i gemenskap med dessa folk som ännu äro kvar härjämte eder, ej heller nämnen deras gudars namn eller svärjen viddem eller tjänen och tillbedjen dem.023:008 Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I hålla eder, såsom I havengjort ända till denna dag,023:009 varför ock HERREN har fördrivit för eder stora och mäktiga folk,så att ingen har kunnat stå eder emot ända till denna dag.023:010 En enda man bland eder jagade tusen framför sig, ty HERREN, ederGud, stridde själv för eder, såsom han hade lovat eder.023:011 Så haven nu noga akt på eder själva, så att I älsken HERREN,eder Gud.023:012 Ty om I vänden eder bort ifrån honom, och hållen eder tillåterstoden av dessa folk som ännu äro kvar här jämte eder, ochbefrynden eder med dem, så att I träden i gemenskap med dem ochde med eder,023:013 då mån I förvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skallfördriva dessa folk undan för eder, utan de skola bliva edertill en snara och ett giller och bliva ett gissel för edra sidoroch taggar i edra ögon, till dess I bliven utrotade ur dettagoda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.023:014 Se, jag går nu all världens väg. Så besinnen då av allt ederthjärta och av all eder själ att intet har uteblivit av allt detgoda som HERREN, eder Gud, har lovat angående eder; det har alltgått i fullbordan för eder, intet därav har uteblivit.023:015 Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder harkommit över eder, så skall ock HERREN låta allt det onda kommaöver eder, till dess han har förgjort eder ur detta goda land,som HERREN, eder Gud, har givit eder.023:016 Om I nämligen överträden HERRENS, eder Guds, förbund, det somhan har stadgat för eder, och gån åstad och tjänen andra gudaroch tillbedjen dem, så skall HERRENS vrede upptändas mot eder,och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som hanhar givit eder.»
024:001 Och Josua församlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, dess domare och dess tillsyningsmän, och de trädde fram inför Gud. 024:002 Och Josua sade till allt folket: »Så säger HERREN, Israels Gud: På andra sidan floden bodde edra fäder i forna tider; så gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tjänade där andra gudar. 024:003 Men jag hämtade eder fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans säd talrik; jag gav honom Isak, 024:004 och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau; men Jakob och hans söner drogo ned till Egypten. 024:005 Sedan sände jag Mose och Aron och hemsökte Egypten med de gärningar jag där gjorde, och därefter förde jag eder ut. 024:006 Och när jag förde edra fäder ut ur Egypten och I haden kommit till havet, förföljde egyptierna edra fäder med vagnar och ryttare ned i Röda havet. 024:007 Då ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mörker mellan eder och egyptierna och lät havet komma över dem, så att det övertäckte dem; ja, I sågen med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i öknen en lång tid. 024:008 Därefter förde jag eder in i amoréernas land, vilka bodde på andra sidan Jordan, och de inläto sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, så att I intogen deras land, och jag förgjorde dem för eder. 024:009 Då uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände och lät kalla till sig Bileam, Beors son, för att denne skulle förbanna eder. 024:010 Men jag ville icke höra på Bileam, utan han måste välsigna eder, och jag räddade eder ur hans hand. 024:011 Och när I haden gått över Jordan och kommit till Jeriko, gåvo sig Jerikos borgare i strid med eder, så och amoréerna, perisséerna, kananéerna, hetiterna och girgaséerna, hivéerna och jebuséerna; men jag gav dem i eder hand. 024:012 Och jag sände getingar framför eder, och genom dessa förjagades amoréernas två konungar för eder, icke genom ditt svärd eller din båge. 024:013 Och jag gav eder ett land varpå du icke hade nedlagt något arbete, så ock städer som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av vingårdar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I äta. 024:014 Så frukten nu HERREN och tjänen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjänen HERREN. 024:015 Men om det misshagar eder att tjäna HERREN, så utväljen åt eder i dag vem I viljen tjäna, antingen de gudar som edra fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I själva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tjäna HERREN.» 024:016 Då svarade folket och sade: »Bort det, att vi skulle övergiva HERREN och tjäna andra gudar! 024:017 Nej, HERREN är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder upp ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som inför våra ögon har gjort dessa stora under, och bevarat oss på hela den väg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram. 024:018 HERREN har förjagat för oss alla dessa folk, så ock amoréerna som bodde i landet. Därför vilja vi ock tjäna HERREN; ty an är vår Gud.» 024:019 Josua sade till folket: »I kunnen icke tjäna HERREN, ty han är en helig Gud; han är en nitälskande Gud, han skall icke hava fördrag med edra överträdelser och synder. 024:020 Om I övergiven HERREN och tjänen främmande gudar, så skall han vända sig bort och låta det gå eder illa och förgöra eder, i stället för att han hittills har låtit det gå eder väl.» 024:021 Men folket sade till Josua: »Icke så, utan vi vilja tjäna HERREN.» 024:022 Då sade Josua till folket: »I ären nu själva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN åt eder, för att tjäna honom.» De svarade: »Ja.» 024:023 Han sade: »Så skaffen nu bort de främmande gudar som I haven bland eder, och böjen edra hjärtan till HERREN, Israels Gud.» 024:024 Folket svarade Josua: »HERREN, vår Gud, vilja vi tjäna, och hans röst vilja vi höra.» 024:025 Så slöt då Josua på den dagen ett förbund med folket och förelade dem lag och rätt i Sikem. 024:026 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den där, under eken som stod vid HERRENS helgedom. 024:027 Och Josua sade till allt folket: »Se, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har hört alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, så att I icke förneken eder Gud.» 024:028 Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel. 024:029 En tid härefter dog HERRENS tjänare Josua, Nuns son, ett hundra tio år gammal. 024:030 Och man begrov honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. 024:031 Och Israel tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de gärningar HERREN hade gjort för Israel. 024:032 Och Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, på det jordstycke som Jakob hade köpt av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel. 024:033 Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd.
Domarboken
001:001 Efter Josuas död frågade Israels barn HERREN och sade: »Vembland oss skall först draga upp mot kananéerna och strida motdem?»001:002 HERREN sade: »Juda skall göra det; se, jag har givit landet ihans hand.»001:003 Då sade Juda till sin broder Simeon: »Drag upp med mig in i minarvslott, och låt oss strida mot kananéerna, så skall jag sedantåga med dig in i din arvslott.» Så tågade då Simeon med honom.001:004 När nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananéerna och perisséerna ideras hand, så att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.001:005 Ty vid Besek träffade de på Adoni-Besek och stridde mot honom ochslogo så kananéerna och perisséerna.001:006 Och Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grepo honomoch höggo av honom hans tummar och stortår.001:007 Då sade Adoni-Besek: »Sjuttio konungar med avhuggna tummar ochstortår hämtade upp smulorna under mitt bord; efter minagärningar har Gud nu vedergällt mig.» Sedan förde de honom tillJerusalem, och där dog han.
001:008 Men Juda barn belägrade Jerusalem och intogo det och slogo dessinvånare med svärdsegg; därefter satte de eld på staden.001:009 Sedan drogo Juda barn ned för att strida mot de kananéer sombodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Låglandet.001:010 Och Juda tågade åstad mot de kananéer som bodde i Hebron—vilket fordom hette Kirjat-Arba—och de slogo Sesai, Ahimanoch Talmai.001:011 Därifrån tågade de åstad mot Debirs invånare. Men Debir hettefordom Kirjat-Sefer.001:012 Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intagerdet vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»001:013 När då Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det,gav han honom sin dotter Aksa till hustru.001:014 Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ettstycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frånåsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»001:015 Hon sade till honom: »Låt mig få en avskedsskänk; eftersom duhar gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva migvattenkällor.» Då gav Kaleb henne Illitkällorna ochTatitkällorna.
001:016 Och kainéens, Moses svärfaders, barn hade dragit upp frånPalmstaden med Juda barn till Juda öken, söder om Arad; de gingoåstad och bosatte sig bland folket där.
001:017 Men Juda tågade åstad med sin broder Simeon, och de slogo dekananéer som bodde i Sefat; och de gåvo staden till spillo; såfick den namnet Horma.001:018 Därefter intog Juda Gasa med dess område, Askelon med dessområde och Ekron med dess område.001:019 Och HERREN var med Juda, så att de intogo bergsbygden; men dekunde icke fördriva dem som bodde i dalbygden, därför att dessahade stridsvagnar av järn.001:020 Och de gåvo Hebron åt Kaleb, såsom Mose hade föreskrivit; ochhan fördrev därifrån Anaks tre söner.001:021 Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, blevo icke fördrivna avBenjamins barn; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Benjaminsbarn i Jerusalem, såsom de göra ännu dag.
001:022 Så drogo ock männen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN varmed dem.001:023 Och männen av Josefs hus läto bespeja Betel, samma stad somfordom hette Lus.001:024 Då fingo deras kunskapare se en man gå ut ur staden, och de sadetill honom: »Visa oss var vi kunna komma in i staden, så viljavi sedan göra barmhärtighet med dig.»001:025 När han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden,slog de stadens invånare med svärdsegg; men den mannen och helahans släkt läto de gå.001:026 Och mannen begav sig till hetiternas land; där byggde han enstad och gav den namnet Lus, såsom den heter ännu i dag.
001:027 Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ejheller Taanak med underlydande orter; och ej heller fördrevo deinvånarna i Dor och underlydande orter, ej heller invånarna iJibleam och underlydande orter, ej heller invånarna i Megiddooch underlydande orter, utan kananéerna förmådde hålla sig kvardär i landet.001:028 När sedan israeliterna blevo de starkare, läto de kananéernabliva arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.
001:029 Icke heller fördrev Efraim de kananéer som bodde i Geser, utan kananéerna bodde kvar bland dem där i Geser.
001:030 Sebulon fördrev icke invånarna i Kitron och invånarna i Nahalol, utan kananéerna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga under dem.
001:031 Aser fördrev icke invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, ejheller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.001:032 Alltså bodde aseriterna bland kananéerna, landets gamlainbyggare; ty de fördrevo dem icke.
001:033 Naftali fördrev icke invånarna i Bet-Semes, ej heller invånarnai Bet-Anat, utan bodde ibland kananéerna, landets gamlainbyggare; men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevoarbetspliktiga åt dem.
001:034 Men amoréerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty detillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.001:035 Och amoréerna förmådde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon ochSaalbim; men Josefs barns hand blev tung över dem, så att deblevo arbetspliktiga under dessa.001:036 Och amoréernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, frånSela vidare uppåt.
002:001 Och HERRENS ängel kom från Gilgal upp till Bokim. Och han sade:»Jag förde eder upp ur Egypten och lät eder komma in i det landsom jag med ed hade lovat åt edra fäder; och jag sade: 'Jagskall icke bryta mitt förbund med eder till evig tid.002:002 I åter skolen icke sluta förbund med detta lands inbyggare; Iskolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat höra minröst. Vad haven I gjort!—002:003 Därför säger jag nu ock: 'Jag vill icke förjaga dem för eder,utan de skola tränga eder i sidorna, och deras gudar skola blivaeder till en snara.'»002:004 När HERRENS ängel hade talat dessa ord till alla Israels barn,brast folket ut i gråt.002:005 Och de gåvo den platsen namnet Bokim; och de offrade där åtHERREN.
002:006 Sedan Josua hade låtit folket gå, drogo Israels barn åstad varoch en till sin arvedel, för att taga landet i besittning.002:007 Och folket tjänade HERREN, så länge Josua levde, och så länge deäldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade settalla de stora gärningar HERREN hade gjort för Israel.002:008 Men HERRENS tjänare Josua, Nuns son, dog, när han var ett hundratio år gammal.002:009 Och man begrov honom på hans arvedels område i Timna-Heres iEfraims bergsbygd, norr om berget Gaas.002:010 När sedan också hela det släktet hade blivit samlat till sinafäder, kom ett annat släkte upp efter dem, ett som icke vissteav HERREN eller de gärningar som han hade gjort för Israel.002:011 Då gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och tjänadeBaalerna.002:012 De övergåvo HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut urEgyptens land, och följde efter andra gudar, de folks gudar, sombodde omkring dem, och dessa tillbådo de; därmed förtörnade deHERREN.002:013 Ty när de övergåvo HERREN och tjänade Baal och Astarterna,002:014 upptändes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem iplundrares hand, och dessa utplundrade dem; han sålde dem ideras fienders hand där runt omkring, så att de icke mer kundestå emot sina fiender.002:015 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, så att de kommoi olycka, såsom HERREN hade hotat, och såsom HERREN hade svuritatt det skulle gå dem, och de kommo i stor nöd.002:016 Då lät HERREN domare uppstå, som frälste dem ur derasplundrares hand.002:017 Men de hörde icke heller på sina domare, utan lupo i trolösavfällighet efter andra gudar och tillbådo dem; de veko med hastav ifrån den väg som deras fäder hade vandrat, i lydnad förHERRENS bud, och gjorde icke såsom de.
002:018 När HERREN alltså lät någon domare uppstå bland dem, var han meddomaren och frälste dem ur deras fienders hand, så länge domarenlevde; ty då de jämrade sig över sina förtryckare och plågare,förbarmade sig HERREN.002:019 Men när domaren dog, vände de tillbaka och togo sig till vadfördärvligt var, ännu mer än deras fäder, så att de följde efterandra gudar och tjänade och tillbådo dem; de avstodo icke frånsina gärningar och sin hårdnackenhet.002:020 Därför upptändes HERRENS vrede mot Israel, så att han sade:»Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag stadgadeför deras fäder, och icke har velat höra min röst,002:021 därför skall icke heller jag hädanefter fördriva för dem en endaman av de folk som Josua lämnade efter sig, när han dog;002:022 ty jag skall med dem sätta Israel på prov, om de vilja hållaHERRENS väg och vandra därpå, såsom deras fäder hava hållit den,eller om de icke vilja det.»002:023 Alltså lät HERREN dessa folk bliva kvar och fördrev dem icke medhast; han gav dem icke i Josuas hand.
003:001 Dessa voro de folk som HERREN lät bliva kvar, för att genom demsätta Israel på prov, alla de israeliter nämligen, som ickehade varit med om alla krigen i Kanaan003:002 —allenast på det att dessa Israels barns efterkommande skullefå vara med om sådana, för att han så skulle lära dem att förakrig, dock allenast dem som förut icke hade varit med om sådana—:003:003 filistéernas fem hövdingar och alla kananéer och sidonier, samtde hivéer som bodde i Libanons bergsbygd, från bergetBaal-Hermon ända dit där vägen går till Hamat.003:004 Med dessa ville HERREN sätta Israel på prov, för att förnimma omde ville hörsamma de bud som han hade givit deras fäder.003:005 Då nu Israels barn bodde: ibland kananéerna, hetiterna,amoréerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,003:006 togo de deras döttrar till hustrur åt sig och gåvo sina döttraråt deras söner och tjänade deras gudar.
003:007 Så gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS ögon och glömdeHERREN, sin Gud, och tjänade Baalerna och Aserorna.003:008 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem iKusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israelsbarn måste tjäna Kusan-Risataim i åtta år.003:009 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då blandIsraels barn en frälsare uppstå, som frälste dem, nämligenOtniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.003:010 HERRENS Ande kom över honom, och han blev domare i Israel, ochnär han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungeni Aram, i hans hand, så att hans hand blev Kusan-Risataimövermäktig.003:011 Och landet hade nu ro i fyrtio år; så dog Otniel, Kenas' son.
003:012 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, då gavHERREN Eglon, konungen i Moab, makt över Israel, eftersom degjorde vad ont var i HERRENS ögon.003:013 Denne förenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tågade hanåstad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.003:014 Och Israels barn måste nu tjäna: Eglon, konungen i Moab, iaderton år.
003:015 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lät då bland demen frälsare uppstå, benjaminiten Ehud, Geras son, en vänsterhäntman. När Israels barn genom honom skulle sända sina skänker tillEglon, konungen i Moab,003:016 gjorde sig Ehud ett tveeggat svärd, en fot långt; och han banddetta under sina kläder vid sin högra länd.003:017 Så överlämnade han skänkerna till Eglon, konungen i Moab. MenEglon var en mycket fet man.003:018 När han nu hade överlämnat skänkerna, lät han folket som hadeburit dem gå sin väg.003:019 Men själv vände han tillbaka från Belätesplatsen vid Gilgal ochlät säga: »Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.» Närdenne då sade: »Lämnen oss i ro», gingo alla de som stodoomkring honom ut därifrån.003:020 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, där han satt isommarsalen, som han hade för sig allena, sade Ehud: »Jag harett ord från Gud att säga dig.» Då stod han upp från sin stol.003:021 Men Ehud räckte ut sin vänstra hand och tog svärdet från sinhögra länd och stötte det i hans buk,003:022 så att ock fästet följde med in efter klingan, och klinganomslöts av fettet, ty han drog icke ut svärdet ur hansbuk. Därefter gick Ehud ut i försalen;003:023 och när han hade kommit ditut, i förhallen, stängde han igendörrarna till salen efter sig och riglade dem.003:024 Sedan, då han hade gått sin väg, kommo Eglons tjänare, och närde fingo se att dörrarna till salen voro riglade, tänkte de:»Förvisso har han något avsides bestyr i sin sommarkammare.»003:025 Men sedan de hade väntat länge och väl, och han ändå ickeöppnade dörrarna till salen, togo de nyckeln och öppnade själva,och se, då låg deras herre död där på golvet.003:026 Men Ehud hade flytt undan, medan de dröjde; han hade redanhunnit förbi Belätesplatsen och flydde sedan undan till Seira.003:027 Och så snart han hade kommit hem, lät han stöta i basun Efraimsbergsbygd; då drogo Israels barn ned från bergsbygden med honomi spetsen för sig.003:028 Och han sade till dem: »Följen efter mig, ty HERREN har givitedra fiender, moabiterna, i eder hand.» Då drogo de efter honomlängre ned och besatte vadställena över Jordan för moabiternaoch läto ingen komma över.003:029 Där slogo de då moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammansansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.003:030 Så blev Moab då kuvat under Israels hand. Och landet hade nu roi åttio år.003:031 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filistéerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han frälste Israel.
004:001 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon, närEhud var död.004:002 Då sålde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, somregerade i Hasor. Hans härhövitsman var Sisera, och denne boddei Haroset-Haggoim.004:003 Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundrastridsvagnar av järn, och han förtryckte Israels barn våldsamt itjugu år.
004:004 Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var på den tidendomarinna i Israel.004:005 Hon plägade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel iEfraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, foratt hon skulle skipa rätt.004:006 Hon sände nu och lät kalla till sig Barak, Abinoams son, frånKedes i Naftali, och sade till honom: »Se, HERREN, Israels Gud,bjuder: Drag åstad upp på berget Tabor och tag med dig tio tusenman av Naftali barn och Sebulons barn.004:007 Ty jag vill draga Sisera, Jabins härhövitsman, med hans vagnaroch skaror, till dig vid bäcken Kison och giva honom i dinhand.»004:008 Barak sade till henne: »Om du går med mig, så går jag, men om duicke går med mig, så går icke heller jag.»004:009 Då svarade hon: »Ja, jag skall gå med dig; dock skall äran dåicke bliva din på den väg du nu går, utan HERREN skall säljaSisera i en kvinnas hand.» Så stod Debora upp och gick med Baraktill Kedes.
004:010 Då bådade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tiotusen man följde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom.004:011 Men kainéen Heber hade skilt sig från de övriga kainéerna,Hobabs, Moses svärfaders, barn; och han hade sina tältplatserända till terebinten i Saannim vid Kedes.004:012 Och man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hadedragit upp på berget Tabor.004:013 Då bådade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnarav järn, därtill ock allt folk han hade, att draga frånHaroset-Haggoim till bäcken Kison.004:014 Men Debora sade till Barak: »Stå upp, ty detta är den dag påvilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragitut framför dig.» Så drog då Barak ned från berget Tabor, och tiotusen man följde honom.004:015 Och HERREN sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar ochhela hans här, så att de veko tillbaka för Baraks svärd; ochSisera steg ned från sin vagn och flydde till fots.004:016 Och Barak jagade efter vagnarna och hären ända tillHaroset-Haggoim. Och hela Siseras här föll för svärdsegg; ickeen enda kom undan.
004:017 Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels,kainéen Hebers hustrus, tält; ty vänskap rådde mellan Jabin,konungen i Hasor, och kainéen Hebers hus.004:018 Då gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: »Kom in, minherre, kom in till mig, frukta intet.» Så gick han då in tillhenne i tältet, och hon höljde över honom med ett täcke.004:019 Och han sade till henne: »Giv mig litet vatten att dricka, tyjag är törstig.» Då öppnade hon mjölk- kärlet och gav honom attdricka och höljde sedan åter över honom.004:020 Och han sade till henne: »Ställ dig vid ingången till tältet;och kommer någon och frågar dig om någon är här, så svara nej.»004:021 Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare isin hand, gick därefter sakta in till honom och slog pluggengenom tinningen på honom, så att den gick ned i marken. Sådödades han, där han låg försänkt i tung sömn, medtagen avtrötthet.004:022 I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; då gick Jael utemot honom och sade till honom: »Kom hit, så skall jag visa digden man som du söker.» När han då gick in till henne, fick hanse Sisera ligga död där, med tältpluggen genom tinningen.
004:023 Så lät Gud på den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad avIsraels barn.004:024 Och Israels barns hand vilade allt tyngre på Jabin, konungen iKanaan; och till slut förgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.
005:001 De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
005:002 Att härförare förde an i Israel,att folket villigt följde dem—loven HERREN därför!005:003 Hören, I konungar;lyssnen, I furstar.Till HERRENS äravill jag, vill jag sjunga,lovsäga HERREN,Israels Gud.
005:004 HERRE, när du drog ut från Seir,när du gick fram ifrån Edoms mark,då bävade jorden,då strömmade det från himmelen,då strömmade vattenned ifrån molnen;005:005 bergen skälvdeinför HERRENS ansikte,ja, Sinai inför HERRENS,Israels Guds, ansikte.
005:006 I Samgars dagar,Anats sons,i Jaels dagarlågo vägarna öde;vandrarna måste färdassvåra omvägar.005:007 Inga styresmän funnos,inga funnos mer i Israel,förrän du stod upp, Debora,stod upp såsom en moder i Israel.005:008 Man valde sig nya gudar;då nådde striden fram till portarna.Men ingen sköld, intet spjut var att sehos de fyrtio tusen i Israel.
005:009 Mitt hjärta tillhör Israels hövdingaroch dem bland folket, som villigt följde;005:010 ja, loven HERREN.I som riden på vita åsninnor,I som sitten hemma på mattor,och I som vandren på vägen, talen härom.005:011 När man under ropskiftar byte mellan vattenhoarna,då lovprisar man därHERRENS rättfärdiga gärningar,att han i rättfärdighet regerar i Israel.Då drog HERRENS folkned till portarna.005:012 Upp, upp, Debora!Upp, upp, sjung din sång!Stå upp, Barak;tag dig fångar,du Abinoams son.
005:013 Då satte folkets kvarlevade tappre till anförare,HERREN satte migtill anförare över hjältarna.005:014 Från Efraim kommo mänsom hade rotfäst sig i Amalek;Benjamin följde digoch blandade sig med dina skaror.Ned ifrån Makirdrogo hövdingar åstad,och från Sebulon mänsom buro anförarstav.005:015 Furstarna i Isaskarslöto sig till Debora;och likasom Isaskar,så gjorde ock Barak;ned i dalen skyndade man i dennes spår.
Bland Rubens ätterhöllos stora rådslag.005:016 Men varför satt du kvaribland dina fålloroch lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?Ja, av Rubens ätterfördes stora överläggningar.005:017 Gilead stannadepå andra sidan Jordan.Och Dan varför—dröjer hanännu vid skeppen?Aser satt kvarvid havets strand,vid sina vikar stannade han.005:018 Men Sebulon var ett folksom prisgav sitt liv åt döden,Naftali likaså,på stridsfältets höjder.
005:019 Konungar drogo fram och striddeja, då stridde Kanaans konungarvid Taanak, invid Megiddos vatten;men byte av silver vunno de icke.005:020 Från himmelen fördes strid,stjärnorna striddefrån sina banor mot Sisera.
005:021 Bäcken Kison ryckte dem bort,urtidsbäcken,bäcken Kison.Gå fram, min själ, med makt!005:022 Då stampade hästarnas hovar,när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.005:023 Förbannen Meros,säger HERRENS ängel,ja, förbannen dess inbyggare,därför att de ej kommoHERREN till hjälp,HERREN till hjälp bland hjältarna.
005:024 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,Hebers hustru, kainéens,välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!005:025 Vatten begärde han;då gav hon honom mjölk,gräddmjölk bar hon frami högtidsskålen.005:026 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,sin högra hand efter arbetshammarenmed den slog hon Siseraoch krossade hans huvud,spräckte hans tinningoch genomborrade den.005:027 Vid hennes fötter sjönk han ihop,föll omkull och blev liggande;ja, vid hennes föttersjönk han ihop och föll omkull;där han sjönk ihop,där föll han dödsslagen.
005:028 Ut genom fönstretskådade hon och ropade,Siseras moder,ut genom gallret:»Varför dröjer välhans vagn att komma?Varför äro de så senfärdiga,hans vagnshästars fötter?»005:029 Då svara de klokasteav hennes hovtärnor,och själv giver hon sigdetsamma svaret:005:030 »Förvisso vunno de byte,som de nu utskifta:en flicka, ja, tvååt envar av männen,byte av praktvävnader för Siseras räkning,byte av praktvävnader, brokiga tyger;en präktig duk, ja, två brokiga dukarför de fångnas halsar.»
005:031 Så må alla dina fienderförgås, o HERRE.Men de som älska honom må likna solen,när den går upp i hjältekraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio år.
006:001 Men när Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS ögon, gavHERREN dem i Midjans hand, i sju år.006:002 Och Midjans hand blev Israel så övermäktig, att Israels barntill skydd mot Midjan gjorde sig de hålor som nu äro att se ibergen, så ock grottorna och bergfästena.006:003 Så ofta israeliterna hade sått, drogo midjaniterna, amalekiternaoch österlänningarna upp emot dem006:004 och lägrade sig där och överföllo dem och fördärvade landetsgröda ända fram emot Gasa; de lämnade inga livsmedel kvar iIsrael, inga får, oxar eller åsnor.006:005 Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina tält och kommo såtalrika som gräshoppor; de själva och deras kameler vorooräkneliga. Och de föllo in i landet för att fördärva det.006:006 Så kom Israel i stort elände genom Midjan; då ropade Israelsbarn till HERREN.006:007 Och när Israels barn ropade till HERREN för Midjans skull,006:008 sände HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem:»Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv har fört eder upp urEgypten och hämtat eder ut ur träldomshuset.006:009 Jag har räddat eder från egyptiernas hand och från alla edraförtryckares hand; jag har förjagat dem för eder och givit ederderas land.006:010 Och jag sade till eder: Jag är HERREN, eder Gud; I skolen ickefrukta de gudar som dyrkas av amoréerna, i vilkas land I bon.Men I villen icke höra min röst.
006:011 Och HERRENS ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra,som tillhörde abiesriten Joas; dennes son Gideon höll då på attklappa ut vete i vinpressen, för att bärga det undan Midjan.006:012 För honom uppenbarade sig nu HERRENS ängel och sade till honom:»HERREN är med dig, du tappre stridsman.»006:013 Gideon svarade honom: »Ack min herre, om HERREN är med oss,varför har då allt detta kommit över oss? Och var äro alla hansunder, om vilka våra fäder hava förtäljt för oss och sagt: 'Se,HERREN har fört oss upp ur Egypten'? Nu har ju HERRENförskjutit oss och givit oss i Midjans våld.»006:014 Då vände sig HERREN till honom och sade: »Gå åstad i denna dinkraft och fräls Israel ur Midjans våld; se, jag har sänt dig.»006:015 Han svarade honom: »Ack Herre, varmed kan jag frälsa Israel? Minätt är ju den oansenligaste i Manasse, och jag själv denringaste i min faders hus.»006:016 HERREN sade till honom: »Jag vill vara med dig, så att du skallslå Midjan, såsom voro det en enda man.»006:017 Men han svarade honom: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, sålåt mig få ett tecken att det är du som talar med mig.006:018 Gå icke bort härifrån, förrän jag har kommit tillbaka till digoch hämtat ut min offergåva och lagt fram den för dig.» Hansade: »Jag vill stanna, till dess du kommer igen.»
006:019 Då gick Gideon in och tillredde en killing, så ock osyrat brödav en efa mjöl; därefter lade han köttet i en korg och hälldespadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom underterebinten och satte fram det.006:020 Men Guds ängel sade till honom: Tag köttet och det osyradebrödet, och lägg det på berghällen där, och gjut spadetdäröver.» Och han gjorde så.006:021 Och HERRENS ängel räckte ut staven som han hade i sin hand ochrörde med dess ända vid köttet och det osyrade brödet; då komeld ut ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet;och därvid försvann HERRENS ängel ur hans åsyn.006:022 Då såg Gideon att det var HERRENS ängel. Och Gideon sade: »Vemig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS ängelansikte mot ansikte!»006:023 Men HERREN sade till honom: »Frid vare med dig, frukta icke; duskall icke dö.»006:024 Då byggde Gideon där ett altare åt HERREN och kallade det HERRENär frid; det finnes kvar ännu i dag i det abiesritiska Ofra.
006:025 Den natten sade HERREN till honom: »Tag den tjur som tillhör dinfader och den andra sjuåriga tjuren. Riv sedan ned detBaalsaltare som tillhör din fader, och hugg sönder Aseran somstår därinvid.006:026 Bygg därefter upp ett altare åt HERREN, din Gud, överst på dennafasta plats, och uppför det på övligt sätt; tag så den andratjuren och offra den till brännoffer på styckena av Aseran somdu har huggit sönder.»006:027 Då tog Gideon tio av sina tjänare med sig och gjorde såsomHERREN sade sagt till honom. Men eftersom han fruktade att göradet om dagen, av rädsla för sin faders hus och för männen istaden, gjorde han det om natten.006:028 Bittida följande morgon fingo mannen i staden se att Baalsaltare låg nedbrutet, att Aseran därinvid var sönderhuggen, ochatt den andra tjuren hade blivit offrad såsom brännoffer på detnyuppbyggda altaret.006:029 Då sade de till varandra: »Vem har gjort detta?» Och när defrågade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon,Joas' son, hade gjort det.006:030 Då sade männen i staden till Joas: »För din son hitut, han måstedö; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggitsönder Aseran som stod därinvid.»006:031 Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: »Viljen I utföraBaals sak, viljen I komma honom till hjälp? Den som vill utförahans sak, han skall bliva dödad innan nästa morgon. Är han Gud,så utföre han själv sin sak, eftersom denne har brutit ned hansaltare.006:032 Härav kallade man honom då Jerubbaal, i det man sade: »Baalutföre sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hansaltare.»
006:033 Och midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna hade allatillhopa församlat sig och gått över floden och lägrat sig iJisreels dal.006:034 Men Gideon hade blivit beklädd med HERRENS Andes kraft; hanstötte i basun, och abiesriterna församlade sig och följde efterhonom.006:035 Och han sände omkring budbärare i hela Manasse, så att ock deövriga församlade sig och följde efter honom; likaledes sändehan budbärare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo dåockså upp, de andra till mötes.
006:036 Och Gideon sade till Gud: »Om du verkligen vill genom min handfrälsa Israel, såsom du har lovat,006:037 så se nu här: jag lägger denna avklippta ull på tröskplatsen;ifall dagg kommer allenast på ullen, under det att marken eljestöverallt förbliver torr, då vet jag att du genom min hand skallfrälsa Israel, såsom du har lovat.»006:038 Och det skedde så, ty när han bittida dagen därefter kramade urullen, kunde han av den pressa ut så mycket dagg, att en helskål blev full med vatten.006:039 Men Gideon sade till Gud: »Må din vrede icke upptändas mot mig,därför att jag talar ännu en enda gång. Låt mig få försökablott en gång till med ullen: gör nu så, att allenast ullenförbliver torr, under det att dagg kommer eljest överallt påmarken.»006:040 Och Gud gjorde så den natten; allenast ullen var torr, meneljest hade dagg kommit överallt på marken.
007:001 Bittida följande morgon drog Jerubbaal, det är Gideon, åstad medallt folket som följde honom, och de lägrade sig vidHarodskällan; han hade då midjaniternas läger norr om sig, frånMorehöjden ned i dalen.007:002 Men HERREN sade till Gideon: »Folket som har följt dig är förtalrikt för att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; tyIsrael kunde då berömma sig mot mig och säga: 'Min egen hand harfrälst mig.'007:003 Låt därför nu utropa för folket och säga: Om någon fruktar ochär rädd, så må han vända tillbaka hem och skynda bort ifrånGileads berg.» Då vände tjugutvå tusen man av folket tillbaka,så att allenast tio tusen man stannade kvar.007:004 Men HERREN sade till Gideon: »Folket är ännu för talrikt; fördem ned till vattnet, så skall jag där göra ett urval av dem åtdig. Den om vilken jag då säger till dig: 'Denne skall gå meddig', han får gå med dig, men var och en om vilken jag sägertill dig: 'Denne skall icke gå med dig', han får icke gå med.»007:005 Så förde han då folket ned till vattnet. Och HERREN sade tillGideon: »Alla som läppja av vattnet, såsom hunden gör, dem skalldu ställa för sig, och likaså alla som falla ned på knä för attdricka.»007:006 Då befanns antalet av dem som hade läppjat av vattnet, genom attmed handen föra det till munnen, vara tre hundra man; allt detövriga folket hade fallit ned på knä för att dricka vatten.007:007 Och HERREN sade till Gideon: »Med de tre hundra män som havaläppjat av vattnet skall jag frälsa eder och giva Midjan i dinhand; allt det andra folket må begiva sig hem, var och en tillsitt.»007:008 Då tog hans folk till sig sitt munförråd och sina basuner,därefter lät han alla de andra israeliterna gå hem, var och entill sin hydda; han behöll allenast de tre hundra männen. Ochmidjaniternas läger hade han nedanför sig i dalen.
007:009 Och HERREN sade den natten till honom: »Stå upp och drag ned ilägret, ty jag har givit det i din hand.007:010 Men om du fruktar för att draga ditned, så må du gå förut meddin tjänare Pura ned till lägret007:011 och höra efter, vad man där talar; sedan skall du få mod tillatt draga ditned och bryta in i lägret.» Så gick han då med sintjänare Pura ned till förposterna i lägret.007:012 Och midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna lågodär i dalen, talrika såsom gräshoppor; och deras kameler vorooräkneliga, talrika såsom sanden på havets strand.007:013 Då nu Gideon kom dit, höll en man just på att förtälja en drömför en annan. Han sade: »Jag har nyss haft en dröm. Jag tyckteatt en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger. Denkom ända fram till tältet och slog emot det, så att det föll, ochvände upp och ned på det, och tältet blev så liggande.»007:014 Då svarade den andre och sade: »Detta betyder intet annat änisraeliten Gideons, Joas' sons, svärd; Gud har givit Midjan ochhela lägret i hans hand.»007:015 När Gideon hörde denna dröm förtäljas och hörde dess uttydning,föll han ned och tillbad. Därefter vände han tillbaka tillIsraels läger och sade: »Stån upp, ty HERREN har givitmidjaniternas läger i eder hand.
007:016 Och han delade sina tre hundra män i tre hopar och gavallasammans basuner i händerna, så ock tomma krukor, med facklorinne i krukorna.007:017 Och han sade till dem: »Sen på mig och gören såsom jag; så snartjag har kommit till utkanten av lägret, skolen I göra såsom jaggör.007:018 När nämligen jag och alla som jag har med mig stöta i basunerna,skolen ock I stöta i basunerna runt omkring hela lägret ochropa: 'För HERREN och för Gideon!'»
007:019 Så kommo nu Gideon och de hundra män, som han hade med sig, tillutkanten av lägret, när den mellersta nattväkten ingick; och manhade just ställt ut vakterna. Då stötte de i basunerna ochkrossade krukorna som de hade i sina händer.007:020 De tre hoparna stötte i basunerna och slogo sönder krukorna; defattade med vänstra handen i facklorna och med högra handen ibasunerna och stötte i dem; och de ropade: »HERRENS och Gideonssvärd!»007:021 Men de stodo stilla, var och en på sin plats, runt omkringlägret. Då begynte alla i lägret att löpa hit och dit och skriaoch fly.007:022 Och när de stötte i de tre hundra basunerna, vände HERREN denenes svärd mot den andre i hela lägret; och de som voro i lägretflydde ända till Bet-Hasitta, åt Serera till, ända till strandenvid Abel-Mehola, förbi Tabbat.007:023 Och åter församlade sig israeliterna, från Naftali och Aser ochfrån hela Manasse, och förföljde midjaniterna.
007:024 Och Gideon hade sänt omkring budbärare i hela Efraims bergsbygdoch låtit säga: »Dragen ned mot Midjan och besätten i deras vägvattendragen ända till Bet-Bara, ävensom Jordan.» Så församladesig alla Efraims män och besatte vattendragen ända tillBet-Bara, ävensom Jordan.007:025 Och de togo två midjanitiska hövdingar, Oreb och Seeb, tillfånga, och dräpte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dräpte de vidSeebspressen, och förföljde så midjaniterna. Men Orebs ochSeebs huvuden förde de över till Gideon på andra sidan Jordan.
008:001 Men Efraims män sade till honom: »Huru har du kunnat handla såmot oss? Varför bådade du icke upp oss, när du drog ut tillstrid mot Midjan?» Och de foro häftigt ut mot honom.008:002 Han svarade dem: »Vad har jag då uträttat i jämförelse mededer? Är icke Efraims efterskörd bättre än Abiesersvinbärgning?008:003 I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hövdingarna Oreboch Seeb. Vad har jag kunnat uträtta i jämförelse med eder?» Dåhan så talade, stillades deras vrede mot honom.
008:004 När sedan Gideon kom till Jordan, gick han över jämte de trehundra män som han hade med sig; och de voro trötta avförföljandet.008:005 Han sade därför till männen i Suckot: »Given några kakor bröd åtfolket som följer mig, ty de äro trötta; se, jag är nu i färdmed att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.»008:006 Men de överste i Suckot svarade: »Har du då redan Seba ochSalmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att vi skola giva brödåt din här?»008:007 Gideon sade »Nåväl; när HERREN, giver Seba och Salmunna i minhand, skall jag söndertröska edert kött med ökentörnen ochtistlar.»008:008 Så drog han vidare därifrån upp till Penuel och talade på sammasätt till dem som voro där; och männen i Penuel gåvo honom sammasvar som männen i Suckot hade givit.008:009 Då sade han ock till männen i Penuel: »När jag kommervälbehållen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.»
008:010 Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin här hossig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar avösterlänningarnas hela här; ty de stupade utgjorde ett hundratjugu tusen svärdbeväpnade män.008:011 Och Gideon drog upp på karavanvägen, öster om Noba och Jogbeha,och överföll hären, där den låg sorglös i sitt läger.008:012 Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och hantog de två midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fångaoch skingrade hela hären.
008:013 När därefter Gideon, Joas' son, vände tillbaka från striden, nedfrån Hereshöjden,008:014 fick han fatt på en ung man, en av invånarna i Suckot, ochutfrågade denne, och han måste skriva upp åt honom de överste iSuckot och de äldste där, sjuttiosju män.008:015 När han sedan kom till männen i Suckot, sade han: »Se här äro nuSeba och Salmunna, om vilka I hånfullt saden till mig: 'Har duredan Seba och Salmunna i ditt våld, eftersom du fordrar att viskola giva bröd åt dina trötta män?'»008:016 Därefter lät han gripa de äldste i staden och tog ökentörnen ochtistlar och lät männen i Suckot få känna dem.008:017 Och tornet i Penuel rev han ned och dräpte männen i staden.008:018 Och till Seba och Salmunna sade han: »Hurudana voro de män som Idräpten på Tabor?» De svarade: »De voro lika dig; var och en sågut såsom en konungason.»008:019 Han sade: »Då var det mina bröder, min moders söner. Så santHERREN lever: om I haden låtit dem leva, skulle jag icke havadräpt eder.»008:020 Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: »Stå upp och dräpdem.» Men gossen drog icke ut sitt svärd, ty han var försagd,eftersom han ännu var allenast en gosse.008:021 Då sade Seba och Salmunna: »Stå upp, du själv, och stöt ned oss;ty sådan mannen är, sådan är ock hans styrka.» Så stod då Gideonupp och dräpte Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning deprydnader som sutto på deras kamelers halsar.
008:022 Och israeliterna sade till Gideon: »Råd du över oss, och såsomdu så ock sedan din son och din sonson; ty du har frälst oss urMidjans hand.»008:023 Men Gideon svarade dem: »Jag vill icke råda över eder, och minson skall icke heller råda över eder, utan HERREN skall rådaöver eder.»008:024 Och Gideon sade ytterligare till dem: »Ett vill jag dock begäraav eder: var och en av eder må giva mig den näsring han har fåttsåsom byte.» Ty midjaniterna buro näsringar av guld, eftersom devoro ismaeliter.008:025 De svarade: »Ja, vi vilja giva dig dem.» Och de bredde ut ettkläde, och var och en kastade på detta den näsring han hade fåttsåsom byte.008:026 Och guldringarna, som han hade begärt, befunnos väga ett tusensju hundra siklar i guld—detta förutom de halsprydnader, deörhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska konungarnahade burit, och förutom de kedjor som hade suttit på deraskamelers halsar.008:027 Och Gideon lät därav göra en efod och satte upp den i sin stad,Ofra; och hela Israel lopp där i trolös avfällighet efterden. Och den blev för Gideon och hans hus till en snara.
008:028 Så blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mersitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideonlevde.