021:001 Men Israels män hade svurit i Mispa och sagt: »Ingen av ossskall giva sin dotter till hustru åt någon benjaminit.»021:002 Och nu kom folket till Betel och stannade där ända till aftoneninför Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gråt021:003 och sade: »Varför, o HERRE, Israels Gud, har sådant fått ske iIsrael, att i dag en hel stam fattas i Israel?»021:004 Dagen därefter stod folket bittida upp och byggde där ett altareoch offrade brännoffer och tackoffer.021:005 och Israels barn sade: »Finnes någon bland Israels alla stammar,som icke kom upp till HERREN med den övriga församlingen?» Tyman hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp tillHERREN i Mispa skulle straffas med döden.021:006 Och Israels barn ömkade sig över sin broder Benjamin och sade:»Nu har en hel stam blivit borthuggen från Israel.021:007 Vad skola vi göra för dem som äro kvar, så att de kunna fåhustrur? Ty själva hava vi ju svurit vid HERREN att icke åt demgiva hustrur av våra döttrar.»021:008 Och då frågade åter: »Finnes bland Israels stammar någon somicke kom upp till HERREN i Mispa?» Och se, från Jabes i Gileadhade ingen kommit till lägret, till församlingen där.021:009 Ty när folket mönstrades, befanns det att ingen av invånarna iJabes i Gilead var där.
021:010 Då sände menigheten dit tolv tusen av de tappraste männen ochbjöd dessa och sade: »Gån åstad och slån invånarna i Jabes iGilead med svärdsegg, också kvinnor och barn.021:011 Ja, detta är vad I skolen göra: allt mankön och alla de kvinnorsom hava haft med mankön att skaffa skolen I giva till spillo.021:012 Men bland invånarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra ungakvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med män, medmankön, att skaffa. Dessa förde de då till lägret i Silo iKanaans land.021:013 Sedan sände hela menigheten åstad och underhandlade med debenjaminiter som befunno sig på Rimmons klippa, och tillbjöd demfred.021:014 Så vände nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur dekvinnor från Jabes i Gilead, som man hade låtit leva. Men dessaräckte ingalunda till för dem.
021:015 Och folket ömkade sig över Benjamin, eftersom HERREN hade gjorten rämna bland Israels stammar.021:016 Och de äldste i menigheten sade: »Vad skola vi göra med dem somäro kvar, så att de kunna få hustrur? Ty alla kvinnor äro juutrotade ur Benjamin.»021:017 Och de sade ytterligare: »De undkomna av Benjamin måste få enbesittning, så att icke en stam bliver utplånad ur Israel.021:018 Men själva kunna vi icke åt dem giva hustrur av våra döttrar, tyIsraels barn hava svurit och sagt: Förbannad vare den som giveren hustru åt Benjamin.»021:019 Och de sade vidare: »En HERREN högtid plägar ju hållas år efterår i Silo, som ligger norr om Betel, öster om den väg som gårfrån Betel upp till Sikem, och söder om Lebona.»021:020 Och de bjödo Benjamins barn och sade: »Gån åstad och läggen ederi försåt i vingårdarna.021:021 När I då fån se Silos döttrar komma ut för att uppföra sinadansar, skolen I komma fram ur vingårdarna, och var och en aveder skall bland Silos döttrar rycka till sig en som kan blivahans hustru; därefter skolen I begiva eder hem till Benjaminsland.021:022 Om sedan deras fäder eller deras bröder komma och beklaga sigför oss, vilja vi säga till dem: 'Förunnen oss dem; ty ingen avoss har tagit sig någon hustru i kriget. I haven ju då ickesjälva givit dem åt dessa; ty i sådant fall haden I ådragit ederskuld.'»021:023 Och Benjamins barn gjorde så och skaffade sig hustrur, likamånga som de själva voro, bland de dansande kvinnor som derövade. Sedan begåvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggdeåter upp städerna och bosatte sig i dem.021:024 Också de övriga israeliterna begåvo sig bort därifrån, var ochen till sin stam och sin släkt, och drogo ut därifrån, var ochen till sin arvedel.
021:025 På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.
Rut
001:001 På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Dådrog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sinabåda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.001:002 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans båda sönerMahelon och Kiljon; och de voro efratiter, från Bet-Lehem i Juda.Så kommo de nu till Moabs land och vistades där.001:003 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina bådasöner.001:004 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa ochden andra Rut.001:005 Och sedan de hade bott där vid pass tio år, dogo också de båda,Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina båda söneroch sin man.001:006 Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka frånMoabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade setttill sitt folk och givit det bröd.
001:007 Så begav hon sig, jämte sina båda sonhustrur, från det ställedär hon hade vistats. Men när de nu gingo sin väg fram, för attkomma tillbaka till Juda land,001:008 sade Noomi till sina båda sonhustrur: »Vänden om och gå hemigen, var och en till sin moder.001:009 HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de bådadöda och mot mig. HERREN give eder att I mån finna ro, var i sinmans hus.» Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt001:010 och sade till henne: »Nej, vi vilja följa med dig tillbaka tillditt folk.»001:011 Men Noomi svarade: »Vänden om, mina döttrar. Varför skullen I gåmed mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilkakunna bliva män åt eder?001:012 Vänden om, mina döttrar, och gån hem, ty jag är nu för gammalatt överlämna mig åt en man. Och om jag än kunde tänka: 'Jag harännu hopp', ja, om jag ock redan i natt överlämnade mig åt enman och så verkligen födde söner,001:013 icke skullen I därför vänta, till dess att de hade blivitfullvuxna, icke skullen I därför stänga eder inne och förblivautan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelsenog för eder skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.»001:014 Då brusto de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmoder tillavsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne.001:015 Då sade hon: »Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folkoch till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.»001:016 Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vändatillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där dustannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gudär min Gud.001:017 Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven.HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än dödenkommer att skilja mig från dig.»001:018 Då hon nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå medhenne, upphörde hon att tala därom med henne.
001:019 Så gingo de båda med varandra, till dess att de kommo tillBet-Lehem. Och när de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden irörelse för deras skull, och kvinnorna sade: »Detta är juNoomi!»001:020 Men hon sade till dem: »Kallen mig icke Noomi, utan kallen migMara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma övermig.001:021 Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig kommatillbaka. Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnatemot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?»
001:022 Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, idet hon vände tillbaka från Moabs land. Och de kommo tillBet-Lehem, när kornskörden begynte.
002:001 Men Noomi hade en frände på sin mans sida, en rik man avElimeleks släkt, vid namn Boas.002:002 Och moabitiskan Rut sade till Noomi: »Låt mig gå ut på åkern ochplocka ax efter någon inför vilkens ögon jag finner nåd.» Honsvarade henne: »Ja, gå, min dotter.»002:003 Då gick hon åstad och kom till en åker och plockade där ax efterskördemännen; och det hände sig så för henne att åkerstyckettillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.002:004 Och Boas kom just då dit från Bet-Lehem; och han sade tillskördemännen: »HERREN vare med eder.» De svarade honom: »HERRENvälsigne dig.»002:005 Och Boas frågade den bland tjänarna, som hade uppsikt överskördemännen: »Vem tillhör den unga kvinnan där?»002:006 Tjänaren som hade uppsikt över skördemännen svarade och sade:»Det är en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommithit från Moabs land.002:007 Hon bad att hon skulle få plocka och hopsamla ax bland kärvarna,efter skördemännen; och så kom hon, och hon har hållit på alltsedan i morse ända till denna stund, utom att hon nyss har vilatnågot litet därinne.»002:008 Då sade Boas till Rut: »Hör, min dotter: du skall icke gå bortoch plocka ax på någon annan åker, ej heller gå härifrån, utandu skall hålla dig till mina tjänarinnor här.002:009 Se efter, var skördemännen arbeta på åkern, och gå efter dem;jag har förbjudit mina tjänare att göra dig något för när. Ochom du bliver törstig, så gå till kärlen och drick av det sommina tjänare hämta.»002:010 Då föll hon ned på sitt ansikte och bugade sig mot jorden ochsade till honom: »Varför har jag funnit sådan nåd för dina ögon,att du tager dig an mig, fastän jag är en främling?»002:011 Boas svarade och sade till henne: »För mig har blivit berättatallt vad du har gjort mot din svärmoder efter din mans död, hurudu har övergivit din fader och din moder och ditt fädernesland,och vandrat åstad till ett folk som du förut icke kände.002:012 HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full löntillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du harkommit, för att finna tillflykt under hans vingar.»002:013 Hon sade: »Så må jag då finna nåd för dina ögon, min herre; tydu har tröstat mig och talat vänligt med din tjänarinna, fastänjag icke är såsom någon av dina tjänarinnor.»
002:014 Och när måltidsstunden var inne, sade Boas till henne: »Komhitfram och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinet.» Dåsatte hon sig vid sidan av skördemännen; och han lade för hennerostade ax, och hon åt och blev mätt och fick därtill över.002:015 Och när hon därefter stod upp för att plocka ax, bjöd Boas sinatjänare och sade: »Låten henne ock få plocka ax mellan kärvarna,och förfördelen henne icke.002:016 Ja, I mån till och med draga ut strån ur knipporna åt henne ochlåta dem ligga, så att hon får plocka upp dem, och ingen måbanna henne därför.»002:017 Så plockade hon ax på åkern ända till aftonen; och när honklappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efakorn.
002:018 Och hon tog sin börda och gick in i staden, och hennes svärmoderfick se vad hon hade plockat. Därefter tog hon fram och gavhenne vad hon hade fått över, sedan hon hade ätit sig mätt.002:019 Då sade hennes svärmoder till henne: »Var har du i dag plockatax, och var har du arbetat? Välsignad vare han som har tagit sigan dig!» Då berättade hon för sin svärmoder hos vem hon hadearbetat; hon sade: »Den man som jag i dag har arbetat hos heterBoas.»002:020 Då sade Noomi till sin sonhustru: »Välsignad vare han av HERREN,därför att han icke har undandragit sig att bevisa godhet bådemot de levande och mot de döda!» Och Noomi sade ytterligare tillhenne: »Den mannen är vår nära frände, en av våra bördemän.»002:021 Moabitiskan Rut sade: »Han sade ock till mig: 'Håll dig tillmina tjänare, ända till dess att de hava inbärgat hela minskörd.'»002:022 Då sade Noomi till sin sonhustru Rut: »Ja, det är bäst, mindotter, att du går med hans tjänarinnor, så att man ickebehandlar dig illa, såsom det kunde ske på en annan åker.»002:023 Så höll hon sig då till Boas' tjänarinnor och plockade ax där,till dess både korn- och veteskörden voro avslutade. Men honbodde hos sin svärmoder.
003:001 Och hennes svärmoder Noomi sade till henne: »Min dotter, jagvill söka skaffa dig ro, för att det må gå dig väl.003:002 Så hör då: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varittillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han kornpå sin tröskplats.003:003 Så två dig nu och smörj dig och kläd dig, och gå ned tilltröskplatsen. Men laga så, att mannen icke får se dig, förränhan har ätit och druckit.003:004 När han då lägger sig, så se efter, var han lägger sig, och gådit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; hanskall då själv säga dig vad du bör göra.»003:005 Hon svarade: »Allt vad du säger vill jag göra.»
003:006 Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde alldeles såsomhennes svärmoder hade bjudit henne.003:007 Ty när Boas hade ätit och druckit, så att hans hjärta blevglatt, och sedan han hade gått åstad och lagt sig invidsädeshögen, kom hon oförmärkt och lyfte upp täcket vid hansfötter och lade sig där.003:008 Vid midnattstiden blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt ochfick då se en kvinna ligga vid hans fötter.003:009 Och han sade: »Vem är du?» Hon svarade: »Jag är Rut, dintjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, ty du ärmin bördeman.»003:010 Då sade han: »Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nugivit ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att duicke har lupit efter unga män, vare sig fattiga eller rika.003:011 Så frukta nu icke, min dotter; allt vad du säger vill jag göradig. Ty allt folket i min stad vet att du är en rättskaffenskvinna.003:012 Nu är det visserligen sant att jag är din bördeman; men en annanbördeman finnes, som är närmare än jag.003:013 Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efterbördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN lever. Liggnu kvar ända till morgonen.»
003:014 Så låg hon vid hans fötter ända till morgonen, men hon fick ståupp, innan ännu någon kunde känna igen den andre; ty han tänkte:»Det får icke bliva känt att kvinnan har kommit hit tilltröskplatsen.»003:015 Och han sade: »Räck hit manteln som du har på dig, och håll framden.» Och hon höll fram den. Då mätte han upp sex mått korn ochgav henne att bära; därefter gick hon in i staden.
003:016 Och när hon kom till sin svärmoder, sade denna: »Huru har detgått för dig, min dotter?» Då berättade hon för henne allt vadmannen hade gjort mot henne;003:017 och hon sade: »Dessa sex mått korn gav han mig, i det han sade:'Du skall icke komma tomhänt hem till din svärmoder.'»003:018 Då svarade hon: »Bida, min dotter, till dess du får se hurusaken avlöper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindrehan i dag för saken till sitt slut.»
004:001 Och Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Dåhände sig att den bördeman som Boas hade talat om gick där fram;då nämnde han honom vid namn och sade: »Kom hit och sätt dighär.» Och han kom och satte sig.004:002 Därefter tog Boas till sig tio män av de äldste i staden ochsade: »Sätten eder här.» Och de satte sig.004:003 Sedan sade han till bördemannen: »Det åkerstycke som tillhördevår broder Elimelek har Noomi sålt, hon som kom tillbaka frånMoabs land.004:004 Därefter tänkte jag att jag skulle underrätta dig därom ochsäga: Köp det inför dem som här sitta och inför mitt folksäldste. Om du vill taga det efter bördesrätt, så säg mig det, såatt jag får veta det, ty ingen annan äger bördesrätt än duoch, näst dig, jag själv.» Han sade: »Jag vill taga det efterbördesrätt.»004:005 Då sade Boas: »När du köper åkern av Noomis hand, då köper duden ock av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet attuppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.»004:006 Bördemannen svarade: »Då kan jag icke begagna mig av minbördesrätt, ty jag skulle därmed fördärva min egen arvedel.Börda du åt dig vad jag skulle hava bördat, ty jag kan icke göradet.»
004:007 Men när någon bördade något eller avtalade ett byte, var detfordom sed i Israel att han, till stadfästelse av ett sådantavtal, drog av sig sin sko och gav den åt den andre; och dettagällde såsom ett vittnesbörd i Israel.004:008 Så sade nu bördemannen till Boas: »Köp du det»; och han drogdärvid av sig sin sko.004:009 Då sade Boas till de äldste och till allt folket: »I ären i dagvittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som hartillhört Kiljon och Mahelon.004:010 Därjämte har jag ock köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, tillhustru åt mig, för att uppväcka den dödes namn och fästa det vidhans arvedel, på det att den dödes namn icke må bliva utrotatbland hans bröder eller ur porten till hans stad. I ären i dagvittnen härtill.»004:011 Och allt folket i stadsporten, så ock de äldste, svarade: »Ja,och HERREN låte den kvinna som nu går in i ditt hus bliva likRakel och Lea, de båda som hava byggt upp Israels hus. Och må duförkovra dig storligen i Efrata och göra dig ett namn iBet-Lehem.004:012 Och blive ditt hus såsom Peres' hus, hans som Tamar födde åtJuda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med dennaunga kvinna.»
004:013 Så tog då Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och hangick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och honfödde en son.004:014 Då sade kvinnorna till Noomi: »Lovad vare HERREN, som i dag harså gjort, att det icke fattas dig en bördeman som skall få ettnamn i Israel!004:015 Han skall bliva dig en tröstare och en försörjare på dinålderdom; ty din sonhustru, som har dig kär, har fött honom, honsom är mer för dig än sju söner.»004:016 Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev desssköterska.004:017 Och grannkvinnorna sade: »Noomi har fått en son»; och de gåvohonom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai,Davids fader.
004:018 Och detta är Peres' släktregister: Peres födde Hesron; 004:019 Hesron födde Ram; Ram födde Amminadab; 004:020 Amminadab födde Naheson; Naheson födde Salma; 004:021 Salmon födde Boas; Boas födde Obed; 004:022 Obed födde Isai, och Isai födde David.
Första Samuelsboken
001:001 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hetteElkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, sontill Suf, en efraimit.001:002 Han hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna.Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.001:003 Den mannen begav sig år efter år upp från sin stad för atttillbedja och offra åt HERREN Sebaot i Silo, där Elis bådasöner, Hofni och Pinehas, då voro HERRENS präster.001:004 En dag offrade nu Elkana. Och han plägade giva sin hustruPeninna och alla hennes söner och döttrar var sin andel avoffret;001:005 men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hadeHanna kär, fastän HERREN hade gjort henne ofruktsam.001:006 Men hennes medtävlerska plägade, för att väcka hennes vrede,mycket retas med henne, därför att HERREN hade gjort henneofruktsam.001:007 För vart år, så ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus,gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne påsamma sätt. Och nu grät hon och åt intet.001:008 Då sade hennes man Elkana till henne: »Hanna, varför gråter du?Varför äter du icke? Varför är du så sorgsen? Är jag icke merför dig än tio söner?
001:009 En gång när de hade ätit och druckit i Silo hände sig, medanprästen Eli satt på sin stol vid dörren till HERRENS tempel, attHanna stod upp001:010 och i sin djupa bedrövelse begynte bedja till HERREN underbitter gråt.001:011 Och hon gjorde ett löfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill setill din tjänarinnas lidande och tänka på mig och icke förgätadin tjänarinna, utan giva din tjänarinna en manlig avkomling, såvill jag giva denne åt HERREN för hela hans liv, och ingenrakkniv skall komma på hans huvud.»001:012 När hon nu länge så bad inför HERREN och Eli därvid gav akt påhennes mun001:013—Hanna talade nämligen i sitt hjärta; allenast hennesläppar rörde sig, men hennes röst hördes icke—då trodde Eliatt hon var drucken.001:014 Därför sade Eli till henne: »Huru länge skall du bete dig såsomen drucken? Laga så, att ruset går av dig.»001:015 Men Hanna svarade och sade: »Nej, min herre, jag är en hårtprövad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, menjag utgöt nu min själ för HERREN.001:016 Anse icke din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mittmyckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att talaända till denna stund.»001:017 Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall giva digvad du har utbett dig av honom.»001:018 Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.» Så gickkvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan icke mer såsorgsen ut.
001:019 Bittida följande morgon, sedan de hade tillbett inför HERREN,vände de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana kändesin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne,001:020 Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått om;denne gav hon namnet Samuel, »ty», sade hon, »av HERREN har jagutbett mig honom.»001:021 När sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp för attoffra åt HERREN sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer,001:022 gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: »Jag villvänta, till dess att gossen har blivit avvand, då skall jag förahonom med mig, för att han må ställas fram inför HERRENS ansikteoch sedan stanna där för alltid.»001:023 Hennes man Elkana sade till henne: »Gör vad du finner för gott;stanna, till dess du har avvant honom; må HERREN allenastuppfylla sitt ord.» Så stannade då hustrun hemma och gav sin sondi, till dess hon skulle avvänja honom.
001:024 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sigditupp, jämte tre tjurar, en efa mjöl och en vinlägel; så fördehon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var ännu helt ung.001:025 Och de slaktade tjuren och förde så gossen fram till Eli.001:026 Och hon sade: »Hör mig, min herre; så sant du lever, min herre,jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till HERREN.001:027 Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbadmig av honom.001:028 Därför vill ock jag nu giva honom tillbaka åt HERREN; så längehan lever, skall han vara given åt HERREN.» Och de tillbådo därHERREN.
002:001 Och Hanna bad och sade:
»Mitt hjärta fröjdar sig i HERREN;mitt horn är upphöjt genom HERREN.Min mun är vitt upplåten mot mina fiender;ty jag gläder mig över din frälsning.002:002 Ingen är helig såsom HERRENty ingen finnes förutom dig;ingen klippa är såsom vår Gud.
002:003 Fören icke beständigt så mycket högmodigt tal;vad fräckt är gånge icke ut ur eder mun.Ty HERREN är en Gud som vet allt,och hos honom vägas gärningarna.002:004 Hjältarnas bågar äro sönderbrutna,men de stapplande omgjorda sig med kraft.002:005 De som voro mätta måste taga lega för bröd,men de som ledo hunger hungra icke mer.Ja, den ofruktsamma föder sju barn,men den moder som fick mångabarn vissnar bort.
002:006 HERREN dödar och gör levande,han för ned i dödsriket och uppdärifrån.002:007 HERREN gör fattig, han gör ock rik;han ödmjukar, men han upphöjer ock.002:008 Han upprättar den ringe ur stoftet,ur dyn lyfter han den fattige upp,ty han vill låta dem sitta bredvid furstar,och en härlig tron giver han dem till arvedel.Ty jordens grundfästen äro HERRENS,och jordkretsen har han ställt på dem.
002:009 Sina frommas fötter bevarar han,men de ogudaktiga förgöras i mörkret,ty ingen förmår något genom egen kraft.002:010 De som strida mot HERREN bliva krossade,ovan dem dundrar han i himmelen;ja, HERREN dömer jordens ändar.Men han giver makt åt sin konung,han upphöjer sin smordes horn.
002:011 Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen däremot gjorde tjänstinför HERREN under prästen Eli.002:012 Men Elis söner voro onda män, de ville icke veta av HERREN.002:013 På följande sätt plägade nämligen prästerna gå till väga medfolket: så ofta någon offrade ett slaktoffer, kom prästenstjänare, medan köttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sinhand;002:014 den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan ellergrytan, och allt vad han så fick upp med gaffeln, det togprästen. Så gjorde de mot alla israeliter som kommo dit tillSilo.002:015 Ja, till och med innan man hade förbränt det feta, kom prästenstjänare och sade till den som offrade: »Giv hit kött, så att jagkan steka det åt prästen, ty han vill icke hava kokt kött avdig, utan rått.»002:016 Om då mannen svarade honom: »Först skall man nu förbränna detfeta; tag sedan vad dig lyster», så sade han: »Nej, nu straxskall du lämna det, eljest tager jag det med våld.»002:017 Och de unga männens synd var så mycket större inför HERREN somfolket därigenom lärde sig att förakta HERRENS offer.
002:018 Men Samuel gjorde tjänst inför HERRENS ansikte, och var redansåsom gosse iklädd linne-efod.002:019 Därtill plägade hans moder vart år göra åt honom en liten kåpa,som hon hade med sig till honom, när hon jämte sin man begav sigupp för att offra det årliga slaktoffret.002:020 Då plägade Eli välsigna Elkana jämte hans hustru och säga:»HERREN skänke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, istället för den som hon utbad sig genom sin bön till HERREN.»Och så gingo de hem igen.002:021 Och HERREN såg till Hanna, och hon blev havande och födde tresöner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp i HERRENShus.
002:022 Då nu Eli, som var mycket gammal, fick höra allt vad hans sönergjorde mot hela Israel, och att de lågo hos de kvinnor som hadetjänstgöring vid ingången till uppenbarelsetältet,002:023 sade han till dem: »Varför gören I sådant, allt detta onda somjag hör allt folket här tala om eder?002:024 Icke så, mina söner! Det rykte jag hör vara gängse bland HERRENSfolk är icke gott.002:025 Om en människa försyndar sig mot en annan, så kan Gud medla förhenne; men om en människa försyndar sig mot HERREN, vem kan dågöra sig till medlare för henne?» Men de lyssnade icke till sinfaders ord, ty HERREN ville döda dem.002:026 Gossen Samuel däremot växte till i ålder och välbehag både förHERREN och för människor.
002:027 Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: »Så sägerHERREN: Har jag icke uppenbarat mig för din faders hus, när deännu voro i Egypten och tjänade Faraos hus?002:028 Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar tillpräst åt mig, till att offra på mitt altare och antända rökelseoch bära efod inför mitt ansikte? Och gav jag icke åt din fadershus Israels barns alla eldsoffer?002:029 Varför förtrampen I då de slaktoffer och spisoffer som jag harpåbjudit i min boning? Och huru kan du ära dina söner mer änmig, så att I göden eder med det bästa av var offergåva som mittfolk Israel bär fram?002:030 Därför säger HERREN, Israels Gud: Väl har jag sagt att ditt ochdin faders hus skulle få göra tjänst inför mig evärdligen. Mennu säger HERREN: Bort det! Ty dem som ära mig vill jag ock ära,men de som förakta mig skola komma på skam.002:031 Se, dagar skola komma, då jag skall avhugga din arm och dinfaders hus' arm, så att ingen skall bliva gammal i ditt hus.002:032 Och du skall få se min boning lida nöd, trots allt det goda somvederfares Israel. Och ingen skall någonsin bliva gammal i ditteget hus.002:033 Dock vill jag icke från mitt altare utrota var man av din släkt,så att jag kommer dina ögon att förtvina och din själ attförsmäkta; men alla som växa upp i ditt hus skola dö, när dehava hunnit till manlig ålder.002:034 Och tecknet härtill skall för dig vara det som skall övergå dinabåda söner Hofni och Pinehas: på en och samma dag skola de bådadö.002:035 Men jag skall låta en präst uppstå åt mig, som bliverbeståndande, en som gör efter vad i mitt hjärta och min själ är;åt honom skall jag bygga ett hus som bliver beståndande, och hanskall göra tjänst inför min smorde beständigt.002:036 Och var och en som bliver kvar av ditt hus skall komma och fallaned för honom, för att få en silverpenning eller en kaka bröd;han skall säga: 'Anställ mig vid någon prästsyssla, så att jagfår en bit bröd att äta.'»
003:001 Så gjorde nu den unge Samuel tjänst inför HERREN under Eli. OchHERRENS ord var sällsynt på den tiden, profetsyner voro ickevanliga.003:002 Då nu en gång Eli, vilkens ögon hade begynt att bliva skumma, såatt han icke kunde se, låg och sov på sin plats,003:003 innan ännu Guds lampa hade slocknat, och medan också Samuel lågoch sov, då hände sig i HERRENS tempel, där Guds ark stod,003:004 att HERREN ropade på Samuel. Denne svarade: »Här är jag.»003:005 Därefter skyndade han till Eli och sade: »Här är jag; du ropadeju på mig.» Men han svarade: »Jag har icke ropat; gå tillbakaoch lägg dig.» Och han gick och lade sig.003:006 Men HERREN ropade ännu en gång på Samuel; och Samuel stod uppoch gick till Eli och sade: »Här är jag; du ropade ju på mig.»Men han svarade: »Jag har icke ropat, min son; gå tillbaka ochlägg dig.»003:007 Samuel hade nämligen ännu icke lärt att känna igen HERREN, ochännu hade icke något HERRENS ord blivit uppenbarat för honom.003:008 Men HERREN ropade åter på Samuel, för tredje gången; och hanstod upp och gick till Eli och sade: »Här är jag; du ropade jupå mig. Då förstod Eli att det var HERREN som ropade påynglingen.003:009 Därför sade Eli till Samuel: »Gå och lägg dig; och om han vidareropar på dig, så säg: 'Tala, HERRE; din tjänare hör.» Och Samuelgick och lade sig på sin plats.
003:010 Då kom HERREN och ställde sig där och ropade såsom de förragångerna: »Samuel! Samuel!» Samuel svarade: »Tala, din tjänarehör.»003:011 Då sade HERREN till Samuel: »Se, jag skall i Israel göra någotsom kommer att genljuda i båda öronen på var och en som får höradet.003:012 På den dagen skall jag låta komma över Eli allt vad jag haruttalat över hans hus, det första till det sista.003:013 Ty jag har förkunnat för honom att jag skall vara domare överhans hus till evig tid, därför att han har syndat, i det hanvisste huru hans söner drogo förbannelse över sig och dock ickehöll dem tillbaka.003:014 Därför har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elishus' missgärning skall icke någonsin kunna försonas, vare sigmed slaktoffer eller med någon annat offergåva.»
003:015 Och Samuel låg kvar ända tills morgonen, då han öppnadedörrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade för att omtalasynen for Eli.003:016 Men Eli ropade på Samuel och sade: »Samuel, min son!» Dennesvarade: »Här är jag.»003:017 Han sade: »Vad var det han talade till dig? Dölj det icke förmig. Gud straffe dig nu och framgent, om du döljer for mignågot enda ord av det han talade till dig.»003:018 Då omtalade Samuel för honom alltsammans och dolde intet förhonom. Och han sade: »Han är HERREN; han göre vad honomtäckes.»
003:019 Men Samuel växte upp, och HERREN var med honom och lät intet av allt vad han hade talat falla till jorden. 003:020 Och hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, förstod att Samuel var betrodd att vara HERRENS profet. 003:021 Och HERREN fortfor att låta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade sig för Samuel i Silo genom HERRENS ord. 003:022 Och Samuels ord kom till hela Israel.
004:001 Och Israel drog ut till strid mot filistéerna och lägrade sigvid Eben-Haeser, under det filistéerna hade lägrat sig vidAfek.004:002 Filistéerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel, ochstriden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna avfilistéerna; dessa nedgjorde på slagfältet vid pass fyra tusenman.004:003 När folket kom tillbaka till lägret sade de äldste i Israel:»Varför har HERREN i dag låtit oss bliva slagna av filistéerna?Låt oss hämta hit till oss från Silo HERRENS förbundsark, föratt den må komma och vara ibland oss och frälsa oss från vårafienders hand.»004:004 Så sände då folket till Silo, och de buro därifrån HERRENSebaots förbundsark, hans som tronar på keruberna; och Elis bådasöner, Hofni och Pinehas, följde därvid med Guds förbundsark.
004:005 Då nu HERRENS förbundsark kom in i lägret, hov hela Israel uppett stort jubelrop, så att det dånade i marken.004:006 När då filistéerna hörde jubelropet, sade de: »Vad betyder dettastora jubelrop i hebréernas läger?» Och de fingo veta attHERRENS ark hade kommit in i lägret.004:007 Då blevo filistéerna förskräckta, ty de tänkte: »Gud har kommitin i lägret.» Och de sade: »Ve oss! Något sådant har förut ickehänt.004:008 Ve oss! Vem kan rädda oss från denne väldige Guds hand? Det vardenne Gud som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen.004:009 Men fatten dock mod och varen män, I filistéer, så att I ickebliven trälar åt hebréerna, såsom de hava varit trälar åteder. Ja, varen män och striden.»004:010 Så stridde nu filistéerna, och israeliterna blevo slagna ochflydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycketstort: av Israel föllo trettio tusen man fotfolk.004:011 Därtill blev Guds ark tagen, och Elis båda söner, Hofni ochPinehas, blevo dödade.004:012 Och en benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo sammadag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud.004:013 Och när han kom dit, satt Eli på sin stol vid sidan av vägen ochsåg utåt, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Då numannen kom in i staden med budskapet, höjde hela staden uppklagorop.004:014 Och när Eli hörde klagoropet, sade han: »Vad betyder dettalarm?» Då kom mannen skyndsamt dit och berättade det för Eli.004:015 Men Eli var nittioåtta år gammal och hans ögon voro starrblinda,så att han icke kunde se.004:016 Och mannen sade till Eli: »Jag är den som har kommit frånslagfältet; jag har i dag flytt ifrån slagfältet.» Då sade han:»Huru har det gått, min son?»004:017 Budbäraren svarade och sade: »Israel har flytt för filistéerna,mycket folk har också stupat; dina båda söner, Hofni ochPinehas, äro ock döda, och därtill har Guds ark blivit tagen.»004:018 När han nämnde om Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vidsidan av porten och bröt nacken av sig och dog; ty mannen vargammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år.004:019 Och när hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande ochnära att föda, fick höra ryktet om att Guds ark var tagen, ochatt hennes svärfader och hennes man voro döda, sjönk hon ned ochfödde sitt barn, ty födslovåndorna kommo över henne.004:020 Och när hon då höll på att dö, sade kvinnorna som stodo omkringhenne: »Frukta icke; du har fött en son.» Men hon svarade intetoch aktade icke därpå.004:021 Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: »Härligheten ärborta från Israel.» Därmed syftade hon på att Guds ark vartagen, så ock på sin svärfader och sin man.004:022 Hon sade: »Härligheten är borta från Israel», eftersom Guds arkvar tagen.
005:001 När filistéerna hade tagit Guds ark, förde de den frånEben-Haeser till Asdod.005:002 Där togo filistéerna Guds ark och förde in den i Dagons tempeloch ställde den bredvid Dagon.005:003 Men när asdoditerna bittida dagen därefter kommo dit, fingo dese Dagon ligga framstupa på jorden framför HERRENS ark. Då togode Dagon och satte honom upp igen på hans plats.005:004 Men när de dagen därefter åter kommo dit bittida om morgonen,fingo de ånyo se Dagon ligga framstupa på jorden framför HERRENSark; och Dagons huvud och hans båda händer lågo avslagna påtröskeln, allenast fiskdelen satt kvar på honom.005:005 I Asdod trampar därför ännu i dag ingen på Dagons tröskel,varken någon av Dagons präster, ej heller någon annan som går ini Dagons tempel.005:006 Och HERRENS hand var tung över asdoditerna; han anställdeförödelse bland dem, i det han slog dem med bölder, såväl iAsdod som inom tillhörande områden.005:007 Då nu invånarna i Asdod sågo att så skedde, sade de: »IsraelsGuds ark får icke stanna hos oss, ty hans hand vilar hårt på ossoch på vår gud Dagon.»005:008 Och de sände bud och läto församla till sig alla filistéernashövdingar och sade: »Vad skola vi göra med Israels Guds ark?» Desvarade: »Israels Guds ark må flyttas till Gat.» Då flyttade deIsraels Guds ark dit.005:009 Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand enmycket stor förvirring i staden; han slog invånarna i staden,både små och stora, så att bölder slogo upp på dem.005:010 Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom tillEkron, ropade ekroniterna: »De hava flyttat Israels Guds arktill oss för att döda oss och vårt folk.»005:011 Och de sände bud och läto för samla alla filistéernas hövdingaroch sade: »Sänden bort Israels Guds ark, så att den får kommatillbaka till sin plats igen och icke dödar oss och vårt folk.»Ty en dödlig förvirring hade uppstått i hela staden; Guds handlåg mycket tung på den.005:012 De av invånarna som icke dogo blevo slagna med bölder; och ropetfrån staden steg upp mot himmelen.
006:001 Sedan nu HERRENS ark hade varit i filistéernas land i sjumånader,006:002 tillkallade filistéerna sina präster och spåmän och sade: »Vadskola vi göra med HERRENS ark? Låten oss veta på vilket sätt viskola sända den till dess plats igen.»006:003 De svarade: »Om I viljen sända bort Israels Guds ark, skolen Iicke sända bort den utan skänker; I måsten giva åt honom ettskuldoffer. Då skolen I bliva botade, och det skall då ocksåbliva eder kunnigt varför hans hand icke drager sig tillbakafrån eder.»006:004 Då frågade de: »Vad för ett skuldoffer skola vi giva åt honom?»De svarade: »Fem bölder av guld och fem jordråttor av guld, likamånga som filistéernas hövdingar; ty en och samma hemsökelse harträffat alla, också edra hövdingar.006:005 I skolen göra avbildningar av edra bölder och avbildningar avjordråttorna som fördärva edert land; given så ära åt IsraelsGud. Kanhända tager han då bort sin tunga hand från eder, så ockfrån eder gud och från edert land.006:006 Varför tillsluten I edra hjärtan, såsom egyptierna och Faraotillslöto sina hjärtan? Måste icke dessa, sedan han hade utförtstora gärningar bland dem, släppa israeliterna, så att de fingogå?006:007 Så gören eder nu en ny vagn, och tagen två kor som giva di, ochsom icke hava burit något ok, och spännen korna för vagnen, menskiljen deras kalvar ifrån dem och låten dem stanna hemma.006:008 Tagen så HERRENS ark och sätten den på vagnen, och läggen degyllene klenoder I given honom såsom skuldoffer ned i ett skrinvid sidan av den, och låten den så gå åstad.006:009 Sedan skolen I se efter: om den tager vägen till sitt land, uppmot Bet-Semes, så var det han som gjorde oss allt detta storaonda; men om så icke sker, då veta vi att det icke var hans handsom hemsökte oss. Detta har då träffat oss allenast av enhändelse.»
006:010 Männen gjorde så; de togo två kor som gåvo di och spände dem förvagnen; men deras kalvar behöllo de hemma.006:011 Och de satte HERRENS ark på vagnen, därtill ock skrinet medjordråttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna.006:012 Och korna gingo raka vägen fram åt Bet-Semes till; de hölloalltjämt samma stråt och gingo där råmande, utan att vika avvare sig till höger eller till vänster. Och filistéernashövdingar gingo efter dem ända till Bet-Semes' område.006:013 Men betsemesiterna höllo på med veteskörd i dalen. När de nulyfte upp sina ögon, fingo de se arken; och de blevo glada, dåde sågo den.006:014 Men när vagnen kom till betsemesiten Josuas åker, stannade dendär; och där låg en stor sten. Då höggo de sönder trävirket påvagnen och offrade korna till brännoffer åt HERREN.006:015 Leviterna hade nämligen lyft ned HERRENS ark jämte skrinet somstod därbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hadesatt detta på den stora stenen. Sedan offrade invånarna iBet-Semes på den dagen brännoffer och slaktoffer åt HERREN.006:016 Och när filistéernas fem hövdingar hade sett detta, vände desamma dag tillbaka till Ekron.
006:017 De svulster av guld som filistéerna gåvo såsom skuldoffer åtHERREN utgjorde: för Asdod en, för Gasa en, för Askelon en, förGat en, för Ekron en.006:018 Men jordråttorna av guld voro lika många som filistéernas allastäder under de fem hövdingarna, varvid medräknas både befästastäder och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, påvilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar ännu i dag,på betsemesiten Josuas åker.006:019 Av invånarna i Bet-Semes blevo ock många slagna, därför att dehade sett på HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket,femtio tusen man. Och folket sörjde däröver att HERREN hadeslagit så många bland folket.006:020 Och invånarna i Bet-Semes sade: »Vem kan bestå inför HERREN,denne helige Gud? Och till vem skall han draga bort ifrån oss?»006:021 Och de skickade sändebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim ochläto säga: »Filistéerna hava sänt tillbaka HERRENS ark; kommenhitned och hämten den upp till eder.
007:001 Då kommo Kirjat-Jearims män och hämtade HERRENS ark ditupp ochförde den in i Abinadabs hus på höjden. Och hans son Eleasarhelgade de till att hava vården om HERRENS ark.007:002 Och från den dag då arken fick sin plats i Kirjat-Jearim förflöten lång tid: tjugu år förgingo; och hela Israels hus suckade nuefter HERREN.007:003 Men Samuel sade till hela Israels hus: »Om I av allt ederthjärta viljen vända om till HERREN, så skaffen bort ifrån ederde främmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hjärtantill HERREN och tjänen honom allena, så skall han rädda ederifrån filistéernas hand.»007:004 Då skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna ochtjänade HERREN allena.
007:005 Och Samuel sade: »Församlen hela Israel i Mispa, så vill jag därbedja till HERREN för eder.»007:006 Då församlade de sig i Mispa och öste upp vatten och göto ut detinför HERREN och fastade den dagen; och de sade där: »Vi havasyndat mot HERREN.» Och Samuel dömde Israels barn i Mispa.
007:007 Men när filistéerna hörde att Israels barn hade församlat sig iMispa, drogo filistéernas hövdingar ditupp mot Israel. DåIsraels barn hörde detta, blevo de förskräckta för filistéerna.007:008 Och Israels barn sade till Samuel: »Hör icke upp att ropa föross till HERREN, vår Gud, att han må frälsa oss ifrånfilistéernas hand.»007:009 Då tog Samuel ett dilamm och offrade det såsom ett heloffer,till brännoffer åt HERREN; och Samuel ropade till HERREN förIsrael, och HERREN bönhörde honom.007:010 Under det att Samuel offrade brännoffret, ryckte nämligenfilistéerna fram till strid mot Israel; men HERREN lät ettstarkt tordön dundra över filistéerna på den dagen ochförvirrade dem, så att de blevo slagna av Israel.007:011 Och Israels män drogo ut från Mispa och förföljde filistéernaoch nedgjorde dem, under det att de förföljde dem ända tilltrakten nedanför Bet-Kar.007:012 Då tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gavden namnet Eben-Haeser, i det han sade: »Allt härintill harHERREN hjälpt oss.»
007:013 Så blevo filistéerna kuvade och kommo icke mer in i Israels landOch HERRENS hand var emot filistéerna, så länge Samuel levde.007:014 Och de städer som filistéerna hade tagit från Israel kommotillbaka till Israel, allasammans, från Ekron ända till Gat; ochdet tillhörande området tog Israel också igen ifrånfilistéerna. Och mellan Israel och amoréerna blev fred.007:015 Och Samuel var domare i Israel, så länge han levde.007:016 Vart år färdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; ochhan dömde Israel på alla dessa platser.007:017 Sedan plägade han vända tillbaka till Rama, ty där var hans hem,och där dömde han eljest Israel där byggde han ock ett altare åtHERREN.
008:001 Men när Samuel blev gammal, satte han sina söner till domareöver Israel008:002 Hans förstfödde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hadesitt domarsäte i Beer-Seba.008:003 Men hans söner vandrade icke på hans väg, utan veko av därifrånoch sökte orätt vinning; de togo mutor och vrängde rätten.
008:004 Då församlade sig alla de äldste i Israel och kommo till Samueli Rama.008:005 Och de sade till honom: »Du är ju nu gammal, och dina sönervandra icke på dina vägar. Så sätt nu en konung över oss tillatt döma oss, såsom alla andra folk hava.»008:006 Men det misshagade Samuel, detta att de sade då: »Giv oss enkonung, for att han må döma oss.» Och Samuel bad till HERREN.008:007 Då sade HERREN till Samuel: »Lyssna till folkets ord, och görallt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat,nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skallvara konung över dem.008:008 Såsom de alltid hava gjort, från den dag då jag förde dem upp urEgypten ända till denna dag, i det att de hava övergivit mig ochtjänat andra gudar, så göra de nu ock mot dig.008:009 Så lyssna nu till deras ord. Dock må du högtidligt varna dem ochförkunna för dem den konungs rätt, som kommer att regera överdem.»
008:010 Och Samuel sade till folket, som hade begärt en konung av honom,allt vad HERREN hade talat.008:011 Han sade: »Detta bliver den konungs rätt, som kommer att regeraöver eder: Edra söner skall han taga och skall sätta dem på sinavagnar och hästar, till sin tjänst, eller ock skola de nödgaslöpa framför hans vagnar.008:012 Andra av dem skall han taga och sätta till sina över- ochunderhövitsmän, och andra skola nödgas plöja hans åkerjord ochinbärga hans skörd och förfärdiga hans krigsredskap och hansvagnsredskap.008:013 Edra döttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor ochbagerskor.008:014 Edra bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han tagaoch skall giva dem åt sina tjänare;008:015 och han skall taga tionde av edra sädesfält och edra vingårdaroch giva åt sina hovmän och tjänare.008:016 Därtill skall han taga edra tjänare och edra tjänarinnor ochedra bästa ynglingar, så ock edra åsnor, och bruka dem för sittbehov.008:017 Av eder småboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hansträlar.008:018 När I då ropen om hjälp för den konungs skull som I själva havenutvalt åt eder, då skall HERREN icke svara eder.
008:019 Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: »Nej,en konung måste vi hava över oss.»008:020 Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung somdömer oss, och som drager ut i spetsen för oss till att föravåra krig.»008:021 Då nu Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han dettill HERREN.008:022 Men HERREN sade till Samuel: »Lyssna till deras ord, och sätt enkonung över dem.» Då sade Samuel till Israels män: »Gån hem, varoch en till sin stad.»
009:001 I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son tillSeror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit;och han var en rik man.009:002 Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och fager man; blandIsraels barn fanns ingen man som var fagrare än han; han varhuvudet högre än allt folket.009:003 Nu hade Kis', Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom;därför sade Kis till sin son Saul: »Tag med dig en av tjänarnaoch stå upp och gå åstad och sök efter åsninnorna.»009:004 Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genomSalisalandet; men de funno dem icke. Så gingo de genomSaalimslandet, men där voro de icke; sedan gick han genomBenjamins land, men de funno dem icke heller där.009:005 När de så hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjänarensom han hade med sig: »Kom, låt oss gå hem igen; min fader kundeeljest, stället för att tänka på åsninnorna, bliva orolig förvår skull.»009:006 Men han svarade honom: »Se, i denna stad finnes en gudsman; hanär en ansedd man; allt vad han säger, det sker. Låt oss nu gådit; måhända kan han säga oss något om den färd vi havaföretagit oss.»009:007 Då sade Saul till sin tjänare: »Men om vi gå dit, vad skola vidå taga med oss åt mannen? Brödet är ju slut i våra ränslar, ochvi hava icke heller någon annan gåva att taga med oss åtgudsmannen. Eller vad hava vi väl?»009:008 Tjänaren svarade Saul ännu en gång och sade: »Se, här har jag imin ägo en fjärdedels sikel silver; den vill jag giva åtgudsmannen, för att han må säga oss vilken väg vi böra gå.»009:009 (Fordom sade man så i Israel, när man gick för att fråga Gud:»Kom, låt oss gå till siaren.» Ty den som man nu kallar profetkallade man fordom siare.)009:010 Saul sade till sin tjänare: »Ditt förslag är gott; kom, låt ossgå.» Så gingo de till staden där gudsmannen fanns.
009:011 När de nu gingo uppför höjden där staden låg, träffade de någraflickor som hade gått ut för att hämta vatten; dem frågade de:»Är siaren här?»009:012 De svarade dem och sade: »Ja, helt nära. Skynda dig nu, ty hanhar i dag kommit till staden; folket firar nämligen i dag enofferfest på offerhöjden.009:013 Om I nu gån in i staden, träffen I honom, innan han går upp påhöjden till måltiden, ty folket äter icke, förrän hankommer. Han skall välsigna offret; först sedan begynna deinbjudna att äta. Gån därför nu ditupp, ty just nu kunnen Iträffa honom.»009:014 Så gingo de upp till staden. Och just när de kommo in i staden,mötte de Samuel, som var stadd på väg upp till offerhöjden.
009:015 Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat för Samuel ochsagt:009:016 »I morgon vid denna tid skall jag sända till dig en man frånBenjamins land, och honom skall du smörja till furste över mittfolk Israel; han skall frälsa mitt folk ifrån filistéernashand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop harkommit till mig.»009:017 När nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen:»Se där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skallstyra mitt folk.»
009:018 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: »Säg mig varsiaren bor.»009:019 Samuel svarade Saul och sade: »Jag är siaren. Gå före mig upp påofferhöjden, ty I skolen äta där med mig i dag. Men i morgonvill jag låta dig gå; och om allt vad du har på hjärtat vill jaggiva dig besked.009:020 Och vad angår åsninnorna, som nu i tre dagar hava varit bortaför dig, skall du icke bekymra dig för dem, ty de äroåterfunna. Vem tillhör för övrigt allt vad härligt är i Israel,om icke dig och hela din faders hus?»009:021 Saul svarade och sade: »Jag är ju en benjaminit, från en av deminsta stammarna i Israel, och min släkt är ju den ringastebland alla släkter i Benjamins stammar. Varför talar du då tillmig på det sättet?»009:022 Men Samuel tog Saul och hans tjänare och förde dem upp i salenoch gav dem plats överst bland de inbjudna, vilka voro vid passtrettio män.009:023 Och Samuel sade till kocken: »Giv hit det stycke som jag gavdig, och som jag sade att du skulle förvara hos dig.»009:024 Då tog kocken fram lårstycket med vad därtill hörde, och sattedet fram för Saul; och Samuel sade: »Se, här sättes nu fram fördig det som har blivit sparat; ät därav. Ty just för denna stundblev det undanlagt åt dig, då när jag sade att jag hade inbjuditfolket.» Så åt Saul den dagen med Samuel.
009:025 Därefter gingo de ned från offerhöjden och in i staden. Sedansamtalade han med Saul uppe på taket.009:026 Men bittida följande dag, när morgonrodnaden gick upp, ropadeSamuel uppåt taket till Saul och sade: »Stå upp, så vill jagledsaga dig till vägs.» Då stod Saul upp, och de gingo bådaåstad, han och Samuel.009:027 När de så voro på väg ned mot ändan av staden, sade Samuel tillSaul: »Säg till tjänaren att han skall gå före oss»—och hanfick gå—»men du själv må nu stanna här, så vill jag låta dighöra vad Gud har talat.»
010:001 Och Samuel tog sin oljeflaska och göt olja på hans huvud ochkysste honom och sade: »Se, HERREN har smort dig till fursteöver sin arvedel.010:002 När du nu går ifrån mig, skall du invid Rakels grav, vidBenjamins gräns, vid Selsa, träffa två män; dessa skola sägatill dig: 'Åsninnorna som du gick åstad att söka äro återfunna;din fader tänker därför icke mer på åsninnorna, men han ärorolig för eder skull och säger: Vad skall jag göra för attfinna min son?'010:003 Och när du har gått därifrån ett stycke fram och kommit tillTabors terebint skall du där möta tre män som äro på väg upptill Gud i Betel. En bär tre killingar, en bär tre brödkakor,och en bär en vinlägel.010:004 Dessa skola hälsa dig och giva dig två bröd, och du skall tagaemot vad de giva.010:005 Sedan kommer du till Guds Gibea, där filistéernas fogdaräro. Och när du kommer dit in i staden, skall du träffa på enskara profeter, som komma ned från offerhöjden där, medpsaltare, puka, flöjt och harpa före sig, under det att desjälva äro i profetisk hänryckning.010:006 Och HERRENS Ande skall komma över dig, så att också du fattas avhänryckning likasom de; och du skall då bliva förvandlad till enannan människa.010:007 När du nu ser att dessa tecken inträffa, då må du göra vadtillfället giver vid handen, ty Gud är med dig.010:008 Sedan må du gå ned före mig till Gilgal, så skall jag kommaditned till dig, för att offra brännoffer och tackoffer; sjudagar skall du vänta till dess jag kommer till dig och förkunnarför dig vad du skall göra.
010:009 I det han nu vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandladeGud hans sinne och gav honom ett annat hjärta; och alla dessatecken inträffade samma dag.010:010 När de kommo till Gibea, mötte honom där en skara profeter; dåkom Guds Ande över honom, så att han, mitt ibland dem, självfattades av profetisk hänryckning.010:011 Då nu alla som förut kände honom fingo se honom vara ihänryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: »Vadhar skett med Kis' son? Är ock Saul bland profeterna?»010:012 Men en av männen därifrån svarade och sade: »Vem är då dessasfader?»—Härav uppkom ordspråket: »Är ock Saul bland profeterna?»
010:013 Men när hans profetiska hänryckning hade upphört, gick han upppå offerhöjden.010:014 Då frågade Sauls farbroder honom och hans tjänare: »Var haven Ivarit?» Han svarade: »Borta för att söka åsninnorna. Men när visågo att de ingenstädes voro att finna, gingo vi till Samuel.»010:015 Då sade Sauls farbroder: »Tala om for mig vad Samuel sade tilleder.»010:016 Saul svarade sin farbroder: »Han omtalade för oss att åsninnornavoro återfunna.» Men vad Samuel hade sagt om konungadömetomtalade han icke för honom.
010:017 Därefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.010:018 Och han sade till Israels barn: »Så säger HERREN, Israels Gud:Jag har fört Israel upp ur Egypten, och jag räddade eder ickeallenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadömensom förtryckte eder.010:019 Men nu haven I förkastat eder Gud, som själv frälste eder uralla edra olyckor och trångmål, och haven sagt till honom: 'Sätten konung över oss.' Så träden nu fram inför HERREN efter edrastammar och edra ätter.»010:020 Därpå lät Samuel alla Israels stammar gå fram; då träffadesBenjamin stam av lotten.010:021 När han sedan lät Benjamins stam gå fram efter dess släkter,träffades Matris släkt av lotten; därpå träffades Saul, Kis' son,av lotten, men när de då sökte efter honom, stod han icke attfinna.010:022 Då frågade de HERREN ännu en gång: »Har någon mer kommit hit?HERREN svarade: »Han har gömt sig bland trossen.»010:023 Då skyndade de dit och hämtad honom därifrån, och när han nuträdde fram bland folket, var han huvudet högre än allt folket.010:024 Och Samuel sade till allt folket: »Här sen I nu den som HERRENhar utvalt; ingen är honom lik bland allt folket.» Då jubladeallt folket och ropade: »Leve konungen!»
010:025 Och Samuel kungjorde för folket konungadömets rätt och tecknadeupp den i en bok och lade ned den inför HERREN. Sedan lät Samuelallt folket gå hem, var och en till sitt.010:026 Också Saul gick hem till Gibea; och honom följde en härskara avmän vilkas hjärtan Gud hade rört.010:027 Men några onda män sade: »Vad hjälp skulle denne kunna givaoss?» Och de föraktade honom och buro icke fram skänker tillhonom. Men han låtsade som om han icke märkte det.
011:001 Och ammoniten Nahas drog upp och belägrade Jabes i Gilead. Dåsade alla män i Jabes till Nahas: »Slut fördrag med oss, såvilja vi bliva dig underdåniga.»011:002 Men ammoniten Nahas svarade dem: »På det villkoret vill jagsluta fördrag med eder, att jag får sticka ut högra ögat på ederalla och därmed tillfoga hela Israel smälek.»011:003 De äldste i Jabes sade till honom: »Giv oss sju dagars uppskov,så att vi kunna skicka sändebud över hela Israels land; om dåingen vill hjälpa oss, så skola vi giva oss åt dig.»
011:004 Så kommo nu sändebuden till Sauls Gibea och omtalade detta förfolket. Då brast allt folket ut i gråt.011:005 Men just då kom Saul gående bakom sina oxar från åkern. Och Saulfrågade: »Vad fattas folket, eftersom de gråta?» Och deförtäljde för honom vad mannen från Jabes hade sagt.011:006 Då kom Guds Ande över Saul, när han hörde detta, och hans vredeupptändes högeligen.011:007 Och han tog ett par oxar och styckade dem och sände styckenaomkring över hela Israels land med sändebuden och lät säga: »Densom icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall sågöras.» Då föll en förskräckelse ifrån HERREN över folket, såatt de drogo ut såsom en man.011:008 Och han mönstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde då trehundra tusen, och Juda män trettio tusen.
011:009 Och de sade till sändebuden som hade kommit: »Så skolen I sägatill männen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I få hjälp, närsolen bränner som hetast.» Och sändebuden kommo och förkunnadedetta för männen i Jabes; och dessa blevo glada däröver.011:010 Nu läto männen i Jabes säga: »I morgon vilja vi giva oss åteder, och I mån då göra med oss vadhelst I finnen för gott.»011:011 Dagen därefter fördelade Saul folket i tre hopar; och de trängdein i lägret vid morgonväkten och nedgjorde ammoniterna, ochupphörde först när det var som hetast på dagen. Och de som kommoundan blevo så kringspridda, att icke två av dem kommo undantillsammans.011:012 Då sade folket till Samuel: »Vilka voro de som sade: 'SkulleSaul bliva konung över oss!' Given hit dessa män, så att vi fådöda dem.»011:013 Men Saul sade: »På denna dag skall ingen dödas, ty i dag harHERREN givit seger åt Israel.»
011:014 Och Samuel sade till folket: »Kom, låt oss gå till Gilgal ochdär förnya konungadömet.»011:015 Då gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung där,inför HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade där tackofferinför HERRENS ansikte. Och Saul och alla Israels män voro däruppfyllda av glädje.