023:014 Så uppehöll sig nu David i öknen på bergfästena; han uppehöllsig bland bergen i öknen Sif. Och Saul sökte alltjämt efterhonom, men Gud gav honom icke i hans hand.023:015 Och medan David var i Hores i öknen Sif, förnam han att Saulhade dragit ut för att söka döda honom.023:016 Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores ochstyrkte hans mod i Gud.023:017 Han sade till honom: »Frukta icke; ty min fader Sauls hand skallicke träffa dig, utan du skall bliva konung över Israel, och jagskall då hava andra platsen, näst efter dig. Detta vet ock minfader Saul.»023:018 Sedan slöto de båda ett förbund inför HERREN. Och David stannadekvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
023:019 Men några sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: »Davidhåller sig nu gömd hos oss på bergfästena i Hores, påHakilahöjden, som ligger söder om ödemarken.023:020 Så drag nu ditned, o konung, så snart det lyster dig att göradet. Vår sak bliver det då att utlämna honom åt konungen.»023:021 Då sade Saul: »Varen välsignade av HERREN, därför att I havenvelat spara mig bekymmer.023:022 Men gån nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen redapå och sen efter, på vilket ställe han nu vistas, och vem somhar sett honom där; ty man har sagt mig att han är mycketlistig.023:023 Och sen efter och tagen reda på alla gömställen där han kangömma sig; och kommen så igen till mig, när I haven fåttvisshet, så vill jag sedan gå med eder. Ty finnes han i landet,skall jag veta att söka upp honom, om jag än måste söka blandalla Juda ätter.»023:024 Då stodo de upp och gingo till Sif före Saul. Men David och hansmän voro i öknen Maon, på hedmarken, söder om ödemarken.
023:025 När nu Saul drog åstad med sina män för att söka efter David, omtalade man det för denne, och han drog då ned till klippan ochstannade så i öknen Maon. När Saul hörde detta, satte han efterDavid in i öknen Maon.023:026 Och Saul gick på ena sidan om berget, och David med sina män påandra sidan. Men just som David var stadd på flykt för att kommaundan Saul, under det att Saul och hans män sökte kringrännaDavid och hans män för att taga dem till fånga023:027 kom en budbärare till Saul och sade: »Skynda dig och kom, tyfilistéerna hava fallit in i landet.»023:028 Då upphörde Saul att förfölja David och drog motfilistéerna. Därav fick det stället namnet Sela-Hammalekot.
024:001 Men David drog upp därifrån och uppehöll sig sedan på En-Gedisbergfästen.024:002 Och när Saul kom tillbaka från tåget mot filistéerna, omtalademan för honom att David var i En-Gedis öken.024:003 Då tog Saul tre tusen män, utvalda ur hela Israel, och drogåstad för att söka efter David och hans män påStenbocksklipporna.024:004 Och när han kom till boskapsgårdarna vid vägen, fanns där engrotta; då gick han ditin för något avsides bestyr. Men Davidoch hans män sutto längst inne i grottan.024:005 Då sade Davids män till honom: »Se, detta är den dag om vilkenHERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i dinhand, så att du får göra med honom vad du finner för gott.» Dåstod David upp och skar oförmärkt av en flik på Sauls mantel.024:006 Men därefter slog Davids samvete honom, därför att han hadeskurit av fliken på Sauls mantel.024:007 Och han sade till sina män: »HERREN låte det vara fjärran ifrånmig att jag skulle göra detta mot min herre, mot HERRENS smorde,att jag skulle uträcka min hand mot honom; han är ju HERRENSSmorde.»024:008 Och David höll sina män tillbaka med stränga ord och tillstaddedem icke att överfalla Saul. Men när Saul hade stått upp ochgått ut ur grottan och fortsatt sin färd,024:009 då stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efterSaul: »Min herre konung!» När då Saul såg sig tillbaka, böjdeDavid sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.024:010 Och David sade till Saul: »Varför hör du på sådana människorsord, som säga att David söker din ofärd?024:011 Du har ju i dag med egna ögon sett hurusom jag skonade dig, närHERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och manuppmanade mig att dräpa dig; jag tänkte: 'Jag vill icke uträckamin hand mot min herre; han är ju HERRENS Smorde.024:012 Se själv, min fader, ja, se här fliken av din mantel i minhand. Ty därav att jag skar av fliken på din mantel, men ickedräpte dig, må du märka och se att jag icke har velat göra någotont eller begå någon förbrytelse, och att jag icke har försyndatmig mot dig, fastän du traktar efter att taga mitt liv.024:013 HERREN skall döma mellan mig och dig, och HERREN skall hämnasmig på dig, men min hand skall icke röra dig.024:014 Det är såsom det gamla ordspråket säger: 'Från de ogudaktigakommer vad ogudaktigt är'; därför skall hand icke röra dig.»024:015 Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem är det dujagar? Efter en död hund, efter en enda liten loppa!024:016 Så vare då HERREN domare och döme mellan mig och dig; må han sehärtill och utföra min sak, ja, må han döma mig fri ifrån dinhand.»
024:017 När David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: »Det är judin röst, min son David.» Och Saul brast ut i gråt.024:018 Och han sade till David: »Du är rättfärdigare än jag, ty du harbevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.024:019 Du har i dag låtit mig se din godhet mot mig, därigenom att duicke har dräpt mig, fastän HERREN hade överlämnat mig i dinhand.024:020 Ty när någon träffar på sin fiende, plägar han då låta honom gåsin väg i ro? HERREN vedergälle dig med sitt goda för vad dudenna dag har gjort mig.024:021 Och nu vet jag väl att du skall bliva konung, och att Israelskonungadöme skall förbliva i din hand.024:022 Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar minaavkomlingar efter mig och icke utplånar mitt namn ur min fadershus.»024:023 Då svor David Saul denna ed. Därefter drog Saul hem; men Davidoch hans män drogo upp till borgen.
025:001 Och Samuel dog, och hela Israel församlade sig och hölldödsklagan efter honom; och de begrovo honom där han bodde iRama.
Och David stod upp och drog ned till öknen Paran.025:002 I Maon fanns då en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel, ochden mannen var mycket rik; han ägde tre tusen får och ett tusengetter. Och han höll just då på att klippa sina får iKarmel.025:003 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hadeett gott förstånd och ett skönt utseende; men mannen var hårdoch ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.025:004 När nu David i öknen fick höra att Nabal klippte sina får,025:005 sände han dit tio unga män; och David sade till männen: »Gån upptill Karmel och begiven eder till Nabal och hälsen honom frånmig.025:006 Och I skolen säga till mina bröder där: »Frid vare med dig självfrid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.025:007 Jag har nu hört att du håller på med fårklippning. Nu är det såatt dina herdar hava vistats i vårt grannskap, utan att vi havagjort dem något förfång, och utan att något har kommit bort fördem under hela den tid de hava varit i Karmel.025:008 Fråga dina tjänare därom, så skola de själva säga dig det. Låtnu våra män finna nåd för dina ögon. Vi hava ju kommit hit påen glad dag. Giv därför åt dina tjänare och åt din son David vaddu kan hava till hands.»025:009 När nu Davids män kommo dit, talade de på Davids vägnar tillNabal alldeles såsom det var dem befallt, och sedan väntade destilla.025:010 Men Nabal svarade Davids tjänare och sade: »Vem är David, vem ärIsais son? I denna tid är det många tjänare som rymma från sinaherrar.025:011 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jaghar slaktat åt mina fårklippare, och giva detta åt män om vilkajag icke ens vet varifrån de äro?»025:012 Då vände Davids män om och gingo sin väg; och när de hade kommittillbaka, berättade de for honom allt, såsom det hade tillgått.025:013 Då sade David till sina män: »Var och en omgjorde sig med sittsvärd.» Och var och en omgjordade sig med sitt svärd; jämvälDavid själv omgjordade sig med sitt svärd. Och vid pass fyrahundra man följde med David ditupp, men två hundra stannade vidtrossen.025:014 Men en av tjänarna berättade för Abigail, Nabals hustru, ochsade: »David har skickat sändebud hit från öknen och låtit hälsavår herre, men han visade av dem.025:015 Dessa män hava likväl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldriglidit något förfång, och aldrig har något kommit bort för ossunder hela den tid vi drogo omkring i deras närhet, medan vivoro därute på marken.025:016 De voro en mur för oss både dag och natt under hela den tid vivistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.025:017 Så betänk nu och se till, vad du bör göra, ty något ont är nogbeslutet mot vår herre och över hela hans hus; och han är ju enond man, så att ingen vågar säga något åt honom.»
025:018 Då gick Abigail strax och tog två hundra bröd, två vinläglar,fem tillredda får, fem sea-mått rostade ax, ett hundrarussinkakor och två hundra fikonkakor, och lastade detta pååsnor.025:019 Och hon sade till sina tjänare: »Gån framför mig, jag vill kommaefter eder.» Men för sin man Nabal sade hon intet härom.025:020 När hon nu red på sin åsna och kom ned i en hålväg i berget,fick hon se David och hans män komma ned från motsatta sidan, såatt hon måste möta dem.025:021 Men David hade sagt: »Förgäves har jag skyddat allt vad denmannen hade i öknen, så att intet av allt vad han ägde harkommit bort; men har har vedergällt mig med ont för gott.025:022 Så sant Gud må straffa Davids fiender nu och framgent, jag skallav allt som tillhör honom icke låta någon av mankön leva kvartill i morgon.»025:023 Då nu Abigail fick se David, steg hon strax ned från åsnan ochföll ned inför David på sitt ansikte och bugade sig mot jorden.025:024 Hon föll till hans fötter och sade: »På mig vilar dennamissgärning, herre. Men låt din tjänarinna få tala inför dig,och hör på din tjänarinnas ord.025:025 Icke må min herre fästa något avseende vid Nabal, den ondemannen, ty vad hans namn betyder, det är han; Nabal heter han,och dårskap bor i honom. Men jag, din tjänarinna, har ickesett de män som du, min herre, sände.025:026 Och nu, min herre, så sant HERREN lever, och så sant du självlever, du som av HERREN har avhållits från att ådraga digblodskuld och skaffa dig rätt med egen hand: må det nu gå dinafiender och dem som söka bereda min herre ofärd såsom det må gåNabal.025:027 Och låt nu dessa hälsningsskänker, som din trälinna har medförttill min herre, givas åt de män som följa min herre.025:028 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skallförvisso åt min herre uppbygga ett hus som bliver beståndande,eftersom min herre för HERRENS krig; och du skall icke blivaskyldig till något ont, så länge du lever.025:029 Och om någon står upp för att förfölja dig och söka döda dig, såmå min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN,din Gud; men dina fienders liv må han lägga i sin slunga ochslunga det bort.025:030 När nu HERREN gör med min herre allt det goda varom han hartalat till dig, och förordnar dig till furste över Israel,025:031 skall alltså detta icke bliva dig en stötesten eller vara tillhjärteångest för min herre, att du har utgjutit blod utan sak,och att min herre själv har skaffat sig rätt. Men när HERREN görmin herre gott, så tänk på din tjänarinna.»025:032 Då sade David till Abigal: »Välsignad vare HERREN, Israels Gudsom i dag har sänt dig mig till mötes!025:033 Och välsignat vare ditt förstånd, och välsignad vare du själv,som i dag har hindrat mig från att ådraga mig blodskuld ochskaffa mig rätt med egen hand!025:034 Men så sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhållit migfrån att göra dig något ont: om du icke strax hade kommit migtill mötes, så skulle i morgon, när det hade blivit dager, ingenav mankön hava funnits kvar av Nabals hus.»025:035 Därefter tog David emot av henne vad hon hade medfört åt honom;och han sade till henne: »Far i frid hem igen. Se, jag harlyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.»
025:036 När sedan Abigail kom hem till Nabal, höll denne just i sitt husett gästabud, som var såsom en konungs gästabud; och Nabalshjärta var glatt i honom, och han var mycket drucken. Därföromtalade hon alls intet för honom förrän om morgonen, när detblev dager.025:037 Men om morgonen, när ruset hade gått av Nabal, omtalade hanshustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta såsomdött i hans bröst, och han blev såsom en sten.025:038 Och vid pass tio dagar därefter slog HERREN Nabal, så att handog.
025:039 När David hörde att Nabal var död, sade han: »Lovad vare HERREN,som på Nabal har hämnats den smälek han tillfogade mig, och somhar bevarat sin tjänare från att göra vad ont var, under det attHERREN lät Nabals ondska komma tillbaka över hans eget huvud!»Och David sände åstad och lät säga Abigail att han önskade fåhenne till sin hustru.025:040 När så Davids tjänare kommo till Abigail i Karmel, talade detill henne och sade: »David har sänt oss till dig för att få digtill hustru åt sig.»025:041 Då stod hon upp och föll ned till jorden på sitt ansikte ochsade: »Må din tjänarinna bliva en trälinna, som tvår min herrestjänares fötter.»025:042 Därefter stod Abigail upp med hast och satte sig på sin åsna,likaledes de fem tärnor som utgjorde hennes följe. Och honföljde med dem som David hade sänt till henne och blev hanshustru.025:043 David hade ock tagit till hustru Ahinoam från Jisreel, så attdessa båda blevo hans hustrur.025:044 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti,Lais' son, från Gallim.
026:001 Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: »David hållersig nu gömd på Hakilahöjden, gent emot ödemarken.»026:002 Då bröt Saul upp och drog ned till öknen Sif med tre tusen mänutvalda ur Israel, för att söka efter David i öknen Sif.026:003 Och Saul lägrade sig på Hakilahöjden, som ligger gent emotödemarken, vid vägen. Men David uppehöll sig då i öknen. Och närDavid förnam att Saul hade kommit efter honom in i öknen,026:004 sände han ut spejare och fick så full visshet om att Saul hadekommit.026:005 Då bröt David upp och begav sig till det ställe där Saul hadelägrat sig; och David såg platsen där Saul låg med sinhärhövitsman Abner, Ners son. Saul låg nämligen i vagnborgen,och folket var lägrat runt026:006 Och David tog till orda och sade till hetiten Ahimelek och tillAbisai, Serujas son, Joabs broder: »Vem vill gå med mig ned tillSaul i lägret?» Då svarade Abisai: »Jag vill gå med dig ditned.»026:007 Så kommo då David och Abisai om natten till folket där, och sågoSaul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedstött i jordeninvid huvudgärden; och Abner och folket lågo runt omkring honom.026:008 Då sade Abisai till David: »Gud har i dag överlämnat din fiendei din hand; så låt mig nu få spetsa honom fast i jorden medspjutet; det skall ske genom en enda stöt, jag skall icke behövagiva honom mer än den.»026:009 Men David svarade Abisai: »Du får icke förgöra honom; ty vem haruträckt sin hand mot HERRENS smorde och förblivit ostraffad?»026:010 Och David sade ytterligare: »Så sant HERREN lever, HERREN måsjälv slå honom, eller ock må hans dödsdag komma i vanligordning, eller må han draga ut i strid och så få sin bane;026:011 men HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulleuträcka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likväl spjutet somstår vid hans huvudgärd och vattenkruset; och låt oss sedan gåvår väg.026:012 Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvudgärd, ochsedan gingo de sin väg. Men ingen såg eller märkte det eller ensvaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade låtit en tungsömn falla över dem.
026:013 Sedan, när David hade kommit över på andra sidan, ställde hansig på toppen av berget, långt ifrån så att avståndet var stortmellan dem.026:014 Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade:»Vill du icke svara, Abner?» Abner svarade och sade: »Vem är dusom så ropar till konungen?»026:015 David sade till Abner: »Du är ju en man som icke har sin like iIsrael. Varför har du då icke vakat över din herre, konungen? Enav folket har ju kommit in för att förgöra konungen, din herre.026:016 Vad du har gjort är icke väl gjort. Så sant HERREN lever, Ihaden förtjänat att dö, därför att I icke haven vakat över ederherre, HERRENS smorde. Se nu efter: var äro konungens spjut ochvattenkruset som stodo vid hans huvudgärd?»026:017 Då kände Saul igen Davids röst och sade: »Det är ju din röst,min son David.» David svarade: »Ja, min herre konung.»026:018 Och han sade ytterligare: »Varför jagar min herre så efter sintjänare? Vad har jag då gjort, och vad för ont är i min hand?026:019 Må nu min herre konungen höra sin tjänares ord: Om det är HERRENsom har uppeggat dig emot mig, så låt honom få känna lukten aven offergåva; men om det är människor, så vare de förbannadeinför HERREN, därför att de nu hava drivit mig bort, så att jagicke får uppehålla mig i HERRENS arvedel. De säga ju: 'Gå bortoch tjäna andra gudar.'026:020 Och må nu icke mitt blod falla på jorden fjärran ifrån HERRENSansikte, då Israels konung har dragit ut för att söka efter enenda liten loppa, såsom man jagar rapphöns på bergen.»026:021 Då sade Saul: »Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; tyjag vill icke mer göra dig något ont, eftersom mitt liv i daghar varit dyrt aktat i dina ögon. Se, jag har handlat i mycketstor dårskap och förvillelse.»026:022 David svarade och sade: »Se här är spjutet, o konung; låt nu enav dina män komma hitöver och hämta det.026:023 Och HERREN skall vedergälla var och en för hans rättfärdighetoch trofasthet. HERREN gav dig ju i dag i min hand, men jag villeicke uträcka min hand mot HERRENS smorde.026:024 Och likasom ditt liv i dag har varit högt aktat i mina ögon, såmå ock mitt liv vara högt aktat i HERRENS ögon, så att hanräddar mig ur all nöd.»026:025 Saul sade till David: »Välsignad vare du, min son David! Vad duföretager dig, det skall du ock förmå utföra.» Därefter gickDavid sin väg, och Saul vände tillbaka hem igen.
027:001 Men David sade till sig själv: »En dag skall jag nu i alla fallomkomma genom Sauls hand. Ingen annan räddning finnes för mig änatt fly undan till filistéernas land; då måste Saul avstå ifrånatt vidare söka efter mig över hela Israels område, och såundkommer jag hans hand.»027:002 Och David bröt upp och drog med sina sex hundra man över tillAkis, Maoks son, konungen i Gat.027:003 Och David stannade hos Akis i Gat med sina män, var och en medsitt husfolk, David med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreeloch Abigail, karmeliten Nabals hustru.027:004 Och när det blev berättat för Saul att David hade flytt tillGat, sökte han icke vidare efter honom.027:005 Men David sade till Akis: »Om jag har funnit nåd för dina ögon,så låt mig få min bostad i någon av landsortsstäderna, så attjag får vistas där. Varför skulle din tjänare bo i huvudstadenhos dig?»027:006 Då gav Akis honom samma dag Siklag. Därför hör Siklag ännu i dagunder Juda konungar.027:007 Den tid David bodde i filistéernas land var sammanräknat ett åroch fyra månader.
027:008 Men David drog upp med sina män, och de företogo plundringståg igesuréernas, girsiternas och amalekiternas land. Ty dessastammar bodde sedan gammalt där i landet, fram emot Sur och ändaintill Egyptens land.027:009 Och så ofta David härjade i landet, lät han varken män ellerkvinnor bliva vid liv; men får och fäkreatur och åsnor ochkameler och kläder tog han med sig och vände så tillbaka och komtill Akis.027:010 När då Akis sade: »Haven I väl i dag företagit någotplundringståg?», svarade David: »Ja, i den del av Sydlandet, somtillhör Juda», eller: »I den del av Sydlandet, som tillhörjerameeliterna», eller: »I den del av Sydlandet, som tillhörkainéerna.»027:011 Men att David lät varken män eller kvinnor bliva vid liv ochkomma till Gat, det skedde därför att han tänkte: »De kundeeljest förråda oss och säga: 'Så och så har David gjort, så harhan betett sig under hela den tid han har bott i filistéernasland.'»027:012 Därför trodde Akis David och tänkte: »Han har nu gjort sigförhatlig för sitt folk Israel och kommer att bliva min tjänareför alltid.
028:001 Vid den tiden församlade filistéerna sina krigshärar för attstrida mot Israel. Och Akis sade till David: »Du må veta att dumed dina män nu måste draga ut med mig i härnad.»028:002 David svarade Akis: »Välan, då skall du ock få märka vad dintjänare kan uträtta.» Akis sade till David »Välan, jag sätterdig alltså till väktare över mitt huvud för beständigt.»
028:003 Samuel var nu död, och hela Israel hade hållit dödsklagan efterhonom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saulhade utdrivit andebesvärjare och spåmän ur landet.
028:004 Så församlade sig nu filistéerna och kommo och lägrade sig vidSunem. Då församlade ock Saul hela Israel, och de lägrade sigvid Gilboa.028:005 Men när Saul såg filistéernas läger, fruktade han ochförskräcktes högeligen i sitt hjärta.028:006 Och Saul frågade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varkengenom drömmar eller genom urim eller genom profeter.028:007 Då sade Saul till sina tjänare: »Söken upp åt mig någonandebesvärjerska, så vill jag gå till henne och fråga henne.»Hans tjänare svarade honom: »I En-Dor finnes enandebesvärjerska.»
028:008 Då gjorde Saul sig oigenkännlig och tog på sig andra kläder ochgick åstad med två män; och de kommo till kvinnan om natten. Ochhan sade: »Spå åt mig genom anden, och mana upp åt mig den jagsäger dig.»028:009 Men kvinnan svarade honom: »Du vet ju själv vad Saul har gjort,huru han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varförlägger du då ut en snara för mitt liv och vill döda mig?»028:010 Då svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: »Så sant HERRENlever, i denna sak skall intet tillräknas dig såsommissgärning.»028:011 Kvinnan frågade: »Vem skall jag då mana upp åt dig?» Hansvarade: »Mana upp Samuel åt mig.»028:012 Men när kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop. Ochkvinnan sade till Saul: »Varför har du bedragit mig? Du är juSaul.»028:013 Konungen sade till henne: »Frukta icke. Vad är det då du ser?»Kvinnan svarade Saul: »Jag ser ett gudaväsen komma upp urjorden.»028:014 Han frågade henne: »Huru ser han ut?» Hon svarade: »Det är engammal man som kommer upp, höljd i en kåpa.» Då förstod Saul attdet var Samuel, och böjde sig ned med ansiktet mot jorden ochbugade sig.028:015 Och Samuel sade till Saul: »Varför har du stört min ro och manatmig upp?» Saul svarade: »Jag är i stor nöd: filistéerna havabegynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrån mig och svarar migicke mer, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför harjag kallat dig upp, på det att du må låta mig veta vad jag skallgöra.»028:016 Men Samuel svarade: »Varför frågar du mig, då nu HERREN harvikit ifrån dig och blivit din fiende?028:017 HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig:HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det åt en annan, åtDavid.028:018 Eftersom du icke hörde HERRENS röst och icke lät Amalek kännahans vredes glöd, därför har HERREN nu gjort dig detta.028:019 HERREN skall giva både dig och Israel i filistéernas hand, och imorgon skall du med dina söner vara hos mig; ja, också Israelsläger skall HERREN giva i filistéernas hand.»028:020 Då föll Saul strax raklång till jorden; så förfärad blev hanöver Samuels ord. Också voro hans krafter uttömda, ty på etthelt dygn hade han ingenting ätit.028:021 Men kvinnan gick fram till Saul, och när hon såg huru högeligenförskräckt han var, sade hon till honom: »Se, din tjänarinnalyssnade till din begäran; Jag tog min själ i min hand ochhörsammade den önskan du uttalade till mig.028:022 Så lyssna nu också du till dina tjänarinnas ord och låt migsätta fram litet mat för dig, och ät, så att du hämtar krafter,innan du går dina färde.»028:023 Men han vägrade och sade: »Jag vill icke äta.» Då bådo honomhans tjänare jämte kvinnan så enträget, att han lyssnade tillderas ord; han stod upp från jorden och satte sig på vilobädden.028:024 Och kvinnan hade en gödd kalv i huset; den slaktade hon nu ihast. Därpå tog hon mjöl och knådade det och bakade däravosyrat bröd.028:025 Sedan satte hon fram det för Saul: och hans tjänare, och deåto. Därefter stodo de upp och gingo samma natt sina färde.
029:001 Filistéerna församlade nu alla sina härar i Afek, medanisraeliterna voro lägrade vid källan i Jisreel.029:002 Då nu filistéernas hövdingar tågade fram med avdelningar påhundra och tusen, och David och hans män därvid tågade sistfram, tillika med Akis,029:003 sade filistéernas furstar: »Vad hava dessa hebréer här attgöra?» Men Akis svarade filistéernas furstar: »Denne David är juSauls, Israels konungs, tjänare, som nu har varit hos mig överår och dag, och jag har icke funnit något ont hos honom, frånden dag han gick över till mig ända till denna dag.029:004 Då blevo filistéernas furstar förtörnade på honom; ochfilistéernas furstar sade till honom: »Låt mannen vända om ochgå tillbaka till den ort du har anvisat honom; han får ickedraga med med oss till strid, för att han icke under striden måbliva vår motståndare. Ty varigenom skulle han väl bättre kunnagöra sig behaglig för sin herre än genom dessa mäns huvuden?029:005 Han är ju den David till vilkens ära man sjunger så underdansen:'Saul har slagit sina tusen,men David sina tio tusen.'»
029:006 Då kallade Akis David till sig och sade till honom: »Så santHERREN lever, du är en redlig man, och att du går ut och in härhos mig i lägret är mig välbehagligt, ty jag har icke funnitnågot ont hos dig, från den dag du kom till mig ända till dennadag; men för hövdingarna är du icke välbehaglig.029:007 Så vänd nu tillbaka och gå i frid, för att du icke må göra någotsom misshagar filistéernas hövdingar.»029:008 David sade till Akis: »Vad har jag då gjort, och vad har dufunnit hos din tjänare, från den dag jag kom i din tjänst ändatill denna dag, eftersom jag icke får gå åstad och strida motmin herre konungens fiender?»029:009 Akis svarade och sade till David: »Jag vet bäst att du är migvälbehaglig såsom en Guds ängel; men filistéernas furstar säga:'Han får icke draga upp med oss i striden.'029:010 Så stå nu upp bittida i morgon, jämte din herres tjänare somhava kommit hit med dig; och när I i morgon haven stått bittidaupp, mån I draga edra färde, så snart det har blivit dager.»029:011 Då stod David bittida upp med sina män för att om morgonen dragatillbaka till filistéernas land. Men filistéerna drogo upp tillJisreel.
030:001 När David med sina män på tredje dagen kom till Siklag, hadeamalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hadeintagit Siklag och bränt upp det i eld.030:002 Och kvinnorna som voro därinne, både små och stora, hade de förtbort såsom fångar, utan att döda någon; de hade allenast förtbort dem och gått sin väg.030:003 När nu David med sina män kom till staden och fick se att denvar uppbränd i eld, och att deras hustrur jämte deras söner ochdöttrar voro bortförda såsom fångar,030:004 brast han ut i gråt, så ock hans folk; och de gräto, till dessatt de icke förmådde gråta mer.030:005 Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail,karmeliten Nabals hustru, voro också fångna.030:006 Och David kom i stor nöd, ty folket tänkte stena honom; såförbittrat var allt folket, var och en för sina söners ochdöttrars skull. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud.030:007 Och David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: »Bär hittill mig efoden.» Då bar Ebjatar fram efoden till David.030:008 David frågade nu HERREN: »Skall jag sätta efter dennarövarskara? Kan jag då hinna upp den?» Han svarade honom: »Sättefter dem; ty du skall förvisso hinna upp dem och skaffaräddning.»
030:009 Då begav sig David åstad med sina sex hundra man, och de kommotill bäcken Besor; där stannade de som nödgades bliva efter.030:010 Men David fortsatte förföljelsen med fyra hundra man; ty de somsade blivit för trötta, och som därför stannade, utan att gåöver bäcken Besor, utgjorde två hundra man.
030:011 Sedan träffade de på fältet en egyptisk man; honom togo de medsig till David. Och när de hade givit honom bröd att äta ochvatten att dricka030:012 och när de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka ochtvå russinkakor att äta, kom livskraften tillbaka i honomigen. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.030:013 Och David frågade honom: »Vem tillhör du, och varifrån är du?»Han svarade: »Jag är en egyptisk yngling, tjänare åt enamalekitisk man; men min herre övergav mig för tre dagar sedan,därför att jag blev sjuk.030:014 Vi hade nämligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhörkeretéerna, och i det område som tillhör Juda, och i den del avSydlandet, som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag ield.»030:015 David sade till honom: »Vill du föra mig ned till denrövarskaran?» Han svarade: »Lova mig med ed vid Gud att du ickedödar mig eller utlämnar mig åt min herre, så vill jag föra digned till den rövarskaran.»030:016 Så förde han honom ditned, och de lågo då kringspridda överalltpå marken och åto och drucko och förlustade sig med allt detstora byte som de hade tagit ur filistéernas land och ur Judaland.030:017 Och ända från skymningen intill nästa dags afton höll David påmed att nedgöra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyrahundra tjänare som satte sig upp på kamelerna och flydde.030:018 Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina bådahustrur räddade David också.030:019 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingensdotter, ej heller något av bytet eller något av det som de hadetagit med sig; David förde alltsammans tillbaka.030:020 David tog ock alla får och fäkreatur, och man drev dessa framförden övriga boskapen och ropade: »Detta är Davids byte.»
030:021 Och när David kom tillbaka till de två hundra man som hade varitför trötta att följa honom, och som därför hade fått stanna kvarvid bäcken Besor, gingo dessa åstad för att möta David och detfolk som han hade med sig; då gick David fram till folket ochhälsade dem.030:022 Men allahanda onda och illasinnade män, bland dem som hade följtmed David, togo till orda och sade: »Eftersom dessa icke följdemed oss, skola vi icke giva dem något av bytet som vi havaräddat; var och en av dem må allenast taga sin hustru och sinabarn med sig och gå hem.»030:023 Men David svarade: »Så skolen I icke göra, mina bröder, med detsom HERREN har givit oss, då han bevarade oss och gav i vår handdenna rövarskara, som kom över oss.030:024 Och vem skulle för övrigt härutinnan vilja lyssna till eder?Nej, sådan deras lott är, som draga med i striden, sådan skallderas lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jämnt medvarandra.»030:025 Och därvid blev det, från den dagen och allt framgent; ty hangjorde detta till lag och rätt i Israel, såsom det är ännu idag.030:026 När sedan David kom till Siklag, sände han en del av bytet tillde äldste i Juda, sina vänner, i det han lät säga: »Detta är enskänk till eder av bytet från HERRENS fiender.»030:027 Han sände till de äldste i Betel, de äldste i Ramot i Sydlandetoch de äldste i Jattir;030:028 till de äldste i Aroer, de äldste i Sifamot och de äldste iEstemoa;030:029 till de äldste i Rakal, de äldste i jerameeliternas städer ochde äldste i kainéernas städer;030:030 till de äldste i Horma, de äldste i Bor-Asan och de äldste iAtak;030:031 till de äldste i Hebron och till alla de orter där David hadevandrat omkring med sina män.
031:001 Och filistéerna stridde mot Israel; och Israels män flydde förfilistéerna och föllo slagna på berget Gilboa.031:002 Och filistéerna ansatte ivrigt Saul och hans söner. Ochfilistéerna dödade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls söner.031:003 När då Saul själv blev häftigt anfallen och bågskyttarna kommoöver honom, greps han av stor förskräckelse för skyttarna.031:004 Och Saul sade till sin vapendragare: »Drag ut ditt svärd ochgenomborra mig därmed, så att icke dessa oomskurna komma ochgenomborra mig och hantera mig skändligt.» Men hans vapendragareville det icke, ty han fruktade storligen. Då tog Saul självsvärdet och störtade sig därpå.031:005 Men när vapendragaren såg att Saul var död, störtade han sig ockpå sitt svärd och följde honom i döden.
031:006 Så dogo då med varandra på den dagen Saul och hans tre söner ochhans vapendragare, och därjämte alla hans män.031:007 Och när israeliterna på andra sidan dalen och på andra sidanJordan förnummo att Israels män hade flytt, och att Saul ochhans söner voro döda, övergåvo de städerna och flydde; sedankommo filistéerna och bosatte sig i dem.
031:008 Dagen därefter kommo filistéerna för att plundra de slagna ochfunno då Saul och hans tre söner, där de lågo fallna på bergetGilboa.031:009 Då höggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen ochsände dem omkring i filistéernas land och läto förkunna detglada budskapet i sitt avgudahus och bland folket.031:010 Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hängdede upp på Bet-Sans mur.
031:011 Men när invånarna i Jabes i Gilead hörde vad filistéerna hadegjort med Saul,031:012 stodo de upp, alla stridbara män, och gingo hela natten och togoSauls och hans söners kroppar ned från Bet-Sans mur, och begåvosig därefter till Jabes och förbrände dem där.031:013 Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabesoch fastade så i sju dagar.
Andra Samuelsboken
001:001 Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern överAmalek, och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig iSiklag,001:002 då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger,med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. Och när hankom in till David, föll han ned till jorden och bugadesig.001:003 David frågade honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom:»Jag kommer såsom flykting ifrån Israels läger.»001:004 Då sade David till honom: »Huru har det gått? Säg mig det.» Hansvarade: »Folket har flytt ur striden, många av folket havaockså fallit och dött; Saul och hans son Jonatan äro ock döda.»001:005 David frågade den unge mannen som berättade detta för honom:»Huru vet du att Saul och hans son Jonatan äro döda?»001:006 Den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honomsvarade: »Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och därfick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnaroch ryttare ansatte honom.001:007 När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, ochjag svarade: 'Här är jag.'001:008 Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jagvar en amalekit.001:009 Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit till mig och giv migdödsstöten, ty jag är gripen av dödens vanmakt, om ock livetännu alltjämt är kvar i mig.'001:010 Då trädde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste juatt han icke skulle kunna överleva sitt fall. Och jag togdiademet som satt på hans huvud, och ett armband som satt påhans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»001:011 Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ockalla de män som voro där med honom.001:012 Och de höllo dödsklagan och gräto och fastade ända till aftonenför Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks ochför Israels hus' skull, därför att de hade fallit för svärd.001:013 Och David frågade den unge mannen som hade framförtunderrättelsen till honom: »Varifrån är du?» Han svarade: »Jagär son till en amalekit som lever här såsom främling.»001:014 David sade till honom: »Kände du då ingen fruktan för attuträcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»001:015 Och David kallade på en av sina män och sade: »Kom hit och stötned honom.» Och han slog honom till döds.001:016 Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, tydin egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag hardödat HERRENS smorde.'»
001:017 Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans sonJonatan,001:018 och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; denär upptecknad i »Den redliges bok»:
001:019 »Din härlighet, Israel,ligger slagen på dina höjder.Huru hava icke hjältarna fallit!
001:020 Förkunnen det icke i Gat, bebåden det ej på Askelons gator, för att filistéernas döttrar icke må glädja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
001:021 I Gilboa berg,på eder må ej falladagg eller regn,ej ses offergärdsskördar.Ty hjältarnas sköldblev där till smälek,Sauls sköld,ej sedan smord med olja.
001:022 Från slagnas blod,från hjältars hullvek Jonatans bågeicke tillbaka,vände Sauls svärdej omättat åter.
001:023 Saul och Jonatan,så kära och ljuvligaför varandra i livet,de blevo ej hellerskilda i döden,de två, som voro snabbare än örnar,starka mer än lejon.
001:024 Israels döttrar,gråten över Saul,över honom som klädde ederi scharlakan och praktskrudoch prydde edra klädermed gyllene smycken.
001:025 Huru hava icke hjältarnafallit i striden!Jonatan ligger slagenpå dina höjder.
001:026 Jag sörjer över dig,du min broder Jonatan;mycket ljuvlig var du mig.Dyrbar var mig din kärlek,mer än kvinnokärlek.
001:027 Huru hava icke hjältarna fallit,de båda stridssvärden förgåtts!»
002:001 Därefter frågade David HERREN: »Skall jag draga upp till någonav Juda städer?» HERREN svarade honom: »Drag upp.» Då frågadeDavid: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»002:002 Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam frånJisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.002:003 David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitthusfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer.002:004 Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Judahus.
När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gileadsom hade begravit Saul,002:005 skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lätsäga till dem: »Varen välsignade av HERREN, därför att I havenbevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begravahonom!002:006 Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet moteder. Själv vill jag också göra eder gott, därför att I havengjort detta.002:007 Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herreSaul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord tillkonung över dem.»
002:008 Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Bosetoch förde honom över till Mahanaim002:009 och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land ochJisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övrigaIsrael.002:010 Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konungöver Israel, och han regerade i två år. Allenast Juda hus höllsig till David.002:011 Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjordesammanräknat sju år och sex månader.
002:012 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrånMahanaim till Gibeon.002:013 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de möttevarandra vid Gibeons damm. Där stannade de på var sin sida omdammen.002:014 Och Abner sade till Joab: »Må vi låta några unga män stå upp ochutföra en krigslek i vår åsyn.» Joab svarade: »Må så ske.»002:015 Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjaminoch för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.002:016 Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan påvarandra och föllo så allasammans därför blev detta ställekallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.
002:017 Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner ochIsraels män blevo slagna av Davids folk.002:018 Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. OchAsael var snabbfotad såsom en gasell på fältet.002:019 Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig tillhöger eller till vänster från Abner.002:020 Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?» Han svarade:»Ja.»002:021 Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt högereller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att tagahans rustning.» Men Asael ville icke låta honom vara.002:022 Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara. Du villväl icke att jag skall slå dig till jorden? Huru skulle jagsedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»002:023 När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom medbakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gickut baktill; och han föll ned där och dog på stället. Och var ochen som kom till platsen där Asael hade fallit ned och döttstannade där.
002:024 Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått nedoch de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åtGibeons öken till,002:025 då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att deutgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen aven och samma höjd.002:026 Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall då svärdet fåoavlåtligen frossa? Förstår du icke att detta måste leda tillett bittert slut?» Huru länge tänker du dröja, innan du befallerditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»002:027 Joab svarade: »Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, dåhade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöraatt förfölja sina bröder.»002:028 Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket ochförföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.
002:029 Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten;därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagenoch kommo så till Mahanaim.002:030 Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphörtatt förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utomAsael.002:031 Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio manav Benjamin och av Abners folk.002:032 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav iBet-Lehem. Därefter tågade Joab och hans män hela natten ochkommo i dagningen till Hebron.
003:001 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Därunderblev David allt starkare och starkare, men Sauls hus alltsvagare och svagare.
003:002 I Hebron föddes söner åt David. hans förstfödde var Amnon, somhan fick med Ahinoam från Jisreel.003:003 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmelitenNabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, somvar dotter till Talmai, konungen i Gesur.003:004 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,Abitals son.003:005 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustruEgla. Dessa föddes åt David i Hebron.
003:006 Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistodAbner kraftigt Sauls hus.003:007 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; ochIs-Boset sade till Abner: »Varför har du gått in till min fadersbihustru?»003:008 För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: »Är jag dåett hundhuvud från Juda land? Just då jag bevisar barmhärtighetmot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, ochicke har låtit dig falla i Davids hand, just då tillvitar du migatt hava begått en missgärning med denna kvinna.003:009 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hädanefterhandlar så mot David som HERREN med ed har lovat honom:003:010 jag vill göra så, att konungadömet tages ifrån Sauls hus, ochatt i stället Davids tron bliver upprest över både Israel ochJuda, från Dan ända till Beer-Seba.»003:011 Då tordes han icke säga ett ord mer åt Abner, av fruktan förhonom.
003:012 Men Abner skickade strax sändebud till David och lät säga: »Vemtillhör landet?», och lät vidare säga: »Slut förbund med mig,så skall jag bistå dig och göra så, att hela Israel går övertill dig.»003:013 Han svarade: »Gott! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sakfordrar jag av dig, nämligen att du icke träder fram inför mittansikte utan att hit medföra Mikal, Sauls dotter, när du kommerför att träda fram inför mitt ansikte.»003:014 Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, ochlät säga: »Giv mig åter min hustru Mikal, som jag förvärvade migför ett hundra filistéers förhudar.»003:015 Då sände Is-Boset åstad och lät taga henne ifrån hennes man,Paltiel, Lais' son.003:016 Men hennes man gick med henne och följde henne under beständiggråt ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: »Vänd om ochgå dina färde.» Då vände han om.
003:017 Och Abner hade underhandlat med de äldste i Israel och sagt:»Sedan lång tid tillbaka haven I sökt att få David till konungöver eder.003:018 Fullborden nu edert uppsåt, ty så har HERREN sagt om David:Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israelifrån filistéernas hand och ifrån alla dess fienders hand.»003:019 Likaledes talade Abner härom med benjaminiterna. Därefter gickAbner ock åstad for att tala med David i Hebron om allt vadIsrael och hela Benjamins hus hade funnit lämpligt att svara.003:020 När då Abner, åtföljd av tjugu man, kom till David i Hebron,gjorde David ett gästabud för Abner och hans män.003:021 Och Abner sade till David: »Jag vill stå upp och gå åstad ochförsamla hela Israel till min herre konungen, för att de måsluta förbund med dig, så att du bliver konung på vad villkordig lyster.» Sedan lät David Abner gå, och han drog bort i frid.
003:022 Just då kommo Davids folk och Joab hem från ett strövtåg ochförde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke längre kvarhos David i Hebron, ty denne hade låtit honom gå, och han hadedragit bort i frid.003:023 Men när Joab och hela hans här kom hem, berättade man för honomoch sade: »Abner, Ners son, kom till konungen, och denne läthonom gå, och han drog bort i frid.»003:024 Då gick Joab in till konungen och sade: »Vad har du gjort! Då nuAbner hade kommit till dig, varför lät du då honom gå, så atthan fritt kunde draga sina färde?003:025 Du känner väl Abner, Ners son? Han kom hit för att bedraga dig.Han ville utforska ditt görande och låtande, och utforska alltvad du förehar.003:026 Sedan, när Joab hade gått ut från David, sände han bud efterAbner, och sändebuden förde denne tillbaka från Bor-Hassira. MenDavid visste intet därom.003:027 När Abner så hade kommit tillbaka till Hebron, förde Joab honomavsides till mitten av porten, under förevändning att talaenskilt med honom; där sårade han honom till döds med en stöt iunderlivet—detta for att hämnas sin broder Asaels blod.003:028 När David sedan fick höra detta, sade han: »Jag och mittkonungadöme äro oskyldiga inför HERREN evinnerligen till Abners,Ners sons blod.003:029 Må det komma över Joabs huvud och över hela hans faders hus; ochmå i Joabs hus aldrig fattas män som hava flytning, eller somäro spetälska, eller som stödja sig på krycka, eller som fallaför svärd, eller som lida brist på bröd.»003:030 Så hade nu Joab och hans broder Abisai dräpt Abner, därför attdenne hade dödat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.
003:031 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom:»Riven sönder edra kläder och höljen eder i sorgdräkt och hållendödsklagan efter Abner.» Och konung David gick själv bakombåren.003:032 Så begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gråt vidAbners grav, och allt folket grät.003:033 Och konungen sjöng följande klagosång över Abner:»Måste då Abner dö en gudlös dåres död?003:034 Dina händer voro ju ej bundna,dina fötter ej slagna i fjättrar.Du föll såsom man faller för ogärningsmän.»
Då begrät allt folket honom ännu mer.»
003:035 Och allt folket kom för att förmå David att äta något underdagens lopp; men David betygade med ed och sade: »Gud straffemig nu och framgent, om jag smakar bröd eller något annat,förrän solen har gått ned.»003:036 När folket hörde detta, behagade det dem alla väl, likasom alltannat som konungen gjorde behagade allt folket väl.003:037 Och allt folket och hela Israel insåg då att konungen ingen delhade haft i att Abner, Ners son, hade blivit dödad.003:038 Och konungen sade till sina tjänare: »I veten nogsamt att enfurste och en stor man i dag har fallit i Israel.003:039 Men jag är ännu svag, fastän jag är smord till konung, och dessamän, Serujas söner, äro starkare än jag. HERREN vedergälle densom ont gör, efter hans ondska.»
004:001 Då nu Sauls son hörde att Abner var död i Hebron, sjönk allthans mod, och hela Israel var förskräckt.004:002 Men Sauls son hade till hövitsmän för sina strövskaror två män,av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, söner tillRimmon från Beerot, av Benjamins barn. Ty också Beerot räknastill Benjamin;004:003 men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde där sedan såsomfrämlingar, vilket de göra ännu i dag.004:004 (Också Jonatan, Sauls son, hade lämnat efter sig en son, som nuvar ofärdig i fötterna. Han var nämligen fem år gammal, närbudskapet om Saul och Jonatan kom från Jisreel, och då tog hanssköterska honom och flydde; men under hennes bråda flykt föllhan omkull och blev därefter halt; och han hette Mefiboset.)004:005 Nu gingo beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana åstad ochkommo till Is-Bosets hus, då det var som hetast på dagen, medanhan låg i sin middagssömn.004:006 När de så, under förevändning att hämta vete, hade kommit in idet inre av huset, sårade de honom med en stöt i underlivet;därefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.004:007 De kommo alltså in i huset, när han låg på sin vilobädd isovkammaren, och sårade honom till döds och höggo huvudet avhonom; därpå togo de hans huvud och färdades genom Hedmarkenhela natten.004:008 Och de förde så Is-Bosets huvud till David i Hebron och sadetill konungen: »Se här är Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes,huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit minherre konungen hämnd på Saul och hans efterkommande.»
004:009 Då svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmonssöner, och sade till dem: »Så sant HERREN lever, han som harförlossat mig från all nöd:004:010 den som förkunnade för mig och sade: 'Nu är Saul död', och sommenade sig vara en glädjebudbärare, honom lät jag gripa ochdräpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givitbudbärarlön;004:011 huru mycket mer skall jag icke då nu, när ogudaktiga män havadräpt en oskyldig man i hans eget hus, på hans säng, utkrävahans blod av eder hand och utrota eder från jorden!»004:012 På Davids befallning dräpte hans män dem sedan och höggo avderas händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron.Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav iHebron.
005:001 Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sadeså: »Vi äro ju ditt kött och ben.005:002 Redan för länge sedan, då Saul ännu var konung över oss, var detdu som var ledare och anförare för Israel. Och till dig harHERREN sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, duskall vara en furste över Israel.»005:003 När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron,slöt konung David ett förbund med dem där i Hebron, införHERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel.005:004 David var trettio år gammal, när han blev konung, och hanregerade i fyrtio år.005:005 I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och iJerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel ochJuda.
005:006 Och konungen drog med sina män till Jerusalem, mot jebuséerna,som bodde där i landet. De sade då till David: »Hitin kommer duicke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att Davidicke skall komma hitin.»005:007 Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad.005:008 Och David sade på den dagen: »Vemhelst som slår ihjäl en jebuséoch tränger fram till vattenledningen, han slår ihjäl just dessahalta och blinda, som David hatar.» Därför plägar man säga:»Ingen blind och halt må komma in i huset.»005:009 Sedan tog David sin boning på borgen och kallade den Davidsstad. Där uppförde David byggnader runt omkring, från Millo ochvidare inåt.005:010 Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN,härskarornas Gud, var med honom.
005:011 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David medcederträ, därjämte ock timmermän och stenhuggare; och de byggdeett hus åt David.005:012 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung överIsrael, och att han hade upphöjt hans konungadöme, för sitt folkIsraels skull.
005:013 Och David tog sig ännu flera bihustrur och hustrur från Jerusalem, sedan han hade kommit från Hebron; och åt David föddes ännu flera söner och döttrar. 005:014 Dessa äro namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 005:015 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, 005:016 Elisama, Eljada och Elifelet.
005:017 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord tillkonung över Israel, drogo de allasammans upp för att fångaDavid. När David hörde detta, drog han ned till borgen.005:018 Och sedan filistéerna hade kommit fram, spridde de sig iRefaimsdalen.005:019 Då frågade David HERREN: »Skall jag draga upp mot filistéerna?Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade David: »Dragupp; ty jag skall giva filistéerna i din hand.005:020 Och David kom till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sadehan: »HERREN har brutit ned mina fiender inför mig, likasomen vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnetBaal-Perasim.005:021 De lämnade där efter sig sina avgudabilder, och David och hansmän togo dessa med sig.
005:022 Men filistéerna drogo upp ännu en gång och spridde sig iRefaimsdalen.005:023 När David då frågade HERREN, svarade han: »Du skall icke dragaditupp; du må kringgå dem bakifrån, så att du kommer över demfrån det håll där bakaträden stå.005:024 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar,skynda då raskt fram, ty då har HERREN dragit ut framför digtill att slå filistéernas här.»005:025 David gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; och han slogfilistéerna och förföljde dem från Geba ända fram emot Geser.
006:001 Åter församlade David allt utvalt manskap i Israel, trettiotusen man.006:002 Och David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk ifrånBaale-Juda, för att därifrån föra upp Guds ark, som hade fåttsitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar på keruberna.006:003 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrånAbinadabs hus på höjden; och Ussa och Ajo, Abinadabs söner,körde den nya vagnen.006:004 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, ochföljde själva med, och Ajo gick därvid framför arken.006:005 Och David och hela Israels hus fröjdade sig inför HERREN, medallahanda instrumenter av cypressträ, med harpor, psaltare,pukor, skallror och cymbaler.006:006 Men när de kommo till Nakonslogen, räckte Ussa ut sin hand motGuds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.006:007 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom där förhans förseelse, så att han föll ned död där vid Gudsark.006:008 Men det gick David hårt till sinne att HERREN så hade brutit nedUssa; och han kallade det ställe Peres-Ussa, såsom det heterännu i dag.006:009 Och David betogs av sådan fruktan för HERREN på den dagen, atthan sade: »Huru skulle jag töras låta HERRENS ark komma tillmig?»006:010 Därför ville David icke låta flytta in HERRENS ark till sig iDavid stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.006:011 Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tremånader; men HERREN välsignade Obed-Edom och hela hans hus.
006:012 När det nu blev berättat för konung David att HERREN hadevälsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, för Guds arksskull, då gick David åstad och hämtade Guds ark ur Obed-Edomshus upp till Davids stad under jubel.006:013 Och när de som buro HERRENS ark hade gått sex steg framåt,offrade han en tjur och en gödkalv.006:014 Själv dansade David med all makt inför HERREN, och därvid varDavid iklädd en linne-efod.006:015 Så hämtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubeloch basuners ljud.006:016 När då HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Saulsdotter, ut genom fönstret, och när hon såg konung David hoppaoch dansa inför HERREN fick hon förakt för honom i sitt hjärta.006:017 Sedan de hade fört HERRENS ark ditin, ställde de den på dessplats i tältet som David hade slagit upp åt den; och därefteroffrade David brännoffer inför HERREN, så ock tackoffer.006:018 När David hade offrat brännoffret och tackoffret välsignade hanfolket i HERREN Sebaots namn.006:019 Och åt allt folket, åt var och en i hela hopen av israeliter,både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött ochen druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
006:020 Men när David kom tillbaka för att hälsa sitt husfolk, gickMikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: »Huru härlig haricke Israels konung visat sig i dag, då han i dag har blottat sigför sina tjänares tjänstekvinnors ögon, såsom löst folk plägargöra!»006:021 Då sade David till Mikal: »Inför HERREN, som har utvalt migframför din fader och hela hans hus, och som har förordnat migtill furste över HERRENS folk, över Israel—inför HERRENfröjdade jag mig.006:022 Dock kände jag mig rätteligen för ringa till detta, ja, jag vari mina ögon allt för låg därtill. Skulle jag då söka ära hostjänstekvinnorna, om vilka du talade?»006:023 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, så länge hon levde.