019:024 Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned för att möta konungen.Han hade varken ansat sina fötter eller sitt skägg, ej hellerhade han låtit två sina kläder allt ifrån den dag då konungendrog bort, ända till den dag då han kom igen i frid.019:025 När han nu kom till Jerusalem för att möta konungen, sadekonungen till honom: »Varför följde du icke med mig, Mefiboset?»019:026 Han svarade: »Min herre konung, min tjänare bedrog mig. Ty dintjänare sade: 'Jag vill sadla min åsna och sätta mig på den ochså begiva mig till konungen'; din tjänare är ju halt.019:027 Men han har förtalat din tjänare hos min herre konungen. Minherre konungen är ju dock såsom Guds ängel; så gör nu vad digtäckes.019:028 Ty hela min faders hus förtjänade intet annat än döden av minherre konungen, och likväl lät du din tjänare sitta bland demsom få äta vid ditt bord. Vad har jag då rätt att ytterligarebegära, och varom kan jag väl ytterligare ropa till konungen?»019:029 Konungen sade till honom: »Varför ordar du ytterligare härom?Jag säger att du och Siba skolen dela jordagodset.»019:030 Då sade Mefiboset till konungen: »Han må gärna taga alltsammans,sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.»
019:031 Gileaditen Barsillai hade ock farit ned från Rogelim och drogsedan med konungen till Jordan, för att få ledsaga honom överJordan.019:032 Barsillai var då mycket gammal: åttio år. Han hade sörjt förkonungens behov, medan denne uppehöll sig i Mahanaim, ty han varen mycket rik man.019:033 Konungen sade nu till Barsillai: »Du skall draga med mig, såskall jag sörja för dina behov hemma hos mig i Jerusalem.»019:034 Men Barsillai svarade konungen: »Huru många år kan jag väl ännuhava att leva, eftersom jag skulle följa med konungen upp tillJerusalem?019:035 Jag är nu åttio år gammal; kan jag då känna skillnad mellanbättre och sämre, eller har väl din tjänare någon smak för vadjag äter eller för vad jag dricker? Eller kan jag ännu njuta avatt höra sångare och sångerskor sjunga? Varför skulle dintjänare då ytterligare bliva min herre konungen till besvär?019:036 Allenast för en stund vill din tjänare fara med konungen överJordan. Varför skulle väl konungen giva mig en sådanvedergällning?019:037 Låt din tjänare vända tillbaka, så att jag får dö i min stad,där jag har min faders och min moders grav. Men se här är dintjänare Kimham, låt honom få draga med min herre konungen; ochgör för honom vad dig täckes.»019:038 Då sade konungen: »Så må då Kimham draga med mig, och jag skallgöra för honom vad du vill. Och allt vad du begär av mig skalljag göra dig.»019:039 Därefter gick allt folket över Jordan, och konungen själv gickockså över. Och konungen kysste Barsillai och tog avsked avhonom. Sedan vände denne tillbaka hem igen.
019:040 Så drog nu konungen till Gilgal, och Kimham följde med honom, såock allt Juda folk. Och de, jämte hälften av Israels folk,förde konungen ditöver.019:041 Men då kommo alla de övriga israeliterna till konungen och sadetill honom: »Varför hava våra bröder, Juda män, fått hemligenbemäktiga sig dig och föra konungen och hans familj, tillika medalla Davids män, över Jordan?»019:042 Alla Juda män svarade Israels män: »Konungen står ju ossnärmast; varför vredgens I då häröver? Hava vi levat påkonungen eller skaffat oss någon vinning genom honom?»019:043 Då svarade Israels män Juda män och sade: »Tio gånger större delän I hava vi i den som är konung, alltså ock i David. Varförhaven I då ringaktat oss? Och voro icke vi de som först taladeom att hämta vår konung tillbaka?» Men Juda män läto ännuhårdare ord falla än Israels män.
020:001 Nu hände sig att där fanns en illasinnad man vid namn Seba,Bikris son, en benjaminit. Denne stötte i basun och sade:
»Vi hava ingen del i Davidoch ingen arvslott i Isais son.Israel drage hem, var och en till sin hydda.»
020:002 Då övergåvo alla Israels män David och följde Seba, Bikris son;men Juda män höllo sig till sin konung och följde honom frånJordan ända till Jerusalem.020:003 Så kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog då de tiobihustrur som han hade lämnat kvar för att vakta huset, och sattein dem i ett särskilt hus till att där förvaras; och han gav demunderhåll, men gick icke in till dem. Där förblevo de nuinstängda till sin dödsdag och levde redan under hans livstidsåsom änkor.
020:004 Och konungen sade till Amasa: »Båda upp åt mig Juda män inom tredagar, och inställ dig sedan själv här.»020:005 Amasa begav sig då åstad för att uppbåda Juda; men när handröjde utöver den tid som hade blivit honom förelagd,020:006 sade David till Abisai: »Nu kommer Seba, Bikris son, att blivafarligare för oss än Absalom. Tag du din herres tjänare och sättefter honom, så att han icke bemäktigar sig några befästa städeroch tillfogar oss för stor skada.»020:007 Alltså drogo Joabs män tillika med keretéerna och peletéernaoch alla hjältarna ut efter honom; de drogo ut från Jerusalemför att sätta efter Seba, Bikris son.020:008 Men när de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, komAmasa emot dem. Joab var då klädd i livrocken som plägade utgörahans dräkt, och ovanpå den hade han ett bälte, med ett svärd iskidan, bundet över sina länder; men när han gick fram, föll detut.020:009 Och Joab sade till Amasa: »Står det väl till med dig, minbroder?» Därvid fattade Joab Amasa i skägget med högra handensåsom för att kyssa honom.020:010 Och då Amasa icke tog sig till vara för det svärd som Joab hadei sin andra hand, gav denne honom därmed en stöt i underlivet,så att hans inälvor runno ut på jorden. Så dog han, utan attden andre behövde giva honom någon ytterligare stöt. Därefterfortsatte Joab och hans broder Abisai att förfölja Seba, Bikrisson.020:011 Men en av Joabs tjänare stod kvar därbredvid och ropade: »Varoch en som är Joabs vän och håller med David, han följe efterJoab.»020:012 Nu låg Amasa sölad i sitt blod mitt på vägen; och mannen sågallt folket stannade. Då förde han Amasa undan från vägen in pååkern och kastade ett kläde över honom, eftersom han såg hurualla de som kommo därförbi stannade.020:013 Så snart han var bortskaffad från vägen, drogo alla förbi ochföljde Joab för att sätta efter Seba, Bikris son.
020:014 Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel ochBet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig ochföljde honom ända ditin.020:015 Men de kommo och belägrade honom där i Abel vid Bet-Hammaaka ochkastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren.Och allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren ochkullstöta den.020:016 Då ropade en klok kvinna från staden: »Hören! Hören! Sägen tillJoab att han kommer hit, så att jag får tala med honom.»020:017 När han då kom fram till kvinnan, frågade hon: »Är du Joab?» Hansvarade: »Ja.» Hon sade till honom: »Hör din tjänarinnas ord.»Han svarade: »Jag hör.»020:018 Då sade hon: »Fordom plägade man säga så: 'I Abel skall manfråga till råds'; sedan kunde man utföra sina planer.020:019 Vi äro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du söker attförgöra en stad som är en moder i Israel. Varför vill duförstöra HERRENS arvedel?»020:020 Joab svarade och sade: »Bort det, bort det, att jag skulle viljaförstöra och fördärva!020:021 Det är icke så, utan en man från Efraims bergsbygd vid namnSeba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlämnenallenast honom, så vill jag draga bort ifrån staden.» Kvinnansvarade Joab: »Hans huvud skall strax bliva utkastat till digöver muren.»020:022 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, ochde höggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det tillJoab. Då stötte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sigoch drog bort ifrån staden, var och en till sin hydda. Och Joabvände tillbaka till konungen i Jerusalem.
020:023 Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och peletéerna. 020:024 Adoram hade uppsikten över de allmänna arbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 020:025 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro präster. 020:026 Dessutom var ock jairiten Ira präst hos David.
021:001 Men under Davids tid uppstod en hungersnöd, som varade oavbruteti tre år; då sökte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: »FörSauls och hans blodbefläckade hus' skull sker detta, därför atthan dödade gibeoniterna.021:002 Då kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem.Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva avamoréerna och fastän Israels barn hade givit dem sin ed, hadeSaul, i sin nitälskan för Israels barn och för Juda, försökt attnedgöra dem.021:003 David sade nu till gibeoniterna: »Vad skall jag göra för eder,och varmed skall jag bringa försoning, så att I välsignenHERRENS arvedel?»021:004 Gibeoniterna svarade honom: »Vi fordra icke silver och guld avSaul och hans hus, ej heller hava vi rätt att döda någon man iIsrael.» Han frågade: »Vad begären I då att jag skall göra föreder?»021:005 De svarade konungen: »Den man som ville förgöra oss, och somstämplade mot oss, för att vi skulle bliva utrotade och icke merhava bestånd någonstädes inom Israels land,021:006 av hans söner må sju utlämnas till oss, så att vi få upphängadem för HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.» Konungen sade:»Jag skall utlämna dem.»021:007 Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, för dened vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svuritvarandra.021:008 Däremot tog konungen de två söner, Armoni och Mefiboset, somRispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, och de fem söner somMikal, Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillaisson021:009 och överlämnade dem åt gibeoniterna, och dessa upphängde dem påberget inför HERREN, så att de omkommo, alla sju på en gång. Ochdet var under de första skördedagarna, när kornskörden begynte,som de blevo dödade.021:010 Då tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdräkt och hade den till sittläger ovanpå klippan från det att skörden begynte, ända tilldess att vattnet strömmade ned över dem från himmelen; och hontillstadde icke himmelens fåglar att slå ned på dem om dagen, ejheller markens vilda djur att göra det om natten.
021:011 När det blev berättat för David vad Rispa, Ajas dotter, Saulsbihustru, hade gjort021:012 begav sig David åstad och hämtade Sauls och hans son Jonatansben från borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade nämligen ihemlighet tagit deras kroppar bort ifrån den öppna platsen iBet-San, där filistéerna hade hängt upp dem, när filistéernaslogo Saul på Gilboa.021:013 Och då han hade fört Sauls och hans son Jonatans ben uppdärifrån, samlade man ock ihop de upphängdas ben.021:014 Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjaminsland, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vadkonungen hade bjudit. Och därefter hörde Gud landets bön.
021:015 Åter uppstod krig mellan filistéerna och Israel. Och David drogned med sina tjänare, och de stridde mot filistéerna. Men Davidblev trött;021:016 och Jisbo-Benob, en av rafaéernas avkomlingar, vilkens lansvägde tre hundra siklar koppar, och som var iklädd en nyrustning, tänkte då döda David.021:017 Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjälp och slog filistéentill döds. Då besvuro Davids män honom att han icke mer skulledraga ut med dem i striden, så att han icke utsläckte Israelslampa.021:018 Därefter stod åter en strid med filistéerna vid Gob; husatitenSibbekai slog då ned Saf, en av rafaéernas avkomlingar.
021:019 Åter stod en strid med filistéerna vid Gob; Elhanan,Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog då ned gatiten Goljat, somhade ett spjut vars skaft liknade en vävbom.021:020 Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sexfingrar på var hand och sex tår på var fot, eller tillsammanstjugufyra; han var ock en avkomling av rafaéerna.021:021 Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son tillSimeai, Davids broder.
021:022 Dessa fyra voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo förDavids och hans tjänares hand.
022:001 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand. 022:002 Han sade:
HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,022:003 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,min sköld och min frälsnings horn,mitt värn och min tillflykt,min frälsare, du som frälsar mig från våldet!022:004 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,och från mina fiender bliver jag frälst.
022:005 Ty dödens bränningar omvärvde mig,fördärvets strömmar förskräckte mig,022:006 dödsrikets band omslöto mig,dödens snaror föllo över mig.022:007 Men jag åkallade HERREN i min nöd,ja, jag gick med min åkallan till min Gud.Och han hörde från sin himmelska boning min röst,och mitt rop kom till hans öron.
022:008 Då skalv jorden och bävade,himmelens grundvalar darrade;de skakades, ty hans vrede var upptänd.022:009 Rök steg upp från hans näsaoch förtärande eld från hans mun,eldsglöd ljungade från honom.022:010 Och han sänkte himmelen och for nedoch töcken var under hans fötter.
022:011 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar 022:012 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln. 022:013 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
022:014 HERREN dundrade från himmelenden Högste lät höra sin röst.022:015 Han sköt pilar och förskingrade dem,ljungeld och förvirrade dem.022:016 Havets bäddar kommo i dagen,jordens grundvalar blottades,för HERRENS näpst,för hans vredes stormvind.
022:017 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,han drog mig upp ur de stora vattnen.022:018 Han räddade mig från min starke fiende,från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.022:019 De överföllo mig på min olyckas dag,men HERREN blev mitt stöd.022:020 Han förde mig ut på rymlig platshan räddade mig, ty han hade behag till mig.
022:021 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;efter mina händers renhet vedergäller han mig.022:022 Ty jag höll mig på HERRENS vägaroch avföll icke från min Gud i ogudaktighet;022:023 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,och från hans stadgar vek jag icke av.022:024 Så var jag ostrafflig för honomoch tog mig till vara för missgärning.
022:025 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,efter min renhet inför hans ögon.022:026 Mot den fromme bevisar du dig from,mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.022:027 Mot den rene bevisar du dig ren,men mot den vrånge bevisar du dig avog.022:028 och du frälsar ett betryckt folk,men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
022:029 Ja, du, HERRE, är min lampa;ty HERREN gör mitt mörker ljust.022:030 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,med min Gud stormar jag murar.022:031 Guds väg är ostrafflig,HERRENS tal är luttrat.En sköld är han för allasom taga sin tillflykt till honom.
022:032 Ty vem är Gud förutom HERREN,och vem är en klippa förutom vår Gud?022:033 Gud, du som var mitt starka värnoch ledde den ostrafflige på hans väg,022:034 du som gjorde hans fötter såsom hindensoch ställde mig på mina höjder,022:035 du som lärde mina händer att stridaoch mina armar att spänna kopparbågen!
022:036 Du gav mig din frälsnings sköldoch din bönhörelse gjorde mig stor,022:037 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,och mina fötter vacklade icke.022:038 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem;jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.022:039 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem,så att de icke mer reste sig;de föllo under mina fötter.
022:040 Du omgjordade mig med kraft till striden,du böjde mina motståndare under mig.022:041 Mina fiender drev du på flykten för mig,dem som hatade mig förgjorde jag.022:042 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste;efter HERREN, men han svarade dem icke.022:043 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden,jag krossade och förtrampade demsåsom orenlighet på gatan.
022:044 Du räddade mig ur mitt folks strider,du bevarade mig till ett huvud över hedningar;folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.022:045 Främlingar visade mig underdånighet;vid blotta ryktet hörsammade de mig.022:046 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
022:047 HERREN lever! Lovad vare min klippa,upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!022:048 Gud, som har givit mig hämndoch lagt folken under mig;022:049 du som har fört mig ut från mina fienderoch upphöjt mig över mina motståndare,räddat mig från våldets man!022:050 Fördenskull vill jag tacka dig,HERRE, bland hedningarna,och lovsjunga ditt namn.022:051 Ty du giver din konung stor segeroch gör nåd mot din smorde,mot David och hans säd till evig tid.
023:001 Dessa voro Davids sista ord:
Så säger David, Isais son,så säger den man som blev högt upphöjd,Jakobs Guds smorde,Israels ljuvlige sångare:023:002 HERRENS Ande har talat genom mig,och hans ord är på min tunga;023:003 Israels Gud har så sagt,Israels klippa har så talat till mig:»Den som råder över människorna rätt,den som råder i Guds fruktan,023:004 han är lik morgonens ljus,när solen går upp,en morgon utan moln,då jorden grönskargenom solsken efter regn.
023:005 Ja, är det icke såmed mitt hus inför Gud?Han har ju upprättat med migett evigt förbund,i allo stadgat och betryggat.Ja, visst skall han låtaall frälsning och glädjeväxa upp åt mig.
023:006 Men de onda äro allasammanslika bortkastade törnen,som man ej vill taga i med handen.023:007 Och måste man röra vid dem,så rustar man sigmed järn och med spjutskaft,och bränner sedan upp demi eld på stället.
023:008 Dessa äro namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, entakemonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sittspjut över åtta hundra som hade blivit slagna på en gång.023:009 Och näst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till enahoait. Han var en av de tre hjältar som voro med David, när deblevo smädade av filistéerna, som där hade församlat sig tillstrid; Israels män drogo sig då tillbaka.023:010 Men han höll stånd och högg in på filistéerna, till dess atthans hand blev så trött att den var såsom faststelnad vidsvärdet; och HERREN beredde så en stor seger på den dagen. Sedanhade folket allenast att vända om och följa med honom för attplundra.023:011 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gånghade filistéerna församlat sig, så att de utgjorde en helskara. Och där var ett åkerstycke, fullt med linsärter. Ochfolket flydde för filistéerna.023:012 Då ställde han sig mitt på åkerstycket och försvarade det ochslog filistéerna; och HERREN beredde så en stor seger.
023:013 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned och kommovid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skarafilistéer var lägrad i Refaimsdalen.023:014 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpostfanns i Bet-Lehem.023:015 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville givamig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»023:016 Då bröto de tre hjältarna sig igenom filistéernas läger ochhämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo detoch buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan götut det såsom ett drickoffer åt HERREN.023:017 Han sade nämligen: »Bort det, HERRE, att jag skulle göra detta!Skulle jag dricka de mäns blod, som gingo åstad med fara försina liv?» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade detre hjältarna gjort.
023:018 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den förnämste av treandra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hadeblivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.023:019 Han var visserligen mer ansedd än någon annan i detta tretal,och han var de andras hövitsman, men upp till de tre första komhan dock icke.023:020 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab,och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjällejonet i brunnen.023:021 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så ansenlig attskåda. Fastän egyptiern hade ett spjut i handen, gick han nedmot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutetur egyptierns hand och dräpte honom med hans eget spjut.023:022 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ettstort namn bland de tre hjältarna.023:023 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de treförsta kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.
023:024 Till de trettio hörde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem; 023:025 haroditen Samma; haroditen Elika; 023:026 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son; 023:027 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai; 023:028 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai; 023:029 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; 023:030 Benaja, en pirgatonit; Hiddai från Gaas' dalar; 023:031 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet; 023:032 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan; 023:033 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son; 023:034 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son; 023:035 Hesro från Karmel; arabiten Paarai; 023:036 Jigeal, Natans son, från Soba; gaditen Bani; 023:037 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare åt Joab, Serujas son; 023:038 jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 023:039 hetiten Uria.
Tillsammans utgjorde de trettiosju.
024:001 Men HERRENS vrede upptändes åter mot Israel, så att hanuppeggade David mot dem och sade: »Gå åstad och räkna Israel ochJuda.»024:002 Då sade konungen till Joab, hövitsmannen för hans här: »Farigenom alla Israels stammar, från Dan ända till Beer-Seba, ochanställen en folkräkning, så att jag får veta huru storfolkmängden är.»024:003 Joab svarade konungen: »Må HERREN, din Gud, föröka detta folkhundrafalt, huru talrikt det än är, och må min herre konungen fåse detta med egna ögon. Men varför har min herre konungen fåttlust till sådant?»024:004 Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab och härensandra hövitsmän; alltså drog Joab jämte härens andra hövitsmänut i konungens tjänst för att anställa folkräkning i Israel.
024:005 Och de gingo över Jordan och lägrade sig vid Aroer, på högrasidan om staden i Gads dal, och åt Jaeser till.024:006 Därifrån kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommode till Dan-Jaan och så runt omkring till Sidon.024:007 Därefter kommo de till Tyrus' befästningar och till hivéernasoch kananéernas alla städer; slutligen drogo de till Beer-Seba iJuda sydland.024:008 Och sedan de så hade farit igenom hela landet, kommo de efternio månader och tjugu dagar hem till Jerusalem.024:009 Och Joab uppgav för konungen vilken slutsumma folkräkningenutvisade: i Israel funnos åtta hundra tusen stridbara,svärdbeväpnade män, och Juda män voro fem hundra tusen.
024:010 Men Davids samvete slog honom, sedan han hade låtit räknafolket, och David sade till HERREN: »Jag har syndat storligen ivad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjänaresmissgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.»024:011 Då nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit tillprofeten Gad, Davids siare; han hade sagt:024:012 »Gå och tala till David: Så säger HERREN: Tre ting föreläggerjag dig; välj bland dem ut åt dig ett som du vill att jag skallgöra dig.»024:013 Då gick Gad in till David och förkunnade detta för honom. Hansade till honom: »Vill du att hungersnöd under sju år skallkomma i ditt land? Eller att du i tre månader skall nödgas flyför dina ovänner, medan de förfölja dig? Eller att pest i tredagar skall hemsöka ditt land? Betänk nu och eftersinna vilketsvar jag skall giva honom som har sänt mig.»024:014 David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt oss då falla iHERRENS hand, ty hans barmhärtighet är stor; i människohand villjag icke falla.»
024:015 Så lät då HERREN pest komma i Israel, från morgonen intill denbestämda tiden; därunder dogo av folket, ifrån Dan ända tillBeer-Seba, sjuttio tusen män.024:016 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för attfördärva det, ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln,folkets fördärvare: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» OchHERRENS ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.024:017 Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han tillHERREN så: »Det är ju jag som har syndat, det är jag som hargjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? Må dinhand vända sig mot mig och min faders hus.»024:018 Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: »Gå åstadoch res ett altare åt HERREN på jebuséen Araunas tröskplats.»024:019 Och David gick åstad efter Gads ord, såsom HERREN hade bjudit.024:020 När Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hanstjänare kommo till honom, gick han ut och föll ned till jordenpå sitt ansikte för konungen.024:021 Och Arauna sade: »Varför kommer min herre konungen till sintjänare?» David svarade: »För att köpa tröskplatsen av dig ochdär bygga ett altare åt HERREN; och må så hemsökelsen upphörabland folket.»024:022 Då sade Arauna till David: »Min herre konungen tage till sittoffer vad honom täckes. Se här äro fäkreaturen till brännoffer,och här äro tröskvagnarna, jämte fäkreaturens ok, till ved.024:023 Alltsammans, o konung, giver Arauna åt konungen.» Och Araunasade ytterligare till konungen: »Må HERREN, din Gud, vara dignådig.»024:024 Men konungen svarade Arauna: »Nej, jag vill köpa det av dig förett bestämt pris; ty jag vill icke offra åt HERREN, min Gud,brännoffer som jag har fått för intet.» Och David köptetröskplatsen och fäkreaturen för femtio siklar silver.024:025 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännofferoch tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets bön, ochhemsökelsen upphörde bland Israel.
Första Konungaboken
001:001 Konung David var nu gammal och kommen till hög ålder; och ehuruman höljde täcken över honom, kunde han dock icke hålla sigvarm.001:002 Då sade hans tjänare till honom: »Må man för min herre konungensräkning söka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan blivakonungens tjänarinna och sköta honom. Om hon får ligga i dinfamn, så bliver min herre konungen varm»001:003 Så sökte de då över hela Israels land efter en skön flicka; ochde funno Abisag från Sunem och förde henne till konungen.001:004 Hon var en mycket skön flicka, och hon skötte nu konungen ochbetjänade honom, men konungen hade intet umgänge med henne.001:005 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: »Det är jag somskall bliva konung.» Och han skaffade sig vagnar och ryttare,därtill ock femtio man som löpte framför honom.001:006 Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att säga: »Varförgör du så?» Han var ock mycket fager; och hans moder hade fötthonom näst efter Absalom.001:007 Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och medprästens Ebjatar, och dessa slöto sig till Adonia ochunderstödde honom.001:008 Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan,Simei, Rei och Davids hjältar höllo icke med Adonia.
001:009 Och Adonia slaktade får och fäkreatur och gödkalvar vidSoheletstenen, som ligger vid Rogelskällan; och han inbjöd ditalla sina bröder, konungens söner, och alla de Juda män som voroi konungens tjänst.001:010 Men profeten Natan, Benaja, hjältarna och sin broder Salomoinbjöd han icke.
001:011 Då sade Natan så till Bat-Seba, Salomos moder: »Du har väl hörtatt Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vår herreDavid vet därom?001:012 Men jag vill nu giva dig ett råd, för att du må kunna rädda dittliv och din son Salomos liv.001:013 Gå in till konung David och säg till honom: 'Har du icke, minherre konung, själv med ed lovat din tjänarinna och sagt: Dinson Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta på mintron? Varför har då Adonia blivit konung?'001:014 Och medan du ännu är där och talar med konungen, skall jag efterdig komma in och bekräfta dina ord.»
001:015 Så gick då Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen varnu mycket gammal; och Abisag från Sunem betjänade konungen.001:016 Och Bat-Seba bugade sig och föll ned för konungen. Då frågadekonungen: »Vad önskar du?»001:017 Hon sade till honom: »Min herre, du har ju själv lovat dintjänarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skallbliva konung efter mig; han skall sitta på min tron.'001:018 Men se, nu har Adonia blivit konung, fastän du, min herrekonung, ännu icke har fått veta det.001:019 Och han har slaktat tjurar och gödkalvar och får i myckenhet,och han har inbjudit alla konungens söner och prästen Ebjataroch härhövitsmannen Joab; men din tjänare Salomo har han ickeinbjudit.001:020 På dig, min herre konung, äro nu hela Israels ögon riktade, iförväntan att du skall kungöra för dem vem som skall sitta påmin herre konungens tron efter honom.001:021 Eljest torde hända, att när min herre konungen har gått tillvila hos sina fäder, då bliva jag och min son Salomo hållnasåsom brottslingar.»
001:022 Medan hon ännu höll på att tala med konungen, kom profetenNatan.001:023 Och man anmälde det för konungen och sade: »Profeten Natan ärhär.» När han så kom inför konungen, föll han ned till jorden påsitt ansikte för konungen.001:024 Och Natan sade: »Min herre konung, är det väl du som har sagtatt Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sittapå din tron?001:025 Ty han har i dag gått ned och slaktat tjurar och gödkalvar ochfår i myckenhet, och har inbjudit alla konungens söner ochhärhövitsmännen och prästen Ebjatar, och de hålla nu på med attäta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'001:026 Men mig, din tjänare, och prästen Sadok och Benaja, Jojadas son,och din tjänare Salomo har han icke inbjudit.001:027 Kan väl detta hava utgått från min herre konungen, utan att duhar låtit dina tjänare vet vem som skall sitta på min herrekonungens tron efter honom?»
001:028 Då svarade konung David och sade: »Kallen hit till migBat-Seba.» När hon nu kom inför konungen och stod införkonungen,001:029 betygade konungen med ed och sade: »Så sant HERREN lever, hansom har förlossat mig från all nöd:001:030 såsom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, då jagsade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skallsitta på min tron i mitt ställe', så vill jag denna dag göra.»001:031 Då bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och föll nedför konungen och sade: »Må min herre, konung David, levaevinnerligen!»001:032 Och konung David sade: »Kallen till mig prästen Sadok ochprofeten Natan och Benaja, Jojadas son. När dessa kommo införkonungen,001:033 sade konungen till dem: »Tagen eder herres tjänare med eder ochsätten min son Salomo på min egen mulåsna och fören honom medtill Gihon.001:034 Där må prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till konungöver Israel; sedan skolen I stöta i basun och ropa: 'Leve konungSalomo!'001:035 Därefter skolen I följa honom hitupp, och när han kommer hit,skall han sätta sig på min tron, och så skall han vara konung imitt ställe. Ty det är honom jag har förordnat att vara fursteöver Israel och Juda.»001:036 Då svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: »Amen. Såbjude ock HERREN, min herre konungens Gud.001:037 Såsom HERREN har varit med min herre konungen, så vare han ockmed Salomo. Ja, må han göra hans tron ännu mäktigare än minherres, konung Davids, tron.»001:038 Så gingo nu prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadasson, ditned, jämte keretéerna och peletéerna, och satte Salomopå konung Davids mulåsna och förde honom till Gihon.001:039 Och prästen Sadok tog oljehornet ur tältet och smordeSalomo. Därefter stötte de i basun, och allt folket ropade:»Leve konung Salomo!»001:040 Sedan följde allt folket honom upp, under det att de blåste påflöjter och visade sin glädje med ett så stort jubel, att jordenkunde rämna av deras rop.001:041 Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hördedetta, just då de hade slutat att äta. När Joab nu hördebasunljudet, sade han: »Varför höres detta larm från staden?»001:042 Medan han ännu talade, kom Jonatan, prästen Ebjatars son; ochAdonia sade: »Kom hit, ty du är en rättskaffens man och har nogett gott glädjebudskap att förkunna.»001:043 Jonatan svarade och sade till Adonia: »Nej, vår herre, konungDavid, har gjort Salomo till konung.001:044 Och konungen har med honom sänt åstad prästen Sadok och profetenNatan och Benaja, Jojadas son, jämte keretéerna och peletéerna,och de hava satt honom på konungens mulåsna.001:045 Därefter hava prästen Sadok och profeten Natan i Gihon smorthonom till konung, och sedan hava de dragit upp därifrån underjubel, och hela staden har kommit i rörelse. Härav kommer detbuller som I haven hört.001:046 Salomo sitter nu ock på konungatronen.001:047 Vidare hava konungens tjänare kommit och lyckönskat vår herrekonung David, och sagt: 'Din Gud låte Salomos namn bliva ännustörre än ditt namn, och hans tron ännu mäktigare än din tron.'Och konungen har tillbett, nedböjd på sin säng;001:048 ja, konungen har sagt så: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som idag har satt en efterträdare på min tron, så att jag med egnaögon har fått se det!»001:049 Då blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia förskräckta ochstodo upp och gingo bort, var och en sin väg.001:050 Men Adonia fruktade så för Salomo, att han stod upp och gickbort och fattade i hornen på altaret.001:051 Och det blev berättat för Salomo: »Se, Adonia fruktar för konungSalomo; därför har han fattat i hornen på altaret och sagt:'Konung Salomo måste lova mig i dag med ed att han icke skalldöda sin tjänare med svärd.'»001:052 Då sade Salomo: »Om han vill vara en rättskaffens man, så skallicke ett hår av hans huvud falla till jorden; men om något ontbliver funnet hos honom, så skall han dö.»001:053 Därefter sände konung Salomo åstad och lät hämta honom frånaltaret; och han kom och föll ned för konung Salomo. Då sadeSalomo till honom: »Gå hem till ditt.»
002:001 Då nu tiden tillstundade att David skulle dö, bjöd han sin sonSalomo och sade:002:002 »Jag går nu all världens väg; så var då frimodig och visa digsåsom en man.002:003 Och håll vad HERREN, din Gud, bjuder dig hålla, så att du vandrarpå hans vägar och håller hans stadgar, hans bud och rätter ochvittnesbörd, såsom det är skrivet i Moses lag, på det att du måhava framgång i allt vad du gör, och överallt dit du vänder dig;002:004 så att HERREN får uppfylla det ord som han talade om mig, då hansade: 'Om dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra införmig i trohet och av allt sitt hjärta och av all sin själ, då'—sade han—'skall på Israels tron aldrig saknas en avkomling avdig.'002:005 Vidare: du vet väl vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig,huru han gjorde mot de två härhövitsmännen i Israel, Abner, Nersson, och Amasa, Jeters son, huru han dräpte dem, så att han ifredstid utgöt blod, likasom hade det varit krig, och, likasomhade det varit krig, lät blod komma på bältet som han hadeomkring sina länder, och på skorna som han hade på sina fötter.002:006 Så gör nu efter din vishet, och låt icke hans grå hår få medfrid fara ned i dödsriket.002:007 Men mot gileaditen Barsillais söner skall du bevisa godhet, såatt de få vara med bland dem som äta vid ditt bord; ty på sådantsätt bemötte de mig, när jag flydde för din broder Absalom.002:008 Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten frånBahurim, som for ut mot mig i gruvliga förbannelser på den dagdå jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan migtill mötes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom ochsade: 'Jag skall icke döda dig med svärd.'002:009 Men nu må du icke låta honom bliva ostraffad, ty du är en visman och vet väl vad du bör göra med honom, så att du låter hansgrå hår med blod fara ned i dödsriket.»002:010 och David gick till vila hos sina fäder och blev begraven iDavids stad.002:011 Den tid David regerade över Israel var fyrtio år; i Hebronregerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotreår.002:012 Och Salomo satte sig på sin fader Davids tron, och hankonungamakt blev starkt befäst.
002:013 Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Honfrågade då: »Har du gott att meddela?» Han svarade: »Ja.»002:014 Därefter sade han: »Jag har något att tala med dig om.» Honsvarade: »Tala.»002:015 Då sade han: »Du vet själv att konungadömet tillhörde mig, ochatt hela Israel fäste sina blickar på mig, i förväntan att jagskulle bliva konung. Men så gick konungadömet ifrån mig och blevmin broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.002:016 Nu har jag en enda bön till dig. Visa icke bort mig.» Honsvarade honom: »Tala.»002:017 Då sade han: »Säg till konung Salomo—dig visar han ju ickebort—att han giver mig Abisag från Sunem till hustru.»002:018 Bat-Seba svarade: »Gott! Jag skall själv tala med konungen omdig.»
002:019 Så gick då Bat-Seba in till konung Salomo för att tala med honomom Adonia. Då stod konungen upp och gick emot henne och bugadesig för henne och satte sig därefter på sin stol; man ställdeock fram en stol åt konungens moder, och hon satte sig på hanshögra sida.002:020 Därefter sade hon: »Jag har en enda liten bön till dig. Visaicke bort mig.» Konungen svarade henne: »Framställ din bön, minmoder; jag vill ingalunda visa bort dig.»002:021 Då sade hon: »Låt giva Abisag från Sunem åt din broder Adoniatill hustru.»002:022 Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: »Varför begärdu endast Abisag från Sunem åt Adonia? Du kunde lika gärnabegära konungadömet åt honom—han är ju min äldste broder—ja, åt honom och åt prästen Ebjatar och åt Joab, Serujas son.»002:023 Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: »Gudstraffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skallfå umgälla att han har talat detta.002:024 Och nu, så sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsattmig på min fader Davids tron, och som, enligt sitt löfte, haruppbyggt åt mig ett hus: i dag skall Adonia dödas.»002:025 Därefter sände konung Salomo åstad och lät utföra detta genomBenaja, Jojadas son; denne stötte ned honom, så att han dog.002:026 Och till prästen Ebjatar sade konungen: »Gå bort till dittjordagods i Anatot, ty du har förtjänat döden; men i dag villjag icke döda dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS arkframför min fader David, och eftersom du med min fader har liditallt vad han har fått lida.002:027 Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom icke längre varaHERRENS präst, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som hanhade talat i Silo över Elis hus.002:028 Då nu ryktet härom kom till Joab—som ju hade slutit sig tillAdonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom—flyddehan till HERRENS tält och fattade i hornen på altaret.002:029 Men när det blev berättat för konung Salomo att Joab hade flytttill HERRENS tält, och att han stod invid altaret, sände Salomoåstad Benaja, Jojadas son, och sade: »Gå och stöt ned honom.»002:030 När Benaja så kom till HERRENS tält, sade han till honom: »Såsäger konungen: Gå bort härifrån.» Men han svarade: »Nej; härvill jag dö.» När Benaja framförde detta till konungen och sade:»Så och så har Joab sagt, så har han svarat mig»,002:031 sade konungen till honom: »Gör såsom han har sagt, stöt nedhonom och begrav honom, så att du befriar mig och min faders husfrån skulden för det blod som Joab utan sak har utgjutit.002:032 Och må HERREN låta hans blod komma tillbaka över hans egethuvud, därför att han stötte ned två män som voro rättfärdigareoch bättre än han själv, och dräpte dem med svärd, utan att minfader David visste det, nämligen Abner, Ners son,härhövitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, härhövitsmanneni Juda.002:033 Ja, deras blod skall komma tillbaka över Joabs och hansefterkommandes huvud för evigt. Men åt David och hansefterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva fridtill evig tid.002:034 Så gick då Benaja, Jojadas son, ditupp och stötte ned honom ochdödade honom; och han blev begraven där han bodde i öknen.002:035 Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe överhären; och prästen Sadok hade konungen satt i Ebjatars ställe.
002:036 Därefter sände konungen och lät kalla till sig Simei och sadetill honom: »Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där, ochdärifrån får du icke gå ut, varken hit eller dit.002:037 Ty det må du veta, att på den dag du går ut och går över bäckenKidron skall du döden dö. Ditt blod kommer då över ditt egethuvud.»002:038 Simei sade till konungen: »Vad du har talat är gott; såsom minherre konungen har sagt, så skall din tjänare göra.» Och Simeibodde i Jerusalem en lång tid.002:039 Men tre år därefter hände sig att två tjänare flydde ifrån Simeitill Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man berättade förSimei och sade: »Dina tjänare äro i Gat.»002:040 Då stod Simei upp och sadlade sin åsna och begav sig till Akis iGat för att söka efter sina tjänare. Simei begav sig alltsååstad och hämtade sina tjänare från Gat.002:041 Men när det blev berättat för Salomo att Simei hade begivit sigfrån Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,002:042 sände konungen och lät kalla till sig Simei och sade till honom:»Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig ochsagt till dig: 'Det må du veta, att på den dag du går ut ochbegiver dig hit eller dit skall du döden dö'? Och du svarademig: 'Vad du har sagt är gott, och jag har hört det.'002:043 Varför har du då icke aktat på din ed vid HERREN och på det budsom jag har givit dig?»002:044 Och konungen sade ytterligare till Simei: »Du känner själv alltdet onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort min faderDavid. HERREN skall nu låta din ondska komma tillbaka över ditteget huvud.002:045 Men konung Salomo skall bliva välsignad, och Davids tron skallbliva befäst inför HERREN till evig tid.»002:046 På konungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, framoch stötte ned honom, så att han dog. Och konungadömet blevbefäst i Salomos hand.
003:001 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han togFaraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad, ochdär fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus färdigt, såock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.003:002 Emellertid offrade folket på höjderna, eftersom ännu vid dennatid intet hus hade blivit byggt åt HERRENS namn.003:003 Och Salomo älskade HERREN och vandrade efter sin fader Davidsstadgar, utom att han frambar offer på höjderna och tändeoffereld där.
003:004 Och konungen begav sig till Gibeon för att offra där, ty dettavar den förnämsta offerhöjden; tusen brännoffer offrade Salomopå altaret där.003:005 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN för Salomo i en dröm omnatten; Gud sade: »Bed mig om vad du vill att jag skall givadig.»003:006 Salomo svarade: »Du har gjort stor nåd med din tjänare, minfader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet,rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åthonom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare påhans tron, såsom ju nu har skett.003:007 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjänare till konungefter min fader David; men jag är en helt ung man, som icke rättförstår att vara ledare och anförare.003:008 Och din tjänare är här bland ditt folk, det som du har utvalt,ett folk som är så talrikt att det icke kan räknas eller täljasför sin myckenhets skull.003:009 Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan varadomare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vemförmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?»003:010 Detta, att Salomo bad om sådant, täcktes Herren.003:011 Och Gud sade till honom: »Eftersom du har bett om sådant ochicke bett om ett långt liv, ej heller bett om rikedom eller bettom dina fienders liv, utan har bett om att få förstånd till attakta på vad rätt är,003:012 se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ettså vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnitsföre dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.003:013 Därtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nämligenbåde rikedom och ära, så att i all din tid ingen konung skallvara din like.003:014 Och om du vandrar på mina vägar, så att du håller mina stadgaroch bud, såsom din fader David gjorde, då skall jag låta diglänge leva.»003:015 Därefter vaknade Salomo och fann att det var en dröm. Och närhan kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrensförbundsark och offrade brännoffer och frambar tackoffer; ochdärefter gjorde han ett gästabud för alla sina tjänare.
003:016 Vid den tiden kommo två skökor till konungen och trädde framinför honom.003:017 Och den ena kvinnan sade: »Hör mig, herre. Jag och denna kvinnabo i samma hus. Och jag födde barn där i huset hos henne.003:018 Sedan, på tredje dagen efter det jag hade fött mitt barn, föddeock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan attnågon främmande var hos oss i huset; allenast vi båda voro ihuset.003:019 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjälhonom.003:020 Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, underdet att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sindöde son lade hon i min famn.003:021 När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di,fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom ommorgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hadefött.»003:022 Då sade den andra kvinnan: »Det är icke så. Min son är den somlever, och din son är den som är död.» Men den första svarade:»Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är densom lever.» Så tvistade de inför konungen.003:023 Då sade konungen: »Den ena säger: 'Denne, den som lever, är minson, och din son är den som är död.' Och den andra säger: 'Detär icke så. Din son är den som är död, och min son är den somlever.'»003:024 Därefter sade konungen: »Tagen hit ett svärd.» Och när man hadeburit svärdet fram till konungen,003:025 sade konungen: »Huggen det levande barnet i två delar, och givenden ena hälften åt den ena och den andra hälften åt den andra.»003:026 Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var tillkonungen—ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen—hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; dödendet icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt ellerditt; huggen det itu.»003:027 Då tog konungen till orda och sade: »Given henne det levandebarnet; döden det icke. Hon är dess moder.»003:028 När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hadefällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet vari honom till att skipa rätt.
004:001 Konung Salomo var nu konung över hela Israel. 004:002 Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst; 004:003 Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler; 004:004 Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster; 004:005 Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän; 004:006 Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.
004:007 Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov. 004:008 Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd; 004:009 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan; 004:010 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet; 004:011 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor—denne fick Salomos dotter Tafat till hustru—; 004:012 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam; 004:013 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar; 004:014 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim; 004:015 Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru; 004:016 Baana, Husais son, i Aser och Alot; 004:017 Josafat, Paruas son, i Isaskar; 004:018 Simei, Elas son, i Benjamin; 004:019 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet. 004:020 Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.
004:021 Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden tillfilistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de fördeskänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge hanlevde.004:022 Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettiokorer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,004:023 tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar,gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.004:024 Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsaända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; ochhan hade fred på alla sidor, runt omkring,004:025 Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sittvinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, sålänge Salomo levde.004:026 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusenridhästar.004:027 Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomosbehov, och för allas som hade tillträde till konung Salomosbord; de läto intet fattas.004:028 Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, varoch en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.
004:029 Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och såmycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,004:030 så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishetoch all Egyptens vishet.004:031 Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etanoch Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet omhonom gick ut bland alla folk runt omkring.004:032 Han diktade tre tusen ordspråk, och hans sånger voro etttusen fem.004:033 Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen,som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, omfåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.004:034 Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, frånalla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom.
005:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, sände sina tjänare till Salomo,sedan han hade fått höra att denne hade blivit smord till konungefter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vän.005:002 Och Salomo sände till Hiram och lät säga:005:003 »Du vet själv att min fader David icke kunde bygga något hus åtHERRENS, sin Guds, namn, för de krigs skull med vilka fiendernarunt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem underhans fötter005:004 Men nu har HERREN, min Gud, låtit mig få ro på alla sidor; ingenmotståndare finnes, och ingen olycka är på färde.005:005 Därför tänker jag nu på att bygga ett hus åt HERRENS, min Guds,namn, såsom HERREN talade till min fader David, i det han sade:'Din son, den som jag skall sätta på din tron efter dig, hanskall bygga huset åt mitt namn.'005:006 Så bjud nu att man hugger åt mig cedrar på Libanon. Härvid skolamina tjänare vara dina tjänare behjälpliga; och jag vill givadig betalning för dina tjänares arbete, alldeles såsom du självbegär. Ty du vet själv att bland oss icke finnes någon som är såskicklig att hugga virke som sidonierna.»
005:007 Då nu Hiram hörde Salomos ord, blev han mycket glad; och hansade: »Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en såvis son till att regera över detta talrika folk!»005:008 Och Hiram sände till Salomo och lät säga: »Jag har hört detbudskap du har sänt till mig. Jag vill göra allt vad du begär ifråga om cederträ och cypressträ.005:009 Mina tjänare skola föra virket från Libanon ned till havet, ochjag skall låta lägga det i flottar på havet och föra det tilldet ställe som du anvisar mig, och lossa det där; men du måsjälv avhämta det. Du åter skall göra vad jag begär, nämligenförse mitt hus med livsmedel.»005:010 Så gav då Hirom åt Salomo cederträ och cypressträ, så mycket hanbegärde.005:011 Men Salomo gav åt Hiram tjugu tusen korer vete, till föda förhans hus, och tjugu korer olja av stötta oliver. Detta gavSalomo åt Hiram för vart år.005:012 Och HERREN hade givit Salomo vishet, såsom han hade lovathonom. Och vänskap rådde mellan Hiram och Salomo; och de slötoförbund med varandra.
005:013 Och konung Salomo bådade upp arbetsfolk ur hela Israel, ocharbetsfolket utgjorde trettio tusen man.005:014 Dessa sände han till Libanon, tio tusen i vår månad, skiftevis,så att de voro en månad på Libanon och två månader hemma; ochAdoniram hade uppsikten över de allmänna arbetena.005:015 Och Salomo hade sjuttio tusen män som buro bördor, och åttiotusen som höggo sten i bergen,005:016 förutom de överfogdar som av Salomo voro anställda överarbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade befälet över folketsom utförde arbetet.005:017 Och på konungens befallning bröto de stora och dyrbara stenar,för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten,005:018 Och Salomos byggningsmän och Hiroms byggningsmän och männenfrån Gebal höggo och tillredde både det trävirke och de stenarsom behövdes till att bygga huset.
006:001 I det fyra hundra åttionde året efter Israels barns uttåg urEgyptens land, i det fjärde året av Salomos regering överIsrael, i månaden Siv, det är den andra månaden, begynte hanbygga huset åt HERREN.006:002 Huset som konung Salomo byggde åt HERREN var sextio alnar långt,tjugu alnar brett och trettio alnar högt.006:003 Förhuset framför tempelsalen var tjugu alnar långt, framförhusets kortsida, och tio alnar brett, där det låg framför huset.006:004 Och han gjorde fönster på huset, slutna fönster, med bjälkramar.006:005 Och runt omkring huset, utmed dess vägg, uppförde han enytterbyggnad, som gick runt omkring husets väggar, både utmedtempelsalen och utmed koret; och han gjorde däri sidokamrar runtomkring.006:006 Den nedersta våningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, denmellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty hanhade gjort avsatser på huset runt omkring utvändigt, för atticke behöva göra fästhål i husets väggar.006:007 Och när huset uppfördes, byggdes det av sten som hade blivitfärdighuggen vid stenbrottet; alltså hördes varken hammare elleryxa eller andra järnverktyg vid huset, när det byggdes.006:008 Dörren till mellersta sidokammaren hade sin plats på husetssödra sida, och genom en trappgång kom man upp till denmellersta våningen, och från den mellersta våningen upp till dentredje.006:009 Så byggde han huset och fullbordade det. Och han panelade husetmed inläggningar och med cederplankor i rader.006:010 Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han våningarna femalnar höga; och den var fäst vid huset med cederbjälkar.
006:011 Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade:006:012 »Med detta hus som du nu bygger skall så ske: om du vandrarefter mina stadgar och gör efter mina rätter och håller allamina bud och vandrar efter dem, så skall jag på dig uppfyllamitt ord, det som jag talade till din fader David:006:013 jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke övergivamitt folk Israel.»
006:014 Så byggde nu Salomo huset och fullbordade det.006:015 Han täckte husets väggar invändigt med bräder av cederträ. Frånhusets golv ända upp till takbjälkarna överklädde han det medträ invändigt; husets golv överklädde han med bräder avcypressträ.006:016 Och han täckte de tjugu alnarna i det innersta av huset medbräder av cederträ, från golvet ända upp till bjälkarna; såinrättade han rummet därinne åt sig till ett kor: detallraheligaste.006:017 Och fyrtio alnar mätte den del av huset, som utgjordetempelsalen därframför.006:018 Och innantill hade huset en beläggning av cederträ medutsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammansvar där av cederträ, ingen sten syntes.006:019 Och ett kor inredde han i det inre av huset för att där ställaHERRENS förbundsark.006:020 Och framför koret, som var tjugu alnar långt, tjugu alnar brettoch tjugu alnar högt, och som han överdrog med fint guld, sattehan ett altare, överklätt med cederträ.006:021 Och Salomo överdrog det inre av huset med fint guld. Och medkedjor av guld stängde han för koret; och jämväl detta överdroghan med guld.006:022 Alltså överdrog han hela huset med guld, till dess att helahuset var helt och hållet överdraget med guld. Han överdrog ockmed guld hela det altare som hörde till koret.006:023 Och till koret gjorde han två keruber av olivträ. Den ena av demvar tio alnar hög;006:024 och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andravinge var ock fem alnar, så att det var tio alnar från den enavingspetsen till den andra.006:025 Den andra keruben var ock tio alnar. Båda keruberna hade sammamått och samma form:006:026 den ena keruben var tio alnar hög och likaså den andra keruben.006:027 Och han ställde keruberna i de innersta av huset, och kerubernabredde ut sina vingar, så att den enas ena vinge rörde vid denena väggen och den andra kerubens ena vinge rörde vid den andraväggen; och mitt i huset rörde deras båda andra vingar vidvarandra.006:028 Och han överdrog keruberna med guld.