006:029 Och alla husets väggar runt omkring utsirade han med snidverk iform av keruber, palmer och blomsterband; så både i det inrerummet och i det yttre.006:030 Och husets golv överdrog han med guld; så både i det inre rummetoch i det yttre.006:031 För ingången till koret gjorde han dörrar avolivträ. Dörrinfattningen hade formen av en femkant.006:032 Och de båda dörrarna av olivträ prydde han med utsirningar iform av keruber, palmer och blomsterband, och överdrog dem medguld; han lade ut guldet över keruberna och palmerna.006:033 Likaså gjorde han för ingången till tempelsalen dörrposter avolivträ, i fyrkant,006:034 och två dörrar av cypressträ, var dörr bestående av tvådörrhalvor som kunde vridas.006:035 Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, ochöverdrog dem med guld, som lades jämnt över snidverken.
006:036 Vidare byggde han den inre förgårdsmuren av tre varv huggnastenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ.
006:037 I det fjärde året blev grunden lagd till HERRENS hus, i månadenSiv.006:038 Och i det elfte året, månaden Bul, det är den åttonde månaden,var huset färdigt till alla sina delar alldeles såsom det skullevara. Han byggde alltså därpå i sju år.
007:001 Men på sitt eget hus byggde Salomo i tretton år, innan han fickhela sitt hus färdigt.007:002 Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar långt, femtio alnarbrett och trettio alnar högt, med fyra rader pelare av cederträoch med huggna bjälkar av cederträ ovanpå pelarna.007:003 Det hade ock ett tak av cederträ över sidokamrarna, vilka viladepå pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad.007:004 Och det hade bjälklag i tre rader; och fönsteröppningarna suttomitt emot varandra i tre omgångar.007:005 Alla dörröppningar och dörrposter voro fyrkantiga, av bjälkar;och fönsteröppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i treomgångar.007:006 Vidare gjorde han pelarförhuset, femtio alnar långt och trettioalnar brett, och framför detta också ett förhus med pelare, ochmed ett trapphus framför dessa.007:007 Och han gjorde tronförhuset, där han skulle skipa rätt,domsförhuset; det var belagt med cederträ från golv till tak.007:008 Och hans eget hus, där han själv skulle bo, på den andra gården,innanför förhuset, var byggt på samma sätt. Salomo byggde ockett hus, likadant som detta förhus, åt Faraos dotter, som hanhade tagit till hustru.
007:009 Allt detta var av dyrbara stenar, avmätta såsom byggnadsblockoch sågade med såg invändigt och utvändigt, alltsammans, ändaifrån grunden upp till taklisterna; och likaså allt därutanför,ända till den stora förgårdsmuren.007:010 Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tioalnars längd och av åtta alnars längd.007:011 Därovanpå lågo dyrbara stenar, avmätta såsom byggnadsblock,ävensom cederbjälkar.007:012 Och den stora förgårdsmuren där runt omkring var uppförd av trevarv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ. Såvar det ock med den inre förgårdsmuren till HERRENS hus, såjämväl med husets förhus.007:013 Och konung Salomo sände och lät hämta Hiram från Tyrus.007:014 Denne var son till en änka av Naftali stam, och hans fader varen tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet ochförstånd och kunskap i fullt mått till att utföra alla slagsarbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo och utfördealla hans arbeten.
007:015 Han förfärdigade de båda pelarna av koppar. Aderton alnar högvar den ena pelaren, och en tolv alnar lång tråd mätte omfångetav den andra pelaren.007:016 Han gjorde ock två pelarhuvuden, gjutna av koppar, till attsätta ovanpå pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar högt.007:017 Nätlika utsirningar, som bildade ett nätverk, hängprydnader iform av kedjor funnos på pelarhuvudena som sutto ovanpå pelarna,sju på vart pelarhuvud.007:018 Och han gjorde pelarna så, att två rader gingo runt omkring överdet ena av de nätverk som tjänade till att betäckapelarhuvudena, vilka höjde sig över granatäpplena; och likadantgjorde han på det andra pelarhuvudet.007:019 Och pelarhuvudena som sutto ovanpå pelarna inne i förhuset voroutformade till liljor, och mätte fyra alnar.007:020 På båda pelarna funnos pelarhuvuden, också ovantill invid denbukformiga delen inemot nätverket. Och granatäpplena voro tvåhundra, i rader runt omkring, över det andra pelarhuvudet.007:021 Pelarna ställde han upp vid förhuset till tempelsalen. Åt denpelare han ställde upp på högra sidan gav han namnet Jakin, ochåt den han ställde upp på vänstra sidan gav han namnet Boas.007:022 Överst voro pelarna utformade till liljor. Så blev då arbetetmed pelarna fullbordat.
007:023 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar frånden ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnarhögt; och ett trettio alnar långt snöre mätte dess omfång.007:024 Och under kanten voro gurklika sirater, som omgåvo det runtomkring—tio alnar brett som det var—så att de gingo runtomkring havet. De gurklika siraterna sutto i två rader, och devoro gjutna i ett stycke med det övriga.007:025 Det stod på tolv oxar, tre vända mot norr, tre vända mot väster,tre vända mot söder och tre vända mot öster; havet stod ovanpådessa, och deras bakdelar voro alla vända inåt.007:026 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord såsomkanten på en bägare, i form av en utslagen lilja. Det rymde tvåtusen bat.
007:027 Vidare gjorde han de tio bäckenställen, av koppar. Vart ställvar fyra alnar långt, fyra alnar brett och tre alnar högt.007:028 Och på följande sätt voro dessa ställ gjorda. De voro förseddamed sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellanhörnlisterna.007:029 På dessa sidolister mellan hörnlisterna funnos avbildade lejon,tjurar och keruber, och likaså på hörnlisterna upptill. Underlejonen och tjurarna sutto nedhängande blomsterslingor.007:030 Vart ställ hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; ochdess fyra fötter voro försedda med bärarmar. Dessa bärarmar vorogjutna till att sitta under bäckenet, och mitt för var och ensutto blomsterslingor.007:031 Sin öppning hade det inom kransstycket, som höjde sig en alnuppåt. öppningen i detta var rund; det var så gjort, att detkunde tjäna såsom underlag, och det mätte en och en halvaln. Också på dess öppning funnos utsirningar. Men sidolisternadärtill voro fyrkantiga, icke runda.007:032 De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens hållarevoro fästa vid bäckenstället. Vart hjul mätte en och en halvaln.007:033 Hjulen voro gjorda såsom vagnshjul; och deras hållare, derasringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna.007:034 Fyra bärarmar funnos på vart ställ, i de fyra hörnen; bärarmarnavoro gjorda i ett stycke med sitt ställ.007:035 Överst på vart ställ var en helt och hållet rund uppsats, enhalv aln hög; och ovantill på vart ställ sutto dess hållare, såock dess sidolister gjorda i ett stycke därmed.007:036 Och på hållarnas ytor och på sidolisterna inristade han keruber,lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns på var och en, såock blomsterslingor runt omkring.007:037 På detta sätt gjorde han de tio bäckenställen; de voro allagjutna på samma sätt och hade samma mått och samma form
007:038 Han gjorde ock tio bäcken, av koppar. Fyrtio bat rymde vartbäcken, och vart bäcken mätte fyra alnar; till vart och ett avde tio bäckenställen gjordes ett bäcken.007:039 Och han ställde fem av bäckenställen på högra sidan om huset ochfem på vänstra sidan om huset. Och havet ställde han på högrasidan om huset, åt sydost.007:040 Hirom gjorde dessa bäcken, så ock skovlarna och skålarna.
Så förde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utföra åtkonung Salomo för HERRENS hus:007:041 nämligen två pelare, och de två klotformiga pelarhuvuden somsutto ovanpå pelarna, och de två nätverk som skulle betäcka debåda klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpå pelarna,007:042 därjämte de fyra hundra granatäpplena till de båda nätverken,två rader granatäpplen till vart nätverk, för att de bådaklotformiga pelarhuvuden som sutto uppe på pelarna så skullebliva betäckta,007:043 Vidare de tio bäckenställen och de tio bäckenen påbäckenställen,007:044 så ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna underhavet,007:045 vidare askkärlen, skovlarna och skålarna, korteligen, alla redannämnda föremål som Hiram gjorde åt konung Salomo för HERRENShus. Allt var av polerad koppar.007:046 På Jordanslätten lät konungen gjuta det i lerformar, mellanSuckot och Saretan.007:047 Och för den övermåttan stora myckenhetens skull lämnade Salomoalla föremålen ovägda, så att kopparens vikt icke blev utrönt.
007:048 Salomo gjorde ock alla övriga föremål som skulle finnas iHERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet somskådebröden skulle ligga på,007:049 så ock ljusstakarna, fem på högra sidan och fem på vänstraframför koret, av fint guld, med blomverket, lamporna ochlamptängerna av guld,007:050 vidare faten, knivarna, de båda slagen av skålar och fyrfaten,av fint guld, äntligen de gyllene gångjärnen till de dörrar somledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och tillde dörrar i huset, som ledde till tempelsalen.007:051 Sedan allt det arbete som konung Salomo lät utföra på HERRENShus var färdigt, förde Salomo ditin vad hans fader David hadehelgat åt HERREN: silvret, guldet och kärlen; detta lade han ini skattkamrarna i HERRENS hus.
008:001 Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännenför stammarna, Israels barns familjehövdingar, till konungSalomo i Jerusalem, för att hämta HERRENS förbundsark upp frånDavids stad, det är Sion.008:002 Så församlade sig då till konung Salomo alla Israels män underhögtiden i månaden Etanim, det är den sjunde månaden.008:003 När då alla de äldste i Israel hade kommit tillstädes, lyfteprästerna upp arken.008:004 Och de hämtade HERRENS ark och uppenbarelsetältet ditupp, jämtealla heliga föremål som funnos i tältet; prästerna och leviternahämtade det ditupp.008:005 Och konung Salomo stod framför arken jämte Israels helamenighet, som hade församlats till honom; och de offrade därvidsmåboskap och fäkreatur i sådan myckenhet, att de icke kundetäljas eller räknas.008:006 Och prästerna buro in HERRENS förbundsark till dess plats ihusets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernasvingar.008:007 Ty keruberna bredde ut sina vingar fram över den plats där arkenstod, så att arken och dess stänger ovantill betäcktes avkeruberna.008:008 Och stängerna voro så långa, att deras ändar väl kunde ses frånhelgedomen framför koret, men däremot icke voro synliga längreute. Och de hava blivit kvar där ända till denna dag.008:009 I arken fanns intet annat än de två stentavlor som Mose hadelagt ned däri vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israelsbarn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.
008:010 Men när prästerna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskynHERRENS hus,008:011 så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göratjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus.008:012 Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.008:013 Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig, berett en plats därdu må förbliva till evig tid.»008:014 Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels helaförsamling, under det att Israels hela församling förblevstående.008:015 Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand harfullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det hansade:008:016 'Från den dag då jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten harjag icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att iden bygga ett hus där mitt namn skulle vara; men David har jagutvalt till att råda över mitt folk Israel.'008:017 Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åtHERRENS, Israels Guds, namn;008:018 men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet attbygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri attdu har detta i sinnet;008:019 dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som harutgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'008:020 Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit uppmin fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsomHERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,namn.008:021 Och där har jag tillrett ett rum för arken, i vilken förvarasdet förbund som HERREN slöt med våra fäder, när han förde dem utur Egyptens land.»
008:022 Därefter trädde Salomo fram för HERRENS altare inför Israelshela församling, och uträckte sina händer mot himmelen008:023 och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, uppe ihimmelen eller nere på jorden, du som håller förbund och bevararnåd mot dina tjänare, när de vandra inför dig av allt sitthjärta,008:024 du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; tyvad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand,såsom nu har skett.008:025 Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänareDavid, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tidkomma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling avdig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandrainför mig, såsom du har vandrat inför mig.'008:026 Så låt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till dintjänare David, min fader, bliva sanna.008:027 Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnashimmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus somjag har byggt!
008:028 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, minGud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare nuuppsänder till dig,008:029 och låter dina ögon natt och dag vara öppna och vända mot dettahus—den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara där'—så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd motdenna plats.008:030 Ja, hör på den åkallan som din tjänare och ditt folk Israeluppsända, vända mot denna plats. Må du höra den och låta denkomma upp till himmelen, där du bor; och när du hör, så må duförlåta.
008:031 Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en edoch låter honom svärja, och han så kommer och svär inför dittaltare i detta hus,008:032 må du då höra det i himmelen och utföra ditt verk och skaffadina tjänare rätt, i det att du dömer den skyldige skyldig ochlåter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åtden som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.
008:033 Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att dehava syndat mot dig, men de omvända sig till dig och prisa dittnamn och bedja och åkalla dig i detta hus,008:034 må du då höra det i himmelen och förlåta ditt folk Israels syndoch låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åtderas fäder.
008:035 Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därföratt de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot dennaplats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när dubönhör dem,008:036 må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och dittfolk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som deskola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det somdu har givit åt ditt folk till arvedel.
008:037 Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot ellerrost, om gräshoppor eller gräsmaskar komma, om fienden trängerfolket i det land där deras städer stå, eller om någon annanplåga eller sjukdom kommer, vilken det vara må,008:038 och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa,vilken det vara må, eller från hela ditt folk Israel, när de varför sig känna plågan därav i sitt hjärta och så uträcka sinahänder mot detta hus,008:039 må du då höra det i himmelen, där du bor, och förlåta och utföraditt verk, i det att du giver var och en efter alla hansgärningar, eftersom du känner hans hjärta—ty du allena känneralla människors hjärtan—008:040 på det att de alltid må frukta dig, så länge de leva i det landsom du har givit åt våra fäder.
008:041 Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommerifrån fjärran land för ditt namns skull008:042—ty man skall ock där höra talas om ditt stora namn och dinstarka hand och din uträckta arm—om någon sådan kommer ochbeder, vänd mot detta hus,008:043 må du då i himmelen, där du bor, höra det och göra allt varomfrämlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må kännaditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, ochförnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter dittnamn.008:044 Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, på den väg dusänder dem, och de då bedja till HERREN, vända i riktning mot denstad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åtditt namn,008:045 må du då i himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa demrätt.
008:046 Om de synda mot dig—eftersom ingen människa finnes, som ickesyndar—och du bliver vred på dem och giver dem i fiendensvåld, så att man tager dem till fånga och för dem bort tillfiendens land, fjärran eller nära,008:047 men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, ochomvända sig och åkalla dig i landet där man håller dem fångnaoch säga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varitogudaktiga',008:048 om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sinsjäl, i sina fienders land—deras som hava fört dem ifångenskap—och bedja till dig, vända i riktning mot sittland, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad somdu har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,008:049 må du då i himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan ochskaffa dem rätt008:050 och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla deöverträdelser som de hava begått mot dig, och låta dem finnabarmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att dessaförbarma sig över dem.008:051 Ty de äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut urEgypten, den smältugnen.008:052 Ja, låt dina ögon vara öppna och vända till din tjänares ochditt folk Israels åkallan, så att du hör på dem, så ofta de ropatill dig.008:053 Ty du har själv avskilt dem åt dig till arvedel bland alla folkpå Jorden, såsom du talade genom din tjänare Mose, när du fördevåra fäder ut ur Egypten, o Herre, HERRE.»
008:054 När Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och åkallaHERREN, stod han upp från HERRENS altare, där han hade legat påsina knän med händerna uträckta mot himmelen,008:055 och trädde fram och välsignade Israels hela församling med högröst och sade:008:056 »Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldelessåsom han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det godasom han lovade genom sin tjänare Mose.008:057 Så vare då HERREN, vår Gud, med oss, såsom han har varit medvåra fäder. Han må icke övergiva oss och förskjuta oss,008:058 utan böja våra hjärtan till sig, så att vi alltid vandra på hansvägar och hålla hans bud och stadgar och rätter, dem som han hargivit våra fäder.008:059 Och må dessa mina ord, med vilka jag har bönfallit inför HERRENSansikte, vara nära HERREN, vår Gud, dag och natt, så att hanskaffar rätt åt sin tjänare och rätt åt sitt folk Israel, eftervar dags behov;008:060 på det att alla folk på jorden må förnimma att HERREN är Gud,och ingen annan.008:061 Och må edra hjärtan vara hängivna åt HERREN, vår Gud, så att Ialltjämt vandren efter hans stadgar och hållen hans bud, såsom Inu gören.»
008:062 Och konungen jämte hela Israel offrade slaktoffer inför HERRENSansikte.008:063 Till det tackoffer som Salomo offrade åt HERREN tog han tjugutvåtusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av småboskapen. Såinvigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.008:064 På samma dag helgade konungen den mellersta delen av förgårdenframför HERRENS hus, ty där offrade han brännoffret, spisoffretoch fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stodinför HERRENS ansikte, var för litet för att brännoffret,spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmasdär.
008:065 Vid detta tillfälle firade Salomo högtiden, och med honom helaIsrael—en stor församling ifrån hela landet, allt ifrån detställe där vägen går till Hamat ända till Egyptens bäck—införHERRENS, vår Guds, ansikte i sju dagar och åter sju dagar,tillsammans fjorton dagar.008:066 På åttonde dagen lät han folket gå, och de togo avsked avkonungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av glädje ochfröjd över allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjänareDavid och sitt folk Israel.
009:001 Då nu Salomo hade byggt HERRENS hus färdigt, så ockkonungshuset, ävensom allt annat som han hade känt åstundan ochlust att utföra,009:002 uppenbarade sig HERREN för andra gången för Salomo, likasom hanförut hade uppenbarat sig för honom i Gibeon.009:003 Och HERREN sade till honom »Jag har hört den bön och åkallan somdu har uppsänt till mig; detta hus som du har byggt har jaghelgat, till att där fästa mitt namn för evig tid. Och mina ögonoch mitt hjärta skola vara där alltid.009:004 Om du nu vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, medostraffligt hjärta och i redlighet, så att du gör allt vad jaghar bjudit dig och håller mina stadgar och rätter009:005 då skall jag upprätthålla din konungatron över Israelevinnerligen, såsom jag lovade angående din fader David, när jagsade: 'Aldrig skall på Israels tron saknas en avkomling av dig.'009:006 Men om I och edra barn vänden om och övergiven mig, och ickehållen de bud och stadgar som jag har förelagt eder, utan gånbort och tjänen andra gudar och tillbedjen dem,009:007 då skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem;och det hus som jag har helgat åt mitt namn skall jag förkastaifrån mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordspråk och envisa bland alla folk.009:008 Och huru upphöjt detta hus nu än må vara, skall då var och ensom går därförbi bliva häpen och vissla. Och när man frågar:'Varför har HERREN gjort så mot detta land och detta hus?',009:009 då skall man svara: 'Därför att de övergåvo HERREN, sin Gud, somhade fört deras fäder ut ur Egyptens land, och höllo sig tillandra gudar och tillbådo dem och tjänade dem, därför har HERRENlåtit allt detta onda komma över dem.'»
009:010 När de tjugu år voro förlidna, under vilka Salomo byggde på detvå husen, HERRENS hus och konungshuset,009:011 gav konung Salomo tjugu städer i Galileen åt Hiram, konungen iTyrus, som hade försett honom med cederträ, cypressträ och guld,så mycket han begärde.009:012 Men när Hiram från Tyrus begav sig ut för att bese de städer somSalomo hade givit honom, behagade de honom icke,009:013 utan han sade: »Vad är detta för städer som du har givit mig,min broder?» Och han kallade dem Kabuls land, såsom de heta ännui dag.009:014 Men Hiram sände till konungen ett hundra tjugu talenter guld.
009:015 Och på följande sätt förhöll det sig med det arbetsfolk somkonung Salomo bådade upp för att bygga HERRENS hus och hans egethus och Millo, ävensom Jerusalems murar, så ock Hasor, Megiddooch Geser.009:016 (Farao, konungen i Egypten, hade nämligen dragit upp och intagitGeser och bränt upp det i eld och dräpt de kananéer som bodde istaden, varefter han hade givit den till hemgift åt sin dotter,Salomos hustru.009:017 Men Salomo byggde upp Geser, ävensom Nedre Bet-Horon,009:018 så ock Baalat och Tamar i öknen där i landet,009:019 vidare alla Salomos förrådsstäder, vagnsstäderna ochhäststäderna, och vad annat Salomo kände åstundan att bygga iJerusalem, på Libanon och eljest i hela det land som lydde underhans välde.)009:020 Allt det folk som fanns kvar av amoréerna, hetiterna,perisséerna hivéerna och jebuséerna, korteligen, alla de somicke voro av Israels barn—009:021 deras avkomlingar, så många som funnos kvar i landet efter dem,i det Israels barn icke hade förmått giva dem till spillo, dessapålade Salomo att vara arbetspliktiga tjänare, såsom de äro ännui dag.009:022 Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till träl, utan de blevokrigare och blevo hans tjänare och hövitsman och kämpar, elleruppsyningsmän över hans vagnar och ridhästar.009:023 Överfogdarna över Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessahade befälet över folket som utförde arbetet.
009:024 Men så snart Faraos dotter hade flyttat upp från Davids stadtill det hus som han hade byggt åt henne, byggde han ockMillo.009:025 Och Salomo offrade tre gånger om året brännoffer och tackofferpå det altare som han hade byggt åt HERREN, och tände därjämterökelsen inför HERRENS ansikte. Så hade han då gjort husetfärdigt.009:026 Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vidElot, på stranden av Röda havet, i Edoms land.009:027 På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigtskeppsmanskap, som åtföljde Salomos folk.009:028 De foro till Ofir och hämtade därifrån guld, fyra hundra tjugutalenter, som de förde till konung Salomo.
010:001 När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo och vad hanhade gjort för HERRENS namn, kom hon för att sätta honom på provmed svåra frågor.010:002 Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, med kameler,som buro välluktande kryddor och guld i stor myckenhet, så ockädla stenar. Och när hon kom inför Salomo, förelade hon honomallt vad hon hade i tankarna.010:003 Men Salomo gav henne svar på alla hennes frågor; intet varförborgat för konungen, utan han kunde giva henne svar på allt.010:004 När nu drottningen av Saba såg all Salomos vishet, och såg husetsom han hade byggt,010:005 och såg rätterna på hans bord, och såg huru hans tjänare suttodär, och huru de som betjänade honom utförde sina åligganden,och huru de voro klädda, och vidare såg hans munskänkar, och närhon såg brännoffren som han offrade i HERRENS hus, då blev honutom sig av förundran.010:006 Och hon sade till konungen: »Sant var det tal som jag hörde imitt land om dig och om din vishet.010:007 Jag ville icke tro vad man sade, förrän jag själv kom och medegna ögon fick se det; men nu finner jag att det icke ens tillhälften har blivit omtalat för mig. Du har långt mer vishet ochrikedom, än jag genom ryktet hade hört.010:008 Sälla äro dina män, sälla äro dessa dina tjänare, som beständigtfå stå inför dig och höra din visdom.010:009 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sådant behag i dig,att han har satt dig på Israels tron! Ja, därför att HERRENälskar Israel evinnerligen, därför har han satt dig till konung,för att du skall skipa lag och rätt.»
010:010 Och hon gav åt konungen ett hundra tjugu talenter guld, så ockvälluktande kryddor i stor myckenhet, därtill ädla stenar; en såstor myckenhet av välluktande kryddor, som drottningen av Sabagav åt konung Salomo, har aldrig mer blivit införd.010:011 När Hirams flotta hämtade guld från Ofir, hemförde också denfrån Ofir almugträ i stor myckenhet, ävensom ädla stenar.010:012 Av almugträet lät konungen göra tillbehör till HERRENS hus ochtill konungshuset, så ock harpor och psaltare för sångarna. Såmycket almugträ har sedan intill denna dag icke införts ellerblivit sett i landet.010:013 Konung Salomo åter gav åt drottningen av Saba allt vad honåstundade och begärde, och skänkte henne i sin konungsligafrikostighet också annat därutöver. Sedan vände hon om och fortill sitt land igen med sina tjänare.
010:014 Det guld som årligen inkom till Salomo vägde sex hundrasextiosex talenter,010:015 förutom det som inkom genom kringresande handelsmän och genomkrämares köpenskap, så ock från Erebs alla konungar och frånståthållarna i landet.010:016 Och konung Salomo lät göra två hundra stora sköldar av uthamratguld och använde till var sådan sköld sex hundra siklar guld;010:017 likaledes tre hundra mindre sköldar av uthamrat guld och användetill var sådan sköld tre minor guld; och konungen satte upp demi Libanonskogshuset.010:018 Vidare lät konungen göra en stor tron av elfenben och överdrogden med fint guld.010:019 Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantillavrundat; på båda sidor om sitsen voro armstöd, och två lejonstodo utmed armstöden;010:020 och tolv lejon stodo där på de sex trappstegen, på bådasidor. Något sådant har aldrig blivit förfärdigat i något annatrike.010:021 Och alla konung Salomos dryckeskärl voro av guld, och alla kärli Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet,det aktades icke för något i Salomos tid.010:022 Ty konungen hade en egen Tarsisflotta på havet jämte Hiramsflotta; en gång vart tredje år kom Tarsisflottan hem och fördemed sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.010:023 Och konung Salomo blev större än någon annan konung på jorden,både i rikedom och i vishet.010:024 Från alla länder kom man för att besöka Salomo och höra denvishet som Gud hade nedlagt i hans hjärta.010:025 Och var och en förde med sig skänker: föremål av silver och avguld, kläder, vapen, välluktande kryddor, hästar ochmulåsnor. Så skedde år efter år.010:026 Salomo samlade ock vagnar och ridhästar, så att han hade etttusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhästar; dem förladehan dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem, hos konungen själv.010:027 Och konungen styrde så, att silver blev lika vanligt i Jerusalemsom stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ iLåglandet.010:028 Och hästarna som Salomo lät anskaffa infördes från Egypten; ettantal kungliga uppköpare hämtade ett visst antal av dem tillbestämt pris.010:029 Var vagn som hämtades upp från Egypten och infördes kostade sexhundra siklar silver, och var häst ett hundra femtio. Sammalundainfördes ock genom deras försorg sådana till hetiternas allakonungar och till konungarna i Aram.
011:001 Men konung Salomo hade utom Faraos dotter många andra utländskakvinnor som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor,sidoniskor och hetitiskor,011:002 kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn:»I skolen icke inlåta eder med dem, och de få icke inlåta sigmed eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjärtan attavfalla till deras gudar.» Till dessa höll sig Salomo ochälskade dem.011:003 Han hade sju hundra furstliga gemåler och tre hundra bihustrur.Dessa kvinnor förledde hans hjärta till avfall.011:004 Ja, när Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjärta attavfalla till andra gudar, så att hans hjärta icke förblevhängivet åt HERREN, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärtahade varit.011:005 Så kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, ochMilkom, ammoniternas styggelse.011:006 Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke iallt efter HERREN, såsom hans fader David hade gjort.011:007 Salomo byggde nämligen då en offerhöjd åt Kemos, moabiternasstyggelse, på berget öster om Jerusalem, och likaså en åt Molok,Ammons barns styggelse.011:008 På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, så attde fingo tända offereld och frambära offer åt sina gudar.
011:009 Och HERREN blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hadeavfallit från HERREN, Israels Gud, som dock två gånger hadeuppenbarat sig för honom,011:010 och som hade givit honom ett särskilt bud angående denna sak,att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud somhan icke hade hållit.011:011 Därför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det är så med dig, ocheftersom du icke har hållit det förbund och de stadgar som jaghar givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och giva det åtdin tjänare.011:012 Men för din fader Davids skull vill jag icke göra detta i dintid; först ur din sons hand skall jag rycka det.011:013 Dock skall jag icke rycka hela riket ifrån honom, utan en stamskall jag giva åt din son, för min tjänare Davids skull och förJerusalems skull, som jag har utvalt.»
011:014 Och HERREN lät en motståndare till Salomo uppstå i edoméenHadad. Denne var av konungasläkten i Edom.011:015 Ty när David var i strid med Edom, och härhövitsmannen Joab drogupp för att begrava de slagna och därvid förgjorde allt mankön iEdom011:016—ty Joab och hela Israel stannade där i sex månader, till dessatt han hade utrotat allt mankön i Edom—011:017 då flydde Adad jämte några edomeiska män som hade varit i hansfaders tjänst, och de togo vägen till Egypten; Hadad var då enung gosse.011:018 De begav sig åstad från Midjan och kommo till Paran; och de togofolk med sig från Paran och kommo så till Egypten, till Farao,konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ettunderhåll åt honom och gav honom land.011:019 Och Hadad fann mycken nåd för Faraos ögon, så att denne gavhonom till hustru en syster till sin gemål, en syster tilldrottning Tapenes.011:020 Denna syster till Tapenes födde åt honom sonen Genubat, ochTapenes lät avvänja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat iFaraos hus bland Faraos söner.011:021 Då nu Hadad i Egypten hörde att David hade gått till vila hossina fäder, och att härhövitsmannen Joab var död, sade han tillFarao: »Låt mig fara hem till mitt land.»011:022 Men Farao sade till honom: »Vad fattas dig här hos mig, eftersomdu vill fara till ditt land?» Han svarade: »Hindra mig icke,utan låt mig gå.
011:023 Och Gud lät ännu en motståndare till honom uppstå i Reson,Eljadas son, som hade flytt ifrån sin herre, Hadadeser, konungeni Soba.011:024 När David sedan anställde blodbadet ibland dem, samlade dennefolk omkring sig och blev hövitsman för en strövskara; dessadrogo därefter till Damaskus och slogo sig ned där och gjordesig till herrar i Damaskus.011:025 Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motståndare ochgjorde det skada, han såväl som Hadad. Han avskydde Israel; ochhan blev konung över Aram.011:026 Och en av Salomos tjänare hette Jerobeam; han var son tillNebat, en efraimit, från Sereda, och hans moder hette Seruga ochvar änka. Denne reste sig upp mot konungen.011:027 Orsaken varför han reste sig upp mot konungen varföljande. Salomo byggde då på Millo; han ville befästa detblottade stället på sin fader Davids stad.011:028 Nu var Jerobeam en dugande man; och då Salomo såg att den ungemannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt detarbete som ålåg Josefs hus.011:029 Vid den tiden hände sig en gång att Jerobeam hade begivit sig utur Jerusalem; då kom profeten Ahia från Silo emot honom påvägen, där han gick klädd i en ny mantel; och de båda voroensamma på fältet.011:030 Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade på sig ochryckte sönder den i tolv stycken.011:031 Därefter sade han till Jerobeam: »Tag här tio stycken fördig. Ty så säger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riketur Salomos hand och giva tio av stammarna åt dig;011:032 den ena stammen skall han få behålla för min tjänare Davidsskull och för Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt uralla Israels stammar.011:033 Så skall ske, därför att de hava övergivit mig och tillbettAstarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom,Ammons barns gud, och icke vandrat på mina vägar och icke gjortvad rätt är i mina ögon, efter mina stadgar och rätter, såsomhans fader David gjorde.011:034 Dock skall jag icke taga ifrån honom själv det samlade riket,utan jag vill låta honom förbliva furste, så länge han lever,för min tjänare Davids skull, som jag utvalde, därför att hanhöll mina bud och stadgar.011:035 Men från hans son skall jag taga konungadömet och giva det åtdig, nämligen de tio stammarna.011:036 En stam skall jag giva åt hans son, så att min tjänare Davidalltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, den stad somjag har utvalt åt mig, till att där fästa mitt namn.011:037 Dig vill jag alltså taga och vill låta dig regera över allt vaddig lyster; du skall bliva konung över Israel.011:038 Om du nu hörsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar på minavägar och gör vad rätt är i mina ögon, så att du håller minastadgar och bud, såsom min tjänare David gjorde, så skall jagvara med dig och bygga åt dig ett hus som bliver beståndande,såsom jag byggde ett hus åt David, och jag skall giva Israel åtdig.—011:039 Ja, för den sakens skull skall jag ödmjuka Davids säd, dock ickeför alltid.»
011:040 Och Salomo sökte tillfälle att döda Jerobeam; men Jerobeam stodupp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Ochhan stannade i Egypten till Salomos död.
011:041 Vad nu mer är att säga om Salomo, om allt vad han gjorde och omhans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krönika.011:042 Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtioår.011:043 Och Salomo gick till vila hos sina fäder och blev begraven i sinfader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efterhonom.
012:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit tillSikem för att göra honom till konung.012:002 När Jerobeam, Nebats son, hörde detta—han var då ännu kvar iEgypten, dit han hade flytt för konung Salomo; Jerobeam boddealltså i Egypten,012:003 men de sände ditbort och läto kalla honom åter—då kom hantillstädes jämte Israels hela församling och talade tillRehabeam och sade:012:004 »Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåraarbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vitjäna dig.»012:005 Han svarade dem: »Gån bort och vänten ännu tre dagar, och kommenså tillbaka till mig.» Och folket gick.
012:006 Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit itjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade:»Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»012:007 De svarade honom och sade: »Om du i dag underkastar dig dettafolk och bliver dem till tjänst, om du lyssnar till deras bönoch talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dinatjänare.»012:008 Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom,utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom,och som nu voro i hans tjänst.012:009 Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folksom har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader harlagt på oss'?»012:010 De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då ochsade: »Så bör du säga till detta folk som har talat till dig ochsagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss'—så bör du tala till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare änmin faders länd.012:011 Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungtok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktateder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel.'»012:012 Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredjedagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommentillbaka till mig på tredje dagen.»012:013 Då gav konungen folket ett hårt svar; ty han aktade icke på detråd som de gamle hade givit honom.012:014 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Har minfader gjort edert ok tungt, så skall jag göra edert ok ännutyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tuktaeder med skorpiongissel.»012:015 Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat avHERREN, för att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hadetalat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.012:016 Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem,gav folket konungen detta svar:
»Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son.Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu själv om ditt hus, duDavid.»
Därefter drog Israel hem till sina hyddor.012:017 Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblevRehabeam konung.012:018 Och när konung Rehabeam sände åstad Adoram, som hade uppsiktenöver de allmänna arbetena, stenade hela Israel denne till döds;och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagnoch fly till Jerusalem.012:019 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrånända till denna dag.012:020 Men när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka,sände de och läto kalla honom till folkförsamlingen och gjordehonom till konung över hela Israel; ingen höll sig till Davidshus, utom Juda stam allena.012:021 Och när Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Judahus och Benjamins stam, ett hundra åttio tusen utvalda krigare,för att de skulle strida mot Israels hus och återvinnakonungadömet åt Rehabeam, Salomos son.012:022 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;012:023 han sade: »Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och tillhela Juda hus och Benjamin och till det övriga folket:012:024 Så säger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edrabröder, Israels barn. Vänden tillbaka hem, var och en till sitt,ty vad som har skett har kommit från mig.» Och de lyssnade tillHERRENS ord och vände om och gingo sin väg, såsom HERREN hadebefallt.012:025 Men Jerobeam befäste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sigdär. Därifrån drog han åstad och befäste Penuel.012:026 Och Jerobeam sade vid sig själv: »Såsom nu är, kan riket kommatillbaka till Davids hus.012:027 Ty om folket här får draga upp och anställa slaktoffer i HERRENShus i Jerusalem, så kan folkets hjärta vända tillbaka till derasherre Rehabeam, Juda konung; ja, då kunna de dräpa mig och vändatillbaka till Rehabeam, Juda konung.»012:028 Sedan nu konungen hade överlagt härom, lät han göra två kalvarav guld. Därefter sade han till folket: »Nu må det vara nog mededra färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, hansom har fört dig upp ur Egyptens land.»012:029 Och han ställde upp den ena i Betel, och den andra satte han uppi Dan.012:030 Detta blev en orsak till synd; folket gick ända till Dan för attträda fram inför den ena av dem.012:031 Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde till prästerallahanda män ur folket, sådana som icke voro av Levi barn.012:032 Och Jerobeam anordnade en högtid i åttonde månaden, på femtondedagen i månaden, lik högtiden Juda, och steg då upp tillaltaret; så gjorde han i Betel för att offra åt de kalvar somhan hade låtit göra. Och de män som han hade gjort tillofferhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel.
013:033 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, den månad som han av eget påfund hade valt. Han anordnade nämligen då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att där tända offereld.
013:001 Men då kom på HERRENS befallning en gudsman från Juda tillBetel, just när Jerobeam stod vid altaret för att där tändaoffereld.013:002 Och mannen ropade mot altaret på HERRENS befallning och sade:»Altare! Altare! Så säger HERREN: Se, åt Davids hus skall födasen son vid namn Josia, han skall på dig slaktaofferhöjdsprästerna som antända offereld på dig, och människobenskall man då bränna upp på dig.»013:003 På samma gång angav han ett tecken, i det han sade: »Detta ärtecknet på att det är HERREN som har talat: se, altaret skallrämna, och askan därpå skall spillas ut.»013:004 När konung Jerobeam hörde dessa ord, som gudsmannen ropade motaltaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade:»Gripen honom.» Men handen som han hade räckt ut mot honomförvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sigigen.013:005 Och altaret rämnade, och askan på altaret spilldes ut; det vardet tecken som gudsmannen på HERRENS befallning hade angivit.013:006 Då tog konungen till orda och sade till gudsmannen: »Bönfallinför HERREN, din Gud, och bed för mig att jag må kunna dragamin hand tillbaka till mig igen.» Och gudsmannen bönföll införHERREN; och konungen kunde då draga sin hand tillbaka till sigigen, och den var likadan som förut.013:007 Då talade konungen till gudsmannen: »Kom hem med mig ochvederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gåva.»013:008 Men gudsmannen svarade konungen: »Om du än vill giva mig hälftenav vad som finnes i ditt hus, så kommer jag dock icke med dig;här på orten vill jag varken äta eller dricka.013:009 Ty så har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skallvarken äta eller dricka, och ej heller vända tillbaka samma vägdu har gått hit.»013:010 Därefter gick han sina färde en annan väg och vände icketillbaka samma väg han hade kommit till Betel.
013:011 Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och förtäljdeför honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huruhan hade talat till konungen. När de hade förtäljt detta försin fader,013:012 frågade deras fader dem vilken väg han hade gått. Och hans sönervisste vilken väg gudsmannen som kom från Juda hade gått.013:013 Då sade han till sina söner: »Sadlen åsnan åt mig.» När de dåhade sadlat åsnan åt honom, satte han sig på den013:014 och begav dig åstad efter gudsmannen och fann honom sittandeunder terebinten; och han frågade honom: »Är du den gudsman somhar kommit från Juda?» Han svarade: »Ja.»013:015 Då sade han till honom: »Kom med mig hem och ät med mig.»013:016 Men han svarade: »Jag kan icke vända om med dig och följa dig,och jag vill icke äta eller dricka med dig här på orten;013:017 ty så har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken ätaeller dricka där; du skall icke heller gå tillbaka samma väg duhar gått dit.»013:018 Han sade till honom: »Jag är ock en profet såsom du, och enängel har talat till mig på HERRENS befallning och sagt: 'Förhonom tillbaka med dig hem och giv honom att äta och dricka.'»Men häri ljög han för honom.013:019 Då vände han tillbaka med honom och åt i hans hus och drack.013:020 Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord tillprofeten som hade fört honom tillbaka.013:021 Och han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda ochsade: »Så säger HERREN: Därför att du har varit gensträvig motHERRENS ord och icke hållit det bud som HERREN, din Gud, hargivit dig,013:022 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den ort där han hadeförbjudit, dig att äta och dricka, därför skall din döda kroppicke komma i dina fäders grav.013:023 Sedan han nu hade ätit och druckit, sadlade han åsnan åt honom,åt profeten som han hade fört tillbaka.013:024 Och denne begav sig åstad; men ett lejon kom emot honom på vägenoch dödade honom. Sedan låg hans döda kropp utsträckt där påvägen, under det att åsnan stod bredvid den; och lejonet stodockså bredvid den döda kroppen.013:025 Då nu folk som gick därförbi fick se den döda kroppen liggautsträckt på vägen och lejonet stå bredvid den döda kroppen,gingo de in i staden där den gamle profeten bodde och omtaladedet där.013:026 När profeten, som hade fört honom tillbaka från hans väg, hördedet, sade han: »Det är gudsmannen, han som var gensträvig motHERRENS ord; därför har HERREN givit honom i lejonets våld, ochdet har krossat och dödat honom, i enlighet med det ord somHERREN hade talat till honom.»013:027 Därefter tillsade han sina söner att de skulle sadla åsnan åthonom; och de sadlade den.013:028 Så begav han sig åstad och fann den döda kroppen liggandeutsträckt på vägen och åsnan och lejonet stående bredvid dendöda kroppen; lejonet hade icke ätit av den döda kroppen och ejheller krossat åsnan.013:029 Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnanoch förde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in isin stad för att hålla dödsklagan och begrava honom.013:030 Och han lade hans döda kropp i sin egen grav; och de höllodödsklagan efter honom och ropade: »Ack ve, min broder!»013:031 Då han nu hade begravit honom, sade han till sina söner: »Närjag dör, så begraven mig i den grav där gudsmannen liggerbegraven; läggen mina ben vid sidan av hans ben.013:032 Ty förvisso skall det ord gå i fullbordan, som han på HERRENSbefallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshusi Samariens städer.»
013:033 Dock vände Jerobeam efter detta icke om från sin onda väg, utangjorde åter allahanda man ur folket till offerhöjdspräster; vemsom hade lust därtill fick av honom mottaga handfyllning tillatt vara offerhöjdspräst.013:034 På detta sätt blev han för Jerobeams hus en orsak till synd, ochen orsak till att det blev utplånat och utrotat från jorden.
014:001 Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.014:002 Då sade Jerobeam till sin hustru: »Stå upp och förkläd dig, såatt ingen kan märka att du är Jerobeams hustru, och gå tillSilo, ty där bor profeten Ahia, han som förkunnade om mig attjag skulle bliva konung över detta folk.014:003 Och tag med dig tio bröd, därtill smått bakverk och en krukahonung, och gå in till honom; han skall då förkunna för dig hurudet skall gå med gossen.»014:004 Jerobeams hustru gjorde så; hon stod upp och gick till Silo ochkom till Ahias hus. Och Ahia kunde icke se, ty hans ögon vorostarrblinda av ålderdom.014:005 Men HERREN hade sagt till Ahia: »Just nu kommer Jerobeams hustruför att förfråga sig hos dig om sin son, ty han är sjuk; så ochså skall du tala till henne. Men när hon kommer, skall honställa sig främmande.014:006 Då nu Ahia hörde ljudet av hennes steg, när hon kom i dörren,sade han: »Kom in, du Jerobeams hustru. Varför ställer du digfrämmande? Jag har ju fått uppdrag att giva dig ett hårtbudskap.014:007 Gå och säg Jerobeam: Så säger HERREN, Israels Gud: Se, jag harupphöjt dig ur folket och satt dig till furste över mitt folkIsrael014:008 och har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men duhar icke varit sådan som min tjänare David, som höll mina budoch följde efter mig av allt sitt hjärta, så att han gjordeallenast vad rätt var i mina ögon;014:009 utan du har gjort mer ont än alla som hava varit före dig ochhar gått bort och gjort dig andra gudar, nämligen gjutnabeläten, för att förtörna mig, och har kastat mig bakom dinrygg.014:010 Därför skall jag låta olycka komma över Jerobeams hus och utrotaallt mankön av Jerobeams hus, både små och stora i Israel; ochjag skall bortsopa Jerobeams hus, såsom man sopar bortorenlighet, till dess det bliver en ände därpå.014:011 Den av Jerobeams hus, som dör i staden, skola hundarna äta upp,och den som dör ute på marken, skola himmelens fåglar äta upp.Ty så har HERREN talat.014:012 Så stå du nu upp och gå hem igen. När din fot träder in istaden, skall barnet dö.014:013 Och hela Israel skall hålla dödsklagan efter honom, och manskall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast hankomma i en grav, därför att i Jerobeams hus dock hos honom blevfunnet något som var gott inför HERREN, Israels Gud.014:014 Men HERREN skall låta en konung över Israel uppstå åt sig, enkonung som skall utrota Jerobeams hus. Detta är den dagen; ochvad skall icke nu ske!014:015 HERREN skall slå Israel, så att det bliver likt vassen, somvaggar hit och dit i vattnet. Och han skall rycka upp Israel urdetta goda land, som han har givit åt deras fäder, och skallförströ dem på andra sidan floden, därför att de hava gjort sigAseror och därmed förtörnat HERREN.014:016 Och han skall prisgiva Israel för de synders skull som Jerobeamhar begått, och genom vilka han har kommit Israel att synda.»014:017 Då stod Jerobeams hustru upp och gick sin väg och kom tillTirsa; och just som hon beträdde husets tröskel, gav gossen uppandan.014:018 Och man begrov honom, och hela Israel höll dödsklagan efterhonom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sintjänare, profeten Ahia.
014:019 Vad nu mer är att säga om Jerobeam, om hans krig och om hansregering, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.014:020 Den tid Jerobeam regerade var tjugutvå år. Så gick han till vilahos sina fäder; och hans son Nadab blev konung efter honom.014:021 Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda. Fyrtioett årgammal var Rehabeam, när han blev konung, och han regeradesjutton år i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur allaIsraels stammar, till att där fästa sitt namn. Hans moder hetteNaama, ammonitiskan.014:022 Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS ögon; med de synder somde begingo retade de honom långt mer, än deras fäder hade gjort.014:023 Ty också de byggde sig offerhöjder och reste stoder och Aserorpå alla höga kullar och under alla gröna träd;014:024 ja, också tempelbolare funnos i landet. De gjorde efter allastyggelser hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israelsbarn.
014:025 Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sosak, konungen iEgypten, upp mot Jerusalem.014:026 Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna ikonungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock alla de gyllenesköldar som Salomo hade låtit göra.014:027 I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, ochdessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna somhöllo vakt vid ingången till konungshuset.014:028 Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanternadem; sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.014:029 Vad nu mer är att säga om Rehabeam och om allt vad han gjorde,det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.014:030 Men Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge delevde.014:031 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven hossina fäder i Davids stad. Hans moder hette Naama,ammonitiskan. Och hans son Abiam blev konung efter honom.
015:001 I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regeringsår blevAbiam konung över Juda.015:002 Han regerade tre år i Jerusalem. Hans moder hette Maaka,Abisaloms dotter.015:003 Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade begåttföre honom, och hans hjärta var icke hängivet åt HERREN, hansGud, såsom hans fader Davids hjärta hade varit.015:004 Allenast för Davids skull lät HERREN, hans Gud, honom få enlampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honomoch lät Jerusalem hava bestånd—015:005 detta därför att David gjorde vad rätt var i HERRENS ögon ochicke vek ifrån något som han bjöd honom, så länge han levde,utom i saken med hetiten Uria.
015:006 Men Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge denförre levde.
015:007 Vad nu mer är att säga om Abiam och om allt vad han gjorde, detfinnes upptecknat i Juda konungars krönika. Men Abiam ochJerobeam lågo i krig med varandra.015:008 Och Abiam gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom iDavids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom.015:009 I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regeringsår blev Asakonung över Juda.015:010 Han regerade fyrtioett år i Jerusalem. Hans moder hette Maaka,Abisaloms dotter.015:011 Och Asa gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, såsom hans faderDavid hade gjort015:012 Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla deeländiga avgudabeläten som hans fader hade låtit göra.015:013 Ja, sin moder Maaka avsatte han från hennes drottningsvärdighet,därför att hon hade satt upp en styggelse åt Aseran; Asa högg nuned styggelsen och brände upp den i Kidrons dal.015:014 Men offerhöjderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hjärtahängivet åt HERREN, så länge han levde.015:015 Och han förde in i HERRENS hus både vad hans fader och vad hansjälv hade helgat åt HERREN: silver, guld och kärl.015:016 Men Asa och Baesa, Israels konung, lågo i krig med varandra, sålänge de levde.015:017 Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte befästaRama, för att hindra att någon komme vare sig till eller ifrånAsa, Juda konung.015:018 Då tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna iHERRENS hus, ävensom skatterna i konungshuset, och lämnade dettaåt sina tjänare; därefter sände konung Asa dem till Ben-Hadad,son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som boddei Damaskus, och lät säga:015:019 »Ett förbund består ju mellan mig och dig, såsom det var mellanmin fader och din fader. Se, här sänder jag dig skänker avsilver och guld, så bryt då nu ditt förbund med Baesa, Israelskonung, för att han må lämna mig i fred.»015:020 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och sände sinakrigshövitsmän mot Israels städer och förhärjade Ijon, Dan,Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot jämte hela Naftali land.015:021 När Baesa hörde detta, avstod han från att befästa Rama och höllsig sedan stilla i Tirsa.015:022 Men konung Asa bådade upp hela Juda, ingen fritagen; och deförde bort stenar och trävirke som Baesa använde till attbefästa Rama. Därmed befäste nu konung Asa Geba i Benjamin, såock Mispa.015:023 Allt vad mer är att säga om Asa, om alla hans bedrifter, om alltvad han gjorde och om de städer han byggde, det finnesupptecknat i Juda konungars krönika. Men på sin ålderdom fickhan en sjukdom i sina fötter.015:024 Och Asa gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos sinafäder i sin fader Davids stad. Och hans son Josafat blev konungefter honom.
015:025 Men Nadab, Jerobeams son, blev konung över Israel i Asas, Judakonungs, andra regeringsår, och han regerade över Israel i tvåår.015:026 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och vandrade på sin fadersväg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel attsynda.015:027 Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade ensammansvärjning mot honom, och Baesa dräpte honom vid Gibbeton,som tillhörde filistéerna; Nadab med hela Israel höll nämligenpå med att belägra Gibbeton.015:028 I Asas, Juda konungs, tredje regeringsår var det som Baesadödade honom, och han blev så själv konung i hans ställe.015:029 Och när han hade blivit konung förgjorde han hela Jerobeams hus;han lät intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utanutrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genomsin tjänare Ahia från Silo—015:030 detta för de synders skull som Jerobeam hade begått, och genomvilka han kom Israel att synda, så att han därmed förtörnadeHERREN, Israels Gud.
015:031 Vad nu mer är att säga om Nadab och om allt vad han gjorde detfinnes upptecknat i Israels konungars krönika.015:032 Men Asa och Baesa, Israels konung, lågo i krig med varandra,länge de levde.015:033 I Asas, Juda konungs, tredje regeringsår blev Baesa, Ahias son,konung över hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra år.015:034 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och vandrade på Jerobeamsväg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel attsynda.
016:001 Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade:016:002 »Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till fursteöver mitt folk Israel. Men du har vandrat på Jerobeams väg ochkommit mitt folk Israel att synda, så att de hava förtörnat miggenom sina synder.016:003 Därför vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill göramed ditt hus såsom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus.016:004 Den av Baesas hus, som dör i staden, skola hundarna äta upp, ochden av hans hus, som dör ute på marken, skola himmelens fåglaräta upp.»