004:042 Och en man kom från Baal-Salisa och förde med sig åt gudsmannenförstlingsbröd; tjugu kornbröd, och ax av grönskuren säd i sinpåse. Då sade han: »Giv det åt folket att äta.»004:043 Men hans tjänare sade: »Huru skall jag kunna sätta fram dettaför hundra män?» Han sade: »Giv det åt folket att äta; ty såsäger HERREN: De skola äta och få över.004:044 Då satte han fram det för dem. Och de åto och fingo över, såsomHERREN hade sagt.
005:001 Naaman, den arameiske konungens härhövitsman, hade stortanseende hos sin herre och var högt aktad, ty genom honom hadeHERREN givit seger åt Aram; och han var en tapper stridsman, menspetälsk.005:002 Nu hade araméerna, en gång då de drogo ut på strövtåg, fört medsig såsom fånge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjänsthos Naamans hustru.005:003 Denna sade till sin fru: »Ack att min herre vore hos profeten iSamaria, så skulle denne nog befria honom från hans spetälska!»005:004 Då gick hon åstad och berättade detta för sin herre och sade:»Så och så har flickan ifrån Israels land sagt.005:005 Konungen i Aram svarade: »Far dit, så skall jag sända brev tillkonungen i Israel.» Så for han då och tog med sig tio talentersilver och sex tusen siklar guld, så ock tio högtidsdräkter.005:006 Och han överlämnade brevet till Israels konung, och däri stoddet: »Nu, när detta brev kommer dig till handa, må du veta attjag har sänt till dig min tjänare Naaman, för att du må befriahonom från hans spetälska.»005:007 När Israels konung hade läst brevet, rev han sönder sina kläderoch sade: »Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göralevande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befriaen man från hans spetälska? Märken nu och sen huru han söker sakmed mig.»
005:008 Men när gudsmannen Elisa hörde att Israels konung hade rivitsönder sina kläder, sände han till konungen och lät säga:»Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma tillmig, så skall han förnimma att en profet finnes i Israel.»005:009 Så kom då Naaman med sina hästar och vagnar och stannade viddörren till Elisas hus.005:010 Då sände Elisa ett bud ut till honom och lät säga: »Gå bort ochbada dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött åter bliva siglikt, och du skall bliva ren.»005:011 Men Naaman blev vred och for sin väg, i det han sade: »Jagtänkte att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkallaHERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter överstället och så taga bort spetälskan.005:012 Äro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, bättre än allavatten Israel? Då kunde jag ju lika gärna bada mig i dem för attbliva ren.» Så vände han om och for sin väg i vrede.005:013 Men hans tjänare gingo fram och talade till honom och sade: »Minfader, om profeten hade förelagt dig något svårt, skulle du dåicke hava gjort det? Huru mycket mer nu, då han allenast harsagt till dig: 'Bada dig, så bliver du ren'!005:014 Då for han ned och doppade sig i Jordan sju gånger, såsomgudsmannen hade sagt; och hans kött blev då åter sig likt,friskt såsom en ung gosses kött, och han blev ren.
005:015 Därefter vände han tillbaka till gudsmannen med hela sin skaraoch gick in och trädde fram för honom och sade: »Se, nu vet jagatt ingen Gud finnes på hela jorden utom i Israel. Så tag nuemot en tacksamhetsskänk av din tjänare.»005:016 Men han svarade: »Så sant HERREN lever, han vilkens tjänare jagär, jag vill icke taga emot den.» Och fastän han enträget badhonom att taga emot den, ville han icke.005:017 Då sade Naaman: »Om du icke vill detta, så låt då din tjänare fåså mycket jord som ett par mulåsnor kunna bära. Ty din tjänarevill icke mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar,utan allenast åt HERREN.005:018 Detta må dock HERREN förlåta din tjänare: när min herre går in iRimmons tempel för att där böja knä, och han då stöder sig vidmin hand, och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må dåHERREN förlåta din tjänare, när jag så böjer knä i Rimmonstempel.005:019 Han sade till honom: »Far i frid.»
Men när hän hade lämnat honom och farit ett stycke väg framåt,005:020 tänkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjänare: »Se, min herre harsläppt denne Naaman från Aram, utan att taga emot av honom vadhan hade fört med sig. Så sant HERREN lever, jag vill skyndaefter honom och söka få något av honom.»005:021 Så gav sig då Gehasi åstad efter Naaman. Men när Naaman sågnågon skynda efter sig, steg han med hast ned från vagnen ochgick emot honom och sade: »Allt står väl rätt till?»005:022 Han svarade: »Ja; men min herre har sänt mig och låter säga:'Just nu hava två unga män, profetlärjungar, kommit till migfrån Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tvåhögtidsdräkter.'»005:023 Naaman svarade: »Värdes taga två talenter.» Och han bad honomenträget och knöt så in två talenter silver i två pungar och togfram två högtidsdräkter, och lämnade detta åt två av sinatjänare, och dessa buro det framför honom.005:024 Men när han kom till kullen, tog han det ur deras hand och ladedet i förvar i huset; sedan lät han männen gå sin väg.005:025 Därefter gick han in och trädde fram för sin herre. Då frågadeElisa honom: »Varifrån kommer du, Gehasi?» Han svarade: »Dintjänare har ingenstädes varit.»005:026 Då sade han till honom: »Menar du att jag icke i min ande varmed, när en man vände om från sin vagn och gick emot dig? Är detnu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig kläder, så ockolivplanteringar, vingårdar, får och fäkreatur, tjänare ochtjänarinnor,005:027 nu då Naamans spetälska kommer att låda vid dig och vid dinaefterkommande för evigt?» Så gick denne ut ifrån honom, vitsåsom snö av spetälska.
006:001 Profetlärjungarna sade till Elisa: »Se, rummet där vi sittainför dig är för trångt för oss.»006:002 Låt oss därför gå till Jordan och därifrån hämta var sintimmerstock, så att vi där kunna bygga oss ett annat hus attsitta i.» Han svarade: »Gån åstad.»006:003 Men en av dem sade: »Värdes själv gå med dina tjänaren.» Hanvarade: »Ja, jag skall gå med.»006:004 Så gick han med dem. Och när de kommo till Jordan, begynte dehugga ned träd.006:005 Men under det att en av dem höll på att fälla en stock, föllyxjärnet i vattnet. Då gav han upp ett rop och sade: »Ack, minherre, yxan var ju lånad.»006:006 Gudsmannen frågade: »Var föll den i?» Och han visade honomstället. Då högg han av ett stycke trä och kastade det i däroch fick så järnet att flyta upp.006:007 Sedan sade han: »Tag nu upp det.» Då räckte mannen ut sin handoch tog det.
006:008 Och konungen i Aram låg i krig med Israel. Men när han rådfördesig med sina tjänare och sade: »På det och det stället vill jaglägra mig»,006:009 då sände gudsmannen bud till Israels konung och lät säga: »Tagdig till vara för att tåga fram vid det stället, ty araméernaligga där.»006:010 Då sände Israels konung till det ställe som gudsmannen hadeangivit för honom och varnat honom för; och han tog sig tillvara där. Detta skedde icke allenast en gång eller två gånger.006:011 Häröver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade tillsig sina tjänare och sade till dem: »Kunnen I icke säga mig vemav de våra det är som håller med Israels konung?»006:012 Då svarade en av hans tjänare: »Icke så, min herre konung; menElisa, profeten i Israel, kungör för Israels konung vart ord somdu talar i din sovkammare.»006:013 Han sade: »Gån och sen till, var han finnes, så att jag kansända åstad och gripa honom.» Och man berättade för honom atthan var i Dotan.
006:014 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här; och de kommodit om natten och omringade staden.006:015 När nu gudsmannens tjänare bittida om morgonen stod upp och gickut, fick han se att en här hade lägrat sig runt omkring stadenmed hästar och vagnar. Då sade tjänaren till honom: »Ack, minherre, huru skola vi nu göra?»006:016 Han svarade: »Frukta icke; ty de som äro med oss äro flera än desom äro med dem.»006:017 Och Elisa bad och sade: »HERRE, öppna hans ögon, så att hanser.» Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se attberget var fullt med hästar och vagnar av eld, runt omkringElisa.
006:018 När de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade:»Slå detta folk med blindhet.» Då slog han dem med blindhet,såsom Elisa bad.006:019 Och Elisa sade till dem: »Detta är icke den rätta vägen ellerden rätta staden. Följen mig, så skall jag föra eder till denman som I söken.» Därefter förde han dem till Samaria.006:020 Men när de kommo till Samaria, sade Elisa: »HERRE, öppna dessasögon, så att de se.» Då öppnade HERREN deras ögon, och de fingose att de voro mitt i Samaria.006:021 När då Israels konung såg dem, sade han till Elisa: »Skall jaghugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?»006:022 Han svarade: »Du skall icke hugga ned dem. Du plägar ju icke enshugga ned dem som du har tagit till fånga med svärd ochbåge. Sätt fram för dem mat och dryck och låt dem äta ochdricka, och låt dem sedan gå till sin herre igen»006:023 Då tillredde han åt dem en stor måltid, och när de hade ätit ochdruckit, lät han dem gå; och de gingo till sin herre igen. Sedankommo icke vidare några arameiska strövskaror in i Israels land.
006:024 Därefter hände sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade helasin här och drog upp och belägrade Samaria.006:025 Och medan de belägrade Samaria, uppstod där en så storhungersnöd, att man betalade åttio siklar silver för ettåsnehuvud och fem siklar silver för en fjärdedels kab duvoträck.006:026 Och en gång då Israels konung gick omkring på muren ropade enkvinna till honom och sade: »Hjälp, min herre konung!»006:027 Han svarade: »Hjälper icke HERREN dig, varifrån skall då jagkunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?»006:028 Och konungen frågade henne: »Vad fattas dig?» Hon svarade:»Kvinnan där sade till mig: 'Giv hit din son, så att vi få ätahonom i dag, så skola vi äta min son i morgon.'006:029 Så kokade vi min son och åto upp honom. Nästa dag sade jag tillhenne: 'Giv nu hit din son, så att vi få äta honom.' Men dågömde hon undan sin son.»006:030 När konungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder, därhan gick på muren. Då fick folket se att han hade säcktyginunder, närmast kroppen.006:031 Och han sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas,Safats sons, huvud i dag får sitta kvar på honom.»
006:032 Så sände han då dit en man före sig, under det att Elisa satt isitt hus och de äldste sutto där hos honom. Men innan denutskickade hann fram till honom, sade han till de äldste: »Sen Ihuru denne mördarson sänder hit en man för att taga mitt huvud?Men sen nu till, att I stängen igen dörren, när den utskickadekommer; och spärren så vägen för honom med den. Jag hör nu ockljudet av hans herres steg efter honom.»006:033 Medan han ännu talade med dem, kom den utskickade ned tillhonom. Och denne sade: »Se, detta är en olycka som kommer frånHERREN; huru skall jag då längre kunna hoppas på HERREN?»
007:001 Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgonvid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel,så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port.»007:002 Den kämpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade dågudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster påhimmelen, huru skulle väl detta kunna ske?» Han sade: »Du skallfå se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.»
007:003 Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män. Dessasade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dessvi dö?»007:004 Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är istaden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ockdö. Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de ossleva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.»007:005 Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernasläger. Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se,då fanns ingen människa där.007:006 Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras iaraméernas läger, ett dån såsom av en stor här, så att de hadesagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjälp motoss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skolakomma över oss.»007:007 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hadeövergivit sina tält, sina hästar och åsnor, lägret sådant detstod; de hade flytt för att rädda sina liv.007:008 När de spetälska nu kommo till utkanten av lägret, gingo de in iett tält och åto och drucko, och togo därur silver och guld ochkläder, och gingo så bort och gömde det. Sedan vände detillbaka och gingo in i ett annat tält och togo vad där fanns,och gingo så bort och gömde det.007:009 Men därefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rätt. Idag kunna vi frambära ett glädjebudskap. Men om vi nu tiga ochvänta till i morgon, när det bliver dager, så skall dettillräknas oss såsom missgärning. Välan då, låt oss gå ochberätta detta i konungens hus.007:010 Så gingo de åstad och ropade an vakten vid stadsporten ochberättade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas läger, mendär fanns ingen människa, och icke ett ljud av någon människahördes; där stodo allenast hästarna och åsnorna bundna ochtälten såsom de pläga stå.»007:011 Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och manförkunnade det också inne i konungens hus.007:012 Konungen stod då upp om natten och sade till sina tjänare: »Jagvill säga eder vad araméerna hava för händer mot oss. De vetaatt vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret ochgömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa osslevande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma ini staden.»007:013 Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av deåterstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne—detskall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israelitersom ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopenav israeliter som redan hava omkommit—och låt oss sända åstadoch se efter.»007:014 Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände demåstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och senefter.»007:015 Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen varfull med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrånsig, när de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka ochberättade detta för konungen.007:016 Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fickman ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-måttkorn för en sikel, såsom HERREN hade sagt.
007:017 Och den kämpe vid vilkens hand konungen plägade stödja sig hadeav honom blivit satt till att hålla ordning vid stadsporten; menfolket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet medgudsmannens ord, vad denne hade sagt, när konungen kom ned tillhonom.007:018 Ty när gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tidskall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel ochlikaså ett sea-mått fint mjöl för en sikel»,007:019 då svarade kämpen gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjordefönster på himmelen, huru skulle väl något sådant kunna ske?» Dåsade han: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall ickefå äta därav.»007:020 Så gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds iporten.
008:001 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjortlevande, han sade: »Stå upp och drag bort med ditt husfolk ochvistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnöden komma, ochden har redan kommit in i landet och skall räcka i sju år.»008:002 Då stod kvinnan upp och gjorde såsom gudsmannen sade; hon drogbort med sitt husfolk och vistades i filistéernas land i sju år.008:003 Men när de sju åren voro förlidna, kom kvinnan tillbaka ifrånfilistéernas land; och hon gick åstad för att anropa konungen omatt återfå sitt hus och sin åker.008:004 Och konungen höll då på att tala med Gehasi, gudsmannenstjänare, och sade: »Förtälj för mig alla de stora ting som Elisahar gjort.»008:005 Och just som han förtäljde för konungen huru han hade gjort endöd levande, då kom den kvinna vilkens son han hade gjortlevande och anropade konungen om att återfå sitt hus och sinåker. Då sade Gehasi: »Min herre konung, detta är kvinnan, ochdetta är hennes son, den som Elisa har gjort levande.»008:006 Då frågade konungen kvinnan, och hon förtäljde allt förhonom. Sedan lät konungen henne få en hovman med sig och sade:»Skaffa tillbaka allt vad som tillhör henne, och därtill allavkastning av åkern, från den dag då hon lämnade landet ändatill nu.»008:007 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen iAram, låg sjuk. När man nu berättade för denne att gudsmannenhade kommit dit,008:008 sade konungen till Hasael: »Tag skänker med dig och gågudsmannen till mötes, och fråga HERREN genom honom om jag skalltillfriskna från denna sjukdom.008:009 Så gick då Hasael honom till mötes och tog med sig skänker, alltdet bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kamelerkunde bära. Och han kom och trädde fram för honom och sade: »Dinson Ben-Hadad, konungen i Aram, har sänt mig till dig och låterfråga: 'Skall jag tillfriskna från denna sjukdom?'»008:010 Elisa svarade honom: »Gå och säg till honom: 'Du skalltillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat för mig att han likvälskall dö.»008:011 Och gudsmannen stirrade framför sig och betraktade honom längeoch väl; därefter begynte han gråta.008:012 Då sade Hasael: »Varför gråter min herre?» Han svarade: »Därföratt jag vet huru mycket ont du skall göra Israels barn: du skallsätta eld på deras fästen, deras unga män skall du dräpa medsvärd, deras späda barn skall du krossa, och deras havandekvinnor skall du upprista.»008:013 Hasael sade: »Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom hanskulle kunna göra så stora ting?» Elisa svarade: »HERREN haruppenbarat för mig att du skall bliva konung över Aram.»008:014 Och han gick ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågadedenne honom: »Vad sade Elisa till dig?» Han svarade: »Han sadetill mig att du skall tillfriskna.»008:015 Men dagen därefter tog han täcket och doppade det i vatten ochbredde ut det över hans ansikte; detta blev hans död. Och Hasaelblev konung efter honom.
008:016 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsår, medanJosafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung iJuda.008:017 Han var trettiotvå år gammal, när han blev konung, och hanregerade åtta år i Jerusalem.008:018 Men han vandrade på Israels konungars väg, såsom Ahabs hus hadegjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vadont var i HERRENS ögon.008:019 Dock ville HERREN icke fördärva Juda, för sin tjänare Davidsskull, enligt sitt löfte till honom, att han skulle låta honomoch hans söner hava en lampa för alltid.
008:020 I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen konungöver sig.008:021 Då drog Joram över till Sair med alla sina stridsvagnar. Och omnatten gjorde han ett anfall på edoméerna, som hade omringathonom, och slog dem och hövitsmannen över deras vagnar, menfolket flydde till sina hyddor.008:022 Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrånända till denna dag. Vid just samma tid avföll ock Libna.
008:023 Vad nu mer är att säga om Joram och om allt vad han gjorde, detfinnes upptecknat i Juda konungars krönika.008:024 Och Joram gick till vila hos sina fäder och blev begraven hossina fäder i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efterhonom.
008:025 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsår blevAhasja, Jorams son, konung i Juda.008:026 Tjugutvå år gammal var Ahasja, när han blev konung, och hanregerade ett år i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dottertill Omri, Israels konung.008:027 Han vandrade på Ahabs hus' väg och gjorde vad ont var i HERRENSögon likasom Ahabs hus; han var ju nära besläktad med Ahabs hus.008:028 Och han drog åstad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael,konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev sårad avaraméerna.008:029 Då vände konung Joram tillbaka, för att i Jisreel låta hela sigfrån de sår som araméerna hade tillfogat honom vid Rama, istriden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son,Juda konung, for ned för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel,eftersom denne låg sjuk.
009:001 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sadetill honom: »Omgjorda dina länder och tag denna oljeflaska meddig, och gå till Ramot i Gilead.009:002 Och när du har kommit dit, så sök upp Jehu, son till Josafat,son till Nimsi, och gå in och bed honom stå upp, där han sitterbland sina bröder, och för honom in i den innersta kammaren.009:003 Tag så oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: 'Såsäger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.' Öppnasedan dörren och fly, utan att dröja.»009:004 Så gick då den unge mannen, profetens tjänare, åstad till Ramoti Gilead.009:005 Och när han kom dit, fick han se härens hövitsmän sitta där. Dåsade han: »Jag har ett ärende till dig, hövitsman.» Jehufrågade: »Till vem av oss alla här?» Han svarade: »Till digsjälv, hövitsman.»009:006 Då stod han upp och gick in i huset; och han göt oljan på hanshuvud och sade till honom: »Så säger HERREN Israels Gud: Jag harsmort dig till konung över HERRENS folk, över Israel.009:007 Och du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill påIsebel hämnas mina tjänare profeterna blod, ja, alla HERRENStjänares blod.009:008 Och Ahabs hela hus skall förgås jag skall utrota allt mankön avAhab hus, både små och stora i Israel.009:009 Och jag skall göra med Ahab hus såsom jag gjorde med Jerobeams,Nebats sons, hus, och såsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,hus.009:010 Och hundarna skola äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, ochingen skall begrava henne.» Därefter öppnade han dörren ochflydde.
009:011 När sedan Jehu åter kom ut till sin herres tjänare, frågade manhonom: »Allt står väl rätt till? Varför kom denne vanvettingtill dig?» Han svarade dem: »I kännen ju den mannen och hanstal.»009:012 Men de sade: »Du vill bedraga oss; säg oss sanningen.» Då sadehan: »Så och så talade han till mig och sade: 'Så säger HERREN:Jag har smort dig till konung över Israel.'»009:013 Strax tog då var och en av dem sin mantel och lade den underhonom på själva trappan; och de stötte i basun och ropade: »Jehuhar blivit konung.»
009:014 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu ensammansvärjning mot Joram. (Joram hade då med hela Israel legatvid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, konungen iAram;009:015 men själv hade konung Joram vänt tillbaka, för att i Jisreellåta hela sig från de sår som araméerna hade tillfogat honomunder hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade:»Om I så viljen, så låten ingen slippa ut ur staden, som kan gååstad och berätta detta i Jisreel.»009:016 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram lågsjuk där; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned för attbesöka Joram.009:017 När nu väktaren som stod på tornet i Jisreel fick se Jehusskara, då han kom, sade han: »Jag ser en skara.» Då bjöd Joramatt man skulle taga en ryttare och sända honom dem till mötesoch låta honom fråga om allt stode rätt till.009:018 Ryttaren red honom då till mötes och sade: »Konungen låter fråga'Allt står väl rätt till?'» Då svarade Jehu: »Vad kommer densaken dig vid? Vänd, och följ efter mig.» Och väktaren berättadeoch sade: »Den utskickade har hunnit fram till dem, men hankommer icke tillbaka.»009:019 Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram tilldem, sade han: »Konungen låter fråga: 'Allt står väl rätttill?'» Jehu svarade: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, ochfölj efter mig.»009:020 Väktaren berättade åter och sade: »Han har hunnit fram till demmen han kommer icke tillbaka. På deras sätt att fara fram serdet ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram såsom envanvetting.»
009:021 Då sade Joram: »Spänn för.» Och man spände för hans vagn. OchJoram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, varoch en i sin vagn; de foro ut för att möta Jehu. Och de träffadetillsammans med honom på jisreeliten Nabots åkerstycke.009:022 När Joram nu fick se Jehu, sade han: »Allt står väl rätt till,Jehu?» Denne svarade: »Huru skulle det kunna stå rätt till, sålänge som du tål din moder Isebels avgudiska väsen och hennesmånga trolldomskonster?»009:023 Då svängde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade tillAhasja: »Förräderi, Ahasja!»009:024 Men Jehu hade fattat bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen,att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ned i sin vagn.009:025 Därefter sade han till sin livkämpe Bidkar: »Tag honom och kastaut honom på jisreeliten Nabots åkerstycke; kom ihåg huru HERREN,när jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, omdenne uttalade den utsagan:009:026 'Sannerligen, så visst som jag i går såg Nabots och hans sönersblod, säger HERREN, skall jag just på detta åkerstyckevedergälla dig, säger HERREN.' Tag därför honom nu och kasta uthonom här på åkerstycket, i enlighet med HERRENS ord.»
009:027 När Ahasja, Juda konung, såg detta, flydde han åt Trädgårdshusettill. Men Jehu jagade efter honom och ropade: »Skjuten ned ocksåhonom i vagnen.» Så skedde ock på Gurhöjden vid Jibleam; men hanflydde vidare till Megiddo och dog där.009:028 Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem; och manbegrov honom i hans grav hos hans fäder, i Davids stad.009:029 Ahasja hade blivit konung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfteregeringsår.
009:030 Så kom nu Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta,sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg utgenom fönstret.009:031 Och när Jehu kom in genom porten, ropade hon: »Allt står välrätt till, du, Simri, som har dräpt din herre?»009:032 Han lyfte sitt ansikte upp mot fönstret och sade: »Vem hållermed mig? Vem?» Då sågo två eller tre hovmän ut, ned på honom.009:033 Han sade: »Störten ned henne.» Och de störtade ned henne, så atthennes blod stänkte på väggen och på hästarna; och han kördeöver henne.009:034 Därefter gick han in och åt och drack. Sedan sade han: »Tagenvara på henne, den förbannade, och begraven henne, ty hon ärdock en konungadotter.»009:035 Men när de då gingo åstad för att begrava henne, funno de avhenne intet annat än huvudskålen, fötterna och händerna.009:036 och de vände tillbaka och berättade detta för honom. Då sadehan: »Detta är vad HERREN talade genom sin tjänare tisbitenElia, i det han sade: 'På Jisreels åkerfält skola hundarna ätaupp Isebels kött;009:037 och Isebels döda kropp skall ligga såsom gödsel på marken påJisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta ärIsebel.'»
010:001 Men Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Och Jehu skrev brev ochsände till Samaria, till de överste i Jisreel, de äldste, ochtill de fostrare som Ahab hade utsett;010:002 han skrev: »Nu, när detta brev kommer eder till handa, I somhaven eder herres söner hos eder, och som haven vagnarna ochhästarna hos eder, och därtill en befäst stad och vapen,010:003 mån I utse den som är bäst och lämpligast av eder herres söneroch sätta honom på hans faders tron och strida för eder herreshus.»010:004 Men de blevo övermåttan förskräckta och sade: »De två konungarnahava ju icke kunnat hålla stånd mot honom; huru skulle då vikunna hålla stånd!»010:005 Och överhovmästaren och hövdingen över staden och de äldste ochkonungasönernas fostrare sände till Jehu och läto säga: »Vi ärodina tjänare; allt vad du säger oss villa vi göra. Vi vilja ickegöra någon till konung; gör vad dig täckes.»
010:006 Då skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: »Om Ihållen med mig och viljen lyssna till mina ord, så tagenhuvudena av eder herres söner och kommen i morgon vid denna tidtill mig i Jisreel.» De sjuttio konungasönerna bodde nämligenhos de store i staden, vilka fostrade dem.010:007 Då nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna ochslaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar ochsände dem till honom i Jisreel.010:008 När då ett bud kom och berättade för honom att de hade fört ditkonungasönernas huvuden, sade han: »Läggen dem till i morgon itvå högar vid ingången till porten.»010:009 Och om morgonen gick han ut och ställde sig där och sade tillallt folket: »I ären utan skuld. Det är jag som har anstiftatsammansvärjningen mot min herre och dräpt honom; men vem harslagit ihjäl alla dessa?010:010 Märken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intetsom HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad hanhar sagt genom sin tjänare Elia.»010:011 Sedan, dräpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, såock alla hans store och hans förtrogne och hans präster; han lätingen slippa undan.
010:012 Därefter stod han upp och begav sig åstad till Samaria; menunder vägen, när Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,010:013 träffade han på Ahasjas, Juda konungs, bröder. Han frågade dem:»Vilka ären I?» De svarade: »Vi äro Ahasjas bröder, och vi äropå väg ned för att hälsa på konungasönerna och konungamodernssöner.»010:014 Han sade: »Gripen dem levande.» Då grepo de dem levande ochslaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå;han lät ingen av dem bliva kvar.010:015 När han sedan begav sig därifrån, träffade han Jonadab, Rekabsson, som kom honom till mötes; och han hälsade på honom och sadetill honom: »Är du lika redligt sinnad mot mig som jag är motdig?» Jonadab svarade: »Ja.» »Är det så», sade han, »så räck migdin hand.» Då räckte han honom sin hand; och han lät honom stigaupp till sig i vagnen.010:016 Och han sade: »Far med mig och se huru jag nitälskar förHERREN.» Så körde man åstad med honom i hans vagn.010:017 Och när han kom till Samaria, dräpte han alla som voro kvar avAhabs hus i Samaria och förgjorde det så, i enlighet med det ordsom HERREN hade talat till Elia.
010:018 Och Jehu församlade allt folket och sade till dem: »Ahab hartjänat Baal litet; Jehu skall tjäna honom mycket.010:019 Så kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänareoch alla hans präster—ingen får saknas—ty jag har ettstort offer åt Baal i sinnet; var och en som saknas skall mistalivet.» Men Jehu gjorde så med led list, i avsikt att utrotaBaals tjänare.010:020 Därefter sade Jehu: »Pålysen en helig högtidsförsamling åtBaal.» Då lyste man ut en sådan.010:021 Och Jehu sände bud över hela Israel, och alla Baals tjänarekommo; Ingen underlät att komma. Och de gingo in i Baals tempel,och Baals tempel blev fullt, ifrån den ena ändan till den andra.010:022 Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: »Tag framkläder åt alla Baals tjänare.» Och han tog fram kläderna åt dem.010:023 Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabsson. Och han sade till Baals tjänare: »Sen nu noga efter, atthär bland eder icke finnes någon HERRENS tjänare, utan allenastsådana som tjäna Baal.
010:024 De gingo alltså in för att offra slaktoffer och brännoffer. MenJehu hade därutanför ställt åttio man och sagt: »Om någonslipper undan av de män som jag nu överlämnar i edra händer, såskall liv givas för liv.»010:025 Och när man hade offrat brännoffret, sade Jehu till drabanternaoch kämparna: »Gån in och slån ned dem; låten ingen komma ut.»Och de slogo dem med svärdsegg, och drabanterna och kämparnakastade undan deras kroppar. Därefter gingo de in i det inre avBaals tempel010:026 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brände upp dem.010:027 Och själva Baalsstoden bröto de ned; de bröto ock ned Baalstempel och gjorde därav avträden, som finnas kvar ännu i dag.
010:028 Så utrotade Jehu Baal ur Israel.010:029 Men från de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka dennehade kommit Israel att synda, från dem avstod icke Jehu, ickefrån guldkalvarna i Betel och Dan.010:030 Och HERREN sade till Jehu: »Därför att du har väl utfört vadrätt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hadei sinnet, därför skola dina söner till fjärde led sitta påIsraels tron.010:031 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, IsraelsGuds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeamssynder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
010:032 Vid denna tid begynte HERREN skära bort stycken från Israel, tyHasael slog israeliterna utefter hela deras gräns010:033 och intog östra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas,rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vidbäcken Arnon, både Gilead och Basan.
010:034 Vad nu mer är att säga om Jehu, om allt vad han gjorde och omalla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungarskrönika.010:035 Och Jehu gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom iSamaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.010:036 Den tid Jehu regerade över Israel Samaria var tjuguåtta år.
011:001 När Atalja, Ahasjas moder, förnam att hennes son var död, stodhon upp och förgjorde hela konungasläkten.011:002 Men just när konungabarnen skulle dödas, tog Joseba, konungJorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffadehonom jämte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; där höllman honom dold för Atalja, så att han icke blev dödad.011:003 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, där han förblev gömd isex år, medan Atalja regerade i landet.
011:004 Men i det sjunde året sände Jojada åstad och lät hämta karéernasoch drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig iHERRENS hus; och sedan han hade gjort en överenskommelse med democh tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungensson.011:005 Därefter bjöd han dem och sade: »Detta är vad I skolen göra: entredjedel av eder, I som haven att inträda i vakthållningen påsabbaten, skall hålla vakt i konungshuset011:006 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakomdrabanterna; så skolen hålla vakt vid huset var i sin ordning.011:007 Men de båda andra avdelningarna av eder, nämligen alla som havaatt avgå från vakthållningen på sabbaten, de skola hålla vakt iHERRENS hus hos konungen.011:008 I skolen ställa eder runt omkring; konungen, var och en med sinavapen i handen; och om någon vill tränga sig inom leden, skallhan dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han går uteller in.
011:009 Underhövitsmännen gjorde allt vad prästen Jojada hade bjuditdem; var och en av dem tog sina män, både de som skulle inträdai vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgå därifrån påsabbaten, och de kommo så till prästen Jojada.011:010 Och prästen gav åt underhövitsmännen det spjut och de sköldarsom hade tillhört konung David, och som funnos i HERRENS hus.011:011 Och drabanterna ställde upp sig, var och en med sina vapen ihanden, från husets södra sida till husets norra sida, motaltaret och mot huset, runt omkring konungen.011:012 Därefter förde han ut konungasonen och satte på honom kronan ochgav honom vittnesbördet; och de gjorde honom till konung ochsmorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: »Levekonungen!»
011:013 När Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in iHERRENS hus till folket.011:014 Där fick hon då se konungen stå vid pelaren, såsom övligt var,och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fickhöra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna. Dårev Atalja sönder sina kläder och utropade: »Sammansvärjning!Sammansvärjning!»011:015 Men prästen Jojada gav underhövitsmännen som anförde skarandenna befallning: »Fören henne ut mellan leden, och om någonföljer henne, så må han dödas med svärd.» Prästen ville nämligenförhindra att hon dödades i HERRENS hus.011:016 Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit till den platsdär hästarna plägade föras in i konungshuset, dödades hon där.011:017 Och Jojada slöt det förbundet mellan HERREN, konungen ochfolket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slöt ock ettförbund mellan konungen och folket.011:018 Och hela folkmängden begav sig till Baals tempel och rev ned detoch förstörde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan,Baals präst, dräpte de framför altarna. Därefter ställdeprästen ut vakter vid HERRENS hus.011:019 Och han tog med sig underhövitsmännen jämte karéerna ochdrabanterna och hela folkmängden, och de förde konungen ned frånHERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; ochhan satte sig på konungatronen.011:020 Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. MenAtalja hade de dödat med svärd i konungshuset.
012:021 Joas var sju år gammal, när han blev konung.
012:001 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regeradefyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba.012:002 Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde,prästen Jojada hade varit hans lärare.012:003 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortforatt frambära offer och tända offereld på höjderna.
012:004 Och Joas sade till prästerna: »Alla penningar vilka såsom heligagåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana somutgöra lösen för personer, efter det värde som för var och enbestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas attbära till HERRENS hus,012:005 dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, ochde skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENShus, överallt där något förfallet finnes.»012:006 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsår hade prästerna ännuicke satt i stånd vad som var förfallet på huset.012:007 Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övrigaprästerna och sade till dem: »Varför sätten I icke i stånd vadsom är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emotpenningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån edertill det som är förfallet på huset.»012:008 Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar avfolket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad somvar förfallet på huset.012:009 Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket ochställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in iHERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade ditalla penningar som inflöto till HERRENS hus.012:010 Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan,gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och deknöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENShus.012:011 Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män somförrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, ochdessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän somarbetade på HERRENS hus,012:012 och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirkeoch huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet påHERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset istånd.012:013 Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej hellerknivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller avsilver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,012:014 utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENShus i stånd.012:015 Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilkapenningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åtarbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.012:016 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke tillHERRENS hus utan tillföllo prästerna.
012:017 På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gatoch intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp motJerusalem.012:018 Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram ochAhasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han självhade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna iHERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael,konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.
012:019 Vad nu mer är att säga om Joas och om allt vad han gjorde, detfinnes upptecknat i Juda konungars krönika.012:020 Och hans tjänare uppreste sig och sammansvuro sig och dräpteJoas i Millobyggnaden, som sträcker sig ned mot Silla.012:021 Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somersson, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hansfäder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom
013:001 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsårblev Joahas, Jehus son, konung över Israel i Samaria ochregerade i sjutton år.013:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde efter deJerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommitIsrael att synda; från dem avstod han icke.013:003 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem iHasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaelssons, hand hela denna tid.013:004 (Men Joahas bönföll inför HERREN, och HERREN hörde honom,eftersom han såg Israels betryck, då nu konungen i Aramförtryckte dem.013:005 Och HERREN gav åt Israel en frälsare, så att de blevo räddade uraraméernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor såsomförut.013:006 Dock avstodo de icke från de Jerobeams hus' synder genom vilkadenne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseranfick också stå kvar i Samaria.)013:007 Ty han hade icke låtit Joahas behålla mer folk än femtioryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; så illa förgjordedem konungen i Aram; han slog dem, så att de blevo såsom stoft,när man tröskar.
013:008 Vad nu mer är att säga om Joahas, om allt vad han gjorde och omhans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungarskrönika.013:009 Och Joahas gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom iSamaria. Och hans son Joas blev konung efter honom.013:010 I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas,Joahas' son, konung över Israel i Samaria och regerade i sextonår.013:011 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke frånnågon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka dennehade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.
013:012 Vad nu mer är att säga om Joas, om allt vad han gjorde och omhans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnesupptecknat i Israels konungars krönika.013:013 Och Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hanstron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.
013:014 Men när Elisa låg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas,Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gråtandeoch sade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är bådevagnar och ryttare!»013:015 Då sade Elisa till honom: »Hämta en båge och pilar.» Och hanhämtade åt honom en båge och pilar.013:016 Då sade han till Israels konung: »Fatta i bågen med din hand.»Och när han hade gjort detta, lade Elisa sina händer påkonungens händer.013:017 Därefter sade han: »Öppna fönstret mot öster.» Och när han hadeöppnat det, sade Elisa: »Skjut.» Och han sköt. Då sade han: »EnHERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå araméernavid Afek, så att de förgöras.»013:018 Därefter sade han: »Tag pilarna.» Och när han hade tagit dem,sade han till Israels konung: »Slå på jorden.» Då slog han tregånger och sedan höll han upp.013:019 Då blev gudsmannen vred på honom och sade: »Du skulle slagit femeller sex gånger, ty då skulle du hava slagit araméerna så, attde hade blivit förgjorda; men nu kommer du att slå araméernaallenast tre gånger.»
013:020 Så dog då Elisa, och man begrov honom. Men moabitiskaströvskaror plägade falla in i landet, vid årets ingång.013:021 Så hände sig, att just när några höllo på att begrava en man,fingo de se en strövskara; då kastade de mannen i Elisasgrav. När då mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han livigen och reste sig upp på sina fötter.
013:022 Och Hasael, konungen i Aram, hade förtryckt Israel, så längeJoahas levde.013:023 Men HERREN blev dem nådig och förbarmade sig över dem och vändesig till dem, för det förbunds skull som han hade slutit medAbraham, Isak och Jakob; ty han ville icke fördärva dem, och hanhade ännu icke kastat dem bort ifrån sitt ansikte.013:024 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blevkonung efter honom.013:025 Då tog Joas, Joahas' son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son,de städer som denne i krig hade tagit ifrån hans faderJoahas. Tre gånger slog Joas honom och återtog så Israelsstäder.
014:001 I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsår blevAmasja, Joas' son, konung i Juda.014:002 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och hanregerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, frånJerusalem.014:003 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke såsom hansfader David; men han gjorde i allt såsom hans fader Joas hadegjort.014:004 Offerhöjderna blevo likväl icke avskaffade, utan folket fortforatt frambära offer och tända offereld på höjderna.014:005 Och sedan konungadömet hade blivit befäst i hans hand, lät handräpa dem av sina tjänare, som hade dräpt hans fader, konungen.014:006 Men mördarnas barn dödade han icke, i enlighet med vadföreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt:»Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull, och barnenskola icke dödas för sina föräldrars skull, utan var och enskall dö genom sin egen synd.»014:007 Han slog edoméerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Selamed strid och gav det namnet Jokteel, såsom det heter ännu idag.014:008 Därefter skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas,son till Jehu, Israels konung, och lät säga: »Kom, låt ossdrabba samman med varandra.»014:009 Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, ochlät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedernpå Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son tillhustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram övertörnbusken och trampade ned den.014:010 Du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig i ditt hjärta.Men låt dig nöja med den äran, och stanna hemma. Varför utmanardu olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?»014:011 Men Amasja ville icke höra härpå, och Joas, Israels konung, drogdå upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja,Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.014:012 Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och entill sin hydda.014:013 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blevtagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när dekommo till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems murvid Efraimsporten, och därifrån ända till Hörnporten, fyrahundra alnar.014:014 Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos iHERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, därtill ockgisslan, och vände så tillbaka till Samaria.
014:015 Vad nu mer är att säga om Joas, om vad han gjorde och om hansbedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnesupptecknat i Israels konungars krönika.014:016 Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begraven iSamaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konungefter honom.014:017 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efterJoas', Joahas' sons, Israels konungs, död.014:018 Vad nu mer är att säga om Amasja, det finnes upptecknat i Judakonungars krönika.014:019 Och en sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så atthan måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis,och dessa dödade honom där.014:020 Sedan förde man honom därifrån på hästar; och han blev begraveni Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.
014:021 Och allt folket i Juda tog Asarja som då var sexton år gammal,och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.014:022 Det var han som befäste Elat; ock han lade det åter under Juda,sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.
014:023 I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsår blevJerobeam, Joas' son, konung över Israel i Samaria och regerade ifyrtioett år.014:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke frånnågon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka dennehade kommit Israel att synda.014:025 Han återvann Israels område, från det ställe där vägen går tillHamat ända till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord somHERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona,Amittais son, från Gat-Hahefer.014:026 Ty HERREN såg att Israels betryck var mycket svårt, och att detvar ute med alla och envar, och att Israel icke hade någonhjälpare.014:027 Och HERREN hade ännu icke beslutit att utplåna Israels namnunder himmelen; därför frälste han dem genom Jerobeam, Joas'son.
014:028 Vad nu mer är att säga om Jerobeam, om allt vad han gjorde ochom hans bedrifter och hans krig, så ock om huru han åt Israelåtervann den del av Damaskus och Hamat, som en gång hadetillhört Juda, det finnes upptecknat i Israels konungarskrönika.014:029 Och Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israelskonungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom.
015:001 I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regeringsår blevAsarja, Amasjas son, konung i Juda.015:002 Han var sexton år gammal, när han blev konung, och han regeradefemtiotvå år i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, frånJerusalem.015:003 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hansfader Amasja hade gjort.015:004 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortforatt frambära offer och tända offereld på höjderna.015:005 Men HERREN hemsökte konungen, så att han blev spetälsk för helasitt liv; och han bodde sedan i ett särskilt hus. Jotam,konungens son, förestod då hans hus och dömde folket i landet.
015:006 Vad nu mer är att säga om Asarja och om allt vad han gjorde, detfinnes upptecknat i Juda konungars krönika.015:007 Och Asarja gick till vila hos sina fäder, och man begrov honomhos hans fäder i Davids stad. Och hans son Jotam blev konungefter honom.
015:008 I Asarjas, Juda konungs, trettioåttonde regeringsår blevSakarja, Jerobeams son, konung över Israel i Samaria ochregerade i sex månader.015:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, såsom hans fäder hadegjort; han avstod icke från de Jerobeams, Nebats sons, syndergenom vilka denne hade kommit Israel att synda.015:010 Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansvärjning mot honomoch slog honom till döds i folkets åsyn, och blev så konung ihans ställe
015:011 Vad nu mer är att säga om Sakarja, det finnes upptecknat iIsraels konungars krönika.015:012 Så, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, när hansade: »Dina söner till fjärde led skola sitta på Israels tron.»Det skedde så.
015:013 Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs,trettionionde regeringsår, och han regerade en månads tid iSamaria.015:014 Men då drog Menahem, Gadis son, upp från Tirsa och kom tillSamaria och slog Sallum, Jabes' son, till döds i Samaria, ochblev så konung i hans ställe015:015 Vad nu mer är att säga om Sallum och om den sammansvärjning hananstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.015:016 Vid den tiden förhärjade Menahem Tifsa med allt vad därinne var,så ock hela dess område, från Tirsa; ty staden hade icke öppnatportarna, därför härjade han den, och alla dess havande kvinnorlät han upprista.
015:017 I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regeringsår blev Menahem,Gadis son, konung över Israel och regerade i tio år, i Samaria.015:018 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke, så längehan levde, från de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilkadenne hade kommit Israel att synda.015:019 Och Pul, konungen i Assyrien, föll in i landet; då gav Menahemåt Pul tusen talenter silver, för att han skulle understödjahonom och befästa konungadömet i hans hand.015:020 Och de penningar som Menahem skulle giva åt konungen i Assyrientog han ut genom att lägga skatt på alla rika män i Israel, enskatt av femtio siklar silver på var och en. Så vände dåkonungen i Assyrien tillbaka och stannade icke där i landet.
015:021 Vad nu mer är att säga om Menahem och om allt vad han gjorde,det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.015:022 Och Menahem gick till vila hos sina fäder. Och hans son Pekajablev konung efter honom.
015:023 I Asarjas, Juda konungs, femtionde regeringsår blev Pekaja,Menahems son, konung över Israel i Samaria och regerade i tvåår.015:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från deJerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommitIsrael att synda.015:025 Och Peka, Remaljas son, hans livkämpe, anstiftade ensammansvärjning mot honom och dräpte honom i Samaria, ikonungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje;därvid hade han med sig femtio gileaditer. Så dödade han honomoch blev konung i hans ställe.
015:026 Vad nu mer är att säga om Pekaja och om allt vad han gjorde, detfinnes upptecknat i Israels konungars krönika.
015:027 I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regeringsår blev Peka,Remaljas son, konung över Israel i Samaria och regerade i tjuguår.015:028 Han gjorde vad ont var i HERRENS Ögon; han avstod icke från deJerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommitIsrael att synda.015:029 I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen iAssyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor,Gilead och Galileen, hela Naftali land, och förde folket borttill Assyrien.015:030 Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvärjning mot Peka,Remaljas son, och slog honom till döds och blev så konung i hansställe, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår.
015:031 Vad nu mer är att säga om Peka och om allt vad han gjorde, detfinnes upptecknat i Israels konungars krönika.
015:032 I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regeringsår blevJotam, Ussias son, konung i Juda.015:033 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och hanregerade sexton år i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoksdotter.015:034 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon; han gjorde alldelessåsom hans fader Ussia hade gjort.015:035 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortforatt frambära offer och tända offereld på höjderna. Han byggdeÖvre porten till HERRENS hus.
015:036 Vad nu mer är att säga om Jotam, om vad han gjorde, det finnesupptecknat i Juda konungars krönika.015:037 Vid den tiden begynte HERREN att låta Juda hemsökas av Resin,konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son.015:038 Och Jotam gick till vila hos sina fäder och blev begraven hossina fäder i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blevkonung efter honom.
016:001 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotamsson, konung i Juda.016:002 Tjugu år gammal var Ahas, när han blev konung, och han regeradesexton år i Jerusalem. Han gjorde icke vad rätt var i HERRENS,sin Guds, ögon, såsom hans fader David,016:003 utan vandrade på Israels konungars väg; ja, han lät ock sin songå genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERRENhade fördrivit för Israels barn.016:004 Och han frambar offer och tände offereld på höjderna ochkullarna och under alla gröna träd.
016:005 På den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljasson, Israels konung, upp för att erövra Jerusalem; och deinneslöto Ahas, men kunde icke erövra staden.016:006 Vid samma tid återvann Resin, konungen i Aram, Elat åt Aram ochjagade Juda män bort ifrån Elot. Därefter kommo araméerna tillElat och bosatte sig där, och där bo de ännu i dag.016:007 Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, konungen iAssyrien, och lät säga: »Jag är din tjänare och din son. Draghitupp och fräls mig från Arams konung och från Israels konung,ty de hava överfallit mig.»016:008 Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och ikonungshusets skattkamrar, och sände det såsom skänk tillkonungen i Assyrien.016:009 Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyriendrog upp mot Damaskus och intog det och förde bort folket tillKir och dödade Resin.016:010 Sedan for konung Ahas till Damaskus för att där mötaTiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och när konung Ahas fick sealtaret i Damaskus, sände han till prästen Uria en avteckning avaltaret och en mönsterbild till ett sådant, alldeles såsom detvar gjort.016:011 Sedan byggde prästen Uria altaret; alldeles efter den föreskriftsom konung Ahas hade sänt till honom från Damaskus gjordeprästen Uria det färdigt, till dess konung Ahas kom tillbakafrån Damaskus.016:012 När så konungen efter sin hemkomst från Damaskus fick sealtaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det.016:013 Därefter förbrände han sitt brännoffer och sitt spisoffer ochutgöt sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som hanoffrade stänkte han på altaret.016:014 Men kopparaltaret, som stod inför HERRENS ansikte, flyttade hanundan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaretoch HERRENS hus, och ställde det på norra sidan om detta altare.016:015 Och konung Ahas bjöd prästen Uria och sade: »På det storaaltaret skall du förbränna morgonens brännoffer och aftonensspisoffer, ävensom konungens brännoffer jämte hans spisoffer,så ock brännoffer, spisoffer och drickoffer för allt folket ilandet; och allt blodet, såväl av brännoffer som av slaktoffer,skall du stänka därpå. Men vad Jag skall göra med kopparaltaret,det vill jag närmare betänka.»016:016 Och prästen Uria gjorde alldeles såsom konung Ahas bjöd honom.016:017 Konung Ahas lösbröt ock sidolisterna på bäckenställen och togbort bäckenet från dem; och havet lyfte han ned frånkopparoxarna som stodo därunder och ställde det på ett stengolv.016:018 Och den täckta sabbatsgången som man hade byggt vid huset, såock konungens yttre ingångsväg, förlade han inom HERRENS hus,för den assyriske konungens skull.016:019 Vad nu mer är att säga om Ahas, om vad han gjorde, det finnesupptecknat i Juda konungars krönika.016:020 Och Ahab gick till vila hos sina fäder och blev begraven hossina fäder i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efterhonom.