017:001 I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son,konung i Samaria över Israel och regerade i nio år.017:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS; ögon, dock icke såsom deisraelitiska konungar som hade varit före honom017:003 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hoseamåste bliva honom underdånig och giva honom skänker.017:004 Men sedan märkte konungen i Assyrien att Hosea förehadestämplingar, i det att han skickade sändebud till So, konungen iEgypten och icke, såsom förut, vart år sände skänker tillkonungen i Assyrien Då lät konungen i Assyrien spärra in honomoch hålla honom bunden i fängelse.017:005 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drogupp mot Samaria och belägrade det i tre år.017:006 I Hoseas nionde regeringsår intog konungen i Assyrien Samariaoch förde Israel bort till Assyrien och lät dem bo i Hala ochvid Habor—en ström i Gosan—och i Mediens städer.
017:007 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hadefört dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiskekonungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.017:008 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hadefördrivit för Israels barn, och efter de stadgar som Israelskonungar hade uppgjort.017:009 Ja, Israels barn hade bedrivit otillbörliga ting mot HERREN, sinGud; de hade byggt sig offerhöjder på alla sina boningsorter,vid väktartornen såväl som i de befästa städerna.017:010 De hade rest stoder och Aseror åt sig på alla höga kullar ochunder alla gröna träd.017:011 Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, likasom de folksom HERREN hade drivit bort för dem, och hade gjort onda ting,så att de förtörnade HERREN.017:012 De hade tjänat de eländiga avgudarna, fastän HERREN hade sagttill dem: »I skolen icke göra så.017:013 Och HERREN hade varnat både Israel och Juda genom alla sinaprofeter och siare och sagt: »Vänden om från edra onda vägar ochhållen mina bud och stadgar—efter hela den lag som jag gavedra fäder—så ock vad jag har låtit säga eder genom minatjänare profeterna.»017:014 Men de ville icke höra, utan voro hårdnackade såsom deras fäder,vilka icke trodde på HERREN, sin Gud.017:015 De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutitmed deras fäder, och de förordningar som han hade givit dem, ochföljde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet,likasom de folk som voro omkring dem, fastän HERREN hadeförbjudit dem att göra såsom dessa.017:016 De övergåvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutnabeläten, två kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbådohimmelens hela härskara och tjänade Baal.017:017 Och de läto sina söner och döttrar gå genom eld och befattadesig med spådom och övade trolldom de sålde sig till att göra vadont var i HERRENS ögon och förtörnade honom därmed.
017:018 Därför blev ock HERREN mycket vred på Israel och försköt demfrån sitt ansikte, så att icke något annat blev kvar än Judastam allena.017:019 Dock höll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandradeefter de stadgar som Israel hade uppgjort.017:020 Så förkastade då HERREN all Israels säd och tuktade dem och gavdem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrånsitt ansikte.017:021 Ty när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjortJerobeam, Nebats son, till konung, förförde Jerobeam Israel tillatt avfalla från HERREN och kom dem att begå en stor synd.017:022 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hadegjort; de avstodo icke från dem.017:023 Men till slut försköt HERREN Israel från sitt ansikte, såsom harhade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel;bortfört från sitt land till Assyrien, där de äro ännu i dag.
017:024 Och konungen i Assyrien lät folk komma från Babel, Kuta, Ava,Hamat och Sefarvaim och bosätta sig i Samariens städer, iIsraels barns ställe. Så togo då dessa Samarien i besittning ochbosatte sig i dess städer.017:025 Men då de under den första tiden av sin vistelse där ickefruktade HERREN, sände HERREN bland dem lejon, som anställdeförödelse bland dem.017:026 Och man omtalade detta för konungen i Assyrien och sade: »Defolk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariensstäder veta icke huru landets Gud skall dyrkas därför har hansänt lejon ibland dem, och dessa döda dem nu, eftersom de ickeveta huru landets Gud skall dyrkas.»017:027 Då bjöd konungen i Assyrien och sade: »Låten en av de prästersom I haven fört bort därifrån fara dit; må de fara dit ochbosätta sig där. Och må han lära dem huru landets Gud skalldyrkas.»017:028 Så kom då en av de präster som: de hade fört bort ifrån Samarienoch bosatte sig i Betel; och han lärde dem huru de skulle fruktaHERREN.
017:029 Väl gjorde sig vart folk sin egen gud och ställde upp denne i deofferhöjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk för sig,i de städer där det bodde.017:030 Folket ifrån Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrån Kutgjorde sig en Nergal, och folket ifrån Hamat gjorde sig enAsima;017:031 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviternabrände upp sina barn i eld åt Adrammelek och Anammelek,Sefarvaims gudar.017:032 Men de fruktade också HERREN. Och de gjorde män ur sin egenkrets till offerhöjdspräster åt sig, och dessa offrade åt dem iofferhöjdshusen.017:033 Så fruktade de visserligen HERREN, men de tjänade därjämte sinaegna gudar, på samma sätt som de folk ifrån vilka man hade förtbort dem.017:034 Ännu i dag göra de likasom förut: de frukta icke HERREN och göraicke efter de stadgar och den rätt som de hava fått, icke efterden lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans åtvilken han gav namnet Israel.017:035 Ty HERREN slöt ett förbund med dem och bjöd dem och sade: »Iskolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem ellertjäna dem eller offra åt dem.017:036 Nej, HERREN allena, som förde eder upp ur Egyptens land med stormakt och uträckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen Itillbedja och åt honom skolen I offra.017:037 Och de stadgar och rätter, den lag och de bud som han harföreskrivit eder, dem skolen I hålla och göra i all tid; men Iskolen icke frukta andra gudar.017:038 Det förbund som jag har slutit med eder skolen I icke förgäta; Iskolen icke frukta andra gudar.017:039 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, så skall han räddaeder ur alla edra fienders hand.»017:040 Men de ville icke höra härpå, utan gjorde likasom förut.017:041 Så fruktade då dessa folk HERREN, men tjänade därjämte sinabeläten. Också deras barn och deras barnbarn göra ännu i dagsåsom deras fäder gjorde.
018:001 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blevHiskia, Ahas' son, konung i Juda.018:002 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och hanregerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjasdotter.018:003 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hansfader David hade gjort.018:004 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg nedAseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; tyända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åtdenne. Man kallade honom Nehustan.018:005 På HERREN, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honomlik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland demsom hade varit före honom.018:006 Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrån honom, utan höllhans bud, dem som HERREN hade givit Mose.018:007 Och HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt vadhan företog sig. Han avföll från konungen i Assyrien ochupphörde att vara honom underdånig.018:008 Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa meddess område, såväl väktartorn som befästa städer.
018:009 I konung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons,Israels konungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, konungen iAssyrien, upp mot Samaria och belägrade det.018:010 Och de intogo det efter tre år, i Hiskias sjätte regeringsår;under detta år, som var Hoseas, Israels konungs, nionderegeringsår, blev Samaria intaget.018:011 Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien ochförflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, ochtill Mediens städer—018:012 detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utanöverträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hadebjudit; de ville varken höra eller göra det.
018:013 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib,konungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Judaoch intog dem.018:014 Då sände Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis ochlät säga: »Jag har försyndat mig; vänd om och lämna mig i fred.Vad du lägger på mig vill jag bära.» Då ålade konungen iAssyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talentersilver och trettio talenter guld.018:015 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus ochi konungshusets skattkamrar.018:016 Vid detta tillfälle lösbröt ock Hiskia från dörrarna tillHERRENS tempel och från dörrposterna den beläggning som Hiskia,Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta åt konungeni Assyrien.
018:017 Men konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Tartan, Rab-Sarisoch Rab-Sake med en stor här mot konung Hiskia iJerusalem. Dessa drogo då upp och kommo till Jerusalem; och närde hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Övredammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.018:018 Och de begärde att få tala med konungen. Då gingoöverhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna ochkansleren Joa, Asafs son, ut till dem.018:019 Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger denstore konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för enförtröstan som du nu har hängivit dig åt?018:020 Du menar väl att allenast munväder behövs för att veta råd ochhava makt att föra krig. På vem förtröstar du då, eftersom duhar satt dig upp mot mig?018:021 Du förtröstar val nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se,när någon stöder sig på den, går den in i hans hand ochgenomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, föralla som förtrösta på honom.018:022 Eller sägen I kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vårGud'? Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskiaavskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför dettaaltare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?018:023 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag villgiva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare tilldem.018:024 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en avmin herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan tillEgypten, i hopp om att så få vagnar och ryttare!018:025 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till dettaställe för att fördärva det? Nej, det är HERREN som har sagttill mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»
018:026 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake:»Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket,och tala icke med oss på judiska inför folket som står påmuren.»018:027 Men Rab-Sake svarade dem: »Är det då till din herre och till digsom min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det ickefastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skolanödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»018:028 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst påjudiska och talade och sade: »Hören den store konungens, denassyriske konungens, ord.018:029 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmåricke rädda eder ur min hand018:030 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN,därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss, ochdenna stad skall icke bliva given i den assyriske konungenshand.'018:031 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören uppi godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var ochen av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och enur sin brunn,018:032 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är liktedert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd ochvingårdar, ett land med ädla olivträd och honung; så skolen I fåleva och icke dö. Men hören icke på Hiskia; ty han vill förledaeder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.'018:033 Har väl någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sittland ur den assyriske konungens hand?018:034 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims, Henas ochIvas gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?018:035 Vilken bland andra länders alla gudar har väl räddat sitt landur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rädda Jerusalemur min hand?»018:036 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hadeså bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»018:037 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebnaoch kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivnakläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
019:001 Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder ochhöljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.019:002 Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldstebland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profetenJesaja, Amos' son.019:003 Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans ochsmälekens dag är denna dag, ty fostren hava väl kommit fram tillfödseln, men kraft att föda finnes icke.019:004 Kanhända skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, medvilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till attsmäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessaord, som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön förden kvarleva som ännu finnes.»019:005 När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,019:006 sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Såsäger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem medvilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.019:007 Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han, pågrund av ett rykte som han skall få höra, vänder tillbaka tillsitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans egetland.019:008 Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungenupptagen med att belägra Libna; ty han hade hört att han hadebrutit upp från Lakis.
019:009 Men när Sanherib fick höra säga om Tirhaka, konungen i Etiopien,att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade hanåter sändebud till Hiskia och sade:019:010 »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud,som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker:'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungenshand.'019:011 Du har nu hört vad konungarna i Assyrien hava gjort med allaandra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skullenu bliva räddad!019:012 Hava väl de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resefoch Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?019:013 Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen överSefarvaims stad, över Hena och Iva?»
019:014 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gickhan upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det införHERRENS ansikte.019:015 Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: »HERRE, IsraelsGud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råderöver alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.019:016 HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon ochse. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smädat denlevande Guden.019:017 Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött folkenoch deras land.019:018 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro ingagudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kundede förgöra dem.019:019 Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att allariken på jorden förnimma att du, HERRE, allena är Gud.»
019:020 Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och låt säga: »Såsäger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angåendeSanherib, konungen i Assyrien, det har jag hört.019:021 Så är nu detta det ord som HERREN har talat om honom:
Hon föraktar dig och bespottar dig,jungfrun dottern Sion;hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.019:022 vem har du smädat och hädat,och mot vem har du upphävt din röst?Alltför högt har du upplyft dina ögon—Ja, mot Israels Helige.019:023 Genom dina sändebud smädade du Herren,när du sade: 'Med mina många vagnardrog jag upp på bergens höjder,längst upp på Libanon;jag högg ned dess höga cedraroch väldiga cypresser;jag trängde fram till dess innersta gömslen,dess frodigaste skog;019:024 jag grävde brunnar och drack utfrämmande vatten,och med min fot uttorkade jagalla Egyptens strömmar.'019:025 Har du icke hört att jag för länge sedanberedde detta?Av ålder bestämde jag ju så;och nu har jag fört det fram:du fick makt att ödelägga befästa städertill grusade stenhopar.019:026 Deras invånare blevo maktlösa,de förfärades och stodo med skam.Det gick dem såsom gräset på markenoch gröna örter,såsom det som växer på taken,och säd som förbrännes,förrän strået har vuxit upp.019:027 Om du sitter eller går uteller går in, så vet jag det,och huru du rasar mot mig.019:028 Men då du nu så rasar mot mig,och då ditt övermod har nått till mina öron,skall jag sätta min krok i din näsaoch mitt betsel i din munoch föra dig tillbaka samma vägsom du har kommit på.
019:029 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta vadsom växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd; men dettredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar ochäta deras frukt.019:030 Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall återskjuta rot nedtill och bära frukt upptill.019:031 Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara frånSions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta.019:032 Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien:
Han skall icke komma in i denna stadoch icke skjuta någon pil ditin;han skall icke mot den föra fram någon sköldeller kasta upp någon vall mot den.019:033 Samma väg han kom skall han vända tillbaka,och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.019:034 Ty jag skall beskärma och frälsa denna stadför min och min tjänare Davids skull.»
019:035 Och samma natt gick HERRENS ängel ut och slog i assyriernasläger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittidaföljande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga däröverallt019:036 Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka;och han stannade sedan i Nineve.019:037 Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev handräpt med svärd av Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessaundan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konungefter honom.
020:001 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos'son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN:Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»020:002 Då vände han sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN ochsade:020:003 »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat inför dig i trohetoch med hängivet hjärta och gjort vad gott är i dina ögon.» OchHiskia grät bitterligen.020:004 Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENSord till honom; han sade:020:005 »Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så sägerHERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har settdina tårar. Se, jag vill göra dig frisk; i övermorgon skall dufå gå upp i HERRENS hus.020:006 Och jag skall föröka din livstid med femton år; jag skall ockrädda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja,jag skall beskärma denna stad, för min skull och för min tjänareDavids skull.020:007 Och Jesaja sade: »Hämten hit en fikonkaka.» Då hämtade man ensådan och lade den på bulnaden. Och han tillfrisknade.
020:008 Och Hiskia sade till Jesaja: »Vad för ett tecken gives migdärpå att HERREN skall göra mig frisk, så att jag i övermorgonfår gå upp i HERRENS hus?»020:009 Jesaja svarade: »Detta skall för dig vara tecknet från HERRENdärpå att HERREN skall göra vad han har lovat: skuggan har gåtttio steg framåt; skall den nu gå tio steg tillbaka?»020:010 Hiskia sade: »Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio stegframåt. Nej, låt skuggan gå tio steg tillbaka.»020:011 Då ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lät skuggan påAhas' solvisare gå tillbaka de tio steg som den redan hade lagttill rygga.
020:012 Vid samma tid sände Berodak-Baladan, Baladans son, konungen iBabel, brev och skänker till Hiskia, ty han hade sport attHiskia hade varit sjuk.020:013 Och när Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sittförrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor ochsina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fannsi hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest ihans ägo, som han icke visade dem.
020:014 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:»Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?»Hiskia svarade: »De hava kommit ifrån fjärran land, ifrånBabel.»020:015 Han sade vidare: »Vad hava de sett i ditt hus?» Hiskia svarade:»Allt som är i mitt hus hava de sett; intet finnes i minaskattkamrar, som jag icke har visat dem.»020:016 Då sade Jesaja till Hiskia: »Hör HERRENS ord:020:017 Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus, och somdina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort tillBabel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.020:018 Och söner till dig, de som skola utgå av dig, och som du skallföda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i denbabyloniske konungens palats.»020:019 Hiskia sade till Jesaja: »Gott är det HERRENS ord som du hartalat.» Och han sade ytterligare: »Ja, om nu blott frid ochtrygghet få råda i min tid.»020:020 Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter,och om huru han anlade dammen och vattenledningen och leddevatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungarskrönika.020:021 Och Hiskia gick till vila hos sina fäder. Och hans son Manasseblev konung efter honom.
021:001 Manasse var tolv år gammal, när han blev konung, och hanregerade femtiofem år i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba.021:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, efter den styggeligaseden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.021:003 Han byggde åter upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hadeförstört, och reste altaren åt Baal och gjorde en Asera, likasomAhab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tjänadehimmelens hela härskara.021:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hadesagt: »Vid Jerusalem vill jag fästa mitt namn.»021:005 Han byggde altaren åt himmelens hela härskara på de bådaförgårdarna till HERRENS hus.021:006 Han lät ock sin son gå genom eld och övade teckentyderi ochsvartkonst och skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjordemycket som var ont i HERRENS ögon, så att han förtörnadehonom.021:007 Och Aserabelätet som han hade låtit göra satte han i det hus omvilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo:»Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland allaIsraels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid021:008 Och jag skall icke mer låta Israel vandra flyktig bort ifrån detland som jag har givit åt deras fäder, om de allenast hålla ochgöra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lagsom min tjänare Mose har givit dem.»021:009 Men de lyssnade icke härtill, och Manasse förförde dem, så attde gjorde mer ont än de folk som HERREN hade förgjort förIsraels barn.021:010 Då talade HERREN genom sina tjänare profeterna och sade:021:011 »Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelseroch så gjort mer ont, än allt vad amoréerna som voro före honomhava gjort, så att han med sina eländiga avgudar har kommitockså Juda att synda,021:012 därför säger HERREN, Israels Gud, så: 'Se, jag skall låta ensådan olycka komma över Jerusalem och Juda, att det skallgenljuda i båda öronen på var och en som får höra det.021:013 Och mot Jerusalem skall jag bruka det mätsnöre som jagbrukade mot Samaria, och det sänklod som jag brukade mot Ahabshus; och jag skall skölja Jerusalem tomt, såsom man sköljer ettfat och, sedan man har sköljt det, vänder det upp och ned.021:014 Och jag skall förskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem ideras fienders hand, så att de skola bliva ett rov och ett byteför alla sina fiender—021:015 detta därför att de hava gjort vad ont är i mina ögon ochbeständigt förtörnat mig, från den dag då deras fader drogo utur Egypten ända till denna dag.'»021:016 Därtill utgöt ock Manasse oskyldigt blod i så stor myckenhet,att han därmed uppfyllde Jerusalem från den ena ändan till denandra—detta förutom den särskilda syns genom vilken han komJuda att synda och göra vad ont var i HERRENS ögon.
021:017 Vad nu mer är att säga om Manasse och om allt vad han gjorde såock om den synd han begick det finnes upptecknat i Judakonungars krönika.021:018 Och Manasse gick till vila hos sina fäder och blev begraven iträdgården till sitt hus, i Ussas trädgård. Och hans son Amonblev konung efter honom.
021:019 Amon var tjugutvå år gammal när han blev konung, och hanregerade två år i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus'dotter, från Jotba.021:020 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, såsom hans fader Manassehade gjort.021:021 Han vandrade i allt på samma väg som hans fader hade vandrat,och tjänade och tillbad de eländiga avgudar som hans fader hadetjänat.021:022 Han övergav HERREN, sina fäders Gud, och vandrade icke påHERRENS väg.021:023 Och Amons tjänare sammansvuro sig mot honom och dödade konungenhemma i hans hus.021:024 Men folket i landet dräpte alla som hade sammansvurit sig motkonung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia tillkonung efter honom.021:025 Vad nu mer är att säga om Amon, om vad han gjorde, det finnesupptecknat i Juda konungars krönika. Och man begrov honom ihans grav i Ussas trädgård. Och hans son Josia blev konung efterhonom.
022:001 Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regeradetrettioett år i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajasdotter, från Boskat.022:002 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade i allt påsin fader Davids väg och vek icke av vare sig till höger ellertill vänster.
022:003 I sitt adertonde regeringsår sände konung Josia sekreterarenSafan, son till Asalja, Mesullams son, åstad till HERRENS husoch sade:022:004 »Gå upp till översteprästen Hilkia, och bjud honom att göra iordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedande hava blivit insamlade ifrån folket av dem som hålla vakt vidtröskeln.022:005 Och han skall överlämna dem åt de män som förrätta arbete såsomtillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem åt demän som arbeta vid HERRENS hus, för att sätta i stånd vad som ärförfallet på huset,022:006 nämligen åt timmermännen, byggningsmännen och murarna, så ocktill att inköpa trävirke och huggen sten för att sätta huset istånd.022:007 Dock skall man icke hålla någon räkenskap med dem angående depenningar som överlämnas åt dem, utan de skola få handla påheder och tro.»
022:008 Och översteprästen Hilkia sade till sekreteraren Safan: »Jag harfunnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken åt Safan,och han läste den.022:009 Därefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sinberättelse inför konungen; han sade: »Dina tjänare hava tömt utde penningar som funnos i templet, och hava överlämnat dem åt demän som förrätta arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus.»022:010 Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade:»Prästen Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan föreläste denför konungen.022:011 När konungen nu hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder.022:012 Och konungen bjöd prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, ochAkbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungenstjänare, och sade:022:013 »Gån och frågen HERREN för mig och för folket, ja, för helaJuda, angående det som står i denna bok som nu har blivitfunnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är upptänd mot oss,därför att våra fäder icke hava velat lyssna till denna boks ordoch icke hava gjort allt som är oss föreskrivet.
022:014 Då gingo prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja tillprofetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som varson till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nyastaden. Och de talade med henne.022:015 Då sade hon till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen tillden man som har sänt eder till mig:022:016 Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånareskall jag låta olycka komma, allt vad som står i den bok somJuda konung har läst—022:017 detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åtandra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händersverk. Min vrede skall upptändas mot denna plats och skall ickebliva utsläckt.022:018 Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN,till honom skolen I säga så: Så säger HERRES, Israels Gud,022:019 angående de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blevbevekt och du ödmjukade dig inför HERREN, när du hörde vad jaghar talat mot denna plats och mot dess invånare, nämligen att deskola bliva ett föremål för häpnad och ett exempel som mannämner, när man förbannar, och eftersom du rev sönder dinakläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig,säger HERREN.022:020 Därför vill jag samla dig till dina fäder, så att du får samlastill dem i din grav med frid; och dina ögon skola slippa att seall den olycka som jag skall låta komma över denna plats.» Ochde vände till baka till konungen med detta svar.
023:001 Då sände konungen åstad män som församlade till honom alla deäldste i Juda och Jerusalem.023:002 Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda män och allaJerusalems invånare följde honom, också prästerna ochprofeterna, ja, allt folket, ifrån den minste till denstörste. Och han läste upp för dem allt vad som stod iförbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus023:003 Och konungen trädde fram till pelaren och slöt inför HERRENSansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN ochhålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allthjärta och av all själ, och upprätthålla detta förbunds ord, demsom voro skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in iförbundet.
023:004 Därefter bjöd konungen översteprästen Hilkia och prästerna nästunder honom, så ock dem som höllo vakt vid tröskeln, att deskulle föra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som vorogjorda åt Baal och Aseran och åt himmelens hela härskara. Ochhan lät bränna upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, menaskan efter dem lät han föra till Betel.023:005 Han avsatte ock de avgudapräster som Juda konungar hadetillsatt, för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städeroch runt omkring Jerusalem, så ock dem som tände offereld åtBaal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himmelenshela härskara.023:006 Och han tog Aseran ur HERRENS hus och förde bort den utanförJerusalem till Kidrons dal, och brände upp den där i Kidronsdal, han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på denallmänna begravningsplatsen.023:007 Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus,dem i vilka kvinnor vävde tyg till tält åt Aseran.023:008 Och han lät föra alla prästerna bort ifrån Juda städer ochorenade de offerhöjder där prästerna hade tänt offereld, frånGeba ända till Beer-Seba; och han bröt ned offerhöjderna vidstadsportarna, både den som låg vid ingången tillstadshövitsmannen Josuas port och den som låg till vänster, närman gick in genom stadsporten.023:009 Dock fingo offerhöjdsprästerna icke stiga upp till HERRENSaltare i Jerusalem; de fingo allenast äta osyrat bröd iblandsina bröder.023:010 Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, för att ingen skullelåta sin son eller dotter gå genom eld, till offer åt Molok.023:011 Och han skaffade bort de hästar som Juda konungar hade invigt åtsolen och ställt upp så, att man icke kunde gå in i HERRENS hus,vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnarbrände han upp i eld.023:012 Och altarna på taket över Ahas' sal, vilka Juda konungar hadelåtit göra, och de altaren som Manasse hade låtit göra på debåda förgårdarna till HERRENS hus, dem bröt konungen ned; sedanskyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidronsdal.023:013 Och offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvetsberg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt åt Astarte,sidoniernas styggelse, åt Kemos, Moabs styggelse, och åt Milkom,Ammons barns skändlighet, dem orenade konungen.023:014 Han slog sönder stoderna och högg ned Aserorna; och platsen därde hade stått fyllde han med människoben.023:015 Också altaret i Betel, den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son,hade byggt upp, han som kom Israel att synda, också detta altaremed offerhöjden bröt han ned; därefter brände han uppofferhöjden och stötte sönder den till stoft och brändetillika upp Aseran.023:016 När då Josia såg sig om och fick se gravarna som voro där påberget, sände han åstad och lät hämta benen ur gravarna ochbrände upp dem på altaret och orenade det så—i enlighet meddet HERRENS ord som hade blivit förkunnat av gudsmannen somförkunnade att detta skulle ske.023:017 Och han frågade: »Vad är det för en vård som jag ser där?»Folket i staden svarade honom: »Det är den gudsmans grav, somkom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske,som du nu har gjort.»023:018 Då sade han: »Låten honom vara; ingen må röra hans ben.» Sålämnade man då hans ben i fred, och tillika benen av den profetsom hade kommit dit från Samarien.023:019 Därjämte skaffade Josia bort alla de offerhöjdshus i Samariensstäder, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka dehade kommit förtörnelse åstad; och han gjorde med dem alldelespå samma sätt som han hade gjort i Betel.023:020 Och alla offerhöjdspräster som funnos där slaktade han påaltarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände hantillbaka till Jerusalem.
023:021 Och konungen bjöd allt folket och sade: »Hållen HERRENS, ederGuds, påskhögtid, såsom det är föreskrivet i denna förbundsbok.»023:022 Ty en sådan påskhögtid hade icke blivit hållen sedan den tid dådomarna dömde Israel, icke under Israels konungars och Judakonungars hela tid.023:023 Först i konung Josias adertonde regeringsår hölls en sådanHERRENS påskhögtid i Jerusalem.023:024 Därjämte skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen,husgudarna och de eländiga avgudarna, och alla styggelser somvoro att se i Juda land och i Jerusalem, på det att han skulleupprätthålla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok somprästen Hilkia hade funnit i HERRENS hus.023:025 Ingen konung lik honom hade funnits före honom, ingen som så avallt sitt hjärta och av all sin själ och av all sin kraft hadevänt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efterhonom uppstod ej heller någon som var honom lik.023:026 Dock vände HERREN sig icke ifrån sin stora vredes glöd, då nuhans vrede hade blivit upptänd mot Juda, för allt det varmedManasse hade förtörnat honom.023:027 Och HERREN sade: »Också Juda vill jag förskjuta ifrån mittansikte, likasom jag har förskjutit Israel; ja, jag villförkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, så ock dethus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara där.»
023:028 Vad nu mer är att säga om Josia och om allt vad han gjorde, detfinnes upptecknat i Juda konungars krönika.
023:029 I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungeni Assyrien, till floden Frat. Då tågade konung Josia emot honom,men blev dödad av honom vid Megiddo, under förstasammandrabbningen.023:030 Och hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort ifrånMegiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folketi landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honomtill konung efter hans fader.023:031 Joahas var tjugutre år gammal, när han blev konung, och hanregerade tre månader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal,Jeremias dotter, från Libna.023:032 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fäderhade gjort.023:033 Och Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla i Hamats landoch gjorde så slut på hans regering i Jerusalem; och han påladelandet en skatt av ett hundra talenter silver och en talentguld.023:034 Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hansfader Josias ställe och förändrade hans namn till Jojakim. MenJoahas tog han med sig, och denne kom så till Egypten och dogdär.023:035 Och Jojakim betalade ut silvret och guldet åt Farao; men hanmåste skattlägga landet för att kunna utbetala dessa penningarenligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket ilandet blev uppskattad, indrevs från dem silvret och guldet, föratt sedan utbetalas åt Farao Neko.
023:036 Jojakim var tjugufem år gammal, när han blev konung; och hanregerade elva år i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajasdotter, från Ruma.023:037 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fäderhade gjort.
024:001 I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, ochJojakim blev honom underdånig och förblev så i tre år; men sedanavföll han från honom.024:002 Då sände HERREN över honom kaldéernas; araméernas, moabiternasoch Ammons barns härskaror; han sände dem över Juda för attförgöra det—i enlighet med det ord som HERREN hade talatgenom sina tjänare profeterna.024:003 Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom över Juda, i det atthan försköt det från sitt ansikte för de synder Manasse hadebegått och för allt vad denne hade förövat,024:004 jämväl för det oskyldiga blod som han utgöt, ty han uppfylldeJerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke förlåta.
024:005 Vad nu mer är att säga om Jojakim och om allt vad han gjorde,det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.024:006 Och Jojakim gick till vila hos sina fäder. Och hans son Jojakinblev konung efter honom.
024:007 Därefter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, tykonungen i Babel hade intagit allt som tillhörde konungen iEgypten, från Egyptens bäck ända till floden Frat.»
024:008 Jojakin var aderton år gammal, när han blev konung, och hanregerade tre månader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta,Elnatans dotter, från Jerusalem.024:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans faderhade gjort.
024:010 På den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessarstjänare upp till Jerusalem, och staden blev belägrad.024:011 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hanstjänare belägrade den.024:012 Då gav sig Jojakin, Juda konung, åt konungen i Babel, med sinmoder och med sina tjänare, sina hövitsmän och hovmän; ochkonungen i Babel tog honom så till fånga i sitt åttonderegeringsår.024:013 Och han förde bort därifrån alla skatter i HERRENS hus ochskatterna i konungshuset, han lösbröt ock beläggningen från allagyllene föremål som Salomo, Israels konung, hade låtit göra förHERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat.024:014 Och han förde bort i fångenskap hela Jerusalem, alla hövitsmänoch alla tappra stridsmän; tio tusen förde han bort, jämväl allatimmermän och smeder. Inga andra lämnades kvar än de ringaste avfolket i landet.024:015 Han förde Jojakin bort till Babel; därjämte förde han konungensmoder, konungens hustrur och hans hovmän samt de mäktige ilandet såsom fångar bort ifrån Jerusalem till Babel,024:016 så ock alla stridsmännen, sju tusen, och timmermännen ochsmederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugligamän. Dessa fördes nu av den babyloniske konungen i fångenskaptill Babel.024:017 Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konungi hans ställe och förändrade dennes namn till Sidkia.
024:018 Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och hanregerade elva år i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremiasdotter, från Libna.024:019 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom Jojakimhade gjort.024:020 Ty på grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalemoch Juda, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.
025:001 Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden; på tionde dageni månaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin härtill Jerusalem och belägrade det; och de byggde en belägringsmurrunt omkring det.025:002 Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkiaselfte regeringsår.025:003 Men på nionde dagen i månaden var hungersnöden så stor i staden,att mängden av folket icke hade något att äta.025:004 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om nattengenom porten mellan de båda murarna (den port som ledde till denkungliga trädgården), medan kaldéerna lågo runt omkring staden;och folket tog vägen åt Hedmarken till.025:005 Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp honom påJerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom ochskingrat sig.025:006 Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniskekonungen i Ribla; där höll man rannsakning och dom med honom.025:007 Och Sidkias barn slaktade man inför hans ögon, och på Sidkiasjälv stack man ut ögonen; och man fängslade honom medkopparfjättrar och förde honom till Babel.
025:008 I femte månaden, på sjunde dagen i månaden, detta i denbabyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, komden babyloniske konungens tjänare Nebusaradan, översten fördrabanterna, till Jerusalem.025:009 Denne brände upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus iJerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp ield.025:010 Och murarna runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här avkaldéer, som översten för drabanterna hade med sig,025:011 och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och deöverlöpare som hade gått över till konungen i Babel, så ock denövriga hopen, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna,bort i fångenskap.025:012 Men av de ringaste i landet lämnade översten för drabanternanågra kvar till vingårdsmän och åkermän.
025:013 Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet iHERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde kopparen tillBabel.025:014 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärlsom hade begagnats vid gudstjänsten togo de bort.025:015 Likaledes tog översten för drabanterna bort fyrfaten ochofferskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.025:016 Vad angår de två pelarna, havet, som var allenast ett, ochbäckenställen, som Salomo hade låtit göra till HERRENS hus, såkunde kopparen i alla dessa föremål icke vägas.025:017 Aderton alnar hög var den ena pelaren, och ovanpå den var ettpelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar högt, ochett nätverk och granatäpplen funnos på pelarhuvudet runtomkring, alltsammans av koppar; och likadant var det på denandra pelaren, över nätverket.
025:018 Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämteSefanja, prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vaktvid tröskeln,025:019 och från staden tog han en hovman, den som var anförare förkrigsfolket, och fem av konungens närmaste män, som påträffadesi staden, så ock sekreteraren, den härhövitsman som plägadeutskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra mänav landets folk, som påträffades i staden—025:020 dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde demtill den babyloniske konungen i Ribla.025:021 Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land.blev Juda bortfört från sitt land.
025:022 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk somNebukadnessar, konungen i Babel, lät bliva kvar där, satte hanGedalja, son till Ahikam, son till Safan.025:023 När då alla krigshövitsmännen jämte sina män fingo höra attkonungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kommo de tillGedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareasson, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja,maakatitens son, med sina män.025:024 Och Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem:»Frukten icke för kaldéernas tjänare. Stannen kvar i landet,och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.»
025:025 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son tillElisama, av konungslig börd, och hade med sig tio män, och deslogo ihjäl Gedalja, så ock de judar och kaldéer som voro hoshonom i Mispa.025:026 Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste,tillika med krigshövitsmännen, och begav sig till Egypten; ty defruktade för kaldéerna.
025:027 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hadeblivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugusjundedagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel—samma århan blev konung—Jojakin, Juda konung, till nåder och befriadehonom ur fängelset;025:028 Och han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsenbland de konungar som voro hos honom i Babel.025:029 Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans bord,så länge han levde.025:030 Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen, visst förvar dag, så länge han levde.
Första Krönikeboken
001:001 Adam, Set, Enos, 001:002 Kenan, Mahalalel, Jered, 001:003 Hanok, Metusela, Lemek, 001:004 Noa, Sem, Ham och Jafet.
001:005 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 001:006 Gomers söner voro Askenas, Difat och Togarma. 001:007 Javans söner voro Elisa och Tarsisa, kittéerna och rodanéerna. 001:008 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 001:009 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.
001:010 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden. 001:011 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna, 001:012 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna. 001:013 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het, 001:014 så ock jebuséerna, amoréerna och girgaséerna, 001:015 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 001:016 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.
001:017 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, så ock Us, Hul, Geter och Mesek. 001:018 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber. 001:019 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan. 001:020 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 001:021 Hadoram, Usal, Dikla, 001:022 Ebal, Abimael, Saba, 001:023 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.
001:024 Sem, Arpaksad, Sela, 001:025 Eber, Peleg, Regu, 001:026 Serug, Nahor, Tera, 001:027 Abram, det är Abraham 001:028 Abrahams söner voro Isak och Ismael. 001:029 Detta är deras släkttavla: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam, 001:030 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema, 001:031 Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels söner. 001:032 Och de söner som Ketura, Abrahams bihustru, födde voro Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans söner voro Saba och Dedan. 001:033 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner. 001:034 Och Abraham födde Isak. Isaks söner voro Esau och Israel.
001:035 Esaus söner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora. 001:036 Elifas' söner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna och Amalek 001:037 Reguels söner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.
001:038 Men Seirs söner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan. 001:039 Lotans söner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna. 001:040 Sobals söner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och Sibeons söner voro Aja och Ana. 001:041 Anas söner voro Dison. Och Disons söner voro Hamran, Esban, Jitran och Keran. 001:042 Esers söner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans söner voro Us och Aran.
001:043 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu någon israelitisk konung var konung där: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba. 001:044 När Bela dog, blev Jobab, Seras son, från Bosra, konung efter honom. 001:045 När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom. 001:046 När Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna på Moabs mark; och hans stad hette Avit. 001:047 När Hadad dog, blev Samla från Masreka konung efter honom. 001:048 När Samla dog, blev Saul, från Rehobot vid floden, konung efter honom. 001:049 När Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom 001:050 När Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, var dotter till Me-Sahab. 001:051 Men när Hadad hade dött, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet, 001:052 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon, 001:053 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar, 001:054 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar.
002:001 Dessa voro Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon, 002:002 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.
002:003 Judas söner voro Er, Onan och Sela; dessa tre föddes åt honom avSuas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas förstfödde, misshagadeHERREN; därför dödade han honom.002:004 Och Tamar, hans sonhustru, födde åt honom Peres och Sera, så attJudas söner voro tillsammans fem.
002:005 Peres' söner voro Hesron och Hamul. 002:006 Seras söner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem. 002:007 Men Karmis söner voro Akar, som drog olycka över Israel, när han trolöst förgrep sig på det tillspillogivna. 002:008 Och Etans söner voro Asarja.
002:009 Och de söner som föddes åt Hesron voro Jerameel, Ram och Kelubai. 002:010 Och Ram födde Amminadab, och Amminadab födde Naheson, hövding för Juda barn. 002:011 Naheson födde Salma, och Salma födde Boas. 002:012 Boas födde Obed, och Obed födde Isai. 002:013 Isai födde Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab, den andre, och Simea, den tredje, 002:014 Netanel, den fjärde, Raddai, den femte, 002:015 Osem, den sjätte, David, den sjunde. 002:016 Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas söner voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre. 002:017 Och Abigail födde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.
002:018 Och Kaleb, Hesrons son, födde ett barn av kvinnkön, Asuba,därtill ock Jeriot; och dessa voro henne söner: Jeser, Sobab ochArdon.002:019 Och när Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru åt sig, och honfödde åt honom Hur.002:020 Och Hur födde Uri, och Uri födde Besalel.002:021 Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter;henne tog han till hustru, när han var sextio år gammal. Och honfödde åt honom Segub.002:022 Och Segub födde Jair; denne hade tjugutre städer i Gileads land.002:023 Men gesuréerna och araméerna togo ifrån dem Jairs byar jämteKenat med underlydande orter, sextio städer. Alla dessa vorosöner till Makir, Gileads fader.002:024 Och sedan Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustruAbia åt honom Ashur, Tekoas fader.
002:025 Och Jerameels, Hesrons förstföddes, söner voro Ram, den förstfödde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia. 002:026 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder till Onam. 002:027 Och Rams, Jerameels förstföddes, söner voro Maas, Jamin och Eker. 002:028 Onams söner voro Sammai och Jada; och Sammais söner voro Nadab och Abisur. 002:029 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon födde åt honom Aban och Molid. 002:030 Nadabs söner voro Seled och Appaim. Seled dog barnlös. 002:031 Men Appaims söner voro Jisei; Jiseis söner voro Sesan; Sesans söner voro Alai. 002:032 Jadas, Sammais broders, söner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös. 002:033 Men Jonatans söner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels söner. 002:034 Men Sesan hade inga söner, utan allenast döttrar. Nu hade Sesan en egyptisk tjänare som hette Jarha. 002:035 Och Sesan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde åt honom Attai. 002:036 Attai födde Natan, och Natan födde Sabad. 002:037 Sabad födde Eflal, och Eflal födde Obed. 002:038 Obed födde Jehu, och Jehu födde Asarja. 002:039 Asarja födde Heles, och Heles födde Eleasa. 002:040 Eleasa födde Sisamai, och Sisamai födde Sallum. 002:041 Sallum födde Jekamja, och Jekamja födde Elisama.
002:042 Och Kalebs, Jerameels broders, söner voro Mesa, hans förstfödde, som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, söner. 002:043 Men Hebrons söner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema. 002:044 Sema födde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem födde Sammai. 002:045 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.
002:046 Och Efa, Kalebs bihustru, födde Haran, Mosa och Gases; och Haran födde Gases. 002:047 Och Jadais söner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf. 002:048 Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana. 002:049 Hon födde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa.
002:050 Dessa voro Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son varSobal Kirjat-Jearims fader,002:051 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.002:052 Söner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hälftenav Hammenuhot-släkten.002:053 Men Kirjat-Jearims släkter voro jeteriterna, putiterna,sumatiterna och misraiterna. Från dem utgingo sorgatiterna ochestaoliterna.002:054 Salmas söner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab,så ock hälften av manahatiterna, sorgiterna.002:055 Och de skriftlärdes släkter, deras som bodde i Jaebes, vorotireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kainéersom härstammade från Hammat, fader till Rekabs släkt.
003:001 Dessa voro de söner som föddes åt David i Hebron: Amnon, denförstfödde, av Ahinoam från Jisreel; Daniel, den andre, avAbigail från Karmel;003:002 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai,konungen i Gesur; Adonia, den fjärde, Haggits son;003:003 Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjätte, av hanshustru Egla.003:004 Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju åroch sex månader. I Jerusalem åter regerade han i trettiotre år.
003:005 Och dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter; 003:006 vidare Jibhar, Elisama, Elifelet, 003:007 Noga, Nefeg, Jafia, 003:008 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.
003:009 Detta var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna; och Tamar var deras syster. 003:010 Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa; hans son var Josafat. 003:011 Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas. 003:012 Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam. 003:013 Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse. 003:014 Hans son var Amon; hans son var Josia. 003:015 Josias söner voro Johanan den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fjärde. 003:016 Jojakims söner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
003:017 Jekonjas söner voro Assir och dennes son Sealtiel, 003:018 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja. 003:019 Pedajas söner voro Serubbabel och Simei. Serubbabels söner voro Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit, 003:020 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem. 003:021 Hananjas söner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Sekanjas söner. 003:022 Sekanjas söner voro Semaja, Semajas söner voro Hattus, Jigeal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex. 003:023 Nearjas söner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre. 003:024 Eljoenais söner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.
004:001 Judas söner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal. 004:002 Och Reaja, Sobals son, födde Jahat, och Jahat födde Ahumai och Lahad. Dessa voro sorgatiternas släkter. 004:003 Och dessa voro Abi-Etams söner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi, 004:004 vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro söner till Hur, Efratas förstfödde, Bet-Lehems fader.
004:005 Och Ashur, Tekoas fader, hade två hustrur, Helea och Naara. 004:006 Naara födde åt honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa voro Naaras söner. 004:007 Och Heleas söner voro Seret, Jishar och Etnan. 004:008 Och Kos födde Anub och Hassobeba, så ock Aharhels, Harums sons, släkter.
004:009 Men Jaebes var mer ansedd än sina bröder; hans moder hade givithonom namnet Jaebes, i det hon sade: »Jag har fött honommed smärta.»004:010 Och Jaebes åkallade Israels Gud och sade: »O att du villevälsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara medmig! O att du ville avvända vad ont är, så att jag sluppe attkänna någon smärta!» Och Gud lät det ske, som han begärde.
004:011 Och Kelub, Suhas broder, födde Mehir; han var Estons fader. 004:012 Och Eston födde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas' fader. Dessa voro männen från Reka.
004:013 Och Kenas söner voro Otniel och Seraja. Otniels söner voroHatat.004:014 Och Meonotai födde Ofra. Och Seraja födde Joab, fader tillTimmermansdalens släkt, ty dessa voro timmermän.004:015 Och Kalebs, Jefunnes sons, söner voro Iru, Ela och Naam, så ockElas söner och Kenas.
004:016 Och Jehallelels söner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
004:017 Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Ochkvinnan blev havande och födde Mirjam, Sammai och Jisba,Estemoas fader.004:018 Och hans judiska hustru födde Jered, Gedors fader, och Heber,Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader. Men de andra vorosöner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit tillhustru.
004:019 Och söner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader, garmiten, och maakatiten Estemoa.
004:020 Och Simons söner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Och Jiseis söner voro Sohet och Sohets son.
004:021 Söner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda,Maresas fader, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus,av Asbeas hus,004:022 vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevoherrar över Moab, så ock Jasubi-Lehem. Men detta tillhör enavlägsen tid.004:023 Dessa voro krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera; debodde där hos konungen och voro i hans arbete.