020:001 Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält,tågade Joab ut med krigshären och härjade Ammons barns land, ochkom så och belägrade Rabba, medan David stannade kvar iJerusalem. Och Joab intog Rabba och förstörde det.020:002 Och David tog deras konungs krona från hans huvud, den befannsväga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattesnu på Davids huvud. Och han förde ut byte från staden i stormyckenhet.020:003 Och folket därinne förde han ut och söndersargade dem med sågaroch tröskvagnar av järn och med bilor. Så gjorde David motAmmons barns alla städer. Sedan vände David med allt folkettillbaka till Jerusalem.
020:004 Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Geser; husatitenSibbekai slog då ned Sippai, en av rafaéernas avkomlingar; såblevo de kuvade.
020:005 Åter stod en strid med filistéerna; Elhanan, Jaurs son, slog dåned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaftliknade en vävbom.
020:006 Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sexfingrar och sex tår, tillsammans tjugufyra; han var ock enavkomling av rafaéerna.020:007 Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son tillSimea, Davids broder.
020:008 Dessa voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo förDavids och hans tjänares hand.
021:001 Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till atträkna Israel.021:002 Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: »Gånåstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och givenmig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.»021:003 Joab svarade: »Må HERREN än vidare föröka sitt folk hundrafalt.Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herrestjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle mandärmed draga skuld över Israel?021:004 Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab. Alltsådrog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igentill Jerusalem.
021:005 Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningenutvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusensvärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusensvärdbeväpnade man.021:006 Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, tykonungens befallning var en styggelse för Joab.
021:007 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel.021:008 Då sade David till Gud: »Jag har syndat storligen däri att jaghar gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jaghar handlat mycket dåraktigt.»021:009 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:021:010 »Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre tinglägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som duvill att jag skall göra dig.»021:011 Då gick Gad in till David och sade till honom: »Så säger HERREN:021:012 Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, ellerförödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att dukan undkomma dina fienders svärd, eller HERRENS svärd och pest ilandet under tre dagar, i det att HERRENS ängel sprider fördärvinom hela Israels område. Eftersinna nu vilket svar jag skallgiva honom som har sänt mig.»021:013 David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt mig då falla iHERRENS hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; imänniskohand vill jag icke falla.»021:014 Så lät då HERREN pest komma i Israel, så att sjuttio tusen mänav Israel föllo.021:015 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Mennär denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångradedet onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det ärnog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vidjebuséen Ornans tröskplats.021:016 När nu David lyfte upp sina ögon och fick se HERRENS ängelstående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sinhand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljdai sorgdräkt, ned på sina ansikten.021:017 Och David sade till Gud: »Det var ju jag som befallde att folketskulle räknas. Det är då jag som har syndat och gjort vad ontär; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, mådin hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot dittfolk, så att det bliver hemsökt.»
021:018 Men HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att Davidskulle gå åstad och resa ett altare åt HERREN på jebuséen Ornanströskplats.021:019 Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat iHERRENS namn.021:020 Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyrasöner som voro med honom, gömde sig. Men Ornan höll på atttröska vete.021:021 Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick seDavid, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jordenpå sitt ansikte för David.021:022 Och David sade till Ornan: »Giv mig den plats där du tröskar dinsäd, så att jag där kan bygga ett altare åt HERREN; giv mig denför full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket.»021:023 Då sade Ornan till David: »Tag den, och må sedan min herrekonungen göra vad honom täckes. Se, här giver jag digfäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetettill spisoffer; alltsammans giver jag.»021:024 Men konung David svarade Ornan: »Nej, jag vill köpa det för fullbetalning; ty jag vill icke taga åt HERREN det som är ditt, ochoffra brännoffer som jag har fått för intet.»021:025 Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, ifull vikt.021:026 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännofferoch tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom medeld från himmelen på brännoffersaltaret.021:027 Och på HERRENS befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka iskidan.
021:028 Då, när David förnam att HERREN hade bönhört honom på jebuséenOrnans tröskplats, offrade han där.021:029 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stodjämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.021:030 Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att sökahonom; så förskräckt var han för HERRENS ängels svärd.
022:001 Och David sade: »Här skall HERREN Guds hus stå, och här altaretför Israels brännoffer.»
022:002 Och David befallde att man skulle samla tillhopa de främlingarsom funnos i Israels land; och han anställde hantverkare, somskulle hugga ut stenar för att därmed bygga Guds hus.022:003 Och David anskaffade järn i myckenhet till spikar på dörrarna iportarna och till krampor, så ock koppar i sådan myckenhet attden icke kunde vägas,022:004 och cederbjälkar i otalig mängd; ty sidonierna och tyriernaförde cederträ i myckenhet till David.022:005 David tänkte nämligen: »Min son Salomo är ung och späd, menhuset som skall byggas åt HERREN måste göras övermåttan stort,så att det bliver namnkunnigt och prisat i alla länder; jag villdärför skaffa förråd åt honom.» Så skaffade David förråd imyckenhet före sin död.
022:006 Och han kallade till sig sin son Salomo och bjöd honom att byggaett hus åt HERREN, Israels Gud.022:007 Och David sade till sin son Salomo: »Jag hade själv i sinnet attbygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn.022:008 Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod imyckenhet och fört stora krig; du skall icke bygga ett hus åtmitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden, imin åsyn.022:009 Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsällman, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runtomkring; ty Salomo skall han heta, ochfrid och ro skall jag låta vila över Israel ihans dagar.022:010 Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son,och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hanskonungatron över Israel för evig tid.022:011 Så vare nu HERREN med dig, min son; må du bliva lyckosam och fåbygga HERRENS, din Guds, hus, såsom han har lovat om dig.022:012 Må HERREN allenast giva dig klokhet och förstånd, när han sätterdig till härskare över Israel, och förhjälpa dig till att hållaHERRENS, din Guds, lag.022:013 Då skall du bliva lyckosam, om du håller och gör efter destadgar och rätter som HERREN har bjudit Mose att åläggaIsrael. Var frimodig och oförfärad; frukta icke och var ickeförsagd.022:014 Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS husett hundra tusen talenter guld och tusen gånger tusen talentersilver, därtill av koppar och järn mer än som kan vägas, ty såmycket är det; trävirke och sten har jag ock anskaffat, och mermå du själv anskaffa.022:015 Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare ochtimmermän, och därtill allahanda folk som är kunnigt i alltslags annat arbete.022:016 På guldet, silvret, kopparen och järnet kan ingen räkninghållas. Upp då och gå till verket; och vare HERREN med dig!»
022:017 Därefter bjöd David alla Israels furstar att de skulleunderstödja hans son Salomo; han sade:022:018 »HERREN, eder Gud, är ju med eder och har låtit eder få ro påalla sidor; ty han har givit landets förra inbyggare i min hand,och landet har blivit HERREN och hans folk underdånigt.022:019 Så vänden nu edert hjärta och eder själ till att söka HERREN,eder Gud; och stån upp och byggen HERREN Guds helgedom, så attman kan föra HERRENS förbundsark och vad annat som hör till Gudshelgedom in i det hus som skall byggas åt HERRENS namn.»
023:001 Och när David blev gammal och levnadsmätt, gjorde han sin sonSalomo till konung över Israel.
023:002 Och han församlade alla Israels furstar, så ock prästerna ochleviterna.023:003 Och leviterna blevo räknade, de nämligen som voro trettio årgamla eller därutöver; och deras antal, antalet av alla personerav mankön, utgjorde trettioåtta tusen.023:004 »Av dessa», sade han, »skola tjugufyra tusen förestå sysslornavid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmän och domare;023:005 fyra tusen skola vara dörrvaktare och fyra tusen skola lovsjungaHERREN till de instrumenter som jag har låtit göra förlovsången.»023:006 Och David delade dem i avdelningar efter Levis söner, GersonKehat och Merari.
023:007 Till gersoniterna hörde Laedan och Simei.023:008 Laedans söner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,tillsammans tre.023:009 Simeis söner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammanstre. Dessa voro huvudmän för Laedans familjer.023:010 Och Simeis söner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voroSimeis söner, tillsammans fyra.023:011 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus ochBeria hade icke många barn; därför fingo de utgöra allenast enfamilj, en ordning.
023:012 Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. 023:013 Amrams söner voro Aron och Mose. Och Aron blev jämte sina söner för evärdlig tid avskild till att helgas såsom höghelig, till att för evärdlig tid antända rökelse inför HERREN och göra tjänst inför honom och välsigna i hans namn. 023:014 Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam. 023:015 Moses söner voro Gersom och Elieser. 023:016 Gersoms söner voro Sebuel, huvudmannen. 023:017 Och Eliesers söner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner; men Rehabjas söner voro övermåttan talrika. 023:018 Jishars söner voro Selomit, huvudmannen. 023:019 Hebrons söner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjärde. 023:020 Ussiels söner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.
023:021 Meraris söner voro Maheli och Musi. Mahelis söner voro Eleasar och Kis. 023:022 När Eleasar dog, lämnade han inga söner efter sig, utan allenast döttrar; men Kis' söner, deras fränder, togo dessa till hustrur. 023:023 Musis söner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
023:024 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmännen förfamiljerna, så många av dem som inmönstrades, vart namn räknatsärskilt, var person för sig, de som kunde förrätta sysslor vidtjänstgöringen i HERRENS hus, nämligen de som voro tjugu årgamla eller därutöver.023:025 Ty David sade: »HERREN, Israels Gud, har låtit sitt folk kommatill ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;023:026 därför behöva icke heller leviterna mer bära tabernaklet ochalla redskap till tjänstgöringen därvid.»023:027 (Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen avLevi barn de som voro tjugu år gamla eller därutöver.)023:028 De fingo i stället sin plats vid Arons söners sida förtjänstgöringen i HERRENS hus, i vad som rörde förgårdarna ochkamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vidtjänstgöringen i Guds hus,023:029 vare sig det gällde skådebröden eller det fina mjölet tillspisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller plåtarna eller dethopknådade mjölet, eller något mått och mål,023:030 eller att var morgon göra tjänst genom att tacka och lovaHERREN, och likaledes var afton,023:031 eller att offra alla brännoffer åt HERREN på sabbaterna, vidnymånaderna och vid högtiderna, till bestämt antal och såsom detvar föreskrivet för dem, beständigt, inför HERRENS ansikte.023:032 De skulle iakttaga vad som var att iakttaga viduppenbarelsetältet och vid det heliga, vad Arons söner, derasbröder, hade att iakttaga vid tjänstgöringen i HERRENS hus.
024:001 Och Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 024:002 Men Nadab och Abihu dogo före sin fader; och de hade inga söner. Så blevo allenast Eleasar och Itamar präster. 024:003 Och David jämte Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem och bestämde den ordning i vilken de skulle göra tjänst. 024:004 Då nu Eleasars söner befunnos hava flera huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så, att Eleasars söner fingo sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer. 024:005 Man indelade dem genom lottkastning, de förra såväl som de senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos både av Eleasars söner och av Itamars söner. 024:006 Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade upp dem i närvaro av konungen, furstarna och prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästernas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis för Eleasars och för Itamars familjer. 024:007 Den första lotten föll ut för Jojarib, den andra för Jedaja, 024:008 den tredje för Harim, den fjärde för Seorim, 024:009 den femte för Malkia, den sjätte för Mijamin, 024:010 den sjunde för Hackos, den åttonde för Abia, 024:011 den nionde för Jesua, den tionde för Sekanja, 024:012 den elfte för Eljasib, den tolfte för Jakim, 024:013 den trettonde för Huppa, den fjortonde för Jesebab, 024:014 den femtonde för Bilga, den sextonde för Immer, 024:015 den sjuttonde för Hesir, den adertonde för Happisses, 024:016 den nittonde för Petaja, den tjugonde för Hesekiel, 024:017 den tjuguförsta för Jakin, den tjuguandra för Gamul, 024:018 den tjugutredje for Delaja, den tjugufjärde för Maasja. 024:019 Detta blev den ordning i vilken de skulle göra tjänst, när de gingo in i HERRENS hus, såsom det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade bjudit honom.
024:020 Vad angår de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja, 024:021 till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia, 024:022 till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat. 024:023 Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjärde. 024:024 Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hörde Samur. 024:025 Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hörde Sakarja. 024:026 Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos söner. 024:027 Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur och Ibri. 024:028 Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga söner. 024:029 Till Kis, det är Kis' barn, hörde Jerameel. 024:030 Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro leviternas barn, efter deras familjer. 024:031 Också dessa kastade lott likasåväl som deras bröder, Arons söner, i närvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna likasåväl som deras yngsta bröder.
025:001 Och David jämte härhövitsmännen avskilde till tjänstgöringAsafs, Hemans och Jedutuns söner, som hade profetisk anda tillatt spela på harpor, psaltare och cymbaler. Och detta ärförteckningen på dem, på de män som fingo denna tjänstgöringtill åliggande.025:002 Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner,under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,under konungens ledning.025:003 Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja ochMattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sinfader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack ochlovsånger till HERREN.025:004 Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel ochJerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.025:005 Alla dessa voro söner till Heman, som var konungens siare,enligt det löfte Gud hade givit, att han ville upphöja hanshorn; därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
025:006 Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, när de utförde sången i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor och så gjorde tjänst i Guds hus; de stodo under konungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.
025:007 Och antalet av dem jämte deras bröder, av dem som hade blivit undervisade i sången till HERREN ära, alla de däri kunniga, utgjorde två hundra åttioåtta.
025:008 Och de kastade lott om tjänstgöringen, alla, den minstelikasåväl som den störste, den kunnige jämte lärjungen.025:009 Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef; den andreblev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammanstolv;025:010 den tredje blev Sackur, med sin söner och bröder, tillsammanstolv025:011 den fjärde lotten kom ut för Jisri, med hans söner och bröder,tillsammans tolv;025:012 den femte blev Netanja, med sina söner och bröder, tillsammanstolv;025:013 den sjätte blev Buckia, med sina söner och bröder, tillsammanstolv;025:014 den sjunde blev Jesarela, med sina söner och bröder, tillsammanstolv;025:015 den åttonde blev Jesaja, med sin söner och bröder, tillsammanstolv025:016 den nionde blev Mattanja, med sina söner och bröder, tillsammanstolv;025:017 den tionde blev Simei, med sina söner och bröder, tillsammanstolv025:018 den elfte blev Asarel, med sin söner och bröder, tillsammanstolv025:019 den tolfte lotten kom ut för Hasabja, med hans söner och brödertillsammans tolv;025:020 den trettonde blev Subael, med sina söner och bröder,tillsammans tolv;025:021 den fjortonde blev Mattitja, med sina söner och bröder,tillsammans tolv;025:022 den femtonde lotten kom ut för Jeremot, med hans söner ochbröder, tillsammans tolv;025:023 den sextonde för Hananja, med hans söner och bröder, tillsammanstolv;025:024 den sjuttonde för Josbekasa, med hans söner och bröder,tillsammans tolv;025:025 den adertonde för Hanani, med hans söner och bröder, tillsammanstolv;025:026 den nittonde för Malloti, med hans söner och bröder, tillsammanstolv;025:027 den tjugonde för Elijata, med hans söner och bröder, tillsammanstolv;025:028 den tjuguförsta för Hotir, med hans söner och bröder,tillsammans tolv;025:029 den tjuguandra för Giddalti, med hans söner och bröder,tillsammans tolv;025:030 den tjugutredje för Mahasiot, med hans söner och bröder,tillsammans tolv;025:031 den tjugufjärde för Romamti-Eser, med hans söner och bröder,tillsammans tolv.
026:001 Vad angår dörrvaktarnas avdelningar, så hörde till koraiternaMeselemja, Kores son, av Asafs barn.026:002 Och Meselemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediaelden andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde,026:003 Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenai den sjunde.026:004 Och Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad denandre, Joa den tredje, Sakar den fjärde, Netanel den femte,026:005 Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletai den åttonde; tyGud hade välsignat honom.026:006 Åt hans son Semaja föddes ock söner, som blevo furstar inom sinfamilj, ty de voro dugande män.026:007 Semajas söner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hansbröder, dugliga män, Elihu och Semakja.026:008 Alla dessa hörde till Obed-Edoms avkomlingar, de själva ochderas söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten,tillsammans sextiotvå avkomlingar av Obed-Edom.026:009 Meselemja hade ock söner och bröder, dugliga män, tillsammansaderton.026:010 Och Hosa, av Meraris barn, hade söner: Simri var huvudmannen, tyvisserligen var han icke förstfödd, men hans fader insatte honomtill huvudman;026:011 Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja denfjärde. Hosas söner och bröder voro tillsammans tretton.
026:012 Dessa avdelningar av dörrvaktarna, nämligen dessa derashuvudmän, fingo nu, likasåväl som deras bröder, sina åliggandenför att göra tjänst i HERRENS hus.026:013 Och om var port kastade de lott, den minste såväl som denstörste, efter sina familjer.026:014 Den lott som angav öster föll då på Selemja; och för hans sonSakarja, en rådklok man, kastade man lott, och för honom kom utden lott som angav norr;026:015 för Obed-Edom den lott som angav söder, under det att hans sönerfingo på sin del förrådshuset;026:016 för Suppim och för Hosa den lott som angav platsen västerut, vidSalleketporten, där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktställetinvid det andra.026:017 Österut voro sex leviter, norrut fyra för var dag, söderut fyraför var dag, och vid förrådshuset två i sänder;026:018 vid Parbar västerut voro fyra vid vägen och två vid självaParbar.026:019 Dessa voro dörrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn ochav Meraris barn.
026:020 Och av leviterna hade Ahia uppsikten över Guds hus skatter ochvården om de förråd som utgjordes av vad som hade blivit helgatåt HERREN.026:021 Laedans barn, nämligen gersoniternas barn av Laedans släkt,huvudmannen för gersoniten Laedans familj, jehieliterna,026:022 det är jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hadeuppsikten över skatterna i HERRENS hus.026:023 Vad angår amramiterna, jishariterna, hebroniterna ochossieliterna,026:024 så var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, överuppsyningsmanöver skatterna.026:025 Och hans bröder av Eliesers släkt voro dennes son Rehabja, dennesson Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes sonSelomot.026:026 Denne Selomot och hans bröder hade uppsikten över alla förrådsom utgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN av konungDavid, så ock av huvudmännen för familjerna, ävensom av över-och underhövitsmännen och av härhövitsmännen.026:027 Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hållaHERRENS hus vid makt;026:028 likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner,Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat—korteligen, varoch en som helgade något lämnade det under Selomits och hansbröders vård.
026:029 Av jishariterna togos Kenanja och hans söner till de världsligasysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmän och domare.026:030 Av hebroniterna togos Hasabja och hans bröder, dugliga män, etttusen sju hundra, till ämbetsförvaltningen i Israel på andrasidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt HERRENoch till konungens tjänst.026:031 För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efterderas ättföljd och familjer. (I Davids fyrtionde regeringsåranställdes undersökning rörande dem; och bland dem funnos dådugande män i Jaeser i Gilead.)026:032 Hans bröder, dugliga män, vore två tusen sju hundra, huvudmänför familjer. Dem satte konung David över rubeniterna, gaditernaoch ena hälften av Manasse stam, för att ombesörja alla Guds ochkonungens angelägenheter.
027:001 Och detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal med huvudmännen för deras familjer och med över- och underhövitsmännen och med deras tillsyningsmän vilka tjänade konungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, vilka avdelningar kommo och avgingo skiftevis för var och en av årets alla månader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.
027:002 Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under förstamånaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, befälet. Och i hansavdelning voro tjugufyra tusen.027:003 Han hörde till Peres' barn och var huvudanförare för allahärhövitsmän som tjänstgjorde under första månaden.027:004 Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodai befälet,det var hans avdelning; där var ock fursten Miklot. Och i hansavdelning voro tjugufyra tusen.027:005 Den tredje härhövitsmannen, den som tjänstgjorde under tredjemånaden, var Benaja, prästen Jojadas son, såsomhuvudanförare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.027:006 Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befäletöver de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.027:007 Den fjärde, den som tjänstgjorde under fjärde månaden, varAsael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och ihans avdelning voro tjugufyra tusen027:008 Den femte, den som tjänstgjorde under femte månaden, varhövitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning vorotjugufyra tusen.027:009 Den sjätte, den som tjänstgjorde under sjätte månaden, vartekoaiten Ira, Ickes' son. Och i hans avdelning voro tjugufyratusen.027:010 Den sjunde, den som tjänstgjorde under sjunde månaden, varpeloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning vorotjugufyra tusen.027:011 Den åttonde, den som tjänstgjorde under åttonde månaden, varhusatiten Sibbekai, som hörde till seraiterna. Och i hansavdelning voro tjugufyra tusen.027:012 Den nionde, den som tjänstgjorde under nionde månaden, varanatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. Och i hansavdelning voro tjugufyra tusen.027:013 Den tionde, den som tjänstgjorde under tionde månaden, varnetofatiten Maherai, som hörde till seraiterna. Och i hansavdelning voro tjugufyra tusen.027:014 Den elfte, den som tjänstgjorde under elfte månaden, varpirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning vorotjugufyra tusen.027:015 Den tolfte, den som tjänstgjorde under tolfte månaden, varnetofatiten Heldai, som hörde till Otniels släkt. Och i hansavdelning voro tjugufyra tusen.
027:016 Och Israels stamhövdingar voro dessa: furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son; 027:017 för Levi Hasabja, Kemuels son; för Arons släkt Sadok; 027:018 för Juda Elihu, en av Davids bröder; för Isaskar Omri, Mikaels son; 027:019 för Sebulon Jismaja, Obadjas son; för Naftali Jerimot, Asriels son; 027:020 för Efraims barn Hosea, Asasjas son; för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son; 027:021 för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; för Benjamin Jaasiel, Abners son; 027:022 för Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamhövdingar.
027:023 Men David tog i förteckningen icke upp dem som voro under tjuguår, ty HERREN hade lovat att han ville föröka Israel såsomstjärnorna på himmelen.027:024 Joab, Serujas son, begynte räkningen, men fullbordade den icke,ty genom den kom förtörnelse över Israel; och antalet togs ickeupp i någon förteckning i konung Davids krönika.
027:025 Uppsikten över konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; överförråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornenJonatan, Ussias son;027:026 över dem som arbetade på fältet med jordbruket Esri, Kelubs son;027:027 över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hadesamlat i vingårdarna sifmiten Sabdi;027:028 över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandetgaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas.027:029 Över de fäkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och överfäkreaturen i dalarna Safat, Adlais son;027:030 över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotitenJedeja;027:031 över småboskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsmänöver konung Davids ägodelar.027:032 Men Jonatan, Davids farbroder, var rådgivare; han var enförståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, varanställd hos konungens söner.027:033 Ahitofel var konungens rådgivare, och arkiten Husai varkonungens vän.027:034 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joabvar konungens härhövitsman.
028:001 Och David församlade till Jerusalem alla Israels hövdingar,stamhövdingarna och häravdelningarnas hövitsmän, dem som voro ikonungens tjänst, och över- och underhövitsmännen ochuppsyningsmännen över alla konungens och hans söners ägodelaroch boskap, så ock hovmännen och hjältarna och alla tapprastridsmän.028:002 Och konung David stod upp från sin plats och sade: »Hören mig,mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga etthus till vilostad för HERRENS förbundsark och för vår Gudsfotapall, och jag hade skaffat förråd till byggnadsverket.028:003 Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus åt mittnamn, ty du är en krigsman och har utgjutit blod.'028:004 Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus tillatt vara konung över Israel evärdligen. Ty Juda utvalde hantill furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faderssöner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till konungöver hela Israel.028:005 Och bland alla mina söner—ty HERREN har givit mig många söner—utvalde han min son Salomo till att sitta på HERRENSkonungatron och härska över Israel.028:006 Och han sade till mig: 'Din son Salomo är den som skall byggamitt hus och mina förgårdar; ty honom har jag utvalt till minson, och jag skall vara hans fader.028:007 Och jag skall befästa hans konungamakt för evigt, om han ärståndaktig i att göra efter mina bud och rätter, såsom han nugör.'028:008 Och nu säger jag inför hela Israel, HERRENS församling, ochinför vår Gud, som hör det: Hållen och akten på alla HERRENS,eder Guds, bud, så att I fån besitta det goda landet och lämnadet såsom arv åt edra barn efter eder till evärdlig tid.028:009 Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjänahonom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERRENrannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om dusöker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiverhonom, då förkastar han dig evinnerligen.028:010 Så se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus tillhelgedomen. Var frimodig och gå till verket.»
028:011 Och David gav åt sin son Salomo en mönsterbild av förhuset ochtempelbyggnaderna, och av förrådskamrarna, de övre salarna ochde inre rummen, och av nådastolens boning;028:012 vidare en mönsterbild av allt som han hade tänkt ut i sitt sinnerörande förgårdarna till HERRENS hus, och rörande alla kamrarnarunt omkring för Guds hus' skatter och för de förråd somutgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN;028:013 vidare föreskrifter rörande prästernas och leviternasavdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vidtjänstgöringen i HERRENS hus, och rörande alla kärl som skulleanvändas vid tjänstgöringen i HERRENS hus,028:014 och rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld, som kom påvart särskilt kärl till tjänstgöringen, och rörande alla kärl avsilver, med uppgift på den vikt som kom på vart särskilt kärltill tjänstgöringen.028:015 Och han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörandelampor av guld, med uppgift på vikten i var särskild ljusstakemed dess lampor, så ock rörande silverljusstakarna, med uppgiftpå vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefterbeskaffenheten av den tjänstförrättning vid vilken ljusstakenskulle användas;028:016 likaledes rörande vikten på guldet till skådebrödsborden, vartbord för sig, och rörande silvret till silverborden.028:017 Och han gav honom föreskrifter rörande gafflarna och skålarnaoch kannorna av rent guld, och rörande de gyllene bägarna, meduppgift på vikten i var särskild bägare, och rörandesilverbägarna, med uppgift på vikten i var särskild bägare;028:018 likaså rörande rökelsealtaret av rent guld, med uppgift påvikten; så ock en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,som skulle breda ut sina vingar och övertäcka HERRENSförbundsark.028:019 »Om alltsammans», sade han, »har HERREN undervisat mig genom enskrift av sin hand, om allt som skall utföras enligtmönsterbilden.»
028:020 Och David sade till sin son Salomo: »Var frimodig och oförfäradoch gå till verket; frukta icke och var icke försagd. Ty HERRENGud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke lämna dig ochicke övergiva dig, till dess att allt som skall utföras förtjänstgöringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.028:021 Och se, här äro prästernas och leviternas avdelningar, som skolaförrätta allt slags tjänst i Guds hus. Och till allt som skallutföras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat medvishet till allt slags arbete; därjämte äro hövdingarna och alltfolket redo till allt vad du befaller.»
029:001 Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomoden ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet ärstort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan förHERREN Gud.029:002 Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds husanskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till detsom skall vara av silver, koppar till det som skall vara avkoppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till detsom skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andrainfattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar,korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor imyckenhet.029:003 Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nuvad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöverallt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:029:004 tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenterrenat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,029:005 till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till attgöra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slagsarbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dagfrivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»
029:006 Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israelsstamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillikauppsyningsmännen över konungens arbeten,029:007 och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld,tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusentalenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.029:008 Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem tillskatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.029:009 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivethjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konungDavid gladde sig ock högeligen.
029:010 Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade:»Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet tillevighet!029:011 Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans ochmajestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, oHERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud överallt.029:012 Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i dinhand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad somhelst stort och starkt.029:013 Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.029:014 Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulleförmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommerallt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.029:015 Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder;såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här attlita på.029:016 HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för attbygga dig ett hus åt ditt heliga namn—från din hand hava dekommit, och ditt är alltsammans.029:017 Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag tillvad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alladessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huruditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilligagåvor.029:018 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låtevinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo tillsådant, och vänd deras hjärtan till dig.029:019 Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han hållerdina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför alltdetta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.»
029:020 Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, ederGud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, ochde bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.029:021 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN ochoffrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar ochtusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer imyckenhet för hela Israel.029:022 Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen medstor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son,till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadoktill präst.029:023 Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin faderDavid, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.029:024 Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konungDavids söner underkastade sig konung Salomo.029:025 Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, ochlät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som förehonom hade varit konung över Israel.
029:026 Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.029:027 Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebronregerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotreår.029:028 Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedomoch ära. Och hans son Salomo blev konung efter honom.
029:029 Och vad som är att säga om konung David, om hans första tidsåväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuelskrönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,029:030 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och deskickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länderoch riken.
Andra Krönikeboken
001:001 Salomo, Davids son, befäste sig nu i sin konungamakt, i det attHERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom övermåttanstor.001:002 Och sedan Salomo hade låtit kallelse utgå till hela Israel, tillöver- och underhövitsmännen, till domarna och till allahövdingar i hela Israel, huvudmännen för familjerna,001:003 begav han sig med hela denna församling till offerhöjden iGibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält, som HERRENS tjänareMose hade gjort i öknen.001:004 Guds ark däremot hade David hämtat från Kirjat-Jearim upp tillden plats som David hade berett åt den, ty han hade åt denslagit upp ett tält i Jerusalem.001:005 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hadegjort, det hade man ställt upp framför HERRENS tabernakel; ochSalomo och församlingen gingo dit för att fråga honom.001:006 Där offrade nu Salomo inför HERRENS ansikte på kopparaltaret,som stod vid uppenbarelsetältet; han offrade på det tusenbrännoffer.001:007 Och om natten uppenbarade sig Gud för Salomo; han sade tillhonom: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»001:008 Salomo svarade Gud: »Du har gjort stor nåd med min fader Davidoch har låtit mig bliva konung efter honom.001:009 Så låt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sigvara sant; ty du har själv gjort mig till konung över ett folksom är så talrikt som stoftet på jorden.001:010 Giv mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledareoch anförare; ty vem skulle eljest kunna vara domare för dettaditt stora folk?»001:011 Då sade Gud till Salomo: »Eftersom du är så till sinnes, ochicke har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina ovännersliv, och ej heller bett om långt liv, utan har bett om vishetoch förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, övervilket jag har gjort dig till konung,001:012 därför vare vishet och förstånd dig givna; därtill vill jag ockgiva dig rikedom och skatter och ära, så att ingen konung föredig har haft och ej heller någon efter dig skall hava så mycketdärav.»
001:013 Sedan nu Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav hansig från uppenbarelsetältet till Jerusalem och regerade där överIsrael.001:014 Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade etttusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhästar; dem förladehan dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem, hos konungen själv.001:015 Och konungen styrde så, att silver och guld blev lika vanligt iJerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt sommullbärsfikonträ i Låglandet.001:016 Och hästarna som Salomo lät anskaffa infördes från Egypten; ettantal kungliga uppköpare hämtade ett visst antal av dem tillbestämt pris.001:017 Var vagn som de hämtade upp från Egypten och införde kostade sexhundra siklar silver, och var häst ett hundra femtio. Sammalundainfördes ock genom deras försorg sådana till hetiternas allakonungar och till konungarna i Aram.
002:001 Och Salomo tänkte nu på att bygga ett hus åt HERRENS namn ochett hus åt sig själv till konungaboning.002:002 Därför avräknade Salomo sjuttio tusen män till att vara bärare,åttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sexhundra till att hava uppsikt över de andra.002:003 Och Salomo sände till Huram, konungen i Tyrus, och lät säga:»Visa samma vänskap mot mig som mot min fader David, till vilkendu sände cederträ, för att han skulle bygga sig ett hus att boi.002:004 Nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helgadet åt honom, för att man där må antända välluktande rökelseinför hans ansikte, och hava skådebröden beständigt upplagda,och offra brännoffer morgon och afton, på sabbaterna, vidnymånaderna och vid HERRENS, vår Guds, högtider; ty så är detför evärdlig tid stadgat för Israel.002:005 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vår Gud ärstörre än alla andra gudar.002:006 Vem förmår väl att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnashimmel rymma honom ju icke. Vem är då jag, att jag skulle kunnabygga honom ett hus, om icke för att antända rökelse inför hansansikte?002:007 Så sänd mig nu en konstförfaren man som kan arbeta i guld,silver, koppar och järn, så ock i purpurrött, karmosinrött ochmörkblått garn, och som är skicklig i att utföra snidverk,tillsammans med de konstförfarna män som jag har hos mig här iJuda och Jerusalem, och som min fader David har anställt.002:008 Och sänd mig cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, tyjag vet att dina tjänare äro skickliga i att hugga virke påLibanon; och mina tjänare äro redo att vara dina tjänarebehjälpliga.002:009 Må du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill byggaskall vara stort och härligt.002:010 Och jag är villig att åt timmermännen som hugga virket giva, fördina tjänares räkning, tjugu tusen korer tröskat vete, tjugutusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.»
002:011 Härpå svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han sändetill Salomo: »Därför att HERREN älskar sitt folk, har han sattdig till konung över dem.»002:012 Och Huram skrev ytterligare: »Lovad vare HERREN, Israels Gud,himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David envis son, så utrustad med klokhet och förstånd, att han kan byggaett hus åt HERREN och ett hus åt sig själv till konungaboning!002:013 Så sänder jag nu en konstförfaren och förståndig man, nämligenHuram-Abi.002:014 Han är son till en av Dans döttrar, och hans fader är en tyriskman; han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar,järn, sten och trä, så ock i purpurrött, mörkblått, vitt ochkarmosinrött garn, och tillika att utföra alla slags snidverkoch att väva alla slags konstvävnader; honom må du låta utföraarbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids,konstförfarna män.002:015 Må alltså nu min herre sända till sina tjänare vetet och kornet,oljan och vinet som han har talat om.002:016 Då vilja vi hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, ochflotta det till dig på havet till Jafo; men därifrån må du självlåta föra det upp till Jerusalem.»002:017 Och Salomo lät räkna alla främmande män i Israels land, likasomhans fader David förut hade anställt en räkning av dem. Och debefunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.002:018 Av dem utsåg han sjuttio tusen till att vara bärare, åttio tusentill att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till atthava uppsikt över folket och hålla det till arbete.
003:001 Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, på bergetMoria, där hans fader David hade fått sin uppenbarelse, och därhan nu själv hade berett rum, på det ställe som David hadeutsett, nämligen på jebuséen Ornans tröskplats.003:002 Han begynte att bygga på andra dagen i andra månaden, i sittfjärde regeringsår.
003:003 När Salomo då skulle bygga Guds hus, lade han grunden så, attdet blev sextio alnar långt och tjugu alnar brett, efter detgamla alnmåttet.003:004 Förhuset, som låg framför långhuset, framför husets kortsida,mätte tjugu alnar, och dess höjd var ett hundra tjugu, och hanöverdrog det innantill med rent guld.003:005 Huvudbyggnaden beklädde han med cypressträ, detta åter bekläddehan med bästa guld, och prydde det med palmer och kedjeverk.003:006 Därjämte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet varfrån Parvaim.003:007 Och han beklädde huset, bjälkarna, trösklarna, ävensom väggarnaoch dörrarna däri med guld, och lät inrista keruber på väggarna.
003:008 Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste;det låg utefter husets kortsida och var tjugu alnar långt ochtjugu alnar brett. Och han beklädde det med bästa guld, sexhundra talenter i vikt.003:009 Och spikarna däri vägde femtio siklar i guld. De övre salarnabeklädde han ock med guld.003:010 Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tvåkeruber, i bildhuggeriarbete, och man överdrog dem med guld.003:011 Längden på kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Denenas ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets ena vägg, ochhans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubensvinge.003:012 Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vidhusets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nåddeintill den första kerubens vinge.003:013 Alltså bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt,under det att de stodo på sina fötter, med ansiktena vändainåt.003:014 Och han gjorde förlåten av mörkblått, purpurrött, karmosinröttoch vitt garn och prydde den med keruber.
003:015 Och han gjorde två pelare till att stå framför huset, trettiofemalnar höga; och huvudet som satt ovanpå var och en av dem varfem alnar.003:016 Och han gjorde kedjor till koret och satte ock sådana upptill påpelarna. Och vidare gjorde han hundra granatäpplen och satte dempå kedjorna.003:017 Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena påhögra sidan och den andra på vänstra; åt den högra gav hannamnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas.
004:001 Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar långt, tjugualnar brett och tio alnar högt.
004:002 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar frånden ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnarhögt; och ett trettio alnar långt snöre mätte dess omfång.004:003 Och runt omkring nedantill voro bilder som föreställde oxar, ochomgåvo det runt omkring—tio alnar brett som det var—så attde omslöto havet runt omkring; oxarna bildade två rader och vorogjutna i ett stycke med det övriga.004:004 Det stod ock på tolv oxar, tre vända mot norr, tre vända motväster, tre vända mot söder och tre vända mot öster; havet stodovanpå dessa, och deras bakdelar voro alla vända inåt.004:005 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord såsomkanten på en bägare, i form av en utslagen lilja. Det rymde ochhöll tre tusen bat.
004:006 Vidare gjorde han tio bäcken och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra, för att brukas vid tvagning; i dem skulle man nämligen skölja vad som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna till att två sig i.
004:007 Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet,sådana de skulle vara, och ställde dem i tempelsalen, fem påhögra sidan och fem på vänstra.
004:008 Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem påhögra sidan och fem på vänstra. Han gjorde ock ett hundraskålar av guld.
004:009 Och han gjorde prästernas förgård och den stora yttre förgården, så ock dörrar till denna förgård; och dörrarna överdrog han med koppar. 004:010 Och havet ställde han på högra sidan, åt sydost. 004:011 Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.
Så förde Hiram det arbete till slut, som han fick utföra åtkonung Salomo för Guds hus:004:012 nämligen två pelare, och de två kloten och pelarhuvudena ovanpåpelarna, och de två nätverk som skulle betäcka de bådaklotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpå pelarna,004:013 och därjämte de fyra hundra granatäpplena till de bådanätverken, två rader granatäpplen till vart nätverk, för att debåda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe på pelarna såskulle bliva betäckta.004:014 Vidare gjorde han bäckenställen och gjorde tillika bäckenen påbäckenställen,004:015 så ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna därunder.004:016 Och askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla dithörandeföremål gjorde Huram-Abiv åt konung Salomo till HERRENShus. Allt var av blank koppar.004:017 På Jordanslätten lät konungen gjuta det i lerformar, mellanSuckot och Sereda.004:018 Och Salomo lät göra en så stor myckenhet av alla dessa föremål,att kopparens vikt icke kunde utrönas.
004:019 Alltså gjorde Salomo alla föremål som skulle finnas i Guds hus:det gyllene altaret, borden som skådebröden skulle ligga på,004:020 så ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle tändas påföreskrivet sätt, framför koret, av fint guld,004:021 med blomverket, lamporna och lamptängerna av guld—allt avyppersta guld;004:022 vidare knivarna, de båda slagen av skålar och fyrfaten, av fintguld. Och vad angår ingångarna i huset, så voro både de dörrari dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och dedörrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
005:001 Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för HERRENS hus varfärdigt, förde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat åtHERREN: silvret, guldet och alla kärlen; detta lade han in iskattkamrarna i Guds hus.
005:002 Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännenför stammarna, Israels barns familjehövdingar, till Jerusalem,för att hämta HERRENS förbundsark upp från Davids stad, det ärSion.005:003 Så församlade sig då till konungen alla Israels män underhögtiden, den som firades i sjunde månaden.005:004 När då alla de äldste i Israel hade kommit tillstädes, lyfteleviterna upp arken.005:005 Och de hämtade arken och uppenbarelsetältet ditupp, jämte allaheliga föremål som funnos i tältet; de levitiska prästernahämtade det ditupp.005:006 Och konung Salomo stod framför arken jämte Israels helamenighet, som hade församlats till honom; och de offrade därvidsmåboskap och fäkreatur i sådan myckenhet, att de icke kundetäljas eller räknas.005:007 Och prästerna buro in HERRENS förbundsark till dess plats ihusets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernasvingar.005:008 Keruberna höllo nämligen sina vingar utbredda över den plats därarken stod, så att arken och dess stänger ovantill övertäcktesav keruberna.005:009 Och stängerna voro så långa, att deras ändar, som sköto ut frånarken, väl kunde ses framför koret, men däremot icke vorosynliga längre ute. Och den har blivit kvar där ända till dennadag.005:010 I arken fanns intet annat än de två tavlor som Mose hade lagtdit vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels barn, sedande hade dragit ut ur Egypten.
005:011 Men när prästerna gingo ut ur helgedomen (ty alla präster somfunnos där hade helgat sig, utan avseende på vilken avdelning detillhörde;005:012 och leviterna, samtliga sångarna, Asaf, Heman och Jedutun medsina söner och bröder, stodo, klädda i vitt linne, med cymbaler,psaltare och harpor öster om altaret, och jämte dem ett hundratjugu präster som blåste i trumpeter;005:013 och trumpetblåsarna och sångarna stämde på en gång och enhälligtupp HERRENS lov och pris), och när man nu lät trumpeter ochcymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN,därför att han är god, och därför att hans nåd vararevinnerligen, då blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av enmolnsky,005:014 så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göratjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde Guds hus.
006:001 Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.006:002 Men jag har byggt ett hus till boning åt dig och berett en platsdär du må förbliva till evig tid.»006:003 Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels helaförsamling, under det att Israels hela församling förblevstående.006:004 Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händerhar fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i dethan sade:006:005 'Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jagicke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i denbygga ett hus där mitt namn skulle vara, ej heller har jagutvalt någon man till att vara en furste över mitt folk Israel;006:006 men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall varadär, och David har jag utvalt till att råda över mitt folkIsrael.'006:007 Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åtHERRENS, Israels Guds, namn;006:008 men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet attbygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri attdu har detta i sinnet;006:009 dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som harutgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'006:010 Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit uppi min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsomHERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,namn.006:011 Och där har jag satt arken, i vilken förvaras det förbund somHERREN slöt med Israels barn.»
006:012 Därefter trädde han fram för HERRENS altare inför Israels helaförsamling och uträckte sina händer.006:013 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, femalnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttreförgården, på den stod han nu. Och han föll ned på sina knäninför Israels hela församling, och uträckte sina händer mothimmelen006:014 och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmeleneller på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dinatjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,006:015 du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; tyvad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, såsom nu har skett.006:016 Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänareDavid, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tidkomma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling avdig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandraefter min lag, såsom du har vandrat inför mig.'006:017 Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till dintjänare David bliva sant.
006:018 Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland människorna?Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycketmindre då detta hus som jag har byggt!006:019 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, minGud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänareuppsänder till dig006:020 och låter dina ögon dag och natt vara öppna och vända mot dettahus—den plats varom du har sagt att du där vill fästa dittnamn—så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vändmot denna plats.006:021 Ja, hör på de böner som din tjänare och ditt folk Israeluppsända, vända mot denna plats. Må du höra dem från himmelen,där du bor; och när du hör, så må du förlåta.
006:022 Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en edoch låter honom svärja, och han så kommer och svär inför dittaltare i detta hus,006:023 må du då höra det från himmelen och utföra ditt verk och skaffadina tjänare rätt, i det att du vedergäller den skyldige ochlåter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åtden som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.
006:024 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför attde hava syndat mot dig, men de omvända sig och prisa ditt namnoch bedja och åkalla inför ditt ansikte i detta hus006:025 må du då höra det från himmelen och förlåta ditt folk Israelssynd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givitåt dem och deras fäder.
006:026 Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därföratt de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot dennaplats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när dubönhör dem,006:027 må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och dittfolk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som deskola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det somdu har givit åt ditt folk till arvedel.
006:028 Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot ochrost, om gräshoppor och gräsmaskar komma, om fienderna trängafolket i det land där deras städer stå, eller om någon annanplåga och sjukdom kommer, vilken det vara må,006:029 och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa,vilken det vara må, eller ock från hela ditt folk Israel, när devar för sig känna den plåga och smärta som har drabbat dem, ochde så uträcka sina händer mot detta hus,006:030 må du då höra det från himmelen, där du bor, och förlåta ochgiva var och en efter alla hans gärningar, eftersom du kännerhans hjärta—ty du allena känner människornas hjärtan—006:031 på det att de alltid må frukta dig och vandra på dina vägar, sålänge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.
006:032 Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommerifrån fjärran land, för ditt stora namns och din starka handsoch din uträckta arms skull, om någon sådan kommer och beder,vänd mot detta hus,006:033 må du då från himmelen, där du bor, höra det och göra allt varomfrämlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må kännaditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, ochförnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter dittnamn.