006:034 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, på den vägdu sänder dem, och de då bedja till dig, vända i riktning motdenna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggtåt ditt namn,006:035 må du då från himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa demrätt.
006:036 Om de synda mot dig—eftersom ingen människa finnes, som ickesyndar—och du bliver vred på dem och giver dem i fiendensvåld, så att man tager dem till fånga och för dem bort tillnågot annat land, fjärran eller nära,006:037 men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, ochomvända sig och åkalla dig i fångenskapens land och säga: 'Vihava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',006:038 om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sinsjäl, i fångenskapens land, dit man har fört dem i fångenskap,och bedja, vända i riktning mot sitt land, det som du har givitåt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt, och mot dethus som jag har byggt åt ditt namn,006:039 må du då från himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallanoch skaffa dem rätt och förlåta ditt folk vad de hava syndat motdig.
006:040 Ja, min Gud, låt nu dina ögon vara öppna och dina öron akta på vad som bedes på denna plats. 006:041 Ja:
Stå upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,du och din makts ark.Dina präster, HERRE Gud, vare klädda i frälsning,och dina fromma glädje sig över ditt goda.006:042 HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.
007:001 När Salomo hade slutat sin bön, kom eld ned från himmelen ochförtärde brännoffret och slaktoffren, och HERRENS härlighetuppfyllde huset.007:002 Och prästerna kunde icke gå in i HERRENS hus, eftersom HERRENShärlighet uppfyllde HERRENS hus.007:003 Då nu alla Israels barn sågo huru elden kom ned, och sågoHERRENS härlighet över huset, föllo de ned på den stenlagdagården, med ansiktena mot jorden, och tillbådo HERREN ochtackade honom, därför att han är god, och därför att hans nådvarar evinnerligen.007:004 Och konungen och allt folket offrade slaktoffer inför HERRENSansikte.007:005 Konung Salomo offrade såsom slaktoffer tjugutvå tusen tjuraroch ett hundra tjugu tusen av småboskapen. Så invigdes Guds husav konungen och allt folket.007:006 Och prästerna stodo där i sina tjänstförrättningar, ochleviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung Davidhade låtit göra, för att de med dem skulle tacka HERREN, därföratt hans nåd varar evinnerligen; David lät nämligen dem utföralovsången. Men prästerna stodo mitt emot dem och blåste itrumpeter, medan hela Israel förblev stående.007:007 Och Salomo helgade den mellersta delen av förgården framförHERRENS hus; ty där offrade han brännoffren och fettstyckena avtackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göraicke kunde rymma brännoffret, spisoffret och fettstyckena.
007:008 Tid detta tillfälle firade Salomo högtiden i sju dagar, och medhonom hela Israel, en mycket stor församling ifrån hela landet,allt ifrån det ställe där vägen går till Hamat ända tillEgyptens bäck.007:009 Och på åttonde dagen höllo de högtidsförsamling. Ty altaretsinvigning firade de i sju dagar och högtiden i sju dagar.007:010 Men på tjugutredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hemtill sina hyddor; och de voro fulla av glädje och fröjd över detgoda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sittfolk Israel.
007:011 Så fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vadSalomo hade haft i sinnet att utföra i HERRENS hus och i sitteget hus hade lyckats honom väl.007:012 Och HERREN uppenbarade sig för Salomo om natten och sade tillhonom: »Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig tillofferplats.007:013 Om jag tillsluter himmelen, så att regn icke faller, om jagbjuder gräshoppor att fördärva landet, eller om jag sänder pestbland mitt folk,007:014 men mitt folk, det som är uppkallat efter mitt namn, då ödmjukarsig och beder och söker mitt ansikte och omvänder sig från sinaonda vägar, så vill jag höra det från himmelen och förlåta derassynd och skaffa bot åt deras land.007:015 Så skola nu mina ögon vara öppna och mina öron akta på vad sombedes på denna plats.007:016 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, för att mitt namnskall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärtaskola vara där alltid.007:017 Om du nu vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, såatt du gör allt vad jag har bjudit dig och håller mina stadgaroch rätter,007:018 då skall jag upprätthålla din konungatron, såsom jag lovade dinfader David, när jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, då enavkomling av dig icke råder över Israel.'007:019 Men om I vänden om och övergiven de stadgar och bud som jag harförelagt eder, och gån bort och tjänen andra gudar ochtillbedjen dem,007:020 då skall jag rycka upp dem som så göra ur mitt land, det som jaghar givit dem; och detta hus som jag har helgat åt mitt namnskall jag förkasta ifrån mitt ansikte; och jag skall göra dettill ett ordspråk och en visa bland alla folk.007:021 Och över detta hus, som har varit så upphöjt, skall då var ochen som går därförbi bliva häpen. Och när någon frågar: 'Varförhar HERREN gjort så mot detta land och detta hus?',007:022 då skall man svara: 'Därför att de övergåvo HERREN, sina fädersGud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höllo sig tillandra gudar och tillbådo dem och tjänade dem, därför har hanlåtit allt detta onda komma över dem.'»
008:001 När de tjugu år voro förlidna, under vilka Salomo byggde påHERRENS hus och på sitt eget hus,008:002 byggde Salomo upp de städer som Huram hade givit honom och lätIsraels barn bosätta sig i dem.008:003 Och Salomo drog till Hamat-Soba och bemäktigade sig det.008:004 Och han byggde upp Tadmor i öknen och alla de förrådsstäder somi Hamat äro byggda av honom.008:005 Vidare byggde han upp Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon ochgjorde dem till fasta städer med murar, portar och bommar,008:006 så ock Baalat och alla Salomos förrådsstäder, ävensom allavagnsstäderna och häststäderna, och allt annat som Salomo kändeåstundan att bygga i Jerusalem, på Libanon och eljest i hela detland som lydde under hans välde.
008:007 Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoréerna,perisséerna, hivéerna och jebuséerna, korteligen, alla de somicke voro av Israel—008:008 deras avkomlingar, så många som funnos kvar i landet efter dem,i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa påladeSalomo att vara arbetspliktiga, såsom de äro ännu i dag.008:009 Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till trälar vidde arbeten han utförde, utan de blevo krigare och hövitsmän förhans kämpar, eller uppsyningsmän över hans vagnar och ridhästar.008:010 Och konung Salomos överfogdar voro två hundra femtio; dessa hadebefälet över folket.
008:011 Och Salomo lät Faraos dotter flytta upp från Davids stad till det hus som han hade byggt åt henne; ty han sade: »Jag vill icke att någon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det är en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.»
008:012 Nu offrade Salomo brännoffer åt HERREN på HERRENS, altare, detsom han hade byggt framför förhuset;008:013 han offrade var dag de för den dagen bestämda offren, efterMoses bud, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tregånger om året, nämligen vid det osyrade brödets högtid, vidveckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.008:014 Och efter sin fader Davids anordning fastställde han deavdelningar i vilka prästerna skulle tjänstgöra, ävensomleviternas åligganden, att de skulle utföra lovsången ochbetjäna prästerna—var dag de för den dagen bestämdaåliggandena—så ock huru dörrvaktarna, efter sina avdelningar,skulle hålla vakt vid de särskilda portarna; ty så hadegudsmannen David bjudit.008:015 Och man vek icke av ifrån vad konungen hade bjudit angåendeprästerna och leviterna, varken i fråga om någon annanangelägenhet eller i fråga om förråden.008:016 Så utfördes allt Salomos arbete, först intill den dag då grundenlades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blevfullbordat. Och så var då HERRENS hus färdigt.
008:017 Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, påhavsstranden, i Edoms land.008:018 Och Huram sände till honom skepp genom sitt folk, och därjämteav sitt folk sjökunnigt manskap. De foro med Salomos folk tillOfir och hämtade därifrån fyra hundra femtio talenter guld, somde förde till konung Salomo.
009:001 När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon föratt i Jerusalem sätta Salomo på prov med svåra frågor. Hon kommed ett mycket stort följe och förde med sig kameler, som burovälluktande kryddor och guld i myckenhet, så ock ädlastenar. Och när hon kom inför konung Salomo, förelade hon honomallt vad hon hade i tankarna.009:002 Men Salomo gav henne svar på alla hennes frågor; intet varförborgat för Salomo, utan han kunde giva henne svar på allt.009:003 När nu drottningen av Saba såg Salomos vishet, och såg huset somhan hade byggt,009:004 och såg rätterna på hans bord och såg huru hans tjänare suttodär, och huru de som betjänade honom utförde sina åligganden,och huru de voro klädda, och vidare såg hans munskänkar, ochhuru de voro klädda, och när hon såg den trappgång på vilken hangick upp till HERRENS hus, då blev hon utom sig av förundran.009:005 Och hon sade till konungen: »Sant var det tal som jag hörde imitt land om dig och om din vishet.009:006 Jag ville icke tro vad man sade förrän jag själv kom och medegna ögon fick se det; men nu finner jag att vidden av dinvishet icke ens till hälften har blivit omtalad för mig. Du ärvida förmer, än jag genom ryktet hade hört.009:007 Sälla äro dina män, och sälla äro dessa dina tjänare, sombeständigt få stå inför dig och höra din visdom.009:008 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sådant behag i dig,att han har satt dig på sin tron till att vara konung införHERREN, din Gud! Ja, därför att din Gud älskar Israel och villhålla det vid makt evinnerligen, därför har han satt dig tillkonung över dem, för att du skall skipa lag och rätt.»
009:009 Och hon gav åt konungen ett hundra tjugu talenter guld, så ochvälluktande kryddor i stor myckenhet, därtill ädla stenar;sådana välluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gavåt konung Salomo hava eljest icke funnits.009:010 När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir,hemförde också de algumträ och ädla stenar.009:011 Av algumträet lät konungen göra tillbehör till HERRENS hus ochtill konungshuset, så ock harpor och psaltare försångarna. Sådant hade aldrig förut blivit sett i Juda land.009:012 Konung Salomo åter gav åt drottningen av Saba allt vad honåstundade och begärde, förutom vad som svarade emot det hon hademedfört åt konungen. Sedan vände hon om och for till sitt landigen med sina tjänare.
009:013 Det guld som årligen inkom till Salomo vägde sex hundrasextiosex talenter,009:014 förutom det som infördes genom kringresande handelsmän och andraköpmän; också Arabiens alla konungar och ståthållarna i landetförde guld och silver till Salomo.009:015 Och konung Salomo lät göra två hundra stora sköldar av uthamratguld och använde till var sådan sköld sex hundra siklar uthamratguld;009:016 likaledes tre hundra mindre sköldar av uthamrat guld och användetill var sådan sköld tre hundra siklar guld; och konungen satteupp dem i Libanonskogshuset.009:017 Vidare lät konungen göra en stor tron av elfenben och överdrogden med rent guld.009:018 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vidtronen; på båda sidor om sitsen voro armstöd, och två lejonstodo utmed armstöden;009:019 och tolv lejon stodo där på de sex trappstegen, på bådasidor. Något sådant har aldrig blivit förfärdigat i något annatrike.009:020 Och alla konung Salomos dryckeskärl voro av guld, och alla kärli Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke förnågot i Salomos tid.009:021 Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; engång vart tredje år kommo Tarsis-skeppen hem och förde med sigguld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
009:022 Och konung Salomo blev större än någon annan konung på jorden,både i rikedom och i vishet.009:023 Alla konungar på jorden kommo för att besöka Salomo och höra denvishet som Gud hade nedlagt i hans hjärta.009:024 Och var och en av dem förde med sig skänker: föremål av silveroch av guld, kläder, vapen, välluktande kryddor, hästar ochmulåsnor. Så skedde år efter år.
009:025 Och Salomo hade fyra tusen spann hästar med vagnar och tolvtusen ridhästar; dem förlade han dels i vagnsstäderna, dels iJerusalem, hos konungen själv.009:026 Och han var herre över alla konungar ifrån floden ända tillfilistéernas land och sedan ända ned till Egyptens gräns.009:027 Och konungen styrde så, att silver blev lika vanligt i Jerusalemsom stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ iLåglandet.009:028 Och hästar infördes till Salomo från Egypten och från alla andraländer.
009:029 Vad nu vidare är att säga om Salomo, om hans första tid såvälsom om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natanskrönika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner omJerobeam, Nebats son.009:030 Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.009:031 Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begrov honomi hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konungefter honom.
010:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit tillSikem för att göra honom till konung.010:002 När Jerobeam, Nebats son, hörde detta, där han var i Egypten—dit hade han nämligen flytt för konung Salomo—vände hantillbaka från Egypten.010:003 Och de sände bort och läto kalla honom åter. Då kom Jerobeamtillstädes jämte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:010:004 »Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåraarbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vitjäna dig.»010:005 Han svarade dem: »Vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbakatill mig.» Och folket gick.
010:006 Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit itjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade:»Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»010:007 De svarade honom och sade: »Om du visar dig god mot detta folkoch är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola deför alltid bliva dina tjänare.»010:008 Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom,utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom,och som nu voro i hans tjänst.010:009 Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folksom har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader harlagt på oss'?»010:010 De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då ochsade: »Så bör du säga till folket som har talat till dig ochsagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss'—så bör du säga till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare änmin faders länd.010:011 Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungtok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktateder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.'»
010:012 Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredjedagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommentillbaka till mig på tredje dagen.»010:013 Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktadeicke på de gamles råd.010:014 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Jagskall göra edert ok tungt, ja, jag skall göra det ännu tyngre änförut; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra detmed skorpiongissel.»010:015 Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat avGud, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hadetalat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.010:016 Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem,gav folket konungen detta svar:
»Vad del hava vi i David?Ingen arvslott hava vi i Isais son.Israel drage hem, var och en till sin hydda.Se nu själv om ditt hus, du David.»
Därefter drog hela Israel hem till sina hyddor.010:017 Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblevRehabeam konung.
010:018 Och när konung Rehabeam sände åstad Hadoram, som hade uppsiktenöver de allmänna arbetena, stenade Israels barn denne till döds;och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagnoch fly till Jerusalem.010:019 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrånända till denna dag.
011:001 Och när Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han Juda hus ochBenjamin, ett hundra åttio tusen utvalda krigare, för att deskulle strida mot Israel och återvinna konungadömet åt Rehabeam.011:002 Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade:011:003 »Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till allaisraeliter i Juda och Benjamin:011:004 Så säger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edrabröder. Vänden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad somhar skett har kommit från mig.» Och de lyssnade till HERRENS ordoch vände om och drogo icke mot Jerobeam.
011:005 Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han befäste städer i Juda och gjorde dem till fasta platser. 011:006 Han befäste Bet-Lehem, Etam, Tekoa, 011:007 Bet-Sur, Soko, Adullam 011:008 Gat, Maresa, Sif, 011:009 Adoraim, Lakis, Aseka, 011:010 Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde dem till fasta städer. 011:011 Och han gjorde deras befästningar starka och tillsatte hövdingar i dem och lade in i dem förråd av mat, olja och vin; 011:012 var och en särskild av dessa städer försåg han med sköldar och spjut; han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin förblevo under hans välde.
011:013 Och prästerna och leviterna i hela Israel gingo över till honomfrån alla sina områden;011:014 ty leviterna övergåvo sina utmarker och sina andra besittningaroch begåvo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam medsina söner drev dem bort ifrån deras tjänst såsom HERRENSpräster,011:015 och anställde åt sig andra präster för offerhöjderna och för deonda andarna och för kalvarna som han hade låtit göra.011:016 Och dem följde ifrån alla Israels stammar de som vände sinahjärtan till att söka HERREN, Israels Gud; dessa kommo tillJerusalem för att offra åt HERREN, sina fäders Gud.011:017 I tre år befäste de så konungamakten i Juda och gjordeRehabeams, Salomos sons, välde starkt; ty i tre år vandrade depå Davids och Salomos väg.
011:018 Och Rehabeam tog till hustru åt sig Mahalat, dotter tillJerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons,dotter.011:019 Hon födde åt honom sönerna Jeus, Semarja och Saham.011:020 Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter. Honfödde åt honom Abia, Attai, Sisa och Selomit.011:021 Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, kärare än alla sinaandra hustrur och bihustrur—ty han hade tagit aderton hustruroch sextio bihustrur—och han födde tjuguåtta söner och sextiodöttrar.011:022 Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste blandsina bröder, ty han hade i sinnet att göra honom till konung.011:023 Och på lämpligt sätt fördelade han alla Judas och Benjaminslandskap och alla fasta städer mellan några av sina söner ochgav dem rikligt underhåll; han skaffade dem ock hustrur i mängd.
012:001 När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hadeblivit mäktig, övergav han HERRENS lag, han jämte hela Israel.012:002 Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen iEgypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna motHERREN;012:003 han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusenryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom frånEgypten: libyer, suckéer och etiopier.012:004 Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända tillJerusalem.
012:005 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Judafurstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan förSisak; och han sade till dem: »Så säger HERREN: I havenövergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit ederi Sisaks hand.»012:006 Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade:»HERREN är rättfärdig.»012:007 När nu HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord tillSemaja; han sade: »Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag ickefördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, ochmin vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisakshand.012:008 Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lärasig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och atttjäna främmande konungadömen.»
012:009 Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och hantog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset;alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sköldar som Salomohade låtit göra.012:010 I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, ochdessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna somhöllo vakt vid ingången till konungshuset.012:011 Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ockdrabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka tilldrabantsalen.
012:012 Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vredeifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom. Ocksåfanns ännu något gott i Juda.012:013 Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem ochfortsatte att regera. Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal,när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem,den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till attdär fästa sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.012:014 Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta tillatt söka HERREN.
012:015 Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såvälsom om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas ochsiaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Och Rehabeamoch Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde.012:016 Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven iDavids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.
013:001 I konung Jerobeams adertonde regeringsår blev Abia konung överJuda.013:002 Han regerade tre år i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja,Uriels dotter, från Gibea. Men Abia och Jerobeam lågo i krig medvarandra.013:003 Och Abia begynte kriget med en här av tappra krigsmän, fyrahundra tusen utvalda män; men Jerobeam ställde upp sig tillstrid mot honom med åtta hundra tusen utvalda tappra stridsmän.013:004 Och Abia steg upp på berget Semaraim i Efraims bergsbygd ochsade: »Hören mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.013:005 Skullen I icke veta att det är HERREN, Israels Gud, som hargivit åt David konungadömet över Israel för evig tid, åt honomsjälv och hans söner, genom ett saltförbund?013:006 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjänare,uppreste sig och avföll från sin herre.013:007 Och till honom församlade sig löst folk, onda män, och de blevoRehabeam, Salomos son, för starka, eftersom Rehabeam ännu varung och försagd och därför icke kunde stå dem emot.013:008 Och nu menen I eder kunna stå emot HERRENS konungadöme, somtillhör Davids söner, eftersom I ären en stor hop och haven hoseder de guldkalvar som Jerobeam har låtit göra åt eder tillgudar.013:009 Haven I icke fördrivit HERRENS präster, Arons söner, ochleviterna, och själva gjort eder präster, såsom de främmandefolken göra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vädurarfor att taga handfyllning, han får bliva präst åt dessa gudar,som icke äro gudar.013:010 Men vi hava HERREN till vår Gud, och vi hava icke övergivithonom. Vi hava präster av Arons söner, som göra tjänst införHERREN, och leviter, som sköta tempelsysslorna;013:011 och de förbränna åt HERREN brännoffer var morgon och var aftonoch antända välluktande rökelse och lägga upp bröd på detgyllene bordet och tända var afton den gyllene ljusstaken meddess lampor. Ty vi hålla vad HERREN, vår Gud, har bjudit osshålla, men I haven övergivit honom.013:012 Och se, vi hava Gud i spetsen för oss, och vi hava hans prästermed larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot eder. I Israelsbarn, striden icke mot HERREN, edra fäders Gud; ty då skall deticke gå eder väl.»
013:013 Men Jerobeam hade låtit kringgå dem och lagt ett bakhåll för attfalla dem i ryggen; så stodo de nu mitt emot Juda män och hadesitt bakhåll bakom dem.013:014 När då Juda män vände sig om, fingo de se att de hade fienderbåde framför sig och bakom sig. Då ropade de till HERREN, ochprästerna blåste i trumpeterna.013:015 Därefter hovo Juda män upp ett härskri; och när Juda män hovoupp sitt härskri, lät Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagnaav Abia och Juda.013:016 Och Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand.013:017 Och Abia med sitt folk anställde ett stort nederlag bland dem,så att fem hundra tusen unga män av Israel föllo slagna.013:018 Alltså blevo Israels barn på den tiden kuvade; men Juda barnvoro starka, ty de stödde sig på HERREN sina fäders Gud.013:019 Och Abia förföljde Jerobeam och tog ifrån honom några städer:Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter ochEfron med underlydande orter.013:020 Och Jerobeam förmådde ingenting mer, så länge Abia levde; ochhan blev hemsökt av HERREN, så att han dog.
013:021 Men Abia befäste sitt välde; och han tog sig fjorton hustrur ochfödde tjugutvå söner och sexton döttrar.013:022 Vad nu mer är att säga om Abia, om hans företag och om annat somrör honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos »Utläggning».
014:001 Och Abia gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom iDavids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Underhans tid hade landet ro i tio år.014:002 Och Asa gjorde vad gott och rätt var i HERRENS, sin Guds, ögon.014:003 Han skaffade bort de främmande altarna och offerhöjderna ochslog sönder stoderna och högg ned Aserorna.014:004 Och han uppmanade Juda att söka HERREN, sina fäders Gud, ochhålla lagen och budorden.014:005 Ur alla Juda städer skaffade han bort offerhöjderna ochsolstoderna; och riket hade ro under honom.014:006 Och han byggde fasta städer i Juda, eftersom landet hade ro ochhan under dessa år icke hade något krig; ty HERREN hade givithonom lugn.014:007 Han sade nämligen till Juda: »Låt oss bygga dessa städer ochförse dem runt omkring med murar och torn, med portar ochbommar, medan vi ännu hava landet i vår makt, därför att vi havasökt HERREN, vår Gud; ty vi hava sökt honom, och han har låtitoss få lugn på alla sidor.» Så byggde de då, och allt gick väl.014:008 Och Asa hade en här som var väpnad med stora sköldar och medspjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man från Juda,vartill kommo två hundra åttio tusen man från Benjamin, som voroväpnade med små sköldar och spände båge. Alla dessa voro tapprastridsmän.
014:009 Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här av tusengånger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.014:010 Och Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid iSefatas dal vid Maresa.014:011 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, förutomdig finnes ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke ochden svage. Så hjälp oss, HERRE, vår Gud, ty på dig stödja vioss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, duär vår Gud; mot dig förmår ju ingen människa något.»
014:012 Och HERREN lät etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, så attetiopierna flydde.014:013 Och Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar; och avetiopierna föllo så många, att ingen av dem kom undan med livet,ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans här. Och folket togbyte i stor myckenhet.014:014 Och de intogo alla städer runt omkring Gerar, ty enförskräckelse ifrån HERREN hade kommit över dessa; och deplundrade alla städerna, ty i dem fanns mycket att plundra.014:015 Till och med boskapsskjulen bröto de ned och förde bortsmåboskap i myckenhet och kameler, och vände så tillbaka tillJerusalem.
015:001 Och över Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.015:002 Han gick ut mot Asa och sade till honom: »Hören mig, du, Asa,och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ärenmed honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas aveder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.015:003 En lång tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan präster somundervisade dem, och utan någon lag.015:004 Men i sin nöd omvände de sig till HERREN, Israels Gud, och närde sökte honom, lät han sig finnas av dem.015:005 Under de tiderna fanns ingen trygghet, när man gick ut eller in;utan stor förvirring rådde bland alla dem som bodde här iländerna,015:006 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gudförvirrade dem med allt slags nöd.015:007 Men varen I frimodiga, låten icke modet falla, ty edert verkskall få sin lön.»
015:008 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, toghan mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas ochBenjamins hela land och ur de städer som han hade tagit iEfraims bergsbygd, och upprättade åter HERRENS altare, det somstod framför HERRENS förhus.015:009 Och han församlade hela Juda och Benjamin, så ock de främlingarifrån Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty mångafrån Israel hade gått över till honom, när de sågo att HERREN,hans Gud, var med honom.015:010 Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månaden av Asasfemtonde regeringsår,015:011 och offrade på den dagen åt HERREN sju hundra tjurar och sjutusen djur av småboskapen, uttagna av det byte som de hade förtmed sig.015:012 Och de ingingo det förbundet att de skulle söka HERREN, sinafäders Gud, av allt sitt hjärta och av all sin själ,015:013 och att var och en som icke sökte HERREN, Israels Gud, hanskulle bliva dödad, liten eller stor, man eller kvinna.015:014 Och de gåvo HERREN sin ed med hög röst och under jubel, ochunder det att trumpeter och basuner ljödo.015:015 Och hela Juda gladde sig över eden; ty de hade svurit den avallt sitt hjärta, och de sökte HERREN med hela sin vilja, ochhan lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
015:016 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka från hennesdrottningsvärdighet, därför att hon hade satt upp en styggelseåt Aseran; Asa högg nu ned styggelsen och krossade de och brändeupp den i Kidrons dal.015:017 Men offerhöjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asashjärta gudhängivet, så länge han levde.015:018 Och han förde in i Guds hus både vad hans fader och vad hansjälv hade helgat åt HERREN: silver, guld och kärl.
015:019 Och intet krig uppstod förrän i Asas trettiofemte regeringsår.
016:001 I Asas trettiosjätte regeringsår drog Baesa, Israels konung, uppmot Juda och begynte befästa Rama, för att hindra att någonkomme vare sig från eller till Asa, Juda konung.016:002 Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och ikonungshuset, och sände det till Ben-Hadad, konungen i Aram, sombodde i Damaskus, och lät säga:016:003 »Ett förbund består ju mellan mig och dig, såsom det var mellanmin fader och din fader. Se, här sänder jag dig silver och guld;så bryt då ditt förbund med Baesa, Israels konung, för att hanmå lämna mig i fred.»016:004 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och sände sinakrigshövitsmän mot Israels städer, och de förhärjade Ijon, Danoch Abel-Maim samt alla förrådshus i Naftali städer.016:005 När Baesa hörde detta, avstod han från att befästa Rama och lätsina arbeten där upphöra.016:006 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrånRama stenar och trävirke som Baesa använde till att befästadet. Därmed befäste han så Geba och Mispa.
016:007 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sadetill honom: »Eftersom du stödde dig på konungen i Aram och ickestödde dig på HERREN, din Gud, därför har den arameiskekonungens här sluppit undan din hand.016:008 Voro icke etiopierna och libyerna en väldig här, med vagnar ochryttare i stor myckenhet? Men därför att du då stödde dig påHERREN, gav han dem i din hand.016:009 TY HERRENS ögon överfara hela jorden, för att han med sin kraftskall bistå dem som med sina hjärtan hängiva sig åthonom. Härutinnan har du handlat dåraktigt. Därför skall duhädanefter hava ständiga strider.»016:010 Men Asa blev förtörnad på siaren och satte honom i stockhuset;så förbittrad var han på honom för vad han hade sagt. Vid sammatid förfor Asa ock våldsamt mot andra av folket.
016:011 Men vad som är att säga om Asa, om hans första tid såväl som omhans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israelskonungar.016:012 Och i sitt trettionionde regeringsår fick Asa en sjukdom i sinafötter, och sjukdomen blev övermåttan svår; men oaktat sinsjukdom sökte han icke HERREN, utan allenast läkares hjälp.016:013 Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sittfyrtioförsta regeringsår.016:014 Och man begrov honom i den grav som han hade låtit hugga ut åtsig i Davids stad; och man lade honom på en bädd som man hadefyllt med vällukter och kryddor av olika slag, konstmässigtberedda, och anställde till hans ära en mycket storförbränning.
017:001 Och hans son Josafat blev konung; efter honom. Han befäste sittvälde mot Israel.017:002 Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta städer och lade inbesättningar i Juda land och i de Efraims städer som hans faderAsa hade intagit.017:003 Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade på sin fader Davidsförsta vägar och sökte icke Baalerna,017:004 utan sökte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjordeicke såsom Israel.017:005 Därför befäste HERREN konungadömet i hans hand, och hela Judagav skänker åt Josafat, så att hans rikedom och ära blev stor.017:006 Och då hans frimodighet växte på HERRENS vägar, skaffade hanockså bort offerhöjderna och Aserorna ur Juda.
017:007 Och i sitt tredje regeringsår sände han ut sina hövdingarBen-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till attundervisa i Juda städer,017:008 och med dem några leviter, nämligen leviterna Semaja, Netanja,Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia ochTob-Adonia; och de hade med sig prästerna Elisama och Joram.017:009 Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; deforo omkring i alla Juda städer och undervisade bland folket.017:010 Och en förskräckelse ifrån HERREN kom över alla riken i deländer som lågo omkring Juda, så att de icke vågade kriga motJosafat.017:011 Och en del av filistéerna förde skänker till Josafat och gåvosilver i skatt. Därtill förde ock araberna till honom småboskap,sju tusen sju hundra vädurar och sju tusen sju undra bockar.
017:012 Så blev Josafat allt mäktigare och till slut övermåttanmäktig. Och han byggde borgar och förrådsstäder i Juda.017:013 Han hade stora upplag i Juda städer; och krigsfolk, tapprastridsmän, hade han i Jerusalem.017:014 Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer. TillJuda hörde följande överhövitsmän: hövitsmannen Adna och medhonom tre hundra tusen tappra stridsmän;017:015 därnäst hövitsmannen Johanan och med honom två hundra åttiotusen;017:016 därnäst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig iHERRENS tjänst, och med honom två hundra tusen tappra stridsmän.017:017 Men från Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och medhonom två hundra tusen, väpnade med båge och sköld;017:018 därnäst Josabad och med honom ett hundra åttio tusen, rustadetill strid.017:019 Dessa voro de som gjorde tjänst hos konungen; därtill kommo desom konungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.
018:001 När Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ära, befryndadehan sig med Ahab.018:002 Och efter några års förlopp for han ned till Ahab i Samaria. OchAhab lät för honom och folket som han hade med sig slakta fåroch fäkreatur i myckenhet; och han sökte intala honom att dragaupp mot Ramot i Gilead.018:003 Ahab, Israels konung, frågade alltså Josafat, Juda konung: »Villdu draga med mig mot Ramot i Gilead?» Han svarade honom: »Jagsåsom du, och mitt folk såsom ditt folk! Jag vill följa med digi striden.»018:004 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: »Fråga dockförst HERREN härom.»018:005 Då församlade Israels konung profeterna, fyra hundra män, ochfrågade dem: »Skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för attbelägra det, eller skall jag avstå därifrån?» De svarade: »Dragditupp; Gud skall giva det i konungens hand.»018:006 Men Josafat sade: »Finnes här ingen annan HERRENS profet, så attvi kunna fråga genom honom?»018:007 Israels konung svarade Josafat: »Här finnes ännu en man, Mika,Jimlas son, genom vilken vi kunna fråga HERREN; men han är migförhatlig, ty han profeterar aldrig lycka åt mig, utanbeständigt allenast olycka.» Josafat sade: »Konungen säge ickeså.»018:008 Då kallade Israels konung till sig en hovman och sade: »Skaffaskyndsamt hit Mika, Jimlas son.»018:009 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en påsin tron, iklädda sina skrudar; de sutto på en tröskplats vidSamarias port, under det att alla profeterna profeterade infördem.018:010 Då gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av järn och sade: »Såsäger HERREN: Med dessa skall du stånga araméerna, så att deförgöras.»018:011 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: »Dragupp mot Ramot i Gilead, så skall du bliva lyckosam; HERREN skallgiva det i konungens hand.»
018:012 Och budet som hade gått för att kalla på Mika talade till honomoch sade: »Det är så, att profeterna med en mun lova konungenlycka; så låt nu ock ditt tal stämma överens med deras, och lovaockså du lycka.»018:013 Men Mika svarade: »Så sant HERREN lever, jag skall allenast taladet som min Gud säger.»018:014 När han sedan kom till konungen, frågade konungen honom: »Mika,skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det,eller skall jag avstå därifrån?» Han svarade: »Dragen ditupp, såskolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.»018:015 Men konungen sade till honom: »Huru många gånger skall jagbesvärja dig att icke tala till mig annat än sanning i HERRENSnamn?»018:016 Då sade han: »Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, liktfår som icke hava någon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava ickenågon herre; må de vända tillbaka hem i frid, var och en tillsitt.'»018:017 Då sade Israels konung till Josafat: »Sade jag dig icke attdenne aldrig profeterar lycka åt mig, utan allenast olycka?»
018:018 Men han sade: »Hören alltså HERRENS ord. Jag såg HERREN sitta påsin tron och himmelens hela härskara stå på hans högra sida ochpå hans vänstra.018:019 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att dragaupp mot Ramot i Gilead, för att han må falla där?' Då sade denene så och den andre så.018:020 Slutligen kom anden fram och ställde sig inför HERREN och sade:'Jag vill locka honom därtill.' HERREN frågade honom: 'På vadsätt?'018:021 Han svarade: 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i allahans profeters mun.» Då sade han: 'Du må försöka att locka honomdärtill och du skall också lyckas; gå ut och gör så.'018:022 Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i dessa dinaprofeters mun, medan HERREN ändå har beslutit att olycka skallkomma över dig.»
018:023 Då trädde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag påkinden och sade: »På vilken väg har då HERRENS Ande gått bortifrån mig för att tala med dig?»018:024 Mika svarade: »Du skall få se det på den dag då du nödgasspringa från kammare till kammare för att gömma dig.»018:025 Men Israels konung sade: »Tagen Mika och fören honom tillbakatill Amon, hövitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.018:026 Och sägen: Så säger konungen: Sätten denne i fängelse ochbespisen honom med fångkost, till dess jag kommer välbehållentillbaka.»018:027 Mika svarade: »Om du kommer välbehållen tillbaka, så har HERRENicke talat genom mig.» Och han sade ytterligare: »Hören detta, Ifolk, allasammans.»
018:028 Så drog nu Israels konung jämte Josafat, Juda konung, upp tillRamot i Gilead.018:029 Och Israels konung sade till Josafat: »Jag vill förkläda mig,när jag drager ut i striden, men du må vara klädd i dina egnakläder.» Så förklädde sig Israels konung, när de drogo ut istriden.018:030 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sinavagnshövitsmän: »I skolen icke giva eder i strid med någon, varesig liten eller stor, utom med Israels konung allena.»018:031 När då hövitsmannen över vagnarna fingo se Josafat, tänkte de:»Detta är Israels konung», och omringade honom därför, i avsiktatt anfalla honom. Då gav Josafat upp ett rop, och HERRENhjälpte honom, Gud vände dem bort ifrån honom.018:032 Så snart nämligen hövitsmännen över vagnarna märkte att det ickevar Israels konung, vände de om och läto honom vara.018:033 Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade Israelskonung i en fog på rustningen. Då sade denne till sin körsven:»Sväng om vagnen och för mig ut ur hären, ty jag är sårad.»018:034 Och striden blev på den dagen allt häftigare, och Israelskonung höll sig ända till aftonen upprätt i sin vagn, vänd motaraméerna; men vid den tid då solen gick ned gav han upp andan.
019:001 Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen tillJerusalem.019:002 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sadetill honom: »Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du dåälska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENSförtörnelse över dig.019:003 Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotatAserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.»019:004 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter utbland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, ochförde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.019:005 Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer,särskilda för var stad.019:006 Och han sade till dessa domare: »Sen till, vad I gören; ty Idömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande,så ofta I dömen.019:007 Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt påvad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och hanhar icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.»019:008 Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna ochprästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till attdöma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vändetillbaka till Jerusalem,019:009 bjöd han dem och sade: »Så skolen I göra i HERRENS fruktan,redligt och med hängivet hjärta.019:010 Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, sombo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljesttillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen Ivarna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN,varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Såskolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.019:011 Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i allaHERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, ialla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmänunder eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERRENskall vara med den som är god.»
020:001 Därefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del avammoniterna för att strida mot Josafat.020:002 Och man kom och berättade detta för Josafat och sade: »En storhop kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram,och de äro redan i Hasason-Tamar (det är En-Gedi).»020:003 Då blev Josafat förskräckt och vände sin håg till att sökaHERREN; och han lät lysa ut en fasta över hela Juda.020:004 Och Juda församlade sig för att söka hjälp hos HERREN; ja, frånalla Juda städer kom man för att söka HERREN.020:005 Och Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling iHERRENS hus, framför den nya förgården,020:006 och sade:
»HERRE, våra fäders Gud, är icke du Gud i himmelen och den sområder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft ochmakt; och ingen finnes, som kan stå dig emot.020:007 Var det icke du, vår Gud, som fördrev detta lands inbyggare förditt folk Israel och gav det åt Abrahams, din väns, säd för evigtid?020:008 De fingo bo där, och de byggde dig där en helgedom åt ditt namn,i det de sade:020:009 'Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest ellerhungersnöd, så vilja vi träda upp inför detta hus och inför dig,ty ditt namn är i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vårnöd, och du skall då höra och hjälpa.'020:010 Se därför nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirsbergsbygd—genom vilkas område du icke tillstadde Israel attgå, när de kommo från Egyptens land, varför de ock togo en omvägbort ifrån dem och icke förgjorde dem—020:011 se huru dessa nu vedergälla oss, i det att de komma för attförjaga oss ur det land som är din besittning, och som du hargivit oss till besittning.020:012 Du, vår Gud, skall du icke hålla dom över dem? Ty vi förmå intetmot denna stora hop som kommer emot oss, och själva veta vi ickevad vi skola göra, utan till dig se våra ögon.»
020:013 Och hela Juda stod där inför HERREN med sina späda barn, sinahustrur och söner.020:014 Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son tillSakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, enlevit, av Asafs söner,020:015 och han sade: »Akten härpå, alla I av Juda, och I Jerusalemsinvånare, och du konung Josafat. Så säger HERREN till eder:Frukten icke och varen icke förfärade för denna stora hop, tystriden är icke eder, utan Guds.020:016 Dragen i morgon ned mot dem. De draga då upp på Hassishöjden,och I skolen träffa dem vid andan av dalen, framför Jeruelsöken.020:017 Men därvid bliver det icke eder sak att strida. I skolenallenast träda fram och stå stilla och se på, huru HERRENfrälsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varenicke förfärade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skallvara med eder.»020:018 Då böjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Judamän och Jerusalems invånare föllo ned för HERREN och tillbådoHERREN.020:019 Och de av leviterna, som tillhörde kehatiternas och koraiternasbarn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hög ochstark röst.
020:020 Men bittida följande morgon drogo de ut till Tekoas öken. Ochnär de drogo ut, trädde Josafat fram och sade: »Hören mig, I avJuda och I Jerusalems invånare. Haven tro på HERREN, eder Gud,så skolen I hava ro. Och tron på hans profeter, så skolen Ibliva lyckosamma.»020:021 Och sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp mänsom skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud,under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skullesjunga: »Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.»020:022 Och just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ettangrepp ske bakifrån på Ammons barn och Moab och folket ifrånSeirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevoslagna.020:023 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrån Seirsbergsbygd och gåvo dem till spillo och förgjorde dem; och när dehade gjort ände på folket ifrån Seir, hjälptes de åt att nedgöravarandra.
020:024 När sedan Juda män kommo upp på höjden, varifrån man kunde se utöver öknen, och vände sig mot fiendernas hop, fingo de se dessaligga döda på jorden, och ingen hade undkommit.020:025 Och när Josafat begav sig dit med sitt folk för att plundra ochtaga byte från dem, funno de där en myckenhet av gods och avdöda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig så mycketatt de icke kunde bära det. Och de fortsatte plundringen i tredagar; så stort var bytet.020:026 Men på fjärde dagen församlade de sig i Berakadalen; därlovade de HERREN, och därav fick det ställetnamnet Berakadalen, såsom det heter ännu i dag.
020:027 Därefter vände alla Judas och Jerusalems män, med Josafat ispetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hadeberett dem glädje genom vad som hade skett med deras fiender.020:028 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeteroch tågade till HERRENS hus.020:029 Och en förskräckelse ifrån Gud kom över alla de främmanderikena, när de hörde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.020:030 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lät honom få lugn påalla sidor.
020:031 Så regerade Josafat över Juda. han var trettiofem år gammal,när han blev konung, och han regerade tjugufem år iJerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.020:032 Och han vandrade på sin fader Asas väg, utan att vika av ifrånden; han gjorde nämligen vad rätt var i HERRENS ögon.020:033 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, och ännu hade folketicke vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
020:034 Vad nu mer är att säga om Josafat, om hans första tid såväl somom hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons,krönika, som är upptagen i boken om Israels konungar.
020:035 Men sedan förband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israelskonung, fastän denne var ogudaktig i sina gärningar;020:036 han förband sig med honom för att bygga skepp som skulle gå tillTarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber.020:037 Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat;han sade: »Därför att du har förbundit dig med Ahasja, skallHERREN låta ditt företag bliva om intet.» Och somliga av skeppenledo skeppsbrott, så att de icke kunde gå till Tarsis.
021:001 Och Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begraven hossina fäder i Davids stad. Och hans son Joram blev konung efterhonom.021:002 Denne hade bröder, söner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja,Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro söner tillJosafat, Israels konung.021:003 Och deras fader gav dem stora skänker i silver och guld ochdyrbarheter, därtill ock fasta städer i Juda; men konungadömethade han givit åt Joram, ty denne var den förstfödde.021:004 När Joram nu hade övertagit sin faders konungadöme och befästsig däri, dräpte han alla sina bröder med svärd, så ock några avIsraels furstar,
021:005 Joram var trettiotvå år gammal, är han blev konung, och hanregerade åtta år i Jerusalem.021:006 Men han vandrade på Israels konungars väg, såsom Ahabs hus hadegjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vadont var i HERRENS ögon.021:007 Dock ville HERREN icke fördärva Davids hus, för det förbundsskull som han hade slutit med David, och enligt sitt löfte, atthan skulle låta honom och hans söner hava en lampa för alltid.
021:008 I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen konungöver sig.021:009 Då drog Joram dit med sina hövitsmän och med alla sinastridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall på edoméerna,som hade omringat honom, och slog dem och hövitsmännen överderas vagnar.021:010 Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrånända till denna dag. Vid samma tid avföll ock Libna från hansvälde, därför att han hade övergivit HERREN, sina fäders Gud.021:011 Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde såJerusalems invånare till trolös avfällighet och förförde Juda.
021:012 Men en skrivelse kom honom till handa från profeten Elia, sålydande: »Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har ickevandrat på din fader Josafats vägar eller på Asas, Juda konungs,vägar,021:013 utan du har vandrat på Israels konungars väg och förlett Judaoch Jerusalems invånare till trolös avfällighet, på samma sättsom Ahabs hus förledde till avfällighet; du har också dräpt dinabröder, dem som hörde till din faders hus, och som voro bättreän du.021:014 Därför skall HERREN låta en stor hemsökelse drabba ditt folk, såock dina barn och dina hustrur och allt vad du äger;021:015 och själv skall du träffas av svår sjukdom, en sjukdom i dinainälvor, så svår att dina inälvor, efter år och dagar, skolafalla ut i följd av sjukdomen.»
021:016 Och HERREN uppväckte mot Joram filistéernas ande och de araberssom bodde närmast etiopierna;021:017 och de drogo upp mot Juda och bröto in där och förde bort alltgods som fanns i konungens hus, därtill ock hans söner ochhustrur, så att han icke hade kvar någon av sina söner förutomJoahas, sin yngste son.021:018 Och efter allt detta hemsökte HERREN honom med en obotligsjukdom i inälvorna.021:019 Och efter år och dagar, när två år voro förlidna, föllo hansinälvor ut i följd av sjukdomen, och han dog i svåra plågor; menhans folk anställde ingen förbränning till hans ära, såsom dehade gjort efter hans fäder.021:020 Han var trettiotvå år gammal, när han blev konung, och hanregerade åtta år i Jerusalem. Och han gick bort utan att blivasaknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke ikonungagravarna.
022:001 Och Jerusalems invånare gjorde Ahasja, hans yngste son, tillkonung efter honom; ty alla de äldre hade blivit dräpta av denrövarskara som med araberna hade kommit till lägret. Så blev dåAhasja, Jorams son, konung i Juda.022:002 Fyrtiotvå år gammal var Ahasja, är han blev konung, ock hanregerade ett år i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, Omrisdotter.022:003 Också han vandrade på Ahabs hus' vägar, ty hans moder var hansrådgiverska i ogudaktighet.022:004 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon likasom Ahabs hus; tydärifrån tog han, efter sin faders död, sina rådgivare, tillsitt eget fördärv.022:005 Det var ock deras råd han följde, när han drog åstad med Joram,Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen iAram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev sårad av araméerna.022:006 Då vände han tillbaka, för att i Jisreel låta hela sig från desår som han hade fått vid Rama, i striden mot Hasael, konungen iAram. Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned för attbesöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne låg sjuk.022:007 Men till Ahasjas fördärv var det av Gud bestämt att han skullekomma till Joram. Ty när han hade kommit dit, for han med Joramför att möta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till attutrota Ahabs hus.022:008 Så hände sig att Jehu, när han utförde straffdomen över Ahabshus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja,som voro i Ahasjas tjänst, och dräpte dem.022:009 Sedan sökte han efter Ahasja; och man grep denne, där han höllsig gömd i Samaria, och förde honom till Jehu och dödadehonom. Men därefter begrovo de honom, ty de sade: »Han var dockson till Josafat, som sökte HERREN av allt sitt hjärta.» Och avAhasjas hus fanns sedan ingen dom förmådde övertagakonungadömet.
022:010 När nu Atalja, Ahasjas moder, förnam att hennes son var död,stod hon upp och förgjorde hela konungasläkten i Judahus.022:011 Men just när konungabarnen skulle dödas, tog konungadotternJosabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, idet att han förde honom jämte hans amma in i sovkammaren; därhöll Josabeat, konung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru—som ju ock var Ahasjas syster—honom dold för Atalja, så attdenna icke fick döda honom.022:012 Sedan var han hos dem i Guds hus, där han förblev gömd i sex år,medan Atalja regerade i landet.
023:001 Men i det sjunde året tog Jojada mod till sig och förband sigmed underhövitsmännen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanansson, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat,Sikris son.023:002 Dessa foro därefter omkring i Juda och församlade leviterna uralla Juda städer, så ock huvudmännen för Israels familjer. Ochnär de kommo till Jerusalem,023:003 Slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med konungen. OchJojada sade till dem: »Konungens son skall nu vara konung, såsomHERREN har talat angående Davids söner.023:004 Detta är alltså vad I skolen göra: en tredjedel av eder,nämligen de präster och leviter som hava att inträda ivakthållningen på sabbaten, skall stå på vakt vid trösklarna023:005 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vidJesodporten; och allt folket skall vara på förgårdarna tillHERRENS hus.023:006 Dock må ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviternagå in i HERRENS hus; dessa må gå in, ty de äro heliga. Men alltdet övriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit demiakttaga.023:007 Och leviterna skola ställa sig runt omkring konungen, var och enmed sina vapen i handen; och om någon vill tränga sig in ihuset, skall han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sighan går in eller ut.»
023:008 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prästen Jojada hadebjudit dem, var och en av dem tog sina män, både de som skulleinträda i vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgådärifrån på sabbaten, ty prästen Jojada lät ingen avdelning varafri ifrån tjänstgöring.023:009 Och prästen Jojada gav åt underhövitsmännen de spjut och desköldar av olika slag, som hade tillhört konung David, och somfunnos i Guds hus.023:010 Och han ställde upp allt folket, var och en med sitt vapen ihanden, från husets södra sida till husets norra sida, motaltaret och mot huset, runt omkring konungen.023:011 Därefter förde de ut konungasonen och satte på honom kronan ochgåvo honom vittnesbördet och gjorde honom till konung; ochJojada och hans söner smorde honom och ropade: »Leve konungen!»
023:012 När Atalja nu hörde folkets rop, då de skyndade fram och hylladekonungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.023:013 Där fick hon då se konungen stå vid sin pelare, nära ingången,och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fickhöra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna, ochhuru sångarna med sina instrumenter ledde hyllningssången. Dårev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Sammansvärjning!Sammansvärjning!»023:014 Men prästen Jojada lät underhövitsmännen som anförde skaranträda fram, och han sade till dem: »Fören henne ut mellan leden,och om någon följer henne, så må han dödas med svärd.» Prästenförbjöd dem nämligen att döda henne i HERRENS hus.023:015 Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit fram dit därHästporten för in i konungshuset, dödade de henne där.