023:016 Och Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket ochkonungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.023:017 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det ochslog sönder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals präst,dräpte de framför altarna.023:018 Därefter ställde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betroddedetta värv åt de levitiska prästerna, dem som David hade indelati klasser för tjänstgöringen i HERRENS hus, till att offrabrännoffer åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses lag, medjubel och sång, efter Davids anordning.023:019 Och han ställde dörrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, föratt ingen skulle komma in, som på något sätt var oren.023:020 Och han tog med sig underhövitsmännen och de förnämsta ochmäktigaste bland folket och hela folkmängden och förde konungenned från HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom Övreporten; och de satte konungen på konungatronen.023:021 Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. MenAtalja hade de dödat med svärd.
024:001 Joas var sju år gammal, när han blev konung, och han regeradefyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba.024:002 Och Joas gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, så länge prästenJojada levde.024:003 Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han födde söner ochdöttrar.
024:004 Därefter blev Joas betänkt på att upphjälpa HERRENS hus.024:005 Och han församlade prästerna och leviterna och sade till dem:»Faren vart år ut till Juda städer, och samlen från hela Israelin penningar till att sätta eder Guds hus i stånd; och I skolenbedriva denna sak med skyndsamhet.» Men leviterna skyndade sigicke.024:006 Då kallade konungen till sig översteprästen Jojada och sade tillhonom: »Varför har du icke tillhållit leviterna att från Judaoch Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tjänare Mose pålade,och som Israels församling skulle erlägga till vittnesbördetstabernakel?024:007 Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, söner hava fördärvat Gudhus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de använttill Baalerna.»
024:008 På konungens befallning gjorde man därefter en kista och ställdeden utanför porten till HERREN hus.024:009 Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Gudstjänare Mose hade pålagt Israel i öknen skulle erläggas åtHERREN.024:010 Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar medglädje och kastade dem i kistan, till dess att allt varinsamlat.024:011 Och när tid blev att genom leviternas försorg föra kistan tillde granskningsmän som konungen hade förordnat, och dessa dåmärkte att mycket penningar fanns i den, då kommo konungenssekreterare och översteprästens tillsyningsman och tömde kistanoch buro den sedan tillbaka till dess plats. Så gjorde de gångefter annan och samlade in penningar i myckenhet.024:012 Därefter lämnade konungen och Jojada dessa åt den som skulleutföra arbetet på HERRENS hus, och lejde stenhuggare ochtimmermän till att upphjälpa HERRENS hus, så ock järn- ochkopparsmeder till att sätta HERRENS hus i stånd.024:013 Och de som utförde arbetet bedrevo det så, att arbetet gickframåt under deras händer, Och de återställde Guds hus i dessförra skick och satte det i gott stånd.024:014 Och när de hade slutat, buro de återstoden av penningarna tillkonungen och Jojada; och man gjorde därav kärl till HERRENS hus,kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guldoch silver Och man offrade brännoffer i HERRENS hus beständigt,så länge Jojada levde.
024:015 Men Jojada blev gammal och mätt på att leva och dog så; etthundra trettio år gammal var han vid sin död.024:016 Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, därför atthan hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.
024:017 Men efter Jojadas död kommo Juda furstar och föllo ned förkonungen; då lyssnade konungen till dem.024:018 Och de övergåvo HERRENS, sina fäders Guds, hus och tjänadeAserorna och avgudarna. Då kom förtörnelse över Juda ochJerusalem genom den skuld de så ådrogo sig.024:019 Och profeter sändes ibland dem för att omvända dem till HERREN;och dessa varnade dem, men de lyssnade icke därtill.
024:020 Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med GudsAndes kraft, och han trädde fram inför folket och sade till dem:»Så säger Gud: Varför överträden I HERRENS bud, eder själva tillingen fromma? Eftersom I haven övergivit HERREN, har han ockövergivit eder.»024:021 Då sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligtkonungens befallning, på förgården till HERRENS hus.024:022 Ty konung Joas tänkte icke på den kärlek som Jojada, dennesfader, hade bevisat honom, utan dräpte hans son. Men denne sadei sin dödsstund: »Må HERREN se detta och utkräva det.»
024:023 Och när året hade gått till ända, drog araméernas här upp mothonom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade urfolket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo sände detill konungen i Damaskus.024:024 Ty fastän araméernas här som då ryckte an utgjorde allenast enringa skara, gav HERREN likväl i deras hand en mycket talrikhär, därför att folket hade övergivit HERREN, sina fädersGud. Så fingo de utföra straffdomen över Joas.
024:025 Och när dessa drogo bort ifrån honom—ty de lämnade honom kvarilla sjuk—sammansvuro sig hans tjänare mot honom, därför atthan hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och dräpte honompå hans säng; detta blev hans död. Och man begrov honom iDavids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna.024:026 Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son tillammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.024:027 Men om hans söner, och om de många profetior som förkunnades mothonom, och om huru Guds hus åter upprättades, härom är skrivet i»Utläggning av Konungaboken». Och hans son Amasja blev konungefter honom.
025:001 Amasja var tjugufem år gammal, när han blev konung, och hanregerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan,från Jerusalem.025:002 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke av fullthängivet hjärta.025:003 Och sedan hans konungadöme hade blivit befäst, lät han dräpadem av sina tjänare, som hade dödat hans fader, konungen.025:004 Men deras barn dödade han icke, utan handlade i enlighet med vadföreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt:»Föräldrarna skola icke dö för sina barns skull, och barnenskola icke dö för sina föräldrars skull, utan var och en skalldö genom sin egen synd.»
025:005 Och Amasja församlade Juda barn och lät dem ställa upp sig eftersina familjer, efter sina över- och under- hövitsmän, hela Judaoch Benjamin. Därefter inmönstrade han dem som voro tjugu årgamla eller därutöver, och fann dem utgöra tre hundra tusenutvalda stridbara män, som kunde föra spjut och sköld.025:006 Därtill lejde han för hundra talenter silver ett hundra tusentappra stridsmän ur Israel.025:007 Men en gudsman kom till honom och sade: »O konung, låt ickeIsraels här draga åstad med dig, ty HERREN är icke med Israel,icke med hela hopen av Efraims barn;025:008 utan du själv må allena draga åstad. Grip verket an, gåfrimodigt ut i striden. Gud skall eljest låta dig komma på fallgenom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och att stjälpa.»025:009 Amasja sade till gudsmannen: »Men huru skall det då gå med dehundra talenterna som jag har givit åt skaran från Israel?»Gudsmannen svarade: »HERREN kan väl giva dig mer än det.»025:010 Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom frånEfraim och lät dem gå hem igen. Häröver blevo dessa högeligenförgrymmade på Juda och vände tillbaka hem i vredesmod.
025:011 Men Amasja tog mod till sig och tågade ut med sitt folk och drogtill Saltdalen och nedgjorde där av Seirs barn tio tusen.025:012 Och Juda barn togo andra tio tusen till fånga levande; dem fördede upp på spetsen av en klippa och störtade dem ned frånklippspetsen, så att de alla krossades.025:013 Men de som tillhörde den skara som Amasja hade sänt tillbaka,och som icke hade fått gå med honom ut i striden, företogoplundringståg i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon;och de nedgjorde tre tusen av invånarna och togo stort byte.
025:014 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna,förde han med sig Seirs barns gudar och ställde upp dem tillgudar åt sig; och han tillbad inför dem och tände offereld åtdem.025:015 Då upptändes HERRENS vrede mot Amasja, och han sände till honomen profet; denne sade till honom: »Varför söker du detta folksgudar, som ju icke hava kunnat rädda sitt eget folk ur dinhand?»025:016 När denne så talade till honom, svarade han honom: »Hava vi sattdig till konungens rådgivare? Håll upp, om du icke vill att manskall dräpa dig.» Då höll profeten upp och sade: »Jag förstår nuatt Gud har beslutit att fördärva dig, eftersom du gör på dettasätt och icke vill höra på mitt råd.»
025:017 Och sedan Amasja, Juda konung, hade hållit rådplägning, sändehan till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung,och lät säga: »Kom, låt oss drabba samman med varandra.»025:018 Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, ochlät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedernpå Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son tillhustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram övertörnbusken och trampade ned den.025:019 Du tänker på huru du har slagit Edom, och däröver förhäver du digditt hjärta och vill vinna ännu mer ära. Men stanna nu hemma.Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig tillfall?»025:020 Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, föratt de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade söktEdoms gudar.025:021 Så drog då Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman medvarandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hörtill Juda.025:022 Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och entill sin hydda.025:023 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blevtagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och närdenne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ned ett stycke avJerusalems mur, från Efraimsporten ända till Poneporten, fyrahundra alnar.025:024 Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i Gudshus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, därtill ockgisslan, och vände så tillbaka till Samaria.
025:025 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efterJoas', Joahas' sons, Israels konungs, död.025:026 Vad nu mer är att säga om Amasja, om hans första tid såväl somom hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas ochIsraels konungar.025:027 Och från den tid då Amasja vek av ifrån HERREN begynte mananstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, så att hanmåste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis, ochdessa dödade honom där.025:028 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begrov honom hoshans fäder i Juda huvudstad.
026:001 Och allt folket i Juda tog Ussia, som då var sexton år gammal,och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.026:002 Det var han som befäste Elot, och han lade det åter under Juda,sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.026:003 Ussia var sexton år gammal, när han blev konung, och hanregerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja,från Jerusalem.026:004 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hansfader Amasja hade gjort.026:005 Och han sökte Gud, så länge Sakarja levde, han som aktade påGuds syner. Och så länge han sökte HERREN, lät Gud det gå honomväl.026:006 Han drog ut och stridde mot filistéerna och bröt ned Gats,Jabnes och Asdods murar; och han byggde städer på Asdods områdeoch annorstädes i filistéernas land.026:007 Och Gud hjälpte honom mot filistéerna och mot de araber sombodde i Gur-Baal och mot maoniterna.026:008 Och ammoniterna måste giva skänker åt Ussia, och ryktet om honomsträckte sig ända till Egypten, ty han blev övermåttan mäktig.
026:009 Och Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten och överDalporten och över Vinkeln och befäste dem.026:010 Han byggde ock torn i öknen och högg ut många brunnar, ty hanhade mycken boskap, både i låglandet och på slätten. Jordbruks-och vingårdsarbetare hade han i bergsbygden och på de bördigafälten, ty han var en vän av åkerbruk.026:011 Och Ussia hade en krigshär som drog ut till strid i avdeladeskaror, med en mansstyrka som hade blivit fastställd vidmönstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannenMaaseja, under överinseende av Hananja, en av konungenshövitsmän.026:012 Hela antalet av de tappra stridsmän som voro huvudmän förfamiljerna var två tusen sex hundra.026:013 Under deras befäl stod en krigshär av tre hundra sju tusen femhundra män, som stridde med kraft och mod och voro konungenshjälp mot fienden.026:014 Och Ussia försåg hela denna här med sköldar, spjut, hjälmar,pansar och bågar, så ock med slungstenar.026:015 Och han lät i Jerusalem göra krigsredskap, konstmässigtuttänkta, till att sätta upp på tornen och på murarnas hörn, föratt med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honomgick ut vida omkring, ty underbart hjälptes han fram till makt.026:016 Men när han nu var så mäktig, blev hans hjärta högmodigt, så atthan gjorde vad fördärvligt var; han förbröt sig trolöst motHERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel för attantända rökelse på rökelsealtaret.026:017 Då gick prästen Asarja ditin efter honom, åtföljd av åttioHERRENS präster, oförskräckta män.026:018 Dessa trädde fram mot konung Ussia och sade till honom: »Det höricke dig till, Ussia, att antända rökelse åt HERREN, utan dettillhör prästerna, Arons söner, som är helgade till att antändarökelse. Gå ut ur helgedomen, ty du har begått en förbrytelse,och HERREN Gud skall icke låta detta lända dig till ära.»026:019 Då for Ussia ut i vrede, där han stod med ett rökelsekar i sinhand för att antända rökelse. Men just som han for ut motprästerna, slog spetälska ut på hans panna, i prästernasnärvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rökelsealtaret.026:020 Och när översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig tillhonom och fingo se att han var spetälsk i pannan, drevo de honomstrax ut därifrån. Själv skyndade han också ut, eftersom HERRENså hemsökte honom.026:021 Sedan var konung Ussia spetälsk för hela sitt liv och bodde iett särskilt hus såsom spetälsk, ty han var utesluten frånHERRENS hus. Hans son Jotam förestod då konungens hus och dömdefolket i landet.
026:022 Vad nu mer är att säga om Ussia, om hans första tid såväl som omhans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.026:023 Och Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begrov honomhos hans fäder, ute på konungagravens mark, detta med tankedärpå att han hade varit spetälsk. Och hans son Jotam blevkonung efter honom.
027:001 Jotam var tjugufem år gammal när han blev konung, och hanregerade sexton år i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoksdotter.027:002 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hansfader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke trängde in iHERRENS tempel; men folket gjorde ännu vad fördärvligt var.027:003 Han byggde Övre porten till HERRENS hus, och på Ofelmurenutförde han stora byggnadsarbeten.027:004 Därtill byggde han städer i Juda bergsbygd, och i skogarnabyggde han borgar och torn.027:005 Och när han så kom i strid med Ammons barns konung, blev han demövermäktig, så att Ammons barn det året måste giva honom etthundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korerkorn. Lika mycket måste Ammons barn erlägga åt honom också nästaår och året därpå.027:006 Så mäktig blev Jotam, därför att han vandrade ståndaktigt införHERREN, sin Gud.
027:007 Vad nu mer är att säga om Jotam och om alla hans krig och andraföretag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Judakonungar.027:008 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och hanregerade sexton år i Jerusalem.027:009 Och Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom iDavids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.
028:001 Ahas var tjugu år gammal när han blev konung, och han regeradesexton år i Jerusalem. Han gjorde icke vad rätt var i HERRENSögon, såsom hans fader David,028:002 utan vandrade på Israels konungars väg; ja, han lät ock göragjutna beläten åt Baalerna.028:003 Och själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände uppsina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk somHERREN hade fördrivit för Israels barn.028:004 Och han frambar offer och tände offereld på höjderna ochkullarna och under alla gröna träd.
028:005 Därför gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungenshand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop fångaroch förde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israelskonungs hand, så att denne tillfogade honom ett stort nederlag.028:006 Ty Peka, Remaljas son, dräpte av Juda ett hundra tjugu tusen manpå en enda dag, allasammans stridbara män. Detta skedde därföratt de hade övergivit HERREN, sina fäders Gud.028:007 Och Sikri, en tapper man från Efraim, dräpte Maaseja,konungasonen, och Asrikam, slottshövdingen, och Elkana,konungens närmaste man.028:008 Och Israels barn bortförde från sina bröder två hundra tusenfångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar, och togodärjämte mycket byte från dem och förde bytet till Samaria.
028:009 Men där var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mothären, när den kom till Samaria, och sade till dem: »Se, i sinvrede över Juda har HERREN, edra fäders Gud, givit dem i ederhand, men I haven dräpt dem med en hätskhet som har nått upptill himmelen.028:010 Och nu tänken I göra Judas och Jerusalems barn till trälar ochträlinnor åt eder. Därmed dragen I ju allenast skuld över edersjälva inför HERREN, eder Gud.028:011 Så hören mig nu: Sänden tillbaka fångarna som I haven tagit frånedra bröder; ty HERRENS vrede är upptänd mot eder.»
028:012 Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja,Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, ochAmasa, Hadlais son, stodo då upp och gingo emot dem som kommofrån kriget028:013 och sade till dem: »I skolen icke föra dessa fångar hitin; ty Iförehaven något som drager skuld över oss inför HERREN, ochvarigenom I ytterligare föröken våra synder och vår skuld. Vårskuld är ju redan stor nog, och vrede är upptänd mot Israel.»028:014 Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför deöverste och hela församlingen.028:015 Och de nämnda männen stodo upp och togo sig an fångarna. Allasom voro nakna bland dem klädde de upp med vad de hade tagitsåsom byte; de gåvo dem kläder och skor, mat och dryck, ochsmorde dem med olja, och alla som icke orkade gå läto de sättasig upp på åsnor, och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, tillderas bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
028:016 Vid samma tid sände konung Ahas bud till konungarna i Assyrien,med begäran att de skulle hjälpa honom.028:017 Ty förutom allt annat hade edoméerna kommit och slagit Juda ochtagit fångar.028:018 Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland ochsydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, så ockSoko med underlydande orter, Timna med underlydande orter ochGimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.028:019 Ty HERREN ville förödmjuka Juda, för Ahas', den israelitiskekonungens, skull, därför att denne hade vållat oordning i Judaoch varit otrogen mot HERREN.028:020 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom ochangrep honom, i stället för att understödja honom.028:021 Ty fastän Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och deöverstes hus och gav allt åt konungen i Assyrien, så hjälpte dethonom dock icke.028:022 Och i sin nöd försyndade sig samme konung Ahas ännu mer genomotrohet mot HERREN.028:023 Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, som hade slagithonom; ty han tänkte: »Eftersom de arameiska konungarnas gudarhava förmått hjälpa dem, vill jag offra åt dessa gudar, för attde ock må hjälpa mig.» Men i stället var det dessa som kommohonom och hela Israel på fall.028:024 Ahas samlade ihop de kärl som funnos i Guds hus och bröt sönderkärlen i Guds hus och stängde igen dörrarna till HERRENS hus,och gjorde sig altaren i vart hörn i Jerusalem.028:025 Och i var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för attdär tända offereld åt andra gudar, och han förtörnade så HERREN,sina fäders Gud.
028:026 Vad nu mer är att säga om honom och om alla hans företag, underhans första tid såväl som under hans sista, det finnesupptecknat i boken om Judas och Israels konungar.028:027 Och Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom iJerusalem, inne i själva staden; de lade honom nämligen icke iIsraels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efterhonom.
029:001 Hiskia var tjugufem år gammal, när han blev konung, och hanregerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abia,Sakarjas dotter.029:002 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hansfader David hade gjort.
029:003 I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade handörrarna till HERRENS hus och satte dem i stånd029:004 Och han lät hämta prästerna och leviterna och församlade dem påden öppna platsen mot öster.029:005 Och han sade till dem: »Hören mig, I leviter. Helgen nu edersjälva, och helgen HERRENS, edra fäders Guds, hus, och skaffenorenheten ut ur helgedomen.029:006 Ty våra fäder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vårGuds, ögon och övergåvo honom; de vände sitt ansikte bort ifrånHERRENS boning och vände honom ryggen.029:007 De stängde ock igen dörrarna till förhuset, släckte ut lamporna,tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åtIsraels Gud.029:008 Därför har HERRENS förtörnelse kommit över Juda och Jerusalem,och han har gjort dem till en varnagel, till ett föremål förhäpnad och begabberi, såsom I sen med egna ögon.029:009 Ja, därför hava ock våra fäder fallit för svärd, och våra söneroch döttrar och hustrur hava fördenskull kommit i fångenskap.029:010 Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med HERREN,Israels Gud, för att hans vredes glöd må vända sig ifrån oss.029:011 Så varen nu icke försumliga, mina barn, ty eder har HERRENutvalt till att stå inför hans ansikte och göra tjänst införhonom, till att vara hans tjänare och antända rökelse åthonom.»
029:012 Då stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjasson, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, ochAsarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, ochEden, Joas son;029:013 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja ochMattanja;029:014 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja ochUssiel.029:015 Dessa församlade nu sina bröder och helgade sig och gingo, såsomkonungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in för attrena HERRENS hus.029:016 Men prästerna gingo in i det inre av HERRENS hus för att renadet, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut påförgården till HERRENS hus; där togo leviterna emot den och burout den i Kidrons dal.029:017 De begynte att helga templet på första dagen i första månaden,och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till HERRENSförhus och helgade sedan HERRENS hus under åtta dagar; och påsextonde dagen i första månaden hade de fullgjort sitt arbete.029:018 Då gingo de in till konung Hiskia och sade: »Vi hava renat helaHERRENS hus och brännoffersaltaret med alla dess tillbehör ochskådebrödsbordet med alla dess tillbehör.029:019 Och alla de kärl som konung Ahas under sin regering i sinotrohet förkastade, dem hava vi återställt och helgat, och destå nu framför HERRENS altare.»
029:020 Då lät konung Hiskia bittida om morgonen församla de överste istaden och gick upp i HERRENS hus.029:021 Och man förde fram sju tjurar, sju vädurar och sju lamm, så ocksju bockar till syndoffer för riket och för helgedomen och förJuda; och han befallde Arons söner, prästerna, att offra dettapå HERRENS altare.029:022 Då slaktade de fäkreaturen, och prästerna togo upp blodet ochstänkte det på altaret; därefter slaktade de vädurarna ochstänkte blodet på altaret; sedan slaktade de lammen och stänkteblodet på altaret.029:023 Därefter förde de syndoffersbockarna fram inför konungen ochförsamlingen, och de lade sina händer på dem.029:024 Och prästerna slaktade dem och läto deras blod såsom syndofferkomma på altaret, till försoning för hela Israel; ty konungenhade befallt att offra dessa brännoffer och syndoffer för helaIsrael.
029:025 Och han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i HERRENShus med cymbaler, psaltare och harpor, såsom David och Gad,konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet häromvar givet av HERREN genom hans profeter.029:026 Och leviterna ställde upp sig med Davids instrumenter, ochprästerna med trumpeterna.029:027 Och Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret;och på samma gång som offret begynte, begynte ock HERRENS sångljuda jämte trumpeterna, och detta under ledning av Davids,Israels konungs, instrumenter.029:028 Och hela församlingen föll ned, under det att sången sjöngs ochtrumpeterna skallade—allt detta ända till dess brännoffretvar fullbordat.029:029 Och när de hade offrat brännoffret, knäböjde konungen och allasom voro där tillstädes med honom, och tillbådo.029:030 Och konung Hiskia och de överste befallde leviterna att lovaHERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjöngo hans lovmed glädje och böjde sig ned och tillbådo.
029:031 Och Hiskia tog till orda och sade: »I haven nu tagithandfyllning till HERRENS tjänst. Så träden nu hit och förenfram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.» Då fördeförsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som avsitt hjärta manades därtill offrade brännoffer.029:032 Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram varsjuttio tjurar, ett hundra vädurar och två hundra lamm, alladessa till brännoffer åt HERREN.029:033 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djurav småboskapen.029:034 Men prästerna voro för få, så att de icke kunde draga av hudenpå alla brännoffersdjuren; därför understöddes de av sina bröderleviterna, till dess detta göromål var fullgjort, och till dessprästerna hade helgat sig. Ty i fråga om att helga sig hadeleviterna visat sig mer rättsinniga än prästerna.029:035 Också var antalet stort av brännoffer, vartill kommofettstyckena från tackoffren, så ock de drickoffer som hördetill brännoffren.
Så blev det ordnat med tjänstgöringen i HERRENS hus.029:036 Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berettåt folket; ty helt oväntat hade detta kommit till stånd.
030:001 Därefter sände Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrevockså brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma tillHERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds,påskhögtid.030:002 Och konungen och hans förnämsta män och hela församlingen iJerusalem enade sig om att hålla påskhögtiden i andra månaden;030:003 ty de kunde icke hålla den nu genast, eftersom prästerna ännuicke hade helgat sig i tillräckligt antal och folket icke hadehunnit församla sig till Jerusalem.030:004 Därför syntes det konungen och hela församlingen rätt att göraså.030:005 Och de beslöto att låta utropa i hela Israel, från Beer-Sebaända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, IsraelsGuds, påskhögtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hållit densamfällt, såsom föreskrivet var.
030:006 Så begåvo sig då ilbuden åstad med breven från konungen och hansförnämsta män och drogo genom hela Israel och Juda, enligtkonungens befallning, och sade: »I Israels barn, vänden om tillHERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vändaom till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriskakonungarnas hand.030:007 Och varen icke såsom edra fäder och bröder, som voro otrogna motHERREN, sina fäders Gud, så att han prisgav dem åt förödelse,såsom I själva haven sett.030:008 Varen alltså nu icke hårdnackade såsom edra fäder, utanunderkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den somhan har helgat för evig tid, och tjänen HERREN, eder Gud, på detatt hans vredes glöd må vända sig ifrån eder.030:009 Ty om I vänden om till HERREN, skola edra bröder och edra barnfinna barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att de fåvända tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, är nådigoch barmhärtig, och han skall icke vända sitt ansikte ifråneder, om I vänden om till honom.»030:010 Och ilbuden foro ifrån stad till stad i Efraims och Manasse landoch ända till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottadedem.030:011 Dock funnos några i Aser, Manasse och Sebulon, som ödmjukade sigoch kommo till Jerusalem.030:012 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem ettendräktigt hjärta till att göra efter vad konungen och deöverste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.
030:013 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem för att hålla detosyrade brödets högtid i andra månaden, en mycket storförsamling.030:014 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos iJerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort ochkastade dem i Kidrons dal.030:015 Och de slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden;prästerna och leviterna, som nu kände blygsel och därför hadehelgat sig, förde därvid fram brännoffer till HERRENS hus.030:016 Och de inställde sig till tjänstgöring på sina platser, såsomdet var föreskrivet för dem, efter gudsmannen Moses lag; ochprästerna stänkte med blodet, sedan de hade tagit emot det avleviterna.030:017 Ty många funnos i församlingen, som icke hade helgat sig; därförmåste leviterna slakta påskalammen för alla som icke voro rena,och så helga dem åt HERREN.030:018 Det var nämligen en myckenhet av folket, många från Efraim ochManasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan åtopåskalammet på annat sätt än föreskrivet var. Men Hiskia hadebett för dem och sagt: »HERREN, den gode, förlåte var och en030:019 som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fädersGud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.»030:020 Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.
030:021 Så höllo Israels barn, de som då voro tillstädes i Jerusalem,det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje; ochleviterna och prästerna lovade HERREN var dag med kraftigainstrumenter, HERREN till ära.030:022 Och Hiskia talade vänligt till alla de leviter som voro välförfarna i HERRENS tjänst. Och de åto av högtidsoffren under desju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN,sina faders Gud.030:023 Och hela församlingen enade sig om att hålla högtid under ännusju dagar; och så höll man högtid med glädje också under de sjudagarna.030:024 Ty Hiskia, Juda konung, hade såsom offergärd givit åtförsamlingen ett tusen tjurar och av småboskapen sju tusen djur,och de överste hade såsom offergärd givit åt församlingen etttusen tjurar och av småboskapen tio tusen djur. Och ett stortantal präster helgade sig.030:025 Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna,så ock hela församlingen av dem som hade kommit från Israel,ävensom de främlingar som hade kommit från Israels land, ellersom bodde i Juda.030:026 Och i Jerusalem var stor glädje; ty alltsedan Salomos, Davidssons, Israels konungs, tid hade icke något sådant som dettaskett i Jerusalem.030:027 Och de levitiska prästerna stodo upp och välsignade folket, ochderas röst blev hörd, och deras bön kom till himmelen, hansheliga boning.
031:001 När nu allt detta var till ända, drogo alla israeliter som hade varit där tillstädes ut till Juda städer och slogo sönder stoderna, höggo ned Aserorna och bröto ned offerhöjderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort ände på dem; sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin egendom.
031:002 Och Hiskia förordnade om prästernas och leviternas avdelningar,alltefter som de tillhörde den ena eller den andra avdelningen,så att var och en av såväl prästerna som leviterna fick sittbestämda göromål, när brännoffer och tackoffer skulle offras,till att därvid göra tjänst och tacka och lovsjunga i portarnatill HERRENS läger.031:003 Och konungen anslog en del av sin egendom till brännoffren,nämligen till att offra brännoffer morgon och afton, och tillatt offra brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och vidhögtiderna, såsom det var föreskrivet i HERRENS lag.031:004 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva prästernaoch leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vidHERRENS lag.031:005 Och när denna befallning blev känd, gåvo Israels barn rikligenen förstling av säd, vin, olja och honung och av all markensavkastning; och tionde av allt förde de fram i myckenhet.031:006 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda städer, fördeock fram tionde av fäkreatur och små boskap, så ock tionde avde heliga gåvor som helgades åt HERRENS, deras Gud, och lade uppdem i särskilda högar.031:007 I tredje månaden begynte de att lägga upp högarna, och i sjundemånaden hade de slutat därmed.031:008 När då Hiskia och de överste kommo och sågo högarna, prisade deHERREN och hans folk Israel.031:009 Och Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna.031:010 Då svarade honom översteprästen Asarja, av Sadoks hus, och sade;»Alltsedan man begynte föra fram offergärden till HERRENS hus,hava vi ätit och blivit mätta och dock fått mycket kvar; tyHERREN har välsignat sitt folk, och vad som är kvar är dennastora rikedom.»
031:011 Och Hiskia befallde att man skulle inreda förrådskamrar iHERRENS hus, och man inredde sådana.031:012 Och i dem förde man in offergärden och tionden och de heligagåvorna, allt på heder och tro. Och överuppsyningsman därövervar leviten Konanja, och hans närmaste man var hans broderSimei.031:013 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel,Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmän under Konanja ochhans broder Simei, efter förordnande av konung Hiskia ochAsarja, fursten i Guds hus.031:014 Och leviten Kore, Jimnas son, som var dörrvaktare på östrasidan, hade uppsikten över de frivilliga gåvorna åt Gud ochskulle fördela HERRENS offergärd och det högheliga av offren.031:015 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja ochSekanja till förtroendemän i präststäderna för att ombesörjautdelningen åt sina bröder, efter deras avdelningar, åt denminste såväl som åt den störste.031:016 Härifrån voro undantagna alla sådana i sina släktregisterupptecknade personer av mankön, från tre års ålder ochdärutöver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, där var dag deför den dagen bestämda sysslorna skulle utföras genom dem somhade tjänstgöringen, med de särskilda åligganden de hade eftersina avdelningar.031:017 Och vad angick prästernas släktregister, så var det uppgjortefter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, somvoro tjugu år gamla eller därutöver, efter sina särskildaåligganden, alltefter sina avdelningar.031:018 Och i släktregistret skulle de vara upptecknade jämte alla sinaspäda barn, hustrur, söner och döttrar, så många de voro. Ty påheder och tro skulle de förvalta det heliga såsom heligt.031:019 Och för dem av Arons söner, prästerna, som bodde på sina städersutmarker, voro i var särskild stad namngivna män tillsatta, somåt allt mankön bland prästerna och åt alla de leviter som voroupptecknade i släktregistret skulle utdela vad dem tillkom.
031:020 Så förfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför HERREN, sinGud, vad gott och rätt och sant var.031:021 Och allt som han företog sig, när han nu sökte sin Gud, allt,vare sig det angick tjänstgöringen i Guds hus eller det angicklagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjärta, och detlyckades honom väl.
032:001 Sedan han hade utfört detta och bevisat sådan trohet, komSanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägradedess befästa städer och tänkte erövra dem åt sig.032:002 Då nu Hiskia såg att Sanherib kom, i avsikt att belägraJerusalem,032:003 rådförde han sig med sina förnämsta män och sina hjältar om atttäppa för vattnet i de källor som lågo utom staden; och dehjälpte honom härmed.032:004 Mycket folk församlades och täppte till alla källorna och dämdeför bäcken som flöt mitt igenom trakten, ty de sade: »När deassyriska konungarna komma, böra de icke finna vatten i sådanmyckenhet.»032:005 Och han tog mod till sig och byggde upp muren överallt där denvar nedbruten, och byggde tornen högre, och förde upp en annanmur därutanför, och befäste Millo i Davids stad, och lät göraskjutvapen i myckenhet, så ock sköldar.032:006 Och han tillsatte krigshövitsmän över folket och församlade demtill sig på den öppna platsen vid stadsporten, och taladeuppmuntrande till dem och sade:032:007 »Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen ickeförskräckta för konungen i Assyrien och för hela den hop han harmed sig; ty med oss är en som är större än den som är med honom.032:008 Med honom är en arm av kött, men med oss är HERREN, vår Gud, ochhan skall hjälpa oss och föra våra krig. Och folket tryggade sigvid Hiskias, Juda konungs, ord.
032:009 Därefter sände Sanherib, konungen i Assyrien—som nu med helasin härsmakt låg framför Lakis—sina tjänare till Jerusalem,till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro iJerusalem, och lät säga:032:010 »Så säger Sanherib, konungen i Assyrien: Varpå förtrösten I,eftersom I stannen kvar i det belägrade Jerusalem?032:011 Se, Hiskia uppeggar eder, så att I kommen att dö genom hungeroch törst; han säger: 'HERREN, vår Gud, skall rädda oss ur denassyriske konungens hand.'032:012 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhöjder ochaltaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inför ett enda altareskolen I tillbedja, och på detta skolen I tända offereld'?032:013 Veten I icke vad jag och mina fäder hava gjort med andra ländersalla folk? Hava väl de gudar som dyrkas av folken i dessa andraländer någonsin förmått rädda sina länder ur min hand?032:014 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder hava givit tillspillo har väl haft någon gud som har förmått rädda sitt folk urmin hand eftersom I menen att eder Gud förmår rädda eder ur minhand!»032:015 Nej, låten nu icke Hiskia så bedraga och uppegga eder, och tronhonom icke; ty ingen gud hos något folk eller i något rike harförmått rädda sitt folk ur min hand eller ur mina fädershand. Huru mycket mindre skall då eder Gud kunna rädda eder urmin hand!»032:016 Och hans tjänare talade ännu mer mot HERREN Gud och mot hanstjänare Hiskia.032:017 Han hade ock skrivit ett brev vari han smädade HERREN, IsraelsGud, och talade mot honom så: »Lika litet som de gudar somdyrkas av folken i de andra länderna hava kunnat rädda sina folkur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folkur min hand.»032:018 Och till Jerusalems folk, dem som stodo på muren, ropade de medhög röst på judiska för att göra dem modlösa och förskräckta, såatt man sedan skulle kunna intaga staden.032:019 Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om defrämmande folkens gudar, vilka äro verk av människohänder.
032:020 Men vid allt detta bådo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos'son, och ropade till himmelen.032:021 Då sände HERREN en ängel, som förgjorde alla de tapprastridsmännen och furstarna och hövitsmännen i den assyriskekonungens läger, så att han med skam måste draga tillbaka tillsitt land. Och när han en gång gick in i sin guds hus, blev handär nedhuggen med svärd av sina egna söner.032:022 Så frälste HERREN Hiskia och Jerusalems invånare ur Sanheribs,den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och hanbeskyddade dem på alla sidor.032:023 Och många förde skänker till HERREN i Jerusalem och dyrbaragåvor till Hiskia, Juda konung; och han blev härefter högt aktadav alla folk.
032:024 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Då bad han till HERREN, ochhan svarade honom och gav honom ett undertecken.032:025 Dock återgäldade Hiskia icke det goda som hade blivit honombevisat, utan hans hjärta blev högmodigt; därför kom förtörnelseöver honom och över Juda och Jerusalem.032:026 Men då Hiskia ödmjukade sig, mitt i sitt hjärtas högmod, ochJerusalems invånare med honom, drabbade HERRENS förtörnelse demicke, så länge Hiskia levde.
032:027 Och Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor; han hadebyggt sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, ochför välluktande kryddor, och för sköldar och för allahandadyrbara håvor av andra slag,032:028 så ock förrådshus för vad som kom in av säd, vin och olja,ävensom stall för allt slags boskap; och hjordar hade hanskaffat för sina fållor.032:029 Och han hade byggt sig städer och förvärvat sig stor rikedom påfår och fäkreatur; ty Gud hade givit honom mycket storaägodelar.032:030 Det var ock Hiskia som täppte till Gihonsvattnets övre källa ochledde vattnet nedåt, väster om Davids stad. Och Hiskia varlyckosam i allt vad han företog sig.032:031 Jämväl när från Babels furstar de sändebud kommo, som voroskickade till honom för att fråga efter det under som hade sketti landet, övergav Gud honom allenast för att pröva honom, på detatt han skulle förnimma allt vad som var i hans hjärta.
032:032 Vad nu mer är att säga om Hiskia och om hans fromma gärningar,det finnes upptecknat i »Profeten Jesajas, Amos' sons, syner», iboken om Judas och Israels konungar.032:033 Och Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begrov honompå den plats där man går upp till Davids hus' gravar; och helaJuda och Jerusalems invånare bevisade honom ära vid hansdöd. Och hans son Manasse blev konung efter honom.
033:001 Manasse var tolv år gammal, när han blev konung, och hanregerade femtiofem år i Jerusalem.033:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, efter den styggeligaseden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.033:003 Han byggde åter upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hadebrutit ned, och reste altaren åt Baalerna och gjorde Aseror, ochtillbad och tjänade himmelens hela härskara.033:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hadesagt: »I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.»033:005 Han byggde altaren åt himmelens hela härskara på de bådaförgårdarna till HERRENS hus.033:006 Han lät ock sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och övadeteckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sigandebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont iHERRENS ögon, så att han förtörnade honom.033:007 Och avgudabelätet som han hade låtit göra satte han i Guds hus,om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo:»Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland allaIsraels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid.033:008 Och jag skall icke mer låta Israel vandra bort ifrån det landsom jag har bestämt åt edra fäder, om de allenast hålla och göraallt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgaroch rätter som de hava fått genom Mose.»033:009 Men Manasse förförde Juda och Jerusalems invånare, så att degjorde mer ont än de folk som HERREN hade förgjort för Israelsbarn.
033:010 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade ickedärpå.033:011 Då lät HERREN den assyriske konungens härhövitsmän komma överdem; de slogo Manasse i bojor och fängslade honom medkopparfjättrar och förde honom till Babel.033:012 Men när han nu var i nöd, bön föll han inför HERREN, sin Gud,och ödmjukade sig storligen för sina fäders Gud.033:013 Och när han så bad till honom, lät han beveka sig och hörde hansbön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsomkonung. Och då besinnade Manasse att HERREN är Gud.033:014 Därefter byggde han en yttre mur till Davids stad västerut motGihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, ochgjorde den mycket hög. Och han insatte krigshövitsmän i allabefästa städer i Juda.033:015 Och han skaffade bort de främmande gudarna och avgudabelätet urHERRENS hus, så ock alla de altaren som han hade byggt på detberg där HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade demutanför staden.033:016 Och han upprättade HERRENS altare och offrade tackoffer ochlovoffer därpå, och uppmanade Juda att tjäna HERREN, IsraelsGud.033:017 Men folket offrade ännu på höjderna, dock allenast åt HERREN,sin Gud.
033:018 Vad nu mer är att säga om Manasse och om hans bön till sin Gudoch om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, IsraelsGuds, namn, det står i Israels konungars krönika.033:019 Och om hans bön och huru han blev bönhörd, och om all hans syndoch otrohet, och om de platser på vilka han byggde offerhöjderoch ställde upp sina Aseror och beläten, innan han ödmjukade sig,härom är skrivet i Hosais krönika.033:020 Och Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begrov honomdär han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.
033:021 Amon var tjugutvå år gammal, när han blev konung, och hanregerade två år i Jerusalem.033:022 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, såsom hans fader Manassehade gjort; åt alla de beläten som hans fader Manasse hade låtitgöra offrade Amon, och han tjänade dem.033:023 Men han ödmjukade sig icke för HERREN, såsom hans fader Manassehade gjort, utan denne Amon hopade skuld på skuld.033:024 Och hans tjänare sammansvuro sig mot honom och dödade honomhemma i hans hus.033:025 Men folket i landet dräpte alla som hade sammansvurit sig motkonung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia tillkonung efter honom.
034:001 Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regeradetrettioett år i Jerusalem.034:002 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade på sin faderDavids vägar och vek icke av vare sig till höger eller tillvänster.
034:003 I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling,begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte åretbegynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna ochAserorna och från de skurna och gjutna belätena.034:004 Men Baalsaltarna brötos ned i hans åsyn, och solstoderna somvoro uppställda på dem högg han ned, och Aserorna och de skurnaoch gjutna belätena slog han sönder och krossade dem till stoftoch strödde ut stoftet på de mäns gravar, som hade offrat åtdem.034:005 Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renadehan Juda och Jerusalem.034:006 Och i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftaligenomsökte han överallt husen.034:007 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna ochbelätena sönder till stoft och huggit ned alla solstoder i helaIsraels land, vände han tillbaka till Jerusalem.
034:008 Och i sitt adertonde regeringsår, medan han höll på med att renalandet och templet, sände han Safan, Asaljas son, och Maaseja,hövitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, för attsätta HERRENS, sin Guds, hus i stånd.034:009 Och de gingo till översteprästen Hilkia och avlämnade depenningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av deleviter som höllo vakt vid tröskeln hade blivit insamlade frånManasse, Efraim och hela det övriga Israel, så ock från helaJuda och Benjamin och från Jerusalems invånare;034:010 de överlämnade dem åt de män som förrättade arbete såsomtillsyningsmän vid HERRENS hus. Sedan gåvos penningarna av dessamän, som förrättade arbete och hade befattning vid HERRENS husmed att laga huset och sätta det i stånd,034:011 de gåvos åt timmermännen och byggningsmännen, till att inköpahuggen sten och trävirke till stockar, för att man därmed skulletimra upp de hus som Juda konungar hade förstört.034:012 Och männen fingo vid sitt arbete handla på heder och tro; ochtillsyningsmän över dem och föreståndare för arbetet voro Jahatoch Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,av kehatiternas barn, så ock alla de leviter som voro kunniga påmusikinstrumenter.034:013 De hade ock tillsynen över bärarna, så att föreståndare funnos föralla arbetarna vid de särskilda göromålen. Av leviterna togosock skrivare, uppsyningsmän och dörrvaktare.
034:014 När de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENShus, fann prästen Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivitgiven genom Mose034:015 Då tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: »Jaghar funnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken åtSafan.034:016 Och Safan bar boken till konungen och avgav därjämte sinberättelse inför konungen och sade: »Allt vad dina tjänare havafått i uppdrag att göra, det göra de.034:017 Och de hava tömt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, ochhava överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna.»034:018 Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade:»Prästen Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan föreläste därurför konungen034:019 När konungen nu hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.034:020 Och konungen bjöd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare,och sade:034:021 »Gån och frågen HERREN för mig och för dem som äro kvar avIsrael och Juda, angående det som står i den bok som nu harblivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är utgjutenöver oss, därför att våra fäder icke hava hållit HERRENS ord ochicke hava gjort allt som är föreskrivet i denna bok.»
034:022 Då gick Hilkia, tillika med andra som konungen sände åstad, tillprofetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som varson till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nyastaden. Och de talade med henne såsom dem bjudet var.034:023 Då svarade hon dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen tillden man som har sänt eder till mig:034:024 Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånareskall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som äroskrivna i den bok som man har föreläst för Juda konung—034:025 detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åtandra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händersverk. Min vrede skall utgjutas över denna plats och skall ickebliva utsläckt.034:026 Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN,till honom skolen I säga så: Så säger HERREN, Israels Gud,angående de ord som du har hört:034:027 Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför Gud,när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, ja,ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grätinför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.034:028 Se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlastill dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att seall den olycka som jag skall låta komma över denna plats ochdess invånare.» Och de vände tillbaka till konungen med dettasvar.
034:029 Då sände konungen åstad och lät församla alla de äldste i Judaoch Jerusalem.034:030 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män ochJerusalems invånare, också prästerna och leviterna, ja, alltfolket, ifrån den störste till den minste. Och han läste upp fördem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen iHERRENS hus.034:031 Och konungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENSansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN ochhålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt sitthjärta och av all sin själ, och göra efter förbundets ord, demsom voro skrivna i denna bok.034:032 Och han lät alla som funnos i Jerusalem och Benjamin träda in iförbundet Och Jerusalems invånare gjorde efter Guds, sina fädersGuds, förbund.034:033 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns allalandområden, och tillhöll alla dem som funnos i Israel att tjänaHERREN, sin Gud. Så länge han levde, veko de icke av ifrånHERREN, sina fäders Gud.
035:001 Därefter höll Josia HERRENS påskhögtid i Jerusalem; man slaktadepåskalammet på fjortonde dagen i första månaden.035:002 Och han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem tilltjänstgöringen i HERRENS hus.035:003 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och somvoro helgade åt HERREN: »Sätten den heliga arken i det hus somSalomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall ickemer vara en börda på edra axlar. Tjänen nu HERREN, eder Gud, ochhans folk Israel.035:004 Gören eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligtvad David, Israels konung, har föreskrivit, och enligt hans sonSalomos föreskrifter,035:005 och inställen eder i helgedomen, ordnade efter edra bröders, detmeniga folkets, familjeskiften, så att en avdelning av enlevitisk familj kommer på vart skifte.035:006 Och slakten påskalammet och helgen eder och reden till det föredra bröder, så att I gören efter HERRENS ord genom Mose.»
035:007 Och Josia gav åt det meniga folket såsom offergärd småboskap,dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,alltsammans till påskoffer, åt alla som voro där tillstädes, såock tre tusen fäkreatur, detta allt av konungens enskildaegendom.035:008 Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åtfolket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel,furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundralamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.035:009 Men Konanja och hans bröder, Semaja och Netanel, jämte Hasabja,Jegiel och Josabad, de översta bland leviterna, gåvo åtleviterna såsom offergärd fem tusen lamm och killingar tillpåskoffer, så ock fem hundra fäkreatur.
035:010 Så blev det då ordnat för gudstjänsten; och prästerna inställdesig till tjänstgöring på sina platser och likaledes leviterna,efter sina avdelningar, såsom konungen hade bjudit.035:011 Därefter slaktade de påskalammet, och prästerna stänkte medblodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.035:012 Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt detmeniga folket, efter deras familjeskiften, för att de skulleoffra dem åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses bok. Påsamma sätt gjorde de ock med fäkreaturen.035:013 Och de stekte påskalammet på eld, på föreskrivet sätt; mentackoffersköttet kokade de i grytor, pannor och kittlar ochdelade ut det med hast åt allt det meniga folket.035:014 Sedan redde de till åt sig själva och åt prästerna; typrästerna, Arons söner, voro upptagna ända till natten med attoffra brännoffret och fettstyckena; därför måste leviterna redatill både åt sig och åt prästerna, Arons söner.035:015 Och sångarna, Asafs barn, stodo på sin plats, såsom David ochAsaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, ochdörrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behövde icke gåifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, de andra leviterna,redde till åt dem.
035:016 Så blev allt ordnat för HERRENS tjänst på den dagen, i det attman höll påskhögtid och offrade brännoffer på HERRENS altare,såsom konung Josia hade bjudit.035:017 De israeliter som voro där tillstädes höllo nu påskhögtid ochfirade det osyrade brödets högtid i sju dagar.035:018 En påskhögtid lik denna hade icke blivit hållen i Israel sedanprofeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hålliten sådan påskhögtid som den vilken nu hölls av Josia jämteprästerna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, somvoro där tillstädes, jämväl Jerusalems invånare.035:019 I Josias adertonde regeringsår hölls denna påskhögtid.
035:020 Efter allt detta, sedan Josia hade försatt templet i gott stånd,drog Neko, konungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis,som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.035:021 Då skickade denne sändebud till honom och lät säga: »Vad har dumed mig att göra, du Juda konung? Det är icke mot dig jag nukommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig attskynda. Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag digtill vara, så att han icke fördärvar dig.»035:022 Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förkläddeJosia sig och gick att strida mot honom, utan att höra på Nekosord, som dock kommo från Guds mun. Och det kom till strid påMegiddos slätt.035:023 Men skyttarnas skott träffade konung Josia; och konungen sadetill sina tjänare: »Bären mig undan, ty jag är svårt sårad.»035:024 Då buro hans tjänare honom från stridsvagnen och satte honom ihans andra vagn och förde honom till Jerusalem; och han gav uppandan och blev begraven där hans fäder voro begravna. Och helaJuda och Jerusalem sörjde Josia.035:025 Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Och alla sångare ochsångerskor talade sedan i sina klagosånger om Josia, såsom mangör ännu i dag; och dessa sånger blevo allmänt gängse iIsrael. De finnas upptecknade bland »Klagosångerna».
035:026 Vad nu mer är att säga om Josia och om de fromma gärningar hangjorde, efter vad föreskrivet var i HERRENS lag,035:027 och om annat som han företog sig under sin första tid såväl somunder sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels ochJuda konungar
036:001 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom tillkonung i Jerusalem efter hans fader.036:002 Joahas var tjugutre år gammal, när han blev konung, och hanregerade tre månader i Jerusalem.036:003 Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och pålade landeten skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.036:004 Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konungöver Juda och Jerusalem och förändrade hans namn till Jojakimmen hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han fördehonom till Egypten.
036:005 Jojakim var tjugufem år gammal när han blev konung, och hanregerade elva år i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS,sin Guds, ögon.036:006 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom ochfängslade honom med kopparfjättrar och förde honom bort tillBabel.036:007 Och en del av kärlen i HERRENS hus förde Nebukadnessar tillBabel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.