036:008 Vad nu mer är att säga om Jojakim och om de styggelser som han gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och hans son Jojakin blev konung efter honom.
036:009 Jojakin var åtta år gammal, när han blev konung, och hanregerade tre månader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vadont var i HERRENS ögon.036:010 Och vid följande års början sände konung Nebukadnessar och läthämta honom till Babel, tillika med de dyrbara kärlen i HERRENShus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung över Juda ochJerusalem.
036:011 Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och hanregerade elva år i Jerusalem.036:012 Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, ögon; han ödmjukadesig icke för profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.036:013 Han avföll från konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honomvid Gud. Och han var hårdnackad och förstockade sitt hjärta, såatt han icke omvände sig till HERREN, Israels Gud.036:014 Alla de översta bland prästerna och folket försyndade sig ockstorligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser ochorenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.036:015 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till demtitt och ofta genom sina sändebud, ty han ömkade sig över sittfolk och sin boning.036:016 Men de begabbade Guds sändebud och föraktade hans ord ochbespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede över hans folkväxte så, att ingen bot mer fanns.036:017 Då sände han emot dem kaldéernas konung, och denne dräpte derasunga män med svärd i deras helgedomshus och skonade varkenynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gråhårsmän; alltblev givet i hans hand.036:018 Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna iHERRENS hus, så ock konungens och hans förnämsta mäns skatter,allt förde han till Babel.036:019 Och man brände upp Guds hus och bröt ned Jerusalems mur, ochalla dess palats brände man upp i eld och förstörde alla dedyrbara föremål som funnos där.036:020 Och dem som hade undsluppit svärdet förde han bort i fångenskaptill Babel, och de blevo tjänare åt honom och åt hans söner,till dess att perserna kommo till väldet—036:021 för att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas—alltså till dess att landet hade fått gottgörelse för sinasabbater. Ty medan det låg öde, hade det sabbat—till dess attsjuttio år hade gått till ända.
036:022 Men i den persiske konungens Kores' första regeringsår uppväckteHERREN—för att HERRENS ord genom Jeremias mun skullefullbordas—den persiske konungen Kores' ande, så att dennelät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöraföljande:036:023 »Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden harHERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig attbygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder,som tillhör hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och handrage ditupp.»
Esra
001:001 Men i den persiske konungen Kores' första regeringsår uppväckteHERREN—för att HERRENS ord från Jeremias mun skullefullbordas—den persiske konungen Kores' ande, så att dennelät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöraföljande:001:002 »Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden harHERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig attbygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.001:003 Vemhelst nu bland eder, som tillhör hans folk, med honom varehans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda för att byggapå HERRENS, Israels Guds, hus; han är den Gud som bor iJerusalem.001:004 Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ortdär han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, medgods och boskap, detta jämte vad som frivilligt gives till Gudshus i Jerusalem.»
001:005 Då stodo huvudmännen för Judas och Benjamins familjer upp,ävensom prästerna och leviterna, alla de vilkas ande Guduppväckte till att draga upp och bygga på HERRENS hus iJerusalem.001:006 Och alla de som bodde i deras grannskap understödde dem medsilverkärl, med guld, med gods och boskap och med dyrbaraskänker, detta förutom allt vad man eljest frivilligt gav.
001:007 Och konung Kores utlämnade de kärl till HERRENS hus, somNebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem och låtit sätta ini sin guds hus.001:008 Dem utlämnade nu Kores, konungen i Persien, åt skattmästarenMitredat, och denne räknade upp den åt Sesbassar, hövdingen förJuda.001:009 Och detta var antalet av dem: trettio bäcken av guld, ett tusenbäcken av silver, tjugunio andra offerkärl,001:010 trettio bägare av guld, fyra hundra tio silverbägare av ringareslag, därtill ett tusen andra kärl.001:011 Kärlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyrahundra. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hadevarit i fångenskapen drogo upp från Babel till Jerusalem.
002:001 Och dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur denlandsflykt och fångenskap i Babel, till vilken de hade blivitbortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vändetillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,002:002 i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.
Detta var antalet män av Israels meniga folk: 002:003 Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå; 002:004 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå; 002:005 Aras barn: sju hundra sjuttiofem; 002:006 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta hundra tolv; 002:007 Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra; 002:008 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem; 002:009 Sackais barn: sju hundra sextio; 002:010 Banis barn: sex hundra fyrtiotvå; 002:011 Bebais barn: sex hundra tjugutre; 002:012 Asgads barn: ett tusen två hundra tjugutvå; 002:013 Adonikams barn: sex hundra sextiosex; 002:014 Bigvais barn: två tusen femtiosex; 002:015 Adins barn: fyra hundra femtiofyra; 002:016 Aters barn av Hiskia: nittioåtta; 002:017 Besais barn: tre hundra tjugutre; 002:018 Joras barn: ett hundra tolv; 002:019 Hasums barn: två hundra tjugutre; 002:020 Gibbars barn: nittiofem; 002:021 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre; 002:022 männen från Netofa: femtiosex; 002:023 männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta; 002:024 Asmavets barn: fyrtiotvå; 002:025 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre; 002:026 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen; 002:027 männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå; 002:028 männen från Betel och Ai: två hundra tjugutre; 002:029 Nebos barn: femtiotvå; 002:030 Magbis' barn: ett hundra femtiosex; 002:031 den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra; 002:032 Harims barn: tre hundra tjugu; 002:033 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem; 002:034 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; 002:035 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.
002:036 Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; 002:037 Immers barn: ett tusen femtiotvå; 002:038 Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju; 002:039 Harims barn: ett tusen sjutton.
002:040 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn:sjuttiofyra;002:041 av sångarna: Asafs barn: ett hundra tjuguåtta;002:042 av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans etthundra trettionio.
002:043 Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 002:044 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn, 002:045 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn, 002:046 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn, 002:047 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn, 002:048 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn, 002:049 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn, 002:050 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn, 002:051 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 002:052 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, 002:053 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, 002:054 Nesias barn, Hatifas barn.
002:055 Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn, 002:056 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 002:057 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.
002:058 Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvå.
002:059 Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa,Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjeroch sin släkt och huruvida de voro av Israel:002:060 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotvå.002:061 Och av prästernas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillaisbarn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar tillhustru och blev uppkallad efter deras namn.002:062 Dessa sökte efter sina släktregister, men kunde icke finna dem;därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.002:063 Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av dethögheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
002:064 Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen trehundra sextio,002:065 förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen trehundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra sångare ochsångerskor.002:066 De hade sju hundra trettiosex hästar, två hundra fyrtiofemmulåsnor,002:067 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjuguåsnor.
002:068 Och somliga av huvudmännen för familjerna gåvo, när de kommotill HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gåvor till Guds hus,för att det åter skulle byggas upp på samma plats.002:069 De gåvo, efter som var och en förmådde, till arbetskassan i guldsextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, så ock etthundra prästerliga livklädnader.002:070 Och prästerna, leviterna, en del av meniga folket, sångarna,dörrvaktarna och tempelträlarna bosatte sig i sina städer: helaIsrael i sina städer.
003:001 När sjunde månaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta isina städer, församlade sig folket såsom en man till Jerusalem.003:002 Och Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, ochSerubbabel, Sealtiels son, och hans bröder stodo upp och byggdeIsraels Guds altare för att offra brännoffer därpå, såsom detvar föreskrivet i gudsmannen Moses lag.003:003 De uppförde altaret på dess plats, ty en förskräckelse hadekommit över dem för de främmande folken; och de offrade åtHERREN brännoffer därpå, morgonens och aftonens brännoffer.
003:004 Och de höllo lövhyddohögtiden, såsom det var föreskrivet, ochoffrade brännoffer för var dag till bestämt antal, på stadgatsätt, var dag det för den dagen bestämda antalet,003:005 och därefter det dagliga brännoffret och de offer som hörde tillnymånaderna och till alla HERRENS övriga helgade högtider, såock alla de offer som man frivilligt frambar åt HERREN.
003:006 På första dagen i sjunde månaden begynte de att offra brännofferåt HERREN, innan grunden till HERRENS tempel ännu var lagd.003:007 Och de gåvo penningar åt stenhuggare och timmermän, så ockmatvaror, dryckesvaror och olja åt sidonierna och tyrierna, föratt dessa sjöledes skulle föra cederträ från Libanon till Jafo,i enlighet med den tillåtelse som Kores, konungen i Persien,hade givit dem.
003:008 Och året näst efter det då de hade kommit till Guds hus iJerusalem, i andra månaden, begyntes verket av Serubbabel,Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder,prästerna och leviterna, och av alla dem som ur fångenskapenhade kommit till Jerusalem; det begyntes därmed att de anställdeleviterna, dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, till attförestå arbetet på HERRENS hus.003:009 Och Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner,Judas söner, allasammans, blevo anställda till att hava uppsiktöver dem som utförde arbetet på Guds hus, sammaledes ockHenadads söner med sina söner och bröder, leviterna.
003:010 Och när byggningsmännen lade grunden till HERRENS tempel,ställdes prästerna upp i ämbetsskrud med trumpeter, så ockleviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efterDavids, Israels konungs, anordning.003:011 Och de sjöngo, under lov och tack till HERREN, därför att han ärgod, och därför att hans nåd varar evinnerligen över Israel.Och allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför attgrunden till HERRENS hus var lagd.003:012 Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen förfamiljerna, de gamle som hade sett det förra huset, grätohögljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus, många återjublade och voro så glada att de ropade med hög röst.003:013 Och man kunde icke skilja mellan det högljudda, glada jubelropetoch folkets högljudda gråt; ty folket ropade så högt att ljudetdärav hördes vida omkring.
004:001 Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra att de somhade återkommit ifrån fångenskapen höllo på att bygga ett tempelåt HERREN, Israels Gud,004:002 gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna ochsade till dem: »Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi sökaeder Gud, likasom I, och åt honom offra vi alltsedan den tid dåden assyriske konungen Esarhaddon lät föra oss hit.»004:003 Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israelsfamiljer sade till dem: »Det är icke tillbörligt att Itillsammans med oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja föross själva med varandra bygga huset åt HERREN, Israels Gud,såsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.»004:004 Men folket i landet bedrev det så, att judafolkets mod föll ochde avskräcktes från att bygga vidare.004:005 Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslagom intet, så länge Kores, konungen i Persien, levde, och sedanända till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom tillregeringen.
004:006 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen avhans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde iJuda och Jerusalem.004:007 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samtdennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Ochdet som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäveroch avfattat på arameiska.004:008 Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ettbrev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.004:009 De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och deandra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna,tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,susaniterna, dehaviterna, elamiterna004:010 och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade förtbort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes ilandet på andra sidan floden o. s. v.004:011 Och detta är vad som stod skrivet i det brev som de sände tillkonung Artasasta: »Dina tjänare, männen på andra sidan flodeno. s. v.004:012 Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp fråndig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på attbygga upp den upproriska och onda staden, att sätta murarna istånd och att förbättra grundvalarna.004:013 Så må nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd ochmurarna bliva satta i stånd, skola de varken giva skatt ellertull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men förkonungarnas inkomster.004:014 Alldenstund vi nu äta palatsets salt, och det icke ärtillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därförsända vi nu och låta konungen veta detta,004:015 för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; tyav dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad harvarit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder,och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldstatider, varför ock denna stad har blivit förstörd.004:016 Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggdoch dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd häravicke mer hava någon del i landet på andra sidan floden.»004:017 Då sände konungen följande svar till rådsherren Rehum ochsekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde iSamaria och i det övriga landet på andra sidan floden: »Frido. s. v.004:018 Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivituppläst för mig.004:019 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göraefterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldstatider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror ochoroligheter där hava anstiftats.004:020 I Jerusalem hava ock funnits mäktiga konungar, som hava varitherrar över allt land som ligger på andra sidan floden, ochskatt, tull och vägpenningar hava blivit dem givna.004:021 Så utfärden nu en befallning att man förhindrar dessa män attbygga upp denna stad, till dess jag giver befallning därom.004:022 Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, så attskadan icke växer, konungarna till förfång.»004:023 Så snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hadeblivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai och derasmedbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem ochhindrade dem med våld och makt.)
004:024 Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Och detblev förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves' andraregeringsår.
005:001 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,profeterade för judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Gudsnamn, efter vilket de voro uppkallade.005:002 Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo dåupp och begynte bygga på Guds hus i Jerusalem, och med dem Gudsprofeter, som understödde dem.005:003 Vid samma tid kommo till dem Tattenai, ståthållaren i landet påandra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbröder, ochsade så till dem: »Vem har givit eder tillåtelse att bygga dettahus och att sätta denna mur i stånd?»005:004 Då sade vi dem vad de män hette, som uppförde byggnaden.005:005 Och över judarnas äldste vakade deras Guds öga, så att manlovade att icke lägga något hinder i vägen för dem, till desssaken hade kommit inför Darejaves; sedan skulle man sända dem enskrivelse härom.
005:006 Detta är nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenaioch hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidanfloden, sände till konung Darejaves;005:007 de sände nämligen till honom en berättelse, och däri var såskrivet:
»Frid vare i allo med konung Darejaves.005:008 Det vare veterligt för konungen att vi kommo till det judiskahövdingdömet, till den store Gudens hus. Detta håller man nu påatt bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man inträvirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgångunder deras händer.005:009 Då frågade vi de äldste där och sade till dem så: 'Vem har giviteder tillåtelse att bygga detta hus och att sätta denna mur istånd?'005:010 Vi frågade dem ock huru de hette, för att kunna underrätta digdärom, och för att teckna upp namnen på de män som stodo ispetsen för dem.005:011 Och detta var det svar som de gåvo oss: 'Vi äro himmelens ochjordens Guds tjänare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,för många år sedan, var uppbyggt här, och som en stor konung iIsrael hade byggt och fulländat.005:012 Men eftersom våra fäder förtörnade himmelens Gud, gav han dem ikaldéen Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och hanförstörde detta hus och förde folket bort till Babel.005:013 Men i den babyloniske konungen Kores' första regeringsår gavkonung Kores befallning att man åter skulle bygga upp detta Gudshus.005:014 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de kärl av guldoch silver, som hade tillhört Guds hus, men som Nebukadnessarhade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel;och de överlämnades åt en man vid namn Sesbassar, som han hadesatt till ståthållare.005:015 Och till honom sade han: Tag dessa kärl och far åstad och sättin dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall åter byggas upppå sin plats.005:016 Så kom då denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus iJerusalem. Och från den tiden och intill nu har man byggtdärpå, och det är ännu icke färdigt.'005:017 Om det nu täckes konungen, må man göra efterforskningar ikonungens skattkammare därborta i Babel om det är så, att konungKores har givit tillåtelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;därefter må konungen meddela oss sin vilja härom.»
006:001 Då gav konung Darejaves befallning att man skulle göraefterforskningar i kansliet i Babel, där skatterna nedlades.006:002 Och i Ametas borg, i hövdingdömet Medien, fann man en bokrulle ivilken följande var upptecknat till hågkomst:006:003 »I konung Kores' första regeringsår gav konung Kores dennabefallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upptill att vara en plats där man frambär offer; och dessgrundvalar skola göras fasta. Det skall byggas sextio alnarhögt och sextio alnar brett,006:004 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke; ochvad som fordras för omkostnaderna skall utgivas från konungenshus.006:005 De kärl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog urtemplet i Jerusalem och förde till Babel, skall man ock givatillbaka, så att de komma åter till sin plats i templet iJerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus.'—006:006 Alltså, du Tattenai, som är ståthållare i landet på andra sidanfloden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nämndasmedbröder på andra sidan floden: hållen eder fjärran därifrån.006:007 Lämnen arbetet på detta Guds hus ostört. Judarnas ståthållareoch judarnas äldste må bygga detta Guds hus på dess plats.006:008 Och härmed giver jag befallning om huru I skolen förfara meddessa judarnas äldste, när de bygga på detta Guds hus. Av depenningar som givas åt konungen i skatt från landet på andrasidan floden skall vad som fordras för omkostnaderna redligtutgivas åt dessa män, så att hinder icke uppstår i arbetet.006:009 Och vad de behöva, ungtjurar, vädurar och lamm till brännofferåt himmelens Gud, så och vete, salt, vin och olja, det skall,efter uppgift av prästerna i Jerusalem, utgivas åt dem dag fördag utan någon försummelse,006:010 för att de må kunna frambära offer, till en välbehaglig lukt åthimmelens Gud, och för att de må bedja för konungens och hanssöners liv.006:011 Och härmed giver jag befallning, att om någon överträder dennaförordning, så skall en bjälke brytas ut ur hans hus, och på denskall man upphänga och fästa honom, och hans hus skall görastill en plats för orenlighet, därför att han har så gjort.006:012 Och må den Gud som har låtit sitt namn bo där slå ned allakonungar och folk som uträcka sin hand till att överträda dennaförordning, och till att förstöra detta Guds hus i Jerusalem.Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligtfullgjord!»
006:013 Alldenstund nu konung Darejaves hade sänt ett sådant bud, blevdetta redligt fullgjort av Tattenai, ståthållaren i landet påandra sidan floden, och av Setar-Bosenai, så ock av derasmedbröder.006:014 Och judarnas äldste byggde vidare och hade god framgång iarbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,profetiska tal; man byggde och fullbordade det såsom Israels Gudhade befallt, och såsom Kores och Darejaves och Artasasta, denpersiske konungen, hade befallt.
006:015 Och huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar, ikonung Darejaves' sjätte regeringsår.006:016 Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hadeåterkommit ifrån fångenskapen, firade invigningen av detta Gudshus med glädje.006:017 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundratjurar, två hundra vädurar och fyra hundra lamm, så ock tillsyndoffer för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israelsstammar.006:018 Och man anställde prästerna, efter deras skiften, och leviterna,efter deras avdelningar, till att förrätta Guds tjänst iJerusalem, såsom det var föreskrivet i Moses bok.
006:019 Och de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo påskhögtidpå fjortonde dagen i första månaden.006:020 Ty prästerna och leviterna hade då allasammans renat sig, så attde alla voro rena; och de slaktade påskalammet för alla dem somhade återkommit ifrån fångenskapen, också för sina bröder,prästerna, likasåväl som för sig själva.006:021 Och de israeliter som hade återvänt ifrån fångenskapen åtodärav, jämte alla sådana som hade avskilt sig från den hedniskalandsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem för att sökaHERREN, Israels Gud.006:022 Och de höllo det osyrade brödets högtid i sju dagar med glädje;ty HERREN hade berett dem glädje, i det att han hade vänt denassyriske konungens hjärta till dem, så att han understödde demi arbetet på Guds, Israels Guds, hus.
007:001 Efter en tids förlopp, under den persiske konungen Artasastasregering, hände sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,son till Hilkia,007:002 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,007:003 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,007:004 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,007:005 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son tillAron, översteprästen—007:006 det hände sig att denne Esra drog upp från Babel; han var enskriftlärd, väl förfaren i Moses lag, den som HERREN, IsraelsGud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han begärde,eftersom HERRENS, hans Guds, hand var över honom.007:007 Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna,sångarna, dörrvaktarna och tempelträlarna drog upp tillJerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.007:008 Och han kom till Jerusalem i femte månaden, i konungens sjunderegeringsår.007:009 Ty på första dagen i första månaden blev det bestämt att manskulle draga upp från Babel; och på första dagen i femte månadenkom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom.007:010 Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att begrunda HERRENS lag ochgöra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rätt.
007:011 Så stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav åtprästen Esra, den skriftlärde, som var lärd i det som HERRENhade bjudit och stadgat för Israel:007:012 »Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, den ihimmelens Guds lag lärde, o. s. v. med övlig fortsättning.007:013 Jag giver härmed befallning att var och en i mitt rike avIsraels folk och av dess präster och leviter, som är villig attfara till Jerusalem, må fara med dig,007:014 alldenstund du är sänd av konungen och hans sju rådgivare tillatt hålla undersökning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,som är i din hand,007:015 och till att föra dit det silver och guld som konungen och hansrådgivare av fritt beslut hava givit åt Israels Gud, vilken harsin boning i Jerusalem,007:016 så ock allt det silver och guld som du kan få i hela Babelshövdingdöme, tillika med de frivilliga gåvor som folket ochprästerna giva till sin Guds hus i Jerusalem.007:017 Alltså skall du nu för dessa penningar såsom en redlig man köpatjurar, vädurar och lamm, jämte sådant som behöves tilldithörande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra påaltaret i eder Guds hus i Jerusalem.007:018 Och vad du och dina bröder finnen för gott att göra med detsilver och guld som bliver över, det mån I göra efter eder Gudsvilja.007:019 Och alla de kärl som givas dig till tempeltjänsten i din Gudshus skall du avlämna inför Jerusalems Gud.007:020 Och vad du måste utbetala för det som härutöver behöves till dinGuds hus, det må du låta utbetala ur konungens skattkammare.007:021 Och jag, konung Artasasta, giver härmed befallning till allaskattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästenEsra, den i himmelens Guds lag lärde, begär av eder, det skallredligt göras och givas,007:022 ända till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra batvin och hundra bat olja, så ock salt utan särskild föreskrift.007:023 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och givastill himmelens Guds hus, för att icke vrede må komma överkonungens och hans söners rike.007:024 Och vi göra eder veterligt att ingen skall hava makt att läggaskatt, tull eller vägpenningar på någon präst eller levit,sångare, dörrvaktare, tempelträl eller annan tjänare i dettaGuds hus.007:025 Och du, Esra, må, efter din Guds vishet, den som har blivit digbetrodd, förordna domare och lagkloke till att döma allt folketi landet på andra sidan floden, alla dem som känna din Gudslagar; och om någon icke känner dessa, skolen I lära honom dem.007:026 Och var och en som icke gör efter din Guds lag och konungenslag, över honom skall dom fällas med rättvisa, vare sig till dödeller till landsförvisning eller till penningböter eller tillfängelse.»
007:027 Lovad vare HERREN, våra fäders Gud, som ingav konungen sådant ihjärtat, nämligen att han skulle förhärliga HERRENS hus iJerusalem,007:028 och som lät mig finna nåd inför konungen och hans rådgivare ochinför alla konungens mäktiga hövdingar!
007:029 Och jag kände mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var över mig, och jag församlade en del av huvudmännen i Israel till att draga upp med mig.
008:001 Och dessa voro de huvudmän för familjerna, som under konung Artasastas regering med mig drogo upp från Babel, och så förhöll det sig med deras släkter: 008:002 Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn Hattus; 008:003 av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i släktregistret upptagna män, ett hundra femtio; 008:004 av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom två hundra män; 008:005 av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra män; 008:006 av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio män; 008:007 av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio män; 008:008 av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom åttio män; 008:009 av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom två hundra aderton män; 008:010 av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio män; 008:011 av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjuguåtta män; 008:012 av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra tio män; 008:013 av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem sextio män; 008:014 av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio män.
008:015 Och jag församlade dessa till den ström som flyter till Ahava,och vi voro lägrade där i tre dagar. Men när jag närmare gavakt på folket och prästerna, fann jag där ingen av Levi barn.008:016 Då sände jag åstad huvudmännen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lärarna Jojariboch Elnatan;008:017 jag bjöd dem gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag ladedem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broderoch till tempelträlarna i Kasifja, på det att man skulle sändatill oss tjänare för vår Guds hus.008:018 Och eftersom vår Guds goda hand var över oss, sände de till ossen förståndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,ävensom Serebja med hans söner och bröder, aderton män,008:019 vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennesbröder och deras söner, tjugu män,008:020 så ock två hundra tjugu tempelträlar, alla namngivna, av detempelträlar som David och hans förnämsta män hade givit tillleviternas tjänst.
008:021 Och jag lät där, vid Ahavaströmmen, lysa ut en fasta, för att viskulle ödmjuka oss inför vår Gud, till att av honom utbedja ossen lyckosam resa för oss och våra kvinnor och barn och all våregendom.008:022 Ty jag blygdes för att av konungen begära krigsfolk och ryttaretill att hjälpa oss mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagttill konungen: »Vår Guds hand är över alla dem som söka honom,och så går det dem väl, men hans makt och hans vrede äro emotalla dem som övergiva honom.»008:023 Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhördeoss.
008:024 Och jag avskilde tolv av de översta bland prästerna, så ockSerebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder.008:025 Och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gärdtill vår Guds hus, som hade blivit given av konungen och hansrådgivare och hövdingar och av alla de israeliter som voro där.008:026 Jag vägde upp åt dem sex hundra femtio talenter silver jämtesilverkärl till ett värde av ett hundra talenter, så ock etthundra talenter guld,008:027 därtill tjugu bägare av guld, till ett värde av tusen dariker,samt två kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara såsom guld.008:028 Och jag sade till dem: »I ären helgade åt HERREN, och kärlen ärohelgade, och silvret och guldet är en frivillig gåva åt HERREN,edra fäders Gud.008:029 Så vaken däröver och bevaren det, till dess I fån väga upp det iJerusalem inför de översta bland prästerna och leviterna och deöversta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.»008:030 Då togo prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret ochguldet och kärlen, för att de skulle föra det till Jerusalem,till vår Guds hus.
008:031 Och vi bröto upp från Ahavaströmmen på tolfte dagen i förstamånaden för att draga till Jerusalem; och vår Guds hand var öveross och räddade oss undan fiender och försåt på vägen.008:032 Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla där i tre dagar.008:033 Men på fjärde dagen uppvägdes silvret och guldet och kärlen ivår Guds hus, och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son,och jämte honom åt Eleasar, Pinehas' son, och jämte dessa åtleviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som—008:034 alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev dåupptecknad.
008:035 De landsflyktiga som hade återkommit ifrån fångenskapen offradenu till brännoffer åt Israels Gud tolv tjurar för hela Israel,nittiosex vädurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,alltsammans till brännoffer åt HERREN.008:036 Och de överlämnade konungens påbud åt konungens satraper och åtståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa gåvounderstöd åt folket och åt Guds hus.
009:001 Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram tillmig och sade: »Varken folket i Israel eller prästerna ochleviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken,såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som havabedrivits av dem, av kananéerna, hetiterna, perisséerna,jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.009:002 Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sinasöner, och så har det heliga släktet blandat sig med defrämmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit deförsta att begå sådan otrohet.»009:003 När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpaoch ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djupsorg.009:004 Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat motsådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, deförsamlade sig till mig, under det att jag förblev sittande imin djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.
009:005 Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelseoch rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag nedpå mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,009:006 och sade: »Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mittansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt ossöver huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.009:007 Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i storskuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungaroch präster, blivit givna i främmande konungars hand, och havadrabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det gåross ännu i dag.009:008 Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN,vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss,och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vårGud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss någotlitet andrum i vår träldom.009:009 Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivitoss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar,så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds husoch bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Judaoch Jerusalem.009:010 Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi havaju övergivit dina bud,009:011 dem som du gav genom dina tjänare profeterna, i det du sade:'Det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning, är ettbesmittat land, genom de främmande folkens besmittelse, ochgenom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt detfrån den ena ändan till den andra.009:012 Så given nu icke edra döttrar åt deras söner, och tagen ickederas döttrar till hustrur åt edra söner. Ja, I skolen aldrigfråga efter deras välfärd och lycka—detta på det att I månbliva starka, så att I fån äta av landets goda och lämna dettill besittning åt edra barn för evärdlig tid.'009:013 Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genomvåra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragitoss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våramissgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan somdenna, bliva räddad—009:014 skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss medfolk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgaspå oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vorekvar och ingen räddning funnes?009:015 HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenastblivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se,nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingenbestå inför dig.»
010:001 Då nu Esra så bad och bekände, där han låg gråtande framför Gudshus, församlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,män, kvinnor och barn; ty också folket grät bitterligen.010:002 Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sadetill Esra: »Ja, vi hava varit otrogna mot vår Gud, i det att vihava tagit till oss främmande kvinnor från de andra folken här ilandet. Dock finnes ännu hopp för Israel.010:003 Så låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud, att vi, i kraft avHerrens rådslut och de mäns som frukta för vår Guds bud, viljaavlägsna ifrån oss alla sådana kvinnor jämte deras barn; så börju ske efter lagen.010:004 Stå upp, ty dig åligger denna sak, och vi vilja vara med dig.Var frimodig och grip verket an.»
010:005 Då stod Esra upp och tog en ed av de översta bland prästerna,leviterna och hela Israel, att de skulle göra såsom det varsagt; och de gingo eden.010:006 Och Esra stod upp från platsen framför Guds hus och gick in iJohanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och när han hade kommitdit, kunde han varken äta eller dricka; så sörjde han över denotrohet som de återkomna fångarna hade begått.
010:007 Och man lät utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hadeåterkommit ifrån fångenskapen, att de skulle församla sig iJerusalem;010:008 och vilken som icke komme till den tredje dagen därefter, ienlighet med furstarnas och de äldstes beslut, hans hela egendomskulle givas till spillo, och han själv skulle avskiljas från deåterkomna fångarnas församling.010:009 Så församlade sig då alla Judas och Benjamins män i Jerusalemtill den tredje dagen, det är på tjugonde dagen i niondemånaden; och allt folket stannade på den öppna platsen vid Gudshus, skälvande både på grund av den sak som förelåg och på grundav det starka regnet.010:010 Och prästen Esra stod upp och sade till dem: »I haven varitotrogna, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor ochdärigenom ökat Israels skuld.010:011 Men bekännen det nu, HERREN, edra fäders Gud, till pris, ochgören hans vilja: skiljen eder från de andra folken här i landetoch från de främmande kvinnorna.»010:012 Då svarade hela församlingen och sade med hög röst: »Såsom duhar sagt, så tillkommer det oss att göra.010:013 Men folket är talrikt, och regntiden är nu inne, och man kanicke stå härute; detta ärende kan ej heller avslutas på en dageller två, ty vi hava mycket förbrutit oss härutinnan.010:014 Må därför våra furstar stå redo för hela församlingen, och måalla i våra städer, som hava tagit till sig främmande kvinnor,infinna sig på bestämda tider, och med dem de äldste i var stadoch domarna där, till dess att vi hava avvänt ifrån oss vår Gudsvredes glöd i denna sak.»010:015 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trädde upphäremot, och Mesullam jämte leviten Sabbetai understödde dem.010:016 Men de som hade återkommit ifrån fångenskapen gjorde såsom detvar sagt. Och man utsåg prästen Esra och några av huvudmännenför familjerna, efter de särskilda familjerna, alla namngivna;och på första dagen i tionde månaden satte de sig att rannsakahärom.010:017 Och till första dagen i första månaden hade de avslutatrannsakningen om allt som angick de män vilka hade tagit tillsig främmande kvinnor.
010:018 Bland prästernas söner befunnos följande hava tagit till sig främmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja, 010:019 vilka nu gåvo sin hand därpå att de skulle avlägsna ifrån sig sina kvinnor; och de skulle frambära en vädur såsom skuldoffer för den skuld de hade ådragit sig; 010:020 av Immers barn: Hanani och Sebadja; 010:021 av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia; 010:022 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa. 010:023 Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser; 010:024 av sångarna: Eljasib; av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri. 010:025 Av det övriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja; 010:026 av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia; 010:027 av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa; 010:028 av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai; 010:029 av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot; 010:030 av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse; 010:031 vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon, 010:032 Benjamin, Malluk, Semarja; 010:033 av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei; 010:034 av Banis barn: Maadai, Amram och Uel, 010:035 Benaja, Bedeja, Keluhi, 010:036 Vanja, Meremot, Eljasib, 010:037 Mattanja, Mattenai och Jaasu, 010:038 vidare Bani, Binnui, Simei, 010:039 vidare Selemja, Natan och Adaja, 010:040 Maknaddebai, Sasai, Sarai, 010:041 Asarel, Selemja, Semarja, 010:042 Sallum, Amarja, Josef; 010:043 av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja. 010:044 Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade fött barn.
Nehemja
001:001 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.
I månaden Kisleu, i det tjugonde året, när jag var i Susansborg,001:002 hände sig att Hanani, en av mina bröder, och några andra mänkommo från Juda. Och jag frågade dem om judarna, den räddadeskara som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem.001:003 De sade till mig: »De kvarblivna, de som efter fångenskapenfinnas kvar i hövdingdömet, lida stor nöd och smälek, ochJerusalems mur är nedbruten, och dess portar äro uppbrända ield.»001:004 När jag hade hört detta, satt jag gråtande och sörjande i fleradagar och fastade och bad inför himmelens Gud.001:005 Och jag sade: »Ack HERRE, himmelens Gud, du store ochfruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot demsom älska dig och hålla dina bud,001:006 låt ditt öra akta härpå, och låt dina ögon vara öppna, och hördin tjänares bön, den som jag nu beder inför dig både dag ochnatt, för Israels barn, dina tjänare, i det att jag bekännerIsraels barns synder, dem som vi hava begått mot dig; ty ocksåjag och min faders hus hava syndat.001:007 Vi hava svårt förbrutit oss mot dig; vi hava icke hållit de budoch stadgar och rätter som du gav din tjänare Mose.001:008 Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose, när du sade:'Om I ären otrogna, så skall jag förströ eder bland folken;001:009 men om I vänden om till mig och hållen mina bud och gören efterdem, då vill jag, om än edra fördrivna vore vid himmelens ända,likväl församla dem därifrån och låta dem komma till den platssom jag har utvalt till boning åt mitt namn.'001:010 De äro ju dina tjänare och ditt folk, som du har förlossat genomdin stora kraft och din starka hand.001:011 Ack Herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vaddina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu dintjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet infördenne man.»
Jag var då munskänk hos konungen.
002:001 I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid etttillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet ochgav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen införhonom;002:002 men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Duär ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.» Då blev jagövermåttan häpen.002:003 Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen!Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fädersgravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»002:004 Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?» Då bad jag enbön till himmelens Gud002:005 och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om dufinner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta migfara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på detatt jag åter må bygga upp den.»002:006 Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vidhans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du kommatillbaka?» Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara,uppgav jag för honom en bestämd tid.002:007 Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så måbrev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden,att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,002:008 så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungligaskogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra uppportarna till borgen som hör till templet, ävensom virke tillstadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava minbostad.» Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Gudsgoda hand var över mig.
002:009 När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden,gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mighärhövitsmän och ryttare.002:010 Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitisketjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någonhade kommit för att se Israels barn till godo.
002:011 När jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit där i tredagar,002:012 stod jag upp om natten jämte några få män, utan att hava omtalatför någon människa vad min Gud ingav mig i hjärtat att göra förJerusalem; och det djur som jag red på var det enda jag hade medmig.002:013 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkällanoch Dyngporten och besåg Jerusalems murar, huru de voronedbrutna, och huru dess portar voro förtärda av eld.002:014 Och jag drog vidare till Källporten och till Konungsdammen, mendär var det icke möjligt för djuret att komma fram med mig.002:015 Då begav jag mig uppför dalen om natten och besåg muren ochvände sedan åter in genom Dalporten och kom så tillbaka.
002:016 Och föreståndarna hade icke fått veta vart jag hade gått, ochvad jag ville göra, ty jag hade ännu icke omtalat något förjudarna, prästerna, ädlingarna, föreståndarna och de övriga, somskulle få med arbetet att göra.002:017 Men nu sade jag till dem: »I sen själva i vilken nöd vi äro,huru Jerusalem ligger öde, och huru dess portar äro uppbrända ield. Välan då, låt oss bygga upp Jerusalems mur, för att vi ickelängre må vara till smälek.»002:018 Och jag omtalade för dem huru min Guds hand hade varit mignådig, så ock vad konungen hade lovat mig. Då sade de: »Vi viljastå upp och bygga.» Och de togo mod till sig för det godaverket.
002:019 Men när horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitisketjänstemannen, och araben Gesem hörde detta, bespottade de ossoch visade förakt för oss; och de sade: »Vad är det I gören?Viljen I sätta eder upp mot konungen?»002:020 Då gav jag dem detta svar: »Himmelens Gud skall låta det gå ossväl, och vi, hans tjänare, vilja stå upp och bygga; men I haveningen del eller rätt eller åminnelse i Jerusalem.»
003:001 Och översteprästen Eljasib och hans bröder, prästerna, stodo upp och byggde Fårporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan satte in dörrarna. Vidare byggde de ända fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet. 003:002 Därbredvid byggde Jerikos män; och därbredvid byggde Sackur, Imris son. 003:003 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och satte in dess dörrar, dess riglar och bommar. 003:004 Därbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, på att sätta muren i stånd; därbredvid arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel; och därbredvid arbetade Sadok, Baanas son. 003:005 Därbredvid arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville icke böja sin hals till att tjäna sin Herre. 003:006 Gamla porten sattes i stånd av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess dörrar, dess riglar och bommar. 003:007 Därbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon jämte männen från Gibeon och Mispa, som lydde under ståthållaren i landet på andra sidan floden. 003:008 Därbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, jämte guldsmederna; och därbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det nästföljande stycket av Jerusalem lät man vara, ända till Breda muren. 003:009 Därbredvid arbetade Refaja, Hurs son, hövdingen över ena hälften av Jerusalems område. 003:010 Därbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus; och därbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son. 003:011 En annan sträcka sattes i stånd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son, och därjämte Ugnstornet. 003:012 Därbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, hövdingen över andra hälften av Jerusalems område, han själv med sina döttrar. 003:013 Dalporten sattes i stånd av Hanun och Sanoas invånare; de byggde upp den och satte in dess dörrar, dess riglar och bommar. De byggde ock ett tusen alnar på muren, ända fram till Dyngporten. 003:014 Och Dyngporten sattes i stånd av Malkia, Rekabs son, hövdingen över Bet-Hackerems område; han byggde upp den och satte in dess dörrar, dess riglar och bommar. 003:015 Och Källporten sattes i stånd av Sallun, Kol-Hoses son, hövdingen över Mispas område; han byggde upp den och lade tak därpå och satte in dess dörrar, dess riglar och bommar. Han byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga trädgården, ända fram till trapporna som föra ned från Davids stad. 003:016 Därnäst sattes ett stycke i stånd av Nehemja, Asbuks son, hövdingen över ena hälften av Bet-Surs område, nämligen stycket ända fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den grävda dammen och till Hjältehuset. 003:017 Därnäst arbetade leviterna under Rehum, Banis son; därbredvid arbetade Hasabja, hövdingen över ena hälften av Kegilas område, för sitt område. 003:018 Därnäst arbetade deras bröder under Bavai, Henadads son, hövdingen över andra hälften av Kegilas område. 003:019 Därbredvid sattes en annan sträcka i stånd av Eser, Jesuas son, hövdingen över Mispa, nämligen från platsen mitt emot uppgången till tyghuset i Vinkeln. 003:020 Därnäst sattes, under ivrigt arbete, en annan sträcka i stånd av Baruk, Sabbais son, från Vinkeln ända fram till ingången till översteprästen Eljasibs hus. 003:021 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av Meremot, son till Uria, son till Hackos, från ingången till Eljasibs hus ända dit där Eljasibs hus slutar. 003:022 Därnäst arbetade prästerna, männen från Jordanslätten. 003:023 Därnäst arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus; därnäst arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus. 003:024 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av Binnui, Henadads son, från Asarjas hus ända fram till Vinkeln och vidare fram till Hörnet. 003:025 Palal, Usais son, satte i stånd stycket från platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut från det övre konungshuset, vid fängelsegården; därnäst kom Pedaja, Pareos' son. 003:026 (Men tempelträlarna bodde på Ofel ända fram till platsen mitt emot Vattenporten mot öster och det utskjutande tornet.) 003:027 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av tekoaiterna, från platsen mitt emot det stora utskjutande tornet ända fram till Ofelmuren. 003:028 Ovanför Hästporten arbetade prästerna, var och en mitt emot sitt eget hus. 003:029 Därnäst arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och därnäst arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid Östra porten. 003:030 Därnäst sattes en annan sträcka i stånd av Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son; därnäst arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare. 003:031 Därnäst sattes ett stycke i stånd av Malkia, en av guldsmederna, ända fram till tempelträlarnas och köpmännens hus, mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Hörnsalen. 003:032 Och mellan Hörnsalen och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen på att sätta muren i stånd.
004:001 När nu Sanballat hörde att vi höllo på att bygga upp muren,vredgades han och blev högeligen förtörnad. Och han bespottadejudarna004:002 och talade så inför sina bröder och inför Samariens krigsfolk:»Vad är det dessa vanmäktiga judar göra? Skall man låta demhållas? Skola de få offra? Skola de kanhända i sinom tidfullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv åt stenarna igrushögarna, där de ligga förbrända?»004:003 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: »Huru de änbygga, skall dock en räv komma deras stenmur att rämna, blotthan hoppar upp på den.»
004:004 Hör, vår Gud, huru föraktade vi äro. Låt deras smädelser fallatillbaka på deras egna huvuden. Ja, låt dem bliva utplundrade iett land dit de föras såsom fångar.004:005 Överskyl icke deras missgärningar, och låt deras synd icke vardautplånad ur din åsyn, eftersom de hava varit de byggande tillförargelse.
004:006 Och vi byggde på muren, och hela muren blev hopfogad till sinhalva höjd; och folket arbetade med gott mod.
004:007 Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna ochasdoditerna hörde att man alltjämt höll på med att laga uppJerusalems murar, och att rämnorna begynte igentäppas, då blevode mycket vreda.004:008 Och de sammansvuro sig allasammans att gå åstad och angripaJerusalem och störa folket i deras arbete.004:009 Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dagoch natt för att skydda oss mot dem.004:010 Men judarna sade: »Bärarnas kraft sviker, och gruset är alltförmycket; vi förmå icke mer att bygga på muren.»004:011 Våra ovänner åter sade: »Innan de få veta eller se något, skolavi stå mitt ibland dem och dräpa dem; så skola vi göra slut påarbetet.»004:012 När nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och från allahåll uppmanade oss, väl tio gånger, att vi skulle draga osstillbaka till dem,004:013 då ställde jag upp folket i de lägsta och mest öppna delarna avstaden bakom muren; jag ställde upp dem efter släkter, med sinasvärd, spjut och bågar.004:014 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade tillädlingarna och föreståndarna och det övriga folket: »Fruktenicke för dem; tänken på Herren, den store och fruktansvärde, ochstriden för edra bröder, edra söner och döttrar, edra hustruroch edra hus.»
004:015 Sedan våra fiender sålunda hade fått förnimma att saken var ossbekant, och att Gud hade gjort deras råd om intet, kunde vi allavända tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.004:016 Från den dagen var ena hälften av mina tjänare sysselsatt medarbetet, under det att andra hälften stod väpnad med sina spjut,sköldar, bågar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Judahus.004:017 De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördorgjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllode vapnet.004:018 Och de som byggde hade var och en sitt svärd bundet vid sinländ, under det att de byggde; och bredvid mig stod enbasunblåsare.004:019 Jag hade nämligen sagt till ädlingarna och föreståndarna och detövriga folket: »Arbetet är stort och vidsträckt, och vi ärospridda över muren, långt ifrån varandra.004:020 Där I nu hören basunen ljuda, dit skolen I församla eder tilloss; vår Gud skall strida för oss.»004:021 Så gjorde ock vi vårt arbete, under det att hälften av folketstod väpnad med sina spjut från morgonrodnadens uppgång, tilldess att stjärnorna kommo fram.004:022 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sintjänare skulle stanna över natten inne i Jerusalem, så att vi omnatten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.004:023 Och varken jag eller mina bröder eller mina tjänare eller de somgjorde vakt hos mig lade av kläderna; vapnen höllos av var ochen för lika nödvändiga som vatten.
005:001 Och männen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop motsina judiska bröder.005:002 Några sade: »Vi med våra söner och döttrar äro många; låt oss fåsäd, så att vi hava att äta och kunna bliva vid liv.»005:003 Och några sade: »Våra åkrar, vingårdar och hus måste vipantsätta; låt oss få säd till att stilla vår hunger.»005:004 Och andra sade: »Vi hava måst låna penningar på våra åkrar ochvingårdar till skatten åt konungen.005:005 Nu äro ju våra kroppar lika goda som våra bröders kroppar, ochvåra barn lika goda som deras barn; men ändå måste vi giva vårasöner och döttrar i träldom, ja, några av våra döttrar havaredan blivit givna i träldom, utan att vi förmå göra någotdärvid, eftersom våra åkrar och vingårdar äro i andras händer.»
005:006 När jag nu hörde deras rop och hörde dessa ord, blev jag mycketvred.005:007 Och sedan jag hade gått till råds med mig själv, förebrådde jagädlingarna och föreståndarna och sade till dem: »Det är ocker Ibedriven mot varandra.» Därefter sammankallade jag en storfolkförsamling emot dem.005:008 Och jag sade till dem: »Vi hava efter förmåga friköpt vårajudiska bröder som voro sålda åt hedningarna. Skolen nu I säljaedra bröder? Skola de behöva sälja sig åt oss?» Då tego de ochhade intet att svara.005:009 Och jag sade: »Vad I gören är icke rätt. I borden ju vandra ivår Guds fruktan, så att våra fiender, hedningarna, ej fingeorsak att smäda oss.005:010 Också jag och mina bröder och mina tjänare hava penningar ochsäd att fordra av dem; låt oss nu avstå från vår fordran.005:011 Given dem redan i dag tillbaka deras åkrar, vingårdar,olivplanteringar och hus, och skänken efter den ränta påpenningarna, på säden, på vinet och oljan, som I haven attfordra av dem.»005:012 De svarade: »Vi vilja giva det tillbaka och icke utkräva någotav dem; vi vilja göra såsom du har sagt.» Och jag tog en ed avdem, sedan jag hade tillkallat prästerna, att de skulle göra så.005:013 Därjämte skakade jag fånget på min mantel och sade: »Var och ensom icke håller detta sitt ord, honom må Gud så skaka bort ifrånhans hus och hans gods; ja, varde han så utskakad och tom påallt.» Och hela församlingen sade: »Amen», och lovade HERREN.Därefter gjorde folket såsom det var sagt.
005:014 Ytterligare är att nämna att från den dag då jag förordnades attvara ståthållare över dem i Juda land, alltså från Artasastastjugonde regeringsår ända till hans trettioandra, tolv hela år,varken jag eller mina bröder åto av ståthållarkosten.005:015 De förra ståthållarna, de som hade varit före mig, hade betungatfolket och tagit av dem mat och vin till ett värde av mer änfyrtio siklar silver, och jämväl deras tjänare hade förfarithårt mot folket. Men så gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.005:016 Dessutom höll jag i att arbeta på muren, och ingen åker köpte vioss; och alla mina tjänare voro församlade vid arbetet där.005:017 Och av judarna och deras föreståndare åto ett hundra femtio manvid mitt bord, förutom dem som kommo till oss ifrån folken runtomkring oss.005:018 Och vad som tillreddes för var dag, nämligen en oxe och sexutsökta får, förutom fåglar, det tillreddes på min bekostnad;och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Menlikväl krävde jag icke ut ståthållarkosten, eftersom arbetettyngde så svårt på folket.