005:019 Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk, ochräkna mig det till godo!
006:001 När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övrigafiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke merfanns någon rämna i den—om jag ock vid den tiden ännu ickehade satt in dörrar i portarna—006:002 då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom,låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.» De tänktenämligen göra mig något ont.006:003 Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stortarbete för händer och kan icke komma ned. Arbetet kan ju ickevila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme nedtill eder.»006:004 Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gavjag dem samma svar som förut.006:005 Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare medsamma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.006:006 Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämvälav Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och attdet är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deraskonung—sådant säger man.006:007 Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropaoch förkunna att du är konung i Juda. Eftersom nu konungen nogfår höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslåmed varandra.»006:008 Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det dusäger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»006:009 De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulleförlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle blivaogjort.
Styrk du nu i stället mitt mod!
006:010 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son tillMehetabel; han höll sig då inne. Och han sade: »Låt osstillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stängaigen templets dörrar. Ty de skola komma för att dräpa dig; omnatten skola de komma för att dräpa dig.»006:011 Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly? Ellerkan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vidliv? Nej, jag vill icke gå dit.»006:012 Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att hanförebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hadelejt honom.006:013 Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att görasåsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville deframkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.
006:014 Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hansgärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeternasom ville skrämma mig!
006:015 Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efterfemtiotvå dagar.006:016 När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla dekringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illatill korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Gudsverk.
006:017 Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, ochbrev från Tobia ankommo ock till dem.006:018 Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han varnämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hadetagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.006:019 Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jagsade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för attskrämma mig.
007:001 När nu muren var uppbyggd, satte jag in dörrarna; ochdörrvaktare, sångare och leviter blevo anställda.007:002 Och till befälhavare över Jerusalem satte jag min broder Hananijämte Hananja, hövitsman i borgen, ty denne hölls för enpålitlig man och var gudfruktig mer än många andra.007:003 Och jag sade till dem: »Jerusalems portar må icke öppnas, förränsolen är högt uppe; och medan vakten ännu står kvar, skall manstänga dörrarna och sätta bommarna för. Och I skolen ställa utvakter av Jerusalems invånare, var och en på hans post, så attenvar får stå framför sitt eget hus.»
007:004 Och staden var vidsträckt och stor, men där fanns icke mycket folk, och husen voro icke uppbyggda.
007:005 Och min Gud ingav mig i hjärtat att jag skulle församla ädlingarna, föreståndarna och folket för att upptecknas i släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och jag fann däri så skrivet:
007:006 »Dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur denlandsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortfördaav Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka tillJerusalem och till Juda, var och en till sin stad,007:007 i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja,Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum ochBaana.
Detta var antalet män av Israels meniga folk: 007:008 Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå; 007:009 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå; 007:010 Aras barn: sex hundra femtiotvå; 007:011 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta hundra aderton; 007:012 Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra; 007:013 Sattus barn: åtta hundra fyrtiofem; 007:014 Sackais barn: sju hundra sextio; 007:015 Binnuis barn: sex hundra fyrtioåtta; 007:016 Bebais barn: sex hundra tjuguåtta; 007:017 Asgads barn: två tusen tre hundra tjugutvå; 007:018 Adonikams barn: sex hundra sextiosju; 007:019 Bigvais barn: två tusen sextiosju; 007:020 Adins barn: sex hundra femtiofem; 007:021 Aters barn av Hiskia: nittioåtta; 007:022 Hasums barn: tre hundra tjuguåtta; 007:023 Besais barn: tre hundra tjugufyra; 007:024 Harifs barn: ett hundra tolv; 007:025 Gibeons barn: nittiofem; 007:026 männen från Bet-Lehem och Netofa: ett hundra åttioåtta; 007:027 männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta; 007:028 männen från Bet-Asmavet: fyrtiotvå; 007:029 männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra fyrtiotre; 007:030 männen från Rama och Geba: sex hundra tjuguen; 007:031 männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå; 007:032 männen från Betel och Ai: ett hundra tjugutre; 007:033 männen från det andra Nebo: femtiotvå; 007:034 den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra; 007:035 Harims barn: tre hundra tjugu; 007:036 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem; 007:037 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen; 007:038 Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.
007:039 Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre; 007:040 Immers barn: ett tusen femtiotvå; 007:041 Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju; 007:042 Harims barn: ett tusen sjutton.
007:043 Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: sjuttiofyra; 007:044 av sångarna: Asafs barn: ett hundra fyrtioåtta; 007:045 av dörrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettioåtta.
007:046 Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, 007:047 Keros' barn, Sias barn, Padons barn, 007:048 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn, 007:049 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn, 007:050 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn, 007:051 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn, 007:052 Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn, 007:053 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, 007:054 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn, 007:055 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn, 007:056 Nesias barn, Hatifas barn.
007:057 Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas barn, 007:058 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, 007:059 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons barn.
007:060 Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvå.
007:061 Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa,Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjeroch sin släkt, och huruvida de voro av Israel:007:062 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotvå.007:063 Och av prästerna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn,hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru ochblev uppkallad efter deras namn.007:064 Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde icke finnadem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.007:065 Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av dethögheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
007:066 Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen trehundra sextio,007:067 förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen trehundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra fyrtiofemsångare och sångerskor.007:068007:069 Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sjuhundra tjugu åsnor.
007:070 Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo skänker tillarbetet. Ståthållaren gav till kassan i guld ett tusen dariker,därtill femtio skålar och fem hundra trettio prästerligalivklädnader.007:071 Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo tillarbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver två tusentvå hundra minor.007:072 Och det övriga folkets gåvor utgjorde i guld tjugu tusen darikeroch i silver två tusen minor, så ock sextiosju prästerligalivklädnader.007:073 Och prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del avmeniga folket samt tempelträlarna, korteligen hela Israel,bosatte sig i sina städer.»
008:001 När sjunde månaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sinastäder, församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppnaplatsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde,att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åtIsrael.008:002 Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både mänoch kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde; detta var påförsta dagen i sjunde månaden.008:003 Och han föreläste därur vid den öppna platsen framförVattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor,dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade tilllagboken.008:004 Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning som manhade gjort för det ändamålet; och bredvid honom stodo Mattitja,Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida, ochtill vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana,Sakarja och Mesullam.008:005 Och Esra öppnade boken, så att allt folket såg det, ty han stodhögre än allt folket; och när han öppnade den, stod allt folketupp.008:006 Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade:»Amen, Amen», med uppräckta händer; och de böjde sig ned ochtillbådo HERREN med ansiktet mot jorden.008:007 Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia,Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andraleviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, varoch en på sin plats.008:008 Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlademeningen, så att man förstod det som lästes.
008:009 Och Nehemja, han som var ståthållare, och prästen Esra, denskriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade tillallt folket: »Denna dag är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjenicke och gråten icke.» Ty allt folket grät, när de hörde lagensord.008:010 Och han sade ytterligare till dem: »Gån bort och äten eder bästamat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvordärav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dagär helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd iHERREN är eder starkhet.»008:011 Också leviterna lugnade allt folket och sade: »Varen stilla, tydagen är helig; varen icke bedrövade.»008:012 Och allt folket gick bort och åt och drack; de sände ock omkringgåvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada;ty de hade aktat på det som man hade kungjort för dem.
008:013 Dagen därefter församlade sig huvudmännen för hela folketsfamiljer, så ock prästerna och leviterna, till Esra, denskriftlärde, för att giva närmare akt på lagens ord.008:014 Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjuditatt Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjundemånaden,008:015 och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städeroch i Jerusalem och säga: »Gån ut på bergen och hämten löv avolivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmträdoch andra lummiga träd, och gören lövhyddor, såsom det ärföreskrivet.»008:016 Då gick folket ut och hämtade sådant och gjorde sig hyddor påtak och på gårdar, var och en åt sig, så ock på gårdarna tillGuds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på denöppna platsen vid Efraimsporten.008:017 Och hela församlingen, så många som hade kommit tillbaka ifrånfångenskapen, gjorde sig lövhyddor och bodde i dessa hyddor. Tyfrån Jesuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israelsbarn icke gjort så. Och där rådde mycket stor glädje.008:018 Och man föreläste ur Guds lagbok var dag, från den första dagentill den sista. Och de höllo högtid i sju dagar, och på åttondedagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.
009:001 Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barnoch höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sinahuvuden.009:002 Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingaroch trädde så fram och bekände sina synder och sina fädersmissgärningar.009:003 Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste urHERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och underen annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sinGud.009:004 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani ochKenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög rösttill HERREN, sin Gud.009:005 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,Sebanja och Petaja sade:
»Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet.Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lovoch pris.009:006 Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmeloch hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven ochallt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vidliv; och himmelens härskara tillbeder dig.009:007 Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från detkaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.009:008 Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt medhonom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas,hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernasland, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du ärrättfärdig.
009:009 Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras ropvid Röda havet.009:010 Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och påallt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigtmot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.009:011 Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet påtorr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsomstenar, i väldiga vatten.009:012 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med eneldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.009:013 Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelenoch gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar ochbud.009:014 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgaroch lag genom din tjänare Mose.009:015 Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vattenkomma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gåoch taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovatgiva åt dem.
009:016 Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att deicke hörde på dina bud.009:017 De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjortmed dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet enanförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är enförlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet;och du övergav dem icke.009:018 Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är dinGud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sigskyldiga till stora hädelser,009:019 så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din storabarmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan leddedem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på denväg de skulle gå.009:020 Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägradedu icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.009:021 I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem;deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.009:022 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem påskilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhördekonungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan009:023 Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen,och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder attde skulle komma dit och taga det i besittning.009:024 Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade fördem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, bådekonungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad deville.009:025 Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo ibesittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åtooch blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt mycknagoda.
009:026 Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade dinlag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem ochville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till storahädelser.009:027 Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem;men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det frånhimmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare,som frälste dem ur deras ovänners hand.009:028 När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Dåöverlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo rådaöver dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det frånhimmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.009:029 Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voroövermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dinarätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem fårleva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och vorohårdnackade och ville icke höra.009:030 Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Andegenom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav dudem i de främmande folkens hand.009:031 Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på democh övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
009:032 Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du somhåller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa allden vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar,våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriskakonungarnas dagar ända till denna dag.009:033 Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty duhar visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.009:034 Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäderhava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på devarningar som du har låtit komma till dem.009:035 Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hadegivit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtitför dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sinaonda gärningar.009:036 Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder,för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro viandras tjänare,009:037 och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för vårasynders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar ochvår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.»
009:038 På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
010:001 Följande namn stodo på skrivelserna som buro sigillen: Nehemja, ståthållaren, Hakaljas son, och Sidkia, 010:002 Seraja, Asarja, Jeremia, 010:003 Pashur, Amarja, Malkia, 010:004 Hattus, Sebanja, Malluk, 010:005 Harim, Meremot, Obadja, 010:006 Daniel, Ginneton, Baruk, 010:007 Mesullam, Abia, Mijamin, 010:008 Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro prästerna. 010:009 Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn, Kadmiel, 010:010 så ock deras bröder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 010:011 Mika, Rehob, Hasabja, 010:012 Sackur, Serebja, Sebanja, 010:013 Hodia, Bani och Beninu. 010:014 Folkets huvudmän voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, 010:015 Bunni, Asgad, Bebai, 010:016 Adonia, Bigvai, Adin, 010:017 Ater, Hiskia, Assur, 010:018 Hodia, Hasum, Besai, 010:019 Harif, Anatot, Nobai, 010:020 Magpias, Mesullam, Hesir, 010:021 Mesesabel, Sadok, Jaddua, 010:022 Pelatja, Hanan, Anaja, 010:023 Hosea, Hananja, Hassub, 010:024 Hallohes, Pilha, Sobek, 010:025 Rehum, Hasabna, Maaseja, 010:026 Ahia, Hanan, Anan, 010:027 Malluk, Harim och Baana.
010:028 Och det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempelträlarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, så ock deras hustrur, söner och döttrar, alla som hade kommit till moget förstånd, 010:029 dessa slöto sig till sina förnämligare bröder och gingo ed och svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit given genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla och göra efter alla HERRENS, vår HERRES, bud och rätter och stadgar, 010:030 att vi icke skulle giva våra döttrar åt de främmande folken, ej heller taga deras döttrar till hustrur åt våra söner. 010:031 Och när de främmande folken förde in handelsvaror eller något slags säd till salu på sabbatsdagen, skulle vi icke köpa det av dem på sabbat eller helgdag; och vi skulle låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav. 010:032 Och vi fastställde för oss den förpliktelsen att såsom vår gärd årligen erlägga en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus, 010:033 nämligen till skådebröden, och till det dagliga brännoffret, och till offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, och till tackoffren, och till syndoffren för Israels försoning, och till allt arbete i vår Guds hus. 010:034 Och vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott angående vedoffret, huru man årligen skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, för att antändas på HERRENS, vår Guds, altare, såsom det är föreskrivet i lagen. 010:035 Och vi skulle årligen föra till HERRENS hus förstlingen av vår mark, och förstlingen av all frukt på alla slags träd, 010:036 och de förstfödda av våra söner och av vår boskap, såsom det är föreskrivet i lagen; vi skulle föra till vår Guds hus de förstfödda både av våra fäkreatur och av vår småboskap, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus. 010:037 Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergärder, så ock av allt slags trädfrukt, av vin och olja skulle vi föra till prästerna, in i kamrarna i vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna; ty det var leviterna som skulle uppbära tionden i alla de städer vid vilka vi brukade jorden. 010:038 Och en präst, en av Arons söner, skulle vara med leviterna, när leviterna uppburo tionden; och själva skulle leviterna föra tionden av sin tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar. 010:039 Ty såväl de övriga israeliterna som Levi barn skulle föra sin offergärd av säd, vin och olja in i dessa kamrar, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna, ävensom dörrvaktarna och sångarna voro. Alltså skulle vi icke försumma vår Guds hus.
011:001 Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det övriga folketkastade lott, för att så var tionde man skulle utses att bo iJerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i deandra städerna.011:002 Och folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig iJerusalem.
011:003 Och de huvudmän i hövdingdömet, som bodde i Jerusalem, bodde varoch en där han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanligaisraeliter, präster, leviter och tempelträlar, så ock Salomostjänares barn.011:004 I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn,nämligen:
Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son tillAmarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn,011:005 så ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja,son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.011:006 Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundrasextioåtta stridbara män.011:007 Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son tillJoed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son tillItiel, son till Jesaja,011:008 och näst honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjuguåtta.011:009 Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuasson, var den andre i befälet över staden.
011:010 Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin011:011 samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok,son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,011:012 så ock deras bröder, som förrättade sysslorna i huset, åtta hundratjugutvå; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, sontill Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,011:013 så ock hans bröder, huvudmän för familjer, två hundra fyrtiotvå;vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son tillMesillemot, son till Immer,011:014 så ock deras bröder, dugande män, ett hundra tjuguåtta; ochtillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son.
011:015 Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, sontill Hasabja, son till Bunni,011:016 så ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten över de yttresysslorna vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän,011:017 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf,sånganföraren, som vid bönen tog upp lovsången, och Bakbukja, denav hans bröder, som var närmast efter honom, och Abda, son tillSammua, son till Galal, son till Jeditun.011:018 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans två hundraåttiofyra.011:019 Och dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höllo vaktvid portarna, voro ett hundra sjuttiotvå.
011:020 Och de övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla deandra städerna i Juda, var och en i sin arvedel.011:021 Men tempelträlarna bodde på Ofel, och Siha och Gispa hade uppsiktenöver tempelträlarna.011:022 Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Gudshus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja,son till Mika, av Asafs barn, sångarna.011:023 Ty ett kungligt påbud var utfärdat angående dem, och en bestämdutanordning var för var dag fastställd för sångarna.011:024 Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gickkonungen till handa i var sak som rörde folket.
011:025 Och i byarna med tillhörande utmarker bodde ock en del av Juda barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och underlydande orter, i Jekabseel och dess byar, 011:026 vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet 011:027 och Hasar-Sual, så ock i Beer-Seba och underlydande orter, 011:028 i Siklag, ävensom i Mekona och underlydande orter, 011:029 i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, 011:030 Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka och underlydande orter; och de hade sina boningsorter från Beer-Seba ända till Hinnoms dal. 011:031 Och Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmas och Aja, så ock i Betel och underlydande orter, 011:032 i Anatot, Nob, Ananja, 011:033 Hasor, Rama, Gittaim, 011:034 Hadid, Seboim, Neballat, 011:035 Lod, Ono, och Timmermansdalen. 011:036 Och av leviterna blevo några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.
012:001 Och dessa voro de präster och leviter som drogo upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra, 012:002 Amarja, Malluk, Hattus, 012:003 Sekanja, Rehum, Meremot, 012:004 Iddo, Ginnetoi, Abia, 012:005 Mijamin, Maadja, Bilga, 012:006 Semaja, Jojarib, Jedaja, 012:007 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jesuas tid. 012:008 Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som jämte sina bröder förestod lovsången; 012:009 vidare Bakbukja och Unno, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem, så att var avdelning hade sin tjänstgöring.
012:010 Och Jesua födde Jojakim, och Jojakim födde Eljasib, och Eljasib Jojada, 012:011 och Jojada födde Jonatan, och Jonatan födde Jaddua.
012:012 Och i Jojakims tid voro huvudmännen för prästernas familjer följande: för Seraja Meraja, för Jeremia Hananja, 012:013 för Esra Mesullam, för Amarja Johanan, 012:014 för Malluki Jonatan, för Sebanja Josef, 012:015 för Harim Adna, för Merajot Helkai, 012:016 för Iddo Sakarja, för Ginneton Mesullam, 012:017 för Abia Sikri, för Minjamin, för Moadja Piltai, 012:018 för Bilga Sammua, för Semaja Jonatan, 012:019 för Jojarib Mattenai, för Jedaja Ussi, 012:020 för Sallai Kallai, för Amok Eber, 012:021 för Hilkia Hasabja, för Jedaja Netanel.
012:022 I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevohuvudmännen för leviternas familjer upptecknade, ävenså prästernaunder persern Darejaves' regering.012:023 Huvudmännen för Levi barns familjer äro upptecknade i krönikeboken,ända till Johanans, Eljasibs sons, tid.012:024 Och leviternas huvudmän voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmielsson, samt deras bröder, som stodo mitt emot dem för att lova ochtacka, såsom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjänstgörandeavdelningen jämte den andra.012:025 Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub höllo såsomdörrvaktare vakt över förrådshusen vid portarna.
012:026 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och iNehemjas, ståthållarens, och i prästen Esras, den skriftlärdes,tid.
012:027 Och när Jerusalems mur skulle invigas, uppsökte man leviterna påalla deras orter och förde dem till Jerusalem för att hållainvignings- och glädjehögtid under tacksägelse och sång, medcymbaler, psaltare och harpor.012:028 Då församlade sig sångarnas barn såväl från nejden runt omkringJerusalem som från netofatiternas byar,012:029 ävensom från Bet-Haggilgal och från Gebas och Asmavets utmarker; tysångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.012:030 Och prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket,portarna och muren.
012:031 Och jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter anordnadejag två stora lovsångskörer och högtidståg; den ena kören gicktill höger ovanpå muren, fram till Dyngporten.012:032 Och dem följde Hosaja och ena hälften av Juda furstar012:033 samt Asarja, Esra och Mesullam,012:034 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia,012:035 ävensom några av prästerna söner med trumpeter, vidare Sakarja, sontill Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja,son till Sackur, son till Asaf,012:036 så ock hans bröder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netaneloch Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; ochEsra, den skriftlärde, gick i spetsen för dem.012:037 Och de gingo över Källporten och rakt fram uppför trapporna tillDavids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram tillVattenporten mot öster.012:038 Och efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följdejag med andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornetända till Breda muren,012:039 vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genomHananeltornet, ända fram till Fårporten; och de stannade vidFängelseporten.012:040 Sedan trädde de båda lovsångskörerna upp i Guds hus, och likaså jagoch ena hälften av föreståndarna jämte mig,012:041 så ock prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai,Sakarja och Hananja, med trumpeterna,012:042 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser.Och sångarna läto sången ljuda under Jisrajas anförarskap.012:043 Och de offrade på den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hadeberett dem stor glädje; också kvinnor och barn voro glada. Ochglädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
012:044 Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarnadär offergärder, förstling och tionde nedlades; de skulle i demhopsamla från stadsåkrarna det som efter lagen tillkom prästernaoch leviterna. Ty glädje rådde i Juda över att prästerna ochleviterna nu gjorde sin tjänst.012:045 Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjänsten och vidreningarna, och likaså gjorde sångarna och dörrvaktarna sin tjänst,såsom David och hans son Salomo hade bjudit.012:046 Ty redan i fordom tid, på Davids och Asafs tid, hans som varanförare för sångarna, sjöngos lov- och tacksägelsesånger till Gud.012:047 Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel åtsångarna och dörrvaktarna vad som tillkom dem för var dag; och mangav åt leviterna deras helgade andel, och leviterna gåvo åt Aronssöner deras helgade andel.
013:001 Vid samma tid föreläste man ur Moses bok för folket, och man fanndäri skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle fåkomma in i Guds församling,013:002 därför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat ochdryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastänvår Gud förvandlade förbannelsen till välsignelse.013:003 Och när de hade hört lagen, avskilde de allt slags främmande folkfrån Israel.013:004 Men en tid förut hade prästen Eljasib, som var satt att föreståkammaren i vår Guds hus, och som var en frände till Tobia,013:005 åt denne inrett en stor kammare, där man förut plägade lägga inspisoffret, rökelsen och kärlen och den tionde av säd, vin ocholja, som var bestämd åt leviterna, sångarna och dörrvaktarna, såock offergärden åt prästerna.013:006 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i denbabyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsår hade jagåterkommit till konungen. Men sedan jag efter någon tid hadeutbett mig tillstånd av konungen,013:007 begav jag mig till Jerusalem. Och när jag där förnam det onda somEljasib hade gjort till förmån för Tobia, då han hade inrett åthonom en kammare i förgårdarna till Guds hus,013:008 misshagade detta mig högeligen; och jag lät kasta allt Tobias bohagut ur kammaren.013:009 Därefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lätåter ställa in i dem Guds hus' kärl, så ock spisoffret ochrökelsen.
013:010 Och när jag vidare fick veta att man icke hade givit åt leviternavad dem tillkom, varför ock leviterna och sångarna, i stället föratt förrätta sina sysslor, hade avvikit var och en till sittjordagods,013:011 då förebrådde jag föreståndarna detta och sade: »Varför har Gudshus blivit så försummat?» Och jag hämtade dem tillhopa och lätdem inställa sig på sina platser.013:012 Och hela Juda förde fram till förrådshusen sin tionde av säd, vinoch olja;013:013 och jag satte prästen Selemja och Sadok, den skriftlärde, ochPedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gavdem till biträde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; tydessa voro ansedda såsom pålitliga män, och de skulle nu ombesörjautdelningen åt sina bröder.
013:014 Tänk fördenskull på mig, min Gud, och låt icke de fromma gärningarbliva utplånade, som jag har gjort för min Guds hus och förtjänstgöringen där!
013:015 Vid samma tid såg jag i Juda huru man trampade vinpressarna påsabbaten och förde hem säd, som man lastade på åsnor, så ock vin,druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru manförde sådant till Jerusalem på sabbatsdagen; och jag varnade dem,när de sålde dessa livsförnödenheter.013:016 Och tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varoroch sålde dem på sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.013:017 Då förebrådde jag Juda ädlingar detta och sade till dem: »Hurukunnen I handla så illa och därmed ohelga sabbatsdagen?013:018 Var det icke därför att edra fäder gjorde sådant som vår Gud lätall denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragenI ännu större vrede över Israel genom att så ohelga sabbaten.»013:019 Och så snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar föresabbaten, tillsade jag att man skulle stänga dörrarna; jag tillsadeock att man icke skulle öppna dem förrän efter sabbaten. Och jagställde några av mina tjänare på vakt vid portarna, för att intetlastgods skulle kunna föras in på sabbatsdagen.013:020 Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanförJerusalem över natten, och det både en och två gånger.013:021 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I övernatten framför muren? Om I ännu en gång gören så, skall jag låtamin hand drabba eder.»013:022 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma ochhålla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen måtte hållas helig.
Tänk ock därför på mig, min Gud, och hav misskund med mig efter dinstora nåd!
013:023 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sigasdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.013:024 Och deras barn talade till hälften asdoditiska—ty judiska kundede icke tala riktigt—eller ock något av de andra folkenstungomål.013:025 Då förebrådde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja,några av dem slog jag och ryckte jag i skägget. Och jag besvor demvid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar åt deras söner,ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur åt edra sönereller åt eder själva.013:026 Var det icke med sådant som Salomo, Israels konung, försyndade sig?Det fanns bland de många folken ingen konung som var hans like, tyhan var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung överhela Israel. Likväl kommo de främmande kvinnorna också honom attsynda.013:027 Och nu skulle vi om eder få höra att I haven gjort allt dettastora onda och varit otrogna mot vår Gud, i det att I haven tagittill eder främmande kvinnor!»013:028 Och en son till Jojada, översteprästen Eljasibs son, var måg tillhoroniten Sanballat; honom drev jag bort ifrån mig.
013:029 Tänk på dem, min Gud, därför att de hava befläckat prästadömet ochprästadömets och leviternas förbund!
013:030 Så renade jag folket ifrån allt främmande väsen; och jagfastställde vad prästerna och leviterna skulle iakttaga, var och eni sin syssla,013:031 och huru vedoffret på bestämda tider skulle avlämnas, och huru medförstlingsgåvorna skulle förfaras.
Tänk härpå, min Gud, och räkna mig det till godo!
Ester
001:001 I Ahasveros' tid—den Ahasveros' som regerade från Indien ända till Etiopien, över ett hundra tjugusju hövdingdömen— 001:002 under den tiden, medan konung Ahasveros satt på konungatronen i Susans borg, tilldrog sig följande. 001:003 I sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare, varvid Persiens och Mediens härförare och hans förnämsta män och furstarna i hövdingdömena voro samlade inför honom. 001:004 Och han lät dem under många dagar se sin konungsliga härlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt—under ett hundra åttio dagar. 001:005 Och när dessa dagar hade gått till ända, gjorde konungen ett sju dagars gästabud för allt det folk som fanns i Susans borg, både stora och små, i den inhägnade trädgård som hörde till konungapalatset. 001:006 Där hängde tapeter av linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatta med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo på ett golv som var inlagt med grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten. 001:007 Och dryckerna sattes fram i gyllene kärl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, såsom det hövdes hos en konung. 001:008 Och när man drack, gällde den lagen att intet tvång skulle råda; ty konungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan. 001:009 Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gästabud för kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats. 001:010 När då på sjunde dagen konungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovmän som gjorde tjänst hos konung Ahasveros, 001:011 att de skulle föra drottning Vasti, prydd med kunglig krona, inför konungen, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var fager att skåda. 001:012 Men drottning Vasti ville icke komma, fastän konungen befallde henne det genom hovmännen. Då blev konungen mycket förtörnad. och hans vrede upptändes. 001:013 Och konungen frågade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens ärenden plägade så läggas fram för alla i lag och rätt kunniga; 001:014 och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens närmaste män och innehade främsta platsen i riket); han frågade: 001:015 »Vad skall man efter lag göra med drottning Vasti, då hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?» 001:016 Memukan svarade inför konungen och furstarna: »Icke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros' hövdingdömen. 001:017 Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de förakta sina män, då de ju kunna säga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom icke.' 001:018 Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, när de få höra vad drottningen har gjort, åberopa detta inför alla konungens furstar, och därav skall komma förakt och förtret mer än nog. 001:019 Om det så täckes konungen, må han därför låta en kunglig befallning utgå—och må denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, så att den bliver orygglig—att Vasti icke mer skall få komma inför konung Ahasveros' ansikte; och hennes konungsliga värdighet give konungen åt en annan, som är bättre än hon. 001:020 När så den förordning som konungen utfärdar bliver kunnig i hela hans rike, så stort det är, då skola alla kvinnor giva sina män tillbörlig ära, både stora och små.» 001:021 Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde såsom Memukan hade sagt. 001:022 Skrivelser blevo sända till alla konungens hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungomål.
002:001 Efter en tids förlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne. 002:002 Då sade konungens män som betjänade honom: »Må man för konungens räkning söka upp unga och fagra jungfrur, 002:003 och må konungen i sitt rikes alla hövdingdömen förordna vissa män som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och överlämna dem åt konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad nödigt är till deras beredelse. 002:004 Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis ställe.» Detta tal behagade konungen, och han gjorde så. 002:005 I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit; 002:006 denne hade blivit bortförd från Jerusalem med de fångar som fördes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, när denne fördes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel. 002:007 Han var fosterfader åt Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med skön gestalt, fager att skåda; och efter hennes faders och moders död hade Mordokai upptagit henne såsom sin egen dotter. 002:008 Då nu konungens befallning och påbud blev kunnigt, och många unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och överlämnades åt Hegai, blev ock Ester hämtad till konungshuset och överlämnad åt kvinnovaktaren Hegai. 002:009 Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset. 002:010 Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom. 002:011 Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne. 002:012 Nu var det så, att när ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gå in till konung Ahasveros, sedan med henne hade förfarits i tolv månader såsom det var påbjudet om kvinnorna (så lång tid åtgick nämligen till att bereda dem: sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor och annat som var nödigt till kvinnornas beredelse), 002:013 när alltså en kvinna gick in till konungen, då fick hon taga med sig ifrån fruhuset till konungshuset allt vad hon begärde. 002:014 Och sedan hon om aftonen hade gått ditin, skulle hon om morgonen, när hon gick tillbaka, gå in i det andra fruhuset och överlämnas åt konungens hovman Saasgas, som hade vakten över bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sådant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom. 002:015 Då nu ordningen att gå in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet annat än det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne. 002:016 Ester blev hämtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår. 002:017 Och Ester blev konungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe. 002:018 Och konungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära; och han beviljade skattelindring åt sina hövdingdömen och delade ut skänker, såsom det hövdes en konung. 002:019 När sedermera jungfrur för andra gången samlades tillhopa och Mordokai satt i konungens port 002:020 (men Ester hade, såsom Mordokai bjöd henne, icke yppat något om sin släkt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais befallning, likasom när hon var under hans vård), 002:021 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port, blevo Bigetan och Teres, två av de hovmän hos konungen, som höllo vakt vid tröskeln, förbittrade på konung Ahasveros och sökte tillfälle att bära hand på honom. 002:022 Härom fick Mordokai kunskap, och han berättade det för drottning Ester; därefter omtalade Ester det för konungen på Mordokais vägnar. 002:023 Saken blev nu undersökt och så befunnen; och de blevo båda upphängda på trä. Och detta upptecknades i krönikan, för konungen.
003:001 En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman,Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsenbland alla de furstar som voro hos honom.003:002 Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knäoch föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom.Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.003:003 Då sade konungens tjänare som voro i konungens port tillMordokai: »Varför överträder du konungens bud?»003:004 Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att hanlyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se omMordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat fördem att han var en jude.003:005 När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned förhonom, uppfylldes han med vrede.003:006 Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast påMordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokaivar, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnosi Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.003:007 I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfteregeringsår, kastades pur, det ärlott, inför Haman om var särskild dag och varsärskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.003:008 Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk sombor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikesalla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, ochde göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungenvärdigt att låta dem vara.003:009 Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas,att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jagdå kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in ikonungens skattkamrar.»003:010 Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagitenHaman, Hammedatas son, judarnas ovän.003:011 Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, ochmed folket må du göra såsom du finner för gott.»003:012 Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dageni första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Hamanville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarnaöver de särskilda hövdingdömena och till furstarna över desärskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och tillvart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdadesskrivelsen, och den beseglades med konungens ring.003:013 Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungenshövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna,både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och sammadag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det ärmånaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givastill plundring.003:014 I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud,öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skullevara redo den dagen.003:015 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med haståstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Menkonungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det attbestörtning rådde i staden Susan.
004:001 När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han söndersina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut istaden och uppgav högljudda och bittra klagorop.004:002 Och han begav sig till konungens port och stannade framför den,ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd isorgdräkt.004:003 Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud komblev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade,ja, de flesta satte sig i säck och aska.004:004 När nu Esters tjänarinnor och hovmän kommo och berättade dettaför henne, blev drottningen högeligen förskräckt; och honskickade ut kläder till Mordokai, för att man skulle kläda honomi dem och taga av honom sorgdräkten; men han tog icke emot dem.004:005 Då kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmän som konungenhade anställt i hennes tjänst, och bjöd honom att gå tillMordokai, för att få veta vad som var på färde, och varför hangjorde så.004:006 När då Hatak kom ut till Mordokai på den öppna platsen i stadenframför konungens port,004:007 berättade Mordokai för honom allt vad som hade hänt honom, ochuppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat vägaupp till konungens skattkamrar, för att han skulle få förgörajudarna.004:008 Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat iSusan om att de skulle utrotas lämnade han honom ock, för atthan skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och åläggahenne att gå in till konungen och bedja honom om misskund ochsöka nåd hos honom för sitt folk.004:009 Och Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokai hade sagt.004:010 Då bjöd Ester Hatak att gå till Mordokai och säga:004:011 »Alla konungens tjänare och folket i konungens hövdingdömenveta, att om någon, vare sig man eller kvinna, går in tillkonungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller förvar och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungenräcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att hanfår leva. Men jag har icke på trettio dagar varit kallad attkomma till konungen.»004:012 När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt,004:013 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »Tänk ickeatt du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att duär i konungens hus.004:014 Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälpoch räddning beredas judarna från något annat håll, men du ochdin faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just fören sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?»004:015 Då lät Ester giva Mordokai detta svar:004:016 »Gå åstad och församla alla judar som finnas i Susan, och hållenfasta för mig; I skolen icke äta eller dricka något under tredygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tärnor vill ocksammalunda fasta; därefter vill jag gå in till konungen, faständet är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.»004:017 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hadebjudit honom.
005:001 På tredje dagen klädde Ester sig i konungslig skrud och träddein på den inre gården till konungshuset, mitt emot självakonungshuset; konungen satt då på sin konungatron i det kungligapalatset, mitt emot palatsets dörr.005:002 När nu konungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nådför hans ögon, så att konungen räckte ut mot Ester den gyllenespira, som han hade i sin hand; då gick Ester fram och rörde vidändan av spiran.005:003 Och konungen sade till henne: »Vad önskar du, drottning Ester,och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, såskall den beviljas dig.»005:004 Ester svarade: »Om det så täckes konungen, må konungen jämteHaman i dag komma till ett gästabud, som jag har tillrett förhonom.»005:005 Då sade konungen: »Skynden att hämta hit Haman, för att så måske, som Ester har begärt.» Så kommo då konungen och Haman tillgästabudet, som Ester hade tillrett.005:006 Och när vinet dracks, sade konungen till Ester: »Vad är din bön?Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ockhälften av riket, så skall den uppfyllas.»005:007 Ester svarade och sade: »Min bön och min begäran är:005:008 om jag har funnit nåd för konungens ögon, och det täckeskonungen att bevilja min bön och uppfylla min begäran, så måkonungen och Haman komma till ännu ett gästabud, som jag villtillreda för dem; då skall jag i morgon göra såsom konungen harbefallt.»005:009 Och Haman gick därifrån den dagen, glad och väl till mods. Mennär han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stodupp eller ens rörde sig för honom, då uppfylldes Haman med vredemot Mordokai.005:010 Men Haman betvang sig och gick hem; därefter sände han och läthämta sina vänner och sin hustru Seres.005:011 Och Haman talade för dem om sin rikedom och härlighet och omsina många barn och om all den storhet, som konungen hade givithonom, och om huru konungen i allt hade upphöjt honom över deandra furstarna och konungens övriga tjänare.005:012 Och Haman sade ytterligare: »Icke heller har drottning Esterlåtit någon annan än mig komma med konungen till det gästabud,som hon hade tillrett; och jämväl i morgon är jag bjuden tillhenne, jämte konungen.005:013 Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, så längejag ser juden Mordokai sitta i konungens port.»005:014 Då sade hans hustru Seres och alla hans vänner till honom: »Låtresa upp en påle, femtio alnar hög, och bed i morgon konungen,att Mordokai må bliva upphängd därpå; då kan du glad komma medkonungen till gästabudet.» Detta behagade Haman, och han lätresa upp pålen.
006:001 Den natten kunde konungen icke sova; därför lät han hämtakrönikan, där minnesvärda händelser voro upptecknade, och manföreläste ur den för konungen.006:002 Då fann man där skrivet, att Mordokai hade berättat, hurusomBigetana och Teres, två av de hovmän, som höllo vakt vidtröskeln, hade sökt tillfälle att bära hand på konung Ahasveros.006:003 Konungen frågade: »Vilken ära och upphöjelse har vederfaritsMordokai för detta?» Konungens män, som betjänade honom,svarade: »Intet sådant har vederfarits honom.»006:004 Då sade konungen: »Är någon nu tillstädes på gården?» Och Hamanhade just kommit in på den yttre gården till konungshuset föratt bedja konungen, att Mordokai måtte bliva upphängd på denpåle, som han hade låtit sätta upp för hans räkning.006:005 Så svarade honom då konungens tjänare: »Ja, Haman står därute pågården.» Konungen sade: »Låt honom komma in.»006:006 När då Haman kom in, sade konungen till honom: »Huru skall mangöra med den man, som konungen vill ära?» Men Haman tänkte isitt hjärta: »Vem skulle konungen vilja bevisa ära mer än mig?»006:007 Därför sade Haman till konungen: »Om konungen vill ära någon,006:008 så skall man hämta en konungslig klädnad, som konungen själv harburit, och en häst, som konungen själv har ridit på, och påvilkens huvud en kunglig krona är fäst;006:009 och man skall överlämna klädnaden och hästen åt en av konungensförnämsta furstar, och klädnaden skall sättas på den man, somkonungen vill ära, och man skall föra honom ridande på hästenfram på den öppna platsen i staden och utropa framför honom: 'Sågör man med den man, som konungen vill ära.'»006:010 Då sade konungen till Haman: »Skynda dig att taga klädnaden ochhästen, såsom du har sagt, och gör så med juden Mordokai, somsitter i konungens port. Underlåt intet av allt vad du harsagt.»006:011 Så tog då Haman klädnaden och hästen och satte klädnaden påMordokai och förde honom ridande fram på den öppna platsen istaden och utropade framför honom: »Så gör man med den man, somkonungen vill ära.»006:012 Och Mordokai vände tillbaka till konungens port; men Hamanskyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud.006:013 Och när Haman förtäljde för sin hustru Seres och alla sinavänner vad som hade hänt honom, sade hans vise män och hanshustru Seres till honom: »Om Mordokai, som du har begynt att ståtillbaka för, är av judisk börd, så förmår du intet mot honom,utan skall komma alldeles till korta för honom.»006:014 Medan de ännu så talade med honom, kommo konungens hovmän föratt skyndsamt hämta Haman till gästabudet, som Ester hadetillrett.
007:001 Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottningEster.007:002 Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu påandra dagen: »Vad är din bön, drottning Ester? Den vare digbeviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften avriket, så skall den uppfyllas.»007:003 Drottning Ester svarade och sade: »Om jag har funnit nåd fördina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mittliv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.007:004 Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas ochförgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar ochträlinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore ickesådan, att vi borde besvära konungen därmed.»007:005 Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: »Vemär den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?»007:006 Ester sade: »En hätsk och illvillig man är det: den onde Hamandär.» Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.007:007 Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick uti palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedjadrottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hadebeslutit hans ofärd.007:008 När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen frånpalatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, därEster satt; då sade konungen: »Vill han ock öva våld motdrottningen, härinne i min närvaro?» Knappt hade detta ord gåttöver konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.007:009 Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: »Vid Hamanshus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resaupp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådantgagn.» Då sade konungen: »Hängen upp honom på den.»007:010 Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta uppför Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
008:001 Samma dag gav konung Ahasveros åt drottning Ester Hamans,judarnas oväns, hus. Och Mordokai fick tillträde till konungen,ty Ester hade nu omtalat, vad han var för henne.008:002 Och konungen tog av sig ringen, som han hade låtit taga ifrånHaman, och gav den åt Mordokai. Och Ester satte Mordokai överHamans hus.008:003 Och Ester talade ytterligare inför konungen, i det att hon föllned för hans fötter; hon bönföll honom gråtande, att han skulleavvända agagiten Hamans onda råd och det anslag, som denne hadeförehaft mot judarna.008:004 Då räckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Esterstod upp och trädde fram inför konungen008:005 och sade: »Om det så täckes konungen, och om jag har funnit nådinför honom, och det synes konungen vara riktigt och jag ärhonom till behag, så må en skrivelse utfärdas för att återkallade brev, som innehöllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag,och som han skrev för att förgöra judarna i alla konungenshövdingdömen.008:006 Ty huru skulle jag kunna uthärda att se den olycka, som eljestträffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthärda att semina landsmän förgöras?»008:007 Då sade konung Ahasveros till drottning Ester och till judenMordokai: »Se, Hamans hus har jag givit åt Ester, och han självhar blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära handpå judarna.008:008 Men utfärden nu ock I en skrivelse angående judarna i konungennamn, såsom I finnen för gott, och beseglen den med konungensring. Ty en skrivelse, som är utfärdad i konungens namn ochbeseglad med konungens ring, kan icke återkallas.»008:009 Så blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, påtjugutredje dagen i tredje månaden, det är månaden Sivan, och enskrivelse, alldeles sådan som Mordokai ville, utfärdades tilljudarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna ihövdingdömena, från Indien ända till Etiopien, ett hundratjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skriftoch till vart folk på dess tungomål, jämväl till judarna medderas skrift och på deras tungomål.008:010 Han utfärdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och besegladeden med konungens ring. Därefter kringsände han brev med ilbudtill häst, som redo på kungliga travare från stuterierna,008:011 att konungen tillstadde judarna i var särskild stad att församlasig till försvar för sitt liv och att i vart folk ochhövdingdöme utrota, dräpa och förgöra alla väpnade skaror, somangrepe dem, ävensom barn och kvinnor, varvid deras ägodelarsåsom byte skulle givas till plundring,008:012 detta på en och samma dag i alla konung Ahasveros' hövdingdömen,nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månadenAdar.008:013 I skrivelsen stod, att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud,öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll, att judarnaskulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender.008:014 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden på dekungliga travarna skyndsamt och med hast åstad, så snart påbudethade blivit utfärdat i Susans borg.008:015 Men Mordokai gick ut från konungen i konungslig klädnad avmörkblått och vitt tyg och med en stor gyllene krona och enmantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susanjublade och var glad.008:016 För judarna hade nu uppgått ljus och glädje, fröjd och ära.008:017 Och i vart hövdingdöme och i var stad, dit konungens befallningoch påbud kom, blev glädje och fröjd bland judarna, och de höllogästabud och högtid. Och många ur de främmande folken blevojudar, ty förskräckelse för judarna hade fallit över dem.