039:004 Vet du tiden för stengetterna att föda,vakar du över när hindarna bör kalva?039:005 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,ja, vet du tiden för dem att föda?
039:006 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.039:007 Deras ungar frodas och växa till på marken,så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
039:008 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,vem har lossat den skyggas band?039:009 Se, hedmarken gav jag henne till hem,och saltöknen blev hennes boning.039:010 Hon ler åt larmet i staden,hon hör ingen pådrivares rop.039:011 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,hon letar efter allt som är grönt.
039:012 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna digoch att stanna över natten invid din krubba?039:013 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter tömoch förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?039:014 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?039:015 Överlåter du åt honom att föra hem din sädoch att hämta den tillhopa till din loge?
039:016 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?039:017 Åt jorden överlåter hon ju sina äggoch ruvar dem ovanpå sanden.039:018 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,att ett vilddjur kan trampa dem sönder.039:019 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.039:020 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,han har ej tilldelat henne förstånd.039:021 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;då ler hon åt både häst och man.
039:022 Är det du som giver åt hästen hans styrkaoch kläder hans hals med brusande man?039:023 Är det du som lär honom gräshoppans språng?Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!039:024 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraftoch rusar så fram mot väpnade skaror.039:025 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,han ryggar icke tillbaka för svärd.039:026 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,av ljungande spjut och lans.039:027 Han skakas och rasar och uppslukar marken,han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.039:028 För var basunstöt frustar han: Huj!Ännu i fjärran vädrar han striden,anförarnas rop och larmet av härskrin.
039:029 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig uppoch breder ut sina vingar till flykt mot söder?039:030 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högtoch bygger sitt näste i höjden?039:031 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,på klippans spets och på branta berget.039:032 Därifrån spanar han efter sitt byte,långt bort i fjärran skådar hans ögon.039:033 Hans ungar frossa på blod,och där slagna ligga, där finner man honom.
040:034 Så svarade nu HERREN Job och sade:
040:035 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
040:036 Job svarade HERREN och sade:
040:037 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?Jag måste lägga handen på munnen.040:038 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
040:001 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
040:002 Omgjorda såsom en man dina länder;jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.040:003 Vill du göra min rätt om intetoch döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?040:004 Har du en sådan arm som Gud,och förmår du dundra med din röst såsom han?040:005 Pryd dig då med ära och höghet,kläd dig i majestät och härlighet.040:006 Gjut ut din vredes förgrymmelse,ödmjuka med en blick allt vad högt är.040:007 Ja, kuva med en blick allt vad högt är,slå ned de ogudaktiga på stället.040:008 Göm dem i stoftet allasammans,ja, fjättra deras ansikten i mörkret.040:009 Då vill jag prisa dig, också jag,för segern som din högra hand har berett dig.
040:010 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du.Han lever av gräs såsom en oxe.040:011 Och se vilken kraft han äger i sina länder,vilken styrka han har i sin buks muskler.040:012 Han bär sin svans så styv som en ceder,ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.040:013 Hans benpipor äro såsom rör av koppar,benen i hans kropp likna stänger av järn.040:014 Förstlingen är han av vad Gud har gjort;hans skapare själv har givit honom hans skära.040:015 Ty foder åt honom frambära bergen,där de vilda djuren alla hava sin lek.040:016 Under lotusträd lägger han sig ned,i skygdet av rör och vass.040:017 Lotusträd giva honom tak och skugga,pilträd hägna honom runt omkring.040:018 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke;han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.040:019 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt,vem borrar en snara genom hans nos?
040:020 Kan du draga upp Leviatan med krokoch med en metrev betvinga hans tunga?040:021 Kan du sätta en sävhank i hans noseller borra en hake genom hans käft?040:022 Menar du att han skall slösa på dig många bönereller tala till dig med mjuka ord?040:023 Att han skall vilja sluta fördrag med dig,så att du finge honom till din träl för alltid?040:024 Kan du hava honom till leksak såsom en fågeloch sätta honom i band åt dina tärnor?040:025 Pläga fiskarlag köpslå om honomoch stycka ut hans kropp mellan krämare?040:026 Kan du skjuta hans hud full med spjutoch hans huvud med fiskharpuner?040:027 Ja, försök att bära hand på honomdu skall minnas den striden och skall ej föra så mer.040:028 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket,han fälles till marken redan vid hans åsyn.
041:001 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne.Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?041:002 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen?Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
041:003 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar,om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
041:004 Vem mäktar rycka av honom hans pansar?Vem vågar sig in mellan hans käkars par?041:005 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem?Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
041:006 Stolta sitta på honom sköldarnas rader;hopslutna äro de med fast försegling.041:007 Tätt fogar sig den ena intill den andra,icke en vindfläkt tränger in mellan dem.041:008 Var och en håller ihop med den nästa,de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
041:009 När han fnyser, strålar det av ljus;hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.041:010 Bloss fara ut ur hans gap,eldgnistor springa fram därur.041:011 Från hans näsborrar utgår röksåsom ur en sjudande panna på bränslet.041:012 Hans andedräkt framgnistrar eldkol,och lågor bryta fram ur hans gap.
041:013 På hans hals har kraften sin boning,och framför honom stapplar försagdhet.041:014 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk,det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
041:015 Hans hjärta är fast såsom sten,fast såsom bottenstenen i kvarnen.041:016 När han reser sig, bäva hjältar,av ångest mista de all sans.041:017 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd,ej heller spjut eller pil eller pansar.041:018 Han aktar järn såsom halmoch koppar såsom murket trä.041:019 Bågskott skrämma honom ej bort,slungstenar förvandlas för honom till strå;041:020 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå,han ler åt rasslet av lansar.
041:021 På sin buk bär han skarpa eggar,spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.041:022 Han gör djupet sjudande som en gryta,likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.041:023 Bakom honom strålar vägen av ljus,djupet synes bära silverhår.
041:024 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt,otillgänglig för fruktan skapades han.041:025 På allt vad högt är ser han med förakt,konung är han över alla stolta vilddjur.
042:001 Job svarade HERREN och sade:
042:002 Ja, jag vet att du förmår allt,och att intet som du besluter är dig för svårt.042:003 Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker?Jag ordade ju om vad jag icke begrep,om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.042:004 Men hör nu, så vill jag tala;jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.042:005 Blott hörsägner hade jag förnummit om dig,men nu har jag fått se dig med egna ögon.042:006 Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig,i stoft och aska.
042:007 Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas frånTeman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner,därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom mintjänare Job har gjort.042:008 Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till mintjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låtenmin tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, avnåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt moteder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rättär, såsom min tjänare Job har gjort.»
042:009 Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar frånNaaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; ochHERREN tog nådigt emot Jobs bön.
042:010 Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honomsjälv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.042:011 Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekantakommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, ochömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit kommaöver honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och enguldring.042:012 Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer änbegynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusenkameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.042:013 Och han fick sju söner och tre döttrar.042:014 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och dentredje Keren-Happuk.042:015 Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i helalandet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.042:016 Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sinabarn och barnbarn i fyra led.042:017 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.
Psaltaren
001:001 Säll är den mansom icke vandrari de ogudaktigas rådoch icke träder inpå syndares väg,ej heller sitterdär bespottare sitta,001:002 utan har sin lusti HERRENS lagoch tänker på hans lagbåde dag och natt.001:003 Han är såsom ett träd,planterat vid vattenbäckar,vilket bär sin frukt i sin tid,och vars löv icke vissna;och allt vad han gör, det lyckas väl.
001:004 Icke så de ogudaktiga,utan de äro såsom agnarsom vinden bortför.001:005 Därför skola de ogudaktigaicke bestå i domen,ej heller syndarnai de rättfärdigas församling.001:006 Ty HERREN kännerde rättfärdigas väg,men de ogudaktigas väg förgås.
002:001 Varför larma hedningarnaoch tänka folken fåfänglighet?002:002 Jordens konungar resa sig upp,och furstarna rådslå med varandra,mot HERREN och hans smorde:002:003 »Låt oss slita sönder deras bojoroch kasta deras band ifrån oss.»
002:004 Han som bor i himmelen ler,HERREN bespottar dem.002:005 Då talar han till dem i sin vrede,och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:002:006 »Jag själv har insatt min konungpå Sion, mitt heliga berg.»
002:007 Jag vill förtälja om vad beslutet är;HERREN sade till mig:»Du är min son,jag har i dag fött dig.002:008 Begär av mig,så skall jag giva dig hedningarna till arvedeloch jordens ändar till egendom.002:009 Du skall sönderslå dem med järnspira,såsom lerkärl skall du krossa dem.»
002:010 Så kommen nu till förstånd, I konungar;låten varna eder, I domare på jorden.002:011 Tjänen HERREN med fruktan,och fröjden eder med bävan.002:012 Hyllen sonen, så att han icke vredgasoch I förgåns på eder väg;ty snart kunde hans vrede upptändas.Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
003:001 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
003:002 HERRE, huru många äro icke mina ovänner!Ja, många resa sig upp mot mig.003:003 Många säga om mig:»Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
003:004 Men du, HERRE, är en sköld för mig;du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.003:005 Jag höjer min röst och ropar till HERREN,och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
003:006 Jag lade mig och somnade in;jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.003:007 Jag fruktar icke för skaror av många tusen,som lägra sig mot mig runt omkring.
003:008 Stå upp, HERRE,fräls mig, min Gud;ty du slår alla mina fiender på kinden,du krossar de ogudaktigas tänder.003:009 Hos HERREN är frälsningen;över ditt folk komme din välsignelse. Sela.
004:001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.
004:002 När jag ropar, så svara mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar mig rum; var mig nådig och hör min bön.
004:003 I herrar, huru länge skall min äravara vänd i smälek,huru länge skolen I älska fåfänglighetoch fara efter lögn? Sela.004:004 Besinnen dock att HERRENhar utvalt åt sig den fromme;HERREN hör,när jag ropar till honom.
004:005 Vredgens, men synden icke;eftersinnen i edra hjärtan,på edra läger, och varen stilla. Sela.004:006 Offren rätta offer,och förtrösten på HERREN.
004:007 Många säga:»Vem skall låta oss se det gott är?»Upplyft du över ossditt ansiktes ljus, o HERRE.004:008 Du giver mig glädje i hjärtat,större än andras, när de få sädoch vin i myckenhet.
004:009 I frid vill jag lägga mig ned,och i frid skall jag somna in,ty du, HERRE, låter mig boavskild och i trygghet.
005:001 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.
005:002 Lyssna till mina ord, HERRE;förnim min suckan.005:003 Akta på mitt klagorop,du min konung och min Gud;ty till dig vill jag ställa min bön.005:004 HERRE, bittida hör du nu min röst,bittida frambär jag mitt offer till digoch skådar efter dig.
005:005 Ty du är icke en Gudsom har behag till ogudaktighet;den som är ond får icke bo hos dig.005:006 De övermodiga bestå icke inför dina ögon;du hatar alla ogärningsmän.005:007 Du förgör dem som tala lögn;de blodgiriga och falskaäro en styggelse för HERREN.
005:008 Men jag får gå in i ditt hus,genom din stora nåd;jag får tillbedja i din fruktan,vänd mot ditt heliga tempel.005:009 HERRE, led mig genom din rättfärdighet,för mina förföljares skull;gör din väg jämn för mig.
005:010 Ty i deras mun är intet visst,deras innersta är fördärv,en öppen grav är deras strupe,sin tunga göra de hal.005:011 Döm dem, o Gud;må de komma på fall med sina anslag.Driv bort dem för deras många överträdelsers skull,eftersom de äro gensträviga mot dig.
005:012 Men låt alla dem glädjas,som taga sin tillflykt till dig;evinnerligen må de jubla,ty du beskärmar dem;i dig må de fröjda sig,som hava ditt namn kärt.005:013 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige;du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.
006:001 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm avDavid.
006:002 HERRE, straffa mig icke i din vrede,och tukta mig icke i din förtörnelse.006:003 Var mig nådig, HERRE,ty jag försmäktar;hela mig, HERRE,ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.006:004 Ja, min själ är storligen förskräckt;ack HERRE, huru länge?
006:005 Vänd åter, HERRE,rädda min själ,fräls mig för din nåds skull.006:006 Ty i döden tänker man icke på dig;vem tackar dig i dödsriket?
006:007 Jag är så trött av suckande;var natt fuktar jag min sängoch väter mitt läger med mina tårar.006:008 Av sorg är mitt öga förmörkat;det har åldrats för alla mina ovänners skull.
006:009 Viken bort ifrån mig,alla I ogärningsmän;ty HERREN har hörtmin högljudda gråt.006:010 HERREN har hört min åkallan,min bön upptager HERREN.006:011 Alla mina fiender skola komma på skamoch storligen förskräckas;de skola vika tillbakaoch komma på skam med hast.
007:001 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminitenKus' ords skull.
007:002 HERRE, min Gud,till dig tager jag min tillflykt;fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,007:003 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själoch rycka bort henne utan räddning.
007:004 HERRE, min Gud,har jag gjort sådant,och är orätt i mina händer,007:005 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med migeller plundrat den som var min ovän utan sak,007:006 så förfölje fienden min själoch tage henne fattoch trampe mitt liv till jordenoch lägge min ära i stoftet. Sela.
007:007 Stå upp, HERRE, i din vrede,res dig mot mina ovänners raserioch vakna upp till min hjälp,du som har påbjudit dom.007:008 Må folkens församling omgiva dig,och må du över den vända åter till höjden.
007:009 HERREN håller dom över folken;skaffa mig rätt, HERRE,efter min rättfärdighet och ostrafflighet.007:010 Låt de ogudaktigas ondska få en ände,men håll den rättfärdige vid makt;ty du, som prövar hjärtan och njurar,är en rättfärdig Gud.
007:011 Min sköld är i Guds hand;han frälsar de rättsinniga.007:012 Gud är en rättfärdig domareoch en Gud som dagligen vredgas.007:013 Om någon icke vill omvända sig,så vässer han sitt svärd,sin båge spänner han och gör den redo;007:014 och han riktar mot honom dödande skott,sina pilar gör han brinnande.
007:015 Se, denne är i födsloarbete med fördärv,han går havande med olycka,men han föder ett intet.007:016 Han gräver en grop och gör den djup,men han faller själv i den grav som han gräver.007:017 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud,och över hans hjässa kommer hans ondska.
007:018 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
008:001 För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.
008:002 HERRE, vår Herre,huru härligt är icke ditt namnöver hela jorden,du som har sattditt majestät på himmelen!008:003 Av barns och spenabarns munhar du upprättat en makt,för dina ovänners skull,till att nedslå fienden och den hämndgirige.
008:004 När jag ser din himmel,dina fingrars verk,månen och stjärnorna,som du har berett,008:005 vad är då en människa, att du tänker på henne,eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.
008:006 Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen;med ära och härlighet krönte du honom.008:007 Du satte honom till herre över dina händers verk;allt lade du under hans fötter:008:008 får och oxar, allasammans,så ock vildmarkens djur,008:009 fåglarna under himmelen och fiskarna i havet,vad som vandrar havens vägar.
008:010 HERRE, vår Herre,huru härligt är icke ditt namnöver hela jorden!
009:001 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.
009:002 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta;jag vill förtälja alla dina under.009:003 Jag vill vara glad och fröjdas i dig,jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
009:004 Ty mina fiender vika tillbaka,de falla och förgås för ditt ansikte.009:005 Ja, du har utfört min rätt och min sak;du sitter på din tronsåsom en rättfärdig domare.
009:006 Du har näpst hedningarnaoch förgjort de ogudaktiga;deras namn har du utplånatför alltid och evinnerligen.009:007 Fienderna äro nedgjorda,utrotade för alltid;deras städer har du omstörtat,deras åminnelse har förgåtts.
009:008 Men HERREN tronar evinnerligen,sin stol har han berett till doms;009:009 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet,han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
009:010 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte,en borg i nödens tider.009:011 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig;ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
009:012 Lovsjungen HERREN,som bor i Sion,förkunnen bland folken hans gärningar.009:013 Ty han som utkräver blodskulderhar kommit ihåg dem;han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
009:014 Var mig nådig, HERRE;se huru jag plågas av dem som hata mig,du som lyfter mig upp från dödens portar;009:015 på det att jag må förtälja allt ditt lovoch i dottern Sions portarfröjda mig över din frälsning.
009:016 Hedningarna hava sjunkit nedi den grav som de grävde;i det nät som de lade uthar deras fot blivit fångad.009:017 HERREN har gjort sig känd,han har hållit dom;han snärjer den ogudaktigei hans händers verk. Higgajón. Sela.
009:018 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket,alla hedningar, de som förgäta Gud.
009:019 Ty icke för alltidskall den fattige vara förgäten,de betrycktas hoppskall ej varda om intet evinnerligen.
009:020 Stå upp, HERRE;låt icke människor få överhanden,låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
009:021 Låt, o HERRE,förskräckelse komma över dem;må hedningarna förnimmaatt de äro människor. Sela.
010:001 Varför, HERRE,står du så långt ifrånoch fördöljer dig i nödens tider?010:002 Genom de ogudaktigas övermodmåste den arme lida.Må de fångas i de ränkersom de hava uttänkt!
010:003 Ty den ogudaktige berömmer sigav sin själs lystnad,och den rovgirige talar förgripligtoch föraktar HERREN.010:004 Den ogudaktige säger i sitt högmod:»Han frågar icke därefter.»»Det finnes ingen Gud»,så äro alla hans tankar.010:005 Trygga äro alltid hans vägar,dina domar gå högt över hans blickar;alla sina ovänner räknar han för intet.010:006 Han säger i sitt hjärta:»Jag skall icke vackla,över mig skall i evighetingen olycka komma.»010:007 Hans mun är full av förbannelse,av svek och förtryck;hans tunga gömmerolycka och fördärv.
010:008 Han lägger sig i försåt vid gårdarna,i lönndom vill han dräpa den oskyldige;hans ögon lura på den olycklige.010:009 Han ligger i försåt på lönnligt ställe,såsom ett lejon i sitt snår,han ligger i försåt för att gripa den arme;han griper den arme,i det han drager honom in i sitt nät.010:010 Han trycker sig ned, han ligger på lur,och de olyckliga falla i hans klor.010:011 Han säger i sitt hjärta:»Gud förgäter det,han har dolt sitt ansikte,han ser det aldrig.»
010:012 Stå upp, HERRE;Gud, upplyft din hand,förgät icke de arma.010:013 Varför skall den ogudaktigefå förakta Gudoch säga i sitt hjärtaatt du icke frågar därefter?
010:014 Du har ju sett det, ty du giver aktpå olycka och jämmer,för att taga det i din hand.Åt dig överlämnar den olycklige sin sak;du blev den faderlöses hjälpare.
010:015 Bryt sönder den ogudaktiges arm,och hemsök de ondas ogudaktighet,så att du icke mer finner den.010:016 Ja, HERREN är konungalltid och evinnerligen;hedningarna utrotas ur hans land.
010:017 De ödmjukas trängtanhör du, HERRE;du gör deras hjärtan ståndaktiga;du låter ditt öra giva akt010:018 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt,så att människor, komna av jord,ej längre vålla skräck.
011:001 För sångmästaren; av David.
Till HERREN Har jag tagit min tillflykt.Huru kunnen I då säga till mig:»Flyn såsom fåglar till edert berg;011:002 ty se, de ogudaktiga spänna bågen,de hava lagt sin pil på strängen,för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.011:003 När grundvalarna upprivas,vad kan då den rättfärdige uträtta?»
011:004 HERREN är i sitt heliga tempel,HERRENS tron är i himmelen;hans ögon skåda,hans blickar prövamänniskors barn.011:005 HERREN prövar den rättfärdige;men den ogudaktige och den som älskar våld,dem hatar hans själ.
011:006 Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga;eld och svaveloch glödande vind,det är den kalk som bliver dem beskärd.011:007 Ty HERREN är rättfärdig,han älskar rättfärdigheten;de redliga skola skåda hans ansikte.
012:001 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
012:002 Fräls, HERRE;ty de fromma äro borta,de trogna äro försvunnaifrån människors barn.012:003 De tala lögn,den ene med den andre;med hala läppar tala de,och med dubbelt hjärta.
012:004 HERREN utrotealla hala läppar,den tunga som talar stora ord,012:005 dem som säga:»Genom vår tunga äro vi starka,våra läppar stå oss bi;vem är herre över oss?»
012:006 »Eftersom de arma lida övervåldoch de fattiga klaga,vill jag nu stå upp»,säger HERREN;»jag vill skaffa frälsningåt den som längtar därefter.»
012:007 HERRENS talär ett rent tal,likt silver som rinner ned mot jorden,luttrat i degeln,renat sju gånger.
012:008 Du, HERRE, skall bevara dem,du skall beskydda demför detta släkte evinnerligen.012:009 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,då nu uselheten är rådandebland människors barn.
013:001 För sångmästaren; en psalm av David.
013:002 Huru länge, HERRE;skall du så alldeles förgäta mig?Huru länge skall du fördöljaditt ansikte för mig?013:003 Huru länge skall jagbekymras i min själoch ängslas i mitt hjärta dagligen?Huru länge skall min fiendeförhäva sig över mig?
013:004 Skåda ned, svara mig,HERRE, min Gud;upplys mina ögon,så att jag icke somnar in i döden;013:005 på det att min fiende icke må säga:»Jag blev honom övermäktig»,och på att mina ovänner ej må fröjda sig,när jag vacklar.
013:006 Jag förtröstar på din nåd,mitt hjärta fröjde sig över din frälsning.Jag vill sjunga till HERRENS ära,ty han har gjort väl mot mig.
014:001 För sångmästaren; av David.
Dårarna säga i sina hjärtan:»Det finnes ingen Gud.»Fördärv och styggelse är deras verk;ingen finnes, som gör vad gott är.
014:002 HERREN skådar ned från himmelenpå människors barn,för att se om det finnes någon förståndig,någon som söker Gud.
014:003 Nej, alla äro de avfälliga,allasammans äro de fördärvade;ingen finnes, som gör vad gott är,det finnes icke en enda.
014:004 Hava de då intet fått förnimma,alla dessa ogärningsmän,dessa som uppäta mitt folk,likasom åte de bröd,och som icke åkalla HERREN?
014:005 Jo, där överföll dem förskräckelse—ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.014:006 Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam,HERREN är ju ändå hans tillflykt.
014:007 Ack att från Sionkomme frälsning för Israel!När HERREN vill återupprätta sitt folk,då skall Jakob fröjda sig,då skall Israel vara glad.
015:001 En psalm av David.
HERRE, vem får bo i din hydda?Vem får dväljas på ditt heliga berg?015:002 Den som vandrar ostraffligtoch gör vad rätt äroch talar sanning av hjärtat;015:003 den som icke bär förtal på sin tunga,den som icke gör sin broder något ontoch icke drager smälek över sin nästa;015:004 den som aktar den förkastlige för intet,men ärar dem som frukta HERREN;den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed;015:005 den som icke driver ocker med sina penningaroch icke tager mutor för att fälla den oskyldige.Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.
016:001 En sång av David.
Bevara mig, Gud,ty jag tager min tillflykt till dig.016:002 Jag säger till HERREN:»Du är ju Herren;för mig finnes intet gott utom dig;016:003 de heliga som finnas i landet,de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
016:004 Men de som taga sig en annan gud,de hava stora vedermödor;jag vill icke offra deras drickoffer av blodeller taga deras namn på mina läppar.016:005 HERREN är min beskärda del och bägare;du är den som uppehåller min arvedel.
016:006 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,ja, ett arv som behagar mig väl.016:007 Jag vill lova HERREN,ty han giver mig råd;ännu om nattenmanar mig mitt innersta.
016:008 Jag har haft HERRENför mina ögon alltid;ja, han är på min högra sida,jag skall icke vackla.016:009 Fördenskull gläder sig mitt hjärta,och min ära fröjdar sig;jämväl min kroppfår bo i trygghet.
016:010 Ty du skall icke lämnamin själ åt dödsriket,du skall icke låta din frommefå se graven.016:011 Du skall kungöra mig livets väg;inför ditt ansikte är glädje till fyllest,ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
017:001 En bön av David.
Hör, o HERRE, en rättfärdig sak,akta på mitt rop,lyssna till min bön;den kommer icke ifrån falska läppar.017:002 Av dig må jag få min rätt;dina ögon må skåda vad rättvist är.
017:003 Du prövar mitt hjärta,du utrannsakar mig, men du finner intet;ingen ond tanke går ut ur min mun.017:004 Efter dina läppars ord,och vad människor än må göra,tager jag mig till varaför våldsverkares stigar.017:005 Mina steg hålla sig stadigtpå dina vägar,mina fötter vackla icke.
017:006 Så åkallar jag nu dig,ty du, Gud, skall svara mig;böj ditt öra till mig,hör mitt tal.017:007 Bevisa din underbara nåd,du som frälsar undan motståndarnadem som taga sin tillflykt till din högra hand.
017:008 Bevara mig såsom en ögonsten,beskärma mig under dina vingars skugga017:009 för de ogudaktiga,som vilja fördärva mig,för mina dödsfiender,som omringa mig.
017:010 Sitt hjärta förstocka de;med sin mun tala de stora ord.017:011 Nu äro de omkring mig, var vi gå,deras ögon speja efterhuru de skola böja mig till jorden.
017:012 Ja, denne är lik ett lejonsom längtar efter rov,lik ett ungt lejonsom ligger i försåt.
017:013 Stå upp, HERRE;träd emot honom, slå honom ned,rädda med ditt svärdmin själ från den ogudaktige,017:014 ja, med din hand, från människorna, HERRE,från denna världens människor,som hava sin del i detta livet,och vilkas buk du fyller med dina håvor,som hava söner i mängdoch lämna sitt överflöd åt sina barn.
017:015 Men jag skall skådaditt ansikte i rättfärdighet;när jag uppvaknar,vill jag mätta mig av din åsyn.
018:001 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade tillHERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från allahans fienders hand och ur Sauls våld.018:002 Han sade:
Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,018:003 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.018:004 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,och från mina fiender bliver jag frälst.
018:005 Dödens band omvärvde mig,och fördärvets strömmar förskräckte mig.018:006 Dödsrikets band omslöto mig,dödens snaror föllo över mig.018:007 Men jag åkallade HERREN i min nödoch ropade till min Gud.Han hörde från sin himmelska boning min röst,och mitt rop inför honom kom till hans öron.
018:008 Då skalv jorden och bävade,och bergens grundvalar darrade;de skakades, ty hans vrede var upptänd.018:009 Rök steg upp från hans näsaoch förtärande eld från hans mun;eldsglöd ljungade från honom.018:010 Och han sänkte himmelen och for ned,och töcken var under hans fötter.
018:011 Han for på keruben och flög,han svävade på vindens vingar.018:012 Han gjorde mörker till sitt täckelse,till en hydda som omslöt honom;mörka vatten, tjocka moln.018:013 Av glansen framför honom veko molnen undan;hagel föll, och eldsglöd for ned.
018:014 Och HERREN dundrade i himmelen,den Högste lät höra sin röst;hagel föll, och eldsglöd for ned.018:015 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,ljungeldar i mängd och förvirrade dem.018:016 Vattnens bäddar kommo i dagen,och jordens grundvalar blottades,för din näpst, o HERRE,för din vredes stormvind.
018:017 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,han drog mig upp ur de stora vattnen.018:018 Han räddade mig från min starke fiendeoch från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.018:019 De överföllo mig på min olyckas dag,men HERREN blev mitt stöd.018:020 Han förde mig ut på rymlig plats;han räddade mig, ty han hade behag till mig.
018:021 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;efter mina händers renhet vedergäller han mig.018:022 Ty jag höll mig på HERRENS vägaroch avföll icke från min Gud i ogudaktighet;018:023 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.018:024 Så var jag ostrafflig inför honomoch tog mig till vara för missgärning.
018:025 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,efter mina händers renhet inför hans ögon.018:026 Mot den fromme bevisar du dig from,mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.018:027 Mot den rene bevisar du dig ren,men mot den vrånge bevisar du dig avog.018:028 Ty du frälsar ett betryckt folk,men stolta ögon ödmjukar du.
018:029 Ja, du låter min lampa brinna klart;HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.018:030 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,och med min Gud stormar jag murar.018:031 Guds väg är ostrafflig;HERRENS tal är luttrat.En sköld är han för allasom taga sin tillflykt till honom.
018:032 Ty vem är Gud förutom HERREN,och vem är en klippa utom vår Gud?018:033 Gud, du som omgjordade mig med kraftoch lät min väg vara lyckosam,018:034 du som gjorde mina fötter såsom hindensoch ställde mig på mina höjder,018:035 du som lärde mina händer att stridaoch mina armar att spänna kopparbågen!
018:036 Du gav mig din frälsnings sköld,och din högra hand stödde mig,och ditt saktmod gjorde mig stor;018:037 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,och mina fötter vacklade icke.018:038 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.018:039 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;de föllo under mina fötter.
018:040 Du omgjordade mig med kraft till striden,du böjde mina motståndare under mig.018:041 Mina fiender drev du på flykten för mig,och dem som hatade mig förgjorde jag.018:042 De ropade, men det fanns ingen som frälste;till HERREN, men han svarade dem icke.018:043 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
018:044 Du räddade mig ur folkets strider,du satte mig till ett huvud över hedningar;folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.018:045 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;främlingar visade mig underdånighet.018:046 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;med bävan övergåvo de sina borgar.
018:047 HERREN lever! Lovad vare min klippa,och upphöjd vare min frälsnings Gud!018:048 Gud, som har givit mig hämndoch tvingat folken under mig;018:049 du som har befriat mig från mina fienderoch upphöjt mig över mina motståndare,räddat mig från våldets man!018:050 Fördenskull vill jag tacka digbland hedningarna, HERRE,och lovsjunga ditt namn.018:051 Ty du giver din konung stor segeroch gör nåd mot din smorde,mot David och hans säd till evig tid.
019:001 För sångmästaren; en psalm av David.
019:002 Himlarna förtäljaGuds ära,och fästet förkunnarhans händers verk;019:003 den ena dagen talardärom till den andra,och den ena nattenkungör det för den andra;019:004 det är ej ett tal eller språkvars ljud icke höres.
019:005 De sträcka sig ut över hela jorden,och deras ord gå till världens ändar.Åt solen har han gjorten hydda i dem;019:006 och den är såsom en brudgumsom går ut ur sin kammare,den fröjdar sig, såsom en hjälte,att löpa sin bana.019:007 Vid himmelens ändaär det den går upp,och dess omlopp nårintill himmelens gränser,och intet är skylt för dess hetta.
019:008 HERRENS lag är utan bristoch vederkvicker själen;HERRENS vittnesbörd är fastoch gör den enfaldige vis.019:009 HERRENS befallningar äro rättaoch giva glädje åt hjärtat;HERRENS bud är klartoch upplyser ögonen.019:010 HERRENS fruktan är renoch består evinnerligen;HERRENS rätter äro sanning,allasammans rättfärdiga.019:011 De äro dyrbarare än guld,ja, än fint guld i mängd;de äro sötare än honung,ja, än renaste honung.
019:012 Av dem hämtar ock din tjänare varning;den som håller dem har stor lön.019:013 Vem märker själv huru ofta han felar?Förlåt mig mina hemliga brister.
019:014 Bevara ock din tjänare för fräcka människor;låt dem icke få makt med mig,så bliver jag ostrafflig och varder friifrån svår överträdelse.
019:015 Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.
020:001 För sångmästaren; en psalm av David.
020:002 HERREN bönhöre digpå nödens dag,Jakobs Guds namnbeskydde dig.020:003 Han sände dig hjälp från helgedomen,och stödje dig från Sion.020:004 Han tänke på alla dina spisofferoch upptage med välbehag ditt brännoffer. Sela.
020:005 Han give dig vad ditt hjärta begäroch fullborde alla dina rådslag.020:006 Må vi få jubla över din segeroch i vår Guds namn resa upp baneret;HERREN uppfylle alla dina böner.
020:007 Nu vet jag att HERRENgiver seger åt sin smorde;han svarar honom från sin heliga himmel,genom väldiga gärningargiver hans högra hand seger.020:008 De andra prisa vagnar,de prisa hästar,men vi prisa HERRENS,vår Guds, namn.020:009 De sjunka ned och falla,men vi resa oss upp och bliva beståndande.
020:010 HERRE, giv seger;ja, konungen svare osspå den tid då vi ropa.
021:001 För sångmästaren; en psalm av David.
021:002 HERRE, över din maktgläder sig konungen;huru fröjdas han icke högeligenöver din seger!021:003 Vad hans hjärta önskarhar du givit honom,och hans läppars begäranhar du icke vägrat honom. Sela.
021:004 Ty du kommer honom till mötesmed välsignelser av vad gott är;du sätter på hans huvuden gyllene krona.021:005 Han bad dig om liv,och du gav honom det,ett långt livalltid och evinnerligen.
021:006 Stor är hans äragenom din seger;majestät och härlighetbeskär du honom.021:007 Ja, du låter honom blivatill välsignelse evinnerligen;du fröjdar honom med glädjeinför ditt ansikte.
021:008 Ty konungen förtröstar på HERREN,och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.021:009 Din hand skall nå alla dina fiender;din högra hand skall träffa dem som hata dig.
021:010 Du skall låta dem känna detsåsom i en glödande ugn,när du låter se ditt ansikte.HERREN skall fördärva dem i sin vrede;eld skall förtära dem.021:011 Deras livsfrukt skall du utrota från jordenoch deras avkomma från människors barn.
021:012 Ty de ville draga ont över dig;de tänkte ut ränker, men de förmå intet.021:013 Nej, du skall driva dem tillbaka;med din båge skall du sikta mot deras anleten.
021:014 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt;vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.
022:001 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm avDavid.
022:002 Min Gud, min Gud,varför har du övergivit mig?Jag brister ut och klagar,men min frälsning är fjärran.022:003 Men Gud, jag ropar om dagen,men du svarar icke,så ock om natten,men jag får ingen ro.
022:004 Och dock är du den Helige,den som tronar på Israels lovsånger.022:005 På dig förtröstade våra fäder;de förtröstade, och du räddade dem.022:006 Till dig ropade de och blevo hulpna;på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
022:007 Men jag är en mask,och icke en människa,till smälek bland män,föraktad av folket.022:008 Alla som se migbespotta mig;de spärra upp munnen,de skaka huvudet:022:009 »Befall dig åt HERREN!Han befrie honom,han rädde honom,ty han har ju behag till honom.»
022:010 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivetoch lät mig vila trygg vid min moders bröst.022:011 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;du är min Gud allt ifrån min moders liv.022:012 Var icke långt ifrån mig,ty nöd är nära,och det finnes ingen hjälpare.
022:013 Tjurar i mängd omgiva mig,Basans oxar omringa mig.022:014 Såsom glupande och rytande lejonspärrar man upp gapet mot mig.022:015 Jag är lik vatten som utgjutes,alla mina leder hava skilts åt;mitt hjärta är såsom vax,det smälter i mitt liv.022:016 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,min tunga låder vid min gom,och du lägger mig i dödens stoft.022:017 Ty hundar omgiva mig;de ondas hop har kringränt mig,mina händer och fötter hava de genomborrat.022:018 Jag kan räkna alla mina ben;de skåda därpå, de se med lust på mig.022:019 De dela mina kläder mellan sigoch kasta lott om min klädnad.
022:020 Men du, HERRE, var icke fjärran;du min starkhet, skynda till min hjälp.022:021 Rädda min själ från svärdet,mitt liv ur hundarnas våld.022:022 Fräls mig från lejonets gap.Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
022:023 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,mitt i församlingen skall jag prisa dig:
022:024 I som frukten HERREN, loven honom;ären honom, alla Jakobs barn,och bäven för honom, alla Israels barn.022:025 Ty han föraktade icke den betrycktes eländeoch höll det icke för en styggelse;han fördolde icke sitt ansikte för honom,och när han ropade, lyssnade han till honom.
022:026 Genom dig skall min lovsång ljudai den stora församlingen;mina löften får jag infriainför dem som frukta honom.022:027 De ödmjuka skola äta och bliva mätta,de som söka HERREN skola få lova honom;ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.022:028 Alla jordens ändar skola betänka detoch omvända sig till HERREN.Hedningarnas alla släkterskola tillbedja inför dig.022:029 Ty riket är HERRENS,och han råder över hedningarna.022:030 Ja, alla mäktiga på jordenskola äta och tillbedja;inför honom skola knäböjaalla de som måste fara ned i graven,de som icke kunna behållasin själv vid liv.022:031 Kommande ättled skola tjäna honom;man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.022:032 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
023:001 En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas,023:002 han låter mig vila på gröna ängar;han för mig till vatten där jag finner ro,023:003 han vederkvicker min själ;han leder mig på rätta vägar,för sitt namns skull.023:004 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,fruktar jag intet ont,ty du är med mig;din käpp och stav,de trösta mig.
023:005 Du bereder för mig ett bordi mina ovänners åsyn;du smörjer mitt huvud med oljaoch låter min bägare flöda över.023:006 Godhet allenast och nåd skola följa migi alla mina livsdagar,och jag skall åter få bo i HERRENS hus,evinnerligen.
024:001 Av David; en psalm.
Jorden är HERRENS och allt vad därpå är,jordens krets och de som bo därpå.024:002 Ty han är den som har lagt hennes grund på haven,den som på strömmarna har berett henne fäste.
024:003 Vem får gå upp på HERRENS berg,och vem får träda in i hans helgedom?024:004 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta,den som icke vänder sin själ till lögnoch den som icke svär falskt.024:005 Han skall undfå välsignelse av HERRENoch rättfärdighet av sin frälsnings Gud.024:006 Sådant är det släkte som frågar efter honom;de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.
024:007 Höjen, I portar, edra huvuden,höjen eder, I eviga dörrar,för att ärans konung må draga därin.024:008 Vem är då ärans konung?Det är HERREN, stark och väldig,HERREN, väldig i strid.
024:009 Höjen, I portar, edra huvuden,höjen dem, I eviga dörrar,för att ärans konung må draga därin.024:010 Vem är då denne ärans konung?Det är HERREN Sebaot;han är ärans konung. Sela.
025:001 Av David.
Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.
025:002 Min Gud, på dig förtröstar jag;låt mig icke komma på skam,låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
025:003 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig;på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
025:004 HERRE, kungör mig dina vägar,lär mig dina stigar.
025:005 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
025:006 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.
025:007 Tänk icke på min ungdoms synderoch på mina överträdelser,utan tänk på mig efter din nåd,för din godhets skull, HERRE.
025:008 HERREN är god och rättfärdig,därför undervisar han syndare om vägen.
025:009 Han leder de ödmjuka rätt,han lär de ödmjuka sin väg.
025:010 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthetför dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
025:011 För ditt namns skull, HERRE,förlåt min missgärning, ty den är stor.
025:012 Finnes det en man som fruktar HERREN,då undervisar han honom om den väg han bör välja.
025:013 Han själv skall leva i lycka,och hans efterkommande skola besitta landet.