025:014 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom,och sitt förbund vill han kungöra för dem.
025:015 Mina ögon se alltid till HERREN,ty han drager mina fötter ur nätet.
025:016 Vänd dig till mig och var mig nådig;ty jag är ensam och betryckt.
025:017 Mitt hjärtas ångest är stor;för mig ut ur mitt trångmål.
025:018 Se till mitt lidande och min vedermöda,och förlåt mig alla mina synder.
025:019 Se därtill att mina fiender äro så mångaoch hata mig med orätt.
025:020 Bevara min själ och rädda mig;låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
025:021 Ostrafflighet och redlighet bevare mig,ty jag förbidar dig.
025:022 Förlossa Israel, o Gud,ur all dess nöd.
026:001 Av David.
Skaffa mig rätt, HERRE,ty jag vandrar i ostrafflighet,och jag förtröstar på HERREN utan att vackla.026:002 Pröva mig, HERRE, och försök mig;rannsaka mina njurar och mitt hjärta.026:003 Ty din nåd är inför mina ögon,och jag vandrar i din sanning.026:004 Jag sitter icke hos lögnens män,och med hycklare har jag icke min umgängelse.026:005 Jag hatar de ondas församling,och hos de ogudaktiga sitter jag icke.026:006 Jag tvår mina händer i oskuld,och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,026:007 för att höja min röst till tacksägelseoch förtälja alla dina under.026:008 HERRE, jag har din boning käroch den plats där din härlighet bor.026:009 Ryck icke min själ bort med syndare,icke mitt liv med de blodgiriga,026:010 i vilkas händer är skändlighet,och vilkas högra hand är full av mutor.026:011 Jag vandrar ju i ostrafflighet;förlossa mig och var mig nådig.
026:012 Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.
027:001 Av David.
HERREN är mitt ljus och min frälsning;för vem skulle jag frukta?HERREN är mitt livs värn;för vem skulle jag rädas?027:002 När de onda draga emot migoch vilja uppsluka mig,då stappla de själva och falla,mina motståndare och fiender.027:003 Om ock en här lägrar sig mot mig,så fruktar ändå icke mitt hjärta;om krig uppstår mot mig,så är jag dock trygg.
027:004 Ett har jag begärt av HERREN,därefter traktar jag:att jag må få bo i HERRENS husi alla mina livsdagar,för att skåda HERRENS ljuvlighetoch betrakta hans tempel.027:005 Ty han döljer mig i sin hyddapå olyckans dag,han beskärmar mig i sitt tjäll,han för mig upp på en klippa.
027:006 Och nu skall mitt huvud resa sigöver mina fiender runt omkring mig,och jag vill offra i hans hyddajublets offer,jag vill sjunga till HERRENS äraoch lovsäga honom.
027:007 Hör, o HERRE!Jag höjer min röst och ropar,var mig nådig och svara mig.027:008 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord:»Söken mitt ansikte.»Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;027:009 fördölj icke ditt ansikte för mig.Driv icke bort din tjänare i vrede,du som har varit min hjälp;förskjut mig icke, övergiv mig icke,du min frälsnings Gud.027:010 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig,skall HERREN upptaga mig.
027:011 Visa mig, HERRE, din väg,och led mig på en jämn stig,för mina förföljares skull.027:012 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja;ty mot mig uppstå falska vittnenoch män som andas våld.
027:013 Ja, jag tror förvissoatt jag skall få se HERRENS godai de levandes land.027:014 Förbida HERREN,var frimodig och oförfärad i ditt hjärta;ja, förbida HERREN.
028:001 Av David.
Till dig, HERRE, ropar jag;min klippa, var icke stum mot mig.Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver likdem som fara ned i graven.028:002 Hör mina böners ljud,när jag ropar till dig,när jag upplyfter mina händermot det allraheligaste i din helgedom.028:003 Tag mig icke bort med de ogudaktigaoch med ogärningsmännen,som tala vänligt med sin nästamen hava ondska i sina hjärtan.028:004 Giv dem efter deras gärningaroch efter deras onda väsende,giv dem efter deras händers verk,vedergäll dem vad de hava gjort.028:005 Ty de akta icke på HERRENS gärningar,icke på hans händer verk;därför skall han slå dem nedoch ej mer bygga upp dem.
028:006 Lovad vare HERREN, ty han har hörtmina böners ljud!028:007 HERREN är min starkhet och min sköld;på honom förtröstade mitt hjärta.Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta,och med min sång vill jag tacka honom.028:008 HERREN är sitt folks starkhet,och ett frälsningens värnär han för sin smorde.028:009 Fräls ditt folkoch välsigna din arvedel,och var deras herde och bär demtill evig tid.
029:001 En psalm av David.
Given åt HERREN,I Guds sönder,given åt HERRENära och makt;029:002 given åt HERRENhans namns ära,tillbedjen HERRENi helig skrud.
029:003 HERRENS röst går ovan vattnen;Gud, den härlige, dundrar,ja, HERREN, ovan de stora vattnen.029:004 HERRENS röst ljuder med makt,HERRENS röst ljuder härligt.
029:005 HERRENS röstbräcker cedrar,HERREN bräckerLibanons cedrar.029:006 Han kommer dem att hoppalikasom kalvar,Libanon och Sirjonsåsom unga vildoxar.029:007 HERRENS röstsprider ljungeldslågor.029:008 HERRENS röstkommer öknen att bäva,HERREN kommer Kades'öken att bäva.029:009 HERRENS röstbringar hindarna att föda;skogarnas klädnadrycker den bort.I hans himmelska boningförkunnar allting hans ära.
029:010 HERREN på sin tronbjöd floden komma,och HERREN tronarsåsom konung evinnerligen.029:011 HERREN skall givamakt åt sitt folk,HERREN skall välsignasitt folk med frid.
030:001 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.
030:002 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.030:003 HERRE, min Gud,jag ropade till dig, och du helade mig.030:004 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket,du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.
030:005 Lovsjungen HERREN, I hans fromme,och prisen hans heliga namn.030:006 Ty ett ögonblick varar hans vrede,men hela livet hans nåd;om aftonen gästar gråt,men om morgonen kommer jubel.
030:007 Jag sade, när det gick mig väl:»Jag skall aldrig vackla.»030:008 HERRE, i din nådhade du gjort mitt berg starkt;men du fördolde ditt ansikte,då förskräcktes jag.
030:009 Till dig, HERRE, ropade jag,och till Herren bad jag:030:010 »Vad vinning har du av mitt blod,eller därav att jag far ned i graven?Kan stoftet tacka dig,kan det förkunna din trofasthet?030:011 Hör, o HERRE, och var mig nådig;HERRE, var min hjälpare.»
030:012 Då förvandlade du min klagani fröjdesprång;du klädde av mig sorgens dräktoch omgjordade mig med glädje.030:013 Därför skall min ära lovsjunga dig,utan att tystna;HERRE, min Gud,jag vill tacka dig evinnerligen.
031:001 För sångmästaren; en psalm av David.
031:002 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;låt mig aldrig komma på skam,befria mig genom din rättfärdighet.031:003 Böj ditt öra till mig,rädda mig snarligen;var mig en fast klippa,en bort till min frälsning.
031:004 Ty du är mitt bergfäste och min bort,och du skall, för ditt namns skull,leda och föra mig.031:005 Du skall draga mig ur det nätsom de lade ut för mig;ty du är mitt värn.
031:006 I din hand befaller jag min ande;du förlossar mig, HERRE,du trofaste Gud.031:007 Jag hatar dem som hålla sigtill fåfängliga avgudar,men jag förtröstar på HERREN.
031:008 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd,att du ser till mitt lidande,att du låter dig vårda om min själ i nöden031:009 och icke överlämnar mig i fiendens hand,utan ställer mina fötter på rymlig plats.
031:010 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd;av sorg är mitt öga förmörkat,ja, min själ såväl som min kropp.031:011 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelseoch mina år i suckan;min kraft är bruten genom min missgärning,och benen i min kropp äro maktlösa.
031:012 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek,ja, till stor smälek för mina grannaroch till skräck för mina förtrogna;de som se mig på gatanfly undan för mig.031:013 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död;jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.031:014 Ty jag hör mig förtalas av många;skräck från alla sidor!De rådslå med varandra mot migoch stämpla för att taga mitt liv.
031:015 Men jag förtröstar på dig, HERRE;jag säger: »Du är min Gud.»031:016 Min tid står i dina händer; rädda migfrån mina fienders hand och mina förföljare.031:017 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare;fräls mig genom din nåd.
031:018 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig;låt de ogudaktiga komma på skamoch varda tystade i dödsriket.031:019 Må lögnaktiga läppar förstummas,de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige,med högmod och förakt.
031:020 Huru stor är icke din godhet,den du förvarar åt dem som frukta dig,och den du bevisar inför människors barnmot dem som taga sin tillflykt till dig!031:021 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärmmot människors sammangaddning;du döljer dem i din hyddamot tungors angrepp.
031:022 Lovad vare HERREN,ty han har bevisat mig sin underbara nådgenom att beskära mig en fast stad!031:023 Ty väl sade jag i min ångest:»Jag är bortdriven från dina ögon.»Likväl hörde du mina böners ljud,när jag ropade till dig.
031:024 Älsken HERREN, alla I hans fromme.HERREN bevarar de trogna,men han vedergäller i fullt måttden som över högmod.031:025 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan,alla I som sätten edert hopp till HERREN.
032:001 Av David; en sång.
Säll är den vilkens överträdelse är förlåten,vilkens synd är överskyld.032:002 Säll är den människasom HERREN icke tillräknar missgärning,och i vilkens ande icke är något svek.
032:003 Så länge jag teg, försmäktade mina benvid min ständiga klagan.032:004 Ty dag och natt var din handtung över mig;min livssaft förtorkadessåsom av sommarhetta. Sela.
032:005 Då uppenbarade jag min synd för digoch överskylde icke min missgärning.Jag sade: »Jag vill bekännaför HERREN mina överträdelser»;då förlät du migmin synds missgärning. Sela.
032:006 Därför skola alla fromma bedja till digpå den tid då du är att finna;sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,skola de icke nå till dem.032:007 Du är mitt beskärm,för nöd bevarar du mig;med räddningens jubelomgiver du mig. Sela.
032:008 Jag vill lära dig och undervisa digom den väg du skall vandra;jag vill giva dig rådoch låta mitt öga vaka över dig.032:009 Varen icke såsom hästar och mulåsnorutan förstånd,på vilka man lägger töm och betselför att tämja dem,eljest får man dem ej fram.
032:010 Den ogudaktige har många plågor;men den som förtröstar på HERREN,honom omgiver han med nåd.032:011 Varen glada i HERRENoch fröjden eder, I rättfärdige,och jublen, alla I rättsinnige.
033:001 Jublen i HERREN, I rättfärdige;lovsång höves de redliga.033:002 Tacken HERREN på harpa,lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.033:003 Sjungen honom en ny sång,spelen skönt med jubelklang.
033:004 Ty HERRENS ord är rätt,och allt vad han gör är gjort i trofasthet.033:005 Han älskar rättfärdighet och rätt;jorden är full av HERRENS nåd.
033:006 Himmelen är gjord genom HERRENS ordoch all dess här genom hans muns anda.033:007 Han samlar havets vatten såsom i en hög;han lägger djupen i deras förvaringsrum.
033:008 Hela jorden frukte HERREN;för honom bäve alla som bo på jordens krets.033:009 Ty han sade, och det vart;han bjöd, och det stod där.
033:010 HERREN gjorde hedningarnasråd om intet,han lät folkens tankarkomma på skam.033:011 Men HERRENS rådbestår evinnerligen,hans hjärtas tankarfrån släkte till släkte.033:012 Saligt är det folkvars Gud HERREN är,det folk som han har utvalttill arvedel åt sig.
033:013 Ja, från himmelen skådade HERREN ned,han såg alla människors barn.033:014 Från sin boning blickade han nedtill alla dem som bo på jorden,033:015 han som har danat allas deras hjärtan,han som aktar på alla deras verk.
033:016 En konung segrar icke genom sin stora styrka,en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.033:017 Förgäves väntar man sig seger genom hästar,med all sin styrka rädda de icke.
033:018 Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom,till dem som hoppas på hans nåd;033:019 han vill rädda deras själ från dödenoch behålla dem vid liv i hungerns tid.
033:020 Vår själ väntar efter HERREN;han är vår hjälp och sköld.033:021 Ty i honom gläder sig vårt hjärta,vi förtrösta på hans heliga namn.033:022 Din nåd, HERRE, vare över oss,såsom vi hoppas på dig.
034:001 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, ochdenne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.
034:002 Jag vill lova HERREN alltid;hans pris skall ständigt vara i min mun.
034:003 Min själ skall berömma sig av HERREN;de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
034:004 Loven med mig HERREN,låtom oss med varandra upphöja hans namn.
034:005 Jag sökte HERREN, och han svarade mig,och ur all min förskräckelse räddade han mig.
034:006 De som skåda upp till honom stråla av fröjd,och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
034:007 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honomoch frälste honom ur all hans nöd.
034:008 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom,och han befriar dem.
034:009 Smaken och sen att HERREN är god;säll är den som tager sin tillflykt till honom.
034:010 Frukten HERREN, I hans helige;ty de som frukta honom lida ingen brist.
034:011 Unga lejon lida nöd och hungra,men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
034:012 Kommen, barn, hören mig;jag skall lära eder HERRENS fruktan.
034:013 Är du en man som älskar livetoch önskar att se goda dagar?
034:014 Avhåll då din tunga från det som är ontoch dina läppar från att tala svek.
034:015 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är,sök friden och trakta därefter.
034:016 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdigaoch hans öron till deras rop.
034:017 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda,han vill utrota deras åminnelse från jorden.
034:018 När de rättfärdiga ropa, då hör HERRENoch räddar dem ur all deras nöd.
034:019 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärtaoch frälsar dem som hava en bedrövad ande.
034:020 Den rättfärdige måste lida mycket,men HERREN räddar honom ur allt.
034:021 Han bevarar alla hans ben;icke ett enda av dem skall sönderslås.
034:022 Den ogudaktige skall dödas av olyckan,och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
034:023 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.
035:001 Av David.
Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig;strid mot dem som strida mot mig.035:002 Fatta sköld och skärm,och stå upp till min hjälp;035:003 drag fram spjutet, och spärra vägenför mina förföljare.Säg till min själ:»Jag är din frälsning.»
035:004 Må de komma på skam och blygas,som stå efter mitt liv;må de vika tillbaka och varda utskämda,som hava ont i sinnet mot mig.035:005 Må de bliva såsom agnar för vinden,och HERRENS ängel drive dem bort.035:006 Deras väg blive mörk och slipprig,och HERRENS ängel drive dem bort.
035:007 Ty utan sak hava de försåtligen tillrettsin nätgrop för mig,utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.035:008 Fördärv komme över den mannen oförtänkt,det nät han har utlagt må fånga honom;ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
035:009 Men min själ skall fröjda sig i HERRENoch vara glad över hans frälsning.035:010 Alla ben i min kropp skola säga:»HERRE, vem är dig lik,du som räddar den betrycktefrån den som är honom för stark,den betryckte och fattigeifrån den som plundrar honom?»
035:011 Orättfärdiga vittnen träda fram;de utfråga mig om det jag icke vet.035:012 De löna mig med ont för gott;övergiven är min själ.
035:013 Jag åter bar sorgdräkt,när de voro sjuka,jag späkte min själ med fasta,jag bad med nedsänkt huvud;035:014 såsom gällde det min vän, min broder,så skickade jag mig;lik den som sörjer sin moder gick jagsorgklädd och lutande.
035:015 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman;ja, eländiga människor, som jag icke känner,rota sig samman mot mig,de smäda mig utan uppehåll.035:016 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd,bita ihop tänderna mot mig.
035:017 Herre, huru länge skall du se härpå?Ryck min själ undan det fördärv de bereda,och mitt liv undan lejonen.035:018 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,och bland mycket folk skall jag lova dig.
035:019 Låt icke dem få glädja sig över mig,som utan skäl äro mina fiender;låt icke dem som utan sak hata migfå blinka med ögonen.035:020 Ty det är icke frid som de tala;nej, svekets ord tänka de utmot de stilla i landet.035:021 De spärra upp munnen mot mig;de säga: »Rätt så, rätt så,nu se vi det med egna ögon!»
035:022 Du, HERRE, ser det; tig icke.Herre, var icke långt ifrån mig.035:023 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt,för att utföra min sak, du min Gud och Herre.035:024 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet,HERRE, min Gud,och låt dem icke få glädja sig över mig.035:025 Låt dem icke säga i sina hjärtan:»Rätt så, det gick såsom vi ville!»Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
035:026 Må alla komma på skam och blygas,som glädja sig över min ofärd.Med skam och blygd må de varda klädda,som förhäva sig över mig.035:027 Men må de jubla och glädja sig,som unna mig min rätt,och må de alltid kunna säga:»Lovad vare HERREN,han som unnar sin tjänare gott!»035:028 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighetoch hela dagen ditt lov.
036:001 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
036:002 I mitt hjärta betänker jagvad synden säger till den ogudaktige,till den för vilkens ögonGuds fruktan ej finnes.036:003 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon:att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
036:004 Hans muns ord äro fördärv och svek;han vill icke göra vad förståndigt och gott är.036:005 Fördärv tänker han ut på sitt läger,han träder på den väg som icke är god;han skyr icke för något ont.
036:006 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd,och din trofasthet allt upp till skyarna.036:007 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg,dina rätter såsom det stora havsdjupet;både människor och djur hjälper du, HERRE.
036:008 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud!Människors barn hava sin tillflyktunder dina vingars skugga.036:009 De varda mättade av ditt hus' rika håvor,och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.036:010 Ty hos dig är livets källa,i ditt ljus se vi ljus.
036:011 Låt din nåd förbliva över dem som känna digoch din rättfärdighet över de rättsinniga.036:012 Låt icke de högmodigas fot komma över migeller de ogudaktigas hand driva mig bort.036:013 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna;de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
037:001 Av David.
Harmas icke över de onda,avundas icke dem som göra orätt.037:002 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna,och såsom gröna örter vissna de.
037:003 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är,förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,037:004 och hav din lust i HERREN:då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
037:005 Befall din väg åt HERRENoch förtrösta på honom; han skall göra det.037:006 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljusetoch din rätt såsom middagens sken.
037:007 Var stilla för HERREN och förbida honom,harmas icke över den vilkens väg är lyckosam,över den man som umgås med ränker.
037:008 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara;harmas icke; därmed gör du blott illa.037:009 Ty de onda skola varda utrotade,men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.
037:010 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer;och när du ser efter hans plats, då är han borta.037:011 Men de ödmjuka skola besitta landetoch hugnas av stor frid.
037:012 Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdigeoch biter sina tänder samman mot honom;037:013 men Herren ler åt honom,ty han ser att hans dag kommer.
037:014 De ogudaktiga draga ut svärdetoch spänna sin båge,för att fälla den som är betryckt och fattig,för att slakta dem som vandra i redlighet.037:015 Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta,och deras bågar skola brista sönder.
037:016 Det lilla som en rättfärdig harär bättre än många ogudaktigas stora håvor.037:017 Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas;men HERREN uppehåller de rättfärdiga.
037:018 HERREN känner de frommas dagar,och deras arvedel skall bestå evinnerligen.037:019 De skola icke komma på skam i den onda tiden,och i hungerns dagar skola de varda mättade.
037:020 Ty de ogudaktiga skola förgås;HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt:de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.
037:021 Den ogudaktige lånar och kan icke betala,men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.037:022 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet,men de som han förbannar skola varda utrotade.
037:023 Genom HERREN bliva en mans steg fasta,när han har behag till hans väg.037:024 Om han faller, störtar han dock icke till marken,ty HERREN håller honom vid handen.
037:025 Jag har varit ung och är nu gammal,men jag har icke sett den rättfärdige övergiveneller hans barn gå efter bröd.037:026 Han är alltid barmhärtig och villig att lånaoch hans barn äro till välsignelse.
037:027 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är,så skall du få bo kvar evinnerligen.037:028 Ty HERREN älskar vad rätt äroch övergiver icke sina fromma,evinnerligen bliva de bevarade;men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.037:029 De rättfärdiga skola besitta landetoch bo däri evinnerligen.
037:030 Den rättfärdiges mun talar visdom,och hans tunga säger vad rätt är.037:031 Hans Guds lag är i hans hjärta;hans steg vackla icke.
037:032 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdigeoch står efter att döda honom,037:033 men HERREN överlämnar honom icke i hans handoch fördömer honom icke, när han dömes.
037:034 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg,så skall han upphöja dig till att besitta landet;du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.
037:035 Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt;han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.037:036 Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta;jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.
037:037 Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige,huru fridens man har en framtid.037:038 Men överträdarna skola allasammans förgås,de ogudaktigas framtid varder avskuren.
037:039 Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN;han är deras värn i nödens tid.037:040 HERREN hjälper dem och befriar dem;han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem,ty de taga sin tillflykt till honom.
038:001 En psalm av David; till åminnelse.
038:002 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse,och tukta mig icke i din vrede.038:003 Ty dina pilar hava träffat mig,och din hand drabbar mig.
038:004 Det finnes intet helt på min kroppför din vredes skull,intet helbrägda i mina benför min synds skull.038:005 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet;såsom en svår bördaäro de mig för tunga.
038:006 Mina sår stinka och flytaför min dårskaps skull.038:007 Jag går krokig och mycket lutande;hela dagen går jag sörjande.
038:008 Ty mina länder äro fulla av brand,och intet helt finnes på min kropp.038:009 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen;jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
038:010 Herre, du känner all min trängtan,och min suckan är dig icke fördold.038:011 Mitt hjärta slår häftigt,min kraft har övergivit mig;mina ögons ljus,också det är borta.
038:012 Mina vänner och fränderhålla sig fjärran ifrån min plåga,och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.038:013 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv,och de som söka min ofärdtala vad fördärvligt är;på svek tänka de hela dagen.
038:014 Men jag är lik en döv, som intet hör,och lik en stum, som icke upplåter sin mun;038:015 ja, jag är lik en man som intet hör,och som icke har något gensvar i sin mun.
038:016 Se, på dig, HERRE, hoppas jag;du skall svara, Herre, min Gud.038:017 Ty jag fruktar att de annarsfå glädja sig över mig,att de skola förhäva sig över mig,när min fot vacklar.
038:018 Ty jag är nära att falla,och min plåga är alltid inför mig;038:019 ja, jag måste bekänna min missgärning,och jag sörjer över min synd.
038:020 Men mina fiender få leva och äro mäktiga,och många äro de som hata mig utan sak,038:021 de som löna gott med ont,och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
038:022 Övergiv mig icke, HERRE;min Gud, var icke långt ifrån mig.038:023 Skynda till min hjälp,Herre, du min frälsning.
039:001 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
039:002 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör,så att jag icke syndar med min tunga;jag vill akta på att tygla min mun,så länge den ogudaktige är för mina ögon.»039:003 Jag blev stum och tyst,jag teg i min sorg;man jag upprördes av smärta.039:004 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst:när jag begrundade, upptändes en eld i mig;jag talade med min tunga.
039:005 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände,och vad som är mina dagars mått,så att jag förstår huru förgänglig jag är.039:006 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått,och min livslängd är såsom intet inför dig;fåfänglighet allenast äro alla människor,huru säkra de än stå. Sela.039:007 Såsom en drömbild allenast gå de fram,fåfänglighet allenast är deras ävlan;de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
039:008 Och nu, vad förbidar jag, Herre?Till dig står mitt hopp.039:009 Befria mig från alla mina överträdelser,låt mig icke bliva till smälek för dåren.039:010 Jag tiger och upplåter icke min mun;ty det är du som har gjort det.039:011 Vänd av ifrån mig din plåga;för din hands aga försmäktar jag.039:012 Om du tuktar någonmed näpst för missgärning,så är det ute med hans härlighet,såsom när mal krossas.Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.
039:013 Hör min bön, o HERRE,och lyssna till mitt rop,tig icke vid mina tårar;ty jag är en främling i ditt hägn,en gäst såsom alla mina fäder.039:014 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas,innan jag går hädan och icke mer är till.
040:001 För sångmästaren; av David; en psalm.
040:002 Stadigt förbidade jag HERREN,och han böjde sig till migoch hörde mitt rop.040:003 Han drog mig upp ur fördärvets grop,ur den djupa dyn;han ställde mina fötter på en klippa,han gjorde mina steg fasta;040:004 han lade i min mun en ny sång,en lovsång till vår Gud.Det skola många se och varda häpna,och skola förtrösta på HERREN.
040:005 Säll är den man som sättersin förtröstan till HERREN;och icke vänder sig till dem som äro stoltaoch vika av i lögn.040:006 Stora äro de under du har gjort,HERRE, min Gud,och de tankar du har tänkt för oss;dig är intet likt.Jag ville förkunna dem och tala om dem,men de stå icke till att räkna.
040:007 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag—öppna öron har du givit mig—brännoffer och syndoffer begär du icke.040:008 Därför säger jag: »Se, jag kommer;i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.040:009 Att göra din vilja, min Gud, är min lust,och din lag är i mitt hjärta.»
040:010 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdigheti den stora församlingen;se, jag tillsluter icke mina läppar;du, HERRE, vet det.040:011 Din rättfärdighet fördöljer jag ickei mitt hjärta,om din trohet och din frälsning talar jag;jag förtiger icke din nåd och din trofasthetför den stora församlingen.
040:012 Du, HERRE, skall icke tillslutadin barmhärtighet för mig;din nåd och din trofasthetmå alltid bevara mig.040:013 Ty lidanden omvärva mig,flera än jag kan räkna;mina missgärningar hava tagit mig fatt,så att jag icke kan se;de äro flera än håren på mitt huvud,och mitt mod har övergivit mig.
040:014 Värdes, o HERRE, rädda mig;HERRE, skynda till min hjälp.040:015 Må alla de komma på skam och varda utskämda,som stå efter mitt liv för att förgöra det;må de vika tillbaka och blygas,som önska min ofärd.040:016 Må de häpna i sin skam,som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»
040:017 Men alla de som söka dig må fröjdasoch vara glada i dig;de som åstunda din frälsning säge alltid:»Lovad vare HERREN!»040:018 Är jag ock betryckt och fattig,Herren sörjer dock för mig.Min hjälp och min befriare är du;min Gud, dröj icke.
041:001 För sångmästaren; en psalm av David.
041:002 Säll är den som låter sig vårda om den arme;honom skall HERREN hjälpapå olyckans dag.041:003 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv,han skall prisas säll i landet.Icke skall du överlämna honomåt hans fienders vilja!041:004 HERREN skall på sjukbäddenstå honom bi;vid hans krankhet förvandlar dualldeles hans läger.
041:005 Så säger jag då: HERRE;var du mig nådig;hela du min själ,ty jag har syndat mot dig.041:006 Mina fiender talavad ont är mot mig:»När skall han döoch hans namn förgås?»041:007 Kommer någon och besöker mig,så talar han falskhet;hans hjärta samlar åt honomvad ondskefullt är;sedan går han ut och talar därom.
041:008 De som hata mig tassla allamed varandra mot mig;de tänka ut mot migdet som är mig till skada.041:009 »Ohjälplig ofärdhar drabbat honom,han som ligger därskall icke mer stå upp.»041:010 Ja, också min vän,som jag litade på,han som åt mitt bröd,lyfter nu mot mig sin häl.
041:011 Men du, HERRE,var mig nådig och upprätta mig,så vill jag vedergälla dem.041:012 Att du har behag till mig,det vet jag däravatt min fiende ickefår jubla över mig.041:013 Ty mig uppehåller du,för min ostrafflighets skull,och låter mig ståinför ditt ansikte evinnerligen.——
041:014 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!Amen, Amen.Andra boken
042:001 För sångmästaren; en sång av Koras söner.
042:002 Såsom hjorten trängtartill vattenbäckar,så trängtar min själefter dig, o Gud.042:003 Min själ törstar efter Gud,efter den levande Guden.När skall jag få träda framinför Guds ansikte?042:004 Mina tårar äro min spisbåde dag och natt,ty ständigt säger man till mig:»Var är nu din Gud?»042:005 Men jag vill utgjuta inom mig min själoch hava i minnehuru jag gick med hopenupp till Guds hus,under fröjderop och tacksägelse,i högtidsskaran.
042:006 Varför är du så bedrövad, min själ,och så orolig i mig?Hoppas på Gud;ty jag skall åter få tacka honomför frälsning genom honom.
042:007 Min Gud, bedrövad är min själ i mig;därför tänker jag på digi Jordans land och på Hermons höjder,på Misars berg.042:008 Djup ropar till djup,vid dånet av dina vattenfall;alla dina svallande böljorgå fram över mig.042:009 Om dagen må HERRENbeskära sin nåd,och om natten vill jag sjunga till hans äraoch bedja till mitt livs Gud.042:010 Jag vill säga till Gud, min klippa:»Varför har du förgätit mig,varför måste jag gå sörjande,trängd av fiender?»042:011 Det är såsom krossade man benen i min kropp,när mina ovänner smäda mig,när de beständigt säga till mig:»Var är nu din Gud?»
042:012 Varför är du så bedrövad, min själ,och varför så orolig i mig?Hoppas på Gud;ty jag skall åter få tacka honom,min frälsning och min Gud.
043:001 Skaffa mig rätt, o Gud,och utför min sakmot ett folk utan fromhet;rädda mig ifrån falskaoch orättfärdiga människor.043:002 Ty du är den Gud som är mitt värn;varför har du förkastat mig?Varför måste jag gå sörjande,trängd av fiender?043:003 Sänd ditt ljus och din sanning;må de leda mig,må de föra mig till ditt heliga bergoch till dina boningar,043:004 så att jag får gå in till Guds altare,till Gud, som är min glädje och fröjd,och tacka dig på harpa,Gud, min Gud.043:005 Varför är du så bedrövad, min själ,och varför så orolig i mig?Hoppas på Gud;ty jag skall åter få tacka honom,min frälsning och min Gud.
044:001 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
044:002 Gud, med våra öron hava vi hört,våra fäder hava förtäljt därom för oss:om den gärning du gjorde i deras dagar,i forntidens dagar.044:003 Det var du som med din handutrotade hedningarna, men planterade dem;du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.044:004 Ty icke med sitt svärd intogo de landet,och deras egen arm gav dem icke seger,utan din högra hand och din armoch ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
044:005 Du, densamme, är min konung, o Gud;så tillsäg nu Jakob seger.044:006 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänneroch i ditt namn förtrampa våra motståndare.044:007 Ty icke på min båge förlitar jag mig,och mitt svärd kan icke giva mig seger;044:008 nej, du giver oss seger över våra ovänner,och dem som hata oss låter du komma på skam.044:009 Gud lova vi alltid,och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
044:010 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd,och du drager icke ut med våra härar.044:011 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen,och de som hata oss taga sig byte.044:012 Du låter oss bliva uppätna såsom får,och bland hedningarna han du förstrött oss.044:013 Du säljer ditt folk för ett ringa pris,stor är icke den vinst du har gjort därpå.044:014 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar,till spott och hån för dem som bo omkring oss.044:015 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna,du låter folken skaka huvudet åt oss.044:016 Hela dagen är min smälek inför mig,och blygsel höljer mitt ansikte,044:017 när jag hör smädarens och lastarens tal,när jag ser fienden och den hämndgirige.
044:018 Allt detta har kommit över oss,och vi hava dock icke förgätit dig,ej heller svikit ditt förbund.044:019 Våra hjärtan avföllo icke,och våra steg veko ej av ifrån din väg,044:020 så att du därför har krossat oss i schakalers landoch övertäckt oss med dödsskugga.
044:021 Om vi hade förgätit vår Guds namnoch uträckt våra händer till en främmande gud,044:022 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det,han som känner hjärtats lönnligheter?044:023 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagenoch bliva aktade såsom slaktfår.
044:024 Vakna upp; varför sover du, Herre?Vakna, förkasta oss icke för alltid.044:025 Varför döljer du ditt ansikteoch förgäter vårt lidande och trångmål?044:026 Se, vår själ är nedböjd i stoftet,vår kropp ligger nedtryckt till jorden.044:027 Stå upp till vår hjälp,och förlossa oss för din nåds skull.
045:001 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ettkväde om kärlek.
045:002 Mitt hjärta flödar överav sköna ord;jag säger: min diktgäller en konung;en snabb skrivarespenna är min tunga.
045:003 Du är den skönastebland människors barn,ljuvlighet är utgjutenöver dina läppar;så se vi att Gudhar välsignat dig evinnerligen.045:004 Omgjorda din ländmed ditt svärd, du hjälte,i ditt majestät och din härlighet.045:005 Och drag så åstad,lyckosam i din härlighet,till försvar för sanning,för ödmjukhet och rättfärdighet,så skall din högra hand lära digunderbara gärningar.045:006 Skarpa äro dina pilar;folk skola falla för dig;konungens fienderskola träffas i hjärtat.045:007 Gud, din tron förbliveralltid och evinnerligen;ditt rikes spiraär rättvisans spira.045:008 Du älskar rättfärdighetoch hatar orättfärdighet;därför har Gud,din Gud, smort digmed glädjens oljamer än dina medbröder.
045:009 Av myrra, aloe och kassiadofta alla dina kläder;från elfenbenspalatsergläder dig strängaspel.045:010 Konungadöttrar har dusåsom tärnor i ditt hov,en drottning står vid din högra sida,i guld från Ofir.
045:011 Hör, dotter, och giv akt,och böj ditt öra härtill:Förgät nu ditt folkoch din faders hus,045:012 och må konungen få havasin lust i din skönhet;ty han är din herre,och för honom skall du falla ned.
045:013 Se, dottern Tyrus,ja, de rikaste folksöka nu att vinnadin ynnest med skänker.045:014 Idel härlighet är hon,konungadottern i gemaket:av guldvirkat tygbestår hennes dräkt,045:015 i brokigt vävda kläderföres hon till konungen;jungfrur, hennes väninnor,följa henne åt;de ledas in till dig.045:016 Under glädje och fröjdföras de fram,de tåga ini konungens palats.
045:017 I dina fäders ställeskola dina söner träda;dem skall du sätta till furstaröverallt i landet.045:018 Ditt namn vill jag göra prisatbland alla kommande släkten;så skola ock folken lova dig,alltid och evinnerligen.
046:001 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
046:002 Gud är vår tillflyktoch vår starkhet,en hjälp i nöden,väl beprövad.046:003 Därför skulle vi icke frukta,om än jorden omvälvdesoch bergen vackladened i havsdjupet;046:004 om än dess vågorbrusade och svallade,så att bergen bävadevid dess uppror. Sela.
046:005 En ström går fram, vars flödengiva glädje åt Guds stad,åt den Högstes heliga boning.046:006 Gud bor därinne,den vacklar icke;Gud hjälper den,när morgonen gryr.046:007 Hedningarna larma,riken vackla;han låter höra sin röst,då försmälter jorden.
046:008 HERREN Sebaot är med oss,Jakobs Gud är vår borg. Sela.
046:009 Kommen och skådenHERRENS verk:gärningar som väcka häpnadgör han på jorden.046:010 Han stillar striderintill jordens ända,bågen bryter han sönderoch bräcker spjutet,i eld bränner han uppstridsvagnarna.046:011 »Bliven stilla och besinnenatt jag är Gud;hög varder jag bland hedningarna,hög på jorden.»
046:012 HERREN Sebaot är men oss,Jakobs Gud är vår borg. Sela.
047:001 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
047:002 Klappen i händerna,alla folk,höjen jubel till Gudmed fröjderop.047:003 Ty HERREN är den Högste,fruktansvärd är han,en stor konungöver hela jorden.
047:004 Han tvingar folk under ossoch folkslag under våra fötter.047:005 Han utväljer åt oss vår arvedel,Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
047:006 Gud har farit upp under jubel,HERREN, under basuners ljud.047:007 Lovsjungen Gud, lovsjungen;lovsjungen vår konung, lovsjungen.
047:008 Ty Gud är konung över hela jorden;lovsjungen honom med en sång.047:009 Gud är nu konung över hedningarna,Gud har satt sig på sin heliga tron.
047:010 Folkens ypperste hava församlat sigtill att bliva ett Abrahams Guds folk.Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar;högt är han upphöjd.
048:001 En sång, en psalm av Koras söner.
048:002 Stor är HERRENoch högt lovad,i vår Guds stad,på sitt heliga berg.048:003 Skönt höjer det sig,hela jordens fröjd,berget Sionlängst uppe i norr,den store konungens stad.048:004 Gud har i dess palatsergjort sig känd såsom ett värn.
048:005 Ty se, konungarna församlade sig,tillhopa drogo de fram.048:006 De sågo det, då häpnade de;de förskräcktes, de flydde.048:007 Bävan grep dem där,ångest lik en barnaföderskas.048:008 Så krossar du Tarsis-skeppmed östanvinden.048:009 Såsom vi hade hört,så fingo vi se det,i HERREN Sebaots stad,i vår Guds stad;Gud håller den vid makttill evig tid. Sela.
048:010 Vi tänka, o Gud, på din nåd,när vi stå i ditt tempel.048:011 Såsom ditt namn, o Gud,så når ock ditt lovintill jordens ändar;din högra handär full av rättfärdighet.048:012 Sions berg glädje sig,Juda döttrar fröjde sig,för dina domars skull.
048:013 Gån omkring Sionoch vandren runt därom,räknen dess torn;048:014 given akt på dess murar,skriden genom dess palatser,så att I kunnen förtälja däromför ett kommande släkte.048:015 Ty sådan är Gud, vår Gud,alltid och evinnerligen;intill döden skall hanledsaga oss.
049:001 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
049:002 Hören detta, alla folk,lyssnen härtill, I alla som leven i världen,049:003 både låga och höga,rika såväl som fattiga.049:004 Hin mun skall tala visdom,och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.049:005 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
049:006 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,när mina förföljares ondska omgiver mig?049:007 De förlita sig på sina ägodelaroch berömma sig av sin stora rikedom.049:008 Men sin broder kan ingen förlossaeller giva Gud lösepenning för honom.049:009 För dyr är lösen för hans själoch kan icke betalas till evig tid,049:010 så att han skulle få leva för alltidoch undgå att se graven.049:011 Nej, man skall se att visa män dö,att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;de måste lämna sina ägodelar åt andra.
049:012 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,deras boningar från släkte till släkte;de uppkalla jordagods efter sina namn.049:013 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,hon är lik fänaden, som förgöres.
049:014 Den vägen gå de, dårar som de äro,och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.049:015 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,där döden bliver deras herde.Så få de redliga makt över dem,när morgonen gryr,medan deras skepnader förtäras av dödsriketoch ej få annan boning.049:016 Men min själ skall Gud förlossaifrån dödsrikets våld,ty han skall upptaga mig. Sela.
049:017 Frukta icke, när en man bliver rik,när hans hus växer till i härlighet.049:018 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,och hans härlighet följer honom icke ditned.049:019 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,till dem som aldrig mer se ljuset.
049:020 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
050:001 En psalm av Asaf.
Gud, HERREN Gud,talar och kallar jorden,allt mellan öster och väster.050:002 Från Sion, skönhetens fullhet,träder Gud fram i glans.050:003 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga.Förtärande eld går framför honom,och omkring honom stormar det med makt.050:004 Han kallar på himmelen därovanoch på jorden, för att döma sitt folk:050:005 »Församlen till mig mina fromma,som sluta förbund med mig vid offer.»050:006 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig,att Gud är den som skipar rätt. Sela.