050:007 Hör, mitt folk, jag vill tala;Israel, låt mig varna dig.Gud, din Gud, är jag.050:008 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig;dina brännoffer har jag alltid inför mig.050:009 Jag vill icke taga tjurar ur ditt huseller bockar ur dina fållor;050:010 ty mina äro alla skogens djur,boskapen på de tusende bergen;050:011 jag känner alla fåglar på bergen,och vad som rör sig på marken är mig bekant.050:012 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det;ty min är jordens krets med allt vad därpå är.050:013 Skulle jag äta tjurars kött,och skulle jag dricka bockars blod?050:014 Nej, offra lovets offer åt Gud,så skall du få infria dina löften till den Högste.050:015 Och åkalla mig i nöden,så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
050:016 Men till den ogudaktige säger Gud:»Huru kan du tala om mina stadgaroch föra mitt förbund på tungan,050:017 du som hatar tuktanoch kastar mina ord bakom dig?050:018 Om du ser en tjuv, så håller du med honom,och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.050:019 Din mun släpper du lös till vad ont är,och din tunga hopspinner svek.050:020 Du sitter där och förtalar din broder,din moders son lastar du!050:021 Så gör du, och jag tiger,och nu tror du att jag är såsom du.Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
050:022 I som förgäten Gud, märken detta,för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:050:023 den som offrar lovets offer, han ärar mig;och den som aktar på sin väg,honom skall jag låta se Guds frälsning.»
051:001 För sångmästaren; en psalm av David, 051:002 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
051:003 Gud, var mig nådig efter din godhet,utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.051:004 Två mig väl från min missgärning,och rena mig från synd.051:005 Ty jag känner mina överträdelser,och min synd är alltid inför mig.
051:006 Mot dig allena har jag syndatoch gjort vad ont är i dina ögon;på det att du må finnas rättfärdig i dina ordoch rättvis i dina domar.
051:007 Se, i synd är jag född,och i synd har min moder avlat mig.051:008 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden;så lär mig då vishet i mitt innersta.
051:009 Skära mig med isop, så att jag varder ren;två mig, så att jag bliver vitare än snö.051:010 Låt mig förnimma fröjd och glädje,låt de ben som du har krossat få fröjda sig.051:011 Vänd bort ditt ansikte från mina synder,och utplåna alla mina missgärningar.
051:012 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,och giv mig på nytt en frimodig ande.051:013 Förkasta mig icke från ditt ansikte,och tag icke din helige Ande ifrån mig.
051:014 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,och uppehåll mig med villighetens ande.051:015 Då skall jag lära överträdarna dina vägar,och syndarna skola omvända sig till dig.
051:016 Rädda mig undan blodstider, Gud,du min frälsnings Gud,så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.051:017 Herre, upplåt mina läppar,så att min mun kan förkunna ditt lov.
051:018 Ty du har icke behag till offer,eljest skulle jag giva dig sådana;till brännoffer har du icke lust.051:019 Det offer som behagar Gudär en förkrossad ande;ett förkrossat och bedrövat hjärtaskall du, Gud, icke förakta.
051:020 Gör väl mot Sion i din nåd,bygg upp Jerusalems murar.051:021 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig,brännoffer och heloffer;då skall man offra tjurar på ditt altare.
052:001 För sångmästaren; en sång av David, 052:002 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»
052:003 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare?Guds nåd varar ju beständigt.052:004 Din tunga far efter fördärv,den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.052:005 Du älskar ont mer än gott,lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.
052:006 Ja, du älskar allt fördärvligt tal,du falska tunga.052:007 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid,han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hyddaoch utrota dig ur de levandes land. Sela.
052:008 Och de rättfärdiga skola se det och frukta,de skola le åt honom:052:009 »Se där är den man som icke gjordeGud till sitt värn,utan förlitade sig på sin stora rikedom,trotsig i sin lystnad!»
052:010 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträdi Guds hus;jag förtröstar på Guds nådalltid och evinnerligen.052:011 Jag skall evinnerligen tacka digför att du har gjort det;och inför dina frommaskall jag förbida ditt namn,ty det är gott.
053:001 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
053:002 Dårarna säga i sina hjärtan:»Det finnes ingen Gud.»Fördärv och styggelse är deras onda verk;ingen finnes, som gör vad gott är.
053:003 Gud skådar ned från himmelenpå människors barn,för att se om det finnes någon förståndig,någon som söker Gud.
053:004 Nej, alla hava de avfallit,allasammans äro de fördärvade;ingen finnes, som gör vad gott är,det finnes icke en enda.
053:005 Hava de då intet fått förnimma,dessa ogärningsmän,dessa som uppäta mitt folk,likasom åte de bröd,och som icke åkalla Gud?
053:006 Jo, där överföll dem förskräckelse,varest intet förskräckligt var;ty Gud förströdde deras ben,när de lägrade sig mot dig.Så lät du dem komma på skam,ja, Gud förkastade dem.
053:007 Ack att från Sionkomme frälsning för Israel!När Gud vill återupprätta sitt folk,då skall Jakob fröjda sig,då skall Israel vara glad.
054:001 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David, 054:002 när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»
054:003 Gud, fräls mig genom ditt namn,och skaffa mig rätt genom din makt.054:004 Gud, hör min bön,lyssna till min muns tal.054:005 Ty främlingar resa sig upp mot mig,och våldsverkare stå efter mitt liv;de hava icke Gud för ögonen. Sela.
054:006 Se, Gud är min hjälpare,Herren uppehåller min själ.054:007 Må det onda falla tillbaka på mina förföljare,förgör dem, du som är trofast.054:008 Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta;jag skall prisa ditt namn, o HERRE,ty det är gott.054:009 Ja, ur all nöd räddar det mig,och mitt öga får se med lust på mina fiender.
055:001 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.
055:002 Lyssna, Gud, till min bön,och fördölj dig icke för min åkallan.055:003 Akta på mig och svara mig.I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,055:004 vid fiendens rop,vid den ogudaktiges skri.
Ty de vilja draga fördärv över mig,och i vrede ansätta de mig.055:005 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst,och dödens fasor hava fallit över mig.055:006 Fruktan och bävan kommer över mig,och förfäran övertäcker mig.
055:007 Därför säger jag:Ack att jag hade vingar såsom duvan!Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.055:008 Ja, långt bort skulle jag fly,jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.055:009 Jag skulle skynda att söka mig en tillflyktundan stormvind och oväder.
055:010 Fördärva dem, Herre;gör deras tungor oense.Ty våld och genstridighetser jag i staden.055:011 Dag och natt gå de omkring den,ovanpå dess murar,ondska och olycka råda därinne;055:012 ja, fördärv råder därinne,och från dess torg vika ickeförtryck och svek.
055:013 Se, det är icke en fiende som smädar mig,det kunde jag fördraga;det är icke min ovän som förhäver sig mot mig,för honom kunde jag gömma mig undan.055:014 Nej, du gör det, du som var min jämlike,min vän och förtrogne,055:015 du som levde med migi ljuvlig förtrolighet,du som i Guds hus gick med migi högtidsskaran.
055:016 Döden komme över dem oförtänkt,levande fare de ned i dödsriket;ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.
055:017 Men jag ropar till Gud;HERREN skall frälsa mig.055:018 Afton och morgon och middagvill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga,och han skall höra min röst.055:019 Han förlossar min själ och skaffar henne ro,så att de icke komma vid mig;ty de äro många, som stå mig emot.
055:020 Gud skall höra det och giva dem svar,han som sitter på sin tron av ålder. Sela.Ty de vilja icke ändra sig,och de frukta ej Gud.
055:021 Den mannen bär händer på sin vän;han bryter sitt förbund.055:022 Orden i hans mun äro hala såsom smör,men stridslust fyller hans hjärta;hans ord äro lenare än olja,dock äro de dragna svärd.
055:023 Kasta din börda på HERREN,han skall uppehålla dig;han skall i evighet icke tillstädjaatt den rättfärdige vacklar.055:024 Gud, du skall störta dem nedi gravens djup;de blodgiriga och falska skola ej nåsin halva ålder.Men jag förtröstar på dig.
056:001 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång avDavid, når filistéerna grepo honom i Gat.
056:002 Var mig nådig, o Gud,ty människor stå mig efter livet;beständigt tränga mig stridsmän.056:003 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet;ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.056:004 Men när fruktan kommer över mig,sätter jag min förtröstan på dig.
056:005 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord,på Gud förtröstar jag och skall icke frukta;vad kan det som är kött göra mig?
056:006 Beständigt förbittra de livet för mig,alla deras tankar gå ut på att skada mig.056:007 De rota sig samman, de lägga försåt,de vakta på mina steg,ty de stå efter mitt liv.056:008 Skulle de räddas med all sin ondska?Nej, slå ned folken,Gud, i din vrede.
056:009 Du har räknat min flykts dagar.Samla mina tårar i din lägel;de stå ju i din bok.056:010 Så måste då mina fiender vika tillbakapå den dag då jag ropar;det vet jag, att Gud står mig bi.
056:011 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord;med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.056:012 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta;vad kunna människor göra mig?
056:013 Jag har löften att infria till dig, o Gud;jag vill betala dig lovoffer.056:014 Ty du har räddat min själ från döden,ja, mina fötter ifrån fall,så att jag kan vandra inför Gudi de levandes ljus.
057:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
057:002 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.
057:003 Jag ropar till Gud den Högste,till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.057:004 Han skall sända från himmelen och frälsa mig,när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela.Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.
057:005 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.
057:006 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
057:007 De lägga ut nät för mina fötter,min själ böjes ned,de gräva för mig en grop,men de falla själva däri. Sela.
057:008 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,mitt hjärta är frimodigt;jag vill sjunga och lova.057:009 Vakna upp, min ära;upp, psaltare och harpa!Jag vill väcka morgonrodnaden.
057:010 Jag vill tacka dig bland folken, Herre;jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.057:011 Ty din nåd är stor allt upp till himmelenoch din trofasthet allt upp till skyarna.
057:012 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.
058:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.
058:002 Talen I väl i eder stumhetvad rättfärdigt är?Dömen I såsom rätt är,I människors barn?058:003 Nej, i hjärtat uppgören Ionda anslag;I vägen ut i landetedra händers våld.
058:004 De ogudaktiga äro avfälligaallt ifrån modersskötet;de lögnaktiga fara vilseända från sin moders liv.058:005 Gift är i dem,likt ormens gift;en döv huggorm likna de,en som tillstoppar sitt öra,058:006 så att han icke hör tjusarnas röst,icke den förfarne besvärjarens.
058:007 Gud, krossa tändernai deras mun;bryt ut, o HERRE,de unga lejonens kindtänder.058:008 Låt dem bliva till intet,likasom vatten som förrinner.När någon skjuter sina pilar,blive de såsom utan udd.058:009 Må han vara lik snigeln,som upplöses och förgås,lik en kvinnas foster,som ej fick skåda solen.
058:010 Förrän edra grytorhava hunnit märka bränslet,och medan köttet ännu är rått,skall en glödvind rycka bort det.058:011 Den rättfärdige skall glädja sig,när han skådar hämnden,han skall två sina fötteri den ogudaktiges blod.058:012 Och människorna skola säga:»Ja, den rättfärdige får sin lön;ja, det finnes en Gudsom dömer på jorden.»
059:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saulsände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
059:002 Rädda mig, min Gud, från mina fiender,beskydda mig för mina motståndare.059:003 Rädda mig från ogärningsmännen,och fräls mig från de blodgiriga.059:004 Ty se, de ligga i försåt för mig;grymma människor rota sig samman mot mig,utan någon min överträdelseeller synd, o HERRE.059:005 Utan någon min missgärninglöpa de fram och göra sig redo;vakna upp, kom mig till mötes,och se härtill.059:006 Ja, du HERRE Gud Sebaot,Israels Gud,vakna och hemsök alla hedningar,hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.
059:007 Var afton komma de tillbaka,de tjuta såsom hundaroch stryka omkring i staden.059:008 Se, deras mun flödar över,svärd äro på deras läppar,ty »vem skulle höra det?»059:009 Men du, HERRE, ler åt dem;du bespottar alla hedningar.
059:010 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig,ty Gud är min borg.059:011 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
059:012 Dräp dem icke,på det att mitt folk ej må förgäta det;låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,och slå dem ned,du vår sköld, o Herre.
059:013 Vart ord på deras läpparär en synd i deras mun.Må de fångas i sitt högmod,genom den förbannelse och lögn som de tala.059:014 Förgör dem i vrede,förgör dem, så att de ej mer äro till;och må de förnimmaatt det är Gud som råder i Jakob,allt intill jordens ändar. Sela.
059:015 Ja, var afton komma de tillbaka,de tjuta såsom hundaroch stryka omkring i staden.059:016 De driva omkring efter rov;om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
059:017 Men jag vill sjunga om din maktoch jubla var morgon över din nåd;ty du var för mig en borgoch en tillflykt, när jag var i nöd.059:018 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,ty Gud är min borg,min nåderike Gud.
060:001 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, tillatt inläras; av David,060:002 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab komtillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
060:003 Gud, du har förkastat och förskingrat oss,du har varit vred; upprätta oss igen.060:004 Du har kommit jorden att bäva och rämna;hela nu dess revor, ty den vacklar.060:005 Du har låtit ditt folk se hårda ting,du har iskänkt åt oss rusande vin.
060:006 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner,dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.060:007 På det att dina vänner må varda räddade,må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
060:008 Gud har talat i sin helgedom:»Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikemoch skall avmäta Suckots dal.060:009 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse,Efraim är mitt huvuds värn,Juda min härskarstav;060:010 Moab är mitt tvagningskärl,på Edom kastar jag min sko;höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»
060:011 Vem skall föra mig till den fasta staden,vem leder mig till Edom?060:012 Har icke du, o Gud, förkastat oss,så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?060:013 Giv oss hjälp mot ovännen;ty människors hjälp är fåfänglighet.060:014 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;han skall förtrampa våra ovänner.
061:001 För sångmästaren, till strängaspel; av David.
061:002 Hör, o Gud, mitt rop,akta på min bön.061:003 Från jordens ändaropar jag till dig,ty mitt hjärta försmäktar;för mig upp på en klippa,som är mig alltför hög.061:004 Ty du är min tillflykt,ett starkt torn mot fienden.061:005 Låt mig bo i din hydda evinnerligen;under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.
061:006 Ty du, o Gud,hör mina löften,åt dem som frukta ditt namngiver du en arvedel.061:007 Du förökar konungens dagar;hans år skola vara från släkte till släkte.061:008 Må han sitta på sin troninför Gud evinnerligen;låt nåd och trofasthetbevara honom.061:009 Då skall jag lovsjungaditt namn till evig tid,i det jag får infria mina löftendag efter dag.
062:001 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
062:002 Allenast hos Gud söker min själ sin ro;från honom kommer min frälsning.062:003 Allenast han är min klippa och min frälsning,min borg, jag skall ej mycket vackla.
062:004 Huru länge viljen I rasa mot denne man,samfällt slå honom ned,såsom vore han en lutande vägg,en sönderbräckt mur?062:005 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd,de hava behag till lögn;med munnen välsigna de,men i sitt innersta förbanna de. Sela.
062:006 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ;ty från honom kommer mitt hopp.062:007 Allenast han är min klippa och min frälsning,min borg, jag skall icke vackla.062:008 Hos Gud är min frälsning och min ära;min starka klippa,min tillflykt har jag i Gud.062:009 Förtrösta på honomalltid, du folk;utgjuten för honom edra hjärtan.Gud är vår tillflykt. Sela.
062:010 Allenast ett intet äro människors barn,myndiga herrar fåfänglighet;i vågskålen äro de för lätta,mindre än intet äro de allasammans.062:011 Förliten eder icke på orätt vinning,sätten icke ett fåfängligt hopp till rov:om ock eder rikedom växer,så akten icke därpå.
062:012 En gång har Gud sagt det,ja, två gånger har jag hört det,att hos Gud är makten;062:013 och hos dig, Herre, är nåd.Ty du vedergällervar och en efter hans gärningar.
063:001 En psalm av David, när han var i Juda öken.
063:002 Gud, du är min Gud,bittida söker jag dig;min själ törstar efter dig,min kropp längtar efter dig,i ett torrt land,som försmäktar utan vatten.
063:003 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen,för att få se din makt och ära.063:004 Ty din nåd är bättre än liv;mina läppar skola prisa dig.
063:005 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever;i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
063:006 Min själ varder mättadsåsom av märg och fett;och med jublande läpparlovsjunger min mun,063:007 när jag kommer ihåg dig på mitt lägeroch under nattens väkter tänker på dig.
063:008 Ty du är min hjälp,och under dina vingars skugga jublar jag.063:009 Min själ håller sig intill dig;din högra hand uppehåller mig.
063:010 Men dessa som stå efter mitt livoch vilja fördärva det,de skola fara ned i jordens djup.063:011 De skola givas till pris åt svärdet,rovdjurs byte skola de varda.
063:012 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
064:001 För sångmästaren; en psalm av David.
064:002 Hör, o Gud,min röst, när jag klagar,bevara mitt liv,ty fienden förskräcker mig.064:003 Fördölj mig för de ondas hemliga råd,för ogärningsmännens larmande hop;064:004 ty de vässa sina tungor likasom svärd,med bittra ord lägga de an såsom med pilar,064:005 för att i lönndom skjuta den ostrafflige;plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.
064:006 De befästa sig i sitt onda uppsåt,de orda om huru de skola lägga ut snaror;de säga: »Vem skulle se oss?»064:007 De tänka ut onda anslag:»Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!»Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.
064:008 Då skjuter Gud dem;plötsligt sårar dem hans pil.064:009 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull;var och en som ser dem rister huvudet.
064:010 Och alla människor varda förskräckta;de förkunna vad Gud har gjortoch förstå hans verk.064:011 Den rättfärdige skall glädja sig i HERRENoch taga sin tillflykt till honom,och alla rättsinnigaskola berömma sig.
065:001 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
065:002 Gud, dig lovar mani stillhet i Sion,och till dig får man infria löfte.065:003 Du som hör bön,till dig kommer allt kött.065:004 Mina missgärningar voro mig övermäktiga;men du förlåter våra överträdelser.065:005 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig,så att han får bo i dina gårdar.Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus,det heliga i ditt tempel.
065:006 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet,du vår frälsnings Gud,du som är en tillflykt för alla jordens ändaroch för havet i fjärran;065:007 du som gör bergen fasta genom din kraft,ty du är omgjordad med makt;065:008 du som stillar havens brus,deras böljors brusoch folkens larm.065:009 De som bo vid jordens ändarhäpna för dina tecken;österland och västerlanduppfyller du med jubel.
065:010 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd,rikedom i ymnigt mått;Guds källa har vatten till fyllest.Du bereder säd åt människorna,när du så bereder jorden.065:011 Dess fåror vattnar du,du jämnar det som är upplöjt;med regnskurar uppmjukar du den,det som växer därpå välsignar du.065:012 Du kröner året med ditt goda,och dina spår drypa av fetma.065:013 Betesmarkerna i öknen drypa,och höjderna omgjorda sig med fröjd.065:014 Ängarna hölja sig i hjordar,och dalarna betäckas med säd;man höjer jubelrop och sjunger.
066:001 För sångmästaren; en sång, en psalm.
Höjen jubel till Gud, alla länder;066:002 lovsjungen hans namns ära,given honom ära och pris.066:003 Sägen till Gud:Huru underbara äro icke dina gärningar!För din stora makts skullvisa dina fiender dig underdånighet.066:004 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig;de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
066:005 Kommen och senvad Gud har gjort;underbara äro hans gärningarmot människors barn.066:006 Han förvandlade havet till torrt land;till fots gingo de genom floden;då gladdes vi över honom.066:007 Genom sin makt råder han evinnerligen,hans ögon giva akt på hedningarna;de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
066:008 Prisen, I folk, vår Gud,och låten hans lov ljuda högt;066:009 ty han har beskärt liv åt vår själoch har icke låtit vår fot vackla.066:010 Ty väl prövade de oss, o Gud,du luttrade oss, såsom silver luttras;066:011 du förde oss in i fängelse,du lade en tung börda på vår rygg;066:012 du lät människor fara fram över vårt huvud,vi måste gå genom eld och vatten.Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
066:013 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer,jag vill infria mina löften till dig,066:014 dem till vilka mina låppar öppnade sig,och som min mun uttalade i min nöd.066:015 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig,med offerånga av vädurar;jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
066:016 Kommen och hören, så vill jag förtäljaför eder, I alla som frukten Gud,vad han har gjort mot min själ.066:017 Till honom ropade jag med min mun,och lovsång var redan på min tunga.066:018 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta,så skulle Herren icke höra mig.066:019 Men Gud har hört mig,han har aktat på mitt bönerop.066:020 Lovad vare Gud,som icke har förkastat min böneller vänt ifrån mig sin nåd!
067:001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång.
067:002 Gud vare oss nådig och välsigne oss,han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,067:003 för att man på jorden må känna din väg,bland alla hedningar din frälsning.
067:004 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
067:005 Folkslagen glädje sig och juble, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela.
067:006 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.
067:007 Jorden har givit sin gröda.Gud, vår Gud, välsigne oss.067:008 Gud välsigne oss,och alla jordens ändarfrukte honom.
068:001 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
068:002 Gud står upp;hans fiender varda förskingrade,och de som hata honomfly för hans ansikte.068:003 Såsom rök fördrives,så fördrivas de av dig;likasom vaxetsmälter för eld,så förgås de ogudaktigaför Guds ansikte.068:004 Men de rättfärdiga äro glada,de fröjda sig inför Gudoch jubla i glädje.
068:005 Sjungen till Guds ära,lovsägen hans namn.Gören väg för honomsom drager fram genom öknarna.Hans namn är HERREN,fröjdens inför honom;068:006 de faderlösas faderoch änkors försvarare,Gud i sin heliga boning,068:007 en Gud som förhjälperde ensamma till ett hem,och som för de fångnaut till lycka;allenast de gensträvigamåste bo i en öken.
068:008 Gud, när du drog uti spetsen för ditt folk,när du gick fram i ödemarken, Sela,068:009 då bävade jorden,då utgöt himmelen sina flödeninför Guds ansikte;ja, Sinai bävadeför Guds ansikte;Israels Guds.068:010 Ett nåderikt regnlät du falla, o Gud;ditt arvland, som försmäktade,vederkvickte du.068:011 Din skara fick bo däri;genom din godhet beredde du detåt de betryckta, o Gud.
068:012 Herren låter höra sitt ord,stor är skaran av kvinnor som båda glädje:068:013 »Härskarornas konungarfly, de fly,och husmodern därhemmafår utskifta byte.068:014 Viljen I då ligga stillainom edra hägnader?Duvans vingaräro höljda i silver,och hennes fjädrarskimra av guld.068:015 När den Allsmäktige förströrkonungarna i landet,faller snö på Salmon.»
068:016 Ett Guds bergär Basans berg,ett högtoppigt bergär Basans berg.068:017 Men varför sen I så avogt,I höga berg,på det berg som Gudhar utkorat till sitt säte,det där ock HERRENskall bo för alltid?068:018 Guds vagnar äro tiotusenden,tusen och åter tusen;Herren drog fram med dem,Sinai är nu i helgedomen.068:019 Du for upp i höjden,du tog fångar,du undfick gåvorbland människorna,ja, också de gensträvigaskola bo hos HERREN Gud.
068:020 Lovad vare Herren!Dag efter dag bär han oss;Gud är vår frälsning. Sela.068:021 Gud är för ossen Gud som frälsar,och hos HERREN, Herrenfinnes räddning från döden.068:022 Men Gud sönderkrossarsina fienders huvuden,krossar hjässanpå den som går där med skuld.068:023 Herren säger:»Från Basan skall jag hämta dem,från havets djupskall jag hämta dem upp,068:024 så att du kan stampamed din fot i blodoch låta dina hundars tungafå sin del av fienderna.»
068:025 Man ser, o Gud,ditt högtidståg,min Guds, min konungs, tåginne i helgedomen.068:026 Främst gå sångare,harpospelare följa efter,mitt ibland unga kvinnorsom slå på pukor.068:027 Lova Gud i församlingarna,loven Herren, I av Israels brunn.068:028 Där går Benjamin,den yngste, han för dem an;där går skaranav Juda furstar,Sebulons furstar,Naftalis furstar.
068:029 Din Gud har beskärt dig makt;så håll nu vid makt, o Gud,vad du har gjort för oss.068:030 I ditt tempel i Jerusalembäre konungar framsina skänker åt dig.068:031 Näps odjuret i vassen,tjurarnas hopmed deras kalvar, folken,må de ödmjukt hylla digmed sina silverstycken.Ja, han förströr de folksom finna behag i krig.068:032 De mäktige skola kommahit från Egypten,Etiopien skall skynda hit till Gud,med gåvor i händerna.
068:033 I riken på jorden,sjungen till Guds ära;lovsägen Herren, Sela,068:034 honom som far frampå urtidshimlarnas himmel.Ja, där låter han höra sin röst,en mäktig röst.068:035 Given Gud makten;över Israel är hans härlighet,och hans makt är i skyarna.068:036 Fruktansvärd är du,Gud, i din helgedom;Israels Gud,han giver maktoch styrka åt sitt folk.Lovad vare Gud!
069:001 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
069:002 Fräls mig, Gud; ty vattnentränga mig inpå livet.069:003 Jag har sjunkit ned i djup dy,där ingen botten är;jag har kommit i djupa vatten,och svallet vill fördränka mig.069:004 Jag har ropat mig trött,min strupe är förtorkad;mina ögon försmäktaav förbidan efter min Gud.069:005 Flera än håren på mitt huvudäro de som hata mig utan sak;många äro de som vilja förgöra mig,de som äro mina fiender utan skäl;vad jag icke har rövat,det måste jag gälda.069:006 Du, o Gud,känner min dårskap,och mina skulder äro ickeförborgade för dig.069:007 Låt icke i mig dem komma på skam,som förbida dig, Herre,HERRE Sebaot;Låt icke i mig dem varda till blygd,som söka dig,du Israels Gud.
069:008 Ty för din skull bär jag smälek,för din skull höljer blygsel mitt ansikte;069:009 främmande har jag blivit för mina bröderoch en främling för min moders barn.069:010 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig,och dina smädares smädelser hava fallit över mig.069:011 Jag grät, ja, min själ grät under fasta,men det blev mig till smälek.069:012 Jag klädde mig i sorgdräkt,men jag blev för dem ett ordspråk.069:013 Om mig tassla de, när de sitta i porten;i dryckeslag göra de visor om mig.
069:014 Men jag kommer med min bön till dig,HERRE, i behaglig tid,genom din stora nåd, o Gud;svara mig i din frälsande trofasthet.069:015 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned;låt mig bliva räddad från dem som hata migoch från de djupa vattnen.069:016 Låt icke vattensvallet fördränka migeller djupet uppsluka mig;och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.069:017 Svara mig, HERRE,ty god är din nåd;vänd dig till migefter din stora barmhärtighet.069:018 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare,ty jag är i nöd; skynda att svara mig.069:019 Kom till min själ och förlossa henne;befria mig för mina fienders skull.069:020 Du känner min smälek,min skam och blygd;du ser alla mina ovänner.069:021 Smälek har krossat mitt hjärta,så att jag är vanmäktig;jag väntade på medlidande, men där var intet,och på tröstare, men jag fann ingen.069:022 De gåvo mig galla att äta,och ättika att dricka, i min törst.
069:023 Må deras bord framför dem bliva till en snaraoch till ett giller, bäst de gå där säkra;069:024 må deras ögon förmörkas, så att de icke se;gör deras länder vacklande alltid.069:025 Gjut ut över dem din ogunst,och låt din vredes glöd hinna upp dem.069:026 Deras gård blive öde,ingen må finnas, som bor i deras hyddor,069:027 eftersom de förfölja dem som du själv har slagitoch orda om huru de plågas, som du har stungit.069:028 Låt dem gå från missgärning till missgärning,och låt dem icke komma till din rättfärdighet.069:029 Må de utplånas ur de levandes bokoch icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
069:030 Men mig som är betryckt och plågad,mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.069:031 Jag vill lova Guds namn med sångoch upphöja honom med tacksägelse.069:032 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur,något offerdjur med horn och klövar.069:033 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig;I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.069:034 Ty HERREN lyssnar till de fattigaoch föraktar icke sina fångna.069:035 Honom love himmelen och jorden,havet och allt vad som rör sig däri.069:036 Ty Gud skall frälsa Sion,han skall bygga upp Juda städer;man skall bo i dem och besitta landet.069:037 Hans tjänares barn skola få det till arvedel,och de som älska hans namn skola bo däri.
070:001 För sångmästaren; av David, till åminnelse.
070:002 Gud, kom till min räddning;HERRE, skynda till min hjälp.070:003 Må de komma på skam och varda utskämda,som stå efter mitt liv;må de vika tillbaka och blygas,som önska min ofärd.070:004 Må de vända tillbaka i sin skam,som säga: »Rätt så, rätt så!»
070:005 Men alla de som söka dig må fröjdasoch vara glada i dig;och de som åstunda din frälsning säge alltid:»Lovad vare Gud!»070:006 Jag är betryckt och fattig;Gud, skynda till mig.Min hjälp och min befriare är du;HERRE, dröj icke.
071:001 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;låt mig aldrig komma på skam.071:002 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet;böj ditt öra till mig och fräls mig.071:003 Var mig en klippa där jag får bo,och dit jag alltid kan fly,du som beskär mig frälsning.Ty du är mitt bergfäste och min borg.071:004 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
071:005 Ty du är mitt hopp, o Herre,HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.071:006 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet,ja, du har förlöst mig ur min moders liv;dig gäller ständigt mitt lov.
071:007 Jag har blivit såsom ett vidunder för många;men du är min starka tillflykt.071:008 Låt min mun vara full av ditt lov,hela dagen av din ära.071:009 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid,övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
071:010 Ty mina fiender säga så om mig,och de som vakta på min själrådslå så med varandra:071:011 »Gud har övergivit honom;förföljen och gripen honom,ty det finnes ingen som räddar.»
071:012 Gud, var icke långt ifrån mig;min Gud, skynda till min hjälp.071:013 Må de komma på skam och förgås,som stå emot min själ;må de höljas med smälek och blygd,som söka min ofärd.
071:014 Men jag skall alltid hoppasoch än mer föröka allt ditt lov.071:015 Min mun skall förtälja din rättfärdighet,hela dagen din frälsning,ty jag känner intet mått därpå.071:016 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar;jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
071:017 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom;och intill nu förkunnar jag dina under.071:018 Så övergiv mig ej heller, o Gud,i min ålderdom, när jag varder grå,till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte,om din makt för alla dem som skola komma.
071:019 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud.Du som har gjort så stora ting,o Gud, vem är dig lik?071:020 Du som har låtit oss prövaså mycken nöd och olycka,du skall åter göra oss levandeoch föra oss upp igendu jordens djup.071:021 Ja, låt mig växa till alltmer;och trösta mig igen.
071:022 Så vill ock jag tacka digmed psaltarspelför din trofasthet, min Gud;jag vill lovsjunga dig till harpa,du Israels Helige.071:023 Mina läppar skola jubla,ty jag vill lovsjunga dig;ja, jubla skall min själ,som du har förlossat.071:024 Och min tunga skall hela dagentala om din rättfärdighet;ty de som sökte min ofärdhava kommit på skam och måst blygas.
072:001 Av Salomo.
Gud, giv åt konungen dina rätteroch din rättfärdighet åt konungasonen.072:002 Han döme ditt folk med rättfärdighetoch dina betryckta med rätt.072:003 Bergen bäre frid åt folket,så ock höjderna, genom rättfärdighet.072:004 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket,han frälse de fattigaoch krosse förtryckaren.072:005 Dig frukte man, så länge solen varar,och så länge månen skiner,från släkte till släkte.072:006 Han vare lik regnet som faller på ängen,lik en regnskur som vattnar jorden.072:007 I hans dagar blomstre den rättfärdige,och stor frid råde,till dess ingen måne mer finnes.
072:008 Må han härska från hav till havoch ifrån floden intill jordens ändar.072:009 För honom buge sig öknens inbyggare,och hans fiender slicke stoftet.072:010 Konungarna från Tarsis och havsländernahembäre skänker,konungarna av Saba och Sebabäre fram gåvor.072:011 Ja, alla konungar falle ned för honom,alla hedningar tjäne honom.
072:012 Ty han skall rädda den fattige som roparoch den betryckte och den som ingen hjälpare har.072:013 Han skall vara mild mot den arme och fattige;de fattigas själar skall han frälsa.072:014 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ,och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
072:015 Må han leva; må man föra till honomguld från Saba.Ständigt bedje man för honom,alltid välsigne man honom.072:016 Ymnigt växe säden i landet,ända till bergens topp;dess frukt må susalikasom Libanons skog;och folk blomstre upp i städernasåsom örter på marken.072:017 Hans namn förblive evinnerligen;så länge solen skiner, fortplante sig hans namn.Och i honom välsigne man sig;alla hedningar prise honom säll.
072:018 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under! 072:019 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
072:020 Slut på Davids, Isais sons, böner.
Tredje boken
073:001 En psalm av Asaf.Sannerligen, Gud är god mot Israel,mot dem som hava rena hjärtan.073:002 Men jag hade så när stapplat med mina fötter,mina steg voro nära att slinta;073:003 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga,när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
073:004 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död,och deras hull är frodigt.073:005 De komma icke i olycka såsom andra dödligaoch varda icke plågade såsom andra människor.073:006 Därför är högmod deras halsprydnad,våld den klädnad som höljer dem.073:007 Ur fetma skåda deras ögon fram,deras hjärtans inbillningar hava intet mått.073:008 De håna och tala förtryck i sin ondska;med höga åthävor tala de.073:009 Med sin mun stiga de upp i himmelen,och deras tunga far fram på jorden;073:010 därför vänder sig deras folk till democh super så in vattnet i fulla drag.073:011 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det?Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»073:012 Ja, så är det med de ogudaktiga;det går dem alltid väl, och de växa i makt.
073:013 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rentoch tvådde mina händer i oskuld;073:014 jag vart dock plågad hela dagen,och var morgon kom tuktan över mig.073:015 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära»,då hade jag svikit dina barns släkte.
073:016 När jag nu tänkte efter för att begripa detta,syntes det mig alltför svårt,073:017 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslutoch aktade på dess ände.073:018 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem,du störtar dem ned i fördärv.073:019 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick!De förgås och få en ände med förskräckelse.073:020 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre,så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.073:021 När mitt hjärta förbittradesoch jag kände styng i mitt inre,073:022 då var jag oförnuftig och förstod intet;såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
073:023 Dock förbliver jag städse hos dig;du håller mig vid min högra hand.073:024 Du skall leda mig efter ditt rådoch sedan upptaga mig med ära.073:025 Vem har jag i himmelen utom dig!Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.073:026 Om än min kropp och min själ försmäkta,så är dock Gud mitt hjärtas klippaoch min del evinnerligen.073:027 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås;du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.073:028 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud;jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN,för att kunna förtälja alla dina gärningar.
074:001 En sång av Asaf.
Varför, o Gud,har du så alldeles förkastat oss,varför ryker din vredes eldmot fåren i din hjord?074:002 Tänk på din menighet,som du i fordom tid förvärvade,som du förlossade, till att blivadin arvedels stam;tänk på Sions berg,där du har din boning.
074:003 Vänd dina steg till den platsdär evig förödelse råder;allt har ju fiendenfördärvat i helgedomen.074:004 Dina ovänner hava skränatinne i ditt församlingshus,de hava satt upp sina teckensåsom rätta tecken.074:005 Det var en syn, såsom när man höjeryxor mot en tjock skog.
074:006 Och alla dess snidverk hava de nu krossatmed yxa och bila.074:007 De hava satt eld på din helgedomoch oskärat ända till grundenditt namns boning.074:008 De hava sagt i sina hjärtan:»Vi vilja alldeles kuva dem.»Alla Guds församlingshushava de bränt upp här i landet.
074:009 Våra tecken se vi icke;ingen profet finnes mer,och hos oss är ingensom vet för huru länge.074:010 Huru länge, och Gud,skall ovännen få smädaoch fienden oavlåtligenfå förakta ditt namn?074:011 Varför håller du tillbaka din hand,din högra hand?Drag den fram ur din barmoch förgör dem.
074:012 Gud, du är jumin konung av ålder,du är den som skaffarfrälsning på jorden.074:013 Det var du som deladehavet genom din makt;du krossade drakarnashuvuden mot vattnet.074:014 Det var du som bräckteLeviatans huvudenoch gav honom till matåt öknens skaror.
074:015 Det var du som lät källaoch bäck bryta fram;du lät ock starkaströmmar uttorka.074:016 Din är dagen,din är ock natten,du har berettljuset och solen.074:017 Det är du som har fastställtalla jordens gränser;sommar och vinteräro skapade av dig.
074:018 Så tänk nu på huru fiendensmädar HERREN,och huru ett dåraktigt folkföraktar ditt namn.074:019 Lämna ej ut åt vilddjurendin turturduvas själ;förgät icke för alltiddina betrycktas liv.074:020 Tänk på förbundet;ty i landets smygvrårfinnes fullt upp av våldsnästen.074:021 Låt icke den förtrycktevika tillbaka med blygd,låt den betryckte och den fattigelova ditt namn.
074:022 Stå upp, o Gud;utför din sak.Betänk huru du varder smädadhela dagen av dåren.074:023 Glöm icke bortdina ovänners rop,dina motståndares larm,som alltjämt höjes.
075:001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
075:002 Vi tacka dig,o Gud, vi tacka dig.Ditt namn är oss nära;man förtäljer dina under.
075:003 »Om jag än bidar min tid,så dömer jag dock rätt.075:004 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå,så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.
075:005 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga»,och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»075:006 Ja, upphöjen icke så högt edert horn,talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
075:007 Ty icke från öster eller väster,ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;075:008 nej, Gud är den som dömer;den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
075:009 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
075:010 Men jag skall förkunna det evinnerligen,jag skall lovsjunga Jakobs Gud.075:011 Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av;men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
076:001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång av Asaf.
076:002 Gud är känd i Juda,i Israel är hans namn stort;076:003 i Salem vart hans hydda restoch hans boning på Sion.076:004 Där bröt han sönder bågens ljungeldar,sköld och svärd och vad till kriget hör. Sela.
076:005 Full av ljus och härlighetgår du fram ifrån segerbytenas berg.076:006 De stormodiga äro avväpnade,de hava slumrat in och sova;alla stridsmännen hava måst låta händerna falla.076:007 För din näpst, du Jakobs Gud,ligga domnade både man och häst.
076:008 Du, du är fruktansvärd;vem kan bestå inför dig, när du vredgas?076:009 Från himmelen lät du höra din dom;då förskräcktes jorden och vart stilla,076:010 då när Gud stod upp till dom,till att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
076:011 Ty människors vrede varder dig till pris;du har vrede till övers att omgjorda dit med.076:012 Gören löften och infrien demåt HERREN, eder Gud;alla de som äro omkring honombäre fram skänker åt den Fruktansvärde.076:013 Ty han stäcker furstarnas övermod;fruktansvärd är han för konungarna på jorden.