103:011 Ty så hög som himmelen är över jorden,så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.103:012 Så långt som öster är från västerlåter han våra överträdelser vara från oss.103:013 Såsom en fader förbarmar sig över barnen,så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.103:014 Ty han vet vad för ett verk vi äro,han tänker därpå att vi äro stoft.
103:015 En människas dagar äro såsom gräset,hon blomstrar såsom ett blomster på marken.103:016 När vinden går däröver, då är det icke mer,och dess plats vet icke mer därav.103:017 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighetöver dem som frukta honom,och hans rättfärdighet intill barnbarn,103:018 när man håller hans förbundoch tänker på hans befallningar och gör efter dem.
103:019 HERREN har ställt sin tron i himmelen,och hans konungavälde omfattar allt.103:020 Loven HERREN, I hans änglar,I starke hjältar, som uträtten hans befallning,så snart I hören ljudet av hans befallning.103:021 Loven HERREN, I alla hans härskaror,I hans tjänare, som uträtten hans vilja.103:022 Loven HERREN, I alla hans verk,varhelst hans herradöme är.Min själ, lova HERREN.
104:001 Lova HERREN, min själ.HERRE, min Gud, du är hög och stor,i majestät och härlighet är du klädd.104:002 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,du spänner ut himmelen såsom ett tält;104:003 du timrar på vattnen dina salar,molnen gör du till din vagn,och du far fram på vindens vingar.104:004 Du gör vindar till dina sändebud,eldslågor till dina tjänare.
104:005 Du grundade jorden på hennes fästen,så att hon icke vacklar till evig tid.104:006 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;uppöver bergen stodo vattnen.104:007 Men för din näpst flydde de;för ljudet av ditt dunder hastade de undan.104:008 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,på den plats som du hade bestämt för dem.104:009 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,så att de icke åter skulle betäcka jorden.
104:010 Du lät källor flyta fram i dalarna,mellan bergen togo de sin väg.104:011 De vattna alla markens djur,vildåsnorna släcka i dem sin törst.104:012 Vid dem bo himmelens fåglar,från trädens grenar höja de sin röst.
104:013 Du vattnar bergen från dina salar,jorden mättas av den frukt du skapar.104:014 Du låter gräs skjuta upp för djurenoch örter till människans tjänst.Så framalstrar du bröd ur jorden104:015 och vin, som gläder människans hjärta;så gör du hennes ansikte glänsande av olja,och brödet styrker människans hjärta.104:016 HERRENS träd varda ock mättade,Libanons cedrar, som han har planterat;104:017 fåglarna bygga där sina nästen,hägern gör sitt bo i cypresserna.104:018 Stenbockarna hava fått de höga bergen,klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
104:019 Du gjorde månen till att bestämma tiderna;solen vet stunden då den skall gå ned.104:020 Du sänder mörker, och det bliver natt;då komma alla skogens djur i rörelse,104:021 de unga lejonen ryta efter rovoch begära sin föda av Gud.104:022 Solen går upp; då draga de sig tillbakaoch lägga sig ned i sina kulor.104:023 Människan går då ut till sin gärningoch till sitt arbete intill aftonen.
104:024 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!Med vishet har du gjort dem alla.Jorden är full av vad du har skapat.104:025 Se ock havet, det stora ock vida:ett tallöst vimmel rör sig däri,djur både stora och små.104:026 Där gå skeppen sin väg fram,Leviatan, som du har skapat att leka däri.
104:027 Alla vänta de efter dig,att du skall giva dem deras mat i rätt tid.104:028 Du giver dem, då samla de in;du upplåter din hand,då varda de mättade med goda håvor.104:029 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;du tager bort deras ande, då förgås deoch vända åter till sitt stoft igen.104:030 Du sänder ut din ande, då varda de skapade,och du förnyar jordens anlete.
104:031 HERRENS ära förblive evinnerligen;må HERREN glädja sig över sina verk,104:032 han som skådar på jorden, och hon bävar,han som rör vid bergen, och de ryka.104:033 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.104:034 Mitt tal behage honom väl;må jag själv få glädja mig i HERREN.104:035 Men må syndare försvinna ifrån jordenoch inga ogudaktiga mer vara till.Lova HERREN, min själ
Halleluja!
105:001 Tacken HERREN,åkallen hans namn,gören hans gärningar kunniga bland folken.105:002 Sjungen till hans ära,lovsägen honom,talen om alla hans under.105:003 Berömmen eder av hans heliga namn;glädje sig av hjärtatde som söka HERREN.
105:004 Frågen efter HERREN och hans makt,söken hans ansikte beständigt.105:005 Tänken på de underbara verk som han har gjort,på hans under och hans muns domar,105:006 I Abrahams, hans tjänares, säd,I Jakobs barn, hans utvalda.
105:007 Han är HERREN, vår Gud;över hela jorden gå hans domar.105:008 Han tänker evinnerligen på sitt förbund,intill tusen släkten på vad han har stadgat,105:009 på det förbund han slöt med Abrahamoch på sin ed till Isak.
105:010 Han fastställde det för Jakob till en stadga,för Israel till ett evigt förbund;105:011 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land,det skall bliva eder arvedels lott.»105:012 Då voro de ännu en liten hop,de voro ringa och främlingar därinne.
105:013 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk,ifrån ett rike bort till ett annat.105:014 Han tillstadde ingen att göra dem skada,han straffade konungar för deras skull:105:015 »Kommen icke vid mina smorda,och gören ej mina profeter något ont.»
105:016 Och när han bjöd hungersnöd komma över landetoch fördärvade allt deras livsuppehälle,105:017 då sände han åstad en man framför dem:Josef blev såld till träl.105:018 Man slog hans fötter i bojor,i järn fick han ligga fjättrad,105:019 till den tid då hans ord uppfylldes,då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
105:020 Då sände konungen och lät släppa honom lös,folkens behärskare gav honom fri.105:021 Han satte honom till herre över sitt hus,till att råda över all hans egendom;105:022 han skulle binda hans furstar efter sin viljaoch lära hans äldste vishet.
105:023 Och Israel kom till Egypten,Jakob blev en gäst i Hams land.105:024 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamtoch mäktigare än dess ovänner voro,105:025 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk,till att lägga onda råd mot hans tjänare.
105:026 Han sände Mose, sin tjänare,och Aron, som han hade utvalt.105:027 De gjorde hans tecken ibland democh under i Hams land.105:028 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt;och de stodo icke emot hans ord.
105:029 Han förvandlade deras vatten till blodoch lät så deras fiskar dö.105:030 Deras land kom att vimla av paddor,ända in i deras konungars kamrar.105:031 Han bjöd, och flugsvärmar kommo,mygg i hela deras land.
105:032 Han gav dem hagel för regn,eldslågor sände han i deras land.105:033 Och han slog deras vinträd och fikonträdoch bröt sönder träden i deras land.
105:034 Han bjöd, och gräshoppor kommo,och gräsmaskar i tallös mängd.105:035 De åto upp alla örter i deras land,de åto upp frukten på deras mark.105:036 Och han slog allt förstfött i deras land,förstlingen av all deras kraft.
105:037 Så förde han dem ut, med silver och guld,och i hans stammar var ingen som stapplade.105:038 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut;ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.105:039 Han bredde ut ett moln till skygd,och en eld för att lysa om natten.
105:040 De begärde, då lät han vaktlar komma,och med bröd från himmelen mättade han dem.105:041 Han öppnade klippan, och vatten flödade;det gick genom öknen såsom en ström.105:042 Ty han tänkte på sitt heliga ord,på sin tjänare Abraham.
105:043 Så förde han ut sitt folk med fröjd,med jubel dem som han hade utvalt.105:044 Han gav åt dem hedningarnas länder,och folkens förvärv fingo de till besittning,105:045 för att de skulle hålla hans stadgaroch taga hans lagar i akt.
Halleluja!
106:001 Halleluja!Tacken HERREN, ty han är god,ty hans nåd varar evinnerligen.106:002 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningaroch förkunna allt hans lov?106:003 Saliga äro de som akta på vad rätt är,de som alltid öva rättfärdighet.
106:004 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk,besök mig med din frälsning,106:005 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka,glädja mig med ditt folks glädje,berömma mig med din arvedel.
106:006 Vi hava syndat likasom våra fäder,vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.106:007 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under;de tänkte icke på dina många nådegärningar,utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
106:008 Men han frälste dem för sitt namns skull,för att göra sin makt kunnig.106:009 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt,och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
106:010 Han frälste dem från deras motståndares handoch förlossade dem ifrån fiendens hand.106:011 Vattnet övertäckte deras ovänner;icke en enda av dem blev kvar.
106:012 Då trodde de på hans ord,då sjöngo de hans lov.106:013 Men snart glömde de hans gärningar,de förbidade icke hans råd.
106:014 De grepos av lystnad i öknenoch frestade Gud i ödemarken.106:015 Då gav han dem vad de begärde,men sände tärande sjukdom över dem.
106:016 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret,mot Aron, HERRENS helige.106:017 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datanoch övertäckte Abirams hop.106:018 Och eld begynte brinna i deras hop,en låga brände upp de ogudaktiga.
106:019 De gjorde en kalv vid Horeboch tillbådo ett gjutet beläte;106:020 sin ära bytte de bortmot bilden av en oxe, som äter gräs.
106:021 De glömde Gud, sin frälsare,som hade gjort så stora ting i Egypten,106:022 så underbara verk i Hams land,så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
106:023 Då hotade han att förgöra dem;men Mose, den man som han hade utvalt,trädde fram såsom medlare inför honomtill att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
106:024 De föraktade det ljuvliga landetoch trodde icke på hans ord.106:025 De knorrade i sina tältoch lyssnade icke till HERRENS röst.
106:026 Då lyfte han upp sin hand mot democh svor att slå ned dem i öknen,106:027 att slå ned deras barn ibland hedningarnaoch förströ dem i länderna.
106:028 Och de slöto sig till Baal-Peoroch åto det som var offrat åt döda.106:029 De förtörnade Gud med sina gärningar,och en hemsökelse bröt in över dem.
106:030 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt,och så upphörde hemsökelsen;106:031 det vart honom räknat till rättfärdighetfrån släkte till släkte, för evig tid.
106:032 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten,och det gick Mose illa för deras skull.106:033 Ty de voro gensträviga mot hans Ande,och han talade obetänksamt med sina läppar.
106:034 De förgjorde icke de folkom vilka HERREN hade givit dem befallning,106:035 utan beblandade sig med hedningarnaoch lärde sig deras gärningar.106:036 De tjänade deras avgudar,och dessa blevo dem till en snara.
106:037 Och de offrade sina söner och döttrartill offer åt onda andar.106:038 Ja, de utgöto oskyldigt blod,sina söners och döttrars blodoch offrade dessa åt Kanaans avgudar;och landet vart ohelgat genom blodskulder.106:039 Så blevo de orena genom sina gärningaroch betedde sig trolöst i sina verk.
106:040 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk,och hans arvedel blev honom en styggelse.106:041 Och han gav dem i hedningars hand,så att de som hatade dem fingo råda över dem.
106:042 Deras fiender trängde dem,och de blevo kuvade under deras hand.106:043 Många gånger räddade han dem,men de voro gensträviga i sin egenviljaoch förgingos så genom sin missgärning.
106:044 Men han såg till dem i deras nöd,när han hörde deras rop.106:045 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbundoch ömkade sig efter sin stora nåd.106:046 Och han lät dem finna barmhärtighetinför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
106:047 Fräls oss, HERRE, vår Gud,och församla oss från hedningarna,så att vi få prisa ditt heliga namnoch berömma oss av ditt lov.——
106:048 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Femte boken
107:001 Tacken HERREN, ty han är god,ty hans nåd varar evinnerligen.107:002 Så säge HERRENS förlossade,de som han har förlossat ur nöden,107:003 de som han har församlat ifrån länderna,från öster och från väster,från norr och från havssidan.
107:004 De irrade omkring i öknen på öde stigar,de funno ingen stad där de kunde bo;107:005 de hungrade och törstade,deras själ försmäktade i dem.107:006 Men de ropade till HERREN i sin nöd,och han räddade dem ur deras trångmål.107:007 Och han ledde dem på en rätt väg,så att de kommo till en stad där de kunde bo.107:008 De må tacka HERREN för hans nådoch för hans under med människors barn,107:009 att han mättade den försmäktande själenoch uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
107:010 De sutto i mörker och dödsskugga,fångna i elände och järnbojor,107:011 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ordoch hade föraktat den Högstes råd.107:012 Han kuvade deras hjärtan med olycka;de kommo på fall och hade ingen hjälpare.107:013 Men de ropade till HERREN i sin nöd,och han frälste dem ur deras trångmål;107:014 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,och deras bojor slet han sönder.107:015 De må tacka HERREN för hans nådoch för hans under med människors barn,107:016 att han krossade kopparportarnaoch bröt sönder järnbommarna.
107:017 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;107:018 deras själ vämjdes vid all mat,och de voro nära dödens portar.107:019 Men de ropade till HERREN i sin nöd,och han frälste dem ur deras trångmål.107:020 Han sände sitt ord och botade democh räddade dem från graven.107:021 De må tacka HERREN för hans nådoch för hans under med människors barn;107:022 de må offra lovets offeroch förtälja hans verk med jubel.
107:023 De foro på havet med skeppoch drevo sin handel på stora vatten;107:024 där fingo de se HERRENS gärningaroch hans under på havsdjupet.107:025 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,så att den hävde upp dess böljor.107:026 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;deras själ upplöstes av ångest.107:027 De raglade och stapplade såsom druckna,och all deras vishet blev till intet.107:028 Men de ropade till HERREN i sin nöd,och han förde dem ut ur deras trångmål.107:029 Han förbytte stormen i lugn,så att böljorna omkring dem tystnade.107:030 Och de blevo glada att det vart stilla,och han förde dem till den hamn dit de ville.107:031 De må tacka HERREN för hans nådoch för hans under med människors barn;107:032 de må upphöja honom i folkets församlingoch lova honom där de äldste sitta.
107:033 Han gjorde strömmar till öken,källsprång till torr mark,107:034 bördigt land till salthed,för dess inbyggares ondskas skull.107:035 Han gjorde öknen till en vattenrik sjöoch torrt land till källsprång.107:036 Och han lät de hungrande bo där,och de byggde en stad där de kunde bo.107:037 De besådde åkrar och planterade vingårdar,som gåvo dem sin frukt i avkastning.107:038 Han välsignade dem, och de förökades storligen,och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.107:039 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,i det olycka och bedrövelse tryckte dem,107:040 men han som utgjuter förakt över furstaroch låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,107:041 han upphöjde då den fattige ur eländetoch lät släkterna växa till såsom fårhjordar.107:042 De redliga se det och glädja sig,och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
107:043 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
108:001 En sång, en psalm av David.
108:002 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.108:003 Vakna upp, psaltare och harpa;jag vill väcka morgonrodnaden.
108:004 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,och lovsjunga dig bland folkslagen.108:005 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen,och din trofasthet allt upp till skyarna.
108:006 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen,och över hela jorden sträcke sig din ära.
108:007 På det att dina vänner må varda räddade,må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
108:008 Gud har talat i sin helgedom:»Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikemoch skall avmäta Suckots dal.108:009 Mitt är Gilead, mitt är Manasse,Efraim är mitt huvuds värn,108:010 Juda min härskarstav;Moab är mitt tvagningskärl,på Edom kastar jag min sko;över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
108:011 Vem skall föra mig till den fasta staden,vem leder mig till Edom?108:012 Har icke du, o Gud, förkastat oss,så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?108:013 Giv oss hjälp mot ovännen;ty människors hjälp är fåfänglighet.108:014 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;han skall förtrampa våra ovänner.
109:001 För sångmästaren; av David; en psalm.
Min lovsångs Gud, tig icke.109:002 Ty sin ogudaktiga mun,sin falska munhava de upplåtit mot mig,de hava talat mot migmed lögnaktig tunga.109:003 Med hätska ordhava de omgivit mig,de hava begynt stridmot mig utan sak.109:004 Till lön för min kärlekstå de mig emot,men jag beder allenast.109:005 De hava bevisat migont för gottoch hat för min kärlek.
109:006 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida. 109:007 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd. 109:008 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan. 109:009 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka. 109:010 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem. 109:011 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods. 109:012 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa. 109:013 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat. 109:014 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad. 109:015 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden. 109:016 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem. 109:017 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom. 109:018 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben. 109:019 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med. 109:020 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
109:021 Men du, HERRE, Herre,stå mig bi för ditt namn skull;god är ju din nåd, så må du då rädda mig.109:022 Ty jag är betryckt och fattig,och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.109:023 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort;jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.109:024 Mina knän äro vacklande av fasta,och min kropp förlorar sitt hull.109:025 Till smälek har jag blivit inför dem;när de se mig, skaka de huvudet.
109:026 Hjälp mig, HERRE, min Gud;fräls mig efter din nåd;109:027 och må de förnimma att det är din hand,att du, HERRE, har gjort det.109:028 Om de förbanna,så välsigna du;om de resa sig upp,så komme de på skam,men må din tjänare få glädja sig.109:029 Mina motståndare varde klädda i blygdoch höljda i skam såsom i en mantel.
109:030 Min mun skall storligentacka HERREN;mitt ibland många vill jag lova honom.109:031 Ty han står på den fattiges högra sidaför att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
110:001 Av David; en psalm.
HERREN sade till min herre:»Sätt dig på min högra sida,till dess jag har lagt dina fienderdig till en fotapall.»110:002 Din makts spira skall HERRENutsträcka från Sion;du skall härska mitt ibland dina fiender.110:003 Villigt kommer ditt folk,när du samlar din här;i helig skrud kommerdin unga skara inför dig,såsom daggen kommerur morgonrodnadens sköte.
110:004 HERREN har svuritoch skall icke ångra sig:»Du är en präst till evig tidefter Melki-Sedeks sätt.»110:005 Herren är på din högra sida,han skall krossa konungarpå sin vredes dag.110:006 Han skall hålla dom bland hedningarna,överallt skola döda ligga;han skall sönderkrossa huvudenvida omkring på jorden.110:007 Ur bäcken skall han dricka på vägen;därför skall han upplyfta huvudet.
111:001 Halleluja!Jag vill tacka HERREN av allt hjärtai de rättsinnigas råd och församling.111:002 Stora äro HERRENS verk,de begrundas av alla som hava sin lust i dem.111:003 Majestät och härlighet är vad han gör,och hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.111:004 Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse;nådig och barmhärtig är HERREN.111:005 Han giver mat åt dem som frukta honom,han tänker evinnerligen på sitt förbund.111:006 Sina gärningars kraft har han gjort kunnig för sitt folk,i det han gav dem hedningarnas arvedel.111:007 Hans händers verk äro trofasthet och rätt,oryggliga äro alla hans ordningar.111:008 De stå fasta för alltid och för evigt,de fullbordas med trofasthet och rättvisa.111:009 Han har sänt sitt folk förlossning,han har stadgat sitt förbund för evig tid;heligt och fruktansvärt är hans namn.111:010 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse,ett gott förstånd få alla de som göra därefter.Hans lov förbliver evinnerligen.
112:001 Halleluja!Säll är den man som fruktar HERRENoch har sin stora lust i hans bud.112:002 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden;de redligas släkte skall varda välsignat.112:003 Gods och rikedom skall finnas i hans hus,och hans rättfärdighet består evinnerligen.112:004 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret,nådig och barmhärtig och rättfärdig.112:005 Väl den som är barmhärtig och giver lån,den som stöder all sin sak på rätt!112:006 Ty han skall icke vackla till evig tid;den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.112:007 För ont budskap fruktar han icke;hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.112:008 Hans hjärta är fast, det fruktar icke,till dess han får se med lust på sina ovänner.112:009 Han utströr, han giver åt de fattiga,hans rättfärdighet förbliver evinnerligen;hans horn skall varda upphöjt med ära.112:010 Den ogudaktige skall se det och harmas;han skall bita sina tänder samman och täras bort.Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.
113:001 Halleluja!Loven, I HERRENS tjänare,loven HERRENS namn.113:002 Välsignat vare HERRENS namnfrån nu och till evig tid.113:003 Från solens uppgång ända till dess nedgångvare HERRENS namn högtlovat.113:004 HERREN är hög över alla folk,hans ära når över himmelen.113:005 Ja, vem är såsom HERREN, vår Gud,han som sitter så högt,113:006 han som ser ned så djupt—ja, vem i himmelen och på jorden?113:007 Han som upprättar den ringe ur stoftet,han som lyfter den fattige ur dyn,113:008 för att sätta honom bredvid furstar,bredvid sitt folks furstar;113:009 han som låter den ofruktsamma hustrunsitta med glädje såsom moder, omgiven av barn!
Halleluja!
114:001 När Israel drog ut ur Egypten,Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga,114:002 då vart Juda hans helgedom,Israel hans herradöme.
114:003 Havet såg det och flydde,Jordan vände tillbaka.114:004 Bergen hoppade såsom vädurar,höjderna såsom lamm.
114:005 Varför flyr du undan, du hav?Du Jordan, varför vänder du tillbaka?114:006 I berg, varför hoppen I såsom vädurar,I höjder, såsom lamm?
114:007 För Herren må du väl bäva, du jord,för Jakobs Guds ansikte,114:008 för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö,hårda stenen till en vattenkälla.
115:001 Icke åt oss, HERRE, icke åt oss,utan åt ditt namn giv äran,för din nåds, för din sannings skull.115:002 Varför skulle hedningarna få säga:»Var är nu deras Gud?»
115:003 Vår Gud är ju i himmelen;han kan göra allt vad han vill.115:004 Men deras avgudar äro silver och guld,verk av människohänder.
115:005 De hava mun och tala icke,de hava ögon och se icke,115:006 de hava öron och höra icke,de hava näsa och lukta icke.115:007 Med sina händer taga de icke,med sina fötter gå de icke;de hava intet ljud i sin strupe.115:008 De som hava gjort dem skola bliva dem lika,ja, alla som förtrösta på dem.
115:009 I av Israel, förtrösten på HERREN.Ja, han är deras hjälp och sköld.115:010 I av Arons hus, förtrösten på HERREN.Ja, han är deras hjälp och sköld.115:011 I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN.Ja, han är deras hjälp och sköld.
115:012 HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna,han skall välsigna Israels hus,han skall välsigna Arons hus,115:013 han skall välsigna dem som frukta HERREN,de små såväl som de stora.
115:014 Ja, HERREN föröke eder,seder själva och edra barn.115:015 Varen välsignade av HERREN,av honom som har gjort himmel och jord.115:016 Himmelen är HERRENS himmel,och jorden har han givit åt människors barn.
115:017 De döda prisa icke HERREN,ingen som har farit ned i det tysta.115:018 Men vi, vi skola lova HERRENfrån nu och till evig tid.
Halleluja!
116:001 Jag har HERREN kär, ty han hörmin röst och mina böner.116:002 Ja, han har böjt sitt öra till mig;i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
116:003 Dödens band omvärvde mig,och dödsrikets ångest grep mig;jag kom i nöd och bedrövelse.116:004 Men jag åkallade HERRENS namn:»Ack HERRE, rädda min själ.»116:005 HERREN är nådig och rättfärdig,vår Gud är barmhärtig.116:006 HERREN bevarar de enfaldiga;jag var i elände, och han frälste mig.116:007 Vänd nu åter till din ro, min själ,ty HERREN har gjort väl mot dig.
116:008 Ja, du har räddat min själ från döden,mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;116:009 jag skall få vandra inför HERRENi de levandes land.
116:010 Jag tror, ty därför talar jag,jag som var storligen plågad,116:011 jag som måste säga i min ångest:»Alla människor äro lögnaktiga.»
116:012 Huru skall jag vedergälla HERRENalla hans välgärningar mot mig?116:013 Jag vill taga frälsningens bägareoch åkalla HERRENS namn.116:014 Jag vill infria åt HERREN mina löften,ja, i hela hans folks åsyn.
116:015 Dyrt aktad i HERRENS ögonär hans frommas död.116:016 Ack HERRE, jag är ju din tjänare,jag är din tjänare, din tjänarinnas son;du har lossat mina band.
116:017 Dig vill jag offra lovets offer,och HERRENS namn vill jag åkalla.116:018 Jag vill infria åt HERREN mina löften,ja, i hela hans folks åsyn,116:019 i gårdarna till HERRENS hus,mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
117:001 Loven HERREN, alla hedningar,prisen honom, alla folk.117:002 Ty hans nåd är väldig över oss,och HERRENS sanning varar i evighet.
Halleluja!
118:001 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
118:002 Så säge Israel,ty hans nåd varar evinnerligen.118:003 Så säge Arons hus,ty hans nåd varar evinnerligen.118:004 Så säge de som frukta HERREN,ty hans nåd varar evinnerligen.
118:005 I mitt trångmål åkallade jag HERREN,och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.118:006 HERREN står mig bi, jag skall icke frukta;vad kunna människor göra mig?118:007 HERREN står mig bi, han är min hjälpare,och jag skall få se med lust på dem som hata mig.
118:008 Bättre är att taga sin tillflykt till HERRENän att förlita sig på människor.118:009 Bättre är att taga sin tillflykt till HERRENän att förlita sig på furstar.
118:010 Alla hedningar omringa mig,men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.118:011 De omringa mig, ja, de omringa mig,men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.118:012 De omringa mig såsom bin,men de slockna såsom eld i törne;i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
118:013 Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla,men HERREN hjälper mig.118:014 HERREN är min starkhet och min lovsång,och han blev mig till frälsning.
118:015 Man sjunger med jubel om frälsningi de rättfärdigas hyddor:»HERRENS högra hand gör mäktiga ting.118:016 HERRENS högra han upphöjer,HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»
118:017 Jag skall icke dö, utan levaoch förtälja HERRENS gärningar.118:018 Väl tuktade mig HERREN,men han gav mig icke åt döden.
118:019 Öppnen för mig rättfärdighetens portar;jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.118:020 Detta är HERRENS port,de rättfärdiga skola gå in genom den.118:021 Jag tackar dig för att du svarade migoch blev mig till frälsning.
118:022 Den sten som byggningsmännen förkastadehar blivit en hörnsten.118:023 Av HERREN har den blivit detta;underbart är det i våra ögon.
118:024 Detta är den dag som HERREN har gjort;låtom oss på den fröjdas och vara glada.118:025 Ack HERRE, fräls!Ack HERRE, låt väl gå!
118:026 Välsignad vare han som kommer,i HERRENS namn.Vi välsigna ederfrån HERRENS hus.118:027 HERREN är Gud,och han gav oss ljus.Ordnen eder i högtidsled,med lövrika kvistar i händerna,fram till altarets horn.118:028 Du är min Gud, och jag vill tacka dig;min Gud, jag vill upphöja dig.118:029 Tacka HERREN, ty han är god,ty hans nåd varar evinnerligen.
119:001 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig,de som vandra efter HERRENS lag.119:002 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt,de som av allt hjärta söka honom,119:003 de som icke göra vad orätt är,utan vandra på hans vägar.119:004 Du har givit befallningar,för att de skola hållas med all flit.119:005 O att mina vägar vore rätta,så att jag hölle dina stadgar!119:006 Då skulle jag icke komma på skam,när jag skådade på alla dina bud.119:007 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,när jag får lära din rättfärdighets rätter.119:008 Dina stadgar vill jag hålla;övergiv mig icke så helt och hållet.
119:009 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad?När han håller sig efter ditt ord.119:010 Jag söker dig av allt mitt hjärta;låt mig icke fara vilse från dina bud.119:011 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta,för att jag icke skall synda mot dig.119:012 Lovad vare du, HERRE!Lär mig dina stadgar.119:013 Med mina läppar förtäljer jagalla din muns rätter.119:014 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds vägsåsom över alla skatter.119:015 Jag vill begrunda dina befallningaroch skåda på dina stigar.119:016 Jag har min lust i dina stadgar,jag förgäter icke ditt ord.
119:017 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva,då vill jag hålla ditt ord.119:018 Öppna mina ögon, så att jag kan skådaundren i din lag.119:019 Jag är en främling på jorden;fördölj icke dina bud för mig.119:020 Min själ är sönderkrossadav ständig trängtan efter dina rätter.119:021 Du näpser de fräcka, de förbannade,dem som fara vilse från dina bud.119:022 Tag bort ifrån mig smälek och förakt,ty jag tager i akt dina vittnesbörd.119:023 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig,men din tjänare begrundar dina stadgar;119:024 ja, dina vittnesbörd äro min lust,de äro mina rådgivare.
119:025 Min själ ligger nedtryckt i stoftet;behåll mig vid liv efter ditt ord.119:026 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig;lär mig dina stadgar.119:027 Lär mig att förstå dina befallningars väg,så vill jag begrunda dina under.119:028 Min själ gråter av bedrövelse;upprätta mig efter ditt ord.119:029 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig,och förunna mig din undervisning.119:030 Jag har utvalt sanningens väg,dina rätter har jag ställt framför mig.119:031 Jag håller mig till dina vittnesbörd;HERRE, låt mig icke komma på skam.119:032 Jag vill löpa dina buds väg,ty du tröstar mitt hjärta.
119:033 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg,så vill jag taga den i akt intill änden.119:034 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i aktoch hålla den av allt hjärta.119:035 Led mig på dina buds stig,ty till den har jag behag.119:036 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd,och låt det icke vika av till orätt vinning.119:037 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet;behåll mig vid liv på dina vägar.119:038 Uppfyll på din tjänare ditt tal,ty det leder till din fruktan.119:039 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar;ty dina rätter äro goda.119:040 Se, jag längtar efter dina befallningar;behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
119:041 Din nåd komme över mig, HERRE,din frälsning efter ditt tal;119:042 Så kan jag giva den svar, som smädar mig;ty jag förtröstar på ditt ord.119:043 Ryck icke sanningens ordså helt och hållet bort ifrån min mun,ty jag hoppas på dina domar.119:044 Så vill jag hålla din lag beständigt,ja, alltid och evinnerligen.119:045 Låt mig gå fram på rymlig plats,ty jag begrundar dina befallningar.119:046 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar,och jag skall icke komma på skam.119:047 Jag vill hava min lust i dina bud,ty de äro mig kära;119:048 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud,ty de äro mig kära,och jag vill begrunda dina stadgar.
119:049 Tänk på ordet till din tjänare,eftersom du har givit mig hopp.119:050 Det är min tröst i mitt lidandeatt ditt tal behåller mig vid liv.119:051 De fräcka bespotta mig övermåttan;likväl viker jag icke ifrån din lag.119:052 Jag tänker på dina domar i forna tider,HERRE, och jag varder tröstar.119:053 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull,därför att de övergiva din lag.119:054 Dina stadgar äro lovsånger för migi det hus där jag dväljes.119:055 Jag tänker om natten på ditt namn,HERRE, och jag håller din lag.119:056 Detta har blivit mig beskärt:att jag får taga dina befallningar i akt.
119:057 Min del är HERREN;jag har beslutit att hålla dina ord.119:058 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta;var mig nådig efter ditt tal.119:059 Jag betänker mina vägaroch vänder mina fötter till dina vittnesbörd.119:060 Jag skyndar mig och dröjer ickeatt hålla dina bud.119:061 De ogudaktigas snaror omgiva mig,men jag förgäter icke din lag.119:062 Mitt i natten står jag upp för att tacka digför din rättfärdighets rätter.119:063 Jag sluter mig till alla dem som frukta digoch till dem som hålla dina befallningar.119:064 Jorden är full av din nåd, o HERRE;lär mig dina stadgar.
119:065 Du gör din tjänare gott,HERRE, efter ditt ord.119:066 Lär mig gott förstånd och kunskap,ty jag tror på dina bud.119:067 Förrän jag fick lida, for jag vilse,men nu håller jag mig vid ditt tal.119:068 Du är god och gör vad gott är;lär mig dina stadgar.119:069 De fräcka hopspinna lögn mot mig,men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.119:070 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett,men jag har min lust i din lag.119:071 Det var mig gott att jag vart tuktad,så att jag fick lära mig dina stadgar.119:072 Din muns lag är mig bättreän tusentals stycken guld och silver.
119:073 Dina händer hava gjort och berett mig;giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.119:074 De som frukta dig skola se mig och glädjas,ty jag hoppas på ditt ord.119:075 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga,och att du har tuktat mig i trofasthet.119:076 Din nåd vare min tröst,såsom du har lovat din tjänare.119:077 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva;ty din lag är min lust.119:078 På skam komme de fräcka,ty de hava gjort mig orätt utan sak;men jag vill begrunda dina befallningar.119:079 Till mig må de vända sig, som frukta dig,och de om känna dina vittnesbörd.119:080 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar,så att jag icke kommer på skam.
119:081 Min själ trängtar efter din frälsning,jag hoppas på ditt ord.119:082 Mina ögon trängta efter ditt tal,och jag säger: »När vill du trösta mig?»119:083 Ty jag är såsom en vinlägel i rök,men jag förgäter icke dina stadgar.119:084 Huru få äro icke din tjänares dagar!När vill du hålla dom över mina förföljare?119:085 De fräcka gräva gropar för mig,de som icke leva efter din lag.119:086 Alla dina bud äro sanning;utan sak förföljer man mig; hjälp mig.119:087 De hava så när fördärvat mig på jorden,fastän jag icke har övergivit dina befallningar.119:088 Behåll mig vid liv efter din nåd,så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
119:089 Evinnerligen, HERRE,står ditt ord fast i himmelen.119:090 Från släkte till släkte varar din trofasthet;du har grundat jorden, och den består.119:091 Till att utföra dina rätter består allt än i dag,ty allting måste tjäna dig.119:092 Om din lag icke hade varit min lust,så hade jag förgåtts i mitt elände.119:093 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar,ty genom dem har du behållit mig vid liv.119:094 Jag är din, fräls mig;ty jag begrundar dina befallningar.119:095 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig;men jag aktar på dina vittnesbörd.119:096 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände,men ditt bud är omätligt i vidd.
119:097 Huru kär har jag icke din lag!Hela dagen begrundar jag den.119:098 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud,ty de tillhöra mig för evig tid.119:099 Jag är klokare än alla mina lärare,ty jag begrundar dina vittnesbörd.119:100 Jag är förståndigare än de gamle,ty jag tager dina befallningar i akt.119:101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar,för att jag må hålla ditt ord.119:102 Jag viker icke ifrån dina rätter,ty du undervisar mig.119:103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal!Det är ljuvare än honung för min mun.119:104 Av dina befallningar får jag förstånd;därför hatar jag alla lögnens vägar.
119:105 Ditt ord är mina fötters lyktaoch ett ljus på min stig.119:106 Jag har svurit och hållit det:att taga din rättfärdighets rätter i akt.119:107 Jag är storligen plågad;HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.119:108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE,och lär mig dina rätter.119:109 Jag bär min själ alltid i min hand,men jag förgäter icke din lag.119:110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig,men jag far icke vilse från dina befallningar.119:111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel,ty de äro mitt hjärtas fröjd.119:112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar,alltid och intill änden.
119:113 Jag hatar dem som halta på båda sidor,men din lag har jag kär.119:114 Du är mitt beskärm och min sköld;jag hoppas på ditt ord.119:115 Viken bort ifrån mig, I onde;jag vill taga min Guds bud i akt.119:116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva,och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.119:117 Stöd mig, så att jag varder frälst,så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.119:118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar,ty förgäves är deras svek.119:119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden;därför har jag dina vittnesbörd kära.119:120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,och jag rädes för dina domar.
119:121 Jag övar rätt och rättfärdighet;du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.119:122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl;låt icke de fräcka förtrycka mig.119:123 Mina ögon trängta efter din frälsningoch efter din rättfärdighets tal.119:124 Gör med din tjänare efter din nåd,och lär mig dina stadgar.119:125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd,så att jag kan känna dina vittnesbörd.119:126 Det är tid för HERREN att handla,ty de hava gjort din lag om intet.119:127 Därför har jag dina bud käramer än guld, jag, mer än fint guld.119:128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta,men alla lögnens vägar hatar jag.
119:129 Underbara äro dina vittnesbörd,därför tager min själ dem i akt.119:130 När dina ord upplåtas, giva de ljusoch skänka förstånd åt de enfaldiga.119:131 Jag spärrar upp min mun och flämtar,ty jag längtar ivrigt efter dina bud.119:132 Vänd dig till mig och var mig nådig,såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.119:133 Gör mina steg fasta genom ditt tal,och låt ingen orätt varda mig övermäktig.119:134 Förlossa mig från människors förtryck,så vill jag hålla dina befallningar.119:135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,och lär mig dina stadgar.119:136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon,därför att man icke håller din lag.
119:137 HERRE, du är rättfärdig,och dina domar äro rättvisa.119:138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighetoch i stor trofasthet.119:139 Jag förtäres av nitälskan,därför att mina ovänner förgäta dina ord.119:140 Ditt tal är väl luttrat,och din tjänare har det kärt.119:141 Jag är ringa och föraktad,men jag förgäter icke dina befallningar.119:142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet,och din lag är sanning.119:143 Nöd och trångmål hava träffat mig,men dina bud äro min lust.119:144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen;giv mig förstånd, så att jag får leva.
119:145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE;jag vill taga dina stadgar i akt.119:146 Jag ropar till dig, fräls mig,så vill jag hålla dina vittnesbörd.119:147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar;jag hoppas på dina ord.119:148 Mina ögon hasta före nattens väktertill att begrunda ditt tal.119:149 Hör min röst efter din nåd;HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.119:150 Nära äro de som jaga efter skändlighet,de som äro långt ifrån din lag.119:151 Nära är ock du, HERRE,och alla dina bud äro sanning.119:152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbördatt du har stadgat dem för evig tid.
119:153 Se till mitt lidande och rädda mig,ty jag förgäter icke din lag.119:154 Utför min sak och förlossa mig;behåll mig vid liv efter ditt tal.119:155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga,ty de fråga icke efter dina stadgar.119:156 HERRE, din barmhärtighet är stor;behåll mig vid liv efter dina rätter.119:157 Mina förföljare och ovänner äro många,men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.119:158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem,därför att de icke hålla sig vid ditt tal.119:159 Se därtill att jag har dina befallningar kära;HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.119:160 Summan av ditt ord är sanning,och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
119:161 Furstar förfölja mig utan sak,men mitt hjärta fruktar för dina ord.119:162 Jag fröjdar mig över ditt talsåsom den som vinner stort byte.119:163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse;men din lag har jag kär.119:164 Jag lovar dig sju gånger om dagenför din rättfärdighets rätter.119:165 Stor frid äga de som hava din lag kär,och intet finnes, som bringar dem på fall.119:166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE,och jag gör efter dina bud.119:167 Min själ håller dina vittnesbörd,och jag har dem storligen kära.119:168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd,ty du känner alla mina vägar.
119:169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte;giv mig förstånd efter ditt ord.119:170 Min bön komme inför ditt ansikte;rädda mig efter ditt tal.119:171 Mina läppar må flöda över av lov,ty du lär mig dina stadgar.119:172 Min tunga sjunge om ditt ord,ty alla dina bud äro rättfärdiga.119:173 Din hand vare mig till hjälp,ty jag har utvalt dina befallningar.119:174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE,och din lag är min lust.119:175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig;och låt dina rätter hjälpa mig.119:176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänaresåsom ett förlorat får,ty jag förgäter icke dina bud.
120:001 En vallfartssång.
Jag ropar till HERREN i min nöd,och han svarar mig.120:002 HERRE, rädda min själfrån lögnaktiga läppar,från en falsk tunga.120:003 Varmed bliver du lönad,både nu och allt framgent,du falska tunga?120:004 Jo, med en våldsverkares skarpa pilaroch med glödande ginstkol.
120:005 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks landoch bo ibland Kedars hyddor!120:006 Länge nog har min själ måst boibland dem som hata friden.120:007 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,äro de redo till strid.
121:001 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till bergen:varifrån skall min hjälp komma?121:002 Min hjälp kommer från HERREN,som har gjort himmel och jord.
121:003 Icke skall han låta din fot vackla,icke slumrar han som bevarar dig!121:004 Nej, han som bevarar Israel,han slumrar icke,han sover icke.
121:005 HERREN är den som bevarar dig,HERREN är ditt skygdpå din högra sida.121:006 Solen skall ickeskada dig om dagen,ej heller månen om natten.
121:007 HERREN skall bevara digför allt ont,han skall bevara din själ.121:008 HERREN skall bevaradin utgång och din ingång,från nu och till evig tid.
122:001 En vallfartssång; av David.
Jag gladdes, när man sade till mig:»Vi skola gå till HERRENS hus.»
122:002 Våra fötter fingo träda ini dina portar, Jerusalem,122:003 Jerusalem, du nyuppbyggda stad,där hus sluter sig väl till hus,122:004 dit stammarna draga upp,HERRENS stammar,efter lagen för Israel,till att prisa HERRENS namn.122:005 Ty där äro ställdadomarstolar,stolar för Davids hus.
122:006 Önsken Jerusalem frid;ja, dem gånge väl, som älska dig.122:007 Frid vare inom dina murar,välgång i dina palats!122:008 För mina bröders och vänners skullvill jag tillsäga dig frid.122:009 För HERRENS, vår Guds, hus' skullvill jag söka din välfärd.
123:001 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till dig,du som bor i himmelen.123:002 Ja, såsom tjänares ögon skådapå deras herres hand,såsom en tjänarinnas ögonpå hennes frus hand,så skåda våra ögonupp till HERREN, vår Gud,till dess han varder oss nådig.
123:003 Var oss nådig, HERRE, var oss nådig,ty vi äro rikligen mättade med förakt.123:004 Rikligen mättad är vår själmed de säkras bespottelse,med de högmodigas förakt.
124:001 En vallfartssång; av David.
Om HERREN icke hade varit med oss—så säge Israel—124:002 om HERREN icke hade varit med oss,när människorna reste sig upp emot oss,124:003 då hade de uppslukat oss levande,när deras vrede upptändes mot oss;124:004 då hade vattnen fördränkt oss,strömmen gått över vår själ;124:005 ja, då hade de gått över vår själ,de svallande vattnen.
124:006 Lovad vare HERRENför att han ej gav osstill rov åt deras tänder!124:007 Vår själ kom undan såsom en fågelur fågelfängarnas snara;snaran gick sönder,och vi kommo undan.
124:008 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
125:001 En vallfartssång.
De som förtrösta på HERREN,de likna Sions berg, som icke vacklar,utan förbliver evinnerligen.125:002 Jerusalem omhägnas av berg,och HERREN omhägnar sitt folk,ifrån nu och till evig tid.125:003 Ty ogudaktighetens spira skall icke förblivaöver de rättfärdigas arvslott,på det att de rättfärdiga ej må uträckasina händer till orättfärdighet.
125:004 Gör gott, o HERRE, mot de godaoch mot dem som hava redliga hjärtan.125:005 Men dem som vika av på vrånga vägar,dem rycke HERREN borttillika med ogärningsmännen.Frid vare över Israel!
126:001 En vallfartssång.
När HERREN återupprättade Sion,då voro vi såsom drömmande.126:002 Då blev vår munuppfylld med löjeoch vår tunga med jubel;då sade man bland hedningarna:»HERREN har gjortstora ting med dem.»126:003 Ja, HERREN hade gjortstora ting med oss;däröver voro vi glada.
126:004 HERRE, upprätta oss igen,såsom du återförbäckarna i Sydlandet.126:005 De som så med tårarskola skörda med jubel.126:006 De gå åstad gråtandeoch bära sitt utsäde;de komma åter med jubeloch bära sina kärvar.
127:001 En vallfartssång; av Salomo.
Om HERREN icke bygger huset,så arbeta de fåfängt, som bygga därpå.Om HERREN icke bevarar staden,så vakar väktaren fåfängt.127:002 Det är fåfängt att I bittida stån uppoch sent gån till vila,och äten eder bröd med vedermöda;detsamma giver han åt sina vänner,medan de sova.