127:003 Se, barn äro en HERRENS gåva,livsfrukt en lön.127:004 Likasom pilar i en hjältes hand,så äro söner som man får vid unga år.127:005 Säll är den man som har sitt kogerfyllt av sådana.De komma icke på skam, när de mot fienderföra sin talan i porten.
128:001 En vallfartssång.
Säll är envar som fruktar HERRENoch vandrar på hans vägar.128:002 Ja, av dina händers arbetefår du njuta frukten;säll är du, och väl dig!128:003 Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru,därinne i ditt hus,lika olivtelningar dina barn,omkring ditt bord.128:004 Ty se, så varder den man välsignad,som fruktar HERREN.
128:005 HERREN välsigne dig från Sion;må du få se Jerusalems välgångi alla dina livsdagar,128:006 och må du få se barn av dina barn.Frid över Israel!
129:001 En vallfartssång.
Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom—så säge Israel—129:002 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,dock blevo de mig ej övermäktiga.129:003 På min rygg hava plöjare plöjtoch dragit upp långa fåror.129:004 Men HERREN är rättfärdig och har huggit avde ogudaktigas band.
129:005 De skola komma på skam och vika tillbaka,så många som hata Sion.129:006 De skola bliva lika gräs på taken,som vissnar, förrän det har vuxit upp;129:007 ingen skördeman fyller därmed sin hand,ingen kärvbindare sin famn,129:008 och de som gå där fram kunna icke säga:»HERRENS välsignelse vare över eder!Vi välsigna ederi HERRENS namn.»
130:001 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.130:002 Herre, hör min röst,låt dina öron akta påmina böners ljud.
130:003 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,Herre, vem kan då bestå?130:004 Dock, hos dig är ju förlåtelse,på det att man må frukta dig.
130:005 Jag väntar efter HERREN,min själ väntar,och jag hoppas på hans ord.130:006 Min själ väntar efter Herrenmer än väktarna efter morgonen,ja, mer än väktarna efter morgonen.
130:007 Hoppas på HERREN, Israel;ty hos HERREN är nåd,och mycken förlossning är hos honom.130:008 Och han skall förlossa Israelfrån alla dess missgärningar.
131:001 En vallfartssång; av David.
HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är,och mina ögon se ej efter vad upphöjt är,och jag umgås icke med stora ting,med ting som äro mig för svåra.131:002 Nej, jag har lugnat och stillat min själ;såsom ett avvant barn i sin moders famn,ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
131:003 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.
132:001 En vallfartssång.
Tänk, HERRE, David till godo,på allt vad han fick lida,132:002 han som svor HERREN en edoch gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;132:003 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor,ej heller bestiga mitt viloläger,132:004 jag skall icke unna mina ögon sömneller mina ögonlock slummer,132:005 förrän jag har funnit en plats åt HERREN,en boning åt den Starke i Jakob.»
132:006 Ja, vi hörde därom i Efrata,vi förnummo det i skogsbygden.132:007 Låtom oss gå in i hans boning,tillbedja vid hans fotapall.
132:008 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad,du och din makts ark.132:009 Dina präster vare klädda i rättfärdighet,och dina fromma juble.132:010 För din tjänare Davids skullmå du icke visa tillbaka din smorde.
132:011 HERREN har svurit Daviden osviklig ed, som han icke skall rygga:»Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.132:012 Om dina barn hålla mitt förbundoch hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem,så skola ock deras barn till evig tidfå sitta på din tron.132:013 Ty HERREN har utvalt Sion,där vill han hava sin boning.132:014 Detta är min vilostad till evig tid;här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.132:015 Dess förråd skall jag rikligen välsigna,åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.132:016 Dess präster skall jag kläda i frälsning,och dess fromma skola jubla högt.132:017 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David;där har jag rett till en lampa åt min smorde.132:018 Hans fiender skall jag kläda i skam,men på honom skall hans krona glänsa.»
133:001 En vallfartssång; av David.
Se huru gott och ljuvligt det äratt bröder bo endräktigt tillsammans.133:002 Det är likt den dyrbara oljan på huvudet,som flyter ned i skägget,ned i Arons skägg, som flyter nedöver linningen på hans kläder.133:003 Det är likt Hermons dagg, som faller nedpå Sions-bergen.Ty där beskär HERREN välsignelse,liv till evig tid.
134:001 En vallfartssång.
Upp, välsignen HERREN,alla I HERRENS tjänare,I som stån om natteni HERRENS hus.134:002 Lyften edra händer upp mot helgedomenoch välsignen HERREN.
134:003 HERREN välsigne dig från Sion,han som har gjort himmel och jord.
135:001 Halleluja!Loven HERRENS namn,loven det, i HERRENS tjänare,135:002 I som stån i HERRENS hus,i gårdarna till vår Guds hus.135:003 Loven HERREN, ty HERREN är god,lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.
135:004 Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig,Israel till sin egendom.135:005 Ty jag vet att HERREN är stor,att vår Herre är förmer än alla gudar.
135:006 HERREN kan göraallt vad han vill,i himmelen och på jorden,i haven och i alla djup;135:007 han som låter regnskyar stiga uppfrån jordens ända,han som låter ljungeldar komma med regnoch för vinden ut ur dess förvaringsrum;135:008 han som slog de förstfödda i Egypten,både människor och boskap;135:009 han som sände tecken och underöver dig, Egypten,över Farao och alla hans tjänare;135:010 han som slog stora folkoch dräpte mäktiga konungar:135:011 Sihon, amoréernas konung,och Og, konungen i Basan,med alla Kanaans riken,135:012 och gav deras land till arvedel,till arvedel åt sitt folk Israel.
135:013 HERRE, ditt namn varar evinnerligen,HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.135:014 Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk,och över sina tjänare förbarmar han sig.
135:015 Hedningarnas avgudar äro silver och guld,verk av människohänder.135:016 De hava mun och tala icke,de hava ögon och se icke,135:017 de hava öron och lyssna icke till,och ingen ande är i deras mun.135:018 De som hava gjort dem skola bliva dem lika,ja, alla som förtrösta på dem.
135:019 I av Israels hus, loven HERREN;I av Arons hus, loven HERREN;135:020 I av Levis hus, loven HERREN;I som frukten HERREN, loven HERREN.135:021 Lovad vare HERREN från Sion,han som bor i Jerusalem!
Halleluja!
136:001 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. 136:002 Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen. 136:003 Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:004 honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:005 honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:006 honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:007 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen: 136:008 solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:009 månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:010 honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:011 och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:012 med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:013 honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:014 och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:015 och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:016 honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:017 honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:018 och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen: 136:019 Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:020 och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:021 och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:022 till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:023 honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen, 136:024 och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen; 136:025 honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen. 136:026 Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.
137:001 Vid Babels floder,där sutto vi och gräto,när vi tänkte på Sion.137:002 I pilträden som där vorohängde vi upp våra harpor.
137:003 Ty de som höllo oss fångnabådo oss där att sjunga,och våra plågarebådo oss vara glada:»Sjungen för ossen av Sions sånger.»
137:004 Huru skulle vi kunna sjungaHERRENS sångi främmande land?137:005 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,så förgäte min högra hand sin tjänst.
137:006 Min tunga låde vid min gom,om jag upphör att tänka på dig,om jag icke låter Jerusalemvara min allra högsta glädje.
137:007 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,och straffa Edoms barn,dem som ropade: »Riven ned, riven ned detända till grunden.»
137:008 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,säll är den som får vedergälla digallt vad du har gjort oss.137:009 Säll är den som får gripa dina späda barnoch krossa dem mot klippan.
138:001 Av David.
Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta;inför gudarna vill jag lovsjunga dig.138:002 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel,och prisa ditt namnför din nåd och sanning,ty du har gjort ditt löftesord stortutöver allt vad ditt namn hade sagt.138:003 När jag ropade, svarade du mig;du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.
138:004 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig,när de få höra din muns tal.138:005 De skola sjunga om HERRENS vägar,ty HERRENS ära är stor.138:006 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga,och han känner den högmodige fjärran ifrån.
138:007 Om ock min väg går genom nöd,så behåller du mig vid liv;du räcker ut din hand till värnmot mina fienders vrede,och din högra hand frälsar mig.138:008 HERREN skall fullborda sitt verk för mig.HERRE, din nåd varar evinnerligen;övergiv icke dina händers verk.
139:001 För sångmästaren; av David; en psalm.
HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.139:002 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det;du förstår mina tankar fjärran ifrån.139:003 Evad jag går eller ligger, utforskar du det,och med alla mina vägar är du förtrogen.139:004 Ty förrän ett ord är på min tunga,se, så känner du, HERRE, det till fullo.139:005 Du omsluter mig på alla sidoroch håller mig i din hand.139:006 En sådan kunskap är mig alltför underbar;den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
139:007 Vart skall jag gå för din Ande,och vart skall jag fly för ditt ansikte?139:008 Fore jag upp till himmelen, så är du där,och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
139:009 Toge jag morgonrodnadens vingar,gjorde jag mig en boning ytterst i havet,139:010 så skulle också där din hand leda migoch din högra hand fatta mig.139:011 Och om jag sade: »Mörker må betäcka migoch ljuset bliva natt omkring mig»,139:012 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig,natten skulle lysa såsom dagen:ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
139:013 Ty du har skapat mina njurar,du sammanvävde mig i min moders liv.139:014 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;ja, underbara äro dina verk,min själ vet det väl.139:015 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,när jag bereddes i det fördolda,när jag bildades i jordens djup.139:016 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
139:017 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,huru stor är icke deras mångfald!139:018 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden;när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
139:019 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga!Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,139:020 de som tala om dig med ränker i sinnet,de som hava bragt dina städer i fördärv!139:021 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?139:022 Jag hatar dem med starkaste hat;ja, mina fiender hava de blivit.
139:023 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;pröva mig och känn mina tankar,139:024 och se till, om jag är stadd på en olycksväg,och led mig på den eviga vägen.
140:001 För sångmästaren; en psalm av David.
140:002 Rädda mig, HERRE,från onda människor,bevara mig från våldets män,140:003 för dem som uttänkaont i sina hjärtanoch dagligen rota sig samman till strid.140:004 De vässa sina tungorlikasom ormar,huggormsgift är inom deras läppar. Sela.
140:005 Bevara mig, HERRE,för de ogudaktigas händer,beskydda mig för våldets män,som uttänka planerför att bringa mig på fall.140:006 Stolta människor lägga ut för migsnaror och garn;de breda ut nätinvid vägens rand,giller sätta de för mig. Sela.
140:007 Jag säger till HERREN:»Du är min Gud.»Lyssna, o HERRE,till mina böners ljud.140:008 HERRE, Herre,du min starka hjälp,du beskärmar mitt huvud,på stridens dag.140:009 Tillstäd icke, HERRE;vad de ogudaktiga begära;låt deras anslag ej lyckas,de skulle eljest förhäva sig. Sela.
140:010 Över de mäns huvuden,som omringa mig,må den olycka komma,som deras läppar bereda.140:011 Eldsglöd må regna över dem;må de kastas i eld,i djup som de ej komma upp ur.140:012 En förtalets manskall ej bestå i landet;en ond våldsman skall jagas,med slag på slag.
140:013 Jag vet att HERREN skall utföraden betrycktes sakoch skaffa de fattiga rätt.140:014 Ja, de rättfärdiga skola prisa ditt namnoch de redliga bo inför ditt ansikte.
141:001 En psalm av David.
HERRE, jag ropar till dig,skynda till mig;lyssna till min röst,då jag nu ropar till dig.141:002 Min bön gälle inför digsåsom ett rökoffer,mina händers upplyftandesåsom ett aftonoffer.
141:003 Sätt, o HERRE,en vakt för min mun,bevaka mina läppars dörr.141:004 Låt icke mitt hjärtavika av till något ont,till att öva ogudaktighetens gärningartillsammans med män som göra vad orätt är;av deras läckerheter vill jag icke äta.
141:005 Må den rättfärdige slå migi kärlek och straffa mig;det är såsom olja på huvudet,och mitt huvud skall icke försmå det.
Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,genom att det går dem illa;141:006 deras ledare skola störtasned utför klippan,och man skall då höraatt mina ord äro ljuvliga.
141:007 Såsom när man har plöjtoch ristat upp jorden,så ligga våra ben kringströddavid dödsrikets rand.141:008 Ja, till dig, HERRE,Herre, se mina ögon;till dig tager jag min tillflykt,förkasta icke min själ.
141:009 Bevara mig för de snarorsom de lägga ut på min vägoch för ogärningsmännens giller.141:010 De ogudaktiga falle i sina egna garn,medan jag går oskadd förbi.
142:001 En sång av David; en bön, när han var i grottan.
142:002 Jag höjer min röst och ropar till HERREN,jag höjer min röst och beder till HERREN.142:003 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer,min nöd kungör jag för honom.142:004 När min ande försmäktar i mig,är du den som känner min stig.
På den väg där jag skall gåhava de lagt ut snaror för mig.142:005 Skåda på min högra sida och se:där finnes ingen som kännes vid mig.Ingen tillflykt återstår för mig,ingen finnes, som frågar efter min själ.
142:006 Jag ropar till dig, o HERRE,jag säger: »Du är min tillflykt,min del i de levandes land.»142:007 Akta på mitt rop,ty jag är i stort elände;rädda mig från mina förföljare,ty de äro mig övermäktiga.142:008 För min själ ut ur fängelset,så att jag får prisa ditt namn.Omkring mig skola de rättfärdiga församlas,när du gör väl mot mig.
143:001 En psalm av David.
HERRE, hör min bön,lyssna till min åkallan,svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.143:002 Och gå icke till doms med din tjänare,ty inför dig är ingen levande rättfärdig.
143:003 Se, fienden förföljer min själ,han trampar mitt liv till jorden;han lägger mig i mörkersåsom de längesedan döda.143:004 Och min ande försmäktar i mig,mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.
143:005 Jag tänker på forna dagar,jag begrundar alla dina gärningar,dina händers verk eftersinnar jag.143:006 Jag uträcker mina händer till dig;såsom ett törstigt landlängtar min själ efter dig. Sela.
143:007 HERRE, skynda att svara mig,ty min ande förgås;dölj icke ditt ansikte för mig,må jag ej varda lik demsom hava farit ned i graven.143:008 Låt mig bittida förnimma din nåd,ty jag förtröstar på dig.Kungör mig den väg som jag bör vandra,ty till dig upplyfter jag min själ.
143:009 Rädda mig från mina fiender, HERRE;hos dig söker jag skygd.143:010 Lär mig att göra din vilja,ty du är min Gud;din gode Ande lede migpå jämn mark.
143:011 HERRE, behåll mig vid livför ditt namns skull;tag min själ ut ur nödenför din rättfärdighets skull.143:012 Utrota mina fiender för din nåds skull,och förgör alla dem som tränga min själ;ty jag är din tjänare.
144:001 Av David.
Lovad vare HERREN, min klippa,han som lärde mina armar att kriga,mina händer att strida;144:002 min nåds Gud och min borg,mitt värn och min räddare,min sköld och min tillflykt,han som lägger mitt folk under mig.
144:003 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,en människoson, att du tänker på honom?144:004 En människa är lik en fläkt,hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
144:005 HERRE, sänk din himmel och far ned,rör vid bergen, så att de ryka.144:006 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,skjut dina pilar och förvirra dem.144:007 Räck ut dina händer från höjden,fräls mig och rädda migur de stora vattnen,ur främlingarnas hand,144:008 vilkas mun talar lögnoch vilkas högra handär en falskhetens hand.
144:009 Gud, en ny sångvill jag sjunga till din ära,till tiosträngad psaltarevill jag lovsjunga dig,144:010 dig som giver seger åt konungarna,dig som frälste din tjänare Davidfrån det onda svärdet.144:011 Fräls mig och rädda migur främlingarnas hand,vilkas mun talar lögn,och vilkas högra handär en falskhetens hand.
144:012 När våra söner stå i sin ungdomsåsom högväxta plantor,våra döttrar lika hörnstoder,huggna såsom för palatser;144:013 när våra visthus äro fullaoch skänka förråd på förråd;när våra får öka sig tusenfalt,ja, tiotusenfalt på våra utmarker;144:014 när våra oxar gå rikt lastade;när ingen rämna har brutits i murenoch ingen nödgas draga ut såsom fånge,när intet klagorop höres på våra gator—144:015 saligt är det folk som det så går;ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
145:001 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,och lova ditt namn alltid och evinnerligen.
145:002 Jag vill dagligen lova digoch prisa ditt namn alltid och evinnerligen.
145:003 Stor är HERREN och högtlovad,ja, hans storhet är outrannsaklig.
145:004 Det ena släktet prisar för det andra dina verk,de förkunna dina väldiga gärningar.
145:005 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrundaoch dina underfulla verk.
145:006 Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt;dina storverk skall jag förtälja.
145:007 Man skall utbreda ryktet om din stora godhetoch jubla över din rättfärdighet.
145:008 Nådig och barmhärtig är HERREN,långmodig och stor i mildhet.
145:009 HERREN är god mot allaoch förbarmar sig över alla sina verk.
145:010 Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig,och dina fromma skola lova dig.
145:011 De skola tala om ditt rikes ära,och din makt skola de förkunna.
145:012 Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningaroch ditt rikes ära och härlighet.
145:013 Ditt rike är ett rike för alla evigheter,och ditt herradöme varar från släkte till släkte.
145:014 HERREN uppehåller alla dem som äro på väg att falla,och han upprättar alla nedböjda.
145:015 Allas ögon vänta efter dig,och du giver dem deras mat i rätt tid.
145:016 Du upplåter din handoch mättar allt levande med nåd.
145:017 HERREN är rättfärdig i alla sina vägaroch nådig i alla sina verk.
145:018 HERREN är nära alla dem som åkalla honom,alla dem som åkalla honom uppriktigt.
145:019 Han gör vad de gudfruktiga begäraoch hör deras rop och frälsar dem.
145:020 HERREN bevarar alla dem som älska honom,men alla ogudaktiga skall han förgöra.
145:021 Min mun skall uttala HERREN lov,och allt kött skall prisa hans heliga namnalltid och evinnerligen.
146:001 Halleluja!Lova HERREN, min själ.146:002 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever,jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
146:003 Förliten eder icke på furstar,icke på en människoson, han kan icke hjälpa.146:004 Hans ande måste sin väg,han vänder tillbaka till den jordvarav han är kommen;då varda hans anslag om intet.
146:005 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud,den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,146:006 till honom som har gjort himmelen och jordenoch havet och allt vad i dem är,till honom som håller tro evinnerligen,146:007 som skaffar rätt åt de förtryckta,som giver bröd åt de hungrande.
HERREN löser de fångna,146:008 HERREN öppnar de blindas ögon,HERREN upprättar de nedböjda,HERREN älskar de rättfärdiga,146:009 HERREN bevarar främlingar,faderlösa och änkor uppehåller han;men de ogudaktigas väg vänder han i villa.
146:010 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!
147:001 Halleluja!Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.147:002 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,Israels fördrivna samlar han tillhopa.147:003 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,och deras sår förbinder han.147:004 Han bestämmer stjärnornas mängd,han nämner dem alla vid namn.147:005 Vår Herre är stor och väldig i kraft,hans förstånd har ingen gräns.147:006 HERREN uppehåller de ödmjuka,men de ogudaktiga slår han till jorden.
147:007 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,lovsjungen vår Gud till harpa,147:008 honom som betäcker himmelen med moln,honom som bereder regn åt jorden,honom som låter gräs skjuta upp på bergen,147:009 honom som giver föda åt djuren,åt korpens ungar som ropa.147:010 Han har icke sin lust i hästens styrka,hans behag står ej till mannens snabbhet.147:011 HERRENS behag står till dem som frukta honom,till dem som hoppas på hans nåd.
147:012 Jerusalem, prisa HERREN;Sion, lova din Gud.147:013 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;han har välsignat dina barn i dig.147:014 Han skaffar dina gränser frid,han mättar dig med bästa vete.147:015 Han låter sitt tal gå ut till jorden,hans ord löper åstad med hast.147:016 Han låter snö falla såsom ull,rimfrost strör han ut såsom aska.147:017 Han kastar sitt hagel såsom smulor;vem kan bestå för hans frost?147:018 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.147:019 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,för Israel sina stadgar och rätter.147:020 Så har han icke gjort för något hednafolk;och hans rätter, dem känna de icke.
Halleluja!
148:001 Halleluja!
Loven HERREN från himmelen,loven honom i höjden.148:002 Loven honom, alla hans änglar,loven honom, all hans här.148:003 Loven honom, sol och måne,loven honom, alla lysande stjärnor.148:004 Loven honom, I himlars himlaroch I vatten ovan himmelen.
148:005 Ja, de må lova HERRENS namn,ty han bjöd, och de blevo skapade.148:006 Och han gav dem deras platsför alltid och för evigt;han gav dem en lag,och ingen överträder den.
148:007 Loven HERREN från jorden,I havsdjur och alla djup,148:008 eld och hagel,snö och töcken,du stormande vind,som uträttar hans befallning,148:009 I berg och alla höjder,I fruktträd och alla cedrar,148:010 I vilda djur och all boskap,I kräldjur och bevingade fåglar,148:011 I jordens konungar och alla folk,I furstar och alla domare på jorden,148:012 I ynglingar, så ock I jungfrur,I gamle med de unga.
148:013 Ja, de må lova HERRENS namn,ty hans namn allena är högt,hans majestät når över jorden och himmelen.148:014 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk—ett ämne till lovsångför alla hans fromma,för Israels barn,det folk som står honom nära.
Halleluja!
149:001 Halleluja!
Sjungen till HERRENS ära en ny sång,hans lov i de frommas församling.149:002 Israel glädje sig över sin skapare,Sions barn fröjde sig över sin konung.149:003 Må de lova hans namn under dans,till puka och harpa må de lovsjunga honom.149:004 Ty HERREN har behag till sitt folk,han smyckar de ödmjuka med frälsning.149:005 De fromma fröjde sig och give honom ära,de juble på sina läger.149:006 Guds lov skall vara i deras munoch ett tveeggat svärd i deras hand,149:007 för att utkräva hämnd på hedningarnaoch hemsöka folken med tuktan,149:008 för att binda deras konungar med kedjoroch deras ädlingar med järnbojor,149:009 för att utföra på dem den dom som är skriven.En härlighet bliver det för alla hans fromma.
Halleluja!
150:001 Halleluja!
Loven Gud i hans helgedom,loven honom i hans makts fäste.150:002 Loven honom för hans väldiga gärningar,loven honom efter hans stora härlighet150:003 Loven honom med basunklang,loven honom med psaltare och harpa.150:004 Loven honom med puka och dans,loven honom med strängaspel och pipa.150:005 Loven honom med ljudande cymbaler,loven honom med klingande cymbaler.150:006 Allt vad anda har love HERREN.
Halleluja!
Ordspråksboken
001:001 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
001:002 Av dem kan man lära vishet och tukt,001:003 så ock att förstå förståndigt tal.Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lärarättfärdighet, rätt och redlighet.001:004 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet,åt den unge kunskap och eftertänksamhet.001:005 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdomoch förvärvar den förståndige rådklokhet.001:006 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal,de vises ord och deras gåtor.
001:007 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap;vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.001:008 Hör, min son, din faders tuktan,och förkasta icke din moders undervisning.001:009 Ty sådant är en skön krans för ditt huvudoch en kedja till prydnad för din hals.
001:010 Min son, om syndare locka dig,så följ icke.001:011 Om de säga: »Kom med oss;vi vilja lägga oss på lur efter blod,sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;001:012 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande,friska och sunda, såsom fore de ned i graven;001:013 allt vad dyrbart är skola vi vinna,vi skola fylla våra hus med byte;001:014 dela du med oss vår lott,alla skola vi hava samma pung»—001:015 då, min son, må du ej vandra samma väg som de.Nej, håll din fot ifrån deras stig,001:016 ty deras fötter hasta till vad ont är,och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.001:017 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar,att breda ut nätet i hela flockens åsyn.001:018 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod,de sätta försåt för sina egna liv.001:019 Så går det envar som söker orätt vinning:sin egen herre berövar den livet.
001:020 Visheten höjer sitt rop på gatan,på torgen låter hon höra sin röst.001:021 I bullrande gathörn predikar hon;där portarna i staden öppna sig,där talar hon sina ord:001:022 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet?Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelseoch dårarna hata kunskap?001:023 Vänden om och akten på min tillrättavisning;se, då skall jag låta min ande flöda för ederjag skall låta eder förnimma mina ord.
001:024 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade,eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,001:025 eftersom I läten allt mitt råd faraoch icke villen veta av min tillrättavisning001:026 därför skall ock jag le vid eder ofärdoch bespotta, när det kommer, som I frukten,001:027 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder,när ofärden nalkas eder såsom en stormoch över eder kommer nöd och ångest.
001:028 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara,man skall söka mig, men icke finna mig.001:029 Därför att de hatade kunskapoch icke funno behag i HERRENS fruktan,001:030 ej heller ville följa mitt råd,utan föraktade all min tillrättavisning,001:031 därför skola de få äta sina gärningars fruktoch varda mättade av sina egna anslag.001:032 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas.och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.001:033 Men den som hör mig, han skall bo i trygghetoch vara säker mot olyckans skräck.
002:001 Min son, om du tager emot mina ordoch gömmer mina bud inom dig,002:002 så att du låter ditt öra akta på vishetenoch böjer ditt hjärta till klokheten,002:003 ja, om du ropar efter förståndetoch höjer din röst till att kalla på klokheten,002:004 Om du söker efter henne såsom efter silveroch letar efter henne såsom efter en skatt,002:005 då skall du förstå HERRENS fruktan,och Guds kunskap skall du då finna.002:006 Ty HERREN är den som giver vishet;från hans mun kommer kunskap och förstånd.002:007 Åt de redliga förvarar han sällhet,han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,002:008 ty han beskyddar det rättas stigar,och sina frommas väg bevarar han.
002:009 Då skall du förstå rättfärdighet och rättoch redlighet, ja, det godas alla vägar.002:010 Ty visheten skall draga in i ditt hjärtaoch kunskapen kännas ljuvlig för din själ,002:011 eftertänksamheten skall vaka över dig,klokheten skall beskydda dig.
002:012 Så skall hon rädda dig från de ondas väg,från män som tala vad vrångt är,002:013 från dem som hava övergivit det rättas stigar.för att färdas på mörkrets vägar,002:014 från dem som glädjas att göra omoch fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,002:015 från dem som gå på krokiga stigaoch vandra på förvända vägar.
002:016 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor,från din nästas hustru, som talar hala ord,002:017 från henne som har övergivit sin ungdoms vänoch förgätit sin Guds förbund.002:018 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden,och till skuggornas boning leda hennes stigar.002:019 Ingen som har gått in till henne vänder återOch hittar tillbaka till livets vägar.
002:020 Ja, så skall du vandra på de godas vägoch hålla dig på de rättfärdigas stigar.002:021 Ty de redliga skola förbliva boende i landetoch de ostraffliga få stanna kvar däri.002:022 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landetoch de trolösa ryckas bort därur.
003:001 Min son, förgät icke min undervisning,och låt ditt hjärta bevara mina bud.003:002 Ty långt liv och många levnadsåroch frid, mer och mer, skola de bereda dig.
003:003 Låt dhet och sanning ej vika ifrån dig;bind dem omkring din hals,skriv dem på ditt hjärtas tavla;003:004 så skall du finna nåd och få gott förstånd,i Guds och i människors ögon.
003:005 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta,och förlita dig icke på ditt förstånd.003:006 På alla dina vägar må du akta på honom,så skall han göra dina stigar jämna.
003:007 Håll dig icke själv för vis;frukta HERREN, och fly det onda.003:008 Det skall vara ett hälsomedel för din kroppoch en vederkvickelse för benen däri.
003:009 Ära HERREN med dina ägodelar!och med förstlingen av all din gröda,003:010 så skola dina lador fyllas med ymnighet,och av vinmust skola dina pressar flöda över.
003:011 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan,och förargas icke, när du agas av honom.003:012 Ty den HERREN älskar, den agar han,likasom en fader sin son, som han har kär.
003:013 Säll är den människa som har funnit visheten,den människa som undfår förstånd.003:014 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver,och den vinning hon giver är bättre än guld.003:015 Dyrbarare är hon än pärlor;allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.003:016 Långt liv bär hon i sin högra hand,i sin vänstra rikedom och ära.003:017 Hennes vägar äro ljuvliga vägar,och alla hennes stigar äro trygga.003:018 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt,och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
003:019 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund,himmelen har han berett med förstånd.003:020 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram,och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
003:021 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon,tag klokhet och eftertänksamhet i akt;003:022 så skola de lända din själ till livbliva ett smycke för din hals.003:023 Då skall du vandra din väg fram i trygghet,och din fot skall du då icke stöta.003:024 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig,och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.003:025 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck,ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.003:026 Ty HERREN skall då vara ditt hopp,och han skall bevara din fot för snaran.
003:027 Neka icke den behövande din hjälp,är det står i din makt att giva den.003:028 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen;i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.003:029 Stämpla intet ont mot din nästa,när han menar sig bo trygg i din närhet.003:030 Tvista icke med någon utan sak,då han icke har gjort dig något ont.003:031 Avundas icke den orättrådige,och finn ej behag i någon av hans vägar.003:032 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge,men med de redliga har han sin umgängelse.003:033 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus,men de rättfärdigas boning välsignar han.003:034 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han;men de ödmjuka giver han nåd.003:035 De visa få ära till arvedel,men dårarna få uppbära skam.
004:001 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd. 004:002 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara. 004:003 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, arit späd och för min moder ende sonen. 004:004 Då undervisade han mig och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord;bevara mina bud, så får du leva.004:005 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd,förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.004:006 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig;älska henne, så skall hon beskydda dig.004:007 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»;ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.004:008 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig;hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.004:009 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans;en ärekrona skall hon räcka åt dig.
004:010 Hör, min son, och tag emot mina ord,så skola dina levnadsår bliva många.004:011 Om vishetens väg undervisar jag dig,jag leder dig på det rättas stigar.004:012 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg,och när du löper, skall du icke falla;004:013 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan;bevara henne, ty hon är ditt liv.
004:014 Träd icke in på de ogudaktigas stig,och skrid icke fram på de ondas väg.004:015 Undfly den, gå ej in på den,vik av ifrån den och gå undan.004:016 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är,sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.004:017 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta,och våld är det vin som de dricka.
004:018 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus,som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;004:019 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret:de märka icke det som skall vålla deras fall.
004:020 Min son, akta på mitt tal,böj ditt öra till mina ord.004:021 Låt dem icke vika ifrån dina ögon,bevara dem i ditt hjärtas djup.004:022 Ty de äro liv för envar som finner dem,och en läkedom för hela hans kropp.004:023 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,ty därifrån utgår livet.004:024 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet,och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.004:025 Låt dina ögon skåda rätt framåtoch dina blickar vara riktade rakt ut.004:026 Akta på den stig där din fot går fram,och låt alla dina vägar vara rätta.004:027 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster,vänd din fot bort ifrån vad ont är.
005:001 Min son, akta på min vishet,böj ditt öra till mitt förstånd,005:002 så att du bevarar eftertänksamhetoch låter dina läppar taga kunskap i akt.
005:003 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar,och halare än olja är hennes mun.005:004 Men på sistone bliver hon bitter såsom malörtoch skarp såsom ett tveeggat svärd.005:005 Hennes fötter styra nedåt mot dödentill dödsriket draga hennes steg.005:006 Livets väg vill hon ej akta på;hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
005:007 Så hören mig nu, I barn,och viken icke ifrån min muns tal.005:008 Låt din väg vara fjärran ifrån henne,och nalkas icke dörren till hennes hus.005:009 Må du ej åt andra få offra din ära,ej dina år åt en som hämnas grymt;005:010 må icke främmande få mätta sig av ditt godsoch dina mödors frukt komma i en annans hus,005:011 så att du själv på sistone måste sucka,när ditt hull och ditt kött är förtärt.005:012 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan,huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!005:013 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst,och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?005:014 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är,mitt i församling och menighet.
005:015 Drick vatten ur din egen brunndet vatten som rinner ur din egen källa.005:016 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan,dina vattenbäckar på torgen?005:017 Nej, dig allena må de tillhöra,och ingen främmande jämte dig.005:018 Din brunn må vara välsignad,och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;005:019 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen,hennes barm förnöje dig alltid,i hennes kärlek finne du ständig din lust.005:020 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna?Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
005:021 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade,och på alla hennes stigar giver han akt.005:022 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningaroch fastnar i sin egen synds snaror.005:023 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig;ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
006:001 Min son, om du har gått i borgen för din nästaoch givit ditt handslag för en främmande,006:002 om du har blivit bunden genom din muns tal,ja, fångad genom din muns tal,006:003 då, min son, må du göra detta för att rädda dig,eftersom du har kommit i din nästas våld:gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,006:004 unna dina ögon ingen sömnoch dina ögonlock ingen slummer.006:005 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld,och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
006:006 Gå bort till myran, du late;se huru hon gör, och bliv vis.006:007 Hon har ingen furste över sig,ingen tillsyningsman eller herre;006:008 dock bereder hon om sommaren sin födaoch samlar under skördetiden in sin mat.006:009 Huru länge vill du ligga, du late?När vill du stå upp ifrån din sömn?006:010 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet,lägg ännu litet händerna i kors för att vila,006:011 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövareoch armodet såsom en väpnad man.
006:012 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsmanär den som går omkring med vrånghet i munnen,006:013 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna,giver tecken med fingrarna.006:014 Svek bär en sådan i sitt hjärta,ont bringar han alltid å bane,trätor kommer han åstad.006:015 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom;oförtänkt varder han krossad utan räddning.
006:016 Sex ting är det som HERREN hatar,ja, sju äro styggelser för hans själ006:017 stolta ögon, en lögnaktig tunga,händer som utgjuta oskyldigt blod,006:018 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag,fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,006:019 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd,och den som vållar trätor mellan bröder.
006:020 Min son, bevara din faders bud,och förkasta icke din moders undervisning.006:021 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta,fäst dem omkring din hals.006:022 När du går, må de leda dig,när du ligger, må de vaka över dig,och när du vaknar upp, må de tala till dig.006:023 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus,och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.006:024 De kunna bevara dig för onda kvinnor,för din nästas hustrus hala tunga.006:025 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet,och låt henne icke fånga dig med sina blickar.006:026 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka,och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.006:027 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveckutan att hans kläder bliva förbrända?006:028 Eller kan någon gå på glödande kol,utan att hans fötter varda svedda?006:029 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru;ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.006:030 Föraktar man icke tjuven som stjälför att mätta sitt begär, när han hungrar?006:031 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igenoch giva allt vad han äger i sitt hus.006:032 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru;ja, en självspilling är den som sådant gör.006:033 Plåga och skam är vad han vinner,och hans smälek utplånas icke.006:034 Ty svartsjuk är mannens vrede,och han skonar icke på hämndens dag;006:035 lösepenning aktar han alls icke på,och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.
007:001 Min son, tag vara på mina ord,och göm mina bud inom dig.007:002 Håll mina bud, så får du leva,och bevara min undervisning såsom din ögonsten.007:003 Bind dem vid dina fingrar,skriv dem på ditt hjärtas tavla.007:004 Säg till visheten: »Du är min syster»,och kalla förståndet din förtrogna,007:005 så att de bevara dig för främmande kvinnor,för din nästas hustru, som talar hala ord.
007:006 Ty ut genom fönstret i mitt hus,fram genom gallret där blickade jag;007:007 då såg jag bland de fåkunniga,jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.007:008 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde,på vägen till hennes hus skred han fram,007:009 skymningen, på aftonen av dagen,nattens dunkel, när mörker rådde007:010 Se, då kom där en kvinna honom till mötes;hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.007:011 Yster och lättsinnig var hon,hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.007:012 Än var hon på gatan, än var hon på torgenvid vart gathörn stod hon på lur.
007:013 Hon tog nu honom fatt och kysste honomoch sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:007:014 »Tackoffer har jag haft att frambära;i dag har jag fått infria mina löften.007:015 Därför gick jag ut till att möta digjag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.007:016 Jag har bäddat min säng med sköna täcken,med brokigt linne från Egypten.007:017 Jag har bestänkt min bädd med myrra,med aloe och med kanel.007:018 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen,och förlusta oss med varandra i älskog.007:019 Ty min man är nu icke hemmahan har rest en lång väg bort.007:020 Sin penningpung tog han med sig;först vid fullmånstiden kommer han hem.»
007:021 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal;genom sina läppars halhet förför hon honom.007:022 Han följer efter henne med hast,lik oxen som går för att slaktas,och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;007:023 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever,lik fågeln som skyndar till snaran,utan att förstå att det gäller dess liv.
007:024 Så hören mig nu, I barn,och given akt på min muns tal.007:025 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar,och förvilla dig ej in på hennes stigar.007:026 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne,och stor är hopen av dem hon har dräpt.007:027 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar,de som föra nedåt till dödens kamrar.
008:001 Hör, visheten ropar,och förståndet höjer sin röst.008:002 Uppe på höjderna står hon,vid vägen, där stigarna mötas.008:003 Invid portarna, vid ingången till stadendär man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
008:004 Till eder, I man, vill jag ropa,och min röst skall utgå till människors barn.008:005 Lären klokhet, I fåkunnige,och I dårar, lären förstånd.008:006 Hören, ty om höga ting vill jag tala,och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.008:007 Ja, sanning skall min mun tala,en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.008:008 Rättfärdiga äro alla min muns ord;i dem finnes intet falskt eller vrångt.008:009 De äro alla sanna för den förståndigeoch rätta för dem som hava funnit kunskap.
008:010 Så tagen emot min tuktan hellre än silver,och kunskap hellre än utvalt guld.008:011 Ty visheten är bättre än pärlor;allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
008:012 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten,och jag råder över eftertänksam insikt.008:013 Att frukta HERREN är att hata det onda;ja, högfärd, högmod, en ond vandeloch en ränkfull mun, det hatar jag.008:014 Hos mig finnes råd och utväg;jag är förstånd, hos mig är makt.008:015 Genom mig regera konungarnaoch stadga furstarna vad rätt är.008:016 Genom mig härska härskarnaoch hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
008:017 Jag älskar dem som älska mig,och de som söka mig, de finna mig.008:018 Rikedom och ära vinnas hos mig,ädla skatter och rättfärdighet.008:019 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guldoch den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.008:020 På rättfärdighetens väg går jag fram,mitt på det rättas stigar,008:021 till att giva dem som älska mig en rik arvedeloch till att fylla deras förrådshus.
008:022 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk,i urminnes tid, innan han gjorde något annat.008:023 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen,ända ifrån jordens urtidsdagar.008:024 Innan djupen voro till, blev jag född,innan källor ännu funnos, fyllda med vatten008:025 Förrän bergens grund var lagd,förrän höjderna funnos, blev jag född,008:026 när han ännu icke hade skapat land och mark,ej ens det första av jordkretsens stoft.008:027 När han beredde himmelen, var jag tillstädes,när han spände ett valv över djupet,008:028 när han fäste skyarna i höjden,när djupets källor bröto fram med makt,008:029 när han satte för havet dess gräns,så att vattnet icke skulle överträda hans befallning,när han fastställde jordens grundvalar—008:030 då fostrades jag såsom ett barn hos honom,då hade jag dag efter dag min lustoch min lek inför hans ansikte beständigt;008:031 jag hade min lek på hans jordkretsoch min lust bland människors barn.
008:032 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar. 008:033 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara. 008:034 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar. 008:035 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN. 008:036 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; 008:037 alla de som hata mig, de älska döden.
009:001 Visheten har byggt sig ett hus,hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.009:002 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin,hon har jämväl dukat sitt bord009:003 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudninguppe på stadens översta höjder:009:004 »Den som är fåkunnig, han komme hit.»Ja, till den oförståndige säger hon så:009:005 »Kommen och äten av mitt bröd,och dricken av vinet som jag har blandat.009:006 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva,och gån fram på förståndets väg.009:007 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen,och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.009:008 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig;tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.009:009 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare;undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.009:010 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse,och att känna den Helige är förstånd.)009:011 Ty genom mig skola dina dagar bliva mångaoch levnadsår givas dig i förökat mått.009:012 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn,och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
009:013 En dåraktig, yster kvinnaär fåkunnigheten, och intet förstå hon.009:014 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus,på sin stol, högt uppe i staden,009:015 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen,dem som där vandra sin stig rätt fram:009:016 »Den som är fåkunnig, han komme hit.»Ja, till den oförståndige säger hon så:009:017 »Stulet vatten är sött,bröd i lönndom smakar ljuvligt.»009:018 han vet icke att det bär till skuggornas boning,hennes gäster hamna i dödsrikets djup.