——
010:001 Detta är Salomos ordspråk.
En vis son gör sin fader glädje,men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.
010:002 Ogudaktighetens skatter gagna till intetmen rättfärdigheten räddar från döden.
010:003 HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad,men de ogudaktigas lystnad avvisar han.
010:004 Fattig bliver den som arbetar med lat hand,men de idogas hand skaffar rikedom.
010:005 En förståndig son samlar om sommaren,men en vanartig son sover i skördetiden.
010:006 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud,men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
010:007 Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse,men de ogudaktigas namn multnar bort.
010:008 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser,men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
010:009 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg,men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.
010:010 Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad,och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.
010:011 Den rättfärdiges mun är en livets källa,men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.
010:012 Hat uppväcker trätor,men kärlek skyler allt som är brutet.
010:013 På den förståndiges läppar finner man vishet,men till den oförståndiges rygg hör ris.
010:014 De visa gömma på sin kunskap,men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.
010:015 Den rikes skatter äro honom en fast stad,men de armas fattigdom är deras olycka.
010:016 Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv;den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
010:017 Att taga vara på tuktan är vägen till livet,men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.
010:018 Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar,och den som utsprider förtal, han är en dåre.
010:019 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta;men den som styr sina läppar, han är förståndig.
010:020 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver,men de ogudaktigas förstånd är föga värt.
010:021 Den rättfärdiges läppar vederkvicka många,men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.
010:022 Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom,och egen möda lägger intet därtill
010:023 Dårens fröjd är att öva skändlighet,men den förståndiges är att vara vis.
010:024 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom,och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.
010:025 När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige;men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.
010:026 Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen,så är den late för den som har sänt honom åstad.
010:027 HERRENS fruktan förlänger livetmen de ogudaktigas år varda förkortade.
010:028 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan,men de ogudaktigas hopp varder om intet.
010:029 HERRENS vägar äro den ostraffliges värn,men till olycka för ogärningsmännen.
010:030 Den rättfärdige skall aldrig vacklamen de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.
010:031 Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt,men en vrång tunga bliver utrotad.
010:032 Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är,men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.
011:001 Falsk våg är en styggelse för HERREN,men full vikt behagar honom väl.
011:002 När högfärd kommer, kommer ock smälek,men hos de ödmjuka är vishet.
011:003 De redligas ostrafflighet vägleder dem,men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
011:004 Gods hjälper intet på vredens dagmen rättfärdighet räddar från döden.
011:005 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn,men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
011:006 De redligas rättfärdighet räddar dem,men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
011:007 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet;ja, ondskans väntan bliver om intet.
011:008 Den rättfärdige räddas ur nöden,och den ogudaktige får träda i hans ställe.
011:009 Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa,men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
011:010 När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden,och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
011:011 Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd,men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
011:012 Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa;en man med förstånd tiger stilla.
011:013 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet,den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
011:014 Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall,där de rådvisa äro många, där går det väl.
011:015 En som går i borgen för en annan, honom går det illa,den som skyr att giva handslag, han är trygg.
011:016 En skön kvinna vinner ära,och våldsverkare vinna rikedom.
011:017 En barmhärtig man gör väl mot sig självmen den grymme misshandlar sitt eget kött.
011:018 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst,men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
011:019 Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv,men den som far efter ont drager över sig död.
011:020 En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade,men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
011:021 De onda bliva förvisso icke ostraffade,men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
011:022 Såsom en gyllene ring i svinets tryne,så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
011:023 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan,men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
011:024 Den ene utströr och får dock mer,den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
011:025 Den frikostige varder rikligen mättad,och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
011:026 Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket,den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
011:027 Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd,men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
011:028 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall,men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
011:029 Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel,och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
011:030 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd,och den som är vis, han vinner hjärtan.
011:031 Se, den rättfärdige får sin lön på jorden;huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
012:001 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap,men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
012:002 Den gode undfår nåd av HERREN,men den ränkfulle varder av honom fördömd.
012:003 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet,men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
012:004 En idog hustru är sin mans krona,men en vanartig är såsom röta i hans ben.
012:005 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är,men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
012:006 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod,men de redliga räddas genom sin mun.
012:007 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer,men de rättfärdigas hus består.
012:008 I mån av sitt vett varder en man prisad,men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
012:009 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare,än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
012:010 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det,men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
012:011 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest,men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
012:012 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda,men de rättfärdigas rot skjuter skott.
012:013 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd,men den rättfärdige undkommer ur nöden
012:014 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
012:015 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta,med den som är vis lyssnar till råd.
012:016 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag,men den som är klok, han döljer sin skam
012:017 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning,men ett falskt vittne talar svek.
012:018 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd,men de visas tunga är en läkedom.
012:019 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen,men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
012:020 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat,men de som stifta frid, de undfå glädje.
012:021 Intet ont vederfares den rättfärdige,men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
012:022 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar,men de som handla redligt behaga honom väl.
012:023 En klok man döljer sin kunskap,men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
012:024 De idogas hand kommer till välde,men en lat hand måste göra trältjänst.
012:025 Sorg i en mans hjärta trycker det ned,men ett vänligt ord skaffar det glädje.
012:026 Den rättfärdige visar sin vän till rätta,men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
012:027 Den late får icke upp något villebråd,men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
012:028 På rättfärdighetens väg är liv,och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
013:001 En vis son hör på sin faders tuktan,men en bespottare hör icke på någon näpst.013:002 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo,de trolösa hungra efter våld.
013:003 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv,men den som är lösmunt kommer i olycka
013:004 Den late är full av lystnad, och han får dock intet,men de idogas hunger varder rikligen mättad.
013:005 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal,men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
013:006 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig,men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
013:007 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet,den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
013:008 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv,den fattige hör icke av något
013:009 De rättfärdigas ljus brinner glatt,men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
013:010 Genom övermod kommer man allenast split åstad,men hos dem som taga emot råd är vishet.
013:011 Lättfånget gods försvinner,men den som samlar efter hand får mycket.
013:012 Förlängd väntan tär på hjärtat,men en uppfylld önskan är ett livets träd.
013:013 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom,men den som fruktar budet, han får vedergällning.
013:014 Den vises undervisning är en livets källa;genom den undviker man dödens snaror.
013:015 Ett gott förstånd bereder ynnest,men de trolösas väg är alltid sig lik.
013:016 Var och en som är klok går till väga med förstånd,men dåren breder ut sitt oförnuft.
013:017 En ogudaktig budbärare störtar i olycka,men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
013:018 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan,men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
013:019 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen,men att fly det onda är en styggelse för dårar.
013:020 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis;den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
013:021 Syndare förföljas av olycka,men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
013:022 Den gode lämnar arv åt barnbarn,men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
013:023 De fattigas nyodling giver riklig föda,men mången förgås genom sin orättrådighet.
013:024 Den som spar sitt ris, han hatar sin son,men den som älskar honom agar honom i tid.
013:025 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad,men de ogudaktigas buk måste lida brist.
014:001 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,men oförnuft river ned det med egna händer.
014:002 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
014:003 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod,men de visa bevaras genom sina läppar.
014:004 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom,men riklig vinning får man genom oxars kraft.
014:005 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke,men ett falskt vittne främjar lögn.
014:006 Bespottaren söker vishet och finner ingen,men för den förståndige är kunskap lätt.
014:007 Gå bort ifrån den man som är dåraktig;aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
014:008 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg,men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
014:009 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer,men bland de redliga råder gott behag.
014:010 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg,ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
014:011 De ogudaktigas hus förödes,men de rättsinnigas hydda blomstrar.
014:012 Mången håller sin väg för den i rätta,men på sistone leder den dock till döden.
014:013 Mitt under löjet kan hjärtat sörja,och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
014:014 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad,och den gode bliver upphöjd över honom.
014:015 Den fåkunnige tror vart ord,men den kloke aktar på sina steg.
014:016 Den vise tager sig till vara och flyr det onda,men dåren är övermodig och sorglös.
014:017 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är,och en ränkfull man bliver hatad.
014:018 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel,men de kloka bliva krönta med kunskap.
014:019 De onda måste falla ned inför de goda,och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
014:020 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad,men den rike har många vänner.
014:021 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd,men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
014:022 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse,men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
014:023 Av all möda kommer någon vinning,men tomt tal är ren förlust.
014:024 De visas rikedom är för dem en kronamen dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
014:025 Ett sannfärdigt vittne räddar liv,men den som främjar lögn, han är full av svek.
014:026 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste,och hans barn få där en tillflykt.
014:027 I HERRENS fruktan är en livets källagenom dem undviker man dödens snaror
014:028 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet,men brist på folk är en furstes olycka.
014:029 Den som är tålmodig visar gott förstånd,men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
014:030 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,men bittert sinne är röta i benen.
014:031 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
014:032 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall,men den rättfärdige är frimodig in i döden.
014:033 I den förståndiges hjärta bor visheten,och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
014:034 Rättfärdighet upphöjer ett folkmen synd är folkens vanära.
014:035 En förståndig tjänare behaga konungen väl,men över en vanartig skall han vrede komma.
015:001 Ett mjukt svar stillar vrede,men ett hårt ord kommer harm åstad.
015:002 De visas tunga meddelar god kunskap,men dårars mun flödar över av oförnuft.
015:003 HERRENS ögon äro överallt;de giva akt på både onda och goda.
015:004 En saktmodig tunga är ett livets träd,men en vrång tunga giver hjärtesår.
015:005 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan,men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
015:006 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom,men i de ogudaktigas vinning är olycka.
015:007 De visas läppar strö ut kunskap,men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
015:008 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN,men de redligas bön behagar honom väl.
015:009 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg,men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
015:010 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen;den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
015:011 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN;huru mycket mer då människornas hjärtan!
015:012 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning;till dem som äro visa går han icke.
015:013 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust,men vid hjärtesorg är modet brutet.
015:014 Den förståndiges hjärta söker kunskap,men dårars mun far med oförnuft.
015:015 Den betryckte har aldrig en glad dag,men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
015:016 Bättre är något litet med HERRENS fruktanän en stor skatt med oro.
015:017 Bättre är ett fat kål med kärlekän en gödd oxe med hat.
015:018 En snarsticken man uppväcker träta,men en tålmodig man stillar kiv.
015:019 Den lates stig är såsom spärrad av törne,men de redliga hava en banad stig.
015:020 En vis son gör sin fader glädje,och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
015:021 I oförnuft har den vettlöse sin glädje,men en förståndig man går sin väg rätt fram.
015:022 Där rådplägning fattas varda planerna om intet,men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
015:023 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar;ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
015:024 Den förståndige vandrar livets väg uppåt,Då att han undviker dödsriket därnere.
015:025 Den högmodiges hus rycker HERREN bort,men änkans råmärke låter han stå fast.
015:026 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse,men milda ord rena.
015:027 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus,men den som hatar mutor, han får leva.
015:028 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör,men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
015:029 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga,men de rättfärdigas bön hör han.
015:030 En mild blick gör hjärtat glatt,ett gott budskap giver märg åt benen.
015:031 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning,han skall få dväljas i de vises krets.
015:032 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv,men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
015:033 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet,och ödmjukhet går före ära.
016:001 En människa gör upp planer i sitt hjärta,men från HERREN kommer vad tungan svarar.
016:002 Var man tycker sina vägar vara goda,men HERREN är den som prövar andarna.
016:003 Befall dina verk åt HERREN,så hava dina planer framgång.
016:004 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål,så ock den ogudaktige för olyckans dag.
016:005 En styggelse för HERREN är var högmodig man;en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
016:006 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning,och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
016:007 Om en mans vägar behaga HERREN välså gör han ock hans fiender till hans vänner.
016:008 Bättre är något litet med rättfärdighetän stor vinning med orätt.
016:009 Människans hjärta tänker ut en väg,men HERREN är den som styr hennes steg.
016:010 Gudasvar är på konungens läppar,i domen felar icke hans mun.
016:011 Våg och rätt vägning äro från HERREN,alla vikter i pungen äro hans verk.016:012 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar,ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
016:013 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl,Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
016:014 Konungens vrede är dödens förebud,men en vis man blidkar den.
016:015 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv,och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
016:016 Långt bättre är att förvärva vishet än guldförstånd är mer värt att förvärvas än silver.
016:017 De redligas väg är att fly det onda;den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
016:018 Stolthet går före undergång,och högmod går före fall.
016:019 Bättre är att vara ödmjuk bland de betrycktaän att utskifta byte med de högmodiga.
016:020 Den som aktar på ordet, han finner lycka,och säll är den som förtröstar på HERREN.
016:021 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig,och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
016:022 En livets källa är förståndet för den som äger det,men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
016:023 Den vises hjärta gör hans mun förståndigoch lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
016:024 Milda ord äro honungskakor;de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
016:025 Mången håller sin väg för den rätta,men på sistone leder den dock till döden.
016:026 Arbetarens hunger hjälper honom att arbetaty hans egen mun driver på honom.
016:027 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada;det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
016:028 En vrång människa kommer träta åstad,och en örontasslare gör vänner oense.
016:029 Den orättrådige förför sin nästaoch leder honom in på en väg som icke är god.
016:030 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar;den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
016:031 En ärekrona äro grå hår;den vinnes på rättfärdighetens väg.
016:032 Bättre är en tålmodig man än en stark,och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
016:033 Lotten varder kastad i skötet,men den faller alltid vart HERREN vill.
017:001 Bättre är ett torrt brödstycke med roän ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
017:002 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son,och bland bröderna får han skifta arv.
017:003 Degeln prövar silver och smältugnen guld,så prövar HERREN hjärtan.
017:004 En ond människa aktar på ondskefulla läppar,falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
017:005 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare;den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
017:006 De gamlas krona äro barnbarn,och barnens ära äro deras fäder.
017:007 Stortaliga läppar hövas icke dåren,mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
017:008 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den;vart den än kommer bereder den framgång.
017:009 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek,men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
017:010 En förebråelse verkar mer på den förståndigeän hundra slag på dåren.
017:011 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är,men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
017:012 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna,än att möta en dåre i hans oförnuft.
017:013 Den som vedergäller gott med ont,från hans hus skall olyckan icke vika.
017:014 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst;håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
017:015 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige,de äro båda en styggelse för HERREN.
017:016 Vartill gagna väl penningar i dårens hand?Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
017:017 En väns kärlek består alltid.och en broder födes till hjälp i nöden.
017:018 En människa utan förstånd är den som giver handslag,den som går i borgen för sin nästa.
017:019 Den som älskar split, han älskar överträdelse;Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
017:020 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång,och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
017:021 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom,en dåres fader har ingen glädje.
017:022 Ett glatt hjärta är en god läkedom,men ett brutet mod tager märgen ur benen.
017:023 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom,för att han skall vränga rättens vägar.
017:024 Den förståndige har sin blick på visheten,men dårens ögon äro vid jordens ända.
017:025 En dåraktig son är sin faders grämelseoch en bitter sorg för henne som har fött honom.
017:026 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt;att slå ädla män strider mot rättvisan.
017:027 Den som har vett, han spar sina ord;och lugn till sinnes är en man med förstånd.
017:028 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis;den som tillsluter sina läppar är förståndig.
018:001 Den egensinnige följer sin egen lystnad,med all makt söker han strid.
018:002 Dåren frågar ej efter förstånd,allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
018:003 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt,och med skamlig vandel följer smälek.
018:004 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten,såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
018:005 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligtej heller att vränga rätten för den oskyldige.
018:006 Dårens läppar komma med kiv,och hans mun ropar efter slag.
018:007 Dårens mun är honom själv till olycka,och hans läppar äro en snara hans liv.
018:008 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitaroch tränga ned till hjärtats innandömen.
018:009 Den som är försumlig i sitt arbete,han är allaredan en broder till rövaren.
018:010 HERRENS namn är ett starkt torn;den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
018:011 Den rikes skatter äro honom en fast stad,höga murar likna de, i hans inbillning.
018:012 Före fall går högmod i mannens hjärta,och ödmjukhet går före ära.
018:013 Om någon giver svar, förrän han har hört,så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
018:014 Mod uppehåller mannen i hans svaghet;men ett brutet mod, vem kan bära det?
018:015 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap,och de visas öron söka kunskap.
018:016 Gåvor öppna väg för en människaoch föra henne fram inför de store.
018:017 Den som först lägger fram sin sak har rätt;sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
018:018 Lottkastning gör en ände på trätor,den skiljer mellan mäktiga män.
018:019 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad,och trätor äro såsom bommar för ett slott.
018:020 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad,han varder mättad av sina läppars gröda.
018:021 Död och liv har tungan i sitt våld,de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
018:022 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lyckaoch har undfått nåd av HERREN.
018:023 Bönfallande är den fattiges tal,men den rike svarar med hårda ord.
018:024 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka;men vänner finnas, mer trogna än en broder.
019:001 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighetän en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
019:002 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa;och den som är snar på foten, han stiger miste.
019:003 En människas eget oförnuft kommer henne på fall,och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
019:004 Gods skaffar många vänner,men den arme bliver övergiven av sin vän.
019:005 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
019:006 Många söka en furstes ynnest,och alla äro vänner till den givmilde.
019:007 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
019:008 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt;den som tager vara på insikt, han finner lycka
019:009 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,och den som främjar lögn, han skall förgås.
019:010 Det höves icke dåren att hava goda dagar,mycket mindre en träl att råda över furstar.
019:011 Förstånd gör en människa tålmodig,och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
019:012 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande,hans nåd är såsom dagg på gräset.
019:013 En dåraktig son är sin faders fördärv,och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
019:014 Gård och gods får man i arv från sina fäder,men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
019:015 Lättja försänker i dåsighet,och den håglöse får lida hunger.
019:016 Den som håller budet får behålla sitt liv;den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
019:017 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERRENoch får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
019:018 Tukta din son, medan något hopp är,och åtrå icke att vålla hans död.
019:019 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför,ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
019:020 Hör råd och tag emot tuktan,på det att du för framtiden må bliva vis.
019:021 Många planer har en man i sitt hjärta,men HERRENS råd, det bliver beståndande.
019:022 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet,och en fattig man är bättre än en som ljuger.
019:023 HERRENS fruktan för till liv;så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
019:024 Den late sticker sin hand i fatet,men gitter icke föra den åter till munnen.
019:025 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok;och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
019:026 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder,han är en vanartig och skändlig son.
019:027 Min son, om du icke vill höra tuktan,så far du vilse från de ord som giva kunskap.
019:028 Ett ont vittne bespottar vad rätt är,och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
019:029 Straffdomar ligga redo för bespottarnaoch slag för dårarnas rygg.
020:001 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken,och ovis är envar som raglar därav.
020:002 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver;den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
020:003 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv,den oförnuftige söker alltid strid.
020:004 När hösten kommer, vill den late icke plöja;därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
020:005 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten,men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
020:006 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet;men vem kan finna en man som är att lita på?
020:007 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man,hans barn går det val efter honom.
020:008 En konung, som sitter på domarstolen,rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
020:009 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent,jag är fri ifrån synd»?
020:010 Två slags vikt och två slags mått,det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
020:011 Redan barnet röjer sig i sina gärningar,om dess vandel är rättskaffens och redlig.
020:012 Örat, som hör, och ögat, som ser,det ena som det andra har HERREN gjort.
020:013 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig;håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
020:014 »Uselt, uselt», säger köparen;men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
020:015 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet,den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
020:016 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan,och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
020:017 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt,men efteråt bliver hans mun full av stenar.
020:018 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda,och med rådklokhet må man föra krig.
020:019 Den som går med förtal, han förråder hemligheter;med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
020:020 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder,hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
020:021 Det förvärv man i förstone ävlas efter,det varder på sistone icke välsignat.
020:022 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»;förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
020:023 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN,och falsk våg är icke något gott.
020:024 Av HERREN bero en mans steg;ja, en människa förstår icke själv sin väg.
020:025 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga någotoch att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
020:026 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskoveloch låter tröskhjulet gå över dem.
020:027 Anden i människan är en HERRENS lykta;den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
020:028 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt;genom mildhet stöder han sin tron.
020:029 De ungas ära är deras kraft,och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
020:030 Sår som svida rena från ondska,ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
021:001 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar:han leder dem varthelst han vill.
021:002 Var man tycker sin väg vara den rätta,men HERREN är den som prövar hjärtan.
021:003 Att öva rättfärdighet och rätt,det är mer värt för HERREN än offer.
021:004 Stolta ögon och högmodigt hjärta—de ogudaktigas lykta är dem till synd.
021:005 Den idoges omtanke leder allenast till vinning,men all fikenhet allenast till förlust.
021:006 De skatter som förvärvas genom falsk tunga,de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
021:007 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva,eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
021:008 En oärlig mans väg är idel vrånghet,men en rättskaffens man handla redligt
021:009 Bättre är att bo i en vrå på taketän att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
021:010 Den ogudaktiges själ har lust till det onda;hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
021:011 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis:och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
021:012 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus,han störtar de ogudaktiga i olycka.
021:013 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop,han skall själv ropa utan att få svar.
021:014 En hemlig gåva stillar vredeoch en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
021:015 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa,men det är ogärningsmännens skräck.
021:016 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg,hon hamnar i skuggornas krets.
021:017 Den som älskar glada dagar varder fattig;den som älskar vin och olja bliver icke rik.
021:018 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige,och den trolöse sättes i de redligas ställe.
021:019 Bättre är att bo i ett öde landän med en trätgirig och besvärlig kvinna.
021:020 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning,men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
021:021 Den som far efter rättfärdighet och godhet,han finner liv, rättfärdighet och ära.
021:022 En vis man kan storma en stad full av hjältaroch bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
021:023 Den som besvarar sin mun och sin tungahan bevarar sitt liv för nöd.
021:024 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig,den som far fram med fräck förmätenhet.
021:025 Den lates begärelse för honom till döden,i det att hans händer icke vilja arbeta.
021:026 Den snikne är alltid full av snikenhet;men den rättfärdige giver och spar icke.
021:027 De ogudaktigas offer är en styggelse;mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
021:028 Ett lögnaktigt vittne skall förgås;men en man som hör på får allt framgent tala.
021:029 En ogudaktig man uppträder fräckt;men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
021:030 Ingen vishet, intet förstånd,intet råd förmår något mot HERREN.
021:031 Hästar rustas ut för stridens dag,men från HERREN är det som segern kommer.
022:001 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom,ett gott anseende är bättre än silver och guld.
022:002 Rik och fattig få leva jämte varandra;HERREN har gjort dem båda.
022:003 Den kloke ser faran och söker skydd;men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
022:004 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan,i rikedom, ära och liv.
022:005 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg;den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.
022:006 Vänj den unge vid den väg han bör vandra,så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.
022:007 Den rike råder över de fattiga,och låntagaren bliver långivarens träl.
022:008 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv,och hans övermods ris får en ände.
022:009 Den som unnar andra gott, han varder välsignad,ty han giver av sitt bröd åt den arme.
022:010 Driv ut bespottaren, så upphör trätan,och tvist och smädelse få en ände.
022:011 Den som älskar hjärtats renhet,den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.
022:012 HERRENS ögon bevara den förståndige;därför omstörtar han den trolöses planer.
022:013 Den late säger: »Ett lejon är på gatan;därute på torget kunde jag bliva dräpt.»
022:014 En trolös kvinnas mun är en djup grop;den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.
022:015 Oförnuft låder vid barnets hjärta,men tuktans ris driver det bort.
022:016 Den som förtrycker den arme bereder honom vinningmen den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.
022:017 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord,och lägg mina lärdomar på hjärtat.022:018 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta;må de alla ligga redo på dina läppar.022:019 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN,undervisar jag i dag just dig.
022:020 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för digoch meddelat dig råd och insikt,022:021 för att lära dig tillförlitliga sanningsord,så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.
022:022 Plundra icke den arme, därför att han är arm,och förtrampa icke den fattige porten.022:023 Ty HERREN skall utföra deras sak,och dem som röva från dem skall han beröva livet.
022:024 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgaseller i lag med en snarsticken man,022:025 på det att du icke må lära dig hans vägaroch bereda en snara för ditt liv.
022:026 Var icke en av dem som giva handslag,en av dem som gå i borgen för lån.022:027 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger,om du icke har något att betala med?
022:028 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.
022:029 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.
023:001 När du sitter till bords med en furste,så besinna väl vad du har framför dig,023:002 och sätt en kniv på din strupe,om du är alltför hungrig.023:003 Var ej lysten efter hans smakliga rätter,ty de äro en bedräglig kost.
023:004 Möda dig icke för att bliva rik;avstå från att bruka klokskap.023:005 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd;ty förvisso gör det sig vingaroch flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
023:006 Ät icke den missunnsammes bröd,och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
023:007 ty han förfar efter sina själviska beräkningar.»Ät och drick» kan han val säga till dig,men hans hjärta är icke med dig.023:008 Den bit du har ätit måste du utspy,och dina vänliga ord har du förspillt.
023:009 Tala icke för en dåres öron,ty han föraktar vad klokt du säger.
023:010 Flytta icke ett gammalt råmärke,och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.023:011 Ty deras bördeman är stark;han skall utföra deras sak mot dig.
023:012 Vänd ditt hjärta till tuktanoch dina öron till de ord som giva kunskap.
023:013 Låt icke gossen vara utan aga;ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;023:014 ja, om du slår honom med riset,så räddar du hans själ undan dödsriket.
023:015 Min son, om ditt hjärta bliver vist,så gläder sig ock mitt hjärta;023:016 ja, mitt innersta fröjdar sig,när dina läppar tala vad rätt är.
023:017 Låt icke ditt hjärta avundas syndare,men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.023:018 Förvisso har du då en framtid,och ditt hopp varder icke om intet.
023:019 Hör, du min son, och bliv vis,och låt ditt hjärta gå rätta vägar.023:020 Var icke bland vindrinkare,icke bland dem som äro överdådiga i mat.023:021 Ty drinkare och frossare bliva fattiga,och sömnaktighet giver trasiga kläder.
023:022 Hör din fader, som har fött dig,och förakta icke din moder, när hon varder gammal.023:023 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke,sök vishet och tukt och förstånd.023:024 Stor fröjd har den rättfärdiges fader;den som har fått en vis son har glädje av honom.023:025 Må då din fader och din moder få glädje,och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
023:026 Giv mig, min son, ditt hjärta,och låt mina vägar behaga dina ögon.023:027 Ty skökan är en djup grop,och nästans hustru är en trång brunn.023:028 Ja, såsom en rövare ligger hon på luroch de trolösas antal förökar hon bland människorna.
023:029 Var är ve, var är jämmer?Var äro trätor, var är klagan?Var äro sår utan sak?Var äro ögon höljda i dunkel?023:030 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet,där man samlas för att pröva kryddade drycker.023:031 Så se då icke på vinet, att det är så rött,att det giver sådan glans i bägaren,och att det så lätt rinner ned.023:032 På sistone stinger det ju såsom ormen,och likt basilisken sprutar det gift.023:033 Dina ögon få då skåda sällsamma syner,och ditt hjärta talar förvända ting.023:034 Det är dig såsom låge du i havets djup,eller såsom svävade du uppe i en mast:023:035 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta,de stöta mig, men jag känner det icke.När skall jag då vakna upp,så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
024:001 Avundas icke onda människor,och hav ingen lust till att vara med dem.024:002 Ty på övervåld tänka deras hjärtan,och deras läppar tala olycka.
024:003 Genom vishet varder ett hus uppbyggt,och genom förstånd hålles det vid makt.024:004 Genom klokhet bliva kamrarna fylldamed allt vad dyrbart och ljuvligt är.
024:005 En vis man är stark,och en man med förstånd är väldig i kraft.024:006 Ja, med rådklokhet skall man föra krig,och där de rådvisa äro många, där går det väl.
024:007 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige,i porten kan han icke upplåta sin mun.
024:008 Den som tänker ut onda anslag,honom må man kalla en ränksmidare.
024:009 Ett oförnuftigt påfund är synden,och bespottaren är en styggelse för människor.
024:010 Låter du modet falla, när nöd kommer på,så saknar du nödig kraft.
024:011 Rädda dem som släpas till döden,och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
024:012 Om du säger: »Se, vi visste det icke»,så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det,och om ej han som har akt på din själ vet det.Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
024:013 Ät honung, min son, ty det är gott,och självrunnen honung är söt för din mun.024:014 Lik sådan må du räkna visheten för din själ.Om du finner henne, så har du en framtid,och ditt hopp varder då icke om intet.
024:015 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning,öva intet våld mot hans vilostad.024:016 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp;men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
024:017 Gläd dig icke, när din fiende faller,och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,024:018 på det att HERREN ej må se det med misshagoch flytta sin vrede ifrån honom.
024:019 Harmas icke över de onda,avundas icke de ogudaktiga.024:020 Ty den som är ond har ingen framtid;de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
024:021 Min son, frukta HERREN och konungen;giv dig icke i lag med upprorsmän.024:022 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem,och vem vet när deras år få en olycklig ände?
024:023 Dessa ord äro ock av visa män.
Att hava anseende till personen,när man dömer, är icke tillbörligt.024:024 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig»,honom skola folk förbanna,honom skola folkslag önska ofärd.024:025 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl,och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
024:026 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
024:027 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.