024:028 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak;icke vill du bedraga med dina läppar?024:029 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom,jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
024:030 Jag gick förbi en lat mans åker,en oförståndig människas vingård.024:031 Och se, den var alldeles full av ogräs,dess mark var övertäckt av nässlor,och dess stenmur låg nedriven.024:032 Och jag betraktade det och aktade därpå,jag såg det och tog varning därav.024:033 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet,lägg ännu litet händerna i kors för att vila,024:034 så skall fattigdomen komma farande över dig,och armodet såsom en väpnad man.
025:001 Dessa ordspråk äro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs,män hava gjort detta utdrag.
025:002 Det är Guds ära att fördölja en sak,men konungars ära att utforska en sak.
025:003 Himmelens höjd och jordens djupoch konungars hjärtan kan ingen utrannsaka.
025:004 Skaffa slagget bort ifrån silvret,så får guldsmeden fram en klenod därav.
025:005 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjänst,så varder hans tron befäst genom rättfärdighet.
025:006 Förhäv dig icke inför konungen,och träd icke fram på de stores plats.025:007 Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp»,än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man,någon som dina ögon redan hava sett.
025:008 Var icke för hastig att begynna en tvist;vad vill du eljest göra längre fram,om din vederpart kommer dig på skam?
025:009 Utför din egen sak mot din vederpart,men uppenbara icke en annans hemlighet,025:010 på det att icke envar som hör det må lasta digoch ditt rykte bliva ont för beständigt.
025:011 Gyllene äpplen i silverskålaräro ord som talas i rättan tid.
025:012 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld,så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.
025:013 Såsom snöns svalka på en skördedag, så är en pålitlig budbärare för avsändaren; sin herres själ vederkvicker han.
025:014 Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn,så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord.
025:015 Genom tålamod varder en furste bevekt,och en mjuk tunga krossar ben.
025:016 Om du finner honung, så ät icke mer än du tål,så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den.025:017 Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus,Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.
025:018 En stridshammare och ett svärd och en skarp pilär den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa.
025:019 Såsom en gnagande tand och såsom ett skadedjurs fotär den trolöses tillförsikt på nödens dag.
025:020 Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag,och såsom syra på lutsalt,så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta.
025:021 Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta,och om han är törstig, så giv honom att dricka;025:022 så samlar du glödande kol på hans huvud,och HERREN skall vedergälla dig.
025:023 Nordanvind föder regnoch en tasslande tunga mulna ansikten.
025:024 Bättre är att bo i en vrå på taketän att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
025:025 Såsom friskt vatten för den försmäktande,så är ett gott budskap ifrån fjärran land.
025:026 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn,så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.
025:027 Att äta för mycket honung är icke gott,och den som vinner ära får sin ära nagelfaren.
025:028 Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta,så är en man som icke kan styra sitt sinne.
026:001 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden,så höves det ej heller att dåren får ära.
026:002 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort,så far en oförtjänt förbannelse förbi.
026:003 Piskan för hästen, betslet för åsnanoch riset för dårarnas rygg!
026:004 Svara icke dåren efter hans oförnuft,så att du icke själv bliver honom lik.
026:005 Svara dåren efter hans oförnuft,för att han icke må tycka sig vara vis.
026:006 Den som sänder bud med en dåre,han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
026:007 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned,äro ordspråk i dårars mun.
026:008 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan,så är det att giva ära åt en dåre.
026:009 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand,så är det med ordspråk i dårars mun.
026:010 En mästare gör själv allt,men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
026:011 Lik en hund som vänder åter till i sina spyordåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
026:012 Ser du en man som tycker sig själv vara vis,det är mer hopp om en dåre än om honom.
026:013 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen,ja, ett lejon är på gatorna.
026:014 Dörren vänder sig på sitt gångjärn,och den late vänder sig i sin säng.
026:015 Den late sticker sin hand i fatet,men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
026:016 Den late tycker sig vara vis,mer än sju som giva förståndiga svar.
026:017 Lik en som griper en hund i öronenär den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
026:018 Lik en rasande, som slungar ut brandpilaroch skjuter och dödar,026:019 är en man som bedrager sin nästaoch sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
026:020 När veden tager slut, slocknar elden.och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
026:021 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved,så upptändes kiv av en trätgirig man.
026:022 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitaroch tränga ned till hjärtats innandömen.
026:023 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärläro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
026:024 En fiende förställer sig i sitt tal,men i sitt hjärta bär han på svek.026:025 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke,ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
026:026 Hatet brukar list att fördölja sig med,men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
026:027 Den som gräver en grop, han faller själv däri,och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
026:028 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat,och en hal mun kommer fall åstad.
027:001 Beröm dig icke av morgondagen,ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
027:002 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun,främmande, och icke dina egna läppar.
027:003 Sten är tung, och sand är svår att bära,men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
027:004 Vrede är en grym sak och harm en störtflod,men vem kan bestå mot svartsjuka?
027:005 Bättre är öppen tillrättavisningän kärlek som hålles fördold.
027:006 Vännens slag givas i trofasthet,men ovännens kyssar till överflöd.
027:007 Den mätte trampar honung under fötterna,men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
027:008 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt boär en man som har måst fly ifrån sitt hem.
027:009 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt,ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
027:010 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
027:011 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta;jag kan då giva den svar, som smädar mig.
027:012 Den kloke ser faran och söker skydd;de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
027:013 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan,och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
027:014 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen,honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
027:015 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dagoch en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.027:016 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden,och hala oljan möter hans högra hand.
027:017 Järn giver skärpa åt järn;så skärper den ena människan den andra.
027:018 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt;och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
027:019 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet,så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
027:020 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas;så bliva ej heller människans ögon mätta.
027:021 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen,så ock en man genom sitt rykte.
027:022 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
027:023 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
027:024 Ty rikedom varar icke evinnerligen;består ens en krona från släkte till släkte?027:025 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann,och när foder samlas in på bergen,027:026 då äger du lamm till att bereda dig kläderoch bockar till att köpa dig åker;027:027 då giva dig getterna mjölk nog,till föda åt dig själv och ditt husoch till underhåll åt dina tjänarinnor.
028:001 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem;men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
028:002 För sin överträdelses skull får ett land många herrar;men där folket har förstånd och inser vad rätt är,där bliver det beståndande.
028:003 En usel herre, som förtrycker de arma,är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
028:004 De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga,men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
028:005 Onda människor förstå icke vad rätt är,men de som söka HERREN, de förstå allt.
028:006 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighetrik som i vrånghet går dubbla vägar.
028:007 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt;men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
028:008 De som förökar sitt gods genom ocker och räntor,han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
028:009 Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen,så är till och med hans bön en styggelse.
028:010 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
028:011 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
028:012 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
028:013 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl;men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
028:014 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara;men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
028:015 Lik ett rytande lejon och en glupande björnär en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
028:016 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld,att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
028:017 En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
028:018 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst;men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
028:019 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest;men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
028:020 En redlig man får mycken välsignelse;men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
028:021 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt;men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
028:022 Den missunnsamme ävlas efter ägodelaroch förstår icke att brist skall komma över honom.
028:023 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest,mer än den som gör sin tunga hal.
028:024 Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.
028:025 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta;men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
028:026 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre;men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
028:027 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas;men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
028:028 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna;men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
029:001 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad,han varder oförtänkt krossad utan räddning.
029:002 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket,men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
029:003 Den som älskar vishet gör sin fader glädje;men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
029:004 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt;men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
029:005 Den man som smickrar sin nästahan breder ut ett nät för han fötter.
029:006 En ond människas överträdelse bliver henne en snara,men den rättfärdige får jubla och glädjas.
029:007 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak,men den ogudaktige förstår intet.
029:008 Bespottare uppvigla staden,men visa män stilla vreden.
029:009 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man,då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
029:010 De blodgiriga hata den som är ostrafflig,men de redliga söka skydda hans liv.
029:011 Dåren släpper all sin vrede lös,men den vise stillar den till slut.
029:012 Den furste som aktar på lögnaktigt tal,hans tjänare äro alla ogudaktiga.
029:013 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra;av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
029:014 Den konung som dömer de armas rätt.hans tron skall bestå evinnerligen.
029:015 Ris och tillrättavisning giver vishet,men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
029:016 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till,men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
029:017 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnadoch giva ljuvlig spis åt din själ.
029:018 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst;men säll är den som håller lagen.
029:019 Med ord kan man icke tukta en tjänarety om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
029:020 Ser du en man som är snar till att tala,det är mer hopp om en dåre än om honom.
029:021 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom,så visar denne honom på sistone förakt.
029:022 En snarsticken man uppväcker träta,och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
029:023 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse,men den ödmjuke vinner ära.
029:024 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv;när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
029:025 Människofruktan har med sig snaror,men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
029:026 Många söka en furstes ynnest,men av HERREN får var och en sin rätt.
029:027 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga,och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
030:001 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannentill Itiel—till Itiel och Ukal:
030:002 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa,jag har icke mänskligt förstånd;030:003 vishet har jag icke fått lära,så att jag äger kunskap om den Helige.
030:004 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned?Vem har samlat vinden i sina händer?Vem har knutit in vattnet i ett kläde?Vem har fastställt jordens alla gränser?Vad heter han, och vad heter hans son—du vet ju det?
030:005 Allt Guds tal är luttrat;han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.030:006 Lägg icke något till hans ord,på det att han icke må beslå dig med lögn.
030:007 Om två ting beder jag dig,vägra mig dem icke, intill min död:030:008 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig;och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom,men låt mig få det bröd mig tillkommer.030:009 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig,att jag sporde: »Vem är HERREN?»eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv,ja, förgripa mig på min Guds namn.
030:010 Förtala icke en tjänare inför hans herre;han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
030:011 Ett släkte där man förbannar sin fader,och där man icke välsignar sin moder;030:012 ett släkte som tycker sig vara rent,fastän det icke har avtvått sin orenlighet;030:013 ett släkte—huru stolta äro icke dess ögon,och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!030:014 ett släkte vars tänder äro svärd,och vars kindtänder äro knivar,så att de äta ut de betryckta ur landetoch de fattiga ur människornas krets!
030:015 Blodigeln har två döttrar:»Giv hit, giv hit.»Tre finnas, som icke kunna mättas,ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:030:016 dödsriket och den ofruktsammas kved,jorden, som icke kan mättas med vatten,och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»
030:017 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
030:018 Tre ting äro mig för underbara,ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:030:019 örnens väg under himmelen,ormens väg över klippan,skeppets väg mitt i havetoch en mans väg hos en ung kvinna.
030:020 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt:hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnenoch säger: »Jag har intet orätt gjort.»
030:021 Tre finnas, under vilka jorden darrar,ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:030:022 under en träl, när han bliver konung,och en dåre, när han får äta sig mätt,030:023 under en försmådd kvinna, när hon får manoch en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
030:024 Fyra finnas, som äro små på jorden,och likväl är stor vishet dem beskärd:030:025 myrorna äro ett svagt folk,men de bereda om sommaren sin föda;030:026 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft,men i klippan bygga de sig hus;030:027 gräshopporna hava ingen konung,men i härordning draga de alla ut;030:028 gecko-ödlan kan gripas med händerna,dock bor hon i konungapalatser.
030:029 Tre finnas, som skrida ståtligt fram,ja, fyra, som hava en ståtlig gång:030:030 lejonet, hjälten bland djuren,som ej viker tillbaka för någon,030:031 en stridsrustad häst och en bockoch en konung i spetsen för sin här.
030:032 Om du har förhävt dig, evad det var dårskapeller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.030:033 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk,och såsom blod pressas ut ur näsan,så utpressas kiv ur vrede.
031:001 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när honförmanade honom:
031:002 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son,hör, du mina löftens son.031:003 Giv icke din kraft åt kvinnor,vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
031:004 Ej konungar tillkommer det, Lemoel,ej konungar tillkommer det att dricka vinej furstar att fråga efter starka drycker.031:005 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagenoch förvända rätten för alla eländets barn.031:006 Nej, åt den olycklige give man starka dryckeroch vin åt dem som hava en bedrövad själ.031:007 Må dessa dricka och förgäta sitt armodoch höra upp att tänka på sin vedermöda.
031:008 Upplåt din mun till förmån för den stummeoch till att skaffa alla hjälplösa rätt.031:009 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa,och skaffa den betryckte och fattige rätt.
031:010 En idog hustru, var finner man en sådan?Långt högre än pärlor står hon i pris.
031:011 På henne förlitar sig hennes mans hjärta,och bärgning kommer icke att fattas honom.
031:012 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är,i alla sina levnadsdagar.
031:013 Omsorg har hon om ull och linoch låter sina händer arbeta med lust.
031:014 Hon är såsom en köpmans skepp,sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
031:015 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
031:016 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den;av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
031:017 Hon omgjordar sina länder med kraftoch lägger driftighet i sina armar.
031:018 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl;hennes lampa släckes icke ut om natten.
031:019 Till spinnrocken griper hon med sina händer,och hennes fingrar fatta om sländan.
031:020 För den betryckte öppnar hon sin handoch räcker ut sina armar mot den fattige.
031:021 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus,ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
031:022 Sköna täcken gör hon åt sig,hon har kläder av finaste linne och purpur.
031:023 Hennes man är känd i stadens portar,där han sitter bland landets äldste.
031:024 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem,och bälten avyttrar hon till krämaren.
031:025 Kraft och heder är hennes klädnad,och hon ler mot den dag som kommer.
031:026 Sin mun upplåter hon med vishet,och har vänlig förmaning på sin tunga.
031:027 Hon vakar över ordningen i sitt husoch äter ej i lättja sitt bröd.
031:028 Hennes söner stå upp och prisa henne säll,hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
031:029 »Många idoga kvinnor hava funnits,men du, du övergår dem allasammans.»
031:030 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt;men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
031:031 Må hon få njuta sina gärningars frukt;hennes verk skola prisa henne i portarna.
Predikaren
001:001 Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
001:002 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
001:003 Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig undersolen?001:004 Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligenkvar.001:005 Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter bråttatt komma till den ort där hon går upp.001:006 Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sigoch vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynnerden åter sitt kretslopp.001:007 Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrigfullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigtåter.001:008 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas ickeav att se, och örat bliver icke fullt av att höra.001:009 Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som harhänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.001:010 Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», såhar detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voroföre oss.001:011 Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skolauppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem somleva ännu senare.
001:012 Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.001:013 Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genomvishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett useltbesvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sigmed.001:014 När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då vardet allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
001:015 Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finneskan ej komma med i någon räkning.
001:016 Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet,och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mighava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitthjärta inhämtat i rikt mått.»001:017 Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och tillatt förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också dettavar ett jagande efter vind.
001:018 Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
002:001 Jag sade i mitt hjärta: »Välan, jag vill pröva huru glädje kommer dig, gör dig nu goda dagar.» Men se, också detta var fåfänglighet.
002:002 Jag måste säga om löjet: »Det är dårskap», och om glädjen: »Vad gagnar den till?»
002:003 I mitt hjärta begrundade jag huru jag skulle pläga min kropp med vin—allt under det att mitt hjärta ägnade sig åt vishet—och huru jag skulle hålla fast vid dårskap, till dess jag finge se vad som vore bäst för människors barn att göra under himmelen, de dagar de leva.
002:004 Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus åt mig, jagplanterade vingårdar åt mig.002:005 Jag anlade åt mig lustgårdar och parker och planterade i demalla slags fruktträd.002:006 Jag anlade vattendammar åt mig för att ur dem vattna den skog avträd, som växte upp.002:007 Jag köpte trälar och trälinnor, och hemfödda tjänare fostradesåt mig; jag fick ock boskap, fäkreatur och får, i störremyckenhet än någon som före mig hade varit i Jerusalem.002:008 Jag samlade mig jämväl silver och guld och allt vad konungar ochländer kunna äga; jag skaffade mig sångare och sångerskor ochvad som är människors lust: en hustru, ja, många.
002:009 Så blev jag stor, allt mer och mer, större än någon som före mighade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag ändå minvishet.002:010 Intet som mina ögon begärde undanhöll jag dem, och ingen glädjenekade jag mitt hjärta. Ty mitt hjärta fann glädje i all minmöda, och detta var min behållna del av all min möda.
002:011 Men när jag så vände mig till att betrakta alla de verk som mina händer hade gjort, och den möda som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan räknas för vinning.
002:012 När jag alltså vände mig till att jämföra vishet med oförnuftoch dårskap—ty vad kunna de människor göra, som komma efterkonungen, annat än detsamma som man redan förut har gjort?—002:013 då insåg jag att visheten väl har samma företräde framfördårskapen, som ljuset har framför mörkret:
002:014 Den vise har ögon i sitt huvud,men dåren vandrar i mörker.
Dock märkte jag att det går den ene som den andre.002:015 Då sade jag i mitt hjärta: »Såsom det går dåren, så skall detock gå mig; vad gagn har då därav att jag är förmer i vishet?»Och jag sade i mitt hjärta att också detta var fåfänglighet.002:016 Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet somdårens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan varaförgätet. Och måste icke den vise dö såväl som dåren?
002:017 Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som händerunder solen, eftersom allt är fåfänglighet och ett jagande eftervind.002:018 Ja, jag blev led vid all den möda som jag hade gjort mig undersolen, eftersom jag åt någon annan som skall komma efter migmåste lämna vad jag har gjort.002:019 Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dåre? Menändå skall han få råda över allt det varpå jag har nedlagt minmöda och min vishet under solen. Också detta är fåfänglighet.
002:020 Så begynte jag då att åter förtvivla i mitt hjärta över all denmöda som jag hade gjort mig under solen.002:021 Ty om en människa med vishet och insikt och skicklighet harutstått sin möda, så måste hon dock lämna sin del åt en annansom icke har haft någon möda därmed. Också detta är fåfänglighetoch ett stort elände.
002:022 Ja, vad gagn har människan av all möda och hjärteoro som hon görsig under solen?002:023 Alla hennes dagar äro ju fulla av plåga, och det besvär hon harär fullt av grämelse; icke ens om natten får hennes hjärta någonro. Också detta är fåfänglighet.
002:024 Det är icke en lycka som beror av människan själv, att hon kanäta och dricka och göra sig goda dagar under sin möda. Jag insågatt också detta kommer från Guds hand, hans som har sagt:002:025 »Vem kan äta, och vem kan njuta, mig förutan?»002:026 Ty åt den människa som täckes honom giver han vishet och insiktoch glädje; men åt syndaren giver han besväret att samla in ochlägga tillhopa, för att det sedan må tillfalla någon som täckesGud. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
003:001 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sinstund.003:002 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, ochrycka upp det planterade har sin tid.003:003 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid,och bygga upp har sin tid.003:004 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, ochdansa har sin tid.003:005 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sintid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag harsin tid.003:006 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara harsin tid, och kasta bort har sin tid.003:007 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sintid, och tala har sin tid.003:008 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, ochfred har sin tid.
003:009 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
003:010 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
003:011 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagtevigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå atttill fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk somGud har gjort.
003:012 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada ochgöra sig goda dagar, så länge de leva.003:013 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under allsin möda, så är också detta en Guds gåva.
003:014 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; mankan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. OchGud har så gjort, för att man skall frukta honom.003:015 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, detskedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
003:016 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet råddeorättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.003:017 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och denorättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad mangör har sin tid hos honom.003:018 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, pådet att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse attde äro såsom fänad.003:019 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla gårdet lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava deock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt ärfåfänglighet.003:020 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, ochalla skola de åter varda stoft.003:021 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och omfänadens ande att den far ned under jorden?
003:022 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
004:001 Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövasunder solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns,som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckareshand, och ingen fanns, som tröstade dem.004:002 Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framförde levande, som ännu leva;004:003 Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hadekommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres undersolen.
004:004 Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
004:005 Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.
004:006 Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda ochmed jagande efter vind.
004:007 Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:004:008 mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig,varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på allhans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och förvem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Ocksådetta är fåfänglighet och ett uselt besvär.
004:009 Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sinmöda.004:010 Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sinmedbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annanfinnes, som kan resa upp honom.004:011 Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; menhuru skall den ensamme bliva varm?004:012 Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock tvåstånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke såsnart.
004:013 Bättre är en gammal konung som är dåraktig och ej har förståndnog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.004:014 Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde,fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.004:015 Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följdeynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;004:016 det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick ispetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje avhonom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande eftervind.
004:017 Bevara din fot, när du går till Guds hus; att komma dit för atthöra är bättre än något slaktoffer som dårarna frambära; ty deäro oförståndiga och göra så vad ont är.
005:001 Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärtaförhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Gud är ju ihimmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.
005:002 Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och en dåres rösthar överflöd på ord.
005:003 När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke att infria det;ty till dårar har han icke behag. Det löfte du har givit skalldu infria.005:004 Det är bättre att du intet lovar, än att du gör ett löfte ochicke infriar det.005:005 Låt icke din mun draga skuld över hela din kropp; och säg ickeinför Guds sändebud att det var ett förhastande. Icke vill duatt Gud skall förtörnas för ditt tals skull, så att hanfördärvar sina händers verk?005:006 Se, där mycken tanklöshet och fåfänglighet är, där är ock enmyckenhet av ord. Ja, Gud må du frukta.
005:007 Om du ser att den fattige förtryckes, och att rätt ochrättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver;ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta pådem båda.005:008 Och vid allt detta är det en förmån för ett land att hava enkonung som så styr, att marken bliver brukad.
005:009 Den som så älskar penningar bliver icke mätt på penningar, och den som älskar rikedom har ingen vinning därav.
Också detta är fåfänglighet.
005:010 När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; ochtill vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få sedem?005:011 Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet eller mycket attäta; men den rikes överflöd tillstädjer honom icke att sova.
005:012 Ett bedrövligt elände som jag har sett under solen är det atthopsparad rikedom kan bliva sin ägare till skada.005:013 Och om rikedomen har gått förlorad för någon genom en olycka, såfår hans son, om han har fött en son, alls intet därav.005:014 Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gåbort, lika naken som han kom, och för sin möda får han allsintet som han kan taga med sig.005:015 Också det är ett bedrövligt elände. Om han måste gå bortalldeles sådan som han kom, vad förmån har han då därav att hanså mödar sig—för vind?005:016 Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker; och myckengrämelse har han, och plåga och förtret.
005:017 Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för människan, detär att hon äter och dricker och gör sig goda dagar vid den mödasom hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giverhenne; ty detta är den del hon får.005:018 Och om Gud åt någon har givit rikedom och skatter, och därtillförunnat honom makt att njuta härav och att göra sig till godosin del och att vara glad under sin möda, så är också detta enGuds gåva.005:019 Ty man tänker då icke så mycket på sina livsdagars gång, när Gudförlänar glädje i hjärtat.
006:001 Ett elände som jag har sett under solen, och som kommer tungtöver människorna är det,006:002 när Gud åt någon har givit rikedom och skatter och ära, så attdenne för sin räkning intet saknar av allt det han önskar sig,och Gud sedan icke förunnar honom makt att själv njuta därav,utan låter en främling få njuta därav; detta är fåfänglighet ochen usel plåga.006:003 Om en man än finge hundra barn och finge leva i många år, ja, omhans livsdagar bleve än så många, men hans själ icke finge njutasig mätt av hans goda, och om han så bleve utan begravning, dåsäger jag: lyckligare än han är ett ofullgånget foster.006:004 Ty såsom ett fåfängligt ting har detta kommit till världen, ochi mörker går det bort, och i mörker höljes dess namn;006:005 det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett sådant harbättre ro än han.006:006 Ja, om han än levde i två gånger tusen år utan att få njutanågot gott—gå icke ändå alla till samma mål?
006:007 All människans möda är för hennes mun,och likväl bliver hennes hunger icke mättad.
006:008 Ty vad förmån har den vise framför dåren? Vad båtar det denfattige, om han förstår att skicka sig inför de levande?
006:009 Bättre är att se något för ögonen än att fara efter något medbegäret.
Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
006:010 Vad som är, det var redan förut nämnt vid namn; förutbestämt varvad en människa skulle bliva. Och hon kan icke gå till rättamed honom som är mäktigare än hon själv.006:011 Ty om man ock ordar än så mycket och därmed förökarfåfängligheten, vad förmån har man därav?
007:001 Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
007:002 Bättre är gott namn än god salva,och bättre är dödens dag än födelsedagen.007:003 Bättre än att gå i gästabudshusär det att gå i sorgehus;ty där är änden för alla människor,och den efterlevande må lägga det på hjärtat.007:004 Bättre är grämelse än löje,ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.007:005 De visas hjärtan äro i sorgehus,och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
007:006 Bättre är att höra förebråelser av en vis manän att få höra sång av dårar.007:007 Ty såsom sprakandet av törne under grytan,så är dårarnas löje.
Också detta är fåfänglighet.
007:008 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre,och mutor fördärva hjärtat.
007:009 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse;bättre är en tålmodig man än en högmodig.
007:010 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig,ty grämelse bor i dårars bröst.
007:011 Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre änvåra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
007:012 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för domsom se solen.007:013 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningensbeskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behållersin ägare vid liv.
007:014 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?007:015 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk underden onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, föratt människan icke skall kunna utfinna något om det som skallske, när hon är borta.
007:016 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar:mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, ochmången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
007:017 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis;icke vill du fördärva dig själv?007:018 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill dudö i förtid?007:019 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppadet andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
007:020 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
007:021 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
007:022 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du fåhöra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.007:023 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalatförbannelser över andra.
007:024 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade:»Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.007:025 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kanutgrunda det?
007:026 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna ochbegrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman,och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap ochdåraktigheten i dess oförnuft,007:027 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon somsjälv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armarsom äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, mensyndaren bliver hennes fånge.007:028 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det enatill det andra för att komma till huvudsumman.007:029 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag ickehar funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinnahar jag icke funnit i hela hopen.
007:030 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
008:001 Vem är lik den vise, och vem förstår att så uttyda en sak? Visheten gör människans ansikte ljust, genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.
008:002 Jag säger er: Akta på konungens bud,ja, gör det för den eds skull som du har svurit vid Gud.008:003 Förhasta dig icke att övergiva honom,inlåt dig ej på något som är ont;han kan ju göra allt vad han vill.008:004 Ty en konungs ord är mäktigt,och vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
008:005 Den som håller budet skall icke veta av något ont;och tid och sätt skall den vises hjärta lära känna.008:006 Ty vart företag har sin tid och sitt sätt,och en människas ondska kommer tungt över henne.008:007 Hon vet ju icke vad som kommer att ske;vem kan säga henne huru något kommer att ske?008:008 Ingen människa har makt över vinden, till att hejda den,ej heller har någon makt över dödens dag,ej heller finnes undflykt i krig;så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.
008:009 Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt vad som händer undersolen, i en tid då den ena människan har makt över den andra,henne till olycka.008:010 Ock likaledes såg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin gravoch gå till vila, under det att sådana som hade gjort vad rättvar måste draga bort ifrån den Heliges boning och blevo förgätnai staden. Också detta är fåfänglighet.
008:011 Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, fåmänniskors barn dristighet att göra det ont är,008:012 eftersom syndaren hundra gånger kan göra vad ont är och likvälfår länge leva. Dock vet jag ju att det skall gå de gudfruktigaväl, därför att de frukta Gud,008:013 men att det icke skall gå den ogudaktige väl, och att hans dagaricke skola förlängas, såsom skuggan förlänges, eftersom han ickefruktar Gud.
008:014 En fåfänglighet som händer här på jorden är det att rättfärdiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de ogudaktigas gärningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.
008:015 Så prisade jag då glädjen och fann att intet är bättre för människan under solen, än att hon äter ock dricker och är glad, så att detta får följa henne vid hennes möda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.
008:016 När jag vände mitt hjärta till att förstå vishet, och till attbetrakta det besvär som man gör sig på jorden utan att få sömn isina ögon, varken dag eller natt,008:017 då insåg jag att det är så med alla Guds verk, att människanicke förmår fatta vad som händer under solen; ty huru mycket enmänniska än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändåicke. Och om någon vis man tänker att han skall kunna förstådet, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.
009:001 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva alltdetta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Gudsvåld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta någotförut; allt kan förestå henne.009:002 Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom denogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrarsåsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren,den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.
009:003 Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går alla lika. Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska, och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan måste de ned bland de döda.
009:004 För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännunågot att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ettdött lejon.009:005 Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet allsintet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan derasåminnelse är förgäten.009:006 Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nåttsin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad somhänder under solen.
009:007 Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin medglatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall tillvad du gör.009:008 Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas påditt huvud.009:009 Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge defåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja,under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får ilivet vid den möda som du gör dig under solen.009:010 Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; tyi dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, därfinnes ingen insikt eller vishet.
009:011 Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabbahuru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru stridenutfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de klokavad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest devinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.009:012 Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilkafångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna isnaran. Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn påolyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.
009:013 Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktesmig stort:009:014 Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en storkonung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.009:015 Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddadestaden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa pådenne fattige man.009:016 Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattigesvishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda.
010:017 De vises ord, om de ock höras helt stilla,äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.
010:018 Bättre är vishet än krigsredskap;ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.
010:001 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva;så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
010:002 Den vise har sitt hjärta åt höger,men dåren har sitt hjärta åt vänster.010:003 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta,och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
010:004 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, såhåll dig dock stilla,ty saktmod gör stora synder ogjorda.
010:005 Ett elände gives, som jag har sett under solen,ett fel som beror av den som har makten:010:006 att dårskap sättes på höga platser,medan förnämliga män få sitta i förnedring.010:007 Jag har sett trälar färdas till hästoch hövdingar få gå till fots såsom trälar.
010:008 Den som gräver en grop, han faller själv däri,och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.010:009 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem,den som hugger ved kommer i fara därvid.
010:010 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
010:011 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
010:012 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest,men dårens läppar fördärva honom själv.010:013 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap,och änden på hans tal är uselt oförnuft.
010:014 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
010:015 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
010:016 Ve dig, du land vars konung är ett barn,och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!010:017 Väl dig, du land vars konung är en ädling,och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid,med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
010:018 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
010:019 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.