010:020 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
011:001 Sänd ditt bröd över vattnet,ty i tidens längd får du det tillbaka.
011:002 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta,ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.
011:003 Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.
011:004 En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.
011:005 Lika litet som du vet vart vinden far,eller huru benen bildas i den havandes liv,lika litet förstår du Guds verk,hans som verkar alltsammans.
011:006 Så ut om morgonen din säd,och underlåt det ej heller om aftonen,ty du vet icke vilketdera som är gagneligast,eller om det ena jämte det andra är bäst.
011:007 Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.
011:008 Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet.
012:009 Gläd dig, du yngling, din ungdom,och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid;ja, vandra de vägar ditt hjärta lysteroch så, som det behagar dina ögon.Men vet att Gud för allt dettaskall draga dig till doms.012:010 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta,och håll plåga borta från din kropp.Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.
012:001 Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid,förrän de onda dagarna kommaoch de år nalkas, om vilka du skall säga:»Jag finner icke behag i dem»;012:002 Ja, förrän solen bliver förmörkad,och dagsljuset och månen och stjärnorna;före den ålder då molnen komma igen efter regnet,012:003 den tid då väktarna i huset darraoch de starka männen kröka sig;då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit,och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;012:004 då dörrarna åt gatan stängas till,medan ljudet från kvarnen försvagas;då man står upp, när fågeln begynner kvittra,och alla sångens tärnor sänka rösten;012:005 då man fruktar för var backeoch förskräckelser bo på vägarna;då mandelträdet blommaroch gräshoppan släpar sig framoch kaprisknoppen bliver utan kraft,nu då människan skall fara till sin eviga boningoch gråtarna redan gå och vänta på gatan;012:006 ja, förrän silversnöret ryckes bortoch den gyllene skålen slås sönder,och förrän ämbaret vid källan krossasoch hjulet slås sönder och faller i brunnen012:007 och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit,och anden vänder åter till Gud, som har givit den.
012:008 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Allt är fåfänglighet!
——
012:009 För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som ocksåannars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; mångaordspråk författade han.012:010 Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant sommed rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.
012:011 De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från en och samma Herde.
012:012 Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig!
Ingen ände är på det myckna bokskrivandet,och mycket studerande gör kroppen trött.
012:013 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: FruktaGud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.012:014 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer alltvad förborgat är, evad det är gott eller ont.
Höga Visan
001:001 Sångernas sång av Salomo.
001:002 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!Ty din kärlek är mer ljuv än vin.001:003 Ljuv är doften av dina salvor,ja, en utgjuten salva är ditt namn;fördenskull hava tärnorna dig kär.
001:004 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ——
001:005 Svart är jag, dock är jag täck,I Jerusalems döttrar,lik Kedars hyddor,lik Salomos tält.001:006 Sen icke därpå att jag är så svart,att solen har bränt mig så.Min moders söner blevo vreda på migoch satte mig till vingårdsvakterska;min egen vingård kunde jag icke vakta.001:007 »Säg mig, du som min själ har kär:Var för du din hjord i bet?Var låter du den vila om middagen?Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinnavid dina vänners hjordar.»
001:008 »Om du icke vet det,du skönaste bland kvinnor,så gå blott åstad i hjordens spår,och för dina killingar i betvid herdarnas tält.»——
001:009 »Vid ett sto i Faraos spannförliknar jag dig, min älskade.001:010 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen,din hals med sina pärlerader.001:011 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt digmed silverkulor på.»
001:012 »Medan konungen håller sin fest,sprider min nardus sin doft.001:013 Min vän är för mig ett myrragömme,som jag bär i min barm.001:014 Min vän är för mig en klase cyperblommorfrån En-Gedis vingårdar.»
001:015 »Vad du är skön, min älskade!Vad du är skön!Dina ögon äro duvor.»
001:016 »Vad du är skön, min vän!Ja, ljuvlig är du,och grönskande är vårt viloläger.001:017 Bjälkarna i vår boning äro cedrar,och cypresser vår väggpanel.»
002:001 »Jag är ett ringa blomster i Saron,en lilja i dalen.»
002:002 »Ja, såsom en lilja bland törnen,så är min älskade bland jungfrur.»002:003 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd,så är min vän bland ynglingar;ljuvligt är mig att sitta i dess skugga,och söt är dess frukt för min mun.
002:004 I vinsalen har han fört mig in,och kärleken är hans baner över mig.
002:005 Vederkvicken mig med druvkakor,styrken mig med äpplen;ty jag är sjuk av kärlek.»——
002:006 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,och hans högra omfamnar mig.
002:007 Jag besvär eder,I Jerusalems döttrar,vid gaseller och hindar på marken:Oroen icke kärleken, stören den icke,förrän den själv så vill.——
002:008 Hör, där är min vän!Ja, där kommer han,springande över bergen,hoppande fram på höjderna.002:009 Lik en gasell är min väneller lik en ung hjort.
Se, nu står han därbakom vår vägg,han blickar in genom fönstret,han skådar genom gallret.002:010 Min vän begynner tala,han säger till mig:
»Stå upp, min älskade,du min sköna, och kom hitut.002:011 Ty se, vintern är förbi,regntiden är förlidenoch har gått sin kos.002:012 Blommorna visa sig på marken,tiden har kommit, då vinträden skäras,och turturduvan låter hörasin röst i vårt land.002:013 Fikonträdets frukter begynna att mogna,vinträden stå redan i blom,de sprida sin doft.Stå upp, min älskade, min sköna,och kom hitut.
002:014 Du min duva i bergsklyftan,i klippväggens gömsle,låt mig se ditt ansikte,låt mig höra din röst;ty din röst är så ljuv,och ditt ansikte är så täckt.»——
002:015 Fången rävarna åt oss,de små rävarna,vingårdarnas fördärvare,nu då våra vingårdar stå i blom.——
002:016 Min vän är min,och jag är hans,där han för sin hjord i bet ibland liljor.002:017 Till dess morgonvinden blåseroch skuggorna fly,må du ströva omkring,lik en gasell, min vän,eller lik en ung hjort,på de kassiadoftande bergen.
003:001 Där jag låg på mitt läger om natten,sökte jag honom som min själ har kär;jag sökte honom, men fann honom icke.
003:002 »Jag vill stå upp och gå omkring i staden,på gatorna och på torgen;jag vill söka honom som min själ har kär.»
Jag sökte honom, men fann honom icke.
003:003 Väktarna mötte mig,där de gingo omkring i staden.»Haven I sett honom som min själ har kär?»
003:004 Knappt hade jag kommit förbi dem,så fann jag honom som min själ har kär.Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke,förrän jag hade fört honom in i min moders hus,in i min fostrarinnas kammare.——
003:005 Jag besvär eder,I Jerusalems döttrar,vid gaseller och hindar på marken:Oroen icke kärleken, stören den icke,förrän den själv så vill.——
003:006 Vem är hon som kommer hitupp från öknensåsom i stoder av rök,kringdoftad av myrra och rökelseoch alla slags köpmannakryddor?
003:007 Se, det är Salomos bärstol!Sextio hjältar omgiva den,utvalda bland Israels hjältar.003:008 Alla bära de svärdoch äro väl förfarna i strid.Var och en har sitt svärd vid sin länd,till värn mot nattens faror.
003:009 En praktbår är det som konung Salomohar låtit göra åt sigav virke från Libanon.003:010 Dess sidostöd äro gjorda av silver,ryggstödet av guld,sätet belagt med purpurrött tyg.Innantill är den prydd i kärlekav Jerusalems döttrar.003:011 I Sions döttrar,gån ut och skådenkonung Salomo med lust,skåden kransen som hans moder har krönt honom medpå hans bröllopsdag,på hans hjärtefröjds dag.
004:001 Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!Dina ögon äro duvor,där de skymta genom din slöja.Ditt hår är likt en hjord av gettersom strömma nedför Gileads berg.004:002 Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor,nyss uppkomna ur badet,allasammans med tvillingar,ofruktsam är ingen ibland dem.004:003 Ett rosenrött snöre likna dina läppar,och täck är din mun.Lik ett brustet granatäpple är din kind,där den skymtar genom din slöja.004:004 Din hals är lik Davids torn,det väl befästa;tusen sköldar hänga därpå,hjältarnas alla sköldar.004:005 Din barm är lik ett killingpar,tvillingar av en gasell,som gå i bet ibland liljor.
004:006 Till dess morgonvinden blåseroch skuggorna fly,vill jag gå bort till myrraberget,till den rökelsedoftande höjden.
004:007 Du är skön alltigenom, min älskade,på dig finnes ingen fläck.——
004:008 Kom med mig från Libanon, min brud,kom med mig från Libanon.Stig ned från Amanas topp,från toppen av Senir och Hermon,från lejonens hemvist,från pantrarnas berg.——
004:009 Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud;du har tagit mitt hjärta med en enda blick,med en enda länk av kedjan kring din hals.
004:010 Huru skön är icke din kärlek,du min syster, min brud!Huru ljuv är icke din kärlek!Ja, mer ljuv än vin;och doften av dina salvorövergår all vällukt.004:011 Av sötma drypadina läppar, min brud;din tunga gömmerhonung och mjölk,och doften av dina kläderär såsom Libanons doft.——
004:012 »En tillsluten lustgårdär min syster, min brud,en tillsluten brunn,en förseglad källa.004:013 Såsom en park av granatträd skjuter du upp,med de ädlaste frukter,med cyperblommor och nardusplantor,004:014 med nardus och saffran,kalmus och kaneloch rökelseträd av alla slag,med myrra och aloeoch de yppersta kryddor av alla slag.
004:015 Ja, en källa i lustgården är du,en brunn med friskt vattenoch ett rinnande flöde ifrån Libanon.»
004:016 »Vakna upp, du nordanvind,och kom, du sunnanvind;blås genom min lustgård,låt dess vällukt strömma ut.Må min vän komma till sin lustgårdoch äta dess ädla frukter.»
004:001 »Ja, jag kommer till min lustgård,du min syster, min brud;jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor,jag äter min honungskaka och min honung,jag dricker mitt vin och min mjölk.»——
Äten, I kära, och dricken,ja, berusen eder av kärlek.
005:002 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.Hör, då klappar min vän på dörren:
»Öppna för mig, du min syster,min älskade, min duva, min fromma;ty mitt huvud är fullt av dagg,mina lockar av nattens droppar.»
005:003 »Jag har lagt av mina kläder;skulle jag nu åter taga dem på mig?Jag har tvagit mina fötter;skulle jag nu orena dem?»
005:004 Min vän räckte in sin hand genom luckan;då rördes mitt hjärta över honom.005:005 Jag stod upp för att öppna för min vän,och mina händer dröpo av myrra,mina fingrar av flytande myrra,som fuktade rigelns handtag.
005:006 Så öppnade jag för min vän,men min vän var borta och försvunnen.Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom icke;jag ropade på honom, men han svarade mig icke.005:007 Väktarna mötte mig,där de gingo omkring i staden,de slogo mig, de sårade mig;de ryckte av mig min mantel,väktarna på murarna.
005:008 »Jag besvär eder,I Jerusalems döttrar,om I finnen min vän,så sägen—ja, vad skolen I säga honom?Att jag är sjuk av kärlek!»
005:009 »Vad är då din vän förmer än andra vänner,du skönaste bland kvinnor?Vad är din vän förmer än andra vänner,eftersom du så besvär oss?»
005:010 »Min vän är strålande vit och röd,härlig framför tio tusen.005:011 Hans huvud är finaste guld,hans lockar palmträdsvippor,och svarta såsom korpen.005:012 Hans ögon likna duvorinvid vattenbäckar,duvor som bada sig i mjölkoch sitta invid bräddfull rand.005:013 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar,skrin med doftande kryddor.Hans läppar äro röda liljor;de drypa av flytande myrra.005:014 Hans händer äro tenar av guld,besatta med krysoliter.Hans midja är formad av elfenben,övertäckt med safirer.005:015 Hans ben äro pelare av vitaste marmor,som vila på fotstycken av finaste guld.Att se honom är såsom att se Libanon;ståtlig är han såsom en ceder.005:016 Hans mun är idel sötma,hela hans väsende är ljuvlighet.Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,I Jerusalems döttrar.»
005:017 »Vart har han då gått, din vän,du skönaste bland kvinnor?Vart har din vän tagit vägen?Låt oss hjälpa dig att söka honom.»
006:001 »Min vän har gått ned till sin lustgård,till sina välluktrika blomstersängar,för att låta sin hjord beta i lustgårdarnaoch för att plocka liljor.
006:002 Jag är min väns,och min vän är min,där han för sin hjord i bet ibland liljor.
006:003 Du är skön såsom Tirsa, min älskade,ljuvlig såsom Jerusalem,överväldigande såsom en härskara.
006:004 Vänd bort ifrån mig dina ögon,ty de hava underkuvat mig.Ditt hår är likt en hjord av gettersom strömma nedför Gilead.006:005 Dina tänder likna en hjord av tackor,nyss uppkomna ur badet,allasammans med tvillingar,ofruktsam är ingen ibland dem.006:006 Lik ett brustet granatäpple är din kind,där den skymtar genom din slöja.——
006:007 Sextio äro drottningarna,och åttio bihustrurna,och tärnorna en otalig skara.006:008 Men en enda är hon,min duva, min fromma,hon, sin moders endaste,hon, sin fostrarinnas utkorade.När jungfrur se henne, prisa de henne säll,drottningar och bihustrur höja hennes lov.——
006:009 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad,skön såsom månen,strålande såsom solen,överväldigande såsom en härskara?
006:010 Till valnötslunden gick jag ned,för att glädja mig åt grönskan i dalen,för att se om vinträden hade slagit ut,om granatträden hade fått blommor.006:011 Oförtänkt satte mig då min kärlekupp på mitt furstefolks vagnar.
007:012 »Vänd om, vänd om,du brud från Sulem,vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.»»Vad finnen I att se hos bruden från Sulem,där hon rör sig såsom i vapendans?»
007:001 »Huru sköna äro icke dina fötteri sina skor, du ädla!Dina höfters rundningär såsom ett bröstspännes kupor,gjorda av en konstnärs händer.007:002 Ditt sköte är en rundad skål,må vinet aldrig fattas däri.Din midja är en vetehög,omhägnad av liljor.007:003 Din barm är lik ett killingpar,tvillingar av en gasell.007:004 Din hals liknar Elfenbenstornet,dina ögon dammarna i Hesbon,vid Bat-Rabbimsporten.Din näsa är såsom Libanonstornet,som skådar ut mot Damaskus.007:005 Ditt huvud höjer sig såsom Karmel,och lockarna på ditt huvud hava purpurglans.En konung är fångad i deras snara.»——
007:006 »Huru skön och huru ljuv är du icke,du kärlek, så följd av lust!
007:007 Ja, din växt är såsom ett palmträds,och din barm liknar fruktklasar.007:008 Jag tänker: I det palmträdet vill jag stiga upp,jag vill gripa tag i dess kvistar.Må din barm då vara migsåsom vinträdets klasaroch doften av din andedräktsåsom äpplens doft007:009 och din mun såsom ljuvaste vin!»
»Ja, ett vin som lätt glider ned i min vänoch fuktar de slumrandes läppar.007:010 Jag är min väns,och till mig står hans åtrå.»——
007:011 Kom, min vän;låt oss gå ut på landsbygdenoch stanna i byarna över natten.007:012 Bittida må vi gå till vingårdarna, för att seom vinträden hava slagit ut,om knopparna hava öppnat sig,om granatträden hava fått blommor.Där vill jag givamin kärlek åt dig.
007:013 Kärleksäpplena sprida sin doft, och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter, både nya och gamla; åt dig, min vän, har jag förvarat dem.
008:001 Ack att du vore såsom en min broder,ammad vid min moders bröst!Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig,och ingen skulle tänka illa om mig därför.008:002 Jag finge då ledsaga dig,föra dig in i min moders hus,och du skulle undervisa mig;kryddat vin skulle jag giva dig att dricka,saft från mitt granatträd.——
008:003 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,och hans högra omfamnar mig.
008:004 Jag besvär eder,I Jerusalems döttrar:Oroen icke kärleken, stören den icke,förrän den själv så vill.
008:005 Vem är hon som kommer hitupp från öknen, stödd på sin vän?
»Där under äppelträdet väckte jag dig; där var det som din moder hade fött dig, där födde dig hon som gav dig livet.
008:006 Hav mig såsom en signetring vid ditt hjärta, såsom en signetring på din arm.
Ty kärleken är stark såsom döden,dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket;dess glöd är såsom eldens glöd,en HERRENS låga är den.008:007 De största vatten förmå ej utsläcka kärleken,strömmar kunna icke fördränka den.Om någon ville giva alla ägodelar i sitt hus för kärleken,så skulle han ändå bliva försmådd.»——
008:008 »Vi hava en syster, en helt ung,som ännu icke har någon barm.Vad skola vi göra med vår syster,när tiden kommer, att man vill vinna henne?»008:009 »Är hon en mur,så bygga vi på denett krön av silver;men är hon en dörr,så bomma vi för denmed en cederplanka.»
008:010 »Jag är en mur,och min barm är såsom tornen därpå;så blev jag i hans ögonen kvinna som var ynnest värd.»——
008:011 En vingård ägde Salomo i Baal-Hamon,den vingården lämnade han åt väktare;tusen siklar silver varkunde de hämta ur dess frukt.
008:012 Men min vingård, den har jag själv i min vård.Du, Salomo, må taga dina tusen,och två hundra må de få, som vakta dess frukt.——
008:013 »Du lustgårdarnas inbyggerska,vännerna lyssna efter din röst;låt mig höra den.»
008:014 »Skynda åstad, min vän,lik en gaselleller lik en ung hjort,upp på de välluktrika bergen.»
Jesaja
001:001 Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angåendeJuda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Judakonungars, tid.001:002 Hören, I himlar,och lyssna, du jord;ty HERREN talar.Barn har jag uppfött och fostrat,men de hava avfallit från mig.001:003 En oxe känner sin ägareoch en åsna sin herres krubba,men Israel känner intet,mitt folk förstår intet.
001:004 Ve dig, du syndiga släkte,du skuldbelastade folk,du ogärningsmäns avföda,I vanartiga barn,som haven övergivit HERREN,föraktat Israels Heligeoch vikit bort ifrån honom!001:005 Var skall man mer slå eder,då I så fortgån i avfällighet?Hela huvudet är ju krankt,och hela hjärtat är sjukt.001:006 Ifrån fotbladet ända upp till huvudetfinnes intet helt,blott sårmärken och blånaderoch friska sår,icke utkramade eller förbundnaeller lenade med olja.001:007 Edert land är en ödemark,edra städer äro uppbrända i eld,edra åkrar bliva i eder åsynförtärda av främlingar;en ödeläggelse är det,såsom där främlingar hava omstörtat allt.001:008 Allenast dottern Sion står kvar där,såsom en hydda i en vingård,såsom ett vaktskjul på ett gurkfält,såsom en inspärrad stad.001:009 Om HERREN Sebaot icke hade lämnaten liten återstod kvar åt oss,då vore vi såsom Sodom,vi vore Gomorra lika.
001:010 Hören HERRENS ord,I Sodomsfurstar,lyssna till vår Guds lag,du Gomorra-folk.001:011 Vad skall jag med edra många slaktoffer?säger HERREN.Jag är mätt på brännoffer av väduraroch på gödkalvars fett,och till blod av tjurar och lammoch bockar har jag intet behag.001:012 När I kommen för att träda framinför mitt ansikte,vem begär då av eder det,att mina förgårdar trampas ned?001:013 Bären ej vidare framfåfängliga spisoffer;ångan av dem ären styggelse för mig.Nymånader och sabbateroch utlysta fester,ondska i förening med högtidsförsamlingar,sådant kan jag icke lida.001:014 Edra nymånader och högtiderhatar min själ;de hava blivit mig en börda,jag orkar ej bära den.001:015 Ja, huru I än uträcken edra händer,så gömmer jag mina ögon för eder,och om I än mycket bedjen,så hör jag icke därpå.Edra händer äro fulla av blod;001:016 tvån eder då, och renen eder.Skaffen edert onda väsendebort ifrån mina ögon.Hören upp att göra, vad ont är.001:017 Lären att göra vad gott är,faren efter det rätt är,visen förtryckaren på bättre vägar,skaffen den faderlöse rätt,utfören änkans sak.
001:018 Kom, låt oss gå till rättamed varandra, säger HERREN.Om edra synder än äro blodröda,så kunna de bliva snövita,och om de äro röda såsom scharlakan,så kunna de bliva såsom vit ull.001:019 Om I ären villiga att höra,skolen I få äta av landets goda.001:020 Men ären I ovilliga och gensträviga,skolen I förtäras av svärd;ty så har HERRENS mun talat.
001:021 Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden! Den var full av rätt, rättfärdighet bodde därinne, men nu bo där mördare. 001:022 Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten. 001:023 Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlöse skaffa de icke rätt, och änkans sak kommer icke inför dem. 001:024 Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill släcka min harm på mina ovänner och hämnas på mina fiender. 001:025 Jag vill vända min hand emot dig och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt och skaffa bort all din oädla malm. 001:026 Jag vill åter giva dig sådana domare som tillförne, och sådana rådsherrar som du förut ägde. Därefter skall du kallas »rättfärdighetens stad», »en trogen stad». 001:027 Sion skall genom rätt bliva förlossad och dess omvända genom rättfärdighet. 001:028 Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, och de som övergiva HERREN, de skola förgås. 001:029 Ja, de skola komma på skam med de terebinter som voro eder fröjd; och I skolen få blygas över de lustgårdar som I haden så kära. 001:030 Ty I skolen bliva såsom en terebint med vissnade löv och varda lika en lustgård utan något vatten. 001:031 Och de väldige skola varda såsom blår, och deras verk såsom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka.
002:001 Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda ochJerusalem.
002:002 Och det skall ske i kommande dagaratt det berg där HERRENS hus ärskall stå där fast grundatoch vara det yppersta ibland bergenoch upphöjt över andra höjder;och alla hednafolk skola strömma dit,002:003 ja, många folk skola gå åstadoch skola säga:»Upp, låt oss draga åstadtill HERRENS berg,upp till Jakobs Guds hus,för att han må undervisa oss om sina vägar,så att vi kunna vandra på hans stigar.»Ty från Sion skall lag utgå,och HERRENS ord från Jerusalem.002:004 Och han skall döma mellan hednafolkenoch skipa rätt åt många folk.Då skola de smida sina svärd till plogbillaroch sina spjut till vingårdsknivar.Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandraoch icke mer lära sig att strida.
002:005 I av Jakobs hus, kommen,låtom oss vandra i HERRENS ljus.002:006 Ty du har förskjutit ditt folk,Jakobs hus,därför att de äro fulla av Österlandets väsendeoch öva teckentyderi såsom filistéerna;ja, med främlingar förbinda de sig.002:007 Deras land är fullt av silver och guld,och på deras skatter är ingen ände;deras land är fullt av hästar,och på deras vagnar är ingen ände;002:008 deras land är ock fullt av avgudar,och sina egna händers verk tillbedja de,det som deras fingrar hava gjort.002:009 Därför bliva människorna nedböjdaoch männen ödmjukade;du kan icke förlåta dem.
002:010 Fly in i klippan,och göm dig i jorden,för HERRENS fruktansvärda maktoch för hans höga majestät.002:011 Ty människornas högmodiga ögonskola bliva ödmjukade,och männens övermod skall bliva nedböjt,och HERREN allenaskall vara hög på den dagen.002:012 Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt,som skall komma över allt stolt och övermodigtoch över allt som är upphöjt,och det skall bliva ödmjukat,002:013 ja, över alla Libanons cedrar,de höga och stolta,och över alla Basans ekar;002:014 över alla höga bergoch alla stolta höjder,002:015 över alla höga tornoch alla fasta murar,002:016 över alla Tarsis-skepp,ja, över allt som är skönt att skåda.002:017 Och människornas högmod skall bliva nedböjtoch männens övermod nedbrutet,och HERREN allenaskall vara hög på den dagen.002:018 Men avgudarna skola alldeles förgås.
002:019 Och man skall fly in i klippgrottoroch in i jordhålor,för HERRENS fruktansvärda maktoch för hans höga majestät,när han står upp för att förskräcka jorden.002:020 På den dagen skola människorna kasta bortåt mullvadar och flädermössde avgudar av silveroch de avgudar av guld,som de hava gjort åt sig för att tillbedja.002:021 Ja, de skola fly in i klipprämnoroch in i bergsklyftor,för HERRENS fruktansvärda maktoch för hans höga majestät,när han står upp för att förskräcka jorden.002:022 Så förliten eder nu ej mer på människor,i vilkas näsa är allenast en fläkt;ty huru ringa äro icke de att akta!
003:001 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem ochJuda allt slags stöd och uppehälle—all mat till uppehälleoch all dryck till uppehälle—003:002 hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,003:003 underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigtfolk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.003:004 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligtsjälvsvåld skall få råda över dem.003:005 Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sinnästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe motden högt ansedde.003:006 När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans fadershus och säger: »Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman;tag du hand om detta vacklande rike»—003:007 då skall denne svara och säga: »Jag kan icke skaffa bot; i mitthus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sättatill styresman över folket.»
003:008 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal ochsina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hanshärlighets blickar.003:009 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedrivade sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över derassjälar, ty själva hava de berett sig olycka!003:010 Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, tysådana skola äta sina gärningars frukt.003:011 Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efterhans gärningar skall hans vedergällning bliva.
003:012 Mitt folks behärskare är ett barn,och kvinnor råda över det.Mitt folk, dina ledare föra dig vilseoch fördärva den väg, som du skulle gå.
003:013 Men HERREN står redo att gå till rätta,han träder fram för att döma folken;003:014 HERREN vill gå till domsmed sitt folks äldste och med dess furstar.»I haven skövlat vingården;rov från de fattiga är i edra hus.003:015 Huru kunnen I så krossa mitt folkoch söndermala de fattiga?»Så säger Herren, HERREN Sebaot.
003:016 Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och pingla med sina fotringar, 003:017 därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd. 003:018 På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt: fotringar, pannband och halsprydnader, 003:019 örhängen, armband och slöjor, 003:020 huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter, 003:021 fingerringar och näsringar, 003:022 högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar, 003:023 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor. 003:024 Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.
003:025 Dina män skola falla för svärdoch dina hjältar i krig:003:026 hennes portar skola klaga och sörja,och övergiven skall hon sitta på marken.
004:001 Och på den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man ochsäga: »Vi vilja själva föda oss och själva kläda oss; låt ossallenast få bära ditt namn, och tag så bort vår smälek.»
004:002 På den tiden skall det som HERREN låter växa bliva till prydnadoch härlighet, och vad landet alstrar bliva till berömmelse ochära, för den räddade skaran i Israel.004:003 Och det skall ske att den som lämnas övrig i Sion och den sombliver kvar i Jerusalem, han skall då kallas helig, var och ensom är upptecknad till liv i Jerusalem—004:004 när en gång Herren har avtvått Sions döttrars orenlighet ochbortsköljt ur Jerusalem dess blodskulder genom rättens ochreningens ande.004:005 Och HERREN skall över hela Sions bergs område och över desshögtidsskaror skapa en molnsky och en rök om dagen, och skenetav en lågande eld om natten; ty ett beskärmande täckelse skallvila över all dess härlighet.004:006 Och ett skygd skall vara däröver till skugga under dagens hetta,och till en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn.
005:001 Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård.
Min vän hade en vingårdpå en bördig bergskulle.005:002 Och han hackade upp denoch rensade den från stenaroch planterade där ädla vinträd;han byggde ett vakttorn därinne,han högg ock ut ett presskar däri.Så väntade han att den skulle bära äkta druvor,men den bar vilddruvor.005:003 Och nu, I Jerusalems invånareoch I Juda män,fällen nu eder dommellan mig och min vingård.005:004 Vad kunde mer göras för min vingård,än vad jag har gjort för den?Varför bar den då vilddruvor,när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?005:005 Så vill jag nu kungöra för edervad jag skall göra med min vingård:Jag skall taga bort dess hägnad,och den skall givas till skövling;jag skall bryta ned dess mur,och den skall bliva nedtrampad.005:006 Jag skall i grund fördärva den,ingen skall skära den eller gräva däri.Den skall fyllas med tistel och törne;och molnen skall jag förbjudaatt sända ned regn på den.
005:007 Ty HERREN Sebaots vingård,det är Israels hus;och Juda folkär hans älsklingsplantering.Men när han väntade laglydnad,då fann han lagbrott,och när han väntade rättfärdighet,fann han skriande orättfärdighet.—
005:008 Ve eder som läggen hus till husoch fogen åker till åker,intill dess att rum ej mer finnesoch I ären de enda som bo i landet!005:009 Från HERREN Sebaotljuder det så i mina öron:Sannerligen, de många husenskola bliva öde;huru stora och sköna de än äro,skola de bliva tomma på invånare.005:010 Ty en vingård på tio ploglandskall giva allenast ett batmått,och en homers utsädeskall giva blott en efa.
005:011 Ve dem som stå bittida uppför att hasta till starka drycker,och som sitta intill sena nattenför att upphetta sig med vin!005:012 Harpor och psaltare,pukor och flöjter och vinhava de vid sina dryckeslag,men på HERRENS gärningarakta de icke,på hans händers verkse de icke.005:013 Därför skall mitt folk oförtänktföras bort i fångenskap;dess ädlingar skola lida hungeroch dess larmande skaror försmäkta av törst.005:014 Ja, därför spärrar dödsriketupp sitt gap,det öppnar sina käftarutan allt mått,och stadens yperstemåste fara ditned,jämte dess larmande och sorlande skaror,envar som fröjdar sig därinne.005:015 Så bliva människorna nedböjdaoch männen ödmjukade,ja, ödmjukade vardade högmodigas ögon.005:016 Men HERREN Sebaotbliver hög genom sin dom,Gud, den helige,bevisar sig helig genom rättfärdighet.005:017 Och lamm gå där i betsåsom på sin egen mark,och på de rikas ödetomtersöka vandrande herdar sin föda.
005:018 Ve dem som draga fram missgärningsstraffmed lögnens tågoch syndastraffsåsom med vagnslinor,005:019 dem som säga: »Må han hasta,må han skynda med sitt verk,så att vi få se det;må det som Israels Helige har beslutitnalkas och komma,så att vi förnimma det!»
005:020 Ve dem som kalla det onda gott,och det goda ont,dem som göra mörker till ljus,och ljus till mörker,dem som göra surt till sött,och sött till surt!
005:021 Ve dem som äro visa i sina egna ögonoch hålla sig själva för kloka!005:022 Ve dem som äro hjältari att dricka vinoch som äro tapprai att blanda starka drycker,005:023 dem som giva den skyldige rättför mutors skull,men beröva den oskyldigevad som är hans rätt!
005:024 Därför, såsom eldsflamman förtär strå, och såsom halm sjunker tillsammans i lågan, så skall deras rot förruttna, och deras löv skola flyga bort såsom stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.
005:025 Därför har HERRENS vredeupptänts mot hans folk,och han uträcker sin handemot det och slår det,så att bergen darra,och så att döda kroppar liggasåsom orenlighet på gatorna.Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,hans hand är ännu uträckt.
005:026 Och han reser upp ett banerför hednafolken i fjärran,och lockar på dem att de skola kommafrån jordens ända;och se, snart och med hastkomma de dit.005:027 Ingen finnes bland dem, som är trött,ingen som är stapplande.Ingen unnar sig slummeroch ingen sömn;på ingen lossnar bältetomkring hans länder,och för ingen bristeren skorem sönder.005:028 Deras pilar äro skarpa,och deras bågar äro alla spända;deras hästars hovaräro såsom av flinta,och deras vagnshjul likna stormvinden.005:029 Deras skriande är såsom en lejoninnas;de skria såsom unga lejon,rytande gripa de sitt rov och bära bort det,och ingen finnes, som räddar.005:030 Ett rytande över folkethöres på den dagen,likt rytandet av ett hav;och skådar man ned på jorden,se, då är där mörker och nöd,och ljuset är förmörkat genom töcken.
006:001 I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög ochupphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.006:002 Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar:med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sinafötter, och med två flögo de.006:003 Och den ene ropade till den andre och sade:
»Helig, helig, helig är HERREN Sebaot;hela jorden är full av hans härlighet.»
006:004 Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och husetblev uppfyllt av rök.
006:005 Då sade jag: »Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar,och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögonhava sett Konungen, HERREN Sebaot.»006:006 Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sinhand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.006:007 Och han rörde därmed vid min mun. Därefter sade han: »Se, dånu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivittagen ifrån dig, och din synd är försonad.»
006:008 Och jag hörde Herren tala, och han sade: »Vem skall jag sända,och vem vill vara vår budbärare?» Och jag sade: »Se, här är jag,sänd mig.»006:009 Då sade han: »Gå åstad och säg till detta folk:
'Hören alltjämt, men förstån intet;sen alltjämt, men förnimmen intet'.006:010 Förstocka detta folks hjärta,och tillslut dess öron,och förblinda dess ögon,så att det icke kan se med sina ögon,eller höra med sina öron,eller förstå med sitt hjärta,och omvända sig och bliva helat.»
006:011 Men jag sade: »För huru lång tid, Herre?» Han svarade:»Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare,och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde ochförhärjade.006:012 Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödslighetenbliver stor i landet,006:013 och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall dennaytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken enstubbe har lämnats kvar, när den fälldes. Den stubben skall varaen helig säd.»
007:001 Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid händesig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israelskonung, drogo upp mot Jerusalem för att erövra det (vilket delikväl icke förmådde göra).007:002 Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hadelägrat sig i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan,såsom skogens träd skälva för vinden.
007:003 Men HERREN sade till Jesaja: »Gå åstad med din son Sear-Jasuboch möt Ahas vid ändan av Övre dammens vattenledning, på vägentill Valkarfältet,007:004 och säg till honom: Tag dig till vara och håll dig stilla;frukta icke och var icke försagd i ditt hjärta för dessa tvårykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljasson, i deras förgrymmelse.007:005 Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp ondaplaner mot dig och sagt:007:006 'Vi vilja draga upp mot Juda och slå det med skräck och erövradet åt oss och göra Tabals son till konung där',007:007 därför säger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skallicke ske.
007:008 Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus' huvud; och omsextiofem år skall Efraim vara krossat, så att det icke mer ärett folk.007:009 Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samariashuvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.»
007:010 Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:007:011 »Begär ett tecken från HERREN, din Gud; du må begära det varesig nedifrån djupet eller uppifrån höjden.»007:012 Men Ahas svarade: »Jag begär intet, jag vill icke frestaHERREN.»007:013 Då sade han: »Så hören då, I av Davids hus: Är det eder ickenog att I sätten människors tålamod på prov? Viljen I ock prövamin Guds tålamod?007:014 Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den ungakvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall givahonom namnet Immanuel.007:015 Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid då hanförstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är.007:016 Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vadgott är, skall det land för vars båda konungar du gruvar digvara öde.007:017 Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skallHERREN låta dagar komma, sådana som icke hava kommit allt ifrånden tid då Efraim skilde sig från Juda: konungen i Assyrien.007:018 Ty på den tiden skall HERREN locka på flugorna längst borta vidEgyptens strömmar och på bisvärmarna i Assyriens land;007:019 och de skola komma och slå ned, alla tillhopa, i bergsdälder ochstenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.007:020 På den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas på andrasidan floden—nämligen med konungen i Assyrien—raka av allthår både på huvudet och nedtill; ja, också skägget skall dentaga bort.
007:021 På den tiden skall en kviga och två tackor vara vad en man föderupp.007:022 Men han skall få mjölk i sådan myckenhet att han kan leva avgräddmjölk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva avgräddmjölk och honung.007:023 Och det skall ske på den tiden, att där nu tusen vinträd stå,värda tusen siklar silver, där skall överallt växa tistel ochtörne.007:024 Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall varatistel och törne.007:025 Och alla de berg där man nu arbetar med hackan, dem skall man ejmer beträda, av fruktan för tistel och törne; de skola blivaplatser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av får.»
008:001 Och HERREN sade till mig: »Tag dig en stor tavla och skriv påden med tydlig stil Maher-salal Has-bas.008:002 Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria ochSakarja, Jeberekjas son.»
008:003 Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och föddeen son. Och HERREN sade till mig: »Giv honom namnetMaher-salal Has-bas.008:004 Ty förrän gossen kan säga 'fader' och 'moder' skall man bäraDamaskus' skatter och byte från Samaria fram för konungen iAssyrien.»
008:005 Och HERREN talade vidare till mig och sade:008:006 »Eftersom detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter såstilla, och har sin fröjd med Resin och Remaljas son,008:007 se, därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, deväldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hanshärlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gåöver alla sina stränder.008:008 Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig ochräcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skallden uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är.»008:009 Rasen, I folk; I skolen dock krossas.Lyssnen, alla I fjärran länder.Rusten eder; I skolen dock krossas.Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.008:010 Gören upp planer; de varda dock om intet.Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas.Ty Gud är med oss.
008:011 Ty så sade HERREN till mig, när hans hand kom över mig med maktoch han varnade mig för att vandra på detta folks väg:008:012 I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folkkallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad detfruktar, I skolen icke förskräckas därför.008:013 Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta,och för honom skolen I förskräckas.008:014 Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israelshus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och förJerusalems invånare en snara och ett giller.008:015 Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, deskola snärjas och varda fångade.
008:016 Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i minalärjungars hjärtan.
008:017 Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte förJakobs hus; jag vill vänta efter honom.008:018 Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken ochförebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg.
008:019 Och när man säger till eder: »Frågen andebesvärjare ochspåmän, dem som viska och mumla», så svaren: »Skall ickeett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för delevande?»
008:020 »Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!» Såskola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingenmorgonrodnad finnes.008:021 De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och isin hunger skola de förbittras och skola förbanna sin konung ochsin Gud. Och de skola vända blicken uppåt, de skola ock skådaned på jorden;008:022 men se, där är nöd och mörker och natt av ångest. Ja, tjocktmörker är de fördrivnas liv.
009:001 Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.
009:002 Det folk som vandrar i mörkretskall se ett stort ljus;ja, över dem som bo i dödsskuggans landskall ett ljus skina klart.009:003 Du skall göra folket talrikt,du skall göra dess glädje stor;inför dig skola de glädja sig,såsom man glädes under skördetiden,såsom man fröjdar sig,när man utskiftar byte.009:004 Ty du skall bryta sönder deras bördors okoch deras skuldrors gisseloch deras plågares stav,likasom i Midjans tid.009:005 Och skon som krigaren bar i stridslarmet,och manteln som sölades i blod,allt sådant skall brännas uppoch förtäras av eld.009:006 Ty ett barn varder oss fött,en son bliver oss given,och på hans skuldrorskall herradömet vila;och hans namn skall vara:Underbar i råd,Väldig Gud,Evig fader,Fridsfurste.009:007 Så skall herradömet varda stortoch friden utan ändeöver Davids tronoch över hans rike;så skall det befästas och stödjasmed rätt och rättfärdighet,från nu och till evig tid.HERREN Sebaots nitälskanskall göra detta.