009:008 Ett ord sänder Herren mot Jakob,och det slår ned i Israel,009:009 och allt folket får förnimma det,Efraim och Samarias invånare,de som säga i sitt övermodoch i sitt hjärtas stolthet:009:010 »Tegelmurar hava fallit,men med huggen sten bygga vi upp nya;mullbärsfikonträd har man huggit ned,men cederträd sätta vi i deras ställe.»009:011 Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänneroch uppeggar deras fiender,009:012 araméerna från den ena sidanoch filistéerna från den andra,och de äta upp Israel med glupska gap.Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,hans hand är ännu uträckt.
009:013 Men folket vänder ej återtill honom som slår dem;Herren Sebaotsöka de icke.009:014 Därför avhugger HERREN på Israelbåde huvud och svans,han hugger av både palmtopp och sävstrå,allt på en dag—009:015 de äldste och högst uppsattede äro huvudet,och profeterna, de falska vägvisarna,de äro svansen.009:016 Ty detta folks ledare föra det vilse,och de som låta leda sig gå i fördärvet.009:017 Därför kan Herren icke glädja sigöver dess unga män,ej heller hava förbarmandemed dess faderlösa och änkor;ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,och var mun talar dårskap.Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,hans hand är ännu uträckt.
009:018 Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,den förtär tistel och törne;den tänder på den tjocka skogen,så att den går upp i höga virvlar av rök.009:019 Genom HERREN Sebaots förgrymmelsehar landet råkat i brand,och folket är likasom eldsmat;den ene skonar icke den andre.009:020 Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;envar äter köttet på sin egen arm:009:021 Manasse äter Efraim,och Efraim Manasse,och båda tillhopa vända sig mot Juda.Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,hans hand är ännu uträckt.
010:001 Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar!I skriven, men våldslagar skriven I010:002 för att vränga de ringas sakoch beröva de fattiga i mitt folk deras rätt,för att göra änkor till edert byteoch plundra de faderlösa.010:003 Vad viljen I göra på hemsökelsens dag,när ovädret kommer fjärran ifrån?Till vem viljen I fly för att få hjälp,och var viljen I lämna edra skatter i förvar?010:004 Om man ej böjer knä såsom fånge,så måste man falla bland de dräpta.Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,hans hand är ännu uträckt.
010:005 Ve över Assur, min vredes ris,som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!010:006 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå,för att taga rov och göra byte,och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.010:007 Men så menar icke han,och i sitt hjärta tänker han ej så,utan hans hjärta står efter att förgöraoch efter att utrota folk i mängd.010:008 Han säger: »Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?010:009 Har det icke gått Kalno såsom Karkemis,och Hamat såsom Arpad,och Samaria såsom Damaskus?010:010 Då min hand har träffat de andra gudarnas riken,vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,010:011 skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabildervad jag har gjort med Samaria och dess gudar?»
010:012 Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions bergoch i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungenshjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.010:013 Ty han säger:
»Med min hands kraft har jag utfört dettaoch genom min vishet, ty jag har förstånd.Jag flyttade folkens gränser,deras förråd utplundrade jag,och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.010:014 Och min hand grep efter folkens skattersåsom efter fågelnästen,och såsom man samlar övergivna ägg,så samlade jag jordens alla länder;ingen fanns, som rörde vingeneller öppnade näbben till något ljud.»
010:015 Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den,eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse?Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den,eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!010:016 Så skall då Herren, HERREN Sebaotsända tärande sjukdom i hans feta kropp,och under hans härlighet skall brinna en brandlikasom en brinnande eld.010:017 Och Israels ljus skall bliva en eldoch hans Helige en låga,och den skall bränna upp och förtära dess törnenoch dess tistlar, allt på en dag.010:018 Och på hans skogars och parkers härlighetskall han alldeles göra en ände;det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.010:019 De träd som bliva kvar i hans skogskola vara lätt räknade;ett barn skall kunna teckna upp dem.
010:020 På den tiden skall kvarlevan av Israeloch den räddade skaran av Jakobs husej vidare stödja sig vid honom som slog dem;i trohet skola de stödja sigvid HERREN, Israels Helige.010:021 En kvarleva skall omvända sig,en kvarleva av Jakob,till Gud, den väldige.010:022 Ty om än ditt folk, Israel,vore såsom sanden i havet,så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig.Förödelsen är oryggligt besluten,den kommer med rättfärdighet såsom en flod.010:023 Ty förstöring och oryggligt besluten straffdomskall Herren, HERREN Sebaotlåta komma över hela jorden.
010:024 Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mittfolk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med risetoch upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.010:025 Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava enände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.010:026 Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsomnär han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckteut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde iEgypten.010:027 På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldraoch hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmasskull.
010:028 Han kommer över Ajat,han drager fram genom Migron;i Mikmas lämnar han sin tross.010:029 De draga fram över passet;i Geba taga de nattkvarter.Rama bävar;Sauls Gibea flyr.010:030 Ropa högt,du dotter Gallim.Giv akt, du Laisa.Arma Anatot!010:031 Madmena flyktar;Gebims invånare bärga sitt gods.010:032 Ännu samma dagstår han i Nob;han lyfter sin handmot dottern Sions berg,mot Jerusalems höjd.010:033 Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaotden lummiga kronan, med förskräckande makt;de resliga stammarna ligga fällda,de höga träden störta ned.010:034 Den tjocka skogen nedhugges med järnet;Libanons skogar falla för den väldige.
011:001 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning från dess rötter skall bära frukt. 011:002 Och på honom skall HERRENS Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande. 011:003 Han skall hava sitt välbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke döma efter som ögonen se eller skipa lag efter som öronen höra. 011:004 Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars anda döda de ogudaktiga. 011:005 Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter. 011:006 Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. 011:007 Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. 011:008 Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga. 011:009 Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.
011:010 Och det skall ske på den tiden att hednafolken skola sökatelningen från Isais rot, där han står såsom ett baner för folken;och hans boning skall vara idel härlighet.011:011 Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand,för att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk, vad som har bliviträddat från Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear,Hamat och havsländerna.
011:012 Och han skall resa upp ett baner för hednafolkenoch samla Israels fördrivna män;och Juda förskingrade kvinnor skall han hämtatillhopa från jordens fyra hörn.011:013 Då skall Efraims avund upphöraoch Juda ovänskap bliva utrotad;Efraim skall ej hysa avund mot Juda,och Juda icke ovänskap mot Efraim.011:014 Men såsom rovfåglar skola de slå nedpå filistéernas skuldra västerut,tillsammans skola de taga byteav österlänningarna;Edom och Moabskola gripas av deras hand,och Ammons barnskola bliva dem hörsamma.011:015 Och HERREN skall giva till spilloEgyptens havsvikoch lyfta sin handmot floden i förgrymmelse;och han skall klyva den i sju bäckaroch göra så, att man torrskodd kan gå däröver.011:016 Så skall där bliva en banad vägför den kvarleva av hans folk,som har blivit räddad från Assur,likasom det var för Israelpå den dag då de drogo uppur Egyptens land.
012:001 På den tiden skall du säga:
»Jag tackar dig, HERRE,ty väl var du vred på mig,men din vrede har upphört,och du tröstar mig.012:002 Se, Gud är min frälsning,jag är trygg och fruktar icke;ty HERREN, HERRENär min starkhet och min lovsång,och han blev mig till frälsning.»
012:003 Och I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor 012:004 och skolen säga på den tiden:
»Tacken HERREN,åkallen hans namn,gören hans gärningar kunniga bland folken;förtäljen att hans namn är högt.012:005 Lovsjungen HERREN,ty han har gjort härliga ting;detta vare kunnigtöver hela jorden.012:006 Ropen av fröjd och jublen,I Sions invånare,ty Israels Heligeär stor bland eder.
013:001 Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja,Amos' son.
013:002 Resen upp ett baner på ett kalt berg,ropen högt till dem;viften med handen att de må draga ingenom de mäktiges portar.013:003 Jag själv har bådat upp mina invigda,ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk,min stolta skara, som jublar.
013:004 Hör, det larmar på bergensåsom av ett stort folk.Hör, det sorlar av rikenmed hopade hednafolk.HERREN Sebaot mönstrarsin krigarskara.013:005 Ifrån fjärran land komma de,ifrån himmelens ända,HERREN och hans vredes redskap,för att fördärva hela jorden.013:006 Jämren eder, ty nära är HERRENS dag;såsom våld från den Allsvåldige kommer den.013:007 Därför sjunka alla händer ned,och alla människohjärtan förfäras.013:008 Man förskräckes, man gripesav ångest och kval,ja, våndas såsom en barnaföderska.Häpen stirrar den ene på den andre;röda såsom eldslågor äro deras ansikten.013:009 Se, HERRENS dag kommer,gruvlig och med förgrymmelseoch med vredesglöd,för att göra jorden till en ödemarkoch utrota syndarna som där bo.013:010 Ty himmelens stjärnor och stjärnbildersända ej mer ut sitt ljus,solen går mörk upp,och månens ljus skiner icke.013:011 Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondskaoch de ogudaktiga för deras missgärning;jag skall göra slut på de fräckas övermodoch slå ned våldsverkarnas högmod.013:012 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,en människa mer sällsynt än guld från Ofir.013:013 Därför skall jag komma himmelen att darra,och jorden skall bäva och vika från sin plats—genom HERREN Sebaots förgrymmelse,på hans glödande vredes dag.
013:014 Och likasom jagade gaselleroch en hjord som ingen samlarvända de då hem, var och en till sitt folk,och fly, var och en till sitt land.013:015 Men envar som upphinnes bliver genomborrad,och envar som gripes faller för svärd.013:016 Deras späda barn krossasinför deras ögon,deras hus plundras,och deras kvinnor skändas.
013:017 Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna,som akta silver för intetoch icke fråga efter guld.013:018 Deras bågar skola fälla de unga männen,med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande,och barnen skona de icke.013:019 Och det skall gå med Babel, rikenas krona,kaldéernas ära och stolthet,likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.013:020 Aldrig mer skall det bliva bebyggt,från släkte till släkte skall det ligga obebott;ingen arab skall där slå upp sitt tält,ingen herde lägra sig där med sin hjord.013:021 Nej, öknens djur skola lägra sig där,och dess hus skola fyllas av uvar;strutsar skola bo där,och gastar skola hoppa där.013:022 Schakaler skola tjuta i dess palatseroch ökenhundar i praktbyggnaderna.Snart kommer dess tid;dess dagar skola ej fördröjas.
014:001 Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gångutvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; ochfrämlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.014:002 Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels husskall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, ochskall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sinafångvaktare till fångar och råda över sina plågare.
014:003 Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermödaoch ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,014:004 då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, duskall säga:
»Vilken ände har icke plågaren fått,vilken ände pinoorten!014:005 HERREN har brutit sönderde ogudaktigas stav,tyrannernas ris,014:006 det ris som i grymhet slog folkenmed slag på slag,och i vrede härskade över folkslagenmed skoningslös förföljelse.014:007 Hela jorden har nu fått vila och ro;man brister ut i jubel.014:008 Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,så ock Libanons cedrar:'Sedan du nu ligger där, drager ingen hituppför att hugga ned oss.'
014:009 Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,när det måste taga emot dig.Skuggorna där väckas upp för din skull,jordens alla väldige;folkens alla konungar måste stå uppfrån sina troner.014:010 De upphäva alla sin röstoch säga till dig:'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,ja, blivit vår like.'014:011 Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,och dina harpors buller;förruttnelse är bädden under dig,och maskar äro ditt täcke.
014:012 Huru har du icke fallit ifrån himmelen,du strålande morgonstjärna!Huru har du icke blivit fälld till jorden,du folkens förgörare!014:013 Det var du som sade i ditt hjärta:'Jag vill stiga upp till himmelen;högt ovanför Guds stjärnorvill jag ställa min tron;jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berglängst uppe i norr.014:014 Jag vill stiga upp över molnens höjder,göra mig lik den Högste.'
014:015 Nej, ned till dödsriket måste du fara,längst ned i graven.014:016 De som se dig stirra på dig,de betrakta dig och säga:'Är detta den man som kom jorden att darraoch riken att bäva,014:017 den som förvandlade jordkretsen till en ökenoch förstörde dess städer,den som aldrig frigav sina fångar,så att de fingo återvända hem?'
014:018 Folkens alla konungarligga allasammans med äravar och en i sitt vilorum;014:019 men du ligger obegraven och bortkastad,lik en föraktad gren;du ligger där överhöljd av dräpta,av svärdsslagna män,av döda som hava farit ned i gravkammaren,lik ett förtrampat as.014:020 Du skulle icke såsom defå vila i en grav,ty du fördärvade ditt landoch dräpte ditt folk.
Om ogärningsmännens avfödaskall man aldrig mer tala.014:021 Anställen ett blodbad på hans sönerför deras fäders missgärning.De få ej stå upp och besitta jordenoch fylla jordkretsens yta med städer.»
014:022 Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jagskall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn ochefterkommande, säger HERREN.014:023 Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar ochfylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det medödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.
014:024 HERREN Sebaot har svurit och sagt:Sannerligen, såsom jag har tänkt, så skall det ske,och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.014:025 Jag skall krossa Assur i mitt land,och på mina berg skall jag förtrampa honom.Så skall hans ok bliva borttaget ifrån democh hans börda tagas av deras skuldra.014:026 Detta är det beslut som är fattatmot hela jorden;detta är den hand som är uträcktmot alla folk.014:027 Ty HERREN Sebaot har beslutit det;vem kan då göra det om intet?Hans hand är det som är uträckt;vem kan avvända den?
014:028 I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:
014:029 Gläd dig icke, du filistéernas hela land,över att det ris som slog dig är sönderbrutet;ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,och dennes avkomma bliver en flygande drake.014:030 De utarmade skola sedan få beteoch de fattiga få lägra sig i trygghet;men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.014:031 Jämra dig, du port; ropa, du stad;försmält av ångest, du filistéernas hela land.Ty norrifrån kommer en rök;i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.
014:032 Vad skall man då svaradet främmande folkets sändebud?
Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.
015:001 Utsaga om Moab.
Ja, med Ar-Moab är det ute den natt då det förstöres. Ja, med Kir-Moab är det ute den natt då det förstöres. 015:002 Habbait och Dibon stiga upp på offerhöjderna för att gråta; uppe i Nebo och Medeba jämrar sig Moab; alla huvuden där äro skalliga, alla skägg avskurna. 015:003 På dess gator bär man sorgdräkt, så ock på dess tak; på dess torg jämra sig alla och flyta i tårar. 015:004 Hesbon och Eleale höja klagorop, så att det höres ända till Jahas. Därför skria ock Moabs krigare; hans själ våndas i honom. 015:005 Mitt hjärta klagar över Moab, ty hans flyktingar fly ända till Soar, till Eglat-Selisia; uppför Halluhits höjd stiger man under gråt, och på vägen till Horonaim höjas klagorop över förstörelsen. 015:006 Nimrims vatten bliva torr ökenmark, gräset förtorkas, brodden vissnar, intet grönt lämnas kvar. 015:007 Återstoden av sitt förvärv, sitt sparda gods, bär man därför nu bort över Pilträdsbäcken. 015:008 Ja, klagoropen ljuda runtom i Moabs land; till Eglaim når dess jämmer och till Beer-Elim dess jämmer. 015:009 Dimons vatten äro fulla av blod. Ja, ännu något mer skall jag låta komma över Dimon; ett lejon över Moabs räddade, över det som bliver kvar av landet.
016:001 »Sänden åstad de lammsom landets herre bör havafrån Sela genom öknentill dottern Sions berg.»016:002 Och såsom flyktande fåglar,lika skrämda fågelungarkomma Moabs döttrartill Arnons vadställen.016:003 De säga: »Giv oss råd,bliv medlare för oss.Låt din skugga vara såsom natten,nu mitt i middagshettan.Skydda de fördrivna;röj icke de flyktande.016:004 Låt mina fördrivnafinna härbärge hos dig,var för Moab ett beskärmmot fördärvaren,till dess att utpressaren ej mer är tilloch fördärvet får en ändeoch förtryckarna försvinnabort ur landet.016:005 Så skall genom eder mildheteder tron bliva befäst,och på den skall sitta tryggi Davids hyddaen furste som far efter vad rätt äroch främjar rättfärdighet.»
016:006 Vi hava hört om Moabs högmod,det övermåttan höga,om hans högfärd, högmod och övermodoch opålitligheten i hans lösa tal.016:007 Därför måste nu Moab jämra sig över Moab,hela landet måste jämra sig.Över Kir-Haresets druvkakor måsten I suckai djup bedrövelse.016:008 Ty Hesbons fält äro förvissnade,så ock Sibmas vinträd,vilkas ädla druvorslogo folkens herrar till marken,vilkas rankor nådde till Jaeseroch förirrade sig i öknen,vilkas skott bredde ut sigoch gingo över havet.016:009 Därför gråter jag över Sibmas vinträd,såsom Jaeser gråter;med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon,och dig, Eleale.Ty mitt i din sommar och din bärgningstidhar ett skördeskri slagit ned.016:010 Glädje och fröjd är nu avbärgadfrån de bördiga fälten,och i vingårdarna höjes intet glädjerop,höres intet jubel;ingen trampar vin i pressarna,på skördeskriet har jag gjort slut.016:011 Därför klagar mitt hjärtasåsom en harpa över Moab,ja, mitt innersta över Kir-Heres.016:012 Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjdenoch huru han än går in i sin helgedom och beder,så uträttar han intet därmed.
016:013 Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.016:014 Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsomdagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med allasina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliverkvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.
017:001 Utsaga om Damaskus.
Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad;det skall falla och bliva en stenhop.017:002 Aroers städer varda övergivna;de bliva tillhåll för hjordar,som lägra sig där ostörda.017:003 Det är förbi med Efraims värn,med Damaskus' konungadömeoch med kvarlevan av Aram.Det skall gå med dem såsom med Israels barns härlighet,säger HERREN Sebaot.
017:004 Och det skall ske på den tidenatt Jakobs härlighet vändes i armod,och att hans feta kropp bliver mager.017:005 Det går, såsom när skördemannen samlar ihop sädenoch med sin arm skördar axen;det går, såsom när man plockar axi Refaims-dalen:017:006 en ringa efterskörd lämnas kvar där,såsom när man slår ned oliver,två eller tre bär lämnas kvarhögst uppe i toppen,fyra eller fempå trädets kvistar,säger HERREN, Israels Gud.
017:007 På den tiden skola människornablicka upp till sin Skapareoch deras ögon se upptill Israels Helige.017:008 Människorna skola ej vända sin blick till de altarensom deras händer hava gjort;på sina fingrars verkskola de icke se,icke på Aserorna eller på solstoderna.
017:009 På den tiden skola deras fasta städer bliva lika de övergivnafästen i skogarna och på bergstopparna, som övergåvos, närIsraels barn drogo in; allt skall bliva ödelagt.
017:010 Ty du har förgätit din frälsnings Gud,och du tänker icke på din fasta klippa.Därför planterar du ljuvliga planteringaroch sätter i dem främmande vinträd.017:011 Och väl får du dem att växa högt samma dag du planterar dem,och morgonen därefter får du dina plantor att blomma,men skörden försvinner på hemsökelsens dag,då plågan bliver olidlig.
017:012 Hör, det brusar av många folk,det brusar, såsom havet brusar.Det dånar av folkslag,det dånar, såsom väldiga vatten dåna.017:013 Ja, det dånar av folkslag,såsom stora vatten dåna.Men han näpser dem, och de fly bort i fjärran;de jagas bort såsom agnar för vinden, uppe på bergen,och såsom virvlande löv för stormen.017:014 När aftonen är inne, se, då kommer förskräckelsen,och förrän morgonen gryr, äro de sin kos.Detta bliver våra skövlares del,våra plundrares lott.
018:001 Hör, du land där flygfän surra,du land bortom Etiopiens strömmar,018:002 du som har sänt budbärare över havet,i rörskepp hän över vattnet!
Gån åstad, I snabba sändebud, till det resliga folket med glänsande hy, till folket som är så fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomskäres av strömmar.
018:003 I jordkretsens alla inbyggare,I som bon på jorden:sen till, när man reser uppbaner på bergen,och när man stöter i basun,så lyssnen därtill.018:004 Ty så har HERREN sagt till mig:»I stillhet vill jag skåda ned från min boning,såsom solglans glöderfrån en klar himmel,såsom molnet utgjuter daggunder skördetidens hetta.»018:005 Ty förrän skördetiden är inne,just när blomningen är slutoch blomman förbytesi mognad druva,skall han avskära rankornamed vingårdsknivoch hugga av rotskottenoch skaffa dem bort.018:006 Alltsammans skall lämnas till prisåt rovfåglarna på bergenoch åt djuren på marken;rovfåglarna skola där hava sina nästen över sommarenoch markens alla djur ligga där om vintern.
018:007 På den tiden skola skänker bäras fram till HERREN Sebaot från det resliga folket med glänsande hy, från folket som är så fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomskäres av strömmar—till den plats där HERREN Sebaots namn bor, till Sions berg.
019:001 Utsaga om Egypten.
Se, HERREN far fram på ett ilande moln och kommer till Egypten. Egyptens avgudar bäva då för honom, och egyptiernas hjärtan förfäras i deras bröst. 019:002 Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, så att broder skall strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad och rike mot rike. 019:003 Och egyptiernas förstånd skall försvinna ur deras hjärtan, och deras råd skall jag göra om intet; de skola då fråga sina avgudar och signare, sina andebesvärjare och spåmän. 019:004 Men jag skall giva egyptierna i en hård herres hand, och en grym konung skall få råda över dem, säger Herren, HERREN Sebaot. 019:005 Och vattnet skall försvinna ur havet, och floden skall sina bort och uttorka. 019:006 Strömmarna skola utbreda stank, Egyptens kanaler skola förminskas och sina bort; rör och vass skall förvissna. 019:007 Ängarna vid Nilfloden, längs flodens strand, och alla sädesfält vid floden, de skola förtorka, fördärvas och varda till intet. 019:008 Dess fiskare skola klaga, alla som kasta ut krok i floden skola sörja; och de som lägga ut nät i vattnet skola stå där modlösa. 019:009 De som arbeta i häcklat lin skola komma på skam, så ock de som väva fina tyger. 019:010 Landets stödjepelare skola bliva krossade och alla de som arbeta för lön gripas av ångest. 019:011 Såsom idel dårar stå då Soans furstar; Faraos visaste rådgivare giva blott oförnuftiga råd. Huru kunnen I då säga till Farao: »Jag är en son av visa män, en son av forntidens konungar»? 019:012 Ja, var är dina vise? Må de förkunna för dig—ty de veta det ju— vad HERREN Sebaot har beslutit över Egypten. 019:013 Nej, Soans furstar hava blivit dårar, Nofs furstar äro bedragna, Egypten föres vilse av dem som voro hörnstenar i dess stammar. 019:014 HERREN har där utgjutit en förvirringens ande, så att de komma Egypten att ragla, vadhelst det företager sig, såsom en drucken raglar i sina spyor. 019:015 Och Egypten skall icke hava framgång i vad någon där gör, evad han är huvud eller svans, evad han är palmtopp eller sävstrå.
019:016 På den tiden skola egyptierna vara såsom kvinnor: de skola bävaoch förskräckas för HERREN Sebaots upplyfta hand, när han lyfterden mot dem.019:017 Och Juda land skall bliva en skräck för egyptierna; så ofta mannämner det för dem, skola de förskräckas, för det besluts skullsom HERREN Sebaot har fattat över dem.
019:018 På den tiden skola i Egyptens land finnas fem städer som talaKanaans tungomål, och som svärja vid HERREN Sebaot; en av demskall heta Ir-Haheres.
019:019 På den tiden skall ett altare vara rest åt HERREN mitt iEgyptens land, så ock en stod åt HERREN vid landets gräns.019:020 Och de skola vara till tecken och vittnesbörd för HERREN Sebaoti egyptiernas land: när de ropa till HERREN om hjälp motförtryckare, då skall han sända dem en frälsare och försvarare,och han skall rädda dem.019:021 Och HERREN skall göra sig känd för egyptierna, ja, egyptiernaskola lära känna HERREN på den tiden; och de skola tjäna honommed slaktoffer och spisoffer, de skola göra löften åt HERREN ochfå infria dem.
019:022 Så skall då HERREN slå Egypten—slå, men ock hela; när deomvända sig till HERREN, skall han bönhöra dem och hela dem.
019:023 På den tiden skall en banad väg leda från Egypten till Assyrien,och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in iAssyrien; och egyptierna skola hålla gudstjänst tillsammans medassyrierna.019:024 På den tiden skall Israel, såsom den tredje i förbundet, stå vidsidan av Egypten och Assyrien, till en välsignelse på jorden.019:025 Och HERREN Sebaot skall välsigna dem och säga:
Välsignad vare du Egypten, mitt folk,och du Assyrien, mina händer verk,och du Israel, min arvedel!
020:001 I det år då Tartan kom till Asdod, utsänd av Sargon, konungen iAssyrien—varefter han ock belägrade Asdod och intog det—020:002 på den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade:»Upp, lös säcktygsklädnaden från dina länder, och drag dinaskor av dina fötter.» Och denne gjorde så och gick naken ochbarfota.020:003 Sedan sade HERREN: »Likasom min tjänare Jesaja har gått nakenoch barfota och nu i tre år varit till tecken och förebildangående Egypten och Etiopien,020:004 så skall konungen i Assyrien låta fångarna ifrån Egypten och debortförda från Etiopien, både unga och gamla, vandra åstad naknaoch barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.020:005 Då skola de häpna och blygas över Etiopien, som var deras hopp,och över Egypten, som var deras stolthet.020:006 På den dagen skola inbyggarna här i kustlandet säga: 'Se, sågick det med dem som voro vårt hopp, med dem till vilka viflydde, för att få hjälp och bliva räddade undan konungen iAssyrien; huru skola vi då själva kunna undkomma?'»
021:001 Utsaga om Öknen vid havet.
Likasom en stormsom far fram i Sydlandetkommer det från öknen,från det fruktansvärda landet.021:002 En gruvlig synhar blivit mig kungjord:»Härjare härja,rövare röva.Drag upp, du Elam!Träng på, du Mediens folk!På all suckanvill jag göra slut.»021:003 Fördenskull darranu mina länder,ångest griper mig,lik en barnaföderskas ångest;förvirring kommer över mig,så att jag icke kan höra,förskräckelse fattar mig,så att jag icke kan se.021:004 Mitt hjärta är utom sig,jag kväljes av förfäran;skymningen, som jag längtade efter,vållar mig nu skräck.
021:005 Man dukar bord,man breder ut täcken,man äter och dricker.Nej, stån upp, I furstar;smörjen edra sköldar!
021:006 Ty så har Herrensagt till mig:»Gå och ställ ut en väktare;vad han får se, det må han förkunna.021:007 Och om han ser ett tåg,ryttare par efter par,ett tåg av åsnor,ett tåg av kameler,då må han giva akt,noga giva akt.»
021:008 Och denne ropade,såsom ett lejon ryter:»Herre, här står jagpå vakt beständigt,dagen igenom,och jag förbliverhär på min postnatt efter natt.021:009 Och se, nu kommer härett tåg av män,ryttare par efter par!»Och åter talade han och sade:»Fallet, fallet är Babel!Alla dess gudabelätenäro nedbrutna till jorden.»
021:010 O du mitt krossade,mitt söndertröskade folk,vad jag har hörtav HERREN Sebaot,Israels Gud,det har jag förkunnat för eder.
021:011 Utsaga om Duma.
Man ropar till mig från Seir:»Väktare, vad lider natten?Väktare, vad lider natten?»021:012 Väktaren svarar:»Morgon har kommit,och likväl är det natt.Viljen I fråga mer, så frågen;kommen tillbaka igen.»
021:013 Utsaga över Arabien.
Tagen natthärbärge i Arabiens vildmark,I karavaner från Dedan.021:014 Må man komma emot de törstandeoch giva dem vatten.Ja, inbyggarna i Temas landgå de flyktande till mötes med bröd.021:015 Ty de fly undan svärd,undan draget svärd,och undan spänd bågeoch undan krigets tunga.
021:016 Ty så har Herren sagt till mig: Om ett år, såsom dagakarlenräknar året, skall all Kedars härlighet vara förgången,021:017 och föga skall då vara kvar av Kedars hjältars bågar, så mångade äro. Ty så har HERREN, Israels Gud, talat.
022:001 Utsaga om Synernas dal.
Vad är då på färde,eftersom allt ditt folkstiger upp på taken?022:002 Du larmuppfyllda,du bullrande stad,du glada stad!Dina slagna hava ickeblivit slagna med svärd,ej dödats i strid.022:003 Alla dina furstarhava samfällt flytt undan,utan bågskott blevo de fångar.Ja, så många som påträffades hos digblevo allasammans fångar,huru långt bort de än flydde.022:004 Därför säger jag:Vänden blicken ifrån mig,jag måste gråta bitterligen;trugen icke på mig tröstför att dottern mitt folkhar blivit förstörd.022:005 Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtningkommer från Herren, HERREN Sebaot,i Synernas dal,med nedbrutna muraroch med rop upp mot berget.
022:006 Elam hade fattat kogret,vagnskämpar och ryttare följde honom;Kir hade blottat skölden.022:007 Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar,och ryttarna hade fattat stånd vid porten.
022:008 Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort eftervapnen i Skogshuset.022:009 Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladenupp vattnet i Nedre dammen.022:010 Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för attbefästa muren.022:011 Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnetfrån Gamla dammen. Men I skådaden icke upp till honom som hadeverkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt detsågen I icke.022:012 Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt ochklagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.022:013 Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödadenoxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden:»Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»022:014 Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron:Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad,så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.
022:015 Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där,förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:022:016 Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du härhugger ut en grav åt dig? Du som hugger ut din grav så högt uppe,du som i klippan urholkar en boning åt dig,022:017 du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådanman som du är. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,022:018 han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom enboll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skalldu dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck fördin herres hus.
022:019 Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från dintjänst skall du bliva avsatt.022:020 Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim,Hilkias son;022:021 honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skalljag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, såatt han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Judahus.022:022 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när hanupplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skallingen upplåta.022:023 Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg,och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.022:024 Men om då hans faders hus, så tungt det är, hänger sig påhonom, med ättlingar och avkomlingar—alla slags småkärl avvad slag som helst, skålar eller allahanda krukor—022:025 då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som varinslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder ochfalla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas. Ty så harHERREN talat.
023:001 Utsaga om Tyrus.
Jämren eder, I Tarsis-skepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utangäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.023:002 Sitten stumma, I kustlandets invånare!
Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;023:003 av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, idet du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.023:004 Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havetsfäste: »Så är jag då utan avkomma och har icke fött någrabarn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur.»023:005 När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet omTyrus.
023:006 Dragen bort till Tarsis och jämren eder,I kustlandets invånare.023:007 Är detta eder glada stad,hon den urgamla,som av sina fötter bars till fjärran land,för att gästa där?023:008 Vem beslöt detta över Tyrus,henne som delade ut kronor,vilkens köpmän voro furstar,vilkens krämare voro stormän på jorden?023:009 HERREN Sebaot var den som beslöt det,för att slå ned all den stolta härlighetenoch ödmjuka alla stormän på jorden.
023:010 Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden,du dotter Tarsis;du bär ingen boja mer.
023:011 Han räckte ut sin hand över havet,han kom konungariken att darra;HERREN bjöd om Kanaans fästenatt de skulle ödeläggas.023:012 Han sade: »Du skall ej allt framgentfå leva i fröjd,du kränkta jungfru,du dotter Sidon.Stå upp och drag bort till kittéernas land;dock, ej heller där får du ro.023:013 Se, kaldéernas land,folket som förr ej var till,de vilkas land Assyrien gjorde till boningåt öknens djur,de resa där sina belägringstornoch omstörta stadens platseroch göra den till en grushög.023:014 Jämren eder, I Tarsis-skepp,ty edert fäste är förstört.»
023:015 På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsområdde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio årskall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:
023:016 »Tag din harpaoch gå omkring i staden,du förgätna sköka;spela vackertoch sjung flitigt,så att man kommer ihåg dig.»
023:017 Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skallåter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt medjordens alla konungariken i den vida världen.023:018 Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skallvara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och ickegömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av henneshandelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.
024:001 Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare. 024:002 Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären. 024:003 Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord. 024:004 Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar. 024:005 Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. 024:006 Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar. 024:007 Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla. 024:008 Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang. 024:009 Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den. 024:010 Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin. 024:011 Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat. 024:012 Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.
024:013 Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, närman slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedanvinbärgningen är slut.024:014 Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENShöghet ljuda borta i väster:024:015 »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländernaHERRENS, Israels Guds, namn.»024:016 Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får denrättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig!Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.024:017 Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.024:018 Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han ifallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han ifällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalarbäva.024:019 Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar;jorden vacklar, ja, den vacklar;024:020 jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsomvaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den,och den faller och kan icke mer stå upp.
024:021 På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden ochjordens konungar nere på jorden.024:022 Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas ifånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider nårdem hemsökelsen.024:023 Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skalldå vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldsteskola skåda härlighet.
025:001 HERRE, du är min Gud;jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,ty du gör underfulla ting,du utför rådslut ifrån fordom tid,fasta och beståndande.025:002 Ja, du har gjort staden till en stenhop,den befästa staden till en grushög;främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad,aldrig skall det byggas upp igen.025:003 Därför måste nu det vilda folket ära dig,den grymma hednastaden frukta dig.025:004 Ty du har varit ett värn för den arme,ett värn för den fattige i hans nöd,en tillflykt mot störtskurar,ett skygd under hettan.Ty våldsverkarnas raseriär likasom en störtskur mot en vägg.025:005 Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast,så kuvar du främlingarnas larm;ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga,så dämpas de grymmas segersång.
025:006 Och HERREN Sebaot skall på detta berggöra ett gästabud för alla folk,ett gästabud med feta rätter,ett gästabud med starkt vin,ja, med feta, märgfulla rätter,med starkt vin, väl klarat.025:007 Och han skall på detta berg göra om intetdet dok som höljer alla folk,och det täckelse som betäcker alla folkslag.025:008 Han skall för alltid göra döden om intet;och Herren, HERRENskall avtorka tårarnafrån alla ansikten,och skall taga bortsitt folks smäleköverallt på jorden.Ty så har HERREN talat.
025:009 På den tiden skall man säga:Se, där är vår Gud,som vi förbidadeoch som skulle frälsa oss.Ja, där är HERREN, som vi förbidade;låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.025:010 Ty HERRENS hand skall vila över detta berg,men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,likasom strå trampas ned i gödselpölen.025:011 Och huru han än där breder ut sina händer,lik simmaren, när han simmar,så skall dock hans högmod bliva nedbrutet,trots hans händers alla konster.025:012 Ja, dina murars höga fästestörtar han omkull och ödmjukar,han slår det till jorden, ned i stoftet.
026:001 På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land:
»Vår stad giver oss styrka;murar och värnbereda oss frälsning.026:002 Låten upp portarna,så att ett rättfärdigt folkfår draga därin,ett som håller tro.026:003 Den som är fast i sitt sinnebevarar du i frid, i frid;ty på dig förtröstar han.026:004 Förtrösten då på HERRENtill evig tid;ty HERREN, HERRENär en evig klippa.026:005 Ty dem som trona i höjden,dem störtar han ned,ja, den höga staden;han ödmjukar den,ödmjukar den till jorden,han slår den ned i stoftet.026:006 Den trampas under fötterna,under de förtrycktas fötter,under de armas steg.»
026:007 Men den rättfärdiges väg är jämn;åt den rättfärdige bereder duen jämnad stig.026:008 Ja, på dina domars väg,HERRE, förbida vi dig;till ditt namn och ditt prisstår vår själs trängtan.026:009 Min själ trängtar efter dig om natten,och anden i mig söker dig bittida;ty när dina domar drabbar jorden,lära sig jordkretsensinbyggare rättfärdighet.026:010 Om nåd bevisas mot den ogudaktige,så lär han sig icke rättfärdighet;i det land, där rätt skulle övas,gör han då vad orätt äroch ser icke HERRENS höghet.
026:011 HERRE, din hand är upplyft,men de se det icke;må de nu med blygselse din nitälskan för folket;ja, må eld förtäradina ovänner.026:012 HERRE, du skall skaffafrid åt oss,ty allt vad vi hava uträttathar du utfört åt oss.026:013 HERREN, vår Gud,andra herrar än duhava härskat över oss,men allenast dig prisa vi,allenast ditt namn.026:014 De döda få icke liv igen,skuggorna stå ej åter upp;därför hemsökte och förgjorde du democh utrotade all deras åminnelse.
026:015 Du förökade en gång folket, HERRE;du förökade folket och bevisade dig härlig;du utvidgade landets alla gränser.026:016 HERRE, i nöden hava de nu sökt dig,de hava utgjutit tysta böner,när din tuktan kom över dem.026:017 Såsom en havande kvinna,då hon är nära att föda,våndas och ropari sina kval,så var det med ossinför ditt ansikte, o HERRE.026:018 Vi voro också havande och våndades;men när vi födde, var det vind.Vi kunde icke beredafrälsning åt landet;inga människor födas mertill att bo på jordens krets.026:019 Men dina döda må få liv igen;mina dödas kroppar må åter stå upp.Vaknen upp och jublen,I som liggen i graven;ty din dagg är en ljusets dagg,och jorden skall giva igen de avsomnade.026:020 Välan då, mitt folk,gå in i dina kamraroch stäng igen dörrarna om dig;göm dig ett litet ögonblick,till dess att vreden har gått förbi.026:021 Ty se, HERRENträder ut ur sin boning,för att hemsöka jordens inbyggareför deras missgärning;och jorden skall låta komma i dagenallt blod som där har blivit utgjutet,och skall icke längre betäckadem som där hava blivit dräpta.
027:001 På den tiden skall HERRENmed sitt svärd, det hårda,det stora och starka,hemsöka Leviatan,den snabba ormen,och Leviatan,den ringlande ormen,och skall dräpa draken,som ligger i havet.
027:002 På den tiden skall finnasen vingård, rik på vin,och man skall sjunga om den:
027:003 Jag, HERREN, är dess vaktar,åter och åter vattnar jag den.För att ingen skall skada den,vaktar jag den natt och dag.027:004 Jag vredgas icke på den;nej, om tistel och törneville begynna strid,så skulle jag gå löst därpåoch bränna upp alltsammans.027:005 Eller ock måste man söka skydd hos migoch göra fred med mig;ja, fred måste man göra med mig.
027:006 I tider som komma skall Jakob skjuta rötteroch Israel grönska och blomstra;jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.027:007 Har man väl plågat dem så, som han plågade deras plågare?Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blevo dräpta?027:008 Nej, väl näpste han folket, när han förkastade och försköt det,väl ryckte han bort det med sin hårda vind,på östanstormens dag;027:009 men därför kan ock Jakobs missgärningdå bliva försonadoch deras synds borttagandedå giva fullmogen frukt,när alla stenar i deras altaren äro förstörda—såsom då man krossar sönder kalkstycken—och när Aseror och solstoder ej mer resas upp.
027:010 Se, den fasta staden ligger öde,den har blivit en folktom plats,övergiven såsom en öken,kalvar gå där i betoch lägra sig däroch avbita de kvistar där finnas.027:011 Och när grenarna äro torra, bryter man av dem,och kvinnor kommaoch göra upp eld med dem.Ty detta är icke ett folk med förstånd;därför visar deras skapare dem intet förbarmande,och deras danare dem ingen misskund.
027:012 Och det skall ske på den tidenatt HERREN anställer en inbärgning,från den strida floden intill Egyptens bäck;och I skolen varda insamlade,en och en, I Israels barn.027:013 Och det skall ske på den tidenatt man stöter i en stor basun;och de som hava varit borttappade i Assyriens landoch fördrivna till Egyptens land,de skola då komma;och de skola tillbedja HERRENpå det heliga berget i Jerusalem.