066:001 Så säger HERREN: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? 066:002 Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit till, säger HERREN. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord. 066:003 Den däremot, som slaktar sin offertjur, men ock är en mandråpare, den som offrar sitt lamm, men tillika krossar nacken på en hund, den som frambär ett spisoffer, men därvid frambär svinblod, den som offrar rökelse, men därunder hyllar en fåfänglig avgud— likasom det lyster dessa att gå sina egna vägar och likasom deras själ har behag till deras styggelser, 066:004 så lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att låta förskräckelse komma över dem, eftersom ingen svarade, när jag kallade, och eftersom de icke hörde, när jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina ögon, och hade sin lust i att göra, vad mig misshagligt var. 066:005 Hören HERRENS ord, I som frukten för hans ord. Edra bröder, som hata eder och stöta eder bort för mitt namns skull, de säga: »Må HERREN förhärliga sig, så att vi få se eder glädje.» Men de skola komma på skam. 066:006 Hör, huru det larmar i staden, hör dånet i templet! Hör dånet, när HERREN vedergäller sina fiender, vad de hava gjort! 066:007 Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet; innan kval har kommit över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn. 066:008 Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte? 066:009 Ja, ty skulle jag väl låta fostret bliva fullgånget, men icke giva kraft att föda fram det? säger HERREN. Eller skulle jag giva kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud. 066:010 Glädjens med Jerusalem och fröjden eder över henne, alla I som haven henne kär; jublen högt med henne, alla I som haven sörjt över henne. 066:011 Så skolen I få dia eder mätta vid hennes hugsvalelses bröst; så skolen I få suga med lust av hennes rika barm. 066:012 Ty så säger HERREN: Se, jag vill låta frid komma över henne såsom en ström och folkens rikedomar såsom en översvämmande flod, och I skolen så få dia, I skolen bliva burna på armen och skolen få sitta i knäet och bliva smekta. 066:013 Såsom en moder tröstar sin son, så skall jag trösta eder; ja, i Jerusalem skolen I få tröst. 066:014 Och edra hjärtan skola glädja sig, när I fån se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft såsom spirande gräs; och man skall förnimma, att HERRENS hand är med hans tjänare och att ogunst kommer över hans fiender. 066:015 Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara såsom en stormvind; och han skall låta sin vrede drabba med hetta och sin näpst med eldslågor. 066:016 Ty HERREN skall hålla dom med eld, och med sitt svärd skall han slå allt kött, och många skola de vara, som bliva slagna av HERREN.
066:017 De som låta inviga sig och rena sig till gudstjänst ilustgårdar, anförda av en som står där i mitten, de som ätasvinkött och annan styggelse, ja, också möss, de skolaallasammans förgås, säger HERREN.066:018 Jag känner deras gärningar och tankar. Den tid kommer, då jagskall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och semin härlighet.
066:019 Och jag skall göra ett tecken bland dem; och några av dem sombliva räddade skall jag sända såsom budbärare till hednafolken,till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttfolken, till Tubal ochJavan, till havsländerna i fjärran, som icke hava hört något ommig eller sett min härlighet; och de skola förkunna minhärlighet bland folken.066:020 Och på hästar och i vagnar och bärstolar och på mulåsnor ochdromedarer skola de från alla folk föra alla edra bröder framtill mitt heliga berg i Jerusalem såsom ett spisoffer åt HERREN,säger HERREN, likasom Israels barn i rena kärl föra framspisoffer till HERRENS hus.066:021 Och jämväl sådana skall jag taga till mina präster, till minaleviter, säger HERREN.066:022 Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill göra,bliva beståndande inför mig, säger HERREN, så skall det ock varamed edra barn och med edert namn.066:023 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag eftersabbatsdag skall det ske, att allt kött kommer och tillbederinför mig, säger HERREN.066:024 Och man skall gå ut och se med lust, huru de människor, somavföllo från mig, nu ligga där döda; ty deras mask skall ickedö, och deras eld skall icke utsläckas, och de skola vara tillvämjelse för allt kött.
Jeremia
001:001 Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en avprästerna i Anatot i Benjamins land.001:002 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,tid, i hans trettonde regeringsår,001:003 Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intillslutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsår,då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.001:004 HERRENS ord kom till mig; han sade:001:005 »Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrändu utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig tillen profet för folken.»001:006 Men jag svarade: »Ack Herre HERRE! Se, jag förstår icke atttala, ty jag är för ung.001:007 Då sade HERREN till mig: »Säg icke: 'Jag är för ung', utan gååstad vart jag än sänder dig, och tala vad jag än bjuder dig.001:008 Frukta icke för dem; ty jag är med dig och vill hjälpa dig,säger HERREN.»001:009 Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERRENsade till mig: »Se, jag lägger mina ord i din mun.001:010 Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skallupprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga ochplantera.»001:011 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: »Vad ser du, Jeremia?»Tag svarade: »Jag ser en gren av ett mandelträd.»001:012 Och HERREN sade till mig: »Du har sett rätt, ty jag skallvaka över mitt ord och låta det gå i fullbordan.»001:013 Och HERRENS ord kom till mig för andra gången; han sade: »Vadser du?» Jag svarade: »Jag ser en sjudande gryta; den synes åtnorr till.»001:014 Och HERREN sade till mig: »Ja, från norr skall olyckan bryta inöver alla landets inbyggare.001:015 Ty se, jag skall kalla på alla folkstammar i rikena norrut,säger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sittsäte vid ingången till Jerusalems portar och mot alla dessmurar, runt omkring, och mot alla Juda städer.001:016 Och jag skall gå till rätta med dem för all deras ondska, därföratt de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar ochtillbett sina händers verk.001:017 Så omgjorda nu du dina länder, och stå upp och tala till demallt vad Jag bjuder dig. Var icke förfärad för dem, på det attjag icke må låta vad förfärligt är komma över dig inför dem.001:018 Ty se, jag själv gör dig i dag till en fast stad och till enjärnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,mot dess furstar, mot dess präster och mot det meniga folket,001:019 så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja stridamot dig; ty jag är med dig, säger HERREN, och jag vill hjälpadig.»
002:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 002:002 Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN:
Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek,huru du älskade mig under din brudtid,huru du följde mig i öknen,i landet där man intet sår.002:003 Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel,förstlingen av hans skörd;alla som vilja äta därav ådraga sig skuld,olycka kommer över dem,säger HERREN.
002:004 Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus,I alla släkter av Israels hus.002:005 Så säger HERREN:Vad orätt funno edra fäder hos mig,eftersom de gingo bort ifrån migoch följde efter fåfängliga avgudaroch bedrevo fåfänglighet?002:006 De frågade icke: »Var är HERREN,han som förde oss upp ur Egyptens land,han som ledde oss i öknen,det öde och oländiga landet,torrhetens och dödsskuggans land,det land där ingen vägfarande färdades,och där ingen människa bodde?»002:007 Och jag förde eder in i det bördiga landet,och I fingen äta av dess frukt och dess goda.Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt landoch gjorden min arvedel till en styggelse.002:008 Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?»De som hade lagen om händer ville icke veta av mig,och herdarna avföllo från mig;profeterna profeterade i Baals namnoch följde efter sådana som icke kunde hjälpa.002:009 Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN,ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.
002:010 Dragen bort till kittéernas öländeroch sen efter,sänden bud till Kedaroch forsken noga efter;sen till, om något sådant där har skett.002:011 Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar?Och dock äro dessa inga gudar.Men mitt folk har bytt bort sin äramot en avgud som icke kan hjälpa.002:012 Häpnen häröver, I himlar;förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.002:013 Ty mitt folk har begåtten dubbel synd:mig hava de övergivit,en källa med friskt vatten,och de hava gjort sig brunnar,usla brunnar,som icke hålla vatten.
002:014 Är väl Israel en träleller en hemfödd slav,eftersom han så har lämnats till plundring?002:015 Lejon ryta mot honom,de låta höra sitt skri.De göra hans land till en ödemark,hans städer brännas upp,så att ingen kan bo i dem.002:016 Till och med Nofs och Tapanhes' barnavbeta dina berg.002:017 Men är det ej du själv som vållar dig detta,därmed att du övergiver HERREN din Gud,när han vill leda dig på den rätta vägen?002:018 Varför vill du nu gå till Egyptenoch dricka av Sihors vatten?Och varför vill du gå till Assyrienoch dricka av flodens vatten?002:019 Det är din ondska som bereder dig tuktan,det är din avfällighet som ådrager dig straff.Märk därför och besinnavilken olycka och sorg det har med sigatt du övergiver HERREN, din Gud,och icke vill frukta mig,säger Herren, HERREN Sebaot.
002:020 Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: »Jag vill ej tjäna.» Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt. 002:021 Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd? 002:022 Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN. 002:023 Huru kan du säga: »Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna»? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit. 002:024 Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst, och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne. 002:025 Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: »Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa.» 002:026 Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam, med sina konungar, och furstar, med sina präster och profeter, 002:027 dessa som säga till trästycket: »Du är min fader», och säga till stenen: »Du har fött mig.» Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: »Upp och fräls oss!» 002:028 Var äro då dina gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.
002:029 Huru kunnen I gå till rätta med mig?I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.002:030 Förgäves har jag slagit edra barn;de hava icke velat taga emot tuktan.Edert svärd har förtärt edra profeter,såsom vore det ett förhärjande lejon.002:031 Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord.Har jag då för Israel varit en ökeneller ett mörkrets land,eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria,vi vilja ej mer komma till dig»?002:032 Icke förgäter en jungfru sina smyckeneller en brud sin gördel?Men mitt folk har förgätit migsedan urminnes tid.002:033 Huru skickligt går du icke till väga,när du söker älskog!Därför har du ock blivit förfarenpå det ondas vägar.002:034 Ja, på dina mantelflikar finner man blodav arma och oskyldiga, som du har dödat,icke därför att de ertappades vid inbrott,nej, därför att din håg står till allt sådant.002:035 Och dock säger du: »Jag går fri ifrån straff;hans vrede mot mig har förvisso upphört.»Nej, jag vill gå till rätta med dig,om du än säger: »Jag har icke syndat.»002:036 Varför har du nu så bråttatt vandra åstad på en annan väg?Också med Egypten skall du komma på skam,likasom du kom på skam med Assyrien.002:037 Också därifrån skall du få gå din väg,med händerna på huvudet.Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på,och du skall icke bliva lyckosam med dem.
003:001 Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon så går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får han då åter komma tillbaka till henne? Bleve icke då det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med så många älskare, du vill ändå få komma tillbaka till mig! säger HERREN.
003:002 Lyft upp dina ögon till höjderna och se:var lät du icke skända dig?Vid vägarna satt du och spejade efter dem,såsom en arab i öknen,och ohelgade landet genom din otuktoch genom din ondska.003:003 Väl blevo regnskurarna förhållna,och intet vårregn föll;men du hade en äktenskapsbryterskas panna,du ville icke blygas.003:004 Och ändå har du nyss ropat till mig: »Min fader!»,Min ungdoms vän är du!»003:005 »Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen,skulle han framhärda så för alltid?»Så talar du och gör dock vad ont är,ja, fullbordar det ock.
003:006 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vadIsrael, den avfälliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp på allahöga berg och bort under alla gröna träd och bedrev där otukt.003:007 Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle honvända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennessyster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.003:008 Och jag såg, att fastän jag hade skilt mig från Israel, denavfälliga, och givit henne skiljebrev just för hennesäktenskapsbrotts skull, så skrämdes dock hennes syster Juda dentrolösa, icke därav, utan gick likaledes åstad och bedrev otukt003:009 och ohelgade så landet genom sin lättfärdiga otukt, i det honbegick äktenskapsbrott med sten och trä.003:010 Ja, oaktat allt detta vände hennes syster Juda, den trolösa,icke tillbaka till mig av fullt hjärta, utan allenast medskrymteri, säger HERREN.
003:011 Och HERREN sade till mig: Israel, den avfälliga, har bevisat sigrättfärdigare än Juda, den trolösa.003:012 Gå bort och predika så norrut och säg: Vänd om, Israel, duavfälliga, säger HERREN, så vill jag icke längre med ogunst sepå eder; ty jag är nådig, säger HERREN, jag behåller icke vredeevinnerligen.003:013 Allenast må du besinna din missgärning, att du har varitavfällig från HERREN, din Gud, och lupit hit och dit tillfrämmande gudar under alla gröna träd; ja, I haven icke velathöra min röst, säger HERREN.003:014 Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätteherre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från varsläkt, och föra eder till Sion.003:015 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skolaföra eder i bet med förstånd och insikt.003:016 Och det skall ske, att när I på den tiden föröken eder ochbliven fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mertala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall ickekomma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon nysådan.003:017 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; ochdit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn iJerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina ondahjärtans hårdhet.003:018 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammansskola de komma från nordlandet in i det land som jag gav edrafäder till arvedel.
003:019 Jag tänkte: »Vilken platsskall jag ej förläna dig bland barnen,och vilket ljuvligt landskall jag icke giva dig,den allra härligaste arvedel bland folken!»Och jag tänkte: »Då skolen I kalla mig faderoch icke mer vika bort ifrån mig.»003:020 Men såsom när en hustru är trolös mot sin make,så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.003:021 Därför höras rop på höjderna,gråt och böner av Israels barn;ty de hava gått på förvända vägaroch förgätit HERREN, sin Gud.003:022 Så vänden nu om, I avfälliga barn,så vill jag hela eder från edert avfall.
Ja se, vi komma till dig,ty du är HERREN, vår Gud.003:023 Sannerligen, bedrägligt var vårt hopp till höjderna,blott tomt larm gåvo oss bergen.Sannerligen, det är hos HERREN, vår Gud,som frälsning finnes för Israel.003:024 Men skändlighetsguden har förtärtfrukten av våra fäders arbete,allt ifrån vår ungdom,deras får och fäkreatur,deras söner och döttrar.003:025 Så vilja vi nu ligga här i vår skam,och blygd må hölja oss.Ty mot HERREN, vår Gud, hava vi syndat,vi och våra fäder,ifrån vår ungdom ända till denna dag;vi hava icke velat höra HERRENS, vår Guds, röst.
004:001 om du omvänder dig, Israel, säger HERREN,skall du få vända tillbaka till mig;och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn,skall du slippa vandra flyktig omkring.004:002 Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet:»Så sant HERREN lever»,och hednafolken skola välsigna sig i honomoch berömma sig av honom.004:003 Ja, så säger HERRENtill Juda män och till Jerusalem:Bryten eder ny mark,och sån ej bland törnen.004:004 Omskären eder åt HERREN; skaffen bortedert hjärtas förhud,I Juda män och I Jerusalems invånare.Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eldoch brinna så, att ingen kan utsläcka den,för edert onda väsendes skull.
004:005 Förkunnen i Juda,kungören i Jerusalem och påbjuden,ja, stöten i basun i landet,ropen ut med hög röst och sägen:»Församlen eder och låt oss flyin i de befästa städerna.»004:006 Resen upp ett baner som visar åt Sion,bärgen edert gods och dröjen ickety jag skall låta olycka komma från norr,med stor förstöring.004:007 Ett lejon drager fram ur sitt snåroch en folkfördärvare bryter upp,han går ut ur sin boning,för att göra ditt land till en ödemark;då bliva dina städer förstörda,så att ingen kan bo i dem.004:008 Så höljen eder nu i sorgdräkt,klagen och jämren eder,ty HERRENS vredes glödupphör icke över oss.
004:009 På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungensoch furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade ochprofeterna stå häpna.004:010 Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligendetta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.»Svärdet är ju nära att taga vårt liv.004:011 På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: Enbrännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mittfolk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd ellerrensar korn;004:012 nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu villjag gå till rätta med dem!
004:013 Se, såsom ett moln kommer han uppoch såsom en stormvind äro hans vagnar;hans hästar äro snabbare än örnar,ve oss, vi äro förlorade!
004:014 Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du måbliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i dittbröst?004:015 Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygden som bådar fördärv.004:016 Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att enbelägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt ropmot Juda städer.004:017 Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkringhenne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, sägerHERREN.004:018 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta;det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och attplågan träffar dig ända in i hjärtat.
004:019 I mitt innersta våndas jag,i mitt hjärtas djup.Mitt hjärta klagar i mig,jag kan icke tiga,ty basunljud hör du, min själ,och krigiskt härskri.004:020 Olycka efter olycka ropas ut,ja, hela landet bliver förött;plötsligt bliva mina hyddor förödda,i ett ögonblick mina tält.004:021 Huru länge skall jag se stridsbaneretoch höra basunljud?
004:022 Ja, mitt folk är oförnuftigt,de vilja ej veta av mig.De äro dåraktiga barnoch hava intet förstånd.Visa äro de till att göra vad ont är,men att göra vad gott är förstå de ej.
004:023 Jag såg på jorden,och se, den var öde och tom,och upp mot himmelen,och där lyste intet ljus.004:024 Jag såg på bergen,och se, de bävade,och alla höjder vacklade.004:025 Jag såg mig om,och då fanns där ingen människa,och alla himmelens fåglarhade flytt bort.004:026 Jag såg mig om,och då var det bördiga landet en öken,och alla dess städer voro nedbrutna,för HERRENS ansikte,för hans vredes glöd,004:027 Ty så säger HERREN:Hela landet skall bliva en ödemark,om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.004:028 Därför sörjer jorden,och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt,därför att jag så har talat och beslutitoch ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
004:029 För larmet av ryttare och bågskyttartager hela staden till flykten.Man giver sig in i skogssnårenoch upp bland klipporna.Alla städer äro övergivna,ingen människa bor mer i dem.004:030 Vad vill du göra i din förödelse?Om du än kläder dig i scharlakan,om du än pryder dig med gyllene smyckenom du än söker förstora dina ögon genom smink,så gör du dig dock skön förgäves.Dina älskare förakta dig,ja, de stå efter ditt liv.004:031 Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska,nödrop såsom av en förstföderska.Det är dottern Sion som ropar;hon flämtar, hon räcker ut sina händer:»Ack, ve mig! I mördares våldförsmäktar min själ.»
005:001 Gån omkring på gatorna i Jerusalem,och sen till och given akt;söken på dess torgom I finnen någon,om där är någon som gör rättoch beflitar sig om sanning;då vill jag förlåta staden.005:002 Men säga de än: »Så sant HERREN lever»,så svärja de dock falskt.005:003 HERRE, är det ej sanning dina ögon söka?Du slog dem,men de kände ingen sveda.Du förgjorde dem,men de ville ej taga emot tuktan.De gjorde sina pannor hårdare än sten,de ville icke omvända sig.005:004 Då tänkte jag:»Detta är allenast de ringa i folket;de äro dåraktiga,ty de känna icke HERRENS väg,sin Guds rätt.005:005 Jag vill nu gå till de storaoch tala med dem;de måste ju känna HERRENS väg,sin Guds rätt.»Men ock dessa hade alla brutit sönder oketoch slitit av banden.005:006 Därför bliva de slagna av lejonet från skogenoch fördärvade av vargen från hedmarken;pantern lurar vid deras städer,och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven.Ty många äro deras överträdelseroch talrika deras avfällighetssynder.
005:007 Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava juövergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gavdem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sigi skaror till skökohuset.005:008 De likna välfödda, ystra hästar; de vrenskas var och en efter sinnästas hustru.005:009 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulleicke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?005:010 Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan attalldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äroju icke HERRENS.005:011 Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa motmig, säger HERREN.005:012 De hava förnekat HERREN och sagt: »Han betyder intet. Olyckaskall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.005:013 Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som sägestala är icke i dem; dem själva skall det så gå.»005:014 Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ettsådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till eneld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.005:015 Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folkifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammaltfolk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal duicke förstår.005:016 Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.005:017 De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dinasöner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, deskola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer,som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.005:018 Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göraände på eder.005:019 Och om I då frågen: »Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss alltdetta?», så skall du svara dem: »Såsom I haven övergivit mig ochtjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu fåtjäna främlingar i ett land som icke är edert.»
005:020 Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:005:021 Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon,men icke sen, I som haven öron, men icke hören.005:022 Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva förmig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, tillen evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dessböljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de änbrusa, likväl icke kunna överskrida den?005:023 Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; dehava avfallit och gått sin väg.005:024 De sade icke i sina hjärtan: »Låtom oss frukta HERREN, vår Gud,honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och somständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna.»
005:025 Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, och edra synderhava förhållit för eder detta goda.005:026 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga iförsåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut gillertill att fånga människor.005:027 Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla avsvek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de havablivit feta och skinande.005:028 För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla ickerätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den;och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.005:029 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulleicke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?005:030 Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.005:031 Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd;och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när ändenpå detta kommer?
006:001 Bärgen edert gods ut ur Jerusalem,I Benjamins barn,stöten i basun i Tekoa,och resen upp ett högt banerovanför Bet-Hackerem;ty en olycka hotar från norr,med stor förstöring.006:002 Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion,henne skall jag förgöra.006:003 Herdar skola komma över hennemed sina hjordar;de skola slå upp sina tält runt omkring henne,avbeta var och en sitt stycke.006:004 Ja, invigen eder till strid mot henne.»Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar!Ack att dagen redan lider till ända!Ack att aftonens skuggor förlängas!006:005 Välan, så låt oss draga ditupp om nattenoch förstöra hennes palatser.»
006:006 Ty så säger HERREN Sebaot:Fällen träd och kasten upp vallaremot Jerusalem.Hon är staden som skall hemsökas,hon som i sig har idel förtryck006:007 Likasom en brunn låter vatten välla fram,så låter hon ondska framvälla.Våld och förödelse hör man där,sår och slagäro beständigt inför min åsyn.006:008 Låt varna dig, Jerusalem, så att min själej vänder sig ifrån dig,så att jag icke gör dig till en ödemark,till ett obebott land.
006:009 Så säger HERREN Sebaot:En efterskörd, likasom på ett vinträd,skall man hålla på kvarlevan av Israel.Räck ut din hand åter och åter,såsom när man plockar av druvor från rankorna.
006:010 Men inför vem skall jag talaoch betyga för att bliva hörd?Se, deras öron äro oomskurna,så att de icke kunna höra.Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem;de hava intet behag därtill.006:011 Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede,jag förmår icke hålla den inne.Utgjut den över barnen på gatanoch över alla de unga männens samkväm;ja, både man och kvinna skola drabbas därav,jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.006:012 Och deras hus skola gå över i främmandes ägoså ock deras åkrar och deras hustrur,ty jag vill uträcka min handmot landets inbyggare, säger HERREN.006:013 Ty alla, både små och stora,söka där orätt vinning,och både profeter och prästerfara allasammans med lögn,006:014 de taga det lätt med helandetav mitt folks skada;de säga: »Allt står väl till, allt står väl till»,och dock står icke allt väl till.006:015 De skola komma på skam, ty de övade styggelse.Likväl känna de alls icke någon skamoch veta icke av någon blygsel.Därför skola de falla bland de andra;när min hemsökelse träffar dem,skola de komma på fall, säger HERREN,
006:016 Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, ochfrågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är dengoda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edrasjälar.» Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»006:017 Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten påbasunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»
006:018 Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som skerbland dem.006:019 Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över dettafolk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta påmina ord, utan förkasta min lag.006:020 Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, ellerefter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckasmig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.006:021 Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar fördetta folk; och genom dem skola både fader och söner komma påfall, den ene borgaren skall förgås med den andre.
006:022 Så säger HERREN:Se, ett folk kommerfrån nordlandet,ett stort folk reser sigvid jordens yttersta ända.006:023 De föra båge och lans,de äro grymma och utan förbarmande.Dånet av dem är såsom havets brus,och på sina hästar rida de fram,rustade såsom kämpar till strid,mot dig, du dotter Sion.006:024 När vi höra ryktet om dem,sjunka våra händer ned,ängslan griper oss,ångest lik en barnaföderskas.006:025 Gå icke ut på marken,och vandra ej på vägen,ty fienden bär svärd;skräck från alla sidor!006:026 Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt,vältra dig i aska,höj sorgelåt likasom efter ende sonen,och håll bitter dödsklagan;ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.
006:027 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk—såväl som tillett fäste—på det att du må lära känna och pröva deras väg.006:028 De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal,de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvligamänniskor.006:029 Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; alltluttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.006:030 »Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERRENhar förkastat dem.
007:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:007:002 Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ordoch säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genomdessa portar för att tillbedja HERREN.007:003 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne ochedert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.007:004 Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: »Här ärHERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!»007:005 Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömenrätt mellan man och man,007:006 om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan,att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efterandra gudar, eder själva till olycka,007:007 då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, idet land som jag har givit åt edra fäder.
007:008 Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.007:009 Huru är det? I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, Isvärjen falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andragudar, som I icke kännen;007:010 sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i dettahus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss äringen nöd»—för att därefter fortfara med alla dessastyggelser.007:011 Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallatefter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, sägerHERREN.007:012 Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo,och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israelsondskas skull.007:013 Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN,och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talattill eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat påeder,007:014 därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mittnamn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jaghar givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde medSilo.007:015 Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag harbortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.
007:016 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någonklagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, tyjag vill icke höra dig.007:017 Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?007:018 Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnornaknåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning;och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.007:019 Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, ochicke fastmer sig själva, så att de komma på skam?007:020 Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelseskall utgjuta sig över denna plats, över både människor ochdjur, över både träden på marken och frukten på jorden; och denskall brinna och icke bliva utsläckt.
007:021 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffertillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.007:022 Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gavjag dem icke någon befallning eller något bud angåendebrännoffer och slaktoffer;007:023 utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jagvara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i alltpå den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl.»007:024 Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utanvandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet,och veko tillbaka i stället för att gå framåt.007:025 Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ändatill nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till ederalla mina tjänare profeterna.007:026 Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; devoro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.007:027 Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höradig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svaradig.007:028 Säg därför till dem: »Detta är det folk som icke vill höraHERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen ärförsvunnen och utrotad ur deras mun.»
007:029 Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp enklagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutitdetta släkte, som har uppväckt hans vrede.007:030 Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; dehava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat eftermitt namn, och de hava så orenat det.007:031 Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för attdär uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrighar bjudit eller ens tänkt mig något sådant.007:032 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke merskall säga »Tofet» eller »Hinnoms sons dal», utan »Dråpdalen»,och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan platsfinnes.007:033 Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglaroch markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.007:034 Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut påfröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, tylandet skall bliva ödelagt.
008:001 på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars ochfurstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalemsinvånares ben ut ur deras gravar008:002 och kringströ dem inför solen och månen och himmelens helahärskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt ochtillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begravadem, utan de skola bliva gödsel på marken.008:003 Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte,skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, ditdessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.
008:004 Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN:
Om någon faller, står han ju upp igen; om någon går bort, vänder han ju tillbaka. 008:005 Varför går det då bort i beständig avfällighet, detta folk i Jerusalem? Varför hålla de fast vid sitt svek och vilja icke vända tillbaka? 008:006 Jag har givit akt och hört huru de tala vad orätt är; ingen enda finnes, som ångrar sin ondska, ingen säger: »Vad har jag gjort!» Alla löpa de bort, lika hästar som rusa åstad i striden. 008:007 Till och med hägern under himmelen känner ju sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden för sin återkomst; mitt folk däremot känner ej HERRENS rätter. 008:008 Huru kunnen I då säga: »Vi äro visa och hava HERRENS lag ibland oss»? Icke så, de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat den i lögn. 008:009 Sådana visa skola komma på skam, komma till korta och bliva snärjda. De hava ju förkastat HERRENS ord, vari äro de då visa? 008:010 Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare Ty alla, både små och stora, söka orätt vinning; både profeter och präster fara allasammans med lögn, 008:011 de taga det lätt med helandet av dottern mitt folks skada; de säga: »Allt står väl till, allt står väl till», och dock står icke allt väl 008:012 De skola komma på skam, övade styggelse. Likväl känna de alls icke skam och veta icke av att blygas. Därför skola de falla bland de andra; när hemsökelsen träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN.
008:013 Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN. Inga druvor växa på vinträden, och inga fikon på fikonträden, utan till och med löven äro vissnade: De bud jag gav dem överträda de.
008:014 Varför sitta vi här stilla?Församlen eder och låt oss flyin i de befästa städernaoch förgås där;ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss,han giver oss gift att drickadärför att vi syndade mot HERREN.008:015 V bida efter frid,men intet gott kommer,efter en tid då vi skulle bliva helade,men se, förskräckelse kommer.008:016 Från Dan hör manfrustandet av hans hästar;för hans hingstars gnäggandebävar hela landet.De komma och förtäralandet med allt vad däri är,staden med dem som bo däri.008:017 Ty se, jag sänder emot ederormar, basilisker,mot vilka ingen besvärjelse hjälper,och de skola stinga eder,säger HERREN.
008:018 Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?Mitt hjärta är sjukt i mig.008:019 Hör, dottern mitt folk ropari fjärran land:»Finnes då icke HERREN i Sion?Är dennes konung icke mer där?»Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten,med sina främmande avgudar?008:020 Skördetiden är förbi,sommaren är till ända,och ingen frälsning har kommit oss till del.008:021 Jag är förkrossad,därför att dottern mitt folk så krossas,jag går sörjande,häpnad har gripit mig.008:022 Finnes då ingen balsam i Gilead,finnes ingen läkare där?Eller varför bliver dottern mitt folkicke helad från sina sår?
009:001 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunnoch mina ögon en tårekälla,så att jag kunde gråta dag och nattöver de slagna hos dottern mitt folk!009:002 Ack att jag hadeett härbärge i öknen,så att jag kunde övergiva mitt folkoch draga bort ifrån dem!Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare,en församling av trolösa.009:003 Sin tungas båge spänna detill att avskjuta lögner,och till sanning bruka de ickesin makt i landet.Nej, de gå från ogärning till ogärning,men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.009:004 Var och en tage sig till vara för sin vän,och ingen förlite sig på någon sin broder;ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre,och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.009:005 Var och en handlar svikligt mot sin vän,och ingen talar vad sant är;de öva sina tungor i att tala lögnde arbeta sig trötta med att göra illa.009:006 Du bor mitt ibland falskhet;i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.
009:007 Därför säger HERREN Sebaot så.Se, jag måste luttra och pröva dem;ty vad annat kan jag göra,då nu dottern mitt folk är sådan?009:008 Deras tunga är en mördande pil;vad den talar är svek.Med munnen tala de vänligt till sin nästa,men i hjärtat lägga de försåt för honom.009:009 Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN.Skulle icke min själ hämnaspå ett sådant folk som detta är?
009:010 Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång;jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.Ty de äro förbrända, så att ingen går där framoch inga läten av boskap där höras;både himmelens fåglar och fyrfotadjurenhava flytt och äro borta.009:011 Jag skall göra Jerusalem till en stenhop,till en boning för schakaler,och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
009:012 Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem harHERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landethar blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen gårfram?009:013 Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag,den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst ochvandrat efter den009:014 utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljtBaalerna, såsom deras fader lärde dem.009:015 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall givadetta folk malört att äta och gift att dricka.009:016 Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller derasfäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dessatt jag har gjort ände på dem.
009:017 Så säger HERREN Sebaot:Given akt; tillkallen gråterskor,för att de må komma,och sänden efter förfarna kvinnor,och låten dem komma.009:018 Låten dem med hast stämma uppsorgesång över oss,så att våra ögon flyta i tåraroch vatten strömmar från våra ögonlock.009:019 Ty sorgesång höres ljuda från Sion:Huru har ej förstörelse drabbat oss!Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet,ty våra boningar hava de slagit ned.
009:020 Ja, hören, I kvinnor,HERRENS ord,och edert öra fattehans muns tal.Lären edra döttrar sorgesång;ja, lären varandra klagosång.009:021 Ty döden stiger in genom vara fönster,han kommer in i våra palats;han utrotar barnen från gatanoch ynglingarna från torgen.009:022 Ja, tala: Så säger HERREN:Och människornas döda kroppar liggasåsom gödsel på markenoch såsom kärvar efter skördemannen,vilka ingen samlar upp.
009:023 Så säger HERREN:Den vise berömme sig icke av sin vishet,den starke berömme sig icke av sin styrka,den rike berömme sig icke av sin rikedom.009:024 Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig däravatt han har förstånd till att känna mig:att jag är HERREN, som gör nåd,rätt och rättfärdighet på jorden.Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.
009:025 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka allaomskurna som dock äro oomskurna:009:026 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor medkantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och helaIsraels hus har ett oomskuret hjärta.
010:001 Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus.Så säger HERREN:
010:002 I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sättoch icke förfäras för himmelens tecken,därför att hedningarna förfäras för dem.010:003 Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar.Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem,och konstnärens händer tillyxa dem;010:004 med silver och guld pryder man democh fäster dem med spikar och hammare,för att de icke skola falla omkull.010:005 Lika fågelskrämmor på ett gurkfältstå de där och kunna ej tala;man måste bära dem,ty de kunna ej gå.Frukten då icke för dem,ty de kunna ej göra något ont;och att göra något gott,det förmå de ej heller.
010:006 Men dig, HERRE,är ingen lik;du är stor,ditt namn är stort i makt.010:007 Vem skulle icke frukta dig,du folkens konung?Sådant tillkommer ju dig.Ty bland folkens alla viseoch i alla deras rikenfinnes ingen som är dig lik.
010:008 Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar.Avgudadyrkan är att dyrka trä,010:009 silverplåt, hämtad från Tarsis,guld, fört ifrån Ufas,arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer.I blått och rött purpurtyg stå de klädda,allasammans blott verk av konstförfarna män.010:010 Men HERREN är en sann Gud,han är en levande Gudoch en evig konung;för hans förtörnelse bävar jorden,och folken kunna icke uthärda hans vrede.
010:011 Så skolen I säga till dem:De gudar som icke hava gjort himmel och jord,de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.010:012 Han har gjort jorden genom sin kraft,han har berett jordens krets genom sin vishet,och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.010:013 När han vill låta höra sin röst,då brusa himmelens vatten,då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;han låter ljungeldar komma med regnoch för vinden ut ur dess förvaringsrum.010:014 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,ty deras gjutna beläten äro lögn,och ingen ande är i dem.010:015 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.010:016 Men sådan är icke han som är Jakobs del;nej, det är han som har skapat allt,och Israel är hans arvedels stam.HERREN Sebaot är hans namn.
010:017 Samlen edert gods och fören det bort ur landet,I som sitten under belägring.010:018 Ty så säger HERREN:Se, denna gång skall jag slunga bortlandets inbyggare;jag skall bereda dem ångest,så att de förnimma det.
010:019 Ve mig, jag är sönderkrossad!Oläkligt är mitt sår.Men jag säger: Ja, detta är min plåga,jag måste bära den!010:020 Mitt tält är förstört,och mina tältstreck äro alla avslitna.Mina barn äro borta,de finnas icke mer;ingen är kvar, som kan slå upp mitt tältoch sätta upp mina tältdukar.010:021 Ty herdarna voro oförnuftiga,de frågade icke efter HERREN;därför hade de ingen framgång,och hela deras hjord blev förskingrad.
010:022 Lyssna, något höres!Se, det nalkas!Ett stort dån kommerfrån nordlandetför att göra Juda städertill en ödemark,till en boning för schakaler.
010:023 Jag vet det, HERRE:människans väg beror ej av henne,det står icke i vandrarens maktatt rätt styra sina steg.010:024 Så tukta mig, HERRElikväl med måtta;icke i din vrede,på det att du ej må göra mig till intet.010:025 Utgjut din förtörnelse över hedningarna,som icke känna dig,och över de släktersom ej åkalla ditt namn.ty de hava uppätit Jakob,ja, uppätit och gjort ände på honom,och hans boning hava de förött.
011:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:011:002 »Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och tillJerusalems invånare;011:003 säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare denman som icke hör detta förbunds ord,011:004 det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut urEgyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röstoch gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen Ivara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,011:005 på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder:att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ocknu har skett.» Och jag svarade och sade: »Ja, amen, HERRE.»
011:006 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer ochpå gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord ochgören efter dem.011:007 Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens landoch sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt ochofta har jag varnat dem och sagt: »Hören min röst»;011:008 men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utanvandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jagock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jagbjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
011:009 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalemsinvånare hava sammansvurit sig.011:010 De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, derassom icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efterandra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus havabrutit det förbund som jag slöt med deras fäder.011:011 Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma överdem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa tillmig, skall jag icke höra dem.011:012 Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropatill de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessaalls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.011:013 Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudarblivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, såmånga altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altarentill att tända offereld åt Baal.
011:014 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någonklagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropatill mig för sin olyckas skull.
011:015 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen,övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer fråndig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.011:016 »Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter», så kalladeHERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp eneld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.011:017 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olyckaöver dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus havabedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereldåt Baal.
011:018 HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det;ja, du lät mig se vad de förehade.011:019 Själv var jag såsom ett menlöst lammsom föres bort till att slaktas;jag visste ej att de förehade anslag mot mig:»Låt oss fördärva trädet med dess frukt,låt oss utrota honom ur de levandes land,så att man icke mer kommer ihåg hans namn.»011:020 Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare,som prövar njurar och hjärta.Så låt mig då få se din hämnd på dem,ty för dig har jag lagt fram min sak.