011:021 Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter dittliv och säga: »Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill döför vår hand»011:022 ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem;deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrarskola dö genom hunger.011:023 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olyckadrabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
012:001 HERRE, om jag vill gå till rätta med dig,så behåller du dock rätten.Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är.Varför går det de ogudaktiga så väl?Varför hava alla trolösa så god lycka?012:002 Du planterar dem, och de slå rot;de växa och bära frukt.Nära är du i deras mun,men fjärran är du från deras innersta.012:003 Men du, HERRE, känner mig;du ser mig och prövarhuru mitt hjärta är mot dig.Ryck dem bort såsom får till att slaktas,och invig dem till en dödens dag.
012:004 Huru länge skall landet ligga sörjande och gräset på marken allestädes förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar förgås för inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa säga: »Han skall icke se vår undergång»
012:005 Om du icke orkar löpai kapp med fotgängare,huru vill du då taga upptävlan med hästar?Och om du nu känner dig tryggi ett fredligt land,huru skall det gå digbland Jordanbygdens snår?012:006 Se, till och med dina bröderoch din faders husäro ju trolösa mot dig;till och med dessa ropamed full halsbakom din rygg.Du må icke tro på dem,om de ock tala vänligt till dig.
012:007 Jag har övergivit mitt hus,förskjutit min arvedel;det som var kärast för min själlämnade jag i fiendehand.012:008 Hon som är min arvedel blev mot migsåsom ett lejon i skogen;hon har höjt sin röst mot mig,därför har jag fattat hat till henne.012:009 Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel—då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor.Upp, samlen tillhopa alla markens djur,och låten dem komma för att äta!
012:010 Herdar i mängd fördärva min vingårdoch förtrampa min åker;de göra min sköna åkertill en öde öken.Man gör den till en ödemark;012:011 sörjande och öde ligger den framför mig.Hela landet ödelägges,ty ingen finnes, som vill akta på.012:012 Över alla höjder i öknenrycka förhärjare fram,ja, HERRENS svärd förtär allt,från den ena ändan av landet till den andra;intet kött kan finna räddning.012:013 De hava sått vete,men skördat tistel;de hava mödat sig fåfängt.Ja, I skolen komma på skam med eder grödaför HERRENS glödande vredes skull.
012:014 Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på denarvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall ryckadem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifråndem.012:015 Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag återförbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och entill sin arvedel och var och en till sitt land.012:016 Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vidmitt namn: »Så sant HERREN lever», likasom de förut lärde mittfolk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mittibland mitt folk.012:017 Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka ochförgöra det folket, säger HERREN.
013:001 Så sade HERREN till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel,och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma ivatten.»013:002 Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satteden omkring mina länder.013:003 Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade:013:004 »Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dinaländer, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i enstenklyfta.»013:005 Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hadebjudit mig.013:006 Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp ochgå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöddig gömma där.»013:007 Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtadefram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördelnvar fördärvad, så att den icke mer dugde till något.
013:008 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:013:009 Så säger HERREN: På samma sätt skall jag sända fördärv överJudas och Jerusalems stora högmod.013:010 Detta onda folk, som icke vill höra mitt ord, utan vandrar isitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar ochtillbeder dem, det skall bliva såsom denna gördel vilken ickeduger till något.013:011 Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder,så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig tillmig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och blivamig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.
013:012 Säg därför till dem detta ord: Så säger HERREN, Israels Gud:Alla vinkärl äro till för att fyllas med vin. Och när de då sägatill dig: »Skulle vi icke veta att alla vinkärl äro till för attfyllas med vin?»,013:013 så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla detta landsalla inbyggare, konungarna som sitta på Davids tron, ochprästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare, så attde bliva druckna.013:014 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder ochbarn, säger HERREN. Jag skall icke hava någon misskund, ickeskona och icke förbarma mig, så att jag avstår från att fördärvadem.
013:015 Hören och lyssnen härtill, varen icke övermodiga;ty HERREN har talat.013:016 Given HERREN, eder Gud, ära,förrän han låter mörkret komma,och förrän edra fötter snubbla på bergen,när det skymmer;ty det ljus I förbiden skall han byta i dödsskuggaoch göra till töcken.
013:017 Men om I icke hören härpå,så måste min själ i lönndom sörja ver sådant övermod,och mitt öga måste bitterligen gråta och flyta i tårar,därför att HERRENS hjord då bliver bortförd i fångenskap.
013:018 Säg till konungen och konungamodern:Sätten eder lågt ned,ty den härlighetens krona som prydde edert huvudhar fallit av eder.013:019 Städerna i Sydlandet äro tillslutna,och ingen finnes, som öppnar dem;hela Juda är bortfört i fångenskap,ja, bortfört helt och hållet.
013:020 Lyften upp edra ögon och senhuru de komma norrifrån.Var är nu hjorden som var dig given,den hjord som var din ära?013:021 Vad vill du säga, när han sättertill herrar över dig mänsom du själv har lärt att kommatill dig såsom älskare?Skulle du då icke gripas av våndasåsom en kvinna i barnsnöd?013:022 Men om du säger i ditt hjärta:»Varför har det gått mig så?»,så vet: for din stora missgärnings skull blevditt mantelsläp upplyftoch dina fötter nesligt blottade.
013:023 Kan väl en etiopier förvandla sin hudeller en panter sina fläckar?Då skullen också I kunna göra något gott,I som ären så övade i ondska.013:024 Välan, jag vill förskingra dem såsom stråsom far bort för öknens vind.013:025 Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig,säger HERREN,därför att du har förgätit migoch förlitat dig på lögn.013:026 Därför skall jag ock draga uppditt mantelsläp över ditt ansikte,så att man får se din skam.013:027 Din otukt, ditt vrenskande,ditt skändliga otuktsväsen—på höjderna, på fältethar jag sett dina styggelser.Ve dig, Jerusalem!Du kommer icke att bliva ren—på huru lång tid ännu?
014:001 Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.
014:002 Juda ligger sörjande,dess portar äro förfallna,likasom i sorgdräktluta de mot jorden,och ett klagorop stigerupp från Jerusalem.014:003 Stormännen därsända de små efter vatten,men när de komma till dammarna,finna de intet vatten;de måste vända tillbakamed tomma kärl.De stå där med skam och blygdoch måste hölja över sina huvuden.014:004 För markens skull, som ligger vanmäktig,därför att intet regn faller på jorden,stå åkermännen med skamoch måste hölja över sina huvuden.014:005 Ja, också hinden på fältetövergiver sin nyfödda kalv,därför att intet grönt finnes014:006 Och vildåsnorna stå på höjdernaoch flämta såsom schakaler;deras ögon försmäkta,därför att gräset är borta.
014:007 Om än våra missgärningarvittna emot oss,så hjälp dock, HERRE,för ditt namns skull.Ty vår avfällighet är stor;mot dig hava vi syndat.014:008 Du Israels hoppdess frälsare i nödens tid,varför är du såsom en främling i landet,lik en vägfarande som slår upp sitt tältallenast för en natt?014:009 Varför är du lik en rådlös man,lik en hjälte som icke kan hjälpa?Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,och vi äro uppkallade efter ditt namn;så övergiv oss då icke.
014:010 Så säger HERREN om detta folk:
På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.
014:011 Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott fördetta folk.014:012 Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och omde än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag tilldem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd ochpest.014:013 Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: Iskolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffaeder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»014:014 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn;jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning ellertalat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt taloch sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.014:015 Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn,fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd ochhungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd ochhunger skola dessa profeter förgås.014:016 Och folket som de profetera för, både män och hustrur, bådesöner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator,slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jagskall utgjuta deras ondska över dem.014:017 Men du skall säga till dem detta ord:
Mina ögon flyta i tårarnatt och dagoch få ingen ro,ty jungfrun, dottern mitt folkhar drabbats av stor förstöring,av ett svårt och oläkligt sår.014:018 Om jag går ut på marken,se, då ligga där svärdsslagna män;och kommer jag in i staden,så mötes jag där av hungerns plågor.Ja, både profeter och prästernödgas draga från ort till ort,till ett land som de icke känna.
014:019 Har du då alldeles förkastat Juda?Har din själ begynt försmå Sion?Eller varför har du slagit oss så,att ingen kan hela oss?Vi bida efter frid,men intet gott kommer,efter en tid då vi skulle bliva helade,men se, förskräckelse kommer.014:020 HERRE, vi känna vår ogudaktighet,våra fäders missgärning,ty vi hava syndat mot dig.014:021 För ditt namns skull,förkasta oss icke,låt din härlighets tronej bliva föraktad;kom ihåg ditt förbund med oss,och bryt det icke.014:022 Finnas väl bland hedningarnasfåfängliga avgudarsådana som kunna giva regn?Eller kan himmelen av sig självlåta regnskurar falla?Är det icke dig,HERRE, vår Gud,som vi måste förbida?Det är ju dusom har gjort allt detta.
015:001 Men HERREN sade till mig; Om än Mose och Samuel trädde införmig, så skulle min själ dock icke vända sig till detta folk.Driv dem bort ifrån mitt ansikte och låt dem gå.015:002 Och om de fråga dig: »Vart skola vi gå?», så skall du svara dem:Så säger HERREN: I pestens våld den som hör pesten till, isvärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den somhör hungern till, i fångenskapens våld den som hör fångenskapentill.015:003 Fyra slags hemsökelser skall jag låta komma över dem, sägerHERREN: svärdet, som skall dräpa dem, hundarna, som skola släpabort dem, himmelens fåglar och vilddjuren på marken, som skolaäta upp och fördärva dem.015:004 Och jag skall göra dem till en varnagel för alla riken påjorden, till straff för det som Manasse, Hiskias son, Judakonung, har gjort i Jerusalem.
015:005 Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,och vem kan ömka dig,och vem kan vilja komma för att frågaom det står väl till med dig?015:006 Du själv försköt mig, säger HERREN;du gick din väg bort.Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig;jag hade tröttnat att förbarma mig.015:007 Ja, jag kastade dem med kastskovelvid landets portar,jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk,då de ej ville vända om från sina vägar.015:008 Deras änkor blevo genom migtalrikare än sanden i havet;över mödrarna till deras ungalät jag förhärjare kommamitt på ljusa dagen;plötsligt lät jag ångest och förskräckelsefalla över dem.015:009 Om en moder än hade sju söner,måste hon dock giva upp andan i sorg;hennes sol gick ned, medan det ännu var dag,hon måste bliva till skam och blygd.Och vad som är kvar av dem skalljag giva till prisåt deras fienders svärd, säger HERREN
015:010 »Ve mig, min moder, att du har fött mig, mig som är till kiv och träta för hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har någon behövt ockra på mig; likväl förbanna de mig alla.»
015:011 Men HERREN svarade: »Sannerligen, jag skall styrka dig och låtadet gå dig väl. Sannerligen, jag skall så göra, att dina fienderkomma och bönfalla inför dig i olyckans och nödenstid.015:012 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?»—015:013 Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, ochdet utan betalning, till straff för allt vad du har syndat ihela ditt land.015:014 Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som duicke känner. Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall detbrinna.
015:015 HERRE, du vet det.Tänk på mig och låt dig vårda om mig,och skaffa mig hämnd på mina förföljare;tag mig icke bort, du som är långmodig.Betänk huru jag bär smälek för din skull015:016 När jag fick dina ord, blevo de min spis,ja, dina ord blevo för migmitt hjärtas fröjd och glädje;ty jag är uppkallad efter ditt namn,HERRE, härskarornas Gud.015:017 Jag har icke suttit i gycklares samkvämoch förlustat mig där;för din hands skull har jag måst sitta ensam,ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.015:018 Varför skall jag då plågas så oavlåtligt,och varför är mitt sår så ohelbart?Det vill ju icke läkas.Ja, du bliver för mig såsom en försinande bäck,så som ett vatten som ingen kan lita på.
015:019 Därför säger HERREN så:Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma återoch bliva min tjänare.Och om du frambär ädel metall utan slagg,så skall du få tjäna mig såsom mun.Dessa skola då vända åter till dig,men du skall icke vända åter till dem.015:020 Och jag skall göra dig inför detta folktill en fast kopparmur,så att de icke skola bliva dig övermäktiga,om de vilja strida mot dig;ty jag är med dig och vill frälsa digoch vill hjälpa dig, säger HERREN.015:021 Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våldoch skall förlossa dig ur våldsverkarnas hand.
016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:016:002 Du skall icke taga dig någon hustru eller skaffa dig några söneroch döttrar på denna plats.016:003 Ty så säger HERREN om de söner och döttrar som bliva I födda pådenna plats, och om mödrarna som hava fött dem, och om fädernasom hava avlat dem i detta land:016:004 Av svåra sjukdomar skola de dö; man skall icke hålla dödsklaganefter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel påmarken. Och genom svärd och hunger skola de förgås, och derasdöda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markensdjur. I
016:005 Ty så säger HERREN: Du skall icke gå in i något sorgehus ochicke begiva dig åstad för att hålla dödsklagan, ej heller ömkadem; ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, sägerHERREN, ja, min nåd och barmhärtighet.016:006 Och både stora och små skola dö i detta land, utan att blivabegravna; och man skall icke hålla dödsklagan efter dem, ochingen skall för deras skull rista märken på sig eller raka sitthuvud.016:007 Man skall icke bryta bröd åt någon, för att trösta honom isorgen efter en död, och icke giva någon tröstebägaren attdricka, när han har förlorat fader eller moder.016:008 Och i gästabudshus skall du icke heller gå in för att sitta meddem och äta och dricka.016:009 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inför edra ögon, ochmedan I ännu leven, skall jag på denna plats göra slut påfröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud. I
016:010 När du nu förkunnar alla dessa ord för detta folk och de dåfråga dig: »Varför har HERREN uttalat över oss all denna storaolycka? Och vari består den missgärning och synd som vi havabegått mot HERREN, vår Gud?»,016:011 då skall du svara dem: »Jo, edra fäder övergåvo mig, sägerHERREN, och följde efter andra gudar och tjänade och tillbådodem; ja, mig övergåvo de och höllo icke min lag.016:012 Och I själva haven gjort ännu mer ont, än edra fäder gjorde; tyse, I vandren var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet, och Iviljen icke höra mig.016:013 Därför skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ettland son varken I eller edra fäder haven känt, och där Skolen Ifå tjäna andra gudar både dag och natt; ty jag skall icke havanågon misskund med eder.»
016:014 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke merskall säga: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barnupp ur Egyptens land»,016:015 utan: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn uppur nordlandet, och ur alla andra länder till vilka han hadedrivit dem bort.» Ty jag skall föra dem tillbaka till derasland, det som jag gav åt deras fäder.016:016 Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, ochde skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud eftermånga jägare, och de skola jaga dem ned från alla berg och allahöjder och ut ur stenklyftorna.016:017 Ty mina ögon äro riktade på alla deras vägar; de kunna ickegömma sig för mitt ansikte och deras missgärning är icke fördoldför mina ögon.016:018 Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för derasmissgärning och synd, för att de hava oskärat mitt land, i detatt de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga ochskändliga avgudars döda kroppar.
016:019 HERRE, du min starkhet och mitt värn,du min tillflykt på nödens dag,till dig skola hedningarna kommafrån jordens ändar och skola säga:»Allenast lögn hava våra fäder fått i arv.fåfängliga avgudar, av vilka ingen kan hjälpa.016:020 Kan väl en människa göra sig gudar?Nej, de gudarna äro inga gudar.016:021 Därför vill jag nu denna gång låta dem förnimma det,jag vill låta dem känna min hand och min makt,för att de må veta att mitt namn är HERREN.
017:001 Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; denär inristad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,017:002 så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar kommaihåg sina altaren och Aseror.017:003 Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skalljag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straffför vad du har syndat i hela ditt land.017:004 Och du skall nödgas avstå—och detta genom din egen förskyllan—från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låtadig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I havenupptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.
017:005 Så säger HERREN:Förbannad är den mansom förtröstar på människoroch sätter kött sig till armoch med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.017:006 Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarkenoch skall icke få se något gott komma,utan skall bo på förbrända platser i öknen,i ett land med salthedar, där ingen bor.
017:007 Men välsignad är den mansom förtröstar på HERREN,den som har HERREN till sin förtröstan.017:008 Han är lik ett träd som är planterat vid vatten,och som sträcker ut sina rötter till bäcken;ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke,utan bevarar sina löv grönskande;och om ett torrt år kommer, så sörjer det ickeoch upphör ej heller att bara frukt.
017:009 Ett illfundigt och fördärvat tingär hjärtat framför allt annat;vem kan förstå det?017:010 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtatoch prövar njurarna,och giver så åt var och en efter hans vägar,efter hans gärningars frukt.
017:011 Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.
017:012 En härlighetens tron,en urgammal höjdär vår helgedoms plats.017:013 HERREN är Israels hopp;alla som övergiva dig komma på skam.de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden;ty de hava övergivit HERREN,källan med det friska vattnet.
017:014 Hela du mig, HERRE, så varde jag helad;fräls mig du, så varder jag frälst.Ty du är mitt lov.
017:015 Se, dessa säga till mig:»Vad bliver av HERRENS ord?Må det fullbordas!»017:016 Det är ju så, att jag ej har undandragit migherdekallet i din efterföljd,och fördärvets daghar jag icke åstundat;du vet det själv.Vad mina läppar hava uttalat,det har talats inför ditt ansikte.017:017 Så bliv då icketill skräck för mig;du som är min tillflyktpå olyckans dag.017:018 Låt dem som förfölja migkomma på skam,men låt icke migkomma på skam;låt dem bliva förfärade,men låt ej mig bliva förfärad.Låt en olycksdag komma över dem,och krossa dem i dubbelt mått.
017:019 Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig iMenighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan iJerusalems alla andra portar;017:020 och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med helaJuda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessaportar.017:021 Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att påsabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genomJerusalems portar.017:022 Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, ochgören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,såsom jag bjöd edra fäder,017:023 fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan vorohårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.017:024 Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagenicke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgensabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,017:025 då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tronfå draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar,följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; ochdenna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.017:026 Och från Juda städer, från Jerusalems omnejd och från Benjaminsland, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man kommaoch frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse ochframbära lovoffer till HERRENS hus.017:027 Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att ickebära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, dåskall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtäraJerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.
018:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade018:002 »Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dighöra mina ord.»018:003 Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagenmed arbete på krukmakarskivan.018:004 Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leretmisslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde däravett annat kärl så, som han ville hava det gjort.018:005 Och HERRENS ord kom till mig han sade:018:006 Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsomdenne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är ikrukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.018:007 Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag villupprycka, nedbryta och förgöra det;018:008 men om då det folket omvänder sig från det onda väsende motvilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hadetänkt att göra dem.018:009 En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag villuppbygga och plantera det;018:010 men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst,så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.018:011 Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så sägerHERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnetett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin ondaväg, och bättren edert leverne och edert väsende.018:012 Men de skola svara: »Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa varaegna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.
018:013 Därför säger HERREN så:
Frågen efter bland hednafolkenom någon har hört något sådant.Alltför gruvliga tinghar jungfrun Israel bedrivit.018:014 Övergiver då Libanons snösin upphöjda klippa,eller sina de friska vatten ut,som strömma ifrån fjärran,018:015 eftersom mitt folk förgäter migoch tänder offereld åt avgudar?Se, av dem skola de bringas på fall,när de gå sin gamla stråtoch vandra på villostigar,på obanade vägar.018:016 Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad,för begabberi evinnerligen;alla som gå där fram skola häpnaoch skaka huvudet.018:017 Såsom en östanvind skall jag förskingra dem,när fienden kommer;jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,på deras ofärds dag.
018:018 Men de sade: »Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med råd, ej heller profeterna med förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi behöva alls icke akta på vad han säger.»
018:019 HERRE, akta du på mig,och hör rad mina motståndare tala.018:020 Skall man få vedergälla gott med ont,eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv?Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikteför att mana gott för dem,till att avvända från dem din vrede.018:021 Därför må du överlämna deras barn åt hungersnödenoch giva dem själva till pris åt svärdet,så att deras hustrur bliva barnlösa och änkor,deras män dräpta av pesten,och deras ynglingar slagna med svärd striden.018:022 Må klagorop höras från deras hus,i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.Ty de hava grävt en grop för att fånga mig,och snaror hava de lagt ut för mina fötter.018:023 Men du, HERRE, känneralla deras mordiska anslag mot mig;så må du då icke förlåta dem deras missgärningeller utplåna deras synd ur din åsyn.Må de bringas på fall inför dig;ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.
019:001 Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren;och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldstebland prästerna,019:002 och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framförLerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala tilldig.019:003 Du skall säga: »Hören HERRENS ord, I Juda konungar och IJerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att detskall genljuda i öronen på var och en som får höra det.019:004 Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utandär tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva ellerderas fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de havauppfyllt denna plats med oskyldigas blod,019:005 och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn ield, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit ellertalat om eller ens tänkt mig något sådant,019:006 se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke merskall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan'Dråpdalen'.019:007 Och då skall jag på denna plats göra om intet Judas ochJerusalems råd, och jag skall låta dem falla för deras fienderssvärd och för de mäns hand, som stå efter deras liv och jagskall giva deras döda kroppar till mat åt himmelens fåglar ochmarkens djur.019:008 Och jag skall göra denna stad till ett föremål för häpnad ochbegabberi; alla som gå där från skola häpna och vissla vidtanken på alla dess plågor.019:009 Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött,ja, den ene skall nödgas äta den andres kött. I sådan nöd ochsådant trångmål skola de komma genom sina fiender och genom demsom stå efter deras liv.»
019:010 Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gåttmed dig,019:011 och du skall säga till dem: »Så säger HERREN Sebaot: Jag skallsönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slårsönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen;och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan platsfinnes att begrava på.019:012 Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dessinvånare; jag skall göra denna stad lik Tofet.019:013 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skolabliva såsom Tofetplatsen, ja, alla de hus på vilkas tak man hartänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickofferåt andra gudar.»019:014 När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit HERREN hade sänthonom för att profetera, ställde han sig i förgården tillHERRENS hus och sade till allt folket:019:015 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad medalla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jaghar beslutit över den—detta därför att de hava varithårdnackade och icke velat höra mina ord.»
020:001 Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman iHERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,020:002 lät han hudflänga profeten Jeremia och satte honom i stocken iÖvre Benjaminsporten till HERRENS hus.020:003 Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken,sade Jeremia till honom: »Pashur är icke det namn varmed HERRENbenämner dig, utan Magor-Missabib;020:004 ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl fördig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sinafienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva iden babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort tillBabel och dräpa dem med svärd.020:005 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess godsoch alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skalljag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sittbyte och taga det och föra det till Babel.020:006 Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo iditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dö, och därskall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dinavänner, för vilka du har profeterat lögn.»
020:007 Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas;du grep mig och blev mig övermäktig.Så har jag blivit ett ständigt åtlöje;var man bespottar mig.020:008 Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga;jag måste ropa över våld och förtryck,ty HERRENS ord har blivit migtill smälek och hån beständigt.020:009 Men när jag sade: »Jag vill icke tänka på honomeller vidare tala i hans namn»,då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld,instängd i mitt innersta;jag mödade mig med att uthärda den,men jag kunde det icke.020:010 Ty jag hör mig förtalas av många;skräck från alla sidor!»Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honom!»Alla som hava varit mina vännervakta på att jag skall falla:»Kanhända skall han låta locka sig,så att vi bliva honom övermäktigaoch få taga hämnd på honom.»020:011 Men HERREN är med migsåsom en väldig hjälte;därför skola mina förföljare komma på falloch intet förmå.Ja, de skola storligen komma på skam,därför att de ej hade förstånd;de skola drabbas av en evig blygd,som icke skall varda förgäten020:012 Ty HERREN Sebaot prövar med rättfärdighet,han ser njurar och hjärta.Så skall jag då få se din hämnd på dem,ty för dig har jag lagt fram min sak.020:013 Sjungen till HERRENS ära,loven HERREN;ty han räddar den fattiges självur de ondas hand.
020:014 Förbannad vare den dagpå vilken jag föddes;utan välsignelse blive den dagdå min moder födde mig.020:015 Förbannad vare den mansom förkunnade för min fader: »Ettgossebarn är dig fött»,och så gjorde honom stor glädje.020:016 Gånge det den mannen såsom det gick de städersom HERREN omstörtade utan förbarmande.Må han få höra klagorop om morgonenoch härskri om middagen.020:017 därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet,så att min moder fick bliva min gravoch hennes liv vara havande för evigt.020:018 Varför kom jag ut ur moderlivetoch fick se olycka och bedrövelse,så att mina dagar måste försvinna i skam?
021:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när konungSidkia sände till honom Pashur, Malkias son, och prästenSefanja, Maasejas son, och lät säga:021:002 »Fråga HERREN för oss, då nu Nebukadressar, konungen i Babel,har angripit oss; kanhända vill HERREN handla med oss i enlighetmed alla sina förra under, så att denne lämnar oss i fred.021:003 Jeremia svarade dem:
Så skolen I säga till Sidkia:021:004 Så säger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilkaI utanför muren striden mot konungen i Babel och kaldéerna, sombelägra eder, dem skall jag vända om och skall famla dem inne idenna stad.021:005 Och jag skall själv strida mot eder med uträckt hand och starkarm, vrede och harm och stor förtörnelse.021:006 Och jag skall slå dem som bo i denna stad, både människor ochdjur; i svår pest skola de dö.021:007 Och därefter, säger HERREN, skall jag låta Sidkia, Juda konung,och hans tjänare och folket, dem som i denna stad äro kvar efterpesten svärdet och hungersnöden, falla i Nebukadressars, denbabyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mänshand, som stå efter deras liv. Och han skall slå dem medsvärdsegg; han skall icke skona dem och icke hava någon misskundeller något förbarmande.021:008 Och till detta folk skall du säga Så säger HERREN: Se, jagförelägger eder vägen till livet och vägen till döden.021:009 Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svärdeller hunger eller pest, men den som går ut och giver sig åtkaldéerna, som belägra eder, han skall få leva och vinna sittliv såsom ett byte.021:010 Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till dess olyckaoch icke till dess lycka, säger HERREN. Den skall bliva given iden babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den ield.
021:011 Och till Juda konungs hus skall du säga: Hören HERRENS ord:021:012 I av Davids hus, så säger HERREN: »Fällen var morgon rätt dom,och rädden den plundrade ur förtryckarens hand, för att icke minvrede må bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kanutsläcka den»—detta för deras onda väsendes skull.
021:013 Se, jag skall vända mig mot dig, du som bor i dalen, dubergfäste på slätten, säger HERREN, ja, mot eder som sägen: »Vemkan falla över oss, och vem kan tränga in i våra boningar?»021:014 Jag skall hemsöka eder efter edra gärningars frukt, sägerHERREN. Ja, jag skall tända upp en eld i deras skog, och denskall förtära allt där runt omkring.
022:001 Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala därföljande ord;022:002 säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron,hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genomdessa portar.022:003 Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden denplundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, denfaderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjutenicke oskyldigt blod på denna plats.022:004 Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma attsitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus,på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.022:005 Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv,säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.022:006 Ty så säger HERREN om Juda konungs hus:
Väl är du för mig såsom ett Gilead,såsom Libanons topp;men jag skall sannerligen göra dig till en öken,till obebodda städer.022:007 Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig,var och en med sina vapen,och de skola hugga ned dina väldiga cedraroch kasta dem i elden
022:008 Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall frågavarandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»022:009 Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds,förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»
022:010 Gråten icke över en död man,och ömken honom icke;men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort,ty han skall icke mer komma tillbakaoch återse sitt fädernesland.
022:011 Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blevkonung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifråndenna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,022:012 utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, därskall han dö; detta land skall han icke mer få återse.
022:013 Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighetoch dina salar med orätt,du som låter din nästa arbeta för intetoch icke giver honom hans lön,022:014 du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort husmed rymliga salar»,och så gör åt dig vida fönsteroch belägger huset med cederträoch målar det rött med dyrbar färg!022:015 Kallar du det att vara konung,att du ävlas med att bygga cederhus?Din fader åt ju och drack,dock övade han rätt och rättfärdighet;och då gick det honom väl.022:016 Han skaffade den betryckte och fattige rätt;och då gick det väl.Är icke detta att känna mig?säger HERREN.022:017 Men dina ögon och ditt hjärtastå allenast efter vinningoch efter att utgjuta den oskyldiges blodoch att öva förtryck och våld.
022:018 Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung:
Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa:»Ack ve, min broder! Ack ve, syster!»Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa:»Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»022:019 Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas;han skall släpas ut och kastas bort,långt utanför Jerusalems portar.
022:020 Stig upp på Libanon och ropa,häv upp din röst i Basan,och ropa från Abarim,ty alla dina älskare äro krossade.022:021 Jag talade till dig, när det gick dig väl,men du sade: »Jag vill icke höra.»Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom,att du icke har velat höra min röst.022:022 Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde,och dina älskare måste gå i fångenskap.Ja, då skall du komma på skam och få blygasför all din ondskas skull.022:023 Du som bor på Libanon,du som har ditt näste i cedrarna,huru skall du icke jämra dig,när vånda kommer över dig,ångest lik en barnaföderskas!
022:024 Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skullejag dock rycka dig därifrån.022:025 Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv,och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen iNebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernashand.022:026 Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slungabort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolenI dö.022:027 Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola deicke få vända åter.
022:028 Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ettvärdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, hanoch hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de ickehava känt?022:029 O land, land, land, hör HERRENS ord!022:030 Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom enman som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hansavkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davidstron och i framtiden råda över Juda.
023:001 Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord!säger HERREN.023:002 Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som föra mittfolk i bet: Det är I som haven förskingrat mina får och drivitbort dem och underlåtit att söka deras bästa. Men se, nu skalljag hemsöka eder för edert onda väsendes skull, säger HERREN.023:003 Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla deländer till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra demtillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsammaoch föröka sig.023:004 Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem ibet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas ochskola icke mer drabbas av hemsökelse, säger HERREN.
023:005 Se, dagar skola komma, säger HERREN,då jag skall låta en rättfärdig telninguppstå åt David.Han skall regera såsom konung och hava framgång,och han skall skaffa rättoch rättfärdighet på jorden.023:006 I hans dagar skall Juda varda frälstoch Israel bo i trygghet;och detta skall vara det namn han skall få:HERREN vår rättfärdighet.
023:007 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke merskall säga: »Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barnupp ur Egyptens land»,023:008 utan: »Så sant HERREN lever, han som har fört upp Israels hussläkt och hämtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra ländertill vilka jag hade drivit dem bort.» Och så skola de få bo isitt land.
023:009 Om profeterna.
Mitt hjärta vill brista i mitt bröst,alla ben i min kropp äro vanmäktiga.Jag är såsom en drucken man,en man överväldigad av vin,inför HERREN och inför hans heliga ord.023:010 Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare,under förbannelse ligger landet sörjande,och betesmarkerna i öknen äro förtorkade;man hastar till vad ont äroch har sin styrka i orättrådighet.023:011 Ty både profeter och präster äro gudlösa;ända inne i mitt hus har jag mött deras ondska, säger HERREN.023:012 Därför skall deras väg bliva för demsåsom en slipprig stig i mörkret,de skola på den stöta emot och falla.Ty jag vill låta olycka drabba dem,när deras hemsökelses är kommer, säger HERREN.023:013 Väl såg jag ock hos Samarias profetervad förvänt var;de profeterade i Baals namnoch förde mitt folk Israel vilse.023:014 Men hos Jerusalems profeterhar jag sett de gruvligaste ting:de leva i äktenskapsbrott och fara med lögn;de styrka modet hos dem som göra ont,så att ingen vill omvända sig från sin ondska.De äro alla för mig såsom Sodom, och stadens invånare såsomGomorras.
023:015 Därför säger HERREN Sebaot så om profeterna:
Se, jag skall giva dem malört att äta och gift att dricka, ty från profeterna i Jerusalem har gudlöshet gått ut över hela landet.
023:016 Så säger HERREN Sebaot: Hören icke på de profeters ord, somprofetera för eder, ty de bedraga eder; sina egna hjärtans synertala de, icke vad som kommer från HERRENS mun.023:017 De säga alltjämt till dem som förakta mig: »HERREN har så talat:Det skall gå eder väl.» Och till var och en som vandrar i sitthjärtas hårdhet säga de: »Ingen olycka skall komna över eder.»023:018 Vilken av dem har då fått tillträde till HERRENS råd, så att hankan förnimma och höra hans ord? Och vilken har aktat på hansord och lyssnat därtill?
023:019 Se, en stormvind från HERREN är här,hans förtörnelse bryter fram,en virvlande storm!Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.023:020 Och HERRENS vrede skall icke upphöra,förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar;i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det.
023:021 Jag sände icke dessa profeter, utan själva lupo de åstad; jagtalade icke till dem, utan själva profeterade de.023:022 Om de verkligen hade tillträde till mitt råd, så borde deförkunna mina ord för mitt folk och förmå dem att vända om frånsin onda väg och sitt onda väsende.023:023 Ar jag väl en Gud allenast på nära håll, säger HERREN, och ickeen Gud också i fjärran?023:024 Eller skulle någon kunna gömma sig på ett så lönnligt ställe attjag icke skulle se honom? säger HERREN. Är jag icke den somuppfyller himmel och jord? säger HERREN.023:025 Jag har hört vad profeterna säga, de som profetera lögn i mittnamn; de säga: »Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.»023:026 Huru länge skall detta vara? Hava de något i sinnet, dessaprofeter som profetera lögn, och som äro profeter genom sinaegna hjärtans svek,023:027 dessa som tänka att de genom sina drömmar; dem som de förtäljaför varandra, skola komma mitt folk att förgäta mitt namn,likasom deras fäder glömde mitt namn för Baal?023:028 Den profet som har haft en dröm, han må förtälja sin dröm; menden som bar undfått mitt ord, han må tala mitt ord isanning. Vad har halmen att skaffa med säden? säger HERREN.023:029 Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammaresom krossar sönder klippor?023:030 Se, därför skall jag komma över profeterna, säger HERREN, dessasom stjäla mina ord, den ene från den andre;023:031 ja, jag skall komma över profeterna, säger HERREN, dessa somframbära sin egen tungas ord, men säga: »Så säger HERREN.»023:032 Ja, jag skall komma över dem som profetera lögndrömmar, sägerHERREN, och som, när de förtälja dem, föra mitt folk vilse medsina lögner och sin stortalighet, fastän jag icke har sänt demeller givit dem något uppdrag, och fastän de alls icke kunnahjälpa detta folk, säger HERREN.
023:033 Om nu detta folk eller en profet eller en präst gör dig dennafråga: »Vad förkunnar HERRENS tunga?», så skall du säga till demvad som är den verkliga »tungan», och att jag därför skallkasta eder bort, säger HERREN.023:034 Och den profet eller den präst eller den av folket, som säger»HERRENS tunga», den mannen och hans hus skall jag hemsöka.023:035 Nej, så skolen I fråga varandra och säga eder emellan: »Vad harHERREN svarat?», eller: »Vad har HERREN talat?»023:036 Men Om HERRENS »tunga» mån I icke mer orda; ty en tunga skall dåvars och ens eget ord bliva för honom, eftersom I förvänden denlevande Gudens, HERRENS Sebaots, vår Guds, ord.023:037 Så skall du säga till profeten: »Vad har HERREN svarat dig?»,eller: vad har HERREN talat?»023:038 Men om I sägen »HERRENS tunga», då säger HERREN så: »Eftersom Isägen detta ord 'HERRENS tunga', fastän jag har sänt bud tilleder och låtit säga: I skolen icke säga 'HERRENS tunga',023:039 därför skall jag nu alldeles förgäta eder och kasta eder bortifrån mitt ansikte, med den stad som jag har givit åt eder ochedra fäder.023:040 Och jag skall låta en evig smälek komma över eder, och en evigblygd, som icke skall varda förgäten.»
024:001 HERREN lät mig se följande syn: Jag fick se två korgar med fikonuppställda framför HERRENS tempel; och det var efter det attNebukadressar, konungen i Babel, hade fört bort ifrån JerusalemJekonja, Jojakims son, konungen i Juda, så ock Juda furstar,jämt timmermännen och smederna, och låtit dem komma till Babel.024:002 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sådana som fikonifrån förstlingsskörden äro; och i de andra korgen funnos mycketusla fikon, så usla att de icke kunde ätas.024:003 Och HERREN sade till mig: »Vad ser du, Jeremia?» Jag svarade»Fikon; och de goda fikonen är mycket goda, men de usla fikonenäro mycket usla, så usla att de icke kunna ätas.»
024:004 Och HERRENS ord kom till mig han sade:024:005 Så säger HERREN, Israels Gud: Såsom man med välbehag ser på degoda fikonen, så vill jag med välbehag se till de bortförda avJuda, dem som jag från denna plats har sänt bort till kaldéernasland.024:006 Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta demkomma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och ickeslå ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.024:007 Och jag skall giva dem hjärtan till att känna att jag är HERREN;och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty deskola omvända sig till mig av allt sitt hjärta.024:008 Men såsom man gör med usla fikon, som äro så usla att de ickekunna ätas, likaså, säger HERREN, skall jag göra med Sidkia,Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,ja, både med dem som hava blivit kvar här i landet och med demsom hava bosatt sig i Egyptens land.024:009 På alla orter dit jag fördriver dem skall jag göra dem till envarnagel och en skräckbild för alla riken jorden, till ensmälek, till ett ordspråk och en visa, och till ett exempel somman nämner, när man förbannar.024:010 Och jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, tilldess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit åt democh deras fäder.
025:001 Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, iJojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilketvar Nebukadressars, den babyloniske konungens, förstaregeringsår.025:002 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk ochtill alla Jerusalems invånare; han sade:
025:003 Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonderegeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, harHERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta hartalat till eder, haven I icke velat höra.025:004 Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sinatjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edraöron till att höra,025:005 när de sade: »Vänden om, var och en från sin onda väg och sittonda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i detland som HERREN har givit åt eder och edra fäder.025:006 Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen ochtillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk,på det att jag icke må låta olycka komma över eder.025:007 I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden Imig genom edra händers verk, eder själva till olycka.
025:008 Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra minaord,025:009 därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar,säger HERREN, och skall sända bud till min tjänareNebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem kommaöver detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken härrunt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göradem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta derasland bliva ödemarker för evärdlig tid.025:010 Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på ropför brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus frånlampa.025:011 Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessafolk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.
025:012 Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen iBabel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, ochhemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark förevärdlig tid.025:013 Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jaghar talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vadJeremia har profeterat mot alla dessa folk.025:014 Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sigunderdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningaroch deras händers verk.
025:015 Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: »Tag denna kalk medvredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jagsänder dig att dricka därur.025:016 Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärdkommer, som jag skall sända ibland dem.»025:017 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk attdricka, till vilka HERREN sände mig,025:018 nämligen Jerusalem med Juda städer och med dess konungar ochfurstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ettföremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som mannämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett;025:019 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstaroch allt hans folk,025:020 så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och allakonungar i filistéernas land, både Askelon och Gasa och Ekronoch kvarlevan i Asdod;025:021 vidare Edom, Moab och Ammons barn;025:022 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon ochkonungarna i kustländerna på andra sidan havet;025:023 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hår;025:024 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebsfolk, som bo i öknen,025:025 så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och allakonungar i Medien,025:026 slutligen alla konungar i nordlandet—både dem som bo nära ochdem som bo fjärran, den ene såväl som den andre—och allaövriga riken i världen, utöver jordens yta. Och Sesaks konungskall dricka efter dem.