025:027 Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkullutan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, somjag skall sända bland eder.—025:028 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, såsäg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka.025:029 Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jagbegynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, Iskolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärdmot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.
025:030 Och du skall profetera för dem allt detta och säga till dem:
HERREN upphäver ett rytande från höjdenoch från sin heliga boning låter han höra sin röst;ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängdoch höjer skördeskri, såsom en vintrampare,över alla jordens inbyggare.025:031 Dånet höres intill jordens ända,ty HERREN har sak med folken,han går till rätta med allt kött;de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN.
025:032 Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det enafolket till det andra, och ett stort oväder stiger upp frånjordens yttersta ända.025:033 Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola liggaströdda från jordens ena ända till den andra; man skall ickehålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begravadem, utan de skola bliva gödsel på marken.
025:034 Jämren eder, I herdar, och klagen;vältren eder på marken, I väldige i hjorden;ty tiden är inne, att I skolen slaktas.I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall,såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl.025:035 Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna,icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.025:036 Hör huru herdarna ropa,huru de väldige i hjorden jämra sig!Ty HERREN ödelägger deras betesmark,025:037 och de fredliga ängderna förgörasgenom HERRENS vredes glöd.025:038 Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår.Ja, deras land bliver en ödemarkunder förhärjelsens glöd,under hans vredes glöd.
026:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regeringkom detta ord från HERREN; han sade:026:002 Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus ochtala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för atttillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit digtala till dem; tag intet därifrån.026:003 Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin ondaväg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göramed dem för deras onda väsendes skull.026:004 Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höramig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,026:005 och höra vad mina tjänare profeterna tala—de som jag titt ochofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra—026:006 då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, ochskall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempelsom man nämner, när man förbannar.026:007 Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia taladessa ord i HERRENS hus.026:008 Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudithonom tala till allt folket, grepo honom prästerna ochprofeterna och allt folket och sade: »Du måste döden dö.026:009 Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: 'Det skall gådetta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas,så att ingen mer bor däri'?» Och allt folket församlade sig motJeremia i HERRENS hus.
026:010 Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upptill HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nyaport.026:011 Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till alltfolket sålunda: »Denne man förtjänar döden, ty han harprofeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron.»026:012 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:»Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus ochdenna stad allt det som I haven hört.026:013 Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hörenHERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som hanhar talat mot eder.026:014 Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad edergott och rätt synes.026:015 Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigtblod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det äri sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt dettainför eder.»026:016 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna:»Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namnhar han talat till oss.
026:017 Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folketshela församling sålunda:026:018 »Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid ochsade till hela Juda folk:
'Så säger HERREN Sebaot:Sion skall varda upplöjt till en åker,och Jerusalem skall bliva en stenhopoch tempelberget en skogbevuxen höjd.'
026:019 Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?»
026:020 Där var ock en annan man, Uria, Semajas son, frånKirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och hanprofeterade mot denna stad och detta land alldeles såsom Jeremiahade gjort.026:021 När då konung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstarhörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick hörahärom, blev han förskräckt och flydde och kom till Egypten.026:022 Då sände konung Jojakim några män till Egypten, nämligenElnatan, Akbors son, och några andra med honom, in i Egypten.026:023 Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konungJojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kastahans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
026:024 Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att manicke lämnade honom i folkets hand till att dödas.
027:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regeringkom detta ord till Jeremia från HERREN;027:002 han sade: Så har HERREN sagt till mig: Gör dig band och ok ochsätt detta på din hals.027:003 Sänd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungenöver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genomde sändebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, iJerusalem.027:004 Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sinaherrar: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Så skolen I sägatill edra herrar:027:005 Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm hargjort jorden, med de människor och djur som äro på jorden; ochjag giver den åt vem jag vill.027:006 Så giver jag nu alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars,den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jaghonom, för att de må tjäna honom.027:007 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonsonunderdåniga, till dess att också för hans land tiden är inne,att mäktiga folk och stora konungar skola göra honom sigunderdånig.027:008 Och det folk och det rike som icke vill vara honom,Nebukadnessar, konungen i Babel, underdånigt, och som icke villgiva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folketskall jag hemsöka med svärd, hungersnöd och pest, säger HERREN,till dess att jag har förgjort dem genom hans hand.027:009 Därför mån I icke höra på edra profeter och spåman, på edradrömmar, på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa sägatill eder: »I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel»;027:010 ty de profetera lögn för eder, och komma så åstad att I blivenförda långt undan från edert land, i det jag måste driva ederbort, så att I förgåns.027:011 Men det folk som böjer sin hals under den babyloniske konungensok och tjänar honom, det skall jag låta få ro i sitt land, sägerHERREN, så att de kunna bruka det och bo däri.
027:012 Till Sidkia, Juda konung, talade jag på alldeles samma sätt; jagsade: Böjen eder hals under den babyloniske konungens ok, ochtjänen honom och hans folk, så skolen I få leva.027:013 Icke viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger ochpest, såsom HERREN har sagt att det skall ske med det folk somicke vill tjäna konungen i Babel?027:014 Hören alltså icke på de profeters ord, som säga till eder »Iskolen icke komma att tjäna konungen i Babel»; ty de profeteralögn för eder.027:015 Jag har icke sänt dem, säger HERREN; det är de själva somprofetera lögn i mitt namn, och de komma så åstad att jag måstedriva eder bort, så att I förgåns, jämte de profeter somprofetera för eder.
027:016 Och till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade:Så säger HERREN: Hören icke på edra profeters ord, när deprofetera för eder och säga: »Se, de kärl som höra till HERRENShus skola nu snart föras tillbaka från Babel»; ty de profeteralögn för eder.027:017 Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel, så skolen I fåleva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ödelagd?027:018 Om de verkligen äro profeter och hava HERRENS ord, så må delägga sig ut hos HERREN Sebaot, för att de kärl som ännu ärokvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem ickeockså må föras bort till Babel027:019 Ty så säger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bäckenställenoch det övriga som ännu är kvar här i staden,027:020 därför att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det medsig, när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, frånJerusalem till Babel, jämte alla ädlingar i Juda och Jerusalem—027:021 ja, så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som ännu är kvarhär i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:027:022 Till Babel skall det föras, och där skall det förbliva ända tillden dag då jag ser därtill, säger HERREN, och för det upp tilldenna plats igen.
028:001 Men samma år, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,i femte månaden av hans fjärde regeringsår, talade profetenHananja, Assurs son, från Gibeon, så till mig i HERRENS hus, iprästernas och allt folkets närvaro; han sade:028:002 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall sönderbryta denbabyloniske konungens ok.028:003 Inom två års tid skall jag föra tillbaka till denna plats allade kärl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, hartagit bort ifrån denna plats och fört till Babel.028:004 Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla fångar ifrånJuda, som hava kommit till Babel, skall jag föra tillbaka tilldenna plats, säger HERREN; ty jag skall sönderbryta denbabyloniske konungens ok.»
028:005 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i närvaro avprästerna och allt det folk som stod i HERRENS hus;028:006 profeten Jeremia sade: »Amen. Så göre HERREN. Det som du harprofeterat må HERREN uppfylla, i det att han för tillbaka frånBabel till denna plats de kärl som funnos i HERRENS hus, så ockalla fångarna.028:007 Men hör dock detta ord som jag vill tala inför dig och alltfolket.028:008 Forna tiders profeter, de som hava varit före mig och dig, havamot mäktiga länder och stora riken profeterat om krig, olyckaoch pest.028:009 Därför, om nu en profet profeterar om lycka, så kan man först dånär den profetens ord går i fullbordan veta att han är en profetsom HERREN i sanning har sänt.»
028:010 Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias hals ochbröt sönder det.028:011 Och Hananja sade i allt folkets närvaro: »Så säger HERREN: Justså skall jag inom två års tid bryta sönder den babyloniskekonungen Nebukadnessars ok och taga det från alla folkens hals.»Men profeten Jeremia gick sin väg.028:012 Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit sönder oketoch tagit det från profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord tillJeremia; han sade:028:013 »Gå åstad och säg till Hananja: Så säger HERREN: Ett ok av trähar du brutit sönder, men i dess ställe har du skaffat ett ok avjärn.028:014 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn skall jagsätta på alla dessa folks hals, för att de må tjänaNebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjäna. Ja ockmarkens djur har jag givit honom.»028:015 Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:»Hör, du Hananja: HERREN har icke sänt dig; du har förlett dettafolk att sätta sin lit till lögn.028:016 Därför säger HERREN så: Se, jag skall taga dig bort ifrånjorden. I detta år skall du dö, eftersom du har predikat avfallfrån HERREN.»028:017 Och samma år, i sjunde månaden, dog profeten Hananja.
029:001 Detta är vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände frånJerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen, ochtill prästerna och profeterna och allt folket, dem somNebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem till Babel,029:002 sedan konung Jekonja hade givit sig fången i Jerusalem, jämtekonungamodern och hovmännen, Judas och Jerusalems furstar, såock timmermännen och smederna.029:003 Han sände brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkiasson, när Sidkia, Juda konung, sände dessa till Babel, tillNebukadnessar, konungen i Babel; det lydde så:
029:004 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jaghar låtit föra bort ifrån Jerusalem till Babel:029:005 Byggen hus och bon i dem; planteren trädgårdar och äten derasfrukt.029:006 Tagen hustrur, och föden söner och döttrar; och tagen hustrur åtedra söner och given edra döttrar åt män, och må dessa födasöner och döttrar; och föröken eder där, och förminskens icke.029:007 Och söken den stads bästa, dit jag har fört eder bort ifångenskap, och bedjen för den till HERREN; ty då det går denväl, så går det ock eder val.029:008 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Låten icke bedraga ederav de profeter som äro bland eder, ej heller av edra spåman, ochakten icke på de drömmar som I drömmen.029:009 Ty man profeterar lögn för eder i mitt namn; jag har icke säntdem, säger HERREN.
029:010 Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år hava gått till ända iBabel, skall jag se till eder och uppfylla på eder mittlöftesord att föra eder tillbaka till denna plats.029:011 Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN,nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder enframtid och ett hopp.029:012 Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jagvill höra på eder.029:013 I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen eftermig av allt edert hjärta.029:014 Ty jag vill låta mig finnas av eder, säger HERREN; och jag skallåter upprätta eder och skall församla eder från alla de folk ochalla de arter till vilka jag har drivit eder bort, säger HERREN;och jag skall låta eder komma tillbaka till denna plats,varifrån jag har låtit föra eder bort i fångenskap.029:015 Detta skriver jag, därför att I sägen: »HERREN har låtitprofeter uppstå åt oss i Babel.»
029:016 Ty så säger HERREN om den konung som sitter på Davids tron, ochom allt det folk som bor i denna stad, edra bröder som icke havamed eder gått bort i fångenskap,029:017 ja, så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall sända mot dem svärd,hungersnöd och pest, och låta dem räknas lika med odugligafikon, som äro så usla att man icke kan äta dem.029:018 Ja, jag skall förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest, ochgöra dem till en varnagel för alla riken på jorden, till ettexempel som man nämner, när man förbannar, till ett föremål förhäpnad, begabberi och smälek bland alla de folk till vilka jagskall driva dem bort—029:019 detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, närjag titt och ofta sände till dem mina tjänare profeterna. Ty Ivillen ju icke höra, säger HERREN.
029:020 Men hören nu I HERRENS ord, alla I fångna som jag från Jerusalemhar sänt bort till Babel:029:021 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, ochom Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lögn föreder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniskekonungens, hand, och han skall låta dräpa dem inför edra ögon.029:022 Och alla fångar ifrån Juda, som äro i Babel, skola från demhämta ett förbannelsens ord; de skola »HERREN göre med dig såsommed Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lät steka i eld.»029:023 De hava ju gjort vad som är ens galenskap i Israel, de havabegått äktenskapsbrott med varandras hustrur och hava förtlögnaktigt tal i mitt namn, sådant som jag icke hade bjuditdem. Jag är den som vet det och betygar det, säger HERREN.
029:024 Och till nehelamiten Semaja skall du säga sålunda:029:025 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn säntbrev till allt folket i Jerusalem och till prästen Sefanja,Maasejas son, och till alla de andra prästerna, så lydande:029:026 »HERREN har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, föratt i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmän över allavanvettingar som profetera, så att du kan sätta sådana i stockoch halsjärn.029:027 Varför har du då icke näpst Jeremia från Anatot, som profeterarför eder?029:028 Därigenom att du har underlåtit detta har han kunnat sända budtill oss i Babel och låta säga: 'Ännu är lång tid kvar, byggeneder hus och bon i dem, och planteren trädgårdar och äten derasfrukt.'»029:029 Och prästen Sefanja har läst upp detta brev för profetenJeremia.029:030 Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:029:031 Sänd bud till alla de fångna och låt säga dem: Så säger HERRENom nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara sänd avmig, har profeterat för eder och förlett eder att sätta eder littill lögn,029:032 därför säger HERREN så: Se, jag skall hemsöka nehelamiten Semajaoch hans avkomlingar. Ingen av dem skall få bo ibland dettafolk, och han skall icke få se det goda som jag vill göra medmitt folk, säger HERREN. Ty han har predikat avfall frånHERREN.
030:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade: 030:002 Så säger HERREN, Israels Gud: Teckna upp åt dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig. 030:003 Ty se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag åter skall upprätta mitt folk, Israel och Juda, säger HERREN, och låta dem komma tillbaka till det land som jag har givit åt deras fäder; och de skola taga det i besittning. 030:004 Och detta är vad HERREN har talat om Israel och Juda. 030:005 Så säger HERREN:
Ett förfärans rop fingo vi höra;förskräckelse utan någon räddning!030:006 Frågen efter och sen till:pläga då män föda barn?Eller varför ser jag alla mänhålla sina händer på länderna såsom kvinnor i barnsnöd, ochvarför hava alla ansikten blivit så dödsbleka?030:007 Ve! Detta är en stor dag,en sådan att ingen är den lik.Ja, en tid av nöd är inne för Jakob;dock skall han bliva frälst därur.030:008 Och det skall ske på den tiden,Säger HERREN Sebaot,att jag skall bryta sönder oket och taga det från din halsoch slita av dina band.Ja, inga främmande skola längretvinga honom att tjäna sig,030:009 utan han skall få tjäna HERREN, sin Gud,och David, sin konung,ty honom skall jag låta uppstå åt dem.030:010 Så frukta nu icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN.och var ej förfärad du Israel;ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet,och dina barn ur deras fångenskaps land.Och Jakob skall få komma tillbakaoch leva i ro och säkerhet,och ingen skall förskräcka honom.030:011 Ty jag är med dig, säger HERREN, till att frälsa dig.Ja, jag skall göra ände på alla de folk;bland vilka jag har förstrött dig;men på dig vill jag icke alldeles göra ände,jag vill blott tukta dig med måtta;ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
030:012 Ty så säger HERREN:Ohelbar är din skada,oläkligt det sår du har fått.030:013 Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår;ingen helande läkedom finnes för dig.030:014 Alla dina älskare hava förgätit dig;de fråga icke efter dig.Ty såsom man slår en fiende, så har jag slagit dig,med grym tuktan,därför att din missgärning var så storoch dina synder så många.030:015 Huru kan du klaga över din skada,över att bot ej finnes för din plåga?Därför att din missgärning var så storoch dina synder så många,har jag gjort dig detta.
030:016 Så skola då alla dina uppätare nu bliva uppätna,och alla dina ovänner skola allasammans gå i fångenskap;dina skövlare skola varda skövlade,och alla dina plundrare skall jag lämna till plundring.030:017 Ty jag vill hela dina såroch läka dig från de slag du har fått, säger HERREN,då man nu kallar dig »den fördrivna»,»det Sion som ingen frågar efter».
030:018 Så säger HERREN:Se, jag skall åter upprätta Jakobs hyddoroch förbarma mig över hans boningar;staden skall åter bliva uppbyggd på sin höjd,och palatset skall stå på sin rätta plats.030:019 Ifrån folket skall ljuda tacksägelseoch rop av glada människor.Jag skall föröka dem, och de skola icke förminskas;jag skall låta dem komma till ära, och de skola ej aktas ringa.030:020 Hans söner skola varda såsom fordom,hans menighet skall bestå inför mig,jag skall hemsöka alla hans förtryckare.030:021 Hans väldige skall stamma från honom själv,och hans herre skall utgå från honom själv,och honom skall jag låta komma mig nära och nalkas mig;ty vilken annan vill våga sitt livmed att nalkas mig? säger HERREN.030:022 Och I skolen vara mitt folkoch jag skall vara eder Gud.
030:023 Se, en stormvind från HERREN är här,hans förtörnelse bryter fram,en härjande storm!Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.030:024 HERRENS vredes glöd skall icke upphöra,förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar;i kommande dagar skolen I förnimma det.
031:001 På den tiden, säger HERREN, skall jag vara alla Israelssläkters Gud, och de skola vara mitt folk.
031:002 Så säger HERREN:Det folk som undslipper svärdetfinner nåd i öknen;Israel får draga åstad dit där det får ro.031:003 Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig:»Ja, med evig kärlek har jag älskat dig;därför låter jag min nåd förbliva över dig.031:004 Ännu en gång skall jag upprätta dig,så att du varder upprättad, du jungfru Israel;ännu en gång skall du få utrusta dig med pukaoch draga ut i dans bland dem som göra sig glada.031:005 Ännu en gång skall du få plantera vingårdarpå Samariens berg,och planteringsmännen skola själva skörda frukten.031:006 Ty en dag kommer, då vaktare skola ropapå Efraims berg:'Upp, låt oss draga till Sion,upp till HERREN, vår Gud.'»
031:007 Ty så säger HERREN:Jublen i glädje över Jakob,höjen fröjderop över honom som är huvudet bland folken,Låten lovsång ljuda och sägen:HERRE, giv frälsning åt ditt folk,åt kvarlevan av Israel.»031:008 Ja, jag skall föra dem från nordlandetoch församla dem från jordens yttersta ända—bland dem både blinda och halta,både havande kvinnor och barnaföderskor;i en stor skara skola de komma hit tillbaka.031:009 Under gråt skola de komma,men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram;Jag skall föra dem till vattenbäckar,på en jämn väg, där de ej skola stappla.Ty jag har blivit en fader för Israel,och Efraim är min förstfödde son.
031:010 Hören HERRENS ord, I hednafolk, och förkunnen det i havsländerna i fjärran; sägen: Han som förskingrade Israel skall ock församla det och bevara det, såsom en herde sin hjord.
031:011 Ty HERREN skall förlossa Jakoboch lösköpa honom ur den övermäktiges hand.031:012 Och de skola komma och jubla på Sions höjdoch strömma dit där HERRENS goda är,dit där man får säd, vin och oljaoch unga hjordar av får och fä;deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård,och de skola icke vidare försmäkta.031:013 Då skola jungfrurna förlusta sig med dans;unga och gamla skola glädja sig tillsammans.Jag skall förvandla deras sorg i fröjd,trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.031:014 Och prästerna skall jag vederkvicka med feta rätter;och mitt folk skall bliva mättat av mitt goda, säger HERREN.
031:015 Så säger HERREN:Ett rop höres i Rama,klagan och bitter gråt;det är Rakel som begråter sina barn,hon vill icke låta trösta sigi sorgen över att hennes barn icke mer äro till.031:016 Men så säger HERREN:Hör upp med din högljudda gråt,och låt dina ögon icke mer fälla tårar;ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN,och de skola vända tillbaka från sina fienders land.031:017 Ja, det finnes ett hopp för din framtid, säger HERREN;dina barn skola vända tillbaka till sitt land.031:018 Jag har nogsamt hörthuru Efraim klagar:»Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktadsåsom en otämd kalv;tag mig nu åter, så att jag får vända åter;du är ju HERREN, min Gud.031:019 Ty sedan jag har vänt mitt sinne,ångrar jag mig,och sedan jag har kommit till besinning,slår jag mig på länden;jag både blyges och skämmes,då jag nu bär min ungdoms smälek.»031:020 Är då Efraim for mig en så dyrbar son,är han mitt älsklingsbarn,eftersom jag alltjämt tänker på honom,huru ofta jag än har måst hota honom?Ja, så mycket ömkar sig mitt hjärta över honom;jag måste förbarma mig över honom,säger HERREN.
031:021 Sätt upp vägmärken för dig,res åt dig vägvisare;giv akt på vägen,på stigen där du vandrade.Och vänd så tillbaka, du jungfru Israel,vänd tillbaka till dessa dina städer.031:022 Huru länge skall du göra bukter hit och dit,du avfälliga dotter?Se, HERREN vill skapa något nytt i landet:det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskärm.
031:023 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess städerskall man ännu en gång, när jag åter har upprättat det, få sägadet ordet: »HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, duheliga berg.»031:024 Och Juda folk med alla sina städer skall samlat bo däri, åkermänjämte vandrande herdar.031:025 Ty jag skall vederkvicka trötta själar, och alla försmäktandesjälar skall jag mätta.
031:026 (Härvid uppvaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varitljuvlig.)
031:027 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall beså Israelsland och Juda land med säd av människor och med säd av djur.031:028 Och likasom jag har vakat över dem till att upprycka, nedbryta,fördärva, förgöra och plåga, så vill jag nu vaka över dem tillatt uppbygga och plantera, säger HERREN.031:029 På den tiden skall man icke mer säga: »Fäderna hava ätit suradruvor, och barnens tänder bliva ömma därav.»031:030 Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning; var man somäter sura druvor, hans tänder skola bliva ömma därav.
031:031 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nyttförbund med Israels hus och med Juda hus;031:032 icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på dendag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptensland det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var derasrätte herre, säger HERREN.031:033 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels husi kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i derasbröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skallvara deras Gud, och de skola vara mitt folk.031:034 Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den enebrodern den andre, och säga: »Lär känna HERREN»; ty de skolaalla känna mig, från den minste bland dem till den störste,säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och derassynd skall jag icke mer komma ihåg.
031:035 Så säger HERREN,han som har satt solen till att lysa om dagenoch månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång,han som rör upp havet, så att dess böljor brusa,han vilkens namn är HERREN Sebaot:031:036 Först när denna ordning icke mer består inför mig, säger HERREN,först då skall Israels släkt upphöraatt inför mig alltjämt vara ett folk.031:037 Ja, så säger HERREN:Först när himmelen varder uppmätt därovanoch jordens grundvalar utrannsakade därnere,först då skall jag förkasta all Israels släkt,till straff för allt vad de hava gjort, säger HERREN.
031:038 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då staden åter skall vardauppbyggd till HERRENS ära, från Hananeltornet intill Hörnporten.031:039 Och mätsnöret skall vidare dragas rätt fram mot Garebshöjden ochskall sedan vändas mot Goa.031:040 Och hela lik- och askdalen och alla fälten intill bäcken Kidronoch intill hörnet vid Hästporten österut skola vara helgade åtHERREN. Aldrig mer skall där tima någon omstörtning eller någonförstöring.
032:001 Detta är det ord som från HERREN kom till Jeremia i Sidkias,Juda konungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressarsadertonde regeringsår.032:002 Vid den tiden belägrade den babyloniske konungens här Jerusalem,och profeten Jeremia låg då fången i fängelsegården i Judakonungs hus.032:003 Ty Sidkia, Juda konung, hade låtit spärra in honom, i det hansade: »Huru djärves du profetera och säga: 'Så säger HERREN: Se,jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, ochhan skall intaga den.032:004 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldéernas hand,utan skall förvisso bliva given i den babyloniske konungenshand, så att han nödgas muntligen tala med honom och stå införhonom, öga mot öga.032:005 Och Sidkia skall av honom föras till Babel och skall förblivadär, till dess jag ser till honom, säger HERREN. När I stridenmot kaldéerna, skolen I icke hava någon framgång.»
032:006 Och Jeremia sade: »HERRENS ord kom till mig; han sade:032:007 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig ochsäga: 'Köp du min åker i Anatot, ty du har såsom bördeman rättatt köpa den.'»032:008 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fängelsegården,såsom HERREN hade sagt, och sade till mig: »Köp min åker iAnatot, i Benjamins land, ty du har arvsrätt därtill och ärbördeman; så köp den då åt dig.» Då förstod jag att det varHERRENS ord032:009 och köpte åkern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, ochvägde upp penningarna åt honom, sjutton siklar silver.032:010 Jag skrev ett köpebrev och förseglade det och tillkalladevittnen och vägde upp penningarna på en våg.032:011 Och jag tog köpebrevet, såväl det förseglade, som innehöllavtalet och de särskilda bestämmelserna, som ock det öppnabrevet,032:012 och gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,i närvaro av min frände Hanamel och de vittnen som hadeunderskrivit köpebrevet, och alla andra judar som vorotillstädes i fängelsegården.032:013 Och jag bjöd Baruk, i deras närvaro, och sade:032:014 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, bådedetta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem iett lerkärl, för att de må vara i behåll för lång tid.032:015 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall mankomma att i detta land köpa hus och åkrar och vingårdar.»
032:016 Och sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, badjag till HERREN och sade:032:017 »Ack Herre, HERRE, du är ju den som har gjort himmel och jordgenom din stora kraft och din uträckta arm. Intet är såunderbart att du icke skulle förmå det,032:018 du som gör nåd med tusenden och vedergäller fädernas missgärningi deras barns sköte efter dem; du store och väldige Gud, vilkensnamn är HERREN Sebaot;032:019 du som är stor i råd och mäktig i gärningar; du vilkens ögon äroöppna över människobarnens alla vägar, så att du giver åt varoch en efter hans vägar och efter hans gärningars frukt;032:020 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som hargjort sådana intill denna dag, både i Israel och bland andramänniskor, och som har gjort dig ett namn, som är detsamma än idag.032:021 Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken ochunder, med stark hand och uträckt arm, och genom storförskräckelse.032:022 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fäderatt giva dem, ett land som flyter av mjölk och honung.032:023 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höradin röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av detdu hade bjudit dem att göra. Därför lät du all denna olyckavederfaras dem.032:024 Se, belägringsvallarna gå redan så långt fram mot staden, attman kan intaga den och genom svärd, hungersnöd och pest ärstaden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du hotade med,det har skett, och du har det nu inför dina ögon.032:025 Och likväl, fastän staden är given i kaldéernas hand, sade du,Herre HERRE, till mig: 'Köp du åkern för penningar, och tagvittnen därpå'!»
032:026 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,032:027 jag är HERREN, allt kötts Gud; skulle något vara så underbartatt jag icke förmådde det?032:028 Därför säger HERREN så: Se, jag vill giva denna stad ikaldéernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,och han skall intaga den.032:029 Och kaldéerna, som belägra denna stad, skola komma och tända eldpå staden och bränna upp den, tillika med de hus på vilkas takman har tänt offereld åt Baal och utgjutit drickoffer åt andragudar, till att förtörna mig.032:030 Ty allt ifrån sin ungdom hava Israels barn och Juda barnallenast gjort vad ont är i mina ögon; ja, Israels barn hava medsina händers verk berett mig allenast förtörnelse, säger HERREN.032:031 Ty allt ifrån den dag då denna stad byggdes ända till nu har denuppväckt min vrede och förtörnelse, så att jag måste förkastaden från mitt ansikte,032:032 för all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn medsina konungar, furstar, präster och profeter, både Juda män ochJerusalems invånare, hava bedrivit, till att förtörna mig.032:033 De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de tittoch ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.032:034 De satte upp sina styggelser i det hus som är uppkallat eftermitt namn och orenade det så;032:035 och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att däroffra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hadebjudit dem att göra sådan styggelse eller ens tänkt mig någotsådant; och så förledde de Juda till synd.
032:036 Men så säger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menenvara genom svärd, hungersnöd och pest given i den babyloniskekonungens hand:032:037 Se, jag skall församla dem ur alla de länder till vilka jag imin vrede och harm och stora förtörnelse har fördrivit dem, ochjag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo bäri trygghet.032:038 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.032:039 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta och lära dem enoch samma väg, så att de frukta mig beständigt; för att det mågå dem väl, och deras barn efter dem.032:040 Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, så att jag ickeupp hör att följa dem och göra dem gott; och min fruktan skalljag ingiva i deras hjärtan, så att de icke vika av ifrån mig.032:041 Och jag skall hava min fröjd i att göra dem gott, och skallplantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjärtaoch all min själ.
032:042 Ty så säger HERREN: Likasom jag har låtit all denna stora olyckakomma över detta folk, så skall jag ock låta allt det goda somjag lovade dem komma dem till del.032:043 Och man skall komma att köpa åkrar i detta land, om vilket Isägen att det är en ödemark, där varken människor eller djurkunna bo, och att det är givet i kaldéernas hand.032:044 Ja, åkrar skall man köpa för penningar, och man skall skriva ochförsegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, iJerusalems omnejd och i Juda städer, både i Bergsbygdens och iLåglandets och i Sydlandets städer; ty jag skall åter upprättadem, säger HERREN.
033:001 Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången, medan hanännu var inspärrad i fängelsegården; han sade:033:002 Så säger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, sombereder det för att låta det komma till stånd, han vilkens namnär HERREN:033:003 Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig storaoch förunderliga ting, som du icke känner.033:004 Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och omJuda konungars hus, som nu brytas ned för belägringsvallarna ochvärden:033:005 Man har kommit hitin för att strida med kaldéerna, och man skallså fylla husen med döda kroppar av människor som jag har slagiti min vrede och förtörnelse, människor som genom all sin ondskahava vållat att jag har måst dölja mitt ansikte för denna stad.033:006 Dock, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och läka dem,och jag skall låta dem skåda frid och trygghet i överflöd.033:007 Och jag skall åter upprätta Juda och Israel och uppbygga dem, såatt de bliva såsom förut.033:008 Och jag skall rena dem från all missgärning varmed de havasyndat mot mig, och förlåta alla missgärningar genom vilka dehava syndat mot mig och avfallit från mig.033:009 Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och tilllov och ära inför alla jordens folk, när de få höra allt detgoda som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vidåsynen av all den lycka och all den framgång som jag berederhenne.
033:010 Så säger HERREN: På denna plats, om vilken I sägen att den är såöde att varken människor eller djur kunna bo där, ja, här i Judastäder och på Jerusalems gator, som äro så ödelagda att ingamänniskor, inga invånare, inga djur där finnas,033:011 här skall man ännu en gång höra fröjderop och glädjerop, rop förbrudgum och rop för brud, rop av människor som säga: »TackenHERREN Sebaot, ty HERREN är god, ty hans nåd vararevinnerligen», och av människor som frambära lovoffer i HERRENShus. Ty jag vill åter upprätta landet, så att det bliver såsomförut, säger HERREN.
033:012 Så säger HERREN Sebaot: På denna plats, som nu är så öde attvarken människor eller ens djur kunna bo här, ja ock i allahithörande städer, här skola åter en gång finnas betesmarker därherdar kunna låta sina hjordar lägra sig.033:013 I Bergsbygdens, Låglandets och Sydlandets städer, i Benjaminsland i Jerusalems omnejd och i andra Juda städer skola ännu engång hjordar draga fram, förbi herdar som räkna dem, sägerHERREN.
033:014 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla detlöftesord som jag har talat om Israels hus och angående Judahus.
033:015 I de dagarna och på den tidenskall jag låta en rättfärdig telningväxa upp åt David.Han skall skaffa rättoch rättfärdighet på jorden.033:016 I de dagarna skall Juda varda frälstoch Jerusalem bo i trygghet;och man skall kalla det så:HERREN vår rättfärdighet.
033:017 Ty så säger HERREN: Aldrig skall den tid komma, då icke enavkomling av David sitter på Israels hus' tron,033:018 aldrig den tid då icke en avkomling av de levitiska prästernagör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer ochförbränner spisoffer och anställer slaktoffer.
033:019 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:033:020 Så säger HERREN: Först när I gören om intet mitt förbund meddagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dagoch natt i rätt tid,033:021 först då skall mitt förbund med min tjänare David bliva omintet, så att icke längre en avkomling av honom sitter såsomkonung på hans tron, och först då mitt förbund med de levitiskaprästerna, som göra tjänst åt mig.033:022 Lika oräknelig som himmelens härskara är, och lika otalig somsanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davidssäd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.
033:023 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:033:024 Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: »De bådasläkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat»? Och så sägade föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ettfolk.033:025 Men så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke ärbeståndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning förhimmel och jord,033:026 allenast då skall jag förkasta Jakobs och Davids, min tjänares,säd, så att jag icke mer av hans säd tager dem som skola rådaöver Abrahams, Isaks och Jakobs säd. Ty jag skall åter upprättadem och förbarma mig över dem.
034:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, närNebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med allade riken på jorden, som lydde under hans välde, och med allafolk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder; han sade:034:002 Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Judakonung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall givadenna stad i den babyloniske konungens hand, och han skallbränna upp den i eld.034:003 Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skallförvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgasstå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligentala med dig, och du skall komma till Babel.034:004 Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN omdig: Du skall icke dö genom svärd.034:005 Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställtförbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, derassom hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränningtill din ära och hålla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!»Ty detta har jag talat, säger HERREN.
034:006 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt dettai Jerusalem,034:007 under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalemoch allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis ochAseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvaroch voro befästa.
034:008 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konungSidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem däromatt de bland sig skulle utropa frihet,034:009 så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria,om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den enejuden skulle hava den andre till träl.034:010 Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av demsom hade varit med om förbundet och lovat att var och en skullesläppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke merskulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.034:011 Men sedermera ändrade de sig och togo tillbaka de trälar ochträlinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter tillträlar och trälinnor.034:012 Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:034:013 Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund mededra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, urträldomshuset; jag sade:034:014 »När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sinbroder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sexår; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edrafäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.034:015 Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, idet att I haven utropat frihet var och en för sin broder. Och Ihaven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus somär uppkallat efter mitt namn.034:016 Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagittillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I hadensläppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjortdem till edra trälar och trälinnor.034:017 Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropatfrihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar dåjag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pestoch hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel föralla riken på jorden.034:018 Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållitförpliktelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte—vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka degingo—034:019 dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen ochprästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena avkalven,034:020 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, somstå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åthimmelens fåglar och markens djur.034:021 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i derasfienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och ihänderna på den babyloniske konungens här, som nu har dragitbort ifrån eder.034:022 Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de återskola draga mot denna stad och belägra den; och de skola dåintaga den och bränna upp den i eld. Och Juda städer skall jaggöra till en ödemark, där ingen bor.
035:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN i Jojakims,Josias sons, Juda konungs, tid; han sade035:002 Gå bort till rekabiternas släkt och tala med dem, och för demtill HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin attdricka.
035:003 Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son tillHabassinja, jämte hans bröder och alla hans söner ochrekabiternas hela övriga släkt,035:004 och förde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehadesav sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare somligger bredvid furstarnas, ovanom dörrvaktaren Maasejas, Sallumssons, kammare.035:005 Och jag satte fram för rekabiternas släkt kannor, fulla med vin,så ock bägare, och sade till dem: »Dricken vin?»035:006 Men de svarade: »Vi dricka icke vin. Ty vår fader Jonadab,Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolenaldrig dricka vin;035:007 och hus skolen I icke bygga, och säd skolen I icke så, ochvingårdar skolen I icke plantera, ej heller äga sådana, utan Iskolen bo i tält i all eder tid, för att I mån länge leva i detland där I bon såsom främlingar.'035:008 Och vi hava hörsammat vår fader Jonadabs, Rekabs sons,befallning, i allt vad han har bjudit oss, så att vi med vårahustrur och våra söner och döttrar aldrig dricka vin,035:009 ej heller bygga hus till att bo i, ej heller äga vingårdar elleråkrar eller säd.035:010 Vi hava alltså bott i tält och hava hörsammat och gjort allt vadvår fader Jonadab har bjudit oss.035:011 Men när Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och föll in ilandet, sade vi: 'Välan, vi vilja begiva oss till Jerusalem,undan kaldéernas och araméernas här.' Och så bosatte vi oss iJerusalem.»
035:012 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:035:013 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Gå åstad och säg till Judamän och till Jerusalems invånare: Skolen I då icke taga emottuktan, så att I hören mina ord, säger HERREN?035:014 Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de ickeskulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och ännu i dagdricka de icke vin, av hörsamhet mot sin faders bud. Men självhar jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock ickehörsammat mig.035:015 Och titt och ofta har jag sänt till eder alla mina tjänareprofeterna och låtit säga: »Vänden om, var och en från sin ondaväg, och bättren edert väsende, och följen icke efter andragudar, så att I tjänen dem; då skolen I få bo i det land som jaghar givit åt eder och edra fäder.» Men I böjden icke edert öradärtill och hörden icke på mig.035:016 Eftersom nu detta folk icke har hörsammat mig, såsom Jonadabs,Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gavdem,035:017 därför säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Se, överJuda och över alla Jerusalems invånare skall jag låta all denolycka komma, som jag har förkunnat över dem, därför att de ickehörde, när jag talade till dem, och icke svarade, när jagkallade på dem.
035:018 Och till rekabiternas släkt sade Jeremia: Så säger HERRENSebaot, Israels Gud: Därför att I haven hörsammat eder faderJonadabs bud och hållit alla hans bud och i alla stycken gjortsåsom han har bjudit eder,035:019 därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Aldrig skall dentid komma, då icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, stårinför mitt ansikte.
036:001 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår komdetta ord till Jeremia från HERREN; han sade:036:002 Tag dig en bokrulle och teckna däri upp allt vad jag har talattill dig angående Israel och Juda och alla hednafolk, från dendag då jag först talade till dig i Josias tid ända till dennadag.036:003 Kanhända skall Juda hus, när de höra all den olycka som jag hari sinnet att göra dem, vända om, var och en från sin onda väg,och så skall jag förlåta dem deras missgärning och synd.
036:004 Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efterJeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ordsom HERREN hade talat till honom.036:005 Och Jeremia bjöd Baruk och sade: »Jag är själv under tvång, såatt jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.036:006 Men gå du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter mindiktamen må du därpå fastedagen läsa UPP HERRENS ord införfolket i HERRENS hus. Inför hela Juda, så många som komma infrån sina städer, må du ock läsa upp dem.036:007 Kanhända skola de då bönfalla inför HERREN och vända om, var ochen från sin onda väg. Ty stor är den vrede och förtörnelse somHERREN har uttalat över detta folk.»036:008 Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles såsom profeten Jeremiahade bjudit honom: i HERRENS hus läste han ur boken upp HERRENSord.
036:009 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsår, inionde månaden, utlystes nämligen en fasta inför HERREN, vilkenhölls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som frånJuda städer hade kommit till Jerusalem.036:010 Då läste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han läste upp dem iHERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare påden övre förgården, vid ingången till nya porten på HERRENS hus,inför allt folket.036:011 När nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hört allaHERRENS ord uppläsas ur boken,036:012 gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;där sutto då alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,Hananjas son, och alla de andra furstarna.036:013 Och Mika omtalade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa uppur boken inför folket.036:014 Då sände alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son tillSelemja, Kusis son, åstad till Baruk och läto säga honom: »Tagmed dig den rulle varur du har läst inför folket, och kom hit.»Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.036:015 Då sade de till honom: »Sätt dig ned och läs den inför oss.»Och Baruk läste inför dem.036:016 När de då hörde allt som stod där, sågo de med förskräckelse påvarandra och sade till Baruk: »Vi måste omtala för konungen alltsom står här.»036:017 Och de frågade Baruk och sade: »Tala om för oss huru det skeddeatt du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.»036:018 Baruk svarade dem: »Han dikterade för mig allt detta, och jagtecknade upp det i boken med bläck.»036:019 Då sade furstarna till Baruk: »Gå och göm dig, du jämte Jeremia,och låten ingen veta var I ären.»
036:020 Därefter, sedan de hade lämnat rullen i förvar i sekreterarenElisamas kammare, gingo de in till konungen på förgården ochomtalade så allt för konungen.036:021 Då sände konungen Jehudi att hämta rullen; och denne hämtade denfrån sekreteraren Elisamas kammare. Sedan läste Jehudi upp deninför konungen och inför alla furstarna, som stodo omkringkonungen.036:022 Konungen bodde då i vinterhuset, ty det var den niondemånaden. Och kolpannan stod påtänd framför honom;036:023 och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, skar han avrullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan,ända till dess att hela rullen var förtärd av elden i kolpannan.036:024 Och varken konungen själv eller någon av hans tjänare blevförskräckt eller rev sönder sina kläder, när de hörde allt dettasom upplästes.036:025 Och fastän Elnatan, Delaja och Gemarja bådo konungen att hanicke skulle bränna upp rullen, lyssnade han icke till dem.036:026 I stället bjöd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripaskrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN gömde demundan.
036:027 Men sedan konungen hade bränt upp rullen med det som Baruk efterJeremias diktamen hade skrivit däri, kom HERRENS ord tillJeremia; han sade:036:028 Tag dig nu åter en annan rulle och teckna däri upp allt vad somförut stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda konung,brände upp.036:029 Men angående Jojakim, Juda konung, skall du säga: Så sägerHERREN: Du har bränt upp denna rulle och sagt: »Huru kunde duskriva däri att konungen i Babel förvisso skall komma ochfördärva detta land, och göra slut på både människor och djurdäri?»036:030 Därför säger HERREN så om Jojakim, Juda konung: Ingen ättling avhonom skall sitta på Davids tron; och hans egen döda kropp skallkomma att ligga utkastad, prisgiven åt hettan om dagen och åtkölden om natten.036:031 Och jag skall hemsöka honom och hans avkomlingar och hanstjänare för deras missgärnings skull, och över dem och överJerusalems invånare och över Juda män skall jag låta all denolycka komma, som jag har förkunnat över dem, fastän de ickehava velat höra.
036:032 Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt skrivaren Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne däri upp allt vad som hade stått i den bok som Jojakim, Juda konung, hade bränt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat av samma slag.
037:001 Och Sidkia, Josias son, blev konung i stället för Konja,Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honomtill konung i Juda land.037:002 Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet hörda påHERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.037:003 Dock sände konung Sidkia åstad Jehukal, Selemjas son, ochprästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lätsäga: »Bed för oss till HERREN, vår Gud.»037:004 Jeremia gick då ännu ut och in bland folket, ty man hade ännuicke satt honom i fängelse.037:005 Och Faraos här hade då dragit ut från Egypten; och närkaldéerna, som belägrade Jerusalem, hade fått höra ryktet därom,hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.037:006 Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:037:007 Så säger HERREN, Israels Gud: Så skolen I svara Juda konung, somhar sänt eder till mig för att fråga mig: »Se, Faraos här, somhar dragit ut till eder hjälp, skall vända tillbaka till sittland Egypten.037:008 Sedan skola kaldéerna komma tillbaka och belägra denna stad ochde skola då intaga den och bränna upp den i eld.037:009 Därför säger HERREN så: Bedragen icke eder själva med att tänka:'Kaldéerna skola nu en gång för alla draga bort ifrån oss'; tyde skola icke draga bort.037:010 Nej, om I än så slogen kaldéernas hela här, när de strida moteder, att allenast några svårt sårade män blevo kvar av dem, såskulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tält, och skullebränna upp denna stad i eld.
037:011 Men när kaldéernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalemför Faraos har,037:012 ville Jeremia lämna Jerusalem och begiva sig till Benjaminsland, för att där taga i besittning en jordlott bland folket.037:013 När han då kom till Benjaminsporten, stod där såsom vakthavandeen man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; dennegrep profeten Jeremia och sade: »Du vill gå över tillkaldéerna.»037:014 Jeremia svarade: »Det är icke sant; jag vill icke gå över tillkaldéerna», men ingen hörde på honom. Och Jiria grep Jeremiaoch förde honom till furstarna.037:015 Och furstarna förtörnades på Jeremia och läto hudflänga honomoch satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, ty dettahade de gjort till fängelse.
037:016 Men när Jeremia hade kommit i fängelsehålan, ned i fångvalven,och suttit där en lång tid,037:017 sände konung Sidkia och lät hämta honom; och hemma hos sigfrågade konungen honom hemligen och sade: »Har något ord kommitfrån HERREN Jeremia svarade: »Ja»; och han tillade: »Du skallbliva given i den babyloniske konungens hand.037:018 Därefter frågade Jeremia konung Sidkia: »Varmed har jagförsyndat mig mot dig och dina tjänare och detta folk, eftersomI haven satt mig i fängelse?037:019 Och var äro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade:'Konungen i Babel skall icke komma över eder och över dettaland'?037:020 Så hör mig nu, herre konung; värdes upptaga min bön: sänd migicke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, på det att jagicke må dö där.»037:021 På konung Sidkias befallning satte man då Jeremia i förvar ifängelsegården, och gav honom en kaka bröd om dagen frånBagargatan, till dess att det var slut på allt brödet istaden. Så stannade Jeremia i fängelsegården.