038:001 Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal,Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde huru Jeremia taladetill allt folket och sade:038:002 »Så säger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skalldö genom svärd eller hunger eller pest, men den som giver sig åtkaldéerna, han skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv såsomett byte och få leva.038:003 Ty så säger HERREN: Denna stad skall förvisso bliva given ihänderna på den babyloniske konungens här, och han skall intagaden.038:004 Då sade furstarna till konungen: »Denne man bör dödas, eftersomhan gör folket modlöst, både det krigsfolk som ännu är kvar häri staden och jämväl allt det övrig: folket, i det att han talarsådan: ord till dem. Ty denne man söker icke folkets välfärd,utan dess olycka.038:005 Konung Sidkia svarade: »Välan han är i eder hand; ty konungenförmår intet mot eder.»038:006 Då togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunnpå fängelsegården; de släppte Jeremia ditned med tåg. I brunnenvar intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.
038:007 När nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig ikonungshuset, under det att konungen uppehöll sig iBenjaminsporten, fick höra att de hade sänkt Jeremia ned ibrunnen,038:008 begav han sig åstad från konungshuset och talade till konungenoch sade:038:009 »Min herre konung, dessa män hava handlat illa i allt vad dehava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom ibrunnen, där han strax måste dö av hunger, då nu intet brödfinnes i staden.038:010 Då bjöd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: »Tag med dighärifrån trettio män, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen,innan han dör.»038:011 Så tog då Ebed-Melek männen med sig och begav sig tillkonungshuset, till rummet under skattkammaren, och hämtadedärifrån trasor av sönderrivna och utslitna kläder och lät sänkaned dem med tåg till Jeremia i brunnen.038:012 Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: »Lägg trasorna av desönderrivna och utslitna kläderna under dina armar, mellan democh tågen.» Och Jeremia gjorde så.038:013 Sedan drogo de med tågen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremiamåste stanna i fängelsegården.
038:014 Därefter sände konung Sidkia åstad och lät hämta profetenJeremia till sig vid tredje ingången till HERRENS hus. Ochkonungen sade till Jeremia: »Jag vill fråga dig något dölj intetför mig.»038:015 Jeremia sade till Sidkia: »Om jag säger dig något, så kommer duförvisso att låta döda mig; och om jag giver dig ett råd, så hördu icke på mig.»038:016 Då gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: »Såsant HERREN lever, han som har givit oss detta vårt liv: jagskall icke låta döda dig, ej heller skall jag lämna dig ihänderna på dessa män som stå efter ditt liv.»038:017 Då sade Jeremia till Sidkia: »Så säger HERREN, härskarornas Gud,Israels Gud: Om du giver dig åt den babyloniske konungensfurstar, så skall du få leva, och denna stad skall då icke blivauppbränd i eld, utan du och ditt hus skolen få leva.038:018 Men om du icke giver dig åt den babyloniske konungens furstar,då skall denna stad bliva given i kaldéernas hand, och de skolabränna upp den i eld, och du själv skall icke undkomma derashand.»038:019 Konung Sidkia svarade Jeremia: »Jag rädes för de judar som havagått över till kaldéerna; kanhända skall man lämna mig i derashänder, och de skola då hantera mig skändligt.»038:020 Jeremia sade: »Man skall icke göra det. Hör blott HERRENS röst ivad jag säger dig, så skall det gå dig väl, och du skall fåleva.038:021 Men om du vägrar att giva dig, så är detta vad HERREN haruppenbarat för mig:038:022 Se, alla de kvinnor som äro kvar i Juda konungs hus skola dåföras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnornaskola klaga:
'Dina vänner sökte förleda dig,och de fingo makt med dig.Dina fötter fastnade i dyn;då drogo de sig undan'
038:023 Och alla dina hustrur och dina barn skall man föra ut tillkaldéerna, och du själv skall icke undkomma deras hand, utanskall varda gripen av den babyloniske konungens hand och blivaen orsak till att denna stad brännes upp i eld.»
038:024 Då sade Sidkia till Jeremia: »Låt ingen få veta vad här harblivit talat; eljest måste du dö.038:025 Och om furstarna få höra att jag har talat med dig, och de kommatill dig och säga till dig: 'Låt oss veta vad du har sagt tillkonungen; dölj intet för oss, så skola vi icke döda dig; säg ossock vad konungen har sagt till dig'—038:026 då skall du svara dem: 'Jag bönföll inför konungen att han ickeskulle sända mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.'»038:027 Och alla furstarna kommo till Jeremia och frågade honom; men hansvarade dem alldeles såsom konungen hade bjudit honom. Då tegode och gingo bort ifrån honom, eftersom ingen hade hört huru detverkligen hade gått till.038:028 Men Jeremia fick stanna i fängelsegården ända till den dag dåJerusalem blev intaget.
039:001—efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sinhär hade kommit till Jerusalem och begynt belägra det i Sidkia,Juda konungs, nionde regeringsår, i tionde månaden,039:002 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfteregeringsår, i fjärde månaden, på nionde dagen månaden039:003 drogo alla den babyloniske konungens furstar därin och stannadei Mellersta porten: nämligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, ochalla den babyloniske konungens övriga furstar.039:004 Och när Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick sedem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, på den väg somledde till den kungliga trädgården, genom porten mellan de bådamurarna; och han tog vägen bort åt Hedmarken till.039:005 Men kaldéernas här förföljde dem och de hunno upp Sidkia påJeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och förde honom tillNebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;där höll denne rannsakning och dom med honom.039:006 Och den babyloniske konungen lät i Ribla slakta Sidkias barninför hans ögon; också alla andra Juda ädlingar lät konungen iBabel slakta.039:007 Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängslahonom med kopparfjättrar, för att föra honom till Babel.039:008 Och kaldéerna brände upp i eld både konungens hus och folketshus och bröto ned Jerusalems murar.039:009 Och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och deöver löpare som hade gått över till honom, och vad som förövrigt var kvar av folket, dem förde Nebusaradan, översten fördrabanterna, bort till Babel.039:010 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, några kvar i Judaland, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
039:011 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,översten för drabanterna, befallning angående Jeremia och sade:039:012 »Tag honom och se i honom till godo, och gör honom icke någotont, utan gör med honom efter som han själv begär av dig.»039:013 Då sände Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban,överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alladen babyloniske konungens övriga väldige—039:014 dessa sände bort och läto hämta Jeremia ifrån fängelsegården ochlämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, pådet att denne skulle föra honom hem; så fick han stanna därbland folket.
039:015 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han varinspärrad i fängelsegården; han hade sagt:039:016 Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek: Så säger HERREN Sebaot,Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag låta kommaöver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, ochdet skall uppfyllas i din åsyn på den dagen.039:017 Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skallicke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för.039:018 Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall ickefalla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför attdu har förtröstat på mig, säger HERREN.
040:001 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedanNebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lösfrån Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bundenmed kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, somskulle föras bort till Babel.040:002 Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade tillhonom: »HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över dennaplats;040:003 och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hadesagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, ochdärför har detta vederfarits eder.040:004 Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer havavarit bundna med. Om du är sinnad att komma med mig till Babel,så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke ärsinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke. Se, helalandet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå,dit må du gå.»040:005 Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: »Vändtillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, somkonungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honombland folket. Eller gå åt vilket annat håll som helst dit detbehagar dig att gå.» Och översten för drabanterna gav honomvägkost och skänker och lät honom gå.040:006 Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa ochstannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
040:007 När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina mänfingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnoroch barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hadefört bort till Babel,040:008 kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son,Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son,netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sinamän.040:009 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och derasmän sin ed och sade: »Frukten icke för att tjänakaldéerna. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel,så skall det gå eder väl.040:010 Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åtkaldéer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt ocholja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer somI haven tagit i besittning.»040:011 Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns ochEdoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen iBabel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hadesatt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,040:012 vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hadeblivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja iMispa. Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.
040:013 Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen pålandsbygden kommo till Gedalja i Mispa040:014 och sade till honom: »Du vet väl att Baalis, Ammons barnskonung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäldig?» Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.040:015 Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:»Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall fåveta det. Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva enorsak till att vi judar, som hava församlats till dig,allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?»040:016 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: »Du fåricke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant.»
041:001 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son tillElisama, av konungslig börd och en av konungens väldige, med tiomän till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de höllo måltidtillsammans i Mispa.041:002 Och Ismael, Netanjas son, jämte de tio män som voro med honom,överföll då Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och sloghonom till döds med svärd, honom som konungen i Babel hade sattöver landet.041:003 Därjämte dräpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja iMispa, så ock alla de kaldéer som funnos där, och som tillhördekrigsfolket.
041:004 Dagen efter den då han hade dödat Gedalja, och innan ännu någonvisste av detta,041:005 kom en skara av åttio män från Sikem, Silo och Samaria; de haderakat av sig skägget och rivit sönder sina kläder och ristatmärken på sig, och hade med sig spisoffer och rökelse till attframbära i HERRENS hus.041:006 Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem från Mispa, gråtandeutan uppehåll. Och när han mötte dem, sade han till dem: »Kommenin till Gedalja, Ahikams son.»041:007 Men när de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna avIsmael, Netanjas son, och de män som voro med honom, och kastadei brunnen.041:008 Men bland dem funnos tio män som sade till Ismael: »Döda ossicke; ty vi hava förråd av vete, korn, olja och honung gömda pålandsbygden.» Då lät han dem vara och dödade dem icke med deandra.041:009 Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de män somhan hade dräpt, när han dräpte Gedalja, var densamma som konungAsa hade låtit göra, när Baesa, Israels konung, anföll honom;denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjälslagna män.041:010 Därefter bortförde Ismael såsom fångar allt det folk som varkvar i Mispa, konungadöttrarna och allt annat folk som hadelämnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, översten fördrabanterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son; dembortförde Ismael, Netanjas son; såsom fångar och drog åstad borttill Ammons barn.
041:011 Men när Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voromed honom fingo höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,hade gjort,041:012 togo de alla sina män och gingo åstad för att strida mot Ismael,Netanjas son; och de träffade på honom vid det stora vattnet iGibeon.041:013 Då nu hela skaran av dem som Ismael förde med sig fick seJohanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro medhonom, blevo de glada;041:014 och de vände om, hela skaran av dem som Ismael hade bortförtsåsom fångar ifrån Mispa, och gåvo sig åstad tillbaka tillJohanan, Kareas son.041:015 Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johananoch begav sig till Ammons barn.
041:016 Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro medhonom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispasinvånare, som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjasson, sedan denne hade dräpt Gedalja, Ahikams son: både krigsmänoch kvinnor och barn och hovmän, som han hade hämtat tillbakafrån Gibeon.041:017 Och de drogo åstad; men i Kimhams härbärge invid Bet-Lehemstannade de, för att sedan draga vidare och komma till Egypten,041:018 undan kaldéerna; ty de fruktade för dessa, eftersom Ismael,Netanjas son, hade dräpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen iBabel hade satt över landet
042:001 Då trädde alla krigshövitsmännen fram, jämte Johanan, Kareasson, och Jesanja, Hosajas son, så ock allt folket, både små ochstora,042:002 och sade till profeten Jeremia: »Värdes upptaga vår bön: bed föross till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva—ty vi äroblott några få, som hava blivit kvar av många; du ser med egnaögon att det är så med oss.042:003 Må så HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken väg vi böra gå,och vad vi hava att göra.»042:004 Profeten Jeremia svarade dem: »Jag vill lyssna till eder. Ja,jag vill bedja till HERREN, eder Gud, såsom I haven begärt. Ochvadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intetskall jag undanhålla för eder.»042:005 Då sade de till Jeremia: »HERREN vare ett sannfärdigt ochosvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efterdet ord varmed HERREN, din Gud, sänder dig till oss.042:006 Det må vara gott eller ont, så vilja vi höra HERRENS, vår Guds,röst, hans som vi sända dig till; på det att det må gå oss väl,när vi höra HERRENS, vår Guds, röst.»
042:007 Och tio dagar därefter kom HERRENS ord till Jeremia.042:008 Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla dekrigshövitsmän som voro med honom, och allt folket, både små ochstora,042:009 och sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, han som I havensänt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:042:010 Om I stannen kvar i detta land, så skall jag uppbygga eder ochej mer slå eder ned; jag skall plantera eder och ej mer uppryckaeder. Ty jag ångrar det onda som jag har gjort eder.042:011 Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för,frukten icke för honom, säger HERREN. Ty jag är med eder ochvill frälsa eder och rädda eder ur hans hand.042:012 Jag vill låta eder finna barmhärtighet; ja, han skall blivabarmhärtig mot eder och låta eder vända tillbaka till edertland.042:013 Men om I sägen: »Vi vilja icke stanna i detta land», om I alltsåicke hören HERRENS, eder Guds, röst,042:014 utan tänken: »Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, därvi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd,där vilja vi bo»—042:015 välan, hören då HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: Så sägerHERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen ställen eder färdtill Egypten och kommen dit, för att bo där såsom främlingar,042:016 så skall svärdet, som I frukten för, hinna upp eder där iEgyptens land, och hungersnöden, som I rädens för, skall följaefter eder dit till Egypten, och där skolen I dö.042:017 Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bodär, skola alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen avdem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka somjag skall låta komma över dem.042:018 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede ochförtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invånare, så skallock min förtörnelse utgjuta sig över eder, om I begiven edertill Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nämner, närman förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek,och I skolen aldrig mer få se denna ort.042:019 Ja, HERREN säger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven edericke till Egypten. Märken väl att jag i dag har varnat eder.042:020 Ty I bedrogen eder själva, när I sänden mig till HERREN, ederGud, och saden: »Bed för oss till HERREN, vår Gud; och vadhelstHERREN, vår Gud, säger, det må du förkunna för oss, så vilja vigöra det.»042:021 Jag har nu i dag förkunnat det för eder. Men I haven icke velathöra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har säntmig till eder.042:022 Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på denort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.
043:001 Men när Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, derasGuds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade sänt honom tilldem, allt som sagt är,043:002 då svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, ochalla de övriga fräcka männen—dessa svarade Jeremia: »Det äricke sant vad du säger; HERREN, vår Gud, har icke sänt dig ochlåtit säga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, för att bodär såsom främlingar.'043:003 Nej, det är Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, på detatt vi må bliva givna i kaldéernas hand, för att dessa skoladöda oss eller föra oss bort till Babel.»043:004 Och varken Johanan, Kareas son, eller någon av krigshövitsmänneneller någon av folket ville höra HERRENS röst och stanna kvar iJuda land.043:005 I stället togo Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännenmed sig alla de kvarblivna av Juda, dem som från alla de folktill vilka de hade varit fördrivna hade kommit tillbaka, för attbo i Juda land,043:006 både män, kvinnor och barn, där till konungadöttrarna och allaandra som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade lämnatkvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jämvälprofeten Jeremia och Baruk, Nerias son,043:007 och begåvo sig till Egyptens land, ty de ville icke höra HERRENSröst. Och de kommo så fram till Tapanhes.
043:008 Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:043:009 Tag dig några stora stenar och mura in dem i murbruket, därtegelgolvet lägges, vid ingången till Faraos hus i Tapanhes; gördetta inför judiska mäns ögon043:010 och säg till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jagskall sända åstad och hämta min tjänare Nebukadressar, konungeni Babel, och hans tron skall jag sätta upp ovanpå de stenar somjag har låtit mura in har, och han skall på dem breda ut sintronmatta.043:011 Ty han skall komma och slå Egyptens land och giva i pestens våldden som hör pesten till, i fångenskapens våld den som hörfångenskapen till, i svärdets våld den som hör svärdettill.043:012 Och jag skall tända eld på Egyptens gudahus, och han skallbränna upp dem och föra gudarna bort. Och han skall rensaEgyptens land från ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;sedan skall han draga därifrån i god ro.043:013 Och han skall slå sönder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,och Egyptens gudahus skall han bränna upp i eld.
044:001 Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar sombodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof ochPatros' land; han sade:044:002 »Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all denolycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Judastäder—Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;044:003 detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörnamig, i det att de gingo bort och tände offereld och tjänadeandra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.044:004 Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänareprofeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jaghatar.'044:005 Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att deomvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åtandra gudar.044:006 Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann iJuda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagdaoch förödda, såsom de nu äro.044:007 Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varförbereden I eder själva stor olycka? I utroten ju ur Juda bådeman och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingenkvarleva av eder kommer att återstå;044:008 I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tändenoffereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, föratt bo där såsom främlingar. Härav måste ske att I vardenutrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när manförbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.044:009 Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungarsonda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egnaonda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde iJuda land och på Jerusalems gator?044:010 Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandraicke efter min lag och mina stadgar, dem som jag förelade ederoch edra fäder.044:011 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vändamitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota helaJuda.044:012 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sinfärd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar. Och deskola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genomsvärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genomsvärd och hunger skola de dö. Och de skola bliva ett exempel somman nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad,bannande och smälek.044:013 Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jaghemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.044:014 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bosåsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna räddasig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Judaland, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bodär. Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några fåsom bliva räddade.»
044:015 Då svarade alla männen—vilka väl visste att deras hustrurtände offereld åt andra gudar—och alla kvinnorna, som stododär i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land,i Patros, de svarade Jeremia och sade:044:016 »I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi ickehörsamma dig,044:017 utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tändaoffereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne,såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Judastäder och på Jerusalems gator. Då hade vi bröd nog, och detgick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.044:018 Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åthimmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vilidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.044:019 Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjutadrickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åthenne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som viutgjuta drickoffer åt henne?»
044:020 Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna ochallt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:044:021 »Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven täntoffereld i Juda städer och på. Jerusalems gator, både I självaoch edra fäder, både edra konungar och furstar och folket ilandet.044:022 Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edertonda väsendes skull, och för de styggelsers skull som Ibedreven, utan edert land blev ödelagt och ett föremål förhäpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nuse.044:023 Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och ickevillen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hansstadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder,såsom vi nu se».
044:024 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till allakvinnorna: »Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären iEgyptens land,044:025 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur havenmed edra händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när Isaden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löften som vi gjorde, atttända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åthenne.' Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edralöften;044:026 men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon iEgyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN,att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt avnågon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERRENlever.'044:027 Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke tillderas lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land,skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fåtten ände.044:028 Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbakafrån Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och så skolaalla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, föratt bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är sombliver beståndande, mitt eller deras.
044:029 Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsökaeder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma attmina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder tillolycka:044:030 Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen iEgypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efterhans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, iNebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som varhans fiende, och som stod efter hans liv.»
045:001 Detta är det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Neriasson, när denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal ien bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärderegeringsår; han sade:045:002 Så säger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:045:003 Du säger: »Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min förraplåga! Jag är så trött av suckande och finner ingen ro.»045:004 Men så skall du svara honom: Så säger HERREN: Se, vad jag harbyggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat,det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden.045:005 Och du begär stora ting för dig! Begär icke något sådant; tyse, jag skall låta olycka komma över all kött, säger HERREN, mendig skall jag låta vinna ditt liv såsom ett byte, till vilkenort du än må gå.
046:001 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.
046:002 Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.
046:003 Reden till sköld och skärm,och rycken fram till strid.046:004 Spännen för hästarna och bestigen springarna,och ställen upp eder,med hjälmarna på.Gören spjuten blanka,ikläden eder pansaren.
046:005 Men varav kommer detta som jag nu ser?De äro förfärade.De vika tillbaka;deras hjältar bliva slagna.De taga till flyktenutan att vända sig om.Skräck från alla sidor!säger HERREN.046:006 Ej ens den snabbaste kan fly undan,ej ens hjälten kan rädda sig.Norrut, invid floden Frat,där stappla de och falla.
046:007 Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden,denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?046:008 Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden,och såsom strömmar svalla hans vatten.Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet;jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»046:009 Ja, dragen ditupp, I hästar;stormen fram, I vagnar.Må hjältarna tåga fram,etiopier och putéer,rustade med sköldar,och ludéer, rustade med bågar,bågar som de spänna.046:010 Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag,en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare;nu skall svärdet frossa sig mättoch dricka sig rusigt av deras blod.Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställai nordlandet vid floden Frat.046:011 Drag upp till Gilead och hämta balsam,du jungfru dotter Egypten.Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd;du kan icke bliva helad.046:012 Folken få höra om din skam,och av dina klagorop bliver jorden full;ty den ene hjälten stapplar på den andre,och de falla båda tillsammans.
046:013 Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om attNebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptensland:
046:014 Förkunnen i Egyptenoch kungören i Migdol,ja, kungören i Nof,så ock i Tapanhes,och sägen: »Träd fram och gör dig redo,ty svärdet frossar runt omkring dig.»046:015 Varför äro dina väldige slagna till marken?De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.046:016 Han kom många att stappla,och så föllo de, den ene över den andre;de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folkoch till vårt fädernesland,undan det härjande svärdet.»046:017 Ja, man ropar där:»Farao är förlorad, Egyptens konung!Han har förfelat sin tid.»046:018 Så sant jag lever, säger konungen,han vilkens namn är HERREN Sebaot,en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen,såsom Karmel vid havet.046:019 Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare,vad man behöver, när man skall gå i landsflykt.Ty Nof skall bliva en ödemarkoch varda uppbränt, så att ingen kan bo där.
046:020 En skön kviga är Egypten;men en broms kommer farande norrifrån.046:021 Också de legoknektar hon har i sitt land,lika gödda kalvar,ja, också de vända då om och fly allasammans,de kunna icke hålla stånd.Ty deras ofärds dag har kommit över dem,deras hemsökelses tid.046:022 Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm,ty med härsmakt draga de fram,och med yxor komma de över henne,såsom gällde det att hugga ved.046:023 De fälla hennes skog, säger HERREN,ty ogenomtränglig är den;talrikare äro de än gräshoppor,ja, de kunna ej räknas.046:024 På skam kommer dottern Egypten;hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
046:025 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amonfrån No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och desskonungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.046:026 Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv,i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänareshand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i fornadagar, säger HERREN.
046:027 Så frukta då icke, du min tjänare Jakob,och var ej förfärad, du Israel;ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet,och dina barn ur deras fångenskaps land.Och Jakob skall få komma tillbakaoch leva i ro och säkerhet,och ingen skall förskräcka honom.046:028 Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN,ty jag är med dig.Och jag skall göra ände på alla de folktill vilka jag har drivit dig bort;men på dig vill jag ej alldeles göra ände,jag vill blott tukta dig med måtta;ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
047:001 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord omfilistéerna, förrän Farao hade intagit Gasa.047:002 Så säger HERREN:Se, vatten stiga upp norrifrånoch växa till en översvämmande ström;de översvämma landet och allt vad däri är,städerna med dem som bo därinne.Och människorna ropa,alla landets inbyggare jämra sig047:003 När bullret höres av hans hingstars hovslag,när hans vagnar dåna,när hans hjuldon rassla,då se ej fäderna sig om efter barnen,så maktlösa stå de047:004 inför den dag som kommermed fördärv över alla filistéer,med undergång för alla dem som äro kvartill att försvara Tyrus och Sidon.Ty HERREN skall fördärva filistéerna,kvarlevan från Kaftors ö.047:005 Skallighet stundar för Gasa,det är förbi med Askelon,med kvarlevan i deras dalbygd.Huru länge skall du rista märken på dig?
047:006 Ack ve! Du HERRENS svärd,när skall du äntligen få ro,Drag dig tillbaka i din skida,vila dig och var stilla.047:007 Dock, huru skulle det kunna få ro,då det är HERRENS bud det utför?Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,mot dem har han bestämt det.
048:001 Om Moab.
Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:Ve över Nebo, ty det är förstört!Kirjataim har kommit på skam och är intaget,fästet har kommit på skam och ligger krossat.048:002 Moabs berömmelse är icke mer.I Hesbon förehar man onda anslag mot det:»Upp, låt oss utrota det, så att det icke mer är ett folk.»Också du, Madmen, skall förgöras,svärdet skall följa dig i spåren.048:003 Klagorop höras från Horonaim,förödelse och stort brak.048:004 Ja, Moab ligger förstört;högljutt klaga dess barn.048:005 Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,och på vägen ned till Horonaimhöras ångestfulla klagorop över förstörelsen.048:006 Flyn, rädden edra liv,och bliven som torra buskar i öknen.048:007 Ty därför att du förlitar dig på dina verkoch dina skatter, skall ock du bliva intagen;och Kemos skall gå bort i fångenskapoch hans präster och furstar med honom.048:008 Och en förhärjare skall komma över var stad,så att ingen stad skall kunna rädda sig;dalen skall bliva förstörd och slätten ödelagd,såsom HERREN har sagt.048:009 Given vingar åt Moab,ty flygande måste han fly bort.Hans städer skola bliva mark,och ingen skall bo i dem.048:010 Förbannad vare den som försumligtutför HERRENS verk,förbannad vare den som dröjeratt bloda sitt svärd.
048:011 I säkerhet har Moab levat från sin ungdomoch har legat i ro på sin drägg;han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat,icke vandrat bort i fångenskap;därför har hans smak behållit sig,och hans lukt har ej förvandlats.048:012 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN,då jag skall sända till honom vintappare,som skola tappa honomoch tömma hans kärloch krossa hans krukor.048:013 Då skall Moab komma på skam med Kemos,likasom Israels hus kom på skam med Betel,som det förlitade sig på.048:014 Huru kunnen I säga: »Vi äro hjältaroch tappra män i striden»?048:015 Moab skall ändå bliva förstört,dess städer skola gå upp i rök,och dess utvalda unga manskapmåste ned till att slaktas;så säger konungen,han vilkens namn är HERREN Sebaot.048:016 Snart kommer Moabs ofärd,och hans olycka hastar fram med fart.048:017 Ömken honom, I alla som bon omkring honom,I alla som kännen hans namn.Sägen: »Huru sönderbruten är icke den starka spiran,den präktiga staven!»
048:018 Stig ned från din härlighet och sätt dig på torra marken,du dottern Dibons folk;ty Moabs förhärjare drager upp mot digoch förstör dina fästen.048:019 Ställ dig vid vägen och spela omkring dig,du Aroers folk;fråga männen som fly och kvinnorna som söka rädda sig,säg: »Vad har hänt?»048:020 Moab har kommit på skam, ja, det är krossat;jämren eder och ropenFörkunnen vid Arnonatt Moab är förstört.
048:021 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 048:022 över Dibon, Nebo och Bet-Diblataim, 048:023 över Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 048:024 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligga fjärran eller nära. 048:025 Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten, säger HERREN.
048:026 Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN;ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyoroch bliva till åtlöje, också han.048:027 Eller var icke Israel till ett åtlöje för dig?Blev han då ertappad bland tjuvar,eftersom du skakar huvudet, så ofta du talar om honom?
048:028 Övergiven edra städeroch byggen bo i klipporna,I Moabs inbyggare,och bliven lika duvorsom bygga sina nästenbortom klyftans gap.
048:029 Vi hava hört om Moabs högmod,det övermåttan höga,om hans stolthet, högmod och högfärdoch hans hjärtas förhävelse.048:030 Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet,hans lösa tal och opålitliga handlingssätt.048:031 Därför måste jag jämra mig för Moabs skull;över hela Moab måste jag klaga.Över Kir-Heres' män må man sucka.048:032 Mer än Jaeser gråter, måste jag gråta över dig,du Sibmas vinträd,du vars rankor gingo över havetoch nådde till Jaesers hav;mitt i din sommar och din vinbärgninghar ju en förhärjare slagit ned.048:033 Glädje och fröjd är nu avbärgadfrån de bördiga fältenoch från Moabs land.På vinet i pressarna har jag gjort slut;man trampar ej mer vin under skördeskri,skördeskriet är intet skördeskri mer.048:034 Från Hesbon, jämmerstaden, ända till Eleale,ända till Jahas upphäver man rop,och från Soar ända till Horonaim,till Eglat-Selisia;ty också Nimrims vattenbliva torr ökenmark.048:035 Och jag skall i Moab så göra, säger HERREN,att ingen mer frambär offer på offerhöjdenoch ingen mer tänder offereld åt sin gud.
048:036 Därför klagar mitt hjärta såsom en flöjt över Moab, ja, mitthjärta klagar såsom en flöjt över Kir-Heres' män: vad de havakvar av sitt förvärv går ju förlorat.048:037 Ty alla huvuden äro skalliga och alla skägg avskurna; på allahänder äro sårmärken och omkring ländernasäcktyg.048:038 På alla Moabs tak och på dess torg höres allenast dödsklagan, tyjag har krossat Moab såsom ett värdelöst kärl, säger HERREN.
048:039 Huru förfärad är han icke! I mån jämra eder. Huru vänder ickeMoab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett åtlöje och enskräck för alla dem som bo däromkring.
048:040 Ty så säger HERREN: Se, en som liknar en örn svävar fram ochbreder ut sina vingar över Moab.048:041 Keriot bliver intaget, bergfästena bliva erövrade. Och Moabshjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, närhon är barnsnöd.048:042 Ja, Moab skall förgöras så att det icke mer är ett folk, ty dethar förhävt sig mot HERREN.
048:043 Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I Moabs inbyggare,säger HERREN.048:044 Om någon flyr undan faran, så störtar han i fallgropen, och omhan kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty jagskall låta ett hemsökelsens år komma över dem, över Moab, sägerHERREN.048:045 I Hesbons skugga stanna de, det är ute med flyktingarnas kraft.
Ty eld gick ut från Hesbon,en låga från Sihons land;och den förtärde Moabs tinning,hjässan på stridslarmets söner.048:046 Ve dig, Moab!Förlorat är Kemos' folk.Ty dina söner äro tagna till fånga,och dina döttrar förda bort i fångenskap.
048:047 Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Moab, säger HERREN.
Så långt om domen över Moab.
049:001 Om Ammons barn.
Så säger HERREN:Har Israel nu inga barn,eller har han ingen arvinge mer?Eller varför har Malkam tagit arv, efter Gad,och varför bor hans folk i dess städer?049:002 Se, därför skola dagar komma, säger HERRENdå jag skall låta höra ett härskrimot Rabba i Ammons barns land;och då skall det bliva en öde grushög,och dess lydstäder skola brännas upp i eld;och Israel skall då taga arvefter dem som hava tagit hans arv, säger HERREN.049:003 Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är förstört;ropen, I Rabbas döttrar.Höljen eder i sorgdräkt, klagen,och gån omkring i gårdarna;ty Malkam måste vandra bort i fångenskap,och hans präster och furstar med honom.
049:004 Varför berömmer du dig av dina dalar, av att din dal flödaröver, du avfälliga dotter? Du som förlitar dig på dina skatteroch säger: »Vem skall väl komma åt mig?»,049:005 se, jag skall låta förskräckelse komma över dig från alla demsom bo omkring dig, säger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolenvarda bortdrivna, var och en åt sitt håll och ingen skallförsamla de flyktande.049:006 Men därefter skall jag åter upprätta Ammons barn, säger HERREN.
049:007 Om Edom.
Så säger HERREN Sebaot:Finnes då ingen vishet mer i Teman?Har all rådighet försvunnit ifrån de förståndiga?Är deras vishet uttömd?049:008 Flyn, vänden om, gömmen eder djupt nere,I Dedans inbyggare.Ty över Esau skall jag låta ofärd kommapå hans hemsökelses tid.049:009 När vinbärgare komma över dig,skola de icke lämna kvar någon efterskörd.När tjuvar komma om natten,skola de fördärva så mycket dem lyster.049:010 Ty jag skall blotta Esau,jag skall uppenbara hans gömslen,och han skall icke lyckas hålla sig dold;fördärv skall drabba hans barn, hans bröder och grannar,och han skall icke mer vara till.049:011 Bekymra dig ej om dina faderlösa, jag vill behålla dem vid liv;och må dina änkor förtrösta på mig.
049:012 Ty så säger HERREN: Se, de som icke hade förskyllt att drickakalken, de nödgas att dricka den; skulle då du bliva ostraffad?Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall nödgas att drickaden.049:013 Ty vid mig själv har jag svurit, säger HERREN, att Bosra skallbliva ett föremål för häpnad och smälek; det skall förödas ochbliva ett exempel som man nämner, när man förbannar; och alladess lydstäder skola bliva ödemarker för evärdlig tid.
049:014 Ett budskap har jag hört från HERREN,och en budbärare är utsänd bland folken:»Församlen eder och kommen emot det,och stån upp till strid.049:015 Ty se, jag skall göra dig ringa bland folken,föraktad bland människorna.049:016 Den förfäran du väckte har bedragit dig,ja, ditt hjärtas övermod,där du sitter ibland bergsklyftornaoch håller dig fast högst uppe på höjden.Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen,så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger HERREN.
049:017 Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad; alla som gå därfram skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.049:018 Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades,säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarndär vistas.
049:019 Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår ochbryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jagadem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta tillherde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig tillansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?049:020 Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankarsom han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skolasannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skallhäpna över dem.049:021 Vid dånet av deras fall bävar jorden; man skriar så, att ljudethöres ända borta vid Röda havet.049:022 Se, en som liknar en örn lyfter sig och svävar fram och brederut sina vingar över Bosra. Och Edoms hjältars hjärtan bliva påden dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är i barnsnöd.
049:023 Om Damaskus.
Hamat och Arpad komma på skam;ty ett ont budskap få de höra,och de betagas av ångest.I havet råder oro;det kan ej vara stilla.049:024 Damaskus förlorar modet,det vänder sig om till flykt,ty skräck har fattat det;ångest och vånda har gripit det,lik en barnaföderskas.049:025 Varför lät man den icke vara,den berömda staden,min glädjes stad?049:026 Så måste nu dess unga mänfalla på dess gator,och alla dess stridsmänförgöras på den dagen,säger HERREN Sebaot.049:027 Och jag skall tända eldpå Damaskus' murar,och elden skall förtäraBen-Hadads palatser.
049:028 Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar,konungen i Babel.
Så säger HERREN:Upp, ja, dragen åstad upp mot Kedar,och fördärven Österlandets söner.049:029 Deras hyddor och deras hjordar må man taga,deras tält och allt deras bohagoch deras kameler må föras bort ifrån democh man må ropa över dem; »Skräck från alla sidor!»049:030 Flyn, ja, flykten med hast,gömmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, säger HERREN,ty Nebukadressar, konungen i Babel,har lagt råd mot ederoch tänkt ut mot eder ett anslag.049:031 Upp, säger HERREN, ja, dragen dituppmot ett fredligt folk, som bor där i trygghet,utan både portar och bommar,i sin avskilda boning.049:032 Deras kameler skola bliva edert byte,och deras myckna boskap skall bliva edert rov;och jag skall förströ dem åt alla väderstreck,männen med det kantklippta håretoch från alla sidor skall jag låta ofärdkomma över dem, säger HERREN.049:033 Och Hasor skall bliva en boning för schakaleren ödemark till evärdlig tid;ingen skall mer bo däroch intet människobarn där vistas.
049:034 Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord omElam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; hansade:049:035 Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge,deras yppersta makt.049:036 Och från himmelens fyra ändar skall jag låta fyra vindar kommamot Elam, och skall förströ dess folk åt alla dessa väderstreck;och intet folk skall finnas, dit icke de fördrivna ifrån Elamskola komma.049:037 Och jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och fördem som stå efter deras liv, och jag skall låta olycka kommaöver dem, min vredes glöd, säger HERREN. Jag skall sändasvärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.049:038 Och jag skall sätta upp min tron i Elam och förgöra där bådekonung och furstar, säger HERREN.049:039 Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Elam, säger HERREN.
050:001 Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldéernas land,genom profeten Jeremia.
050:002 Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ettbaner; kungören det, döljen det icke. Sägen: Babel är intaget,Bel har kommit på skam, Merodak är krossad, ja, dess avgudarhava kommit på skam, dess eländiga avgudar äro krossade.050:003 Ty ett folk drager upp mot det norrifrån, som skall göra dessland till en ödemark, så att ingen kan bo däri; både människoroch djur skola fly bort.
050:004 I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barnkomma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola degå åstad och söka HERREN, sin Gud.050:005 De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten varavända: »Kommen! Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigtförbund, som aldrig varder förgätet.»
050:006 En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört demvilse och läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de frånberg till höjd och glömde sin rätta lägerplats.050:007 Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade:»Vi ådraga oss ingen skuld därmed.» Så skedde, därför att dehade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN,deras fäders hopp.
050:008 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrån kaldéernas land, och blivenlika bockar som hasta framför hjorden.050:009 Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en hop av stora folkoch föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till stridmot det; från det hållet skall det bliva intaget. Deras pilarskola vara såsom en lyckosam hjältes, som icke vänder tillbakautan seger.050:010 Och Kaldeen skall lämnas till plundring; dess plundrare skolaalla få nog, säger HERREN.050:011 Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen minarvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frustensåsom hingstar,050:012 eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fötteder skall få blygas. Se, bland folken skall hon bliva denyttersta—en öken, ett torrt land och en hedmark!050:013 För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott ochalltigenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skolahäpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
050:014 Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännenbåge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERRENhar hon syndat.050:015 Höjen segerrop över henne på alla sidor: »Hon har måst giva sig;fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!» Detta ärju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne. Såsom hon har gjort,så mån I göra mot henne.050:016 Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föralien. Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sittfolk och envar fly hem till sitt land.
050:017 Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon. Först åtsdet upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar,konungen i Babel, gnagt dess ben.050:018 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skallhemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsöktkonungen i Assyrien.050:019 Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, ochhan skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims bergoch i Gilead skall han få äta sig mätt.050:020 I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efterIsraels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efterJuda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skallförlåta dem som jag låter leva kvar.
050:021 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna iPekod. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo,säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig.050:022 Krigsrop höras i landet, och stort brak.050:023 Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som sloghela jorden! Huru har icke Babel blivit till häpnad blandfolken!050:024 Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel,förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det varmed HERREN som du hade givit dig i strid.050:025 HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Tyett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldéernasland.050:026 Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare,kasten i en hög vad där finnes, såsom man gör med säd, och givendet till spillo; låten intet därav bliva kvar.050:027 Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Vedem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid!050:028 Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att iSion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.
050:029 Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter;lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma. Vedergällendet efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom detsjälvt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, motIsraels Helige.050:030 Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dessstridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN.
050:031 Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren,HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag villhemsöka dig.050:032 Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunnaupprätta honom. Och jag skall tända eld på hans städer, ochelden skall förtära allt omkring honom.
050:033 Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Judabarn jämte dem. Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla demfast och vilja icke släppa dem.050:034 Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot är hans namn. Hanskall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åtjorden—men oro åt Babels invånare.
050:035 Svärd komme över kaldéerna, säger HERREN, över Babels invånare,över dess furstar och dess visa män!050:036 Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar!Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade!050:037 Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmandefolk därinne, så att de bliva såsom kvinnor! Svärd komme överdess skatter, så att de bliva tagna såsom byte!050:038 Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade! Ty detär ett belätenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettigamänniskor.050:039 Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur,och strutsar skola där få sin boning. Aldrig mer skall det blivabebyggt, från släkte till släkte skall det varaobebott.050:040 Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtadesav Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intetmänniskobarn där vistas.
050:041 Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungarresa sig och komma från jordens yttersta ända.050:042 De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånetav dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram,rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel.050:043 När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned;ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas.
050:044 Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår ochbryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jagadem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta tillherde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig tillansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?050:045 Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och detankar som han har mot kaldéernas land: Ja, herdegossarna skolasannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skallhäpna över dem.050:046 När man ropar: »Babel är intaget», då bävar jorden, och ettskriande höres bland folken.