009:001 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och tala tillhonom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så attde kunna hålla gudstjänst åt mig.009:002 Ty om du icke vill släppa dem, utan kvarhåller dem längre,009:003 se, då skall HERRENS hand med en mycket svår pest komma över dinboskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreaturoch får.009:004 Men HERREN skall därvid göra en åtskillnad mellan israeliternasboskap och egyptiernas, så att intet av de djur som tillhöraIsraels barn skall dö.»009:005 Och HERREN bestämde en tid och sade: »I morgon skall HERREN göraså i landet.»009:006 Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskapdog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;009:007 när Farao sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket somett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta vartillslutet, och han släppte icke folket
009:008 Därefter sade HERREN till Mose och Aron: »Tagen edra händerfulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, uppmot himmelen, inför Faraos ögon,009:009 så skall därav bliva ett damm över hela Egyptens land, och däravskola uppstå bulnader, som slå ut med blåsor, på människor ochboskap i hela Egyptens land.»009:010 Då togo de sot ur smältugnen och trädde inför Farao, och Moseströdde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader,som slogo ut med blåsor, på människor och boskap.009:011 Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernasskull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andraegyptier.009:012 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke hörde pådem, såsom HERREN hade sagt till Mose.
009:013 Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida framinför Farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud:Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.009:014 Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser över dig självoch över dina tjänare och ditt folk, på det att du må förnimmaatt ingen är såsom jag på hela jorden.009:015 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och dittfolk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;009:016 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraftbliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på helajorden.009:017 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och ickesläpper dem,009:018 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårthagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, alltifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu.009:019 Så sänd nu bort och låt bärga din boskap och allt vad du annarshar ute på marken. Ty alla människor och all boskap som dåfinnas ute på marken och icke hava kommit under tak, de skolaträffas av haglet och bliva dödade.»009:020 Den som nu bland Faraos tjänare fruktade HERRENS ord, han lätsina tjänare och sin boskap söka skydd i husen;009:021 men den som icke aktade på HERRENS ord, han lät sina tjänare ochsin boskap bliva kvar ute på marken.
009:022 Och HERREN sade till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, såskall hagel falla över hela Egyptens land, över människor ochboskap och över alla markens örter i Egyptens land.»009:023 Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lät detdundra och hagla, och eld for ned mot jorden, så lät HERRENhagel komma över Egyptens land.009:024 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; ochhaglet var så svårt, att dess like icke hade varit i helaEgyptens land från den tid det blev befolkat.009:025 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns påmarken, både människor och djur; och haglet slog ned allamarkens örter och slog sönder alla markens träd.009:026 Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade deticke.
009:027 Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sadetill dem: »Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som ärrättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.009:028 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat längenog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva blivakvar längre.»009:029 Mose svarade honom: »När jag kommer ut ur staden, skall jaguträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra ochintet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet ärHERRENS.009:030 Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten förHERREN Gud.»009:031 Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax ochlinet stod i knopp;009:032 men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.009:033 Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händertill HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnetströmmade icke mer ned på jorden.009:034 Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hadeupphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta,han själv såväl som hans tjänare.009:035 Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte ickeIsraels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.
010:001 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao; ty jag hartillslutit hans och hans tjänares hjärtan, för att jag skullegöra dessa mina tecken mitt ibland dem,010:002 och för att du sedan skulle kunna förtälja för din son och dinsonson vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna,och vilka tecken jag har gjort bland dem, så att I förnimmen attjag är HERREN.»010:003 Då gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: »Så sägerHERREN, hebréernas Gud: Huru länge vill du vara motsträvig ochicke ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk, så att de kunnahålla gudstjänst åt mig.010:004 Ty om du icke vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgonlåta gräshoppor komma över ditt land.010:005 Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; ochde skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit överåt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, somväxa på marken.010:006 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dinatjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dinafaders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevotill på jorden ända till denna dag.» Och han vände sig om ochgick ut ifrån Farao.
010:007 Men Faraos tjänare sade till honom: »Huru länge skall denne varaoss till förfång? Släpp männen, så att de kunna hålla gudstjänståt HERREN, sin Gud. Inser du icke ännu att Egypten bliverfördärvat?»010:008 Då hämtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sadetill dem: »I mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN, ederGud. Men vilka äro nu de som skola gå?»010:009 Mose svarade: »Vi vilja gå både unga och gamla; vi vilja gå medsöner och döttrar, med får och fäkreatur; ty en HERRENS högtidskola vi hålla.»010:010 Då sade han till dem: »Må HERREN: vara med eder lika visst somjag släpper eder med edra kvinnor och barn! Där ser man att Ihaven ont i sinnet!010:011 Nej; I män mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN; det varju detta som I begärden.» Och man drev dem ut ifrån Farao.
010:012 Och HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över Egyptens land,så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp allaörter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar.»010:013 Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät enöstanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten; ochnär det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram medsig.010:014 Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stormängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet avgräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke hellerhädanefter komma.010:015 De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åtoupp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglethade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller påmarkens örter i hela Egyptens land.
010:016 Då kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: »Jaghar syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.010:017 Men förlåt nu min synd denna enda gång; och bedjen till HERREN,eder Gud, att han avvänder allenast denna dödsplåga ifrån mig.»010:018 Då gick han ut ifrån Farao och bad till HERREN.010:019 Och HERREN vände om vinden och lät en mycket stark västanvindkomma; denna fattade i gräshopporna och kastade dem i Rödahavet, så att icke en enda gräshoppa blev kvar inom Egyptenshela område.010:020 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppteIsraels barn.
010:021 Därefter sade HERREN till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen,så skall över Egyptens land komma ett sådant mörker, att man kantaga på det.»010:022 Då räckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mörkerkom över hela Egyptens land i tre dagar.010:023 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde röra sig från sinplats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust där debodde.010:024 Då kallade Farao Mose till sig och sade: »Gån åstad och hållengudstjänst åt HERREN; låten allenast edra får och fäkreaturbliva kvar. Också edra kvinnor och barn må gå med eder.»010:025 Men Mose sade: »Du måste ock låta oss få slaktoffer ochbrännoffer att offra åt HERREN, vår Gud.010:026 Också vår boskap måste gå med oss, och icke en klöv får blivakvar; ty därav måste vi taga det varmed vi skola hållagudstjänst åt HERREN, vår Gud. Och förrän vi komma dit, veta visjälva icke vad vi böra offra åt HERREN.»010:027 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke villesläppa dem.010:028 Och Farao sade till honom: »Gå bort ifrån mig, och tag dig tillvara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på dendag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.»010:029 Mose svarade: »Du har talat rätt; jag skall icke vidare kommainför ditt ansikte.»
011:001 Därefter sade HERREN till Mose: »Ännu en plåga skall jag låtakomma över Farao och över Egypten; sedan skall han släppa ederhärifrån; ja, han skall till och med driva eder ut härifrån, närhan släpper eder.011:002 Så tala nu till folket, och säg att var och en av dem, man såvälsom kvinna, skall av sin nästa begära klenoder av silver ochguld.»011:003 Och HERREN lät folket finna nåd för egyptiernas ögon. Ja, mannenMose hade stort anseende i Egyptens land, både hos Faraostjänare och hos folket.
011:004 Och Mose sade: »Så säger HERREN: Vid midnattstid skall jag gåfram genom Egypten.011:005 Och då skall allt förstfött i Egyptens land dö, från denförstfödde hos Farao, som sitter på tronen, ända till denförstfödde hos tjänstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, såock allt förstfött ibland boskapen.011:006 Och ett stort klagorop skall upphävas i hela Egyptens land,sådant att dess like aldrig har varit hört och aldrig mer skallhöras.011:007 Men icke en hund skall gläfsa mot någon av Israels barn, varkenmot människor eller mot boskap. Så skolen I förnimma att HERRENgör en åtskillnad mellan Egypten och Israel.011:008 Då skola alla dina tjänare här komma ned till mig och buga sigför mig och säga: 'Drag ut, du själv med allt folket som följerdig.' Och sedan skall jag draga ut.» Därefter gick han bortifrån Farao i vredesmod.
011:009 Men HERREN sade till Mose: »Farao skall neka att höra eder, pådet att jag må låta många under ske i Egyptens land.»011:010 Och Mose och Aron gjorde alla dessa under inför Farao; menHERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppteIsraels barn ut ur sitt land.
012:001 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:
012:002 Denna månad skall hos eder vara den främsta månaden, den skallhos eder vara den första av årets månader.012:003 Talen till Israels hela menighet och sägen: På tionde dagen idenna månad skall var husfader taga sig ett lamm, så att varthushåll får ett lamm.012:004 Men om hushållet är för litet till ett lamm, så skola husfadernoch hans närmaste granne taga ett lamm tillsammans, efterpersonernas antal. För vart lamm skolen I beräkna ett visstantal, i mån av vad var och en äter.012:005 Ett felfritt årsgammalt lamm av hankön skolen I utvälja; avfåren eller av getterna skolen I taga det.012:006 Och I skolen förvara det intill fjortonde dagen i denna månad;då skall man—Israels hela församlade menighet—slakta detvid aftontiden.012:007 Och man skall taga av blodet och stryka på båda dörrposterna ochpå övre dörrträet i husen där man äter det.012:008 Och man skall äta köttet samma natt; det skall vara stekt påeld, och man skall äta det med osyrat bröd jämte bittra örter.012:009 I skolen icke äta något därav rått eller kokt i vatten, utan detskall vara stekt på eld, med huvud, fötter och innanmäte.012:010 Och I skolen icke lämna något därav kvar till morgonen; skullenågot därav bliva kvar till morgonen, skolen I bränna upp det ield.012:011 Och I skolen äta det så: I skolen vara omgjordade kring edraländer, hava edra skor på fötterna och edra stavar ihänderna. Och I skolen äta det med hast. Detta är HERRENSPåsk.012:012 Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land och slåallt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap; ochöver Egyptens alla gudar skall jag hålla dom; jag är HERREN.012:013 Och blodet skall vara ett tecken, eder till räddning, på de husi vilka I ären; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbieder. Och ingen hemsökelse skall drabba eder med fördärv, närjag slår Egyptens land.
012:014 Och I skolen hava denna dag till en åminnelsedag och fira densåsom en HERRENS högtid. Såsom en evärdlig stiftelse skolen Ifira den, släkte efter släkte.012:015 I sju dagar skolen I äta osyrat bröd; redan på första dagenskolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en somäter något syrat, från den första dagen till den sjunde, hanskall utrotas ur Israel.012:016 På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; Iskolen ock på den sjunde dagen hålla en helig sammankomst. Pådem skall intet arbete göras; allenast det som var och enbehöver till mat, det och intet annat må av eder tillredas.012:017 Och I skolen hålla det osyrade brödets högtid, eftersom jag pådenna samma dag har fört edra härskaror ut ur Egyptensland. Därför skolen I, släkte efter släkte, hålla denna dagsåsom en evärdlig stiftelse.012:018 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, om aftonen,skolen I äta osyrat bröd, och I skolen fortfara därmed ända tillaftonen på tjuguförsta dagen i månaden.012:019 I sju dagar må ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en sonäter något syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evadhan är främling eller inföding i landet.012:020 Intet syrligt skolen I äta; var I än ären bosatta skolen I ätaosyrat bröd.
012:021 Och Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade tilldem: »Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm för vart hushålloch slakten påskalammet.012:022 Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är iskålen, och bestryken det övre dörr träet och båda dörrposternamed blodet som är i skålen; och ingen av eder må gå ut genom sinhus dörr intill morgonen.012:023 Ty HERREN skall gå fram för att hemsöka Egypten; men när ha serblodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skallHERREN gå förbi dörren och icke tillstädja Fördärvaren attkomma i i edra hus och hemsöka eder.012:024 Detta skolen I hålla; det skall vara en stadga för dig och dinabarn till evärdlig tid.012:025 Och när I kommen in i det land som HERREN skall giva åt eder,såsom han har lovat, skolen I hålla denna gudstjänst.012:026 När då edra barn fråga eder: 'Vad betyder denna edergudstjänst?',012:027 skolen I svara: 'Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att hangick förbi Israels barns hus i Egypten, när han hemsökteEgypten, men skonade våra hus.'» Då böjde folket sig ned ochtillbad.012:028 Och Israels barn gingo åstad och gjorde så; de gjorde såsomHERREN hade bjudit Mose och Aron.
012:029 Och vid midnattstiden slog HERREN allt förstfött i Egyptensland, från den förstfödde hos Farao, som satt på tronen, ändatill den förstfödde hos fången, som satt i fängelset, så ockallt förstfött ibland boskapen.012:030 Då stod Farao upp om natten jämte alla sina tjänare och allaegyptier, och ett stort klagorop upphävdes i Egypten; ty intethus fanns, där icke någon död låg.012:031 Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: »Stånupp och dragen ut från mitt folk, I själva och Israels barn; ochgån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN, såsom I haven begärt.012:032 Tagen ock edra får och edra fäkreatur, såsom I haven begärt, ochgån åstad, och välsignen därvid mig.»012:033 Och egyptierna trängde på folket för att med hast få dem ut urlandet, ty de tänkte: »Eljest dö vi allasammans.»012:034 Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivitsyrad; de togo sina baktråg och lindade in dem i mantlarna ochburo dem på sina axlar.012:035 Och Israels barn hade gjort såsom Mose sade: de hade avegyptierna begärt deras klenoder av silver och guld, så ockkläder.012:036 Och HERREN hade låtit folket finna nåd för egyptiernas ögon, såatt de gåvo dem vad de begärde. Så togo de byte frånegyptierna.
012:037 Och Israels barn bröto upp och drogo från Rameses till Suckot,vid pass sex hundra tusen män till fots, förutom kvinnor ochbarn.012:038 En hop folk av allahanda slag drog ock åstad med dem, därtillfår och fäkreatur, boskap i stor myckenhet.012:039 Och av degen som de hade fört med sig ur Egypten bakade deosyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivitsut ur Egypten utan att få dröja; ej heller hade de kunnattillreda någon reskost åt sig.
012:040 Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundratrettio år.012:041 Just på den dag då de fyra hundra trettio åren voro förlidnadrogo alla HERRENS härskaror ut ur Egyptens land.012:042 En HERRENS vakenatt var detta, när han skulle föra dem ut urEgyptens land; denna samma natt är HERRENS, en högtidsvaka föralla Israels barn, släkte efter släkte.
012:043 Och HERREN sade till Mose och Aron: »Detta är stadgan ompåskalammet: Ingen utlänning skall äta därav;012:044 men en träl som är köpt för penningar må äta därav, sedan du haomskurit honom.012:045 En inhysesman och en legodräng må icke äta därav.012:046 I ett och samma hus skall det ätas; du skall icke föra något avköttet ut ur huset, och intet ben skolen I sönderslå därpå.012:047 Israels hela menighet skall iakttaga detta.012:048 Och om någon främling bor hos dig och vill hålla HERRENSpåskhögtid, så skall allt mankön hos honom omskäras, och sedanmå han komma och hålla den; han skall då vara såsom en infödingi landet. Men ingen oomskuren må äta därav.012:049 En och samma lag skall gälla för infödingen och för främlingensom bor ibland eder.»
012:050 Och alla Israels barn gjorde så; de gjorde såsom HERREN hadebjudit Mose och Aron.012:051 Så förde då HERREN på denna samma dag Israels barn ut urEgyptens land, efter deras härskaror.
013:001 Och HERREN talade till Mose och sade:013:002 »Helga åt mig allt förstfött, allt hos Israels barn, som öppnarmoderlivet, evad det är människor eller boskap; mig tillhördet.
013:003 Och Mose sade till folket: »Kommen ihåg denna dag, på vilken Ihaven dragit ut ur Egypten, ur träldomshuset; ty med stark handhar HERREN fört eder ut därifrån. Fördenskull må intet syratätas.013:004 På denna dag i månaden Abib dragen I nu ut.013:005 Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas, hetiternas,amoréernas, hivéernas och jebuséernas land, som han med ed harlovat dina fäder att giva dig, ett land som flyter av mjölk ochhonung, då skall du hålla denna gudstjänst i denna månad:013:006 I sju dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen skallhållas en HERRENS högtid.013:007 Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd; intet syratskall man se hos dig, ej heller skall man se någon surdeg hosdig, i hela ditt land.013:008 Och du skall på den dagen berätta för din son och säga: 'Sådantgör jag av tacksamhet för vad HERREN gjorde med mig, när jagdrog ut ur Egypten.'013:009 Och det skall vara för dig såsom ett tecken på din hand ochsåsom ett påminnelsemärke på din panna, för att HERRENS lag måvara i din mun; ty med stark hand har HERREN fört dig ut urEgypten.013:010 Och denna stadga skall du hålla på bestämd tid, år efter år.013:011 Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas land, såsom hanmed ed har lovat dig och dina fäder, och giver det åt dig,013:012 då skall du överlämna åt HERREN allt det som öppnarmoderlivet. Allt som öppnar moderlivet av det som födes blanddin boskap skall, om det är hankön, höra HERREN till.013:013 Men allt bland åsnor som öppnar moderlivet skall du lösa med ettfår, och om du icke vill lösa det, skall du krossa nacken pådet. Och allt förstfött av människa bland dina söner skall dulösa.013:014 Och när din son i framtiden frågar dig: 'Vad betyder detta?',skall du svara honom så: 'Med stark hand har HERREN fört oss utur Egypten, ur träldomshuset;013:015 ty då Farao i sin hårdnackenhet icke ville släppa oss, dräpteHERREN allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såvälibland människor som ibland boskap. Därför offrar jag åt HERRENallt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstföttbland mina söner löser jag.'013:016 Och det skall vara såsom ett tecken på din hand och såsom ettmärke på din panna; ty med stark hand har HERREN fört oss ut urEgypten.»
013:017 När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den vägsom gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste;ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångrasig och vända tillbaka till Egypten;013:018 därför lät Gud folket taga en omväg genom öknen åt Röda havettill. Och Israels barn drogo väpnade upp ur Egyptens land.
013:019 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed avIsraels barn och sagt: »När Gud ser till eder, fören då mina benhärifrån med eder.»
013:020 Så bröto de upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknenbegynte.013:021 Och HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod, för attleda dem på vägen, och om natten i en eldstod, för att lysa dem;så kunde de tåga både dag och natt.013:022 Molnstoden upphörde icke om dagen att gå framför folket, ejheller eldstoden om natten.
014:001 Och HERREN talade till Mose och sade:014:002 »Säg till Israels barn att de skola vända om och lägra sigframför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framförBaal-Sefon skolen I lägra eder vid havet.014:003 Men Farao skall tänka att Israels barn hava farit vilse i landetoch blivit instängda i öknen.014:004 Och jag skall förstocka Faraos hjärta, så att han förföljer dem;och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på detatt egyptierna må förnimma att jag är HERREN.» Och de gjorde så.
014:005 Då man nu berättade för konungen i Egypten att folket hadeflytt, förvandlades Faraos och hans tjänares hjärtan mot folket,och de sade: »Huru illa gjorde vi icke, när vi släppte Israel,så att de nu icke mer skola tjäna oss!»014:006 Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig;014:007 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljestfunnos i Egypten, och kämpar på dem alla.014:008 Ty HERREN förstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjärta,så att han förföljde Israels barn, när de nu drogo ut medupplyft hand.014:009 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare och helahans här, förföljde dem och hunno upp dem, där de voro lägradevid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.014:010 När så Farao var helt nära, lyfte Israels barn upp sina ögon ochfingo se att egyptierna kommo tågande efter dem. Då blevoIsraels barn mycket förskräckta och ropade till HERREN.014:011 Och de sade till Mose: »Funnos då inga gravar i Egypten,eftersom du har fört oss hit till att dö i öknen? Huru illagjorde du icke mot oss, när du förde oss ut ur Egypten!014:012 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Låtoss vara, så att vi få tjäna egyptierna.' Ty det vore ossbättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen.»014:013 Då svarade Mose folket: »Frukten icke; stån fasta, så skolen Ise vilken frälsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrignågonsin skolen I mer få se egyptierna så, som I sen dem i dag.014:014 HERREN skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.»
014:015 Och HERREN sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg tillIsraels barn att de draga vidare.014:016 Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, ochklyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet påtorr mark.014:017 Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följaefter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hanshär, på hans vagnar och ryttare.014:018 Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jagförhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare.»
014:019 Och Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade signu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem,flyttade sig och tog plats bakom dem.014:020 Den kom så emellan egyptiernas här och Israels här; och molnetvar där med mörker, men tillika upplyste det natten. Så kundeden ena hären icke komma inpå den andra under hela natten.
014:021 Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undanhavet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och hangjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.014:022 Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under detatt vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster omdem.014:023 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare,förföljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.014:024 Men när morgonväkten var inne, blickade HERREN på egyptiernashär ur eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernashär;014:025 och han lät hjulen falla ifrån deras vagnar, så att det blev demsvårt att komma framåt. Då sade egyptierna: »Låt oss fly förIsrael, ty HERREN strider för dem mot egyptierna.»
014:026 Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över havet, så attvattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över derasvagnar och ryttare.»014:027 Då räckte Mose ut sin hand över havet, och mot morgonen vändehavet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flyddemöttes därav; och HERREN kringströdde egyptierna mitt i havet.014:028 Och vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna,hela Faraos här, som hade kommit efter dem ut i havet; icke enenda av dem kom undan.014:029 Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, ochvattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.014:030 Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, ochIsrael såg egyptierna ligga döda på havsstranden.014:031 Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora makt påegyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN ochpå hans tjänare Mose.
015:001 Då sjöngo Mose och Israels barn denna lovsång till HERRENS ära;de sade:»Jag vill sjunga till HERRENS ära,ty högt är han upphöjd.Häst och manstörtade han i havet.015:002 HERREN är min starkhet och min lovsång,Och han blev mig till frälsning.Han är min Gud, jag vill ära honom,min faders Gud, jag vill upphöja honom.015:003 HERREN är en stridsman,'HERREN' är hans namn.015:004 Faraos vagnar och härsmaktkastade han i havet,hans utvalda kämpardränktes i Röda havet.015:005 De övertäcktes av vattenmassor,sjönko i djupet såsom stenar.
015:006 Din högra hand, HERRE,du härlige och starke,din högra hand, HERRE,krossar fienden.015:007 Genom din stora höghetslår du ned dina motståndare;du släpper lös din förgrymmelse,den förtär dem såsom strå.
015:008 För en fnysning av din näsauppdämdes vattnen,böljorna reste sig och samlades hög,vattenmassorna stelnade i havets djup.
015:009 Fienden sade:'Jag vill förfölja dem, hinna upp dem,jag vill utskifta byte,släcka min hämnd på dem;jag vill draga ut mitt svärd,min hand skall förgöra dem.'
015:010 Du andades på dem,då övertäckte dem havet;de sjönko såsom blyi de väldiga vattnen.
015:011 Vilken bland gudarliknar dig, HERRE?Vem är dig lik,du härlige och helige,du fruktansvärde och högtlovade,du som gör under?015:012 Du räckte ut din högra hand,då uppslukades de av jorden.015:013 Men du ledde med din nåddet folk du hade förlossat,du förde dem med din makttill din heliga boning.015:014 Folken hörde detoch måste då darra,av ångest greposFilisteens inbyggare.015:015 Då förskräcktesEdoms furstar,Moabs hövdingargrepos av bävan,alla Kanaans inbyggareförsmälte av ångest.015:016 Ja, över dem fallerförskräckelse och fruktan;för din arms väldighetstå de såsom förstenade,medan ditt folktågar fram, o HERREmedan det tågar fram,det folk du har förvärvat.015:017 Du för dem in och planterar dempå din arvedels berg,på den plats, o HERRE,som du har gjort till din boning,i den helgedom, Herre,som dina händer hava berett.
015:018 HERREN är konungalltid och evinnerligen!»
015:019 Ty när Faraos hästar med hans vagnar och ryttare hade kommit nedi havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka och komma överdem, sedan Israels barn på torr mark hade gått mitt igenomhavet.015:020 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand,och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans.015:021 Och Mirjam sjöng för dem: »Sjungen till HERRENS ära, ty högt ärhan upphöjd. Häst och man störtade han i havet.»
015:022 Därefter lät Mose israeliterna bryta upp från Röda havet, och dedrogo ut i öknen Sur; och tre dagar vandrade de i öknen utan attfinna vatten.015:023 Så kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara,ty det var bittert. Därav fick stället namnet Mara.015:024 Då knorrade folket emot Mose och sade: »Vad skola vi dricka?»015:025 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visstslags trä, som han kastade i vattnet, och så blev vattnet sött.
Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det påprov.015:026 Han sade: »Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör vad rätt äri hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hansstadgar, så skall jag icke lägga på dig någon av de sjukdomarsom jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare.»015:027 Sedan kommo de till Elim; där funnos tolv vattenkällor ochsjuttio palmträd. Och de lägrade sig där vid vattnet.
016:001 Därefter bröt Israels barns hela menighet upp från Elim och komtill öknen Sin, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andramånaden efter sitt uttåg ur Egyptens land.016:002 Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron iöknen;016:003 Israels barn sade till dem: »Ack att vi hade fått dö för HERRENShand i Egyptens land, där vi sutto vid köttgrytorna och hade matnog att äta! Men I haven fört oss hitut i öknen för att låtahela denna hop dö av hunger.»
016:004 Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelenregna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag såmycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att seom de vilja vandra efter min lag eller icke.016:005 Och när de på den sjätte dagen tillreda vad de hava fört hem,skall det vara dubbelt mot vad de eljest för var dag samla in.»016:006 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: »I afton skolen Iförnimma att det är HERREN som har fört eder ut ur Egyptensland,016:007 och i morgon skolen I se HERRENS härlighet, HERREN har nämligenhört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi, att I knorren motoss?»016:008 Och Mose sade ytterligare: »Detta skall ske därigenom att HERRENi afton giver eder kött att äta, och i morgon bröd att mättaeder med då nu HERREN har hört huru I knorren mot honom. Ty vadäro vi? Det är icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.»
016:009 Och Mose sade till Aron: »Säg till Israels barns hela menighetTräden fram inför HERREN, ty han har hört huru I knorren.»016:010 När sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vände desig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet imolnskyn.016:011 Och HERREN talade till Mose och sade:016:012 »Jag har hört huru Israels barn knorra. Tala till dem och säg:Vid aftontiden skolen I få kött att äta och i morgon skolen I fåbröd att mätta eder med; så skolen I förnimma att jag är HERREN,eder Gud.»016:013 Och om aftonen kommo vaktlar och övertäckte lägret, och följandemorgon låg dagg fallen runt omkring lägret.016:014 Och när daggen som hade fallit gick bort, se, då låg över öknenpå jorden något fint, såsom fjäll, något fint, liktrimfrost.016:015 När Israels barn sågo detta, frågade de varandra: »Vad ärdet?» Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem:»Detta är brödet som HERREN har givit eder till föda.016:016 Och så har HERREN bjudit: Samlen därav, var och en så mycket hanbehöver till mat; en gomer på var person skolen I taga, efterantalet av edert husfolk, var och en åt så många som han har isitt tält.»016:017 Och Israels barn gjorde så, och den ene samlade mer, den andremindre.016:018 Men när de mätte upp det med gomer-mått, hade den som hadesamlat mycket intet till överlopps, och de som hade samlatlitet, honom fattades intet; var och en hade så mycket samlat,som han behövde till mat.016:019 Och Mose sade till dem: »Ingen må behålla något kvar härav tilli morgon.016:020 Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvartill följande morgon. Då växte maskar däri, och det blevillaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.016:021 Så samlade de därav var morgon, var och en så mycket han behövdetill mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
016:022 På den sjätte dagen hade de samlat dubbelt så mycket av brödet,två gomer för var och en. Och menighetens hövdingar kommo allaoch omtalade detta för Mose.016:023 Då sade han till dem: »Detta är efter HERRENS ord; i morgon ärsabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljenbaka, och koken vad I viljen koka, men allt som är tillöverlopps skolen I ställa i förvar hos eder till i morgon.»016:024 Och de ställde det i förvar till följande morgon, såsom Mosehade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kommask däri.016:025 Och Mose sade: »Äten det i dag, ty i dag är HERRENS sabbat; idag skolen I intet finna på marken.016:026 I sex dagar skolen I samla därav, men på sjunde dagen är sabbat;då skall intet vara att finna.»016:027 Likväl gingo några av folket på den sjunde dagen ut för attsamla, men de funno intet.016:028 Då sade HERREN till Mose: »Huru länge viljen I vara motsträvigaoch icke hålla mina bud och lagar?016:029 Se, HERREN har givit eder sabbaten; därför giver han eder på densjätte dagen bröd för två dagar. Så stannen då hemma, var ochen hos sig; ingen må gå hemifrån på den sjunde dagen.»016:030 Alltså höll folket sabbat på den sjunde dagen.
016:031 Och Israels barn kallade det manna. Och detliknade korianderfrö, det var vitt, och det smakade såsom semlamed honung.016:032 Och Mose sade: »Så har HERREN bjudit: En gomer härav skallförvaras åt edra efterkommande, för att de må se det bröd somjag gav eder att äta i öknen, när jag förde eder ut ur Egyptensland.016:033 Och Mose sade till Aron: »Tag ett kärl och lägg däri en gomermanna, och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edraefterkommande.»016:034 Då gjorde man såsom HERREN hade bjudit Mose, och Aron ställdedet framför vittnesbördet till att förvaras.016:035 Och Israels barn åto manna i fyrtio år, till dess de kommo tillbebott land; de åto manna, till dess de kommo till gränsen avKanaans land.—016:036 En gomer är tiondedelen av en efa.
017:001 Därefter bröt Israels barns hela menighet upp från öknen Sin ochtågade från lägerplats till lägerplats, efter HERRENSbefallning. Och de lägrade sig i Refidim; där hade folket intetvatten att dricka.017:002 Då begynte folket tvista med Mose och sade: »Given oss vattenatt dricka.» Mose svarade dem: »Varför tvisten I med mig? Varförfresten I HERREN?»017:003 Men eftersom folket där törstade efter vatten, knorrade deytterligare emot Mose och sade: »Varför har du fört oss upp urEgypten, så att vi, våra barn och vår boskap nu måste dö avtörst?»017:004 Då ropade Mose till HERREN och sade: »Vad skall jag göra meddetta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig.»017:005 HERREN svarade Mose: »Gå framför folket, och tag med dig någraav de äldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken duslog Nilfloden, och begiv dig åstad.017:006 Se, jag vill stå där framför dig på Horebs klippa, och du skallslå på klippan, och vatten skall då komma ut ur den, så attfolket får dricka.» Och Mose gjorde så inför de äldste i Israel.017:007 Och han gav stället namnet Massa ochMeriba, därför att Israels barn hade tvistatoch frestat HERREN och sagt: »Är HERREN ibland oss eller icke?»
017:008 Därefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim.017:009 Då sade Mose till Josua: »Välj ut manskap åt oss, och drag sååstad till strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa migöverst på höjden, med Guds stav i min hand.»017:010 Och Josua gjorde såsom Mose hade tillsagt honom, och gav sig istrid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp överst påhöjden.017:011 Och så länge Mose höll upp sin hand, rådde Israel, men när hanlät sin hand sjunka, rådde Amalek.017:012 Och när Moses händer blevo tunga, togo de en sten och lade underhonom, och på den satte han sig; sedan stödde Aron och Hur hanshänder, en på vardera sidan. Så höllos hans händer stadiga, tilldess solen gick ned.017:013 Och Josua slog Amalek och dess folk med svärdsegg.
017:014 Och HERREN sade till Mose: »Teckna upp detta till en åminnelse ien bok, och inprägla det hos Josua, ty jag skall så i grundutplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas underhimmelen.»017:015 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner.017:016 Och han sade: »Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron ochbetygar att HERREN skall strida mot Amalek från släkte tillsläkte.»
018:001 Och Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfader, fick höra allt vadGud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERRENhade fört Israel ut ur Egypten.018:002 Då tog Jetro, Moses svärfader, med sig Sippora, Moses hustru,som denne förut hade sänt hem,018:003 så ock hennes två söner—av dessa hade den ene fått namnetGersom, »ty», sade Mose, »jag är en främling i ett land somicke är mitt»,018:004 och den andre namnet Elieser, »ty», sade han, »min faders Gudblev mig till hjälp och räddade mig ifrån Faraos svärd».—018:005 Då så Jetro, Moses svärfader, kom med Moses söner och hanshustru till honom i öknen, där han hade slagit upp sitt lägervid Guds berg,018:006 lät han säga till Mose: »Jag, din svärfader Jetro, kommer tilldig med din hustru och hennes båda söner.»018:007 Då gick Mose sin svärfader till mötes och bugade sig för honomoch kysste honom. Och när de hade hälsat varandra, gingo de in itältet.018:008 Och Mose förtäljde för sin svärfader allt vad HERREN hade gjortmed Farao och egyptierna, för Israels skull, och alla devedermödor som de hade haft att utstå på vägen, och huru HERRENhade räddat dem.018:009 Och Jetro fröjdade sig över allt det goda som HERREN hade gjortmot Israel, i det han hade räddat dem ur egyptiernas hand.018:010 Och Jetro sade: »Lovad vare HERREN, som har räddat eder uregyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har räddatfolket undan egyptiernas hand!018:011 Nu vet jag att HERREN är större än alla andra gudar, ty såbevisade han sig, när man handlade övermodigt mot detta folk.»018:012 Och Jetro, Moses svärfader, frambar ett brännoffer och någraslaktoffer åt Gud; och Aron och alla de äldste i Israel kommooch höllo måltid med Moses svärfader inför Gud.
018:013 Dagen därefter satte Mose sig för att döma folket, och folketstod omkring Mose från morgonen ända till aftonen.018:014 Då nu Moses svärfader såg allt vad han hade att beställa medfolket, sade han: »Vad är det allt du har att bestyra medfolket? Varför sitter du här till doms ensam under det att alltfolket måste stå omkring dig från morgonen ända till aftonen?»018:015 Mose svarade sin svärfader: »Folket kommer till mig för attfråga Gud.018:016 De komma till mig, när de hava någon rättssak, och jag dömer dåmellan dem; och jag kungör då för dem Guds stadgar och lagar.»018:017 Då sade Moses svärfader till honom: »Du går icke till väga pådet rätta sättet.018:018 Både du själv och folket omkring dig måsten ju bliva uttröttade;ett sådant förfaringssätt är dig för svårt, du kan icke ensambestyra detta.018:019 Så lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett råd, och Gudskall vara med dig. Du må vara folkets målsman inför Gud ochframlägga deras ärenden inför Gud.018:020 Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem denväg de skola vandra och vad de skola göra.018:021 Men sök ut åt dig bland allt folket dugande män som frukta Gud,pålitliga män som hata orätt vinning, och sätt dessa tillföreståndare för dem, somliga över tusen, andra över hundra,andra över femtio och andra över tio.018:022 Dessa må alltid döma folket. Kommer något viktigare ärende före,må de hänskjuta det till dig, men alla ringare ärenden må desjälva avdöma. Så skall du göra din börda lättare, därigenom attde bära den med dig.018:023 Om du vill så göra och Gud så bjuder dig, skall du kunna hållaut; och allt folket här skall då kunna gå hem i frid.»
018:024 Och Mose lyssnade till sin svärfaders ord och gjorde allt vaddenne hade sagt.018:025 Mose utvalde dugande män ur hela Israel och gjorde dem tillhuvudmän för folket, till föreståndare somliga över tusen, andraöver hundra, andra över femtio och andra över tio.018:026 Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle dehänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle de självaavdöma.018:027 Därefter lät Mose sin svärfader fara hem, och denne begav sigtill sitt land igen.
019:001 På den dag då den tredje månaden ingick efter Israels barnsuttåg ur Egyptens land kommo de in i Sinais öken.019:002 Ty de bröto upp från Refidim och kommo så till Sinais öken ochlägrade sig i öknen; Israel lägrade sig där mitt emot berget.019:003 Och Mose steg upp till Gud; då ropade HERREN till honom uppifrånberget och sade: »Så skall du säga till Jakobs hus, så skall duförkunna för Israels barn:019:004 'I haven själva sett vad jag har gjort med egyptierna, och hurujag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig.019:005 Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I varamin egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min;019:006 Och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk.'Detta är vad du skall tala till Israels barn.
019:007 När Mose kom tillbaka, sammankallade han de äldste i folket ochförelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.019:008 Då svarade allt folket med en mun och sade: »Allt vad HERREN hartalat vilja vi göra.» Och Mose gick tillbaka till HERREN medfolkets svar.019:009 Och HERREN sade till Mose: »Se, jag skall komma till dig i entjock molnsky, för att folket skall höra, när jag talar med dig,och så tro på dig evärdligen.» Och Mose framförde folkets svartill HERREN.019:010 Då sade HERREN till Mose: »Gå till folket, och helga dem i dagoch i morgon, och I åt dem två sina kläder.019:011 Och må de hålla sig redo till i övermorgon; ty i övermorgonskall HERREN stiga ned på Sinai berg inför allt folkets ögon.019:012 Och du skall märka ut en gräns för folket runt omkring och säga:'Tagen eder till vara för att stiga upp på berget eller kommavid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffasmed döden;019:013 men ingen hand må komma vid honom, utan han skall stenas ellerskjutas ihjäl. Evad det är djur eller människa, skall en sådanmista livet.' När jubelhornet ljuder med utdragen ton, då må destiga upp på berget.»019:014 Och Mose steg ned från berget till folket och helgade folket,och de tvådde sina kläder.019:015 Och han sade till folket: »Hållen eder redo till i övermorgon;ingen komme vid en kvinna.»
019:016 På tredje dagen, när det hade blivit morgon, begynte det dundraoch blixtra, och en tung molnsky kom över berget, och ett mycketstarkt basunljud hördes; och allt folket i lägret bävade.019:017 Men Mose förde folket ut ur lägret, Gud till mötes; och deställde sig nedanför berget.019:018 Och hela Sinai berg höljdes i rök, vid det att HERREN kom neddärpå i eld; och en rök steg upp därifrån, lik röken från ensmältugn, och hela berget bävade storligen.019:019 Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade,och Gud svarade honom med hög röst.019:020 Och HERREN steg ned på Sinai berg, på toppen av berget, ochHERREN kallade Mose upp till bergets topp; då steg Mose ditupp.019:021 Och HERREN sade till Mose: »Stig ned och varna folket, så att deicke tränga sig fram för att se HERREN, ty då skola många av demfalla.019:022 Jämväl prästerna, som få nalkas HERREN, skola helga sig, för attHERREN icke må låta dem drabbas av fördärv.»019:023 Men Mose svarade HERREN: »Folket kan icke stiga upp på Sinaiberg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märkaut en gräns omkring berget och helga det.»019:024 Då sade HERREN till honom: »Gå ditned, och kom sedan åter uppoch hav Aron med dig. Men prästerna och folket må icke trängasig fram för att stiga upp till HERREN på det att han icke målåta dem drabbas av fördärv.»019:025 Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.
020:001 Och Gud talade alla dessa ord och sade:020:002 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, urträldomshuset.020:003 Du skall inga andra gudar hava jämte mig.020:004 Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sigav det som är uppe i himmelen, eller av det som är nere påjorden, eller av det som är i vattnet under jorden.020:005 Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag,HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernasmissgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led,när man hatar mig,020:006 men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller minabud.020:007 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skallicke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.020:008 Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.020:009 Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;020:010 men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall duingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ejheller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ejheller främlingen som är hos dig inom dina portar.020:011 Ty på sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet ochallt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför harHERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.020:012 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i detland som HERREN, din Gud, vill giva dig.020:013 Du skall icke dräpa.020:014 Du skall icke begå äktenskapsbrott.020:015 Du skall icke stjäla.020:016 Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.020:017 Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall ickehava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hanstjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe ellerhans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.
020:018 Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudetoch röken från berget; och när folket förnam detta, bävade deoch höllo sig på avstånd.020:019 Och de sade till Mose: »Tala du till oss, så vilja vi höra, menlåt icke Gud tala till oss, på det att vi icke må dö.»020:020 Men Mose sade till folket: »Frukten icke, ty Gud har kommit föratt sätta eder på prov, och för att I skolen hava hans fruktanför ögonen, så att I icke synden.»020:021 Alltså höll folket sig på avstånd, under det att Mose gicknärmare till töcknet i vilket Gud var.
020:022 Och HERREN sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: Ihaven själva förnummit att jag har talat till eder frånhimmelen.020:023 I skolen icke göra eder gudar jämte mig; gudar av silver ellerguld skolen I icke göra åt eder.020:024 Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dinabrännoffer och tackoffer, din småboskap och dinafäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åtmitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig.020:025 Men om du vill göra åt mig ett altare av stenar, så må du ickebygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med dinmejsel, så oskärar du den.020:026 Icke heller må du stiga upp till mitt altare på trappor, på detatt icke din blygd må blottas därinvid.
021:001 Dessa äro de rätter som du skall förelägga dem:021:002 Om du köper en hebreisk träl, skall han tjäna i sex år, men pådet sjunde skall han givas fri, utan lösen.021:003 Har han kommit allena, så skall han givas fri allena; var hangift, så skall hans hustru givas fri med honom.021:004 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna fött honomsöner eller döttrar, så skola hustrun och hennes barn tillhörahennes herre, och allenast mannen skall givas fri.021:005 Men om trälen säger: »Jag har min herre, min hustru och minabarn så kära, att jag icke vill givas fri»,021:006 då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom viddörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hansöra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen.
021:007 Om någon säljer sin dotter till trälinna, så skall hon ickegivas fri såsom trälarna givas fria.021:008 Misshagar hon sin herre, sedan denne förut har ingåttförbindelse med henne, så låte han henne köpas fri. Tillfrämmande folk have han icke makt att sälja henne, när han såhar handlat trolöst mot henne.021:009 Men om han låter sin son ingå förbindelse med henne, så förunnehan henne döttrars rätt.021:010 Tager han sig ännu en hustru, så göre han icke någon minskning iden förras kost, beklädnad eller äktenskapsrätt.021:011 Om han icke låter henne njuta sin rätt i dessa tre stycken, såskall hon givas fri, utan lösen och betalning.
021:012 Den som slår någon, så att han dör, han skall straffas meddöden.021:013 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lätdenne oförvarandes träffas av hans hand, så skall jag anvisa digen ort dit han kan fly.021:014 Men om någon begår det dådet att han dräper sin nästa med list,så skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och hanmåste dö.021:015 Den som slår sin fader eller sin moder, han skall straffas meddöden.021:016 Den som stjäl en människa, vare sig han sedan säljer den stulne,eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med döden.021:017 Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, hanskall straffas med döden.
021:018 Om män tvista med varandra, och den ene slår den andre med ensten eller med knuten hand, så att denne väl icke dör, menbliver sängliggande,021:019 dock att han sedan kommer sig och kan gå ute, stödd vid sinstav, så skall den som slog honom vara fri ifrån straff;allenast ersätte han honom för den tid han har förlorat ochbesörje sjukvård åt honom.021:020 Om någon slår sin träl eller sin trälinna med en käpp, så attden slagne dör under hans hand, så skall han straffas därför.021:021 Men om den slagne lever en eller två dagar, skall han ickestraffas, ty det var hans egna penningar.021:022 Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till enhavande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljestingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honomoch betale efter skiljedomares prövning.021:023 Men om olycka sker, skall liv givas för liv,021:024 öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,021:025 brännskada för brännskada, sår för sår, blånad för blånad.021:026 Om någon slår sin träl eller sin trälinna i ögat och fördärvardet, så släppe han den skadade fri, till ersättning för ögat.021:027 Sammalunda, om någon slår ut en tand på sin träl eller sinträlinna, så släppe han den skadade fri, till ersättning förtanden.
021:028 Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, så skalloxen stenas, och köttet må icke ätas; men oxens ägare vara friifrån straff.021:029 Men om oxen förut har haft vanan att stångas, och hans ägare harblivit varnad, men denne ändå icke tager vara på honom, och oxenså dödar någon, man eller kvinna, då skall oxen stenas, och hansägare skall ock dödas.021:030 Men skulle lösepenning bliva denne ålagd, så give han till lösenför sitt liv så mycket som ålägges honom.021:031 Är det en gosse eller en flicka som har blivit stångad av oxen,så skall med denne förfaras efter samma lag.021:032 Men om oxen stångar en träl eller en trälinna, så skall ägarengiva åt den stångades herre trettio siklar silver, och oxenskall stenas.
021:033 Om någon öppnar en brunn, eller om någon gräver en ny brunn ochicke täcker över den, och sedan en oxe eller en åsna fallerdäri,021:034 så skall brunnens ägare giva ersättning i penningar åt djuretsägare, men den döda kroppen skall vara hans.021:035 Om någons oxe stångar en annans oxe, så att denne dör, så skolade sälja den levande oxen och dela betalningen för honom ochdärjämte dela den döda kroppen.021:036 Var det däremot känt att oxen förut hade vanan att stångas, mentog hans ägare ändå icke vara på honom, så skall han ersätta oxemed oxe, men den döda kroppen skall vara hans.
022:001 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljerdjuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, ochfyra får för fåret.022:002 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, såvilar ingen blodskuld på dråparen.022:003 Men hade solen gått upp, när de skedde, då är detblodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, såskall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.022:004 Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får,påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.
022:005 Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sinboskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall hanersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästafrån sin vingård.022:006 Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvidsädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat pååkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.022:007 Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, ochdetta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om hanertappas, giva dubbel ersättning.022:008 Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram förGud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig påsin nästas tillhörighet.022:009 Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp—det må gällaoxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som harförlorats—och någon påstår att en orättrådighet verkligen harägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den somGud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.022:010 Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe ellerett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta döreller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,022:011 Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för attdet må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andrestillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behövericke giva någon ersättning.022:012 Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall hanersätta ägaren därför.022:013 Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivnadjuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.
022:014 Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadateller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skallhan giva full ersättning.022:015 Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke givaersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.
022:016 Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrarhenne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne tillhustru.022:017 Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gäldaen så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för enjungfru.
022:018 En trollkvinna skall du icke låta leva.
022:019 Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas meddöden.
022:020 Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skallgivas till spillo.
022:021 En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven jusjälva varit främlingar i Egyptens land.022:022 Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.022:023 Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, närde ropa till mig;022:024 och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder medsvärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barnfaderlösa.
022:025 Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, såskall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen ickepålägga honom någon ränta.022:026 Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du givaden tillbaka åt honom, innan solen går ned;022:027 den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sinkropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger ochsover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag ärbarmhärtig.