051:001 Så säger HERREN: Se, jag skall uppväcka mot Babel och motLeb-Kamais inbyggare en fördärvares ande.051:002 Och jag skall sända främlingar mot Babel, och de skola kasta detmed kastskovlar och ödelägga dess land. Ja, från alla sidorskola de komma emot det på olyckans dag.051:003 Skyttar skola spänna sina bågar mot dem som där spänna båge, ochmot dem som där yvas i pansar. Skonen icke dess unga män, givenhela dess här till spillo.051:004 Dödsslagna män skola då falla i kaldéernas land och genomborrademan på dess gator.051:005 Ty Israel och Juda äro icke änkor som hava blivit övergivna avsin Gud, av HERREN Sebaot, därför att deras land var fullt avskuld mot Israels Helige.051:006 Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv, så att Iicke förgås genom dess missgärning. Ty detta är för HERREN enhämndens tid, då han vill vedergälla det vad det har gjort.
051:007 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jordendrucken. Av dess vin drucko folken, och så blevo folken såsomvanvettiga.051:008 Men plötsligt är nu Babel fallet och krossat. Jämren eder överhenne, hämten balsam för hennes plåga, om hon till äventyrs kanhelas.051:009 »Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; låtoss lämna henne och gå var och en till sitt land. Ty hennesstraffdom räcker upp till himmelen och når allt upp tillskyarna.051:010 HERREN har låtit vår rätt gå fram; kom, låt oss förtälja i SionHERRENS, vår Guds, verk.»
051:011 Vässen pilarna, fatten sköldarna. HERREN har uppväckt demediska konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babeltill att fördärva det. Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden förhans tempel.051:012 Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt,ställen ut väktare, läggen bakhåll; ty HERREN har fattat sittbeslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.051:013 Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, din ändehar nu kommit, din vinningslystnads mått är fyllt.051:014 HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: sannerligen, om jag änhar uppfyllt dig med människor så talrika som gräshoppor, såskall man dock få upphäva skördeskri över dig.
051:015 Han har gjort jorden genom sin kraft,han har berett jordens krets genom sin vishet,och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.051:016 När han vill låta höra sin röst,då brusa himmelens vatten,då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;han låter ljungeldar komma med regnoch för vinden ut ur dess förvaringsrum.051:017 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,ty deras gjutna beläten äro lögn,och ingen ande är i dem.051:018 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.051:019 Men sådan är icke han som är Jakobs del;nej, det är han som har skapat allt,och särskilt sin arvedels stam.HERREN Sebaot är hans namn.
051:020 Du var min hammare, mitt stridsvapen;med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.051:021 Med dig krossade jag häst och ryttare;med dig krossade jag vagn och körsven.051:022 Med dig krossade jag man och kvinna;med dig krossade jag gammal och ung;med dig krossade jag yngling och jungfru.051:023 Med dig krossade jag herden och hans hjord;med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar;med dig krossade jag ståthållare och landshövding.
051:024 Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggareallt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon,säger HERREN.051:025 Se, jag skall vända mig mot dig, du fördärvets berg, sägerHERREN, du som fördärvade hela jorden; och jag skall uträcka minhand mot dig och vältra dig ned från klipporna och göra dig tillett förbränt berg,051:026 så att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten ellergrundsten, utan du skall bliva en ödemark för evärdlig tid,säger HERREN.
051:027 Resen upp ett baner på jorden, stöten i basun ibland folken,invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, bådeArarats, Minnis och Askenas', tillsätten hövdingar mot det,dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor.051:028 Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dessståthållare och alla dess landshövdingar, och hela det land somlyder under deras välde.051:029 Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänktemot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, däringen skulle bo.051:030 Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sinafästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsomkvinnor. Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar ärosönderbrutna.051:031 Löparna löpa mot varandra, den ene budbäraren korsar den andresväg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad årintagen,051:032 att vadställena äro besatta och dammarna förbrända i eld ochkrigsmännen gripna av skräck.
051:033 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är såsomen tröskplats, när man just har trampat till den; ännu en litentid, och skördetiden kommer för henne.
051:034 Uppätit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen iBabel. Han har gjort mig till ett tomt kärl; lik en drake harhan uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheteroch drivit mig bort.051:035 »Den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött,det komme över Babel», så må Sions invånare säga; och »Mitt blodkomme över Kaldeens inbyggare», så må Jerusalem säga.
051:036 Därför säger HERREN så:Se, jag skall utföra din sakoch utkräva din hämnd.Jag skall låta dess hav sina bortoch dess brunn uttorka,051:037 och Babel skall bliva en stenhop,en boning för schakaler,ett föremål för häpnad och begabberi,så att ingen kan bo där.051:038 Alla ryta de nu såsom lejon;de skria såsom lejonungar.051:039 Men när de äro som mest upptända,skall jag tillreda åt dem ett gästabud;jag skall göra dem druckna,så att de jubla.Så skola de somna in i en evig sömn,ur vilken de aldrig skola uppvakna,säger HERREN.051:040 Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm,likasom vädurar och bockar.
051:041 Huru har icke Sesak blivit intagetoch hon som var hela jordens berömmelse erövrad!Huru har icke Babel blivit ett föremålför häpnad bland folken!051:042 Havet steg upp över Babel;av dess brusande böljor blev det övertäckt.051:043 Så blev av dess städer en ödemark,ett torrt land och en hedmark,ett land där ingen bor,och där intet människobarn går fram.051:044 Ja, jag skall hemsöka Bel i Babeloch taga ut ur hans gap vad han har slukat;och folken skola icke mer strömma till honom.Babels murar skola ock falla.
051:045 Dragen ut därifrån, mitt folk; må var och en söka rädda sitt livundan HERRENS vredes glöd.051:046 Varen icke försagda i edra hjärtan, och frukten icke för deolycksbud som höras i landet, om än ett olycksbud kommer det enaåret och sedan nästa år ett nytt olycksbud, och om än våld råderpå jorden och härskare står mot härskare.
051:047 Se, därför skola dagar komma, då jag skall hemsöka Babelsbeläten, och då hela dess land skall stå med skam och alla skolafalla slagna därinne.051:048 Då skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i demär, då nu förhärjarna komma över det norrifrån, säger HERREN.051:049 Ja, I slagna av Israel, också Babel måste falla, likasom förBabel människor föllo slagna över hela jorden.
051:050 I som haven lyckats rädda eder undan svärdet, gån åstad, stannenicke. Kommen ihåg HERREN, i fjärran land, och tänken påJerusalem.051:051 Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljervårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt somfanns i HERRENS hus.051:052 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall hemsökadess beläten, och då slagna män skola jämra sig i hela dessland.051:053 Om Babel än stege upp till himmelen, och om det gjorde sinbefästning än så hög och stark så skulle dock förhärjare ifrånmig komma över det, säger HERREN.
051:054 Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldéernas land.051:055 Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmetdärinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av demljuder högt.051:056 Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältartagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN är envedergällningens Gud; han lönar till fullo.051:057 Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män,dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och deskola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skolauppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.
051:058 Så säger HERREN Sebaot:Det vida Babels murarskola i grund omstörtas,och dess höga portarskola brännas upp i eld.Så möda sig folkenför det som skall bliva till intet,och folkslagen arbeta sig tröttaför det som skall förbrännas av elden.
051:059 Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, sontill Mahaseja, när denne begav sig till Babel med Sidkia, Judakonung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den somhade bestyret med lägerplatserna.051:060 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor somskulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.051:061 Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babel, så se till,att du läser upp allt detta.051:062 Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort attdu vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varkennågon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemarkför evärdlig tid.'051:063 Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid denoch kasta den ut i Frat,051:064 och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke merkomma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma överdet, mitt under deras ävlan.'»
Så långt Jeremias ord.
052:001 Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och hanregerade elva år i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremiasdotter, från Libna.052:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom Jojakimhade gjort.052:003 Ty på grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalemoch Juda, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.
Och Sidkia avföll från konungen i Babel.052:004 Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden, på tionde dageni månaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin härtill Jerusalem, och de belägrade det; och de byggde enbelägringsmur runt omkring det.052:005 Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkiaselfte regeringsår.052:006 Men i fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, varhungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hadenågot att äta.052:007 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut urstaden om natten genom porten mellan de båda murarna (den portsom ledde till den kungliga trädgården), medan kaldéerna lågorunt omkring staden; och de togo vägen åt Hedmarken till.052:008 Men kaldéernas här förföljde konungen, och de hunno upp Sidkiapå Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honomoch skingrat sig.052:009 Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniskekonungen i Ribla i Hamats land; där höll denne rannsakning ochdom med honom.052:010 Och konungen i Babel lät slakta Sidkias barn inför hans ögon;därjämte lät han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.052:011 Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängslahonom med kopparfjättrar. Och konungen i Babel förde honomdärefter till Babel och lät honom sitta i fängelsehuset ändatill hans dödsdag.
052:012 I femte månaden, på tionde dagen i månaden, detta i denbabyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsår, komNebusaradan, översten för drabanterna; denne var den babyloniskekonungens förtroendeman vid Jerusalem.052:013 Han brände upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus iJerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp ield.052:014 Och alla murar runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den härav kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig.052:015 Och en del av de ringaste bland folket och den övriga återstodenav folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare somhade gått över till konungen i Babel, så ock det hantverksfolksom fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna,bort i fångenskap.052:016 Men av de ringaste i landet lämnade Nebusaradan, översten fördrabanterna, några kvar till vingårdsmän och åkermän.
052:017 Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet iHERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde all kopparen tillBabel.052:018 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, de båda slagen av skålar ochalla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo debort.052:019 Likaledes tog översten för drabanterna bort faten, fyrfaten,offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna ochbägarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.052:020 Vad angår de två pelarna, havet som var allenast ett, och detolv kopparoxarna under bäckenställen, som konung Salomo hadelåtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessaföremål icke vägas.052:021 Och vad pelarna angår, så var den ena pelaren aderton alnar hög,och en tolv alnar lång tråd mätte dess omfång, och den var fyrafinger tjock och ihålig.052:022 Och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar; och detta enapelarhuvud var fem alnar högt, och ett nätverk och granatäpplenfunnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Ochlikadant var det på den andra pelaren med fina granatäpplen.052:023 Och granatäpplena voro nittiosex utåt; men tillsammans vorogranatäpplena på nätverket runt omkring ett hundra.
052:024 Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämteSefanja prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vaktvid tröskeln,052:025 och från staden tog han en hovman, den som var anförare förkrigsfolket, och sju av konungens närmaste män, som påträffadesi staden, så ock härhövitsmannens sekreterare, som plägadeutskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra mänav landets folk, som påträffades i staden—052:026 dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde demtill den babyloniske konungen i Ribla.052:027 Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land.Så blev Juda bortfört från sitt land.
052:028 Detta är antalet av dem som Nebukadressar förde bort: i detsjunde året tre tusen tjugutre judar,052:029 och i Nebukadressars adertonde: regeringsår åtta hundratrettiotvå personer från Jerusalem.052:030 Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsår bortfördeNebusaradan, översten för drabanterna, av judarna sju hundrafyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundrapersoner.
052:031 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hadeblivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugufemtedagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel—samma århan blev konung—Jojakin, Juda konung, till nåder och fördehonom ut ur fängelset.052:032 Och han talade vänligt med honom och gav honom översta platsenbland de konungar som voro hos honom i Babel.052:033 Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hansbord, så länge han levde.052:034 Och ett ständigt underhåll gavs honom från konungen i Babel,visst för var dag, ända till hans dödsdag, så länge han levde.
Klagovisorna
001:001 Huru övergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst. 001:002 Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender. 001:003 Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål. 001:004 Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert. 001:005 Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen. 001:006 Så har all dottern Sions härlighet försvunnit ifrån henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna något bete; vanmäktiga söka de fly bort, undan sina förföljare. 001:007 I denna sitt eländes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ihåg allt vad dyrbart hon ägde i forna dagar. Nu då hennes folk har fallit för ovännens hand och hon icke har någon hjälpare nu se hennes ovänner med hån på hennes undergång. 001:008 Svårt hade Jerusalem försynda sig; därför har hon blivit en styggelse. Alla som ärade henne förakta henne nu, då de se hennes blygd. Därför suckar hon ock själv och drager sig undan. 001:009 Orenhet fläckar hennes klädesfållar; hon tänkte icke på anden. Därför vart hennes fall så gruvligt; ingen finnes, som tröstar henne. Se, HERRE, till mitt elände, ty fienden förhäver sig. 001:010 Ovännen räckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon ägde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just sådana som du hade förbjudit att komma in i din församling. 001:011 Allt hennes folk måste med suckan tigga sitt bröd; för vad dyrbart de ägde måste de köpa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta på huru föraktad jag har blivit. 001:012 Går detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vägen fram? Akten härpå och sen till: kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt, den varmed HERREN har bedrövat mig på sin glödande vredes dag? 001:013 Från höjden sände han en eld i mina ben och fördärvade dem. Han bredde ut ett nät för mina fötter, han stötte mig tillbaka. Förödelse lät han gå över mig, han gjorde mig maktlös för alltid. 001:014 Mina överträdelser knötos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de på min hals; så bröt han ned min kraft. Herren gav mig i händerna på människor som jag ej kan stå emot. 001:015 Alla de tappra kämpar jag hyste aktade Herren för intet. Han lyste ut högtid, mig till fördärv, för att krossa mina unga män. Ja, vinpressen trampade Herren till ofärd för jungfrun dottern Juda. 001:016 Fördenskull gråter jag; mitt öga, det flyter i tårar; ty fjärran ifrån mig äro de som skulle trösta mig och vederkvicka min själ. Förödelse har gått över mina barn, ty fienden har blivit mig övermäktig. 001:017 Sion räcker ut sina händer, men ingen finnes, som tröstar henne; mot Jakob bådade HERREN upp ovänner från alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem. 001:018 Ja, HERREN är rättfärdig, ty jag var gensträvig mot hans bud. Hören då, alla I folk, och sen min plåga: mina jungfrur och mina unga män fingo gå i fångenskap. 001:019 Jag kallade på mina vänner, men de bedrogo mig. Mina präster och mina äldste förgingos i staden, medan de tiggde sig mat för att stilla sin hunger. 001:020 Se HERRE, huru jag är i nöd, mitt innersta är upprört. Mitt hjärta vänder sig i mitt bröst, därför att jag var så gensträvig. Ute har svärdet förgjort mina barn, och inomhus pesten. 001:021 Väl hör man huru jag suckar, men ingen finnes, som tröstar mig; alla mina fiender höra om min olycka och fröjda sig över att du har gjort detta. Den dag du förkunnade har du låtit komma. Dock, dem skall det gå såsom mig. 001:021 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte, och hemsök dem, likasom du har hemsökt mig för alla mina överträdelsers skull ty många äro mina suckar, och mitt hjärta är sjukt.
002:001 Huru höljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i mörker! Från himmelen ned till jorden kastade han Israels härlighet. Han vårdade sig icke om sin fotapall på sin vredes dag. 002:002 Utan skonsamhet fördärvade Herren alla Jakobs boningar; i sin förgrymmelse bröt han ned dottern Judas fästen, ja, han slog dem till jorden, han oskärade riket och dess furstar. 002:003 I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring. 002:004 Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld. 002:005 Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen; så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer. 002:006 Och han bröt ned sin hydda såsom en trädgård, han förstörde sin högtidsplats. Både högtid och sabbat lät HERREN bliva förgätna i Sion, och i sin vredes förgrymmelse försköt han både konung och präst. 002:007 Herren förkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus såsom på en högtidsdag. 002:008 HERREN hade beslutit att förstöra dottern Sions murar; han spände mätsnöret till att fördärva och drog sin hand ej tillbaka. Han lät sorg komma över vallar och murar; förfallna ligga de nu alla. 002:009 Hennes portar sjönko ned i jorden, han bräckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undfå ej heller någon syn från HERREN. 002:010 Dottern Sions äldste sitta där stumma på jorden, de hava strött stoft på sina huvuden och höljt sig i sorgdräkt; Jerusalems jungfrur sänka sina huvuden mot jorden. 002:011 Mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten på jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta på gatorna i staden. 002:012 De ropa till sina mödrar: »Var få vi bröd och vin?» Ty försmäktande ligga de såsom slagna på gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mödrars famn. 002:013 Vad jämförligt skall jag framlägga för dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande öde kan jag draga fram till din tröst, du jungfru dotter Sion? Din skada är ju stor såsom ett hav; vem kan hela dig? 002:014 Dina profeters syner voro falskhet och flärd, de blottade icke för dig din missgärning, så att du kunde bliva upprättad; de utsagor de förkunnade för dig voro falskhet och förförelse. 002:015 Alla vägfarande slå ihop händerna, dig till hån; de vissla och skaka huvudet åt dottern Jerusalem: »Är detta den stad som man kallade 'skönhetens fullhet', 'hela jordens fröjd'?» 002:016 Alla dina fiender spärra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman tänderna, de säga: »Vi hava fördärvat henne. Ja, detta är den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.» 002:017 HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han för länge sedan hade förordnat; han har brutit ned utan förskoning. Och han har låtit fienden glädjas över dig, han har upphöjt dina ovänners horn. 002:018 Deras hjärtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck, både dag och natt; låt dig icke förtröttas, unna ditt öga ingen ro. 002:019 Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter begynna, utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte; lyft upp till honom dina händer för dina barns liv, ty de försmäkta av hunger i alla gators hörn. 002:020 Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter? 002:021 På jorden, ute på gatorna, ligga de, både unga och gamla; mina jungfrur och mina unga män hava fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan förskoning. 002:022 Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.
003:001 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris. 003:002 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus. 003:003 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter. 003:004 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig. 003:005 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda. 003:006 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda. 003:007 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar. 003:008 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön. 003:009 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra. 003:010 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt. 003:011 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig. 003:012 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil. 003:013 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar. 003:014 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen. 003:015 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka. 003:016 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska. 003:017 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var. 003:018 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.» 003:019 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet! 003:020 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig. 003:021 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas: 003:022 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet. 003:023 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. 003:024 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom. 003:025 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom. 003:026 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN. 003:027 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom. 003:028 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom. 003:029 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp. 003:030 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. 003:031 Ty Herren förkastar icke för evig tid; 003:032 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. 003:033 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse. 003:034 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet, 003:035 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte, 003:036 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det? 003:037 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd? 003:038 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott? 003:039 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd? 003:040 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN. 003:041 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. 003:042 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det. 003:043 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning. 003:044 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram. 003:045 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken. 003:046 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss. 003:047 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada. 003:048 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada. 003:049 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke, 003:050 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill. 003:051 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull. 003:052 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender. 003:053 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig. 003:054 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.» 003:055 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet. 003:056 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar. 003:057 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.» 003:058 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv. 003:059 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt. 003:060 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig. 003:061 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig. 003:062 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig. 003:063 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp. 003:064 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk. 003:065 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem. 003:066 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
004:001 Huru har icke guldet berövats sin glans, den ädla metallen förvandlats! Heliga stenar ligga kringkastade i alla gators hörn. 004:002 Sions ädlaste söner som aktades lika med fint guld, huru räknas de icke nu såsom lerkärl, krukmakarhänders verk! 004:003 Själva schakalerna räcka spenarna åt sina ungar för att giva dem di; men dottern mitt folk har blivit grym, lik strutsen i öknen. 004:004 Spenabarnets tunga låder av törst vid dess gom; le späda barnen bedja om bröd, men ingen bryter sådant åt dem. 004:005 De som förr åto läckerheter försmäkta nu på gatorna; de som uppföddes i scharlakan måste nu ligga i dyn. 004:006 Så var dottern mitt folks missgärning större än Sodoms synd, Sodoms, som omstörtades i ett ögonblick, utan att människohänder kommo därvid. 004:007 Hennes furstar voro mer glänsande än snö, de voro vitare än mjölk, deras hy var rödare än korall, deras utseende var likt safirens. 004:008 Nu hava deras ansikten blivit mörkare än svart färg, man känner icke igen dem på gatorna; deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har förtorkats och blivit såsom trä. 004:009 Lyckligare voro de som dräptes med svärd, än de äro, som dräpas av hunger, de som täras bort under kval, utan näring från marken. 004:010 Med egna händer måste ömsinta kvinnor koka sina barn för att hava dem till föda vid dottern mitt folks skada. 004:011 HERREN har uttömt sin förtörnelse, utgjutit sin vredes glöd; i Sion har han tänt upp en eld, som har förtärt dess grundvalar. 004:012 Ingen konung på jorden hade trott det, ingen som bor på jordens krets, att någon ovän eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar. 004:013 För dess profeters synders skull har så skett, för dess prästers missgärningar, därför att de därinne utgöto de rättfärdigas blod. 004:014 Såsom blinda irra de omkring på gatorna, fläckade av blod. så att ingen finnes, som vågar komma vid deras kläder. 004:015 »Viken undan!» »Oren!», så ropar man framför dem; »Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!» ja, flyktiga och ostadiga måste de vara; bland hedningarna säger man om dem: »De skola ej mer finna någon boning.» 004:016 HERRENS åsyn förskingrar dem, han vill icke mer akta på dem; mot prästerna visas intet undseende, mot de äldste ingen misskund. 004:017 Ännu försmäkta våra ögon i fåfäng väntan efter hjälp; från vårt vårdtorn speja vi efter ett folk som ändå ej kan frälsa oss. 004:018 Han lurar på vara steg, så att vi ej våga gå på våra gator. Vår ände är nära, vara dagar äro ute; ja, vår ande har kommit. 004:019 Våra förföljare voro snabbare än himmelens örnar; på bergen jagade de oss, i öknen lade de försåt för oss. 004:020 HERRENS smorde, han som var vår livsfläkt, blev fångad i deras gropar, han under vilkens skugga vi hoppades att få leva bland folken. 004:021 Ja, fröjda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i Us' land! Också till dig skall kalken komma; du skall varda drucken och få ligga blottad. 004:022 Din missgärning är ej mer, du dotter Sion; han skall ej åter föra dig bort i fångenskap. Men din missgärning, du dotter Edom, skall han hemsöka; han skall uppenbara dina synder.
005:001 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek. 005:002 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars. 005:003 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor. 005:004 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala. 005:005 Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila. 005:006 Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med. 005:007 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar. 005:008 Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld. 005:009 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd. 005:010 Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull. 005:011 Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer. 005:012 Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn. 005:013 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor. 005:014 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel. 005:015 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad. 005:016 Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så! 005:017 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade, 005:018 för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå. 005:019 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte. 005:020 Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt? 005:021 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom. 005:022 Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
Hesekiel
001:001 I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jagvar bland de fångna vid strömmen Kebar, öppnades himmelen, ochjag såg en syn från Gud.001:002 På femte dagen i månaden, när femte året gick, efter att konungJojakin hade blivit bortförd i fångenskap,001:003 kom HERRENS ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernasland vid strömmen Kebar, och HERRENS hand kom där över honom.
001:004 Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln medflammande eld, och ett sken omgav det; och mitt däri, mitt ielden, syntes något som var såsom glänsande malm.001:005 Och mitt däri syntes något som liknade fyra väsenden, och dessasågo ut på följande sätt: de liknade människor,001:006 men vart väsende hade fyra ansikten, och vart och ett av demhade fyra vingar,001:007 och deras ben voro raka och deras fötter såsom fötterna på enkalv och de glimmade såsom glänsande koppar.001:008 Och de hade människohänder under sina vingar på alla fyrasidorna. Och med de fyras ansikten och vingar förhöll det sigså:001:009 deras vingar slöto sig intill varandra; och när de gingo,behövde de icke vända sig, utan gingo alltid rakt fram.001:010 Och deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hadelejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten påvänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten.001:011 Så var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbreddaupptill; vart väsende hade två vingar med vilka de slöto sigintill varandra, och två som betäckte deras kroppar.001:012 Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville gå, dit gingode, och när de gingo, behövde de icke vända sig.001:013 Och väsendena voro till sitt utseende lika eldsglöd, som brunnolikasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena;och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden.001:014 Och väsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.
001:015 När jag nu såg på väsendena, fick jag se ett hjul stå på jorden,invid väsendena, vid var och en av deras fyra framsidor.001:016 Och det såg ut som om hjulen voro gjorda av något som liknadekrysolit, och alla fyra voro likadana; och det såg vidare ut somom de voro så gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.001:017 När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövdeicke vända sig, när de gingo.001:018 Och deras lötar voro höga och förskräckliga, och på alla fyravoro lötarna fullsatta med ögon runt omkring.001:019 Och när väsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och närväsendena lyfte sig upp över jorden lyfte sig ock hjulen.001:020 Vart anden ville gå, dit gingo de, ja, varthelst anden ville gå;och hjulen lyfte sig jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen.001:021 När väsendena gingo, gingo ock dessa; när de stodo stilla, stodoock dessa stilla; när de lyfte sig upp över jorden, lyfte sigock hjulen jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen.001:022 Och över väsendenas huvuden syntes något som liknade etthimlafäste, till utseendet såsom underbar kristall, utspäntovanpå deras huvuden.001:023 Och under fästet voro deras vingar utbredda rätt emot varandraVart särskilt väsende hade två vingar med vilka det kundebetäcka sin kropp.001:024 Och när de gingo, lät dånet av deras vingar i mina öron såsomdånet av stora vatten, såsom den Allsmäktiges röst; ja, det varett väldigt dån, likt dånet från en härskara. Men när de stodostilla, höllo de sina vingar nedsänkta.001:025 Och ovan fästet, som vilade på deras huvuden, dånade det; när dedå stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
001:026 Och ovanpå fästet, som vilade på deras huvuden, syntes något somsåg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; ochovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendetliknade en människa,001:027 Och jag såg något som var såsom glänsande malm och omgivet runtomkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg utatt vara hans länder och sedan allt uppåt. Men nedåt från detsom såg ut att vara hans länder såg jag något som såg ut såsomeld; och ett sken omgav honom.001:028 Såsom bågen som synes i skyn, när det regnar, så såg skenet utdär runt omkring.
Så såg det ut, som tycktes mig vara HERRENS härlighet; och närjag såg det, föll jag ned på mitt ansikte, och jag hörde röstenav en som talade
002:001 Och han sade till mig: »Du människobarn, stå upp på dina fötter,så vill jag tala med dig.»002:002 När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste uppmig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.002:003 Och han sade till mig: »Du människobarn, jag sänder dig tillIsraels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit frånmig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig alltintill den dag som i dag är.002:004 Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jagdig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN'002:005 Och evad de höra därpå eller icke—ty de äro ett gensträvigtsläkte—så skola de dock förnimma att en profet har varitibland dem.002:006 Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke förderas ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och boribland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var ickeförfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.002:007 Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, dåde nu äro så gensträviga.002:008 Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var ickegensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ätvad jag giver dig.»
002:009 Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag enbokrulle.002:010 Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innanoch utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.
003:001 Och han sade till mig: »Du människobarn, ät vad du här finner,ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israelshus.»003:002 Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.003:003 Och han sade till mig: »Du människobarn, du måste mätta din bukoch fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig.» Ochjag åt, och den var i min mun söt såsomhonung.
003:004 Och han sade till mig: »Du människobarn, gå bort till Israelshus och tala till dem med mina ord.003:005 Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språkoch trög tunga, utan till Israels hus,003:006 icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga,vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig tillsådana, så skulle de höra på dig003:007 Men Israels hus vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra påmig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdadehjärtan.003:008 Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och dinpanna hård såsom deras pannor.003:009 Ja, jag gör din panna hård såsom diamant, hårdare än flinta. Duskall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nuäro ett gensträvigt släkte.»003:010 Och han sade till mig: »Du människobarn, allt vad jag talar tilldig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.003:011 Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och sägtill dem: 'Så säger Herren, HERREN'—evad de nu höra därpåeller icke.»
003:012 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudetav ett väldigt dån: »Lovad vare HERRENS härlighet, där varestden är!»,003:013 så ock ljudet av väsendenas vingar, som rörde vid varandra, ochljudet av hjulen jämte dem och ljudet av ett väldigt dån.003:014 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jagfärdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENShand var stark över mig.003:015 Och jag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vidströmmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt däribland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.
003:016 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:003:017 »Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israelshus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ettord från min mun.003:018 Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö' och du då ickevarnar honom, ja, om du icke säger något till att varna denogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skallväl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skalljag utkräva av din hand.003:019 Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder omfrån sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skallvisserligen han dö genom sin missgärning, men du själv harräddat din själ.003:020 Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet ochgör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg,och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall hanväl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr harövat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jagutkräva av din hand.003:021 Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, denrättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig frånsynd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varnasig, och du själv har då räddat din själ.»
003:022 Och HERRENS hand kom där över mig, och han sade till mig: »Ståupp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig.»003:023 Då stod jag upp och gick ut på slätten; och se, där stod HERRENShärlighet, alldeles sådan som jag hade sett den vid strömmenKebar; och jag föll ned på mitt ansikte.003:024 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig på mina fötter. Ochhan talade med mig och sade till mig: »Gå och stäng dig inne iditt hus.003:025 Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skallbliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland deandra.003:026 Och jag skall låta din tunga låda vid din gom, så att du bliverstum och icke kan bestraffa dem, då de nu äro ett gensträvigtsläkte.003:027 Men när jag talar med dig, skall jag upplåta din mun, så att dukan säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.' Den som då villhöra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, då de nuäro ett gensträvigt släkte.»
004:001 Och du, människobarn, tag dig en tegeltavla och lägg den framfördig och rista på den in en stad, nämligen Jerusalem.004:002 Och res upp bålverk mot den och bygg en belägringsmur mot denoch kasta upp en vall mot den och slå upp läger mot den och sättupp murbräckor mot den runt omkring.004:003 Och tag dig en järnplåt och sätt upp den såsom en järnväggmellan dig och staden; och vänd så ditt ansikte emot den ochhåll den belägrad och ansätt den. Detta skall vara ett teckenför Israels hus.
004:004 Och lägg du dig på din vänstra sida och lägg Israels hus'missgärning ovanpå; lika många dagar som du ligger så, skall dubära på deras missgärning.004:005 Jag skall låta deras missgärningsår för dig motsvaras av ettlika antal dagar, nämligen av tre hundra nittio dagar; så längeskall du bara på Israels hus' missgärning.004:006 Och sedan, när du har fullgjort detta, skall du lägga dig på dinhögra sida och bära på Juda hus' missgärning; i fyrtio dagar,var dag svarande mot ett år, skall denna min föreskrift gällaför dig.004:007 Och du skall vända ditt ansikte och din blottade arm mot detbelägrade Jerusalem och profetera mot det.
004:008 Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du icke kan vändadig från den ena sidan på den andra, förrän dina belägringsdagaräro slut.004:009 Och tag dig vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spält ochlägg detta i ett och samma kärl och baka dig bröd därav; likamånga dagar som du ligger på ena sidan, alltså tre hundra nittiodagar, skall detta vara vad du har att äta.004:010 Den mat som du får att äta skall du äta efter vikt, tjugu siklarom dagen; detta skall du hava att äta från en viss timme enadagen till samma timme nästa dag004:011 Du skall ock dricka vatten efter mått, nämligen en sjättedelshin; så mycket skall du hava att dricka från en viss timme enadagen till samma timme nästa dag.004:012 Tillredd såsom kornkakor skall maten ätas av dig, och du skalltillreda den inför deras ögon på bränsle av människoträck.
004:013 Och HERREN tillade: »Likaså skola Israels barn äta sitt brödorent bland hedningarna, till vilka jag skall fördriva dem.»004:014 Men jag svarade: »Ack, Herre, HERRE! Se, jag har ännu aldrigblivit orenad. Jag har aldrig, från min ungdom och intill nu,ätit något självdött eller ihjälrivet djur; och sådant kött somräknas för vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.»004:015 Då sade han till mig: »Välan, jag vill låta dig taga kospillningi stället för människoträck; vid sådan må du baka ditt bröd.»004:016 Och han sade åter till mig: »Du människobarn, se, jag villfördärva livsuppehället för Jerusalem, så att de skola äta brödefter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter mått, ochdet med förfäran;004:017 ja, så att de lida brist på bröd och vatten och gripas avförfäran, den ene med den andre, och försmäkta genom sinmissgärning.
005:001 Och du, människobarn, tag dig ett skarpt svärd och bruka detsåsom rakkniv, och för det över ditt huvud och din haka; tag digså en vågskål och dela det avrakade håret.005:002 En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, närbelägringsdagarna hava gått till ända; en tredjedel skall dutaga ut och slå den med svärdet där runt omkring; och entredjedel skall du strö ut för vinden, och mitt svärd skall jagdraga ut efter dem.005:003 Men några få strån skall du taga undan därifrån, och dem skalldu knyta in i flikarna av din mantel.005:004 Och av dessa strån skall du återigen taga några och kasta dem ielden och bränna upp dem i eld. Härifrån skall en eld gå utöver hela Israels hus.
005:005 Så säger Herren, HERREN: Detta år Jerusalem, som jag har sattmitt ibland hednafolken, med länder runt däromkring.005:006 Men det var gensträvigt mot mina rätter på ett ännu ogudaktigaresätt än hednafolken, och var ännu mer gensträvigt mot minastadgar än länderna runt däromkring; ty de förkastade minarätter och vandrade icke efter mina stadgar.005:007 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven rasat värre änhednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter minastadgar och icke gjort efter mina rätter, ja, icke ens gjortefter de hednafolks rätter, som bo runt omkring eder,005:008 därför säger Herren, HERREN så: Se, fördenskull skall jag ocksåkomma över dig och skipa rätt mitt ibland dig inför hednafolkensögon;005:009 jag skall göra med dig vad jag aldrig förr har gjort, och sådantsom jag aldrig mer vill göra, för alla dina styggelsersskull.005:010 Därför skola i dig föräldrar äta sina barn, och barn sinaföräldrar; och jag skall skipa rätt i dig och strö ut för allavindar allt som bliver kvar av dig.005:011 Ja, så sant jag lever, säger Herren, HERREN: sannerligen, därföratt du har orenat min helgedom med alla dina skändligheter ochalla dina styggelser, skall jag också utan skonsamhet vända bortmitt öga och icke hava någon misskund.005:012 En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger i dig,en tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig; och entredjedel skall jag strö ut för alla vindar, och mitt svärdskall jag draga ut efter dem.005:013 Ja, min vrede skall få uttömma sig, och jag skall släcka minförtörnelse på dem och hämnas på dem; och när jag så uttömmermin förtörnelse på dem, skola de förnimma att jag, HERREN, hartalat i min nitälskan.005:014 Och jag skall låta dig bliva en ödemark och en smälek blandfolken runt omkring dig, inför var mans ögon, som går där fram.005:015 Ja, det skall bliva till smälek och hån, till varnagel ochskräck för folken runt omkring dig, när jag så skipar rätt i digmed vrede och förtörnelse och förtörnelses tuktan. Jag, HERREN,har talat.005:016 När jag sänder bland dem hungerns onda pilar, som bliva tillfördärv, ja, när jag sänder dessa till att fördärva eder och sålåter eder hunger bliva allt värre, då skall jag förstöra föreder edert livsuppehälle.005:017 Jag skall sända över eder hungersnöd och vilddjur, som skoladöda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall gå över dig,och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, HERREN, har talat.
006:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:006:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg ochprofetera mot dem006:003 och säg: I Israels berg, hören Herrens, HERRENS ord: Så sägerHerren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna ochdalarna: Se, jag skall låta svärd komma över eder och förstöraedra offerhöjder.006:004 Och edra altaren skola varda förödda och edra solstodersönderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jaglåta bliva kastade inför edra eländiga avgudar.006:005 Och jag skall låta Israels barns döda kroppar ligga där införderas eländiga avgudar, och jag skall förströ edra ben runtomkring edra altaren.006:006 Var I än ären bosatta skola städerna bliva öde och offerhöjdernaödelagda, så att edra altaren stå öde och förödda, och edraeländiga avgudar bliva sönderslagna och få en ände, och edrasolstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplånade.006:007 Dödsslagna män skola då falla bland eder; och I skolen förnimmaatt jag är HERREN.006:008 Och om jag låter några leva kvar, så att somliga av eder, när Ibliven förströdda i länderna, räddas undan svärdet ute blandfolken,006:009 så skola dessa edra räddade ute bland folken, där de äro ifångenskap, tänka på mig, när jag har krossat deras trolösahjärtan, som veko av ifrån mig, och deras ögon, som i trolösavfällighet skådade efter deras eländiga avgudar; och de skolakänna leda vid sig själva för det onda som de hava gjort med allasina styggelser.006:010 Och de skola förnimma att jag är HERREN. Det är icke ett tomtord att jag skall låta denna olycka komma över dem.
006:011 Så säger Herren, HERREN: Slå dina händer tillsammans, och stampamed dina fötter, och ropa ack och ve över alla de ondastyggelserna i Israels hus, ty genom svärd, hunger och pestmåste de falla.006:012 Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är näraskall falla för svärd, och den som bliver kvar och varderbevarad skall dö av hunger; så skall jag uttömma min vrede pådem.006:013 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när deras slagna mänligga där mitt ibland sina eländiga avgudar, runt omkring sinaaltaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under allagröna träd och under alla lummiga terebinter, varhelst de havalåtit en välbehaglig lukt uppstiga till alla sina oländigaavgudar.006:014 Och jag skall uträcka min hand mot dem och göra landet mer ödeoch tomt än öknen vid Dibla, var de än äro bosatta; och de skolaförnimma att jag är HERREN.
007:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:007:002 Du människobarn, så säger Herren, HERREN till Israels land:Änden! Ja, änden kommer över landets fyra hörn.007:003 Nu kommer änden över dig, ty jag skall sända min vrede mot digoch döma dig efter dina gärningar och låta alla dina styggelserkomma över dig.007:004 Jag skall icke visa dig någon skonsamhet och icke hava någonmisskund; nej, jag skall låta dina gärningar komma över dig, ochdina styggelser skola vila på dig. Och I skolen förnimma att jagär HERREN.
007:005 Så säger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam isitt slag!007:006 En ände kommer, ja, änden kommer, den vaknar upp och kommer överdig.007:007 Ja se, det kommer! Nu kommer ordningen till dig, du folk som borhär i landet; din stund kommer, förvirringens dag är nära, dåintet skördeskri mer skall höras på bergen.007:008 Nu skall jag snart utgjuta min förtörnelse över dig och uttömmamin vrede på dig, och döma dig efter dina gärningar och låtaalla dina styggelser komma över dig.007:009 Jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någonmisskund, jag skall giva dig efter dina gärningar, och dinastyggelser skola vila på dig. Och I skolen förnimma att jag,HERREN, är den som slår.007:010 Se, dagen är inne; se, det kommer! Ordningen går sin gång, risetblomstrar upp, övermodet grönskar;007:011 våldet reser sig till ett ris för ogudaktigheten. Då bliverintet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods,och till intet bliver deras härlighet.007:012 Stunden kommer, dagen nalkas; köparen må icke glädja sig, ochsäljaren må icke sörja, ty vredesglöd kommer över hela hopendärinne.007:013 Säljaren skall icke få tillbaka vad han har sålt, om han ens fårförbliva vid liv. Ty profetian om hela hopen därinne skall ickeryggas och ingen som lever i missgärning skall kunna hållastånd.007:014 Man stöter i basun och rustar allt i ordning, men ingen dragerut till strid; ty min vredesglöd går fram över hela hopendärinne.007:015 Ute härjar svärdet och därinne pest och hungersnöd, den som ärute på marken dör genom svärdet, och den som är i staden, honomförtär hungersnöd och pest.007:016 Och om några av dem bliva räddade, så skola de söka sintillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, somallasammans klaga. Så skall det gå var och en genom hansmissgärning.007:017 Alla händer skola sjunka ned, och alla knän skola bliva såsomvatten.007:018 Människorna skola kläda sig i sorgdräkt, och förfäran skallövertäcka dem, alla ansikten skola höljas av skam, och allahuvuden skola bliva skalliga.007:019 Man skall kasta sitt silver ut på gatorna och akta sitt guldsåsom orenlighet. Deras silver och guld skall icke kunna räddadem på HERRENS vredes dag, de skola icke kunna mätta sig därmedeller därmed fylla sin buk; ty det har varit för dem enstötesten till missgärning.007:020 Dess sköna glans brukade man till högfärd, ja, de gjorde däravsina styggeliga bilder, sina skändliga avgudar. Därför skall jaggöra det till orenlighet för dem.007:021 Jag skall giva det såsom byte i främlingars hand och såsom rovåt de ogudaktigaste på jorden, för att de må ohelga det.007:022 Och jag skall vända bort mitt ansikte ifrån dem, så att man fårohelga min klenod; våldsmän skola få draga därin och ohelga den.
007:023 Gör kedjorna redo; ty landet är fullt av blodsdomar, och stadenär full av orätt.007:024 Och jag skall låta de värsta hednafolk komma och taga deras husi besittning. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, ochderas helgedomar skola varda oskärade.007:025 Förskräckelse skall komma, och när de söka räddning, skall ingenvara att finna.007:026 Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudetskall följa det andra. Man skall få tigga profeterna om syner,prästerna skola komma till korta med sin undervisning och deäldste med sina råd.007:027 Konungen skall sörja, hövdingarna skola kläda sig iförskräckelse, och folket i landet skall stå där med darrandehänder. Jag skall göra med den efter deras gärningar och skiparätt åt dem såsom rätt är åt dem; och de skola förnimma att jagär HERREN.
008:001 Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden,när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, komHerrens, HERRENS hand där över mig.008:002 Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ändaifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt,var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes någotsom liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.008:003 Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattademig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig uppmellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, tillJerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom denport som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hadeuppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.008:004 Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan somjag hade sett den på slätten.008:005 Och han sade till mig: »Du människobarn, lyft upp dina ögon motnorr.» När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag seavgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå därnorr om altarporten, vid själva ingången.008:006 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de göra här?Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jagmåste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få seännu flera, större styggelser.»