008:007 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där seett hål i väggen.008:008 Och han sade till mig: »Du människobarn, bryt igenom väggen.» Dåbröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.008:009 Och han sade till mig: »Gå in och se vilka onda styggelser dehär bedriva.»008:010 När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder avvederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus'alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.008:011 Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, ochJaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en avdem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp frånrökelsemolnet.008:012 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du vad de äldste iIsraels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare?Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'»
008:013 Därefter sade han till mig: »Du skall få se ännu flera, störrestyggelser som dessa bedriva.»008:014 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENShus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.008:015 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Men duskall få se ännu flera styggelser, större än dessa.»008:016 Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, ochse, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset ochaltaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åtHERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen iöster.008:017 Och han sade till mig: »Du människobarn, ser du detta? Är deticke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här havabedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt ochåter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten förnäsan!008:018 Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall ickevisa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de änropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem.»
009:001 Och jag hörde honom ropa med hög röst och säga: »Kommen hit medhemsökelser över staden, och var och en have sitt mordvapen ihanden.»009:002 Och se, då kommo sex män från övre porten, den som vetter åtnorr och var och en hade sin stridshammare i handen; och blanddem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ettskrivtyg vid sin länd. Och de kommo och ställde sig vid sidanav kopparaltaret.009:003 Och Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben, som denvilade på, och hade flyttat sig till tempelhusets tröskel, ochropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hadeskrivtyget vid sin länd;009:004 HERREN sade till honom: »Gå igenom Jerusalems stad, och tecknamed ett tecken på pannan de män som sucka och jämra sig överalla styggelser som bedrivas därinne.»009:005 Och till de andra hörde jag honom säga: »Dragen fram i stadenefter honom och slån ned folket; visen ingen skonsamhet ochhaven ingen misskund.009:006 Både åldringar och ynglingar och jungfrur, både barn och kvinnorskolen I dräpa och förgöra, men I mån icke komma vid någon somhar tecknet på sig, och I skolen begynna vid min helgedom.» Ochde begynte med de äldste, med de män som stodo framförtempelhuset.009:007 Han sade nämligen till dem: »Orenen tempelhuset, och fyllen uppförgårdarna med slagna; dragen sedan ut.» Och de drogo ut ochslogo ned folket i staden.
009:008 Då nu jag blev lämnad kvar, när de så slogo folket, föll jag nedpå mitt ansikte och ropade och sade: »Ack, Herre, HERRE, vill dudå förgöra hela kvarlevan av Israel, eftersom du så utgjuter dinvrede över Jerusalem?»009:009 Han sade till mig: »Israels och Juda hus' missgärning är alltförstor; landet är uppfyllt med orätt, och staden är full avlagvrängning. Ty de säga: 'HERREN har övergivit landet, HERRENser det icke.'009:010 Därför skall icke heller jag visa någon skonsamhet eller havanågon misskund, utan skall låta deras gärningar komma över derashuvuden.»009:011 Och mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivtyget vidsin länd kom nu tillbaka och gav besked och sade: »Jag har gjortsåsom du bjöd mig.»
010:001 Och jag fick se att på fästet, som vilade på kerubernas huvuden,fanns något som tycktes vara av safirsten, något som tillutseendet liknade en tron; detta syntes ovanpå dem.010:002 Och han sade till mannen som var klädd i linnekläderna, hansade: »Gå in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dinahänder fulla med eldsglöd från platsen mellan keruberna, ochströ ut dem över staden.» Och jag såg honom gå.010:003 Och keruberna stodo till höger om huset, när mannen gick ditin,och molnet uppfyllde den inre förgården.010:004 Men HERRENS härlighet höjde sig upp från keruben och flyttadesig till husets tröskel; och huset uppfylldes då av molnet, ochförgården blev full av glansen från HERRENS härlighet.010:005 Och dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttreförgården, likt Gud den Allsmäktiges röst, då han talar.010:006 Och när han nu bjöd mannen som var klädd i linnekläderna ochsade: »Tag eld från platsen mellan rundlarna, inne mellankeruberna», då gick denne ditin och ställde sig bredvid ett avhjulen.010:007 Då räckte keruben där ut sin hand, mellan de andra keruberna,till elden som brann mellan keruberna, och tog därav och lade ihänderna på honom som var klädd i linnekläderna; och denne togdet och gick så ut.
010:008 Och under vingarna på keruberna så syntes något som var bildatsåsom en människohand.010:009 Och jag fick se fyra hjul stå invid keruberna ett hjul invid varkerub och det såg ut som om hjulen voro av något som liknadekrysolitsten.010:010 De sågo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatti ett annat.010:011 När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövdeicke vända sig, när de gingo. Ty åt det håll dit den främstebegav sig gingo de andra efter, utan att de behövde vända sig,när de gingo.010:012 Och hela deras kropp, deras rygg, deras händer och deras vingar,så ock hjulen, voro fulla med ögon runt omkring; de fyra hadenämligen var sitt hjul.010:013 Och jag hörde att hjulen kallades »rundlar».010:014 Och var och en hade fyra ansikten; det första ansiktet var enkerubs, det andra en människas, det tredje ett lejons, detfjärde en örns.010:015 Och keruberna höjde sig upp; de var samma väsenden som jag hadesett vid strömmen Kebar.010:016 Och när keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och närkeruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skildesig hjulen icke ifrån dem.010:017 När de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och när de höjdesig, höjde sig ock dessa med dem, ty väsendenas ande var i dem.
010:018 Och HERRENS härlighet flyttade I sig bort ifrån husets tröskeloch stannade över keruberna.010:019 Då såg jag huru keruberna lyfte sina vingar och höjde sig frånjorden, när de begåvo sig bort, och hjulen jämte dem; och destannade vid ingången till östra porten på HERRENS hus, ochIsraels Guds härlighet vilade ovanpå dem.010:020 Det var samma väsenden som jag: hade sett under Israels Gud vidströmmen Kebar, och jag märkte att det var keruber.010:021 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under derasvingar var något som liknade människohänder.010:022 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade settvid strömmen Kebar, så sågo de ut, och sådana voro de. Och degingo alla rakt fram.
011:001 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig till östra portenpå HERRENS hus, den som vetter åt öster. Där fick jag setjugufem män stå vid ingången till porten; och jag såg bland demJaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstari folket.011:002 Och han sade till mig: »Du människobarn, det är dessa män somtänka ut vad fördärvligt är och råda till vad ont är, här istaden;011:003 det är de som säga: 'Hus byggas icke upp så snart. Här ärgrytan, och vi äro köttet.011:004 Profetera därför mot dem, ja, profetera, du människobarn.»
011:005 Då föll HERRENS Ande över mig, han sade till mig: »Säg: Så sägerHERREN: Sådant sägen I, I av Israels hus, och edra hjärtanstankar känner jag väl.011:006 Många ligga genom eder slagna här i staden; I haven uppfylltdess gator med slagna.011:007 Därför säger Herren, HERREN så: De slagna vilkas fall I havenvållat i staden, de äro köttet, och den är grytan; men edersjälva skall man föra bort ur den.011:008 I frukten för svärd, och svärd skall jag ock låta komma övereder, säger Herren, HERREN.011:009 Jag skall föra eder bort härifrån och giva eder i främlingarshand; och jag skall hålla dom över eder.011:010 För svärd skolen I falla; vid Israels gräns skall jag dömaeder. Och I skolen förnimma att jag är HERREN.011:011 Staden skall icke vara en gryta för eder, och I skolen icke varaköttet i den; nej, vid Israels gräns skall jag döma eder.011:012 Då skolen I förnimma att jag är HERREN, I som icke haven vandratefter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rätter, utanhaven gjort efter de hednafolks rätter, som bo runt omkringeder.»
011:013 Medan jag så profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivitandan. Då föll jag ned på mitt ansikte och ropade med hög röstoch sade: »Ack, Herre, HERRE, vill du då alldeles göra ände påkvarlevan av Israel?»011:014 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:011:015 »Du människobarn, dina bröder, ja, dina bröder dina nära fränderoch hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invånaresäga: 'Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss som landethar blivit givet till besittning'—011:016 om dem skall du alltså säga: Så säger Herren, HERREN: Ja, välhar jag fört dem långt bort ibland folken och förstrött dem iländerna, och med nöd har jag varit för dem en helgedom i deländer dit de hava kommit;011:017 men därför skall du nu säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skallförsamla eder ifrån folkslagen och hämta eder tillhopa från deländer dit I haven blivit förströdda, och skall giva ederIsraels land.011:018 Och när de hava kommit dit, skola de skaffa bort därifrån allade skändliga och styggeliga avgudar som nu finnas där.011:019 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny andeskall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bortstenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött,011:020 så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter ochgöra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall varaderas Gud.011:021 Men de vilkas hjärtan efterfölja de skändliga och styggeligaavgudarnas hjärtan, deras gärningar skall jag låta komma överderas huvuden, säger Herren, HERREN.»011:022 Och keruberna, följda av hjulen, lyfte sina vingar, och IsraelsGuds härlighet vilade ovanpå dem.011:023 Och HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannadepå berget öster om staden.011:024 Men mig hade en andekraft lyft upp och fört bort till de fångnai Kaldeen, så hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedanförsvann för mig den syn jag hade fått se.011:025 Och jag talade till de fångna alla de ord som HERREN hadeuppenbarat för mig.
012:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade;012:002 »Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, blandmänniskor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öronatt höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett sågensträvigt släkte.012:003 Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när manskall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn åstad på ljusadagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nubor bort till en annan ort—om de till äventyrs ville aktadärpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte.012:004 För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulledu gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad påaftonen, såsom landsflyktiga pläga.012:005 Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget utgenom den.012:006 Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, närdet har blivit alldeles mörkt; och betäck ditt ansikte, så attdu icke ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israelshus.»012:007 Och jag gjorde såsom han bjöd mig; på ljusa dagen förde jag utmitt bohag, såsom skulle jag gå i landsflykt. Sedan, om aftonen,gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hadeblivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det såpå axeln, i deras åsyn.
012:008 Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade:012:009 Du människobarn, säkert har Israels hus, det gensträvigasläktet, frågat dig: »Vad är det du gör?»012:010 Så svara dem nu: Så säger Herren, HERREN: Denna utsaga gällerfursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som ärodärinne.012:011 Säg: Jag är ett tecken för eder; såsom jag har gjort, så skalldet gå dem: de skola vandra bort i landsflykt och fångenskap.012:012 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda påaxeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så dragaut. Man skall göra en öppning i väggen, så att han genom den kanbära ut sin börda; och han skall betäcka sitt ansikte, så atthan icke ser landet med sitt öga.012:013 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall blivafångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel ikaldéernas land, som han dock icke skall se; och där skall handö.012:014 Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hanshärskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärdskall jag draga ut efter dem.012:015 Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dembland folken och förströr dem i länderna.012:016 Men några få av dem skall jag låta bliva kvar efter svärd,hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka dekomma skola kunna förtälja om alla sina styggelser; och de skolaförnimma att jag är HERREN.
012:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:012:018 Du människobarn, ät nu ditt bröd med bävan, och drick dittvatten darrande och med oro.012:019 Och säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN omJerusalems invånare i Israels land: De skola äta sitt bröd medoro och dricka sitt vatten med förfäran; så skall landet blivaödelagt och plundrat på allt vad däri är, för den orätts skullsom alla dess inbyggare hava övat.012:020 Och de städer som nu äro bebodda skola komma att ligga öde, ochlandet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag ärHERREN.
012:021 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:012:022 Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i Israelsland, när I sägen: »Tiden går, och av alla profetsynerna bliverintet»?012:023 Säg nu till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut pådet ordspråket, så att man icke mer skall bruka det iIsrael. Tala i stället så till dem: »Tiden kommer snart, medalla profetsynernas fullbordan.»012:024 Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spådomar skolamer finnas i Israels hus;012:025 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och detskall fullbordas, utan att länge fördröjas. Ja, du gensträvigasläkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ockfullborda det, säger Herren, HERREN.
012:026 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:012:027 Du människobarn, se, Israels hus säger: »Den syn som han skådargäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tidersom ännu äro långt borta.»012:028 Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jaghar talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske,säger Herren, HERREN.
013:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:013:002 Du människobarn, profetera mot Israels profeterande profeter;säg till dem som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser:Hören HERRENS ord.013:003 Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I dåraktiga profeter, somföljen eder egen ande och syner som I icke haven sett!—013:004 Lika rävar på öde platser äro dina profeter, Israel.013:005 I haven icke trätt fram i gapet eller fört upp någon mur omkringIsraels hus, så att det har kunnat bestå i striden på HERRENSdag.013:006 Nej, deras syner voro falskhet och deras spådomar lögn, fastände sade »Så har HERREN sagt.» HERREN hade ju icke sänt dem, mende hoppades att deras tal ändå skulle gå i fullbordan.013:007 Ja, förvisso var det falska syner som I skådaden och lögnaktigaspådomar som I uttaladen, fastän I saden: »Så har HERREN sagt.»Jag hade ju icke talat något sådant.
013:008 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom edert tal är falskhetoch edra syner äro lögn, se, därför skall jag komma över eder,säger Herren, HERREN.013:009 Och min hand skall drabba profeterna som skåda falska syner ochspå lögnaktiga spådomar. De skola icke få en plats i mitt folksförsamling och skola icke bliva upptagna i förteckningen påIsraels hus, ej heller skola de få komma till Israels land; ochI skolen förnimma att jag är Herren, HERREN.013:010 Eftersom, ja, eftersom de förde mitt folk vilse, i det att desade: »Allt står väl till», och dock stod icke allt väl till,och eftersom de, när folket bygger upp en mur, vitmena den,013:011 därför må du säga till dessa vitmenare att den måste falla. Ettslagregn skall komma—ja, I skolen fara ned, I hagelstenar,och du skall bryta ned den, du stormvind!013:012 Och när så väggen faller, då skall man förvisso säga till eder:»Var är nu vitmeningen som I ströken på?»013:013 Därför säger Herren, HERREN så; Jag skall i min förtörnelse låtaen stormvind bryta lös, ett slagregn skall komma genom minvrede, och hagelstenar genom min förtörnelse, så att det bliveren ände därpå.013:014 Och jag skall förstöra väggen som I beströken med vitmening, jagskall slå den till jorden, så att dess grundval bliverblottad. Och när den faller, skolen I förgås därinne; och Iskolen förnimma att jag är HERREN.013:015 Och jag skall uttömma min förtörnelse på väggen och på dem somhava bestrukit den med vitmening; och så skall jag säga tilleder: Det är ute med väggen, det är ute med dess vitmenare,013:016 med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och skådadesyner, det till behag, om att allt stod väl till, och dock stodicke allt väl till, säger Herren, HERREN.
013:017 Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot dina landsmaninnorsom profetera efter sina egna hjärtans ingivelser; profetera motdem013:018 och säg: Så säger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar tillalla handleder och gören slöjor till alla huvuden, både ungasoch gamlas, för att så fånga själar! Skullen I få fånga själarbland mitt folk och döma somliga själar till liv, eder tillvinning,013:019 I som för några nävar korn och några bitar bröd ohelgen mig hosmitt folk, därmed att I dömen till döden själar som icke skoladö, och dömen till liv själar som icke skola leva, i det att Iljugen för mitt folk, som gärna hör lögn?013:020 Nej, och därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall väl nåedra bindlar, i vilka I fången själarna såsom fåglar, och skallslita dem från edra armar; och jag skall giva själarna fria, desjälar som I haven fångat såsom fåglar.013:021 Och jag skall slita sönder edra slöjor och rädda mitt folk ureder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; ochI skolen förnimma att jag är HERREN.013:022 Eftersom I genom lögnaktigt tal haven gjort den rättfärdigeförsagd i hjärtat, honom som jag ingalunda ville plåga, mendäremot haven styrkt den ogudaktiges mod, så att han icke vänderom från sin onda väg och räddar sitt liv,013:023 därför skolen I icke få fortsätta att skåda falska syner och attöva spådom; utan jag skall rädda mitt folk ur eder hand, och Iskolen förnimma att jag är HERREN.
014:001 Och några av de äldste i Israel kommo till mig och satte sig nedhos mig.014:002 Då kom HERRENS ord till mig; han sade:014:003 Du människobarn, dessa män hava låtit sina eländiga avgudar fåinsteg i sina hjärtan och hava ställt upp framför sig vad som ärdem en stötesten till missgärning. Skulle jag väl låta fråga migav sådana?014:004 Nej; tala därför med dem och säg till dem: Så säger Herren,HERREN: Var och en av Israels hus, som låter sina eländigaavgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vadsom är honom en stötesten till missgärning, och så kommer tillprofeten, honom skall jag, HERREN, giva svar såsom han harförtjänat genom sina många eländiga avgudar.014:005 Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att deallasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländigaavgudar.014:006 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om,ja, vänden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edraansikten bort ifrån alla edra styggelser.014:007 Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo iIsrael, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar fåinsteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som ärhonom en stötesten till missgärning, och så kommer tillprofeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag,HERREN, själv giva honom svar:014:008 jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom tillett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk;och I skolen förnimma att jag är HERREN.014:009 Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så harjag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skalluträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folkIsrael.014:010 Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärningskall räknas lika med den frågandes missgärning—014:011 på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och faravilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utanvara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren,HERREN.
014:012 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:014:013 Du människobarn, om ett land syndade mot mig och begingeotrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärvadess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrotadärur både människor och djur,014:014 och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, såskulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv,säger Herren, HERREN.014:015 Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra detfolktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga därfram för djuren skull,014:016 då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tremän, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner ellerdöttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måstebliva öde.014:017 Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jagsade: »Svärdet fare fram genom landet!», och jag så utrotadedärur både människor och djur,014:018 och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jaglever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner ellerdöttrar; allenast de själva skulle räddas.014:019 Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrededäröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,014:020 och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, såsant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sigson eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet räddaallenast sina egna liv.014:021 Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver deticke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar:svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för attutrota därur både människor och djur!014:022 Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner ochdöttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga borttill eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, dåskolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma överJerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma överdet.014:023 De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och derasgärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjortallt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.
015:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:015:002 Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annatträ, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd?015:003 Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Görman ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting?015:004 Och om det nu därtill har varit livet till mat åt elden, så attdess båda ändar hava blivit förtärda av eld, och vad däremellanfinnes är svett, duger det då till något nyttigt?015:005 Icke ens medan det ännu var oskadat, kunde man förfärdiga någotnyttigt därav; huru mycket mindre kan man förfärdiga någotnyttigt därav, sedan det endels har blivit förtärt av elden ochendels är svett!
015:006 Därför säger Herren, HERREN så: Såsom det händer med vinstockensträ bland annat trä från skogen, att Jag lämnar det till mat åtelden, så skall jag ock göra med Jerusalems invånare.015:007 Jag skall vända mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommitundan, men eld skall dock förtära dem. Och I skolen förnimmaatt jag är HERREN, när jag vänder mitt ansikte mot dem.015:008 Och jag skall göra landet till en ödemark, därför att de havavarit otrogna, säger Herren, HERREN.
016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:016:002 Du människobarn, förehåll Jerusalem dess styggelser016:003 och säg: Så säger Herren, HERREN till Jerusalem: Från Kanaansland stammar du, och där är du född; din fader var en amoré ochdin moder en hetitisk kvinna.016:004 Och vid din födelse gick det så till. När du föddes, skar ingenav din navelsträng, och du blev icke rentvagen med vatten, ejheller ingniden med salt och lindad.016:005 Ingen såg på dig med så mycken ömkan, att han villa göra någotsådant med dig eller visa dig någon misskund, utan man kastadeut dig på öppna fältet den dag du föddes; så ringa aktade manditt liv.016:006 Då gick jag förbi där du låg och fick se dig sprattla i dittblod, och jag sade till dig: »Du skall få bliva vid liv, du somligger där i ditt blod.» Ja, jag sade till dig: »Du skall fåbliva vid liv, du som ligger där i ditt blod;016:007 ja, jag skall föröka dig till många tusen, såsom växterna äro påmarken.» Och du sköt upp och blev stor och mycket fager; dinabröst hade höjt sig, och ditt hår hade växt, men du var ännunaken och blottad.016:008 Då gick jag åter förbi där du var och fick se att din tid varinne, din älskogstid; och jag bredde min mantel över dig ochbetäckte din blygd. Och så gav jag dig min ed och ingickförbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.016:009 Och jag tvådde dig med vatten och sköljde blodet av dig, ochsmorde dig med olja,016:010 och klädde på dig brokigt vävda kläder och satte på dig skor avtahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja avsilke.016:011 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband på dina armaroch en kedja om din hals,016:012 jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och enhärlig krona på ditt huvud.016:013 Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder voro avfint linne, av siden och av tyg i brokig vävnad. Fint mjöl,honung och olja fick du äta. Du blev övermåttan skön, och såvart du omsider en drottning.016:014 Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull,ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader som jag hadesatt på dig, säger Herren, HERREN.
016:015 Men du förlitade dig på din skönhet och bedrev otukt, sedan dunu hade fått sådant rykte; du slösade din otukt på var och ensom gick där fram: det vore ju något för honom.016:016 Och du tog dina kläder och gjorde dig med dem brokigaofferhöjder och bedrev på dessa otukt, sådana gärningar someljest aldrig någonsin hava förekommit, ej heller mer skolagöras.016:017 Och du tog dina härliga smycken, det guld och silver som jaghade givit dig, och gjorde dig så mansbilder, med vilka dubedrev otukt.016:018 Och du tog dina brokigt vävda kläder och höljde dem i dessa; ochmin olja och min rökelse satte du fram för dem.016:019 Och det bröd som jag hade givit dig—ty fint mjöl, olja ochhonung hade jag ju låtit dig få att äta—detta satte du framför dem till en välbehaglig lukt; ja, därhän kom det, sägerHerren, HERREN.016:020 Och du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig,och offrade dessa åt dem till spis. Var det då icke nog att dubedrev otukt?016:021 Skulle du också slakta mina söner och giva dem till pris såsomoffer åt dessa?016:022 Och vid alla dina styggelser och din otukt tänkte du icke på dinungdoms dagar, då du var naken och blottad och låg därsprattlande i ditt blod.016:023 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska—ve, ve dig! sägerHerren, HERREN—016:024 byggde du dig kummel och gjorde dig höjdaltaren på alla öppnaplatser.016:025 I alla gathörn byggde du dig höjd altaren och lät din skönhetskända och spärrade ut benen åt alla som gingo där fram; ja, dubedrev mycken otukt.016:026 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det storaköttet, ja, mycken otukt till att förtörna mig.016:027 Men se, då uträckte jag min hand mot dig och minskade dittunderhåll och gav dig till pris åt dina fiender, filistéernasdöttrar, som blygdes över ditt skändliga väsende.016:028 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade ännu ickeblivit mätt; ja, du bedrev otukt med dem och blev ändå ickemätt.016:029 Du gick med din otukt ända bort till krämarlandet, kaldéernasland; men icke ens så blev du mätt.016:030 Huru älskogskrankt var icke ditt hjärta, säger Herren, HERREN,eftersom du gjorde allt detta, sådana gärningar som allenast denfräckaste sköka kan göra.016:031 Med dina döttrar uppförde du åt dig kummel i alla gathörn ochhöjdaltaren på alla öppna platser. Men däri var du olik andraskökor, att du försmådde skökolön,016:032 du äktenskapsbryterska, som i stället för den man du hade togandra män till dig.016:033 Åt alla andra skökor måste man giva skänker, men här var det dusom gav skänker åt alla dina älskare och mutade dem, för att deskulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig.016:034 Så gjorde du vid din otukt tvärt emot vad andra kvinnor göra;efter dig lopp ingen för att bedriva otukt, men du gav skökolön,utan att själv få någon skökolön; du gjorde tvärt emot andra.
016:035 Hör därför HERRENS ord, du sköka.016:036 Så säger Herren, HERREN: Eftersom du har varit så frikostig meddin skam och blottat din blygd i otukt med din älskare, därför,och för alla dina vederstyggliga eländiga avgudars skull och fördina söners blods skull, dina söners, som du gav åt dessa,016:037 se, därför skall jag församla alla dina älskare, dem som du harvarit till behag, ja, alla dem som du har älskat mer ellermindre; dem skall jag församla mot dig från alla håll och blottadin blygd inför dem, så att de få se all din blygd.016:038 Och jag skall döma dig efter den lag som gäller föräktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall låta digbliva ett blodigt offer för min vrede och nitälskan.016:039 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola slå ned dinakummel och bryta ned dina höjdaltaren, och slita av dig klädernaoch taga ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga nakenoch blottad.016:040 Och de skola sammankalla en församling mot dig, och man skallstena dig och hugga sönder dig med svärd;016:041 och dina hus skall man bränna upp i eld. Så skall man hålla domöver dig inför många kvinnors ögon. Och så skall jag göra slutpå din otukt, och du skall icke mer kunna giva någon skökolön.016:042 Och jag skall släcka min vrede på dig, så att min nitälskan kanvika ifrån dig, och så att jag får ro och slipper att merförtörnas.016:043 Eftersom du icke tänkte på din ungdoms dagar, utan var avog motmig i allt detta, se, därför skall också jag låta dina gärningarkomma över ditt huvud, säger Herren, HERREN, på det att du ickemer må lägga sådan skändlighet till alla dina andrastyggelser.
016:044 Se, alla som bruka ordspråk skola på dig tillämpa detordspråket: »Sådan moder, sådan dotter.»016:045 Ja, du är din moders dotter, hennes som övergav sin man och sinabarn; du är dina systrars syster deras som övergåvo sina män ochsina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader enamoré.016:046 Din större syster var Samaria med sina döttrar, hon som boddenorrut från dig; och din mindre syster, som bodde söderut fråndig, var Sodom med sina döttrar.016:047 Men du nöjde dig icke med att vandra på deras vägar och att göraefter deras styggelser; inom kort bedrev du värre ting än de, påalla dina vägar.016:048 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: din syster Sodom ochhennes döttrar hava icke gjort vad du och dina döttrar havengjort.016:049 Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet,överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrarbeskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.016:050 Tvärtom blevo de högfärdiga och bedrevo vad styggeligt var införmig; därför försköt jag dem, när jag såg detta.016:051 Ej heller Samaria har syndat hälften så mycket som du. Du hargjort så många flera styggelser än dessa, att du genom alla destyggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synasrättfärdiga.016:052 Så må också du nu bara din skam, du som nu kan lända dinasystrar till ursäkt; ty därigenom att du har bedrivit ännuvederstyggligare synder än de, stå nu såsom rättfärdiga ijämförelse med dig. Ja, blygs och bär din skam över att du såhar kommit dina systrar att synas rättfärdiga.016:053 Därför skall jag ock åter upp rätta dem, Sodom med hennesdöttrar och Samaria med hennes döttrar. Dig skall jag ock återupprätta mitt ibland dem,016:054 för att du må bära din skam och skämmas för allt vad du hargjort, och därmed bliva dem till tröst.016:055 Och med dina systrar skall så ske: Sodom och hennes döttrarskola åter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennesdöttrar skola åter bliva vad de fordom voro Också du själv ochdina döttrar skolen åter bliva vad I fordom voren.016:056 Men om du förr icke ens hördes nämna din syster Sodom, under dinhöghetstid,016:057 innan ännu din egen ondska hade blivit uppenbarad—såsom denblev på den tid då du vart till smälek för Arams döttrar och föralla de kringboende filistéernas döttrar, som hånade dig på allasidor—016:058 Så måste du nu själv bära på din skändlighet och dinastyggelser, säger HERREN.
016:059 Ty så säger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dinagärningar, ty du hade ju föraktat eden och brutitförbundet.016:060 Men jag vill nu tänka på det förbund som jag slöt med dig i dinungdoms dagar, och upprätta med dig ett evigt förbund.016:061 Då skall du tänka tillbaka på dina vägar och skämmas, när du fårtaga till dig dina systrar, de större jämte de mindre; ty jagskall giva dem åt dig till döttrar, dock icke för din trohet iförbundet.016:062 Men jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skallförnimma att jag är HERREN;016:063 och så skall du tänka därpå och blygas, så att du av skam ickemer kan upplåta din mun, då när jag förlåter dig allt vad du hargjort, säger Herren, HERREN.
017:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:017:002 Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till deten liknelse;017:003 säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de storavingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokigafjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.017:004 Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandetoch satte den i en köpmansstad.017:005 Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den ifruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, påett ställe där mycket vatten fanns.017:006 Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock medlåg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom ochdess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd sombar grenar och sköt skott.017:007 Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar imängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sinagrenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sinarankor mot honom, för att han skulle vattna det.017:008 Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe därmycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära fruktoch bliva ett härligt vinträd.017:009 Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl?Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, såatt det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpåförtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folkbehövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.017:010 Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall deticke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka påden plats där det har vuxit upp?
017:011 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:017:012 Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad dettabetyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem ochtog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig iBabel.017:013 Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund medhonom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hadehan fört bort med sig,017:014 för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kundeuppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, omdet ville bestå.017:015 Men han avföll från honom och skickade sina sändebud tillEgypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycketfolk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kanden som bryter förbund undkomma?017:016 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, somgjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade,och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall hansannerligen dö.017:017 Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk biståhonom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmurbygges, till undergång för många människor.017:018 Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde alltdetta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han ickeundkomma.017:019 Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skallförvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund,som han har brutit, komma över hans huvud.017:020 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall blivafångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och därhålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begåttmot mig.017:021 Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla försvärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströddaåt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, hartalat.
017:022 Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist avtoppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skottskall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på etthögt och brant berg.017:023 På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skallbära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vadfåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo iskuggan av dess grenar.017:024 Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN,som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låterfriska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN,har talat det, och jag fullbordar det också.
018:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:018:002 Vad orsak haven I till att bruka detta ordspråk i Israels land:»Fäderna äta sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav»?018:003 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, I skolen ingen orsakmer hava att bruka detta ordspråk i Israel.018:004 Se, alla själar äro mina, faderns själ såväl som sonens är min;den som syndar, han skall dö.018:005 Om nu en man är rättfärdig och övar rätt och rättfärdighet,018:006 om han icke håller offermåltid på bergen, ej heller upplyftersina ögon till Israels hus' eländiga avgudar, om han ickeskändar sin nästas hustru, ej heller kommer vid en kvinna underhennes orenhets tid,018:007 om han icke förtrycker någon, utan giver tillbaka den pant hanhar fått för skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt brödåt den hungrige och kläder den nakne,018:008 om han icke ockrar eller tager ränta, om han håller sin handtillbaka från vad orätt är och fäller rätta domar människoremellan—018:009 ja, om han så vandrar efter mina stadgar och håller mina rätter,i det att han gör vad redligt är, då är han rättfärdig och skallförvisso få leva, säger Herren, HERREN.
018:010 Men om han så föder en son som bliver en våldsverkare, vilkenutgjuter blod eller gör allenast något av allt detta018:011 som han själv icke gjorde, en som håller offermåltid på bergen,skändar sin nästas hustru,018:012 förtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver panttillbaka, upplyfter sina ögon till de eländiga avgudarna,bedriver vad styggeligt är,018:013 ockrar och tager ränta—skulle då denne få leva? Nej, hanskall icke få leva, utan eftersom han bedriver sådanastyggelser, skall han straffas med döden; hans blod skall kommaöver honom.018:014 Och om sedan denne föder en son, vilken ser alla de synder somhans fader begår, och vid åsynen av dem själv tager sig tillvara för att göra sådant,018:015 en som icke håller offermåltid på bergen, icke upplyfter sinaögon till Israels hus' eländiga avgudar, icke skändar sin nästashustru,018:016 en som icke förtrycker någon, icke fordrar pant eller tager rov,utan giver sitt bröd åt den hungrige och kläder den nakne,018:017 en som icke förgriper sig på den arme, ej heller ockrar ellertager ränta, utan gör efter mina rätter och vandrar efter minastadgar, då skall denne icke dö genom sin faders missgärning,utan skall förvisso få leva.018:018 Hans fader däremot, som begick våldsgärningar och rövade frånsin broder och gjorde bland sina fränder det som icke var gott,se, han måste dö genom sin missgärning.
018:019 Huru kunnen I nu fråga: »Varför skulle icke sonen bära på sinfaders missgärning?» Jo, sonen övade ju rätt och rättfärdighetoch höll alla mina stadgar och gjorde efter dem; därför skallhan förvisso få leva.018:020 Den som syndar, han skall dö; en son skall icke bära på sinfaders missgärning, och en fader skall icke bära på sin sonsmissgärning. Över den rättfärdige skall hans rättfärdighetkomma, och över den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.018:021 Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som hanhar begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt ochrättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö.018:022 Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknashonom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva.018:023 Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, sägerHerren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om frånsin väg och får leva?
018:024 Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör— skulle han då få leva, om han gör så? Nej, intet av all den rättfärdighet han har övat skall då ihågkommas, utan genom den otrohet han har begått och den synd han har övat skall han dö.
018:025 Men nu sägen I: »Herrens väg är icke alltid densamma.» Hören då,I av Israels hus: Skulle verkligen min väg icke alltid varadensamma? Är det icke fastmer eder väg som icke alltid ärdensamma?018:026 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vadorätt är, så måste han dö till straff därför; genom det orättasom han gör måste han dö.018:027 Men om den ogudaktige vänder om från den ogudaktighet som hanhar övat, och i stället övar rätt och rättfärdighet, då får hanbehålla sin själ vid liv.018:028 Ja, eftersom han kom till insikt och vände om från alla deöverträdelser han hade begått, skall han förvisso leva och ickedö.018:029 Och ändå säga de av Israels hus: »Herrens väg är icke alltiddensamma»! Skulle verkligen mina vägar icke alltid vara desamma,I av Israels hus? Är det icke fastmer eder väg som icke alltidär densamma?
018:030 Alltså: jag skall döma var och en av eder efter hans vägar, I avIsraels hus, säger Herren, HERREN. Vänden om, ja, vänden ederbort ifrån alla edra överträdelser, för att eder missgärningicke må bliva eder till en stötesten.018:031 Kasten bort ifrån eder alla de överträdelser som I haven begått,och skaffen eder ett nytt hjärta och en ny ande; ty icke viljenI väl dö, I av Israels hus?018:032 Jag har ju ingen lust till någons död, säger HerrenHERREN. Omvänden eder därför, så fån I leva.
019:001 Men du, stäm upp en klagosång över Israels furstar; 019:002 säg:
Huru var icke din moder en lejoninna!Bland lejon låg hon;hon födde upp sina ungarbland kraftiga lejon.019:003 Så födde hon upp en av sina ungar,så att han blev ett kraftigt lejon;han lärde sig att taga rov,människor åt han upp.019:004 Men folken fingo höra om honomoch han blev fångad i deras grop;och man förde honom med krok i nosentill Egyptens land.
019:005 När hon nu såg att hon fick vänta förgäves,och att hennes hopp blev om intet,då tog hon en annan av sina ungaroch gjorde denne till ett kraftigt lejon.019:006 Stolt gick han omkring bland lejonen,ja, han blev ett kraftigt lejon;han lärde sig att taga rov,människor åt han upp.019:007 Han våldförde deras änkor,deras städer förödde han.Och landet med vad däri var blev förfäratvid dånet av hans rytande.019:008 Då bådade man upp folk mot honomrunt omkring från länderna;och de bredde ut sitt nät för honom,och han blev fångad i deras grop019:009 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,och förde honom till konungen BabelDär satte man honom in i fasta borgar,för att hans röst ej mer skulle hörasbort till Israels berg.
019:010 Medan de levde i ro, var din moder såsom ett vinträd,planterat vid vatten.Och det blev ett fruktsamt träd, rikt på skott,genom det myckna vattnet.019:011 Det fick starka grenar,tjänliga till härskarspiror,och dess stam växte hög,omgiven av lövverk,så att det syntes vida, ty det var högtoch rikt på rankor.
019:012 Då ryckte man upp det i vrede,och det blev kastat på jorden,och stormen från österförtorkade dess frukt.Dess starka grenarbrötos av och torkade bort,elden fick förtära dem.019:013 Nu är det utplanterat i öknen,i ett torrt och törstande land.019:014 Och eld har gått ut från dess yppersta grenoch har förtärt dess frukt.Så finnes där nu ingen stark gren kvar,ingen härskarspira!
En klagosång är detta, och den har fått tjäna såsom klagosång.
020:001 I sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kommo några avde äldste i Israel för att fråga HERREN; och de satte sig nedhos mig.020:002 Då kom HERRENS ord till mig han sade:020:003 Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem:Så säger Herren, HERREN: Haven I kommit för att fråga mig? Såsant jag lever, jag låter icke fråga mig av eder, säger Herren,HERREN.020:004 Men vill du döma dem, ja, vill du döma, du människobarn, såförehåll dem deras fäders styggelser020:005 och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: På den dag då jagutvalde Israel, då upplyfte jag min hand till ed inför Jakobshus' barn och gjorde mig känd för dem i Egyptens land; jagupplyfte min hand till ed inför dem och sade: »Jag är HERREN,eder Gud.020:006 På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut urEgyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ettland som skulle flyta av mjölk och honung, och som vorehärligast bland alla länder.020:007 Och jag sade till dem: »Var och en av eder kaste bort sina ögonsstyggelser, och ingen orene sig på Egyptens eländiga avgudar;jag är HERREN, eder Gud.»020:008 Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; dekastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och deövergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på attutgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede pådem mitt i Egyptens land.020:009 Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för attdetta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka delevde, och i vilkas åsyn jag gjorde mig känd för dem, i det jagförde dem ut ur Egyptens land.
020:010 Så förde jag dem då ut ur Egyptens land och lät dem komma in iöknen.020:011 Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina rätter;den människa som gör efter dem får leva genom dem.020:012 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellanmig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, somhelgar dem.020:013 Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandradeicke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän denmänniska som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ocksvårt mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta minförtörnelse över dem i öknen och så förgöra dem.020:014 Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för attdetta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsynjag hade fört dem ut.020:015 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jagicke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem,ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vorehärligast bland alla länder—020:016 detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandradeefter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att derashjärtan följde efter deras eländiga avgudar.020:017 Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jaggjorde icke alldeles ände på dem i öknen.
020:018 Och jag sade till deras barn i öknen: »I skolen icke vandraefter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej hellerorena eder på deras eländiga avgudar.020:019 Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och hållermina rätter och gören efter dem.020:020 Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan migoch eder, för att man må veta att jag är HERREN, eder Gud.020:021 Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke eftermina stadgar och höllo icke mina rätter, så att de gjorde efterdem fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; deohelgade ock mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta minförtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem i öknen.020:022 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjordejag för mitt namns skull, för att detta icke skulle blivavanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.020:023 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor attförskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,020:024 eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade minastadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögonhängde vid deras fäders eländiga avgudar.020:025 Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras båtnad,och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.020:026 Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att låtaallt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå demmed förfäran, på det att de skulle förstå att jag är HERREN.
020:027 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem:Så säger Herren, HERREN: Också därmed hava edra fäder hädat mig,att de hava begått otrohet mot mig.020:028 När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyfthand hade lovat att giva dem, och när de så där fingo se någonhög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sinaslaktoffer och framburo där sina offergåvor, mig tillförtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstigaoch utgöto där sina drickoffer.020:029 Då sade jag till dem: »Vad är detta för en offerhöjd, dennasom I kommen till?» Därav fick en sådan plats namnet»offerhöjd», såsom man säger ännu i dag.
020:030 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skolen dåI orena eder på samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolösavfällighet löpa efter deras styggelser?020:031 I orenen eder ännu i dag på alla edra eländiga avgudar, i detatt I frambären åt dem edra offerskänker och låten edra barn gågenom eld. Skulle jag då låta fråga mig av eder, I av Israelshus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja låter ickefråga mig av eder.020:032 Och förvisso skall icke det få ske som har kommit eder i sinnet,då I tänken: »Vi vilja bliva såsom hedningarna, såsom folken iandra länder: vi vilja tjäna trä och sten.020:033 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand ochuträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligenregera över eder.020:034 Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelseskall jag föra eder ut ifrån folken och församla eder från deländer i vilka I ären förströdda.020:035 Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gåtill rätta med eder, ansikte mot ansikte.020:036 Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptensland, så skall jag ock gå till rätta med eder, säger Herren,HERREN.020:037 Och jag skall låta eder draga fram under staven och tvinga ederin i förbundets band.020:038 Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emotmig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det landdär de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; ochI skolen förnimma att jag är HERREN.
020:039 Men hören nu, I av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Välan,gån åstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem hanhar. Sedan skolen I förvisso komma att höra på mig, och Iskolen då icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänkeroch edra eländiga avgudar.020:040 Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren,HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, så många därav somfinnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jaghava lust till edra offergärder och till förstlingen av edragåvor, vadhelst I viljen helga.020:041 Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, närtiden kommer, att jag för eder ut ifrån folken och församlareder från de länder i vilka I ären förströdda. Och jag skallbevisa mig helig på eder inför folkens ögon.020:042 Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag låter ederkomma in i Israels land, det land som jag med upplyft handlovade att giva åt edra fäder.020:043 Och där skolen I tänka tillbaka på edra vägar och på alla degärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda videder själva för allt det onda som I haven gjort.020:044 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag så handlar mededer, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar ochedra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger Herren,HERREN.
020:045 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:020:046 Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika motsöder; ja, profetera mot skogslandet söderut;020:047 säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren,HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skallförtära alla träd i dig, både de friska och de torra; denflammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allasansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.020:048 Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; denskall icke kunna släckas.
020:049 Och jag sade: »Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Dennetalar ju gåtor.'»
021:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:021:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mothelgedomarna, ja, profetera mot Israels land.021:003 Och säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag skall vändamig mot dig och draga ut mitt svärd ur skidan och utrota ur digbåde rättfärdiga och ogudaktiga.021:004 Ja, eftersom jag skall utrota ur dig både rättfärdiga ochogudaktiga, därför skall mitt svärd fara ut ur skidan och vändasig mot allt kött mellan söder och norr;021:005 och allt kött skall förnimma att jag, HERREN, har dragit ut mittsvärd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.021:006 Men du, människobarn, må sucka, ja, du må sucka inför derasögon, som om dina länder skulle brista sönder i din bittrasmärta.021:007 Och när de fråga dig: »Varför suckar du?», då skall du svara:»För ett olycksbud, som när det kommer, skall göra att allahjärtan förfäras och alla händer sjunka ned och alla sinnenomtöcknas och alla knän bliva såsom vatten. Se, det kommer, ja,det fullbordas! säger Herren, HERREN.»
021:008 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:021:009 Du människobarn, profetera och säg: Så säger HERREN: Säg: Ettsvärd, ja, ett svärd har blivit vässt och har blivit fejat.021:010 Det har blivit vässt, för att det skall anställa ett slaktande;det har blivit fejat, för att det skall blixtra. Eller skola vifå fröjd därav? Fröjd av det som bliver ett tuktoris för minson, ett för vilket intet trä kan bestå!021:011 Nej, han har lämnat det till att fejas, för att det skall fattasi handen; svärdet har blivit vässt och fejat för att sättas i endråpares hand.021:012 Ropa och jämra dig, du människobarn, ty det drabbar mitt folk,det drabbar alla Israels hövdingar. De äro med mitt folkhemfallna åt svärdet; därför må du slå dig på länden.021:013 Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det då vara möjligtatt riset icke drabbade, det ris för vilket intet kan bestå?säger Herren, HERREN.021:014 Men du, människobarn, profetera och slå händerna tillsammans; måsvärdet fördubblas, ja, bliva såsom tre, må det bliva ettmordsvärd, ett mordsvärd jämväl för den störste, svärdet somdrabbar dem från alla håll.021:015 Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för attmånga må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alladeras portar. Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget föratt slakta!021:016 Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst dinegg kan bliva riktad.021:017 Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka minvrede. Jag, HERREN, har talat.
021:018 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:021:019 Du människobarn, märk ut åt dig två vägar på vilka denbabyloniske konungens svärd kan gå fram; låt båda gå ut från ettoch samma land. Skär så ut en vägvisare, skär ut den för denplats där stadsvägarna skilja sig.021:020 Märk ut såsom det håll dit svärdet kan gå dels Rabba i Ammonsbarns land, dels Juda med det befästa Jerusalem.021:021 Ty konungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarnabegynna; han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, hanrådfrågar sina husgudar, han ser på levern.021:022 I sin högra hand får han då ut lotten »Jerusalem», för att handär skall sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop,upphäva sin röst till härskri, för att han där skall sätta uppmurbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga enbelägringsmur.—021:023 Detta synes dem vara en falsk spådom: de hava ju heliga eder.Men han uppväcker minnet av deras missgärning, och så ryckas debort.021:024 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven uppväckt minnetav eder missgärning i det att edra överträdelser hava blivituppenbara, så att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gören,ja, eftersom minnet av eder har blivit uppväckt, därför skolen Ikomma att med makt ryckas bort.021:025 Och du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dagkommer, när din missgärning har nått sin gräns,021:026 så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av digkronan. Det som nu är skall icke förbliva vad det är; vad lågtär skall upphöjas, och vad högt är skall förödmjukas.021:027 Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig; också dettaskall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rättdärtill, den som jag har givit det åt.