021:028 Och du, människobarn, profetera Och såg: Så säger Herren, HERRENom Ammons barn och om deras smädelser: Säg: Ett svärd, ja, ettsvärd är draget, det är fejat för att slakta för att vardamättat och för att blixtra,021:029 mitt under det att man skådar åt dig falska profetsyner och spåråt dig lögnaktiga spådomar om att du skall sättas på dedödsdömda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, när missgärningenhar nått sin gräns.021:030 Må det stickas i skidan igen. I den trakt där du är skapad, idet land varifrån du stammar, där skall jag döma dig.021:031 Jag skall Utgjuta min vrede över dig, jag skall mot dig blåsaupp min förgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris åtvilda människor, åt män som äro mästare i att fördärva.021:032 Du skall bliva till mat åt elden, ditt blod skall flyta ilandet; ingen skall mer tänka på dig. Ty jag, HERREN, har talat.
022:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:022:002 Du människobarn, vill du döma ja, vill du döma blodstaden?Förehåll henne då alla hennes styggelser022:003 och säg: Så säger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dinainvånares blod, så att din stund måste komma, du som göreländiga avgudar åt dig och så bliver orenad!022:004 Genom det blod som du har utgjutit har du ådragit dig skuld, ochgenom de eländiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; såhar du påskyndat dina dagars slut och nu hunnit gränsen för dinaår. Därför skall jag låta dig bliva till smälek för folken ochtill spott för alla länder.022:005 Ja, både nära och fjärran skall man bespotta dig, du vilkensnamn är skändat, du förvirringens stad.
022:006 Se, hos dig trotsa Israels hövdingar var och en på sin arm, omdet gäller att utgjuta blod.022:007 Över fader och moder uttalar man förbannelser hos dig; motfrämlingen övar man våld hos dig; den faderlöse och änkanförtrycker man hos dig.022:008 Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater ohelgar du.022:009 Förtalare finnas hos dig, om det gäller att utgjuta blod. Manhåller hos dig offermåltider på bergen; man bedriver hos dig vadskändligt är.022:010 Man blottar sin faders blygd hos dig; man kränker hos digkvinnan, när hon har sin orenhets tid.022:011 Man bedriver styggelse, var och en med sin nästas hustru; ja,man orenar i skändlighet sin sons hustru; man kränker hos digsin syster, sin faders dotter.022:012 Man tager hos dig mutor för att utgjuta blod; ja, du ockrar ochtager ränta och skinnar din nästa med våld, och mig förgäter du,säger Herren, HERREN.022:013 Men se, jag slår mina händer tillsammans i harm över detskinneri du övar, och i harm över det blod som du utgjuter hosdig.022:014 Menar du att ditt mod skall bestå, eller att dina händer skolavara starka nog, när tiden kommer, att jag utför mitt verk pådig? Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det också.022:015 Jag skall förskingra dig bland folken och förströ dig iländerna; så skall jag taga bort ifrån dig all din orenhet.022:016 Du skall bliva vanärad inför folkens ögon, genom din egen skuld;och du skall förnimma att jag är HERREN.
022:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:022:018 Du människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg; de äroallasammans blott koppar, tenn, järn och bly i ugnen; de äro ettsilver som kan räknas för slagg.022:019 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I allasammans havenblivit slagg, se, därför skall jag hopsamla eder i Jerusalem.022:020 Likasom man hopsamlar silver, koppar, järn, bly och tenn i ugnenoch där blåser upp eld under det och smälter det, så skall jag imin vrede och förtörnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnenoch smälta eder.022:021 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och blåsa upp minförgrymmelses eld under eder, för att I man smältas däri.022:022 Likasom silver smältes i ugnen, så skolen I smältas däri; och Iskolen förnimma att det är jag, HERREN, som utgjuter minförtörnelse över eder.
022:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, sägtill dem:022:024 Du är ett land som icke bliver renat, icke varder sköljt av regnpå vredens dag.022:025 De profeter som där finnas hava sammansvurit sig och blivitsåsom rytande, rovgiriga lejon; de äta upp själar, de riva tillsig gods och dyrbarheter och göra många till änkor därinne.022:026 Prästerna där våldföra min lag och ohelga mina heliga ting; degöra ingen åtskillnad mellan heligt och oheligt och undervisaicke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sinaögon för mina sabbater, och så bliver jag ohelgad mitt iblanddem.022:027 Furstarna därinne äro såsom rovgiriga vargar; de utgjuta blodoch förgöra själar för att skaffa sig vinning.022:028 De profeter som de hava tjäna dem såsom vitmenare; de skåda åtdem falska profetsyner och spå åt dem lögnaktiga spådomar; desäga: »Så säger Herren, HERREN», och det fastän HERREN icke hartalat.022:029 Folket i landet begår våldsgärningar och tager rov; den arme ochfattige förtrycka de, och mot främlingen öva de våld, utan lagoch rätt.022:030 Jag söker bland dem efter någon som skulle kunna uppföra en muroch träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på detatt jag icke må fördärva det; men jag finner ingen.022:031 Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör ände på dem medmin förgrymmelses eld. Deras gärningar skall jag låta komma överderas huvuden, säger Herren, HERREN.
023:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:023:002 Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till enoch samma moder.023:003 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom.Där kramades deras bröst, och där smekte man deras jungfruligabarm.023:004 Den äldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. Därefter blevode mina, och födde söner och döttrar. Och om deras namn är attveta att Ohola är Samaria, och Oholiba Jerusalem.
023:005 Men Ohola bedrev otukt i stället för att hålla sig till mig; honupptändes av lusta till sina älskare hennes grannar assyrierna,023:006 där de kommo klädda i mörkblå purpur och voro ståthållare ochlandshövdingar, vackra unga män allasammans, ryttare som redo påhästar.023:007 Hon gav åt dem sin trolösa älskog, åt Assurs alla ypperstasöner; och varhelst hon upptändes av lusta, där orenade hon sigpå alla deras eländiga avgudar023:008 Men ändå uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade fåttligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennesjungfruliga barm och slösat på henne sin otukt.023:009 Därför gav jag henne till pris åt hennes älskare, åt Assurssöner, till vilka hon var upptänd av lusta.023:010 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, förde de bort hennessöner och döttrar och dräpte henne själv med svärd; så blev honen varnagel för andra kvinnor, då nu dom blev hållen över henne.
023:011 Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon avlusta ännu värre och drev sin otukt ännu längre än systern.023:012 Hon upptändes av lusta till Assurs söner; de voro ju ståthållareoch landshövdingar och voro hennes grannar, de kommo klädda ipräktig dräkt, ryttare som redo på hästar, vackra unga mänallasammans.023:013 Och jag såg att också hon orenade sig; båda gingo de samma väg.023:014 Men denna drev sin otukt ännu längre. Ty när hon fick semansbilder inristade i väggen, beläten av kaldéer, som man hadeinristat och målat röda med dyrbar färg,023:015 framställda med gördlar kring sina länder och med ståtligahuvudbonader, allasammans lika kämpar, ja, när hon fick se dessabilder av Babels söner, av de män som hade sitt fädernesland iKaldeen;023:016 då upptändes hon av lusta till dem, strax när hon såg dem försina ögon. Och hon sände bud till dem i Kaldeen;023:017 och Babels söner kommo till henne och lågo hos henne i älskogoch orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivitorenad av dem, vände sig hennes själ ifrån dem.023:018 Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, dåvände sig min själ ifrån henne, likasom den hade vänt sig ifrånhennes syster.
023:019 Dock drev hon sin otukt ännu längre: hon mindes sin ungdomsdagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land;023:020 och så upptändes hon åter av lusta till bolarna där, som hadekött såsom åsnor och flöde såsom hästar.023:021 Ja, din håg stod åter till din ungdoms skändlighet, näregyptierna smekte din barm, därför att du hade så ungdomligabröst.
023:022 Därför, du Oholiba, säger Herren, HERREN så: Se, jag skalluppväcka mot dig dina älskare, dem som din själ har vänt sigifrån, och jag skall låta dem komma över dig från alla sidor,023:023 Babels söner och alla kaldéer, pekodéer, soéer och koéer ochalla Assurs söner med dem, vackra unga män, ståthållare ochlandshövdingar allasammans, kämpar och berömliga män, som ridapå hästar allasammans.023:024 De skola komma över dig med vagnar och hjuldon i mängd och medskaror av folk; rustade med skärmar och sköldar och kläddahjälmar skola de anfalla dig från alla sidor. Och jag skallöverlämna domen åt dem, och de skola döma dig efter sina rätter.023:025 Jag skall låta min nitälskan gå över dig, så att de fara grymtfram mot dig; de skola skära av dig näsa och öron, och de sombliva kvar av dig skola falla för svärd. Man skall föra bortdina söner och döttrar, och vad som bliver kvar av dig skallförtäras av eld.023:026 Man skall slita av dig dina kläder och taga ifrån dig dinahärliga smycken.023:027 Så skall jag göra slut på din skändlighet och på den otukt somdu begynte öva i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta uppdina ögon till dem och icke mer tänka på Egypten.023:028 Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris åtdem som du nu hatar, åt dem som din själ har vänt sig bortifrån.023:029 Och de skola fara fram mot dig såsom fiender, och skola tagaifrån dig allt vad du har förvärvat och lämna dig naken ochblottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med dinskändlighet och din otukt.023:030 Detta skall man göra dig, därför att du i otukt lopp efterhedningarna och orenade dig på deras eländiga avgudar.023:031 Du vandrade på din systers väg; därför skall jag sätta i dinhand samma kalk som gavs åt henne.023:032 Ja, så säger Herren, HERREN: Du skall nödgas dricka din systerskalk, så djup och så vid som den är, och den skall bringa digåtlöje och smälek i fullt mått.023:033 Du skall bliva drucken och bliva full av bedrövelse, ty enödeläggelsens och förödelsens kalk är din syster Samarias kalk.023:034 Du skall nödgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slickadess skärvor, och du skall sarga ditt bröst. Ty jag har talat,säger Herren, HERREN.023:035 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom du har förgätit mig ochkastat mig bakom din rygg, därför måste du ock bära på dinskändlighet och din otukt.
023:036 Och HERREN sade till mig: Du människobarn, vill du döma Oholaoch Oholiba? Förehåll dem då deras styggelser.023:037 Ty de hava begått äktenskapsbrott, och blod låder vid derashänder. Ja, med sina eländiga avgudar hava de begåttäktenskapsbrott; och till mat åt dem hava de offrat sina barn,dem som de hade fött åt mig.023:038 Därtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade minhelgedom ohelgade de ock mina sabbater.023:039 Ty samma dag som de slaktade sina barn åt de eländiga avgudarnagingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, sådant hava degjort i mitt hus.
023:040 Än mer, de sände bud efter män som skulle komma fjärran ifrån;budbärare skickades till dem, och se, de kommo, de män för vilkadu hade tvått dig och sminkat dina ögon och prytt dig medsmycken.023:041 Och du satt på en härlig vilobädd, med ett dukat bord framför,och du hade där ställt fram min rökelse och min olja.023:042 Sorglöst larm hördes därinne, och till de män ur hopen, som vorodär, hämtade man ytterligare in dryckesbröder från öknen. Ochdessa satte armband på kvinnornas armar och härliga kronor påderas huvuden.023:043 Då sade jag: »Skall hon, den utlevade, få hålla i med att begåäktenskapsbrott? Skall man alltjämt få bedriva otukt med henne,då hon är en sådan?»023:044 Ty man gick in till henne, såsom man går in till en sköka; ja,så gick man in till Ohola och till Oholiba, de skändligakvinnorna.023:045 Men rättfärdiga man skola döma dem efter den lag som gäller föräktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; tyäktenskapsbryterskor äro de, och blod låder vid deras händer.023:046 Ja, så säger Herren, HERREN: Må man sammankalla en församlingmot dem och prisgiva dem åt misshandling och plundring.023:047 Och församlingen skall stena dem och hugga dem i stycken medsvärd, och dräpa deras söner och döttrar, och bränna upp derashus i eld.023:048 Så skall jag göra slut på skändligheten i landet, och allakvinnor må låta varna sig, så att de icke bedriva sådanskändlighet som I.023:049 Och man skall låta eder skändlighet komma över eder, och Iskolen få bära på de synder I haven begått med edra eländigaavgudar; och I skolen förnimma att jag är Herren, HERREN.
024:001 Och HERRENS ord kom till mig i nionde året, på tionde dagen itionde månaden; han sade:024:002 Du människobarn, skriv upp åt dig namnet på denna dag, justdenna dag; ty konungen i Babel har på just denna dag ryckt frammot Jerusalem.024:003 Och tala till det gensträviga släktet i en liknelse; säg tilldem: Så säger Herren, HERREN: Sätt på grytan, och när du harsatt på den, så gjut vatten däri.024:004 Lägg sedan köttstyckena tillhopa däri, allahanda goda stycken,av låret och bogen; och fyll den så med de bästa märgbenen.024:005 Tag härtill det bästa av hjorden; och lägg bränsle under den föratt koka benen. Låt den koka starkt, så att ock benen blivakokta i den.
024:006 Så säger nu Herren, HERREN: Ve över blodstaden, den rostigagrytan, varifrån rosten icke har kunnat tagas bort! Det enaköttstycket efter det andra har man redan tagit ut därur, utanatt kasta lott om ordningen.024:007 Ty det blod hon har utgjutit är ännu kvar därinne; på kalaklippan lät hon det rinna ned; hon utgöt det icke på sådan markatt mullen har kunnat skyla det.024:008 För att vreden skulle hava sin gång, och för att jag skulleutkräva hämnd, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan,där det icke kunde skylas.
024:009 Därför säger Herren, HERREN så: Ve över blodstaden! Jag skall nuytterligare öka på bränslet därunder.024:010 Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet bliva förstört ochspadet koka in och benen bliva förbrända.024:011 Och låt den sedan stå tom på eldsglöden, till dess att denbliver så upphettad att dess koppar glödgas och orenlighetensmältes bort därur och rosten försvinner.024:012 Tung möda har den kostat, och ändå har dess myckna rost ickegått bort. Så må nu dess röst komma i elden!024:013 Därför att din orenhet är så skändlig, och därför att du ickeblev ren, huru jag än sökte rena dig, därför skall du nu ickemer bliva fri ifrån din orenhet, förrän jag har släckt min vredepå dig.024:014 Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det!Jag skall icke släppa efter och icke skona och icke ångra mig.Efter dina vägar och dina gärningar skall man döma dig, sägerHerren, HERREN.
024:015 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:024:016 Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifråndig den som är dina ögons lust, men du må icke hålla dödsklaganeller gråta eller fälla tårar.024:017 Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsomefter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor pådina fötter; skyl icke ditt skägg, och ät icke det särskildabröd som eljest är övligt.
024:018 Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dogmin hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig varbefallt.024:019 Då sade folket till mig: »Vill du icke omtala för oss vad detbetyder att du så gör?»024:020 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:024:021 Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag villohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust ocheder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måstövergiva, skola falla för svärd.024:022 Då skolen I komma att göra såsom jag har gjort: I skolen ickeskyla skägget och icke äta det övliga brödet.024:023 Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skornapå edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utanskolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och suckamed varandra.024:024 Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han görskolen I komma att göra. När detta händer, skolen I förnimma attjag är Herren, HERREN.
024:025 Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tager ifråndem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och derassjäls begär, deras söner och döttrar,024:026 på den tiden skall en räddad flykting komma till dig ochförkunna detta.024:027 Och då när flyktingen är där, skall din mun upplåtas, och duskall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett teckenför dem, och de skola förnimma att jag är HERREN.
025:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:025:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons barn ochprofetera mot dem.025:003 Och säg till Ammons barn: Hören Herrens, HERRENS ord: Så sägerHerren, HERREN: Eftersom du ropar: »Rätt så!» över min helgedom,som har blivit oskärad, och över Israels land, som har blivitödelagt, och över Juda folk, som har måst vandra bort ifångenskap,025:004 se, därför vill jag giva dig till besittning åtösterlänningarna, så att de få slå upp sina tältläger i dig ochsätta upp sina boningar i dig; de skola få äta din frukt, och deskola dricka din mjölk.025:005 Och jag skall göra Rabba till en betesmark för kameler ochAmmons barns land till en lägerplats för får; och I skolenförnimma att Jag är HERREN.025:006 Ty så säger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i händerna ochstampar med fötterna och i ditt sinnes hela övermod gläder digvid Israels lands ofärd,025:007 se, därför skall jag uträcka min hand mot dig och giva dig tillbyte åt hedningarna och utrota dig ifrån folken och utplåna digur länderna; jag skall förgöra dig, och du skall förnimma attjag är HERREN.
025:008 Så säger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir säga: »Se, nu ärdet med Juda hus likasom med alla andra folk»,025:009 se, därför skall jag lägga Moabs bergsluttning öppen ochförstöra dess städer, Ja, dess städer så många de äro, vadhärligast är i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.025:010 Åt österlänningarna skall jag giva det till besittning, likasomjag skall göra med Ammons barns land, så att man icke mer tänkerpå Ammons barn ibland folken.025:011 Ja, över Moab skall jag hålla dom, och de skola förnimma att jagär HERREN.
025:012 Så säger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat såhämndgirigt mot Juda hus och ådragit sig svår skuld genom sinhämnd på dem,025:013 därför säger Herren, HERREN så: Jag skall uträcka min hand motEdom och utrota därur både människor och djur. Och jag skallgöra det till en ödemark ända från Teman, och ända borta i Dedanskola de falla för svärd.025:014 Och jag skall utföra min hämnd på Edom genom mitt folk Israel,och dessa skola göra med Edom efter min vrede och förtörnelse;och det skall så få känna min hämnd, säger Herren, HERREN.
025:015 Så säger Herren, HERREN: Eftersom filistéerna hava handlat såhämndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes övermod hava velatutkräva hämnd och i sin eviga fiendskap hava velat beredafördärv,025:016 därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill uträcka min handmot filistéerna och utrota keretéerna och förgöra vad som ärkvar av Kustlandet vid havet.025:017 Och jag skall taga stor hämnd på dem och tukta dem iförtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skolade förnimma att jag är HERREN.
026:001 Och i elfte året, på första dagen i månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade: 026:002 Du människobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:
»Rätt så, uppbruten är nufolkens port,den är öppnad för mig;jag bliver rik, nu då hon är förödd»,026:003 därför säger Herren, HERREN så:
Se, jag skall kommaöver dig, Tyrus,och jag skall upphävamånga folk mot dig,likasom havetupphäver sina böljor.026:004 De skola förstöra Tyrus' muraroch riva ned dess torn.Så skall jag sopa bort själva dess grusoch förvandla stadentill en kal klippa.026:005 En torkplats för fisknätskall den vara ute i havet;ty jag har talat,säger Herren, HERREN.Ja, den skall blivaett byte för folken;026:006 och dess döttrar på fastlandetskola dräpas med svärd.De skola förnimmaatt jag är HERREN.
026:007 Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill låta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över Tyrus, med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk.
026:008 Dina döttrar på fastlandet skall han dräpa med svärd; han skall bygga en belägringsmur mot dig och kasta upp mot dig en vall och resa ett sköldtak mot dig. 026:009 Sin murbräckas stötar skall han rikta mot dina murar och skall med sina krigsredskap bryta ned dina torn. 026:010 Hans hästar äro så många att dammet skall överhölja dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans hjuldon och vagnar skola dina murar darra, när han drager in genom dina portar, såsom man drager in i en erövrad stad. 026:011 Med sina hästars hovar skall han trampa sönder alla dina gator; ditt folk skall han dräpa med svärd, och dina stolta stoder skola störta till jorden. 026:012 Man skall röva dina skatter och plundra dina handelsvaror; man skall riva dina murar och bryta ned dina sköna hus; och stenarna, trävirket och gruset skall man kasta i havet. 026:013 Jag skall göra slut på dina sångers buller, och man skall icke mer höra klangen av dina harpor. 026:014 Ja, jag skall göra dig till en kal klippa en torkplats för fisknät skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, säger Herren, HERREN.
026:015 Så säger Herren, HERREN till Tyrus:
Sannerligen, vid dånet av ditt fall,när de slagna jämra sig,vid det att man dräper och mördar i dig,skola havsländerna bäva.026:016 Och alla hövdingar vid havetskola stiga ned från sina troner,de skola lägga bort sina mantlaroch taga av sig sina brokigt vävda kläder;förskräckelse bliver deras klädnad,och nere på jorden skola de sitta;deras förskräckelse varder ständigt ny,och de häpna över ditt öde.026:017 De stämma upp en klagosång över digoch säga om dig:
Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll,du högtprisade stad,du som var så mäktig på havet,där du låg med dina invånare,vilka fyllde människorna med skräckför alla som bodde i dig!026:018 Nu förskräckas havsländernapå ditt falls dag,och öarna i havetförfäras vid din undergång.
026:019 Ty så säger Herren, HERREN:När jag gör dig till en ödelagd stad,lik någon stad som ingen bebor,ja, när jag låter djupet upphäva sig mot digoch de stora vattnen betäcka dig,026:020 då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,till folk som levde för länge sedan;och lik en längesedan ödelagd platsfår du ligga där i jordens djup,hos dem som hava farit ned i graven.Så skall du förbliva obebodd,medan jag gör härliga ting i de levandes land.026:021 Jag skall låta dig taga en ande med förskräckelse,så att man aldrig i evighet skall finna dig,huru man än söker efter dig,säger Herren, HERREN.
027:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 027:002 Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus; 027:003 säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portaroch driver köpenskap med folken,hän till många havsländer,så säger Herren, HERREN:
O Tyrus, du säger själv: »Jag är skönhetens fullhet.»027:004 Ja, dig som har ditt rike ute i havet,dig gjorde dina byggningsmän fullkomlig i skönhet.027:005 Av cypress från Senir timrade deallt plankverk på dig;de hämtade en ceder från Libanonför att göra din mast.027:006 Av ekar från Basantillverkade de dina åror.Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt träfrån kittéernas öländer.027:007 Ditt segel var av fint linne,med brokig vävnad från Egypten,och det stod såsom ditt baner.Mörkblått och purpurrött tygfrån Elisas öländerhade du till soltält.027:008 Sidons och Arvads invånarevoro roddare åt dig;de förfarna män du själv hade, o Tyrus,dem tog du till skeppare.027:009 Gebals äldste och dess förfarnaste mäntjänade digmed att bota dina läckor.
Alla havets skepp med sina sjömän tjänade dig vid ditt varubyte. 027:010 Perser, ludéer och putéer funnos i din här och voro ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig; dessa gåvo dig glans. 027:011 Arvads söner stodo med din här runt om på dina murar, gamadéer hade sin plats i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar; de gjorde din skönhet fullkomlig. 027:012 Tarsis var din handelsvän, ty du var rik på allt slags gods silver, järn, tenn och bly gavs dig såsom betalning. 027:013 Javan, Tubal och Mesek, de drevo köpenskap med dig; trälar och kopparkärl gåvo de dig i utbyte. 027:014 Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor gåvos åt dig såsom betalning från Togarmas land. 027:015 Dedans söner drevo köpenskap med dig ja, många havsländer drevo handel i din tjänst; elfenben och ebenholts tillförde de dig såsom hyllningsgåvor. 027:016 Aram var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten; karbunkelstenar, purpurrött tyg, brokiga vävnader och fint linne. koraller och rubiner gåvo de dig såsom betalning. 027:017 Juda och Israels land drevo köpenskap med dig; vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gåvo de dig i utbyte. 027:018 Damaskus var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten, ja, på allt slags gods; de kommo med vin från Helbon och med ull från Sahar. 027:019 Vedan och Javan gåvo dig spånad såsom betalning; konstsmitt järn och kassia och kalmus fick du i utbyte. 027:020 Dedan drev köpenskap hos dig med sadeltäcken att rida på. 027:021 Araberna och Kedars alla furstar, de drevo handel i din tjänst; med lamm och vädurar och bockar drevo de handel hos dig. 027:022 Sabas och Raemas köpmän drevo köpenskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags ädla stenar och guld gåvo de dig såsom betalning. 027:023 Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drevo köpenskap med dig. 027:024 De drevo köpenskap hos dig med sköna kläder, med mörkblå, brokigt vävda mantlar, med mångfärgade täcken, med välspunna, starka tåg, på din marknad. 027:025 Tarsis-skepp foro åstad med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods och blev tungt lastad, där du låg i havet. 027:026 Och dina roddare förde dig åstad, ut på de vida vattnen. Då kom östanvinden och krossade dig. där du låg i havet. 027:027 Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk på dig, allt manskap som fanns ombord på dig, de sjunka nu ned i havet, på ditt falls dag. 027:028 Vid dina skeppares klagorop bäva markerna, 027:029 och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare på havet begiva sig i land. 027:030 De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska. 027:031 De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan. 027:032 Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: »Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?» 027:033 Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du jordens konungar. 027:034 Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig. 027:035 Havsländernas alla inbyggare häpna över ditt öde, deras konungar stå rysande, med förfäran i sina ansikten. 027:036 Köpmännen ute bland folken vissla åt dig; du har tagit en ände med förskräckelse till evig tid.
028:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 028:002 Du människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren, HERREN:
Eftersom ditt hjärta är så högmodigtoch du säger: »Jag är en gud,ja, på ett gudasäte tronar jagmitt ute i havet»,du som dock är en människa och icke en gud,huru mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud—028:003 och sant är att du är visare än Daniel;ingen hemlighet är förborgad för dig;028:004 genom din vishet och ditt förståndhar du skaffat dig rikedom,guld och silver har du skaffat digi dina förrådshus;028:005 och genom den stora vishet varmed du drev din köpenskaphar du ökat din rikedom,och så har ditt hjärta blivit högmodigtför din rikedoms skull—028:006 därför säger Herren, HERREN så:Eftersom du i ditt hjärtatycker dig vara en gud,028:007 se, därför skall jag låta främlingar komma över dig,de grymmaste folk;och de skola draga ut sina svärdmot din visdoms skönhetoch skola oskära din glans.028:008 De skola störta dig ned i graven, och du skall dösåsom en dödsslagen man,mitt ute i havet.028:009 Månne du då skall säga till din dråpare:»Jag är en gud»,du som ej är en gud, utan en människa,i dens våld, som slår dig till döds?028:010 Såsom de oomskurna dö, så skall du dö,för främlingars hand.Ty jag har talat,säger Herren, HERREN.
028:011 Och HERRENS ord kom till mig han sade: 028:012 Du människobarn, stäm upp en klagosång över konungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren, HERREN:
Du var ypperst bland härliga skapelser,full med vishet och fullkomlig i skönhet.028:013 I Eden, Guds lustgård, bodde du,höljd i alla slags ädla stenar:karneol, topas och kalcedon,krysolit, onyx och jaspis,safir, karbunkel och smaragd, jämte guld;du var prydd med smycken och klenoder,beredda den dag då du skapades.028:014 Du var en kerub, som skuggade vida,och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget,du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.028:015 Lyckosam var du på dina vägarfrån den dag då du skapades,till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
028:016 Men under din myckna köpenskapblev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd.Då förvisade jag dig från gudabergetoch förgjorde dig, du vittskuggande kerub;du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.028:017 Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhetoch du förspillde din vishet för ditt pråls skull,därför slog jag dig ned till jordenoch gav dig till pris åt konungarna,så att de fingo se sin lust på dig.028:018 Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskapohelgade du dina helgedomar.Därför lät jag eld gå ut ifrån dig,och av den blev du förtärd.Jag lät dig ligga såsom aska på jordeninför alla som besökte dig.028:019 Alla som kände dig bland folkenhäpnade över ditt öde.Du tog en ände med förskräckelseför evig tid.
028:020 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:028:021 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera motdet028:022 och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig,Sidon, och förhärliga mig i dig. Ja, att jag är HERREN, detskall man förnimma, när jag håller dom över henne och bevisarmig helig på henne.028:023 Och jag skall sända över henne pest och blod på hennes gator,och dödsslagna män skola falla därinne för ett svärd som skalldrabba henne från alla sidor; och man skall förnimma att jag ärHERREN.028:024 Sedan skall för Israels hus icke mer finnas någon stingande taggeller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu hånadem; och man skall förnimma att jag är Herren, HERREN.028:025 Ja, så säger Herren, HERREN: När jag församlar Israels barn frånde folk bland vilka de äro förströdda, då skall jag bevisa mighelig på dem inför folkens ögon, och de skola sedan få bo i sittland, det som jag har givit åt min tjänare Jakob.028:026 De skola bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdarja, de skola bo i trygghet, när jag håller dom över alla somhåna dem på alla sidor; och de skola förnimma att jag är HERREN,deras Gud.
029:001 I tionde året, på tolfte dagen itionde månaden, kom HERRENSord till mig; han sade:029:002 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Farao, konungen iEgypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.029:003 Tala och säg: Så säger Herren, HERREN:
Se, jag skall komma över dig, Farao,du Egyptens konung,du stora drake, som ligger däri dina strömmaroch säger: »Min Nilflod är min;själv har jag gjort mig.»029:004 Jag skall sätta krokar i dina käftaroch låta fiskarna i dina strömmarfastna vid dina fjäll,och så skall jag draga dig upp ur dina strömmarmed alla de fiskar i dina strömmar,som hänga fast vid dina fjäll.029:005 Och jag skall kasta dig ut i öknenmed alla fiskarna ifrån dina strömmar;du skall falla på markenoch ej tagas bort därifrån eller upphämtas,ty åt markens djur och himmelens fåglarvill jag giva dig till mat;029:006 och alla Egyptens inbyggare skola förnimmaatt jag är HERREN.Ty de äro en rörstavför Israels barn;029:007 ja, när dessa fatta i dig med handen, går du sönderoch sårar envar av dem i sidan;och när de stödja sig på dig, brytes du avoch lämnar dem alla med vacklande länder.
029:008 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill låta svärd kommaöver dig, och jag skall utrota ur dig både människor och djur.029:009 Och Egyptens land skall bliva förött och ödelagt, och man skallförnimma att jag är HERREN. Detta därför att han sade:»Nilfloden är min; själv har jag gjort den.029:010 Ja, därför skall jag komma över dig och dina strömmar, och göraEgyptens land till en ödemark, ett ödelagt land, från Migdoltill Sevene, fram till Etiopiens gräns.029:011 Ingen människofot skall gå där fram, och ingen fot av någotboskapsdjur skall gå där fram; och det skall ligga obebott ifyrtio år.029:012 Och jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagdaländer, och dess städer skola ligga öde bland förhärjade städeri fyrtio år; och jag skall förskingra egyptierna bland folkenoch förströ dem i länderna.
029:013 Ty så säger Herren, HERREN: När fyrtio år äro förlidna, skalljag församla egyptierna från de folk bland vilka de äroförskingrade.029:014 Och jag skall åter upprätta Egypten och låta egyptierna kommatillbaka till Patros' land, varifrån de stamma. Där skola debliva ett oansenligt rike,029:015 ja, ett rike oansenligare än andra riken, så att det icke merskall kunna upphäva sig över folken; jag skall låta dem bliva såfå att de icke kunna råda över folken.029:016 Och Israels barn skola icke mer sätta sitt hopp till dem somallenast uppväcka minnet av deras missgärning, när de vända sigtill dem; och de skola förnimma att jag är Herren, HERREN.
029:017 I tjugusjunde året, på första dagen i första månaden, komHERRENS ord till mig; han sade:029:018 Du människobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har låtit sinhär förrätta ett svårt arbete mot Tyrus; alla huvuden havablivit skalliga och alla skuldror sönderskavda. Men han och hanshär hava icke fått någon lön från Tyrus för det arbete som hanhar förrättat mot det.029:019 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill giva Egyptens landåt Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall föra bort dessrikedomar och taga rov därifrån och göra byte där, och dettaskall hans här få till lön.029:020 Såsom en vedergällning för hans arbete giver jag honom Egyptensland; ty för min räkning hava de utfört sitt verk, säger Herren,HERREN.029:021 På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus,och du skall få upplåta din mun mitt ibland dem; och de skolaförnimma att jag är HERREN.
030:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:030:002 Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, HERREN:Jämren eder: »Ack ve, vilken dag!»030:003 Ty dagen är nära, HERRENS dag är nära; en molnhöljd dag är det,hednafolkens stund är inne.030:004 Ett svärd kommer över Egypten, och Etiopien fattas av ångest,när de slagna falla i Egypten och dess rikedomar föras bort ochdess grundvalar upprivas.030:005 Etiopier, putéer och ludéer, och hela hopen av främmande folk,och kubéer och förbundslandets söner skola med dem falla försvärd.030:006 Så säger HERREN: Ja, Egyptens försvarare skola falla, och dessstolta makt skall störtas ned; från Migdol till Sevene skola desom bo där falla för svärd, säger Herren, HERREN.030:007 Och deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, ochstäderna där skola vara bland förhärjade städer.030:008 Och man skall förnimma att jag är HERREN, när jag tänder eld påEgypten och låter alla dess hjälpare varda krossade.030:009 På den dagen skola sändebud draga ut från mig på skepp, för attinjaga skräck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skalldär fattas av ångest på Egyptens dag; ty se, det kommer!
030:010 Så säger Herren, HERREN: Ja, jag skall göra slut på Egyptensrikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.030:011 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skolahämtas dit till att fördärva landet; de skola draga sina svärdmot Egypten och uppfylla landet med slagna.030:012 Och jag skall göra strömmarna till torr mark och sälja landet ionda mäns hand. Jag skall ödelägga landet med allt vad däri är,genom främmande män. Jag, HERREN, har talat.
030:013 Så säger Herren, HERREN: Jag skall ock förstöra de eländigaavgudarna och göra slut på avgudarna i Nof, och ur Egyptens landskall ingen furste mer uppstå; och jag skall låta fruktan kommaöver Egyptens land.030:014 Jag skall ödelägga Patros och tända eld på Soan och hålla domöver No.030:015 Och jag skall utgjuta min vrede över Sin, Egyptens värn, ochutrota den larmande hopen i No.030:016 Ja, jag skall tända eld på Egypten, Sin skall gripas av ångest,No skall bliva intaget och Nof överfallas på ljusa dagen.030:017 Avens och Pi-Besets unga män skola falla för svärd, och självaskola de vandra bort i fångenskap.030:018 I Tehafnehes bliver dagen mörk, när jag där bryter sönderEgyptens ok och dess stolta makt där får en ände; ja, ett molnskall övertäcka det, och dess döttrar skola vandra bort ifångenskap.030:019 Jag skall hålla dom över Egypten, och man skall förnimma att jagär HERREN.
030:020 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom HERRENS ordtill mig; han sade:030:021 Du människobarn, jag har brutit sönder Faraos, den egyptiskekonungens, arm; och se, den har icke blivit förbunden, man haricke brukat läkemedel, icke lindat den, icke lagt på denförband, för att åter göra den stark nog till att föra svärdet.030:022 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall komma över Farao,konungen i Egypten, och bryta sönder hans armar, både den somännu är stark och den som redan är sönderbruten, och skall låtasvärdet falla ur hans hand.030:023 Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ demi länderna.030:024 Den babyloniske konungens armar skall jag stärka, och jag skallsätta milt svärd i hans hand; men Faraos armar skall jag brytasönder, så att han upphäver jämmerrop inför honom, såsom endödsslagen kämpe gör.030:025 Ja, jag skall stärka den babyloniske konungens armar, men Faraosarmar skola sjunka ned; och man skall förnimma att jag ärHERREN, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske konungenshand, för att han skall svänga det mot Egyptens land.030:026 Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ demi länderna; och de skola förnimma att jag är HERREN.
031:001 I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom HERRENS ordtill mig; han sade:031:002 Du människobarn, säg till Farao, konungen i Egypten, och tillhans larmande hop:
Vem kan förliknas med dig i din storhet? 031:003 Se, du är ett ädelt träd, en ceder på Libanon, med sköna grenar och skuggrik krona och hög stam, en som med sin topp räcker upp bland molnen. 031:004 Vatten gåvo den växt, djupets källor gjorde den hög. Ty med sina strömmar omflöto de platsen där den var planterad; först sedan sände de sina flöden till alla andra träd på marken. 031:005 Så fick den högre stam än alla träd på marken, den fick talrika kvistar och långa grenar, genom det myckna vatten den hade, när den sköt skott. 031:006 Alla himmelens fåglar byggde sig nästen bland dess kvistar, under dess grenar födde alla markens djur sina ungar, och i dess skugga bodde allahanda stora folk. 031:007 Och den blev skön genom sin storhet och genom sina grenars längd, där den stod med sin rot invid stora vatten. 031:008 Ingen ceder i Guds lustgård gick upp emot denna, ingen cypress hade kvistar som kunde förliknas med dennas, ingen lönn bar grenar, jämförliga med dennas; nej, intet träd i Guds lustgård liknade den i skönhet 031:009 Så skön hade jag låtit den bliva, i dess rikedom på grenar, att alla Edens träd i Guds lustgård måste avundas den.
031:010 Därför säger Herren, HERREN så Eftersom du växte så hög, ja,eftersom ditt träd sträckte sin topp upp bland molnen ochförhävde sig i sitt hjärta över att det var så högt,031:011 därför skall jag prisgiva det åt en som är väldig blandfolken. Han skall förvisso utföra sitt verk därpå, ty för dessogudaktighets skull har jag förkastat det.
031:012 Ja, främlingar hava fått hugga ned det, de grymmaste folk, ochhava låtit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit på bergen ochi alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade ialla landets bäckar, och alla folk på jorden hava måst dragabort därifrån och försaka dess skugga och låta det ligga.031:013 På dess kullfallna stam bo alla himmelens fåglar, och på dessgrenar lägra sig alla markens djur.031:014 Så sker, för att ett träd som växer vid vatten aldrig skall yvasöver sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för atticke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd somhar haft vatten att dricka. Ty de äro allasammans hemfallna åtdöden och måste ned i jordens djup, till att vara där blandmänniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.
031:015 Så säger Herren, HERREN: På den dag då det for ned tilldödsriket lät jag djupet för dess skull hölja sig i sorgdräkt;jag hämmade strömmarna där, och de stora vattnen höllostillbaka. Jag lät Libanon för dess skull kläda sig i svart, ochalla träd på marken förtvinade i sorg över det.031:016 Genom dånet av dess fall kom jag folken att bäva, när jagstörtade det ned i dödsriket, till dem som hade farit ned igraven. Men då tröstade sig i jordens djup alla Edens träd, deyppersta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten attdricka.031:017 Också de hade, såsom det trädet, måst fara ned till dödsriket,till dem som voro slagna med svärd; dit foro ock de som hadevarit dess stöd och hade bott i dess skugga bland folken.031:018 Kan nu något bland Edens träd förliknas med dig i härlighet ochstorhet? Och dock skall du, såsom Edens träd, störtas ned ijordens djup och ligga där bland oomskurna, hos dem som äroslagna med svärd. Så skall det gå Farao och hela hans larmandehop, säger Herren, HERREN.
032:001 I tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom HERRENS ordtill mig; han sade:032:002 Du människobarn, stäm upp en klagosång över Farao, konungen iEgypten, och säg till honom:
Det är förbi med dig, du lejon bland folken!Och du var dock lik draken i havet,där du for fram i dina strömmaroch rörde upp vattnet med dina fötteroch grumlade dess strömmar.
032:003 Så säger nu Herren, HERREN: Jag skall breda ut mitt nät över dig genom skaror av många folk, och de skola draga upp dig i mitt garn. 032:004 Jag skall kasta dig upp på jorden, jag skall slunga dig bort på marken och låta alla himmelens fåglar slå ned på dig och låta de vilda djuren på hela jorden mätta sig med dig. 032:005 Jag skall kasta ditt kött på bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov. 032:006 Och landet som du har nedsölat skall jag vattna med ditt blod ända upp till bergen, och bäckarna skola bliva fulla av dig. 032:007 Och när jag utsläcker dig, skall jag övertäcka himmelen och förmörka dess stjärnor; jag skall övertäcka solen med moln, och månens ljus skall icke lysa mer. 032:008 Alla ljus på himmelen skall jag förmörka för din skull och låta mörker komma över ditt land, säger Herren, HERREN. 032:009 Och många folks hjärtan skall jag slå med skräck, när jag gör din undergång bekant bland folkslagen, ja, i länder som du icke känner. 032:010 Jag skall komma många folk att häpna för din skull, och deras konungar skola för din skull gripas av bävan, när jag i deras åsyn svänger mitt svärd; vart ögonblick skola de frukta, envar för sitt liv, på ditt falls dag. 032:011 Ty så säger Herren, HERREN: Den babyloniske konungens svärd skall komma över dig. 032:012 Jag skall låta din larmande hop falla för hjältars svärd, grymmast bland hedningar äro de alla. De skola föröda Egyptens härlighet, och hela dess larmande hop skall förgöras; 032:013 jag skall utrota all dess boskap, den som betar vid det myckna vattnet. Av människofot skall det icke mer röras upp, ej heller röras upp av boskapsklövar. 032:014 Sedan skall jag låta deras vatten sjunka undan och deras strömmar flyta bort såsom olja, säger Herren, HERREN, 032:015 i det jag gör Egyptens land till en ödslig ödemark och berövar landet allt vad däri är, när jag nu slår alla dess inbyggare, så att man förnimmer att jag är HERREN.
032:016 Detta är en klagosång som man skall sjunga,ja, folkens döttrar skola sjunga den;de skola sjunga den över Egyptenmed hela dess larmande hop,säger Herren, HERREN.
032:017 I tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom HERRENS ordtill mig; han sade:032:018 Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmandehop. Bjud henne att såsom döttrarna av de väldigaste folk faraned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.
032:019 Finnes någon så ringa att du är förmer än hon? Nej, far du nedoch låt dig bäddas bland de oomskurna.032:020 Bland män som äro slagna med svärd skola ock dina falla. Svärdetär redo; släpen bort henne med hela hennes larmande hop.032:021 Mäktiga hjältar skola tala till Farao ur dödsriket, till honomoch till hans hjälpare: »Ja, de hava måst fara hitned, och nuligga de där, de oomskurna, slagna med svärd.»
032:022 Där ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honomhar denna sin gravplats. Allasammans ligga de där slagna, fallnaför svärd.032:023 Sin grav har han fått längst ned i underjorden, och runt omkringhonom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna,fallna för svärd, de man som en gång utbredde skräck i delevandes land.
032:024 Där ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkringhans grav. Allasammans ligga de slagna, männen som föllo försvärd, och som oomskurna måste fara, ned i jordens djup, desammasom en gång utbredde skräck omkring sig i de levandes land; numåste de bära sin skam bland de andra som hava farit ned igraven.032:025 Ja, bland slagna har han fått sitt läger med hela sin larmandehop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammansligga de där oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde sigju skräck omkring dem i de levandes land, men de måste nu bärasin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, blandslagna har han fått sin plats.
032:026 Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkringhonom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de däroomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde de ju skräckomkring sig i de levandes land.032:027 Men dessa fallna män ur de oomskurnas hop, de få icke vila blandhjältarna, bland dem som hava farit ned till dödsriket i sinkrigiska rustning och fått sina svärd lagda under sinahuvuden. Nej, deras missgärningar hava kommit över deras ben. Deutbredde ju skräck i de levandes land, såsom hjältar göra.032:028 Ja, också du skall bliva krossad bland de oomskurna och få liggabland dem som äro slagna med svärd.
032:029 Där ligger Edom med sina konungar och alla sina hövdingar; huru mäktiga de än voro, hava de nu fått sin plats bland dem som äro slagna med svärd; de måste ligga bland de oomskurna, bland dem som hava farit ned i graven.
032:030 Där ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty de hava måst fara ned till de slagna, de hava kommit på skam, trots den skräck de utbredde genom sina väldiga gärningar. Och de ligga där oomskurna bland dem som hava blivit slagna med svärd; de måste bära sin skam bland dem som hava farit ned i graven.
032:031 Dem skall nu Farao få se, och han skall så trösta sig över helasin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har äro slagna medsvärd, säger Herren, HERREN.032:032 Ty väl utbredde jag skräck för honom i de levandes land, men numåste han, Farao, med hela sin larmande hop, låta sig bäddasbland de oomskurna, hos dem som äro slagna med svärd, sägerHerren, HERREN.
033:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:033:002 Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Omjag vill låta svärdet komma över ett land, och folket i landethar utsett bland sig en man som det har gjort till sin väktare,033:003 och denne ser svärdet komma över landet och stöter i basunen ochvarnar folket,033:004 men den som får höra basunljudet ända icke låter varna sig, ochsvärdet sedan kommer och tager honom bort, då kommer hans blodöver hans eget huvud.033:005 Ty han hörde ju basunljudet, men lät icke varna sig; därförkommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig,så hade han räddat sitt liv.—033:006 Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen ochfolket så icke bliver varnat, och svärdet sedan kommer och tagerbort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagengenom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva avväktarens hand.
033:007 Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israelshus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ettord från min mun.033:008 Om jag säger till den ogudaktige: »Du ogudaktige, du måste dö»,och du då icke säger något till att varna den ogudaktige förhans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning,men hans blod skall jag utkräva av din hand.033:009 Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han måvända om ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg,då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du självhar räddat din själ.
033:010 Och du, människobarn, säg till Israels hus: I sägen så: »Våraöverträdelser och synder tynga på oss och vi försmäkta genomdem. Huru kunna vi då bliva vid liv?»033:011 Men svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag haringen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill attden ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden dåom, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö,I av Israels hus?
033:012 Men du, människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdigesrättfärdighet skall icke rädda honom, när han begåröverträdelser; och den ogudaktige skall icke komma på fall genomsin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet, likalitet som den rättfärdige skall kunna leva genom sinrättfärdighet, när han syndar.033:013 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och hansedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, såskall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom detorätta som han gör skall han dö.033:014 Och om jag säger till den ogudaktige: »Du måste dö», och hansedan vänder om från sin synd och övar rätt och rättfärdighet,033:015 så att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har fåttoch ersätter vad han har rövat och vandrar efter livets stadgar,så att han icke gör vad orätt är, då skall han förvisso leva ochicke dö.033:016 Ingen av de synder han har begått skall då tillräknas honom; hanhar övat rätt och rättfärdighet, därför skall han förvisso fåleva.—033:017 Men nu säga dina landsmän: »Herrens väg är icke alltiddensamma», då det fastmer är deras egen väg som icke alltid ärdensamma.033:018 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vadorätt är, så måste han just därför dö.033:019 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och övarrätt och rättfärdighet, då skall han just därför få leva.033:020 Och ändå sägen I: »Herrens väg är icke alltid densamma.» Jo, jagskall döma var och en av eder efter hans vägar, I av Israelshus.
033:021 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap,på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting ifrån Jerusalemtill mig med budskapet: »Staden är intagen.»033:022 Nu hade på aftonen före flyktingens ankomst HERRENS hand kommitöver mig; men på morgonen öppnade han åter min mun, just föremannens ankomst, så att jag, då nu min mun blev öppnad, upphördeatt vara stum.033:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:033:024 Du människobarn, de som bo ibland ruinerna där borta i Israelsland säga »Abraham var en ensam man, och han fick dock landettill besittning. Vi äro många, oss måste väl landet då varagivet till besittning!»033:025 Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: I äten kött medblodet i, I upplyften edra ögon till edra eländiga avgudar, ochI utgjuten blod; och likväl skullen I få hava landet tillbesittning!033:026 I trotsen på edra svärd, I bedriven vad styggeligt är, I skändenvarandras hustrur; och likväl skullen I få hava landet tillbesittning!033:027 Nej; så skall du säga till dem: Så säger Herren, HERREN: Så santjag lever, de som bo där bland ruinerna skola falla för svärd;och dem som bo på landsbygden skall jag giva till mat åt devilda djuren, och de som bo i bergfästen eller i grottor skoladö genom pest.033:028 Jag skall göra landet öde och tomt, och dess stolta makt skallfå en ände; och Israels berg skola ödeläggas, så att ingen gårdär fram.033:029 Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag gör landet ödeoch tomt, för alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.
033:030 Men du, människobarn, dina landsmän, som orda om dig invidväggarna och i ingångarna till husen, de tala sinsemellan, denene med den andre, och säga: »Kom, låt oss höra vad det är förett ord som nu utgår från HERREN.»033:031 Och de komma till dig, såsom gällde det en folkförsamling, ochsätta sig hos dig såsom mitt folk; och de höra dina ord, mengöra icke efter dem. Ty väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord,men deras hjärtan stå blott efter egen vinning.033:032 Och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst ochspelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, mengöra icke efter dem.033:033 Men när det kommer—ty se det kommer!—då skola de förnimmaatt en profet har varit ibland dem.
034:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:034:002 Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och sägtill dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, IIsraels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Vardet då icke för hjorden som herdarna borde sörja?034:003 I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, detgödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.034:004 De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargadeförbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, detförlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet förenI fram mot dem.034:005 Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde,de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevoförskingrade.034:006 Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; överhela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågarefter dem eller uppsöker dem.034:007 Hören därför HERRENS ord, I herdar:034:008 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, eftersommina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får havablivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någonherde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får ja,eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för minafår,034:009 därför, I herdar: Hören HERRENS ord:034:010 Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över herdarna ochutkräva mina får ur deras hand och göra slut på derasherdetjänst; och herdarna skola då icke mer kunna sörja för sigsjälva, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de ickebliva till mat åt dem.