047:001 Därefter förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fickjag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, tyhusets framsida låg mot öster; och vattnet flöt ned under husetssödra sidovägg, söder om altaret.047:002 Sedan lät han mig gå ut genom norra porten och förde mig omkringpå en yttre väg till den yttre porten, den som vette åtöster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan.047:003 Sedan gick mannen, med ett mätsnöre i handen, ett stycke motöster och mätte därvid upp tusen alnar och lät mig så gå övervattnet, och vattnet räckte mig där till fotknölarna.047:004 Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet,och vattnet räckte mig där till knäna. Åter mätte han upp tusenalnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upptill länderna.047:005 Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en strömsom jag icke kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att manmåste simma; det var en ström som man icke kunde gå över.047:006 Och han sade till mig: »Nu har du ju sett det, du människobarn?»Sedan förde han mig tillbaka upp på strömmens strand.047:007 Och när han hade fört mig dit tillbaka, fick jag se träd i stormyckenhet stå på strömmens strand, på båda sidor.047:008 Och han sade till mig: »Detta vatten rinner fram mot Östrakretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter ut ihavet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och såbliver vattnet där sunt.047:009 Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas allalevande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva därmycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, bliverhavsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.047:010 Och fiskare skola stå utmed den från En-Gedi ända tillEn-Eglaim, och såsom ett enda fiskeläge skall den sträckanvara. Där skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,alldeles såsom i Stora havet.047:011 Men gölar och dammar där skola icke bliva sunda, utan skolatjäna till saltberedning.047:012 Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahandafruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkasfrukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara nyfrukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukterskola tjäna till föda och deras löv till läkedom.»
047:013 Så säger Herren, HERREN: Dessa äro de gränser efter vilka Iskolen utskifta landet såsom arvedel åt Israels tolv stammar(varvid Josef får mer än en lott).047:014 I skolen få det till arvedel, den ene såväl som den andre,därför att jag med upplyft hand har lovat att giva det åt edrafader; så skall nu detta land tillfalla eder såsom arvsegendom.047:015 Detta skall vara landets gräns på norra sidan: från Stora havetlängs Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Sedad,047:016 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamatområden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans område.047:017 Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus'område och vidare allt längre norrut och upp mot Hamatsområde. Detta är norra sidan.047:018 Och på östra sidan skall gränsen begynna mellan Hauran ochDamaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras avJordan; från nordgränsen nedåt, utmed Östra havet, skolen I mätaut den. Detta är östra sidan.047:019 Och på sydsidan, söderut, skall gränsen gå från Tamar tillMeribots vatten vid Kades, till bäcken, fram till Storahavet. Detta är sydsidan, söderut.047:020 Och på västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gåfrån sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen gårtill Hamat. Detta är västra sidan.047:021 Och I skolen utskifta detta land åt eder efter Israels stammar.047:022 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel åt edersjälva och åt främlingarna som bo ibland eder och hava fött barnibland eder. Ty de skola av eder hållas lika med inföddaisraeliter; de skola tillfalla eder såsom en arvedel blandIsraels stammar.047:023 I den stam där främlingen bor, där skolen I giva honom hansarvedel, säger Herren, HERREN.
048:001 Och dessa äro namnen på stammarna. Vid norra gränsen längs efterHetlonsvägen, dit fram där vägen går till Hamat, vidare bort motHasar-Enan—med Damaskus' område jämte Hamat i norr—därskall Dan hava en lott, så att hela sträckan från östra sidantill västra tillhör honom.048:002 Och närmast Dans område skall Aser hava en lott, från östrasidan till västra.048:003 Och närmast Asers område skall Naftali hava en lott, från östrasidan till västra.048:004 Och närmast Naftalis område skall Manasse hava en lott, frånöstra sidan till västra.048:005 Och närmast Manasses område skall Efraim hava en lott, frånöstra sidan till västra.048:006 Och närmast Efraims område skall Ruben hava en lott, från östrasidan till västra.048:007 Och närmast Rubens område skall Juda hava en lott, från östrasidan till västra.
048:008 Och närmast Juda område skall från östra sidan till västrasträcka sig det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd,tjugufem tusen alnar i bredd, och i längd lika med en stamlottslängd från östra sidan till västra; och helgedomen skall liggadär i mitten.048:009 Det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd åt HERRENskall vara i längd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.048:010 Och av detta heliga offergärdsområde skall ett stycke tillhöraprästerna, i norr tjugufem tusen alnar, i väster tio tusen ibredd, i öster likaledes tio tusen i bredd och i söder tjugufemtusen i längd; och HERRENS helgedom skall ligga där i mitten.048:011 Det skall tillhöra prästerna, dem som hava blivit helgade blandSadoks söner, dem som hava förrättat tjänsten åt mig, och somicke, såsom leviterna gjorde, foro vilse, när de övrigaisraeliterna foro vilse.048:012 Därför skall en särskild offergärdsdel av den från landetavtagna offergärden tillhöra dem såsom ett högheligt områdeinvid leviternas.048:013 Men leviterna skola få ett område motsvarande prästernas, ilängd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen—längdenöverallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.048:014 Och de få icke sälja något därav; det bästa landet må man ickebyta bort eller eljest överlåta åt någon annan, ty det är helgatåt HERREN.048:015 Men de fem tusen alnar som bliva över på bredden invid detjugufem tusen skola utgöra ett icke heligt område för staden,dels till att bo på, dels såsom utmark; och staden skall liggadär i mitten.048:016 Och detta är måttet på den: norra sidan fyra tusen fem hundraalnar, södra sidan fyra tusen fem hundra, på östra sidan fyratusen fem hundra, och västra sidan fyra tusen fem hundra.048:017 Och staden skall hava en utmark, som norrut är två hundra femtioalnar, söderut två hundra femtio, österut två hundra femtio ochvästerut två hundra femtio.048:018 Och vad som bliver över på långsidan utmed det heligaoffergärdsområdet, nämligen tio tusen alnar österut och tiotusen västerut—ty det skall sträcka sig utmed det heligaoffergärdsområdet—av detta skall avkastningen tjäna till födaåt stadens bebyggare.048:019 Alla stadens bebyggare från alla Israels stammar skola brukadet.048:020 Hela offergärdsområdet skall alltså vara tjugufem tusen alnar ilängd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergärdsområdesom I given såsom gärd skall bilda en fyrkant, stadensbesittning inberäknad.048:021 Och fursten skall få vad som bliver över på båda sidor om detheliga offergärdsområdet och stadens besittning, nämligen landetinvid det tjugufem tusen alnar breda offergärdsområdet, ändatill östra gränsen, och likaledes västerut landet utefter dettjugufem tusen alnar breda området, ända till västragränsen. Dessa områden, motsvarande stamlotterna, skola tillhörafursten. Och det heliga offergärdsområdet med det heliga husetskall ligga mitt emellan dem.048:022 Med sin gräns å ena sidan mot leviternas besittning, å andrasidan mot stadens, skall detta område ligga mitt emellanfurstens besittningar. Och furstens besittningar skola liggamellan Juda område och Benjamins område.
048:023 Därefter skola de återstående stammarna komma. Först skallBenjamin hava en lott från östra sidan till västra.048:024 Och närmast Benjamins område skall Simeon hava en lott, frånöstra sidan till västra.048:025 Och närmast Simeons område skall Isaskar hava en lott, frånöstra sidan till västra.048:026 Och närmast Isaskars område skall Sebulon hava en lott, frånöstra sidan till västra.048:027 Och närmast Sebulons område skall Gad hava en lott, från östrasida till västra.048:028 Och närmast Gads område, på dess sydsida, söderut, skall gränsergå från Tamar över Meribas vatten vid Kades till bäcken, framemot Stora havet.048:029 Detta är det land som I genom lottkastning skolen utdela åtIsraels stammar till arvedel; och detta skall vara derasstamlotter, säger Herren, HERREN.
048:030 Och följande utgångar skall staden hava: På norra sidan skallden hålla ett mått av fyra tusen fem hundra alnar,048:031 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,skola tre ligga i norr: den första Rubens port, den andra Judaport, den tredje Levi port.048:032 Och på östra sidan skall den ock hålla fyra tusen fem hundraalnar och hava tre portar: den första Josefs port, den andraBenjamins port, den tredje Dans port.048:033 Sammalunda skall ock södra sidan hålla ett mått av fyra tusenfem hundra alnar och hava tre portar: den första Simeons port,den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.048:034 Västra sidan skall hålla fyra tusen fem hundra alnar och havatre portar: den första Gads port, den andra Asers port, dentredje Naftali port.048:035 Runt omkring skall den hålla aderton tusen alnar. Och stadensnamn skall allt framgent vara: Här är HERREN.
Daniel
001:001 I Jojakims, Juda konungs, tredje regeringsår kom Nebukadnessar,konungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.001:002 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, så ock en delav kärlen i Guds hus; och han förde dem till Sinears land, in isin guds hus. Och kärlen förde han in i sin guds skattkammare.
001:003 Och konungen befallde Aspenas, sin överste hovman, att hanskulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungsligsläkt eller av förnäm börd,001:004 sådana som icke hade något lyte, utan voro fagra att skåda ochutrustade med förstånd till att inhämta allt slags visdom, klokaoch läraktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tjäna ikonungens palats; dem skulle han låta undervisa i kaldéernasskrift och tungomål.001:005 Och konungen bestämde åt dem ett visst underhåll för var dag, avkonungens egen mat och av det vin han själv drack, och befalldeatt man skulle uppfostra dem i tre år; när den tiden voreförliden, skulle de få göra tjänst hos konungen.
001:006 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Judabarn.001:007 Men överste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade hanBeltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.
001:008 Men Daniel lät sig angeläget vara att icke orena sig medkonungens mat eller med vinet som denne drack av; och han badöverste hovmannen att han icke skulle nödgas orena sig.001:009 Och Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför överstehovmannen.001:010 Men överste hovmannen sade till Daniel: »Jag fruktar att minherre, konungen, som har beställt om eder mat och dryck, dåskall finna edra ansikten magrare än de ynglingars som ärojämnåriga med eder, och att I så skolen draga skuld över mitthuvud inför konungen.»
001:011 Då sade Daniel till hovmästaren som av överste hovmannen hadeblivit satt till att hava uppsikt över Daniel, Hananja, Misaeloch Asarja:001:012 »Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar, och låt giva ossgrönsaker att äta och vatten att dricka.001:013 Sedan må du jämföra vårt utseende med de ynglingars som havaätit av konungens mat; och efter vad du då anser må du göra meddina tjänare.»
001:014 Och han lyssnade till denna deras begäran och gjorde ett försökmed dem i tio dagar.001:015 Och efter de tio dagarnas förlopp befunnos de vara fagrare attskåda och stadda vid bättre hull än alla de ynglingar som hadeätit av konungens mat.001:016 Då lät hovmästaren dem allt fortfarande slippa den mat som hadevarit bestämd för dem och det vin som de skulle hava druckit,och gav dem grönsaker.
001:017 Åt dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i alltslags skrift och visdom; och Daniel fick förstånd på alla slagssyner och drömmar.001:018 Och när den tid var förliden, efter vilken de, enligt konungensbefallning, skulle föras fram för honom, blevo de av överstehovmannen förda inför Nebukadnessar001:019 När då konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen somkunde förliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och defingo så göra tjänst hos konungen.001:020 Och närhelst konungen tillfrågade dem i en sak som fordradevishet i förståndet, fann han dem vara tio gånger klokare ännågon av de spåmän och besvärjare som funnos i hela hans rike.001:021 Och Daniel fortfor så intill konung Kores' första regeringsår.
002:001 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar av vilka hanblev orolig till sinnes, och sömnen vek bort ifrån honom.002:002 Då lät konungen tillkalla sina spåmän, besvärjare, trollkarlaroch kaldéer, för att de skulle giva konungen till känna vadhan hade drömt, och de kommo och trädde fram för konungen.
002:003 Och konungen sade till dem: »Jag har haft en dröm, och jag ärorolig till sinnes och ville veta vad jag har drömt.»002:004 Då talade kaldéerna till konungen på arameiska: »Må du levaevinnerligen, o konung! Förtälj drömmen för dina tjänare, såskola vi meddela uttydningen.»002:005 Konungen svarade och sade till kaldéerna: »Nej, mitt oryggligabeslut är, att om I icke sägen mig drömmen och dess uttydning,skolen I huggas i stycken, och edra hus skola göras till platserför orenlighet.002:006 Men om I meddelen drömmen och dess uttydning, så skolen I fågåvor och skänker och stor ära av mig. Meddelen mig alltså nudrömmen och dess uttydning.»002:007 De svarade för andra gången och sade: »Konungen må förtäljadrömmen för sina tjänare, så skola vi meddela uttydningen.»002:008 Konungen svarade och sade: »Jag märker nogsamt att I viljenvinna tid, eftersom I sen att mitt beslut är oryggligt,002:009 att om I icke sägen mig drömmen, domen över eder icke kan blivaannat än en. Ja, I haven kommit överens om att inför mig föralögnaktigt och bedrägligt tal, i hopp att tiderna skola förändrasig. Sägen mig alltså nu vad jag har drömt, så märker jag att Iock kunnen meddela mig uttydningen därpå.»002:010 Då svarade kaldéerna konungen och sade: »Det finnes ingenmänniska på jorden, som förmår meddela konungen det som han villveta; aldrig har ju heller någon konung, huru stor och mäktighan än var, begärt sådant som detta av någon spåman ellerbesvärjare eller kaldé.002:011 Ty det som konungen begär är alltför svårt, och ingen finnes,som kan meddela konungen det, förutom gudarna; och de hava ickesin boning ibland de dödliga.
002:012 Då blev konungen vred och mycket förtörnad och befallde att manskulle förgöra alla de vise i Babel.002:013 När alltså påbudet härom hade blivit utfärdat och man skulledöda de vise, sökte man ock efter Daniel och hans medbröder föratt döda dem.002:014 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok,översten för konungens drabanter, vilken hade dragit ut för attdöda de vise i Babel.002:015 Han tog till orda och frågade Arjok, konungens hövitsman:»Varför har detta stränga påbud blivit utfärdat av konungen?» Dåomtalade Arjok för Daniel vad som var på färde.002:016 Och Daniel gick in och bad konungen att tid måtte beviljashonom, så skulle han meddela konungen uttydningen.002:017 Därefter gick Daniel hem och omtalade för Hananja, Misael ochAsarja, sina medbröder, vad som var på färde,002:018 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om förbarmande, såatt denna hemlighet bleve uppenbarad, på det att icke Daniel ochhans medbröder måtte förgöras tillika med de övriga vise Babel.
002:019 Då blev hemligheten uppenbarad för Daniel i en syn omnatten. Och Daniel lovade himmelens Gud därför;002:020 Daniel hov upp sin röst och sade: »Lovat vare Guds namn frånevighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till.002:021 Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar ochtillsätter konungar, han giver åt de visa deras vishet och åt deförståndiga deras förstånd.002:022 Han uppenbarar det som är djupt och förborgat, han vet vad imörkret är, och hos honom bor ljuset.002:023 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givitmig vishet och förmåga, och för att du nu har uppenbarat för migdet vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har duuppenbarat för oss.»
002:024 I följd härav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hadefått befallning att förgöra de vise i Babel; han gick åstad ochsade till honom så: »De vise i Babel må du icke förgöra. För migin till konungen, så skall jag meddela konungen uttydningen.»002:025 Då förde Arjok med hast Daniel inför konungen och sade tillhonom så: »Jag har bland de judiska fångarna funnit en man somkan säga konungen uttydningen.»002:026 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade fått namnetBeltesassar: »Förmår du säga mig den dröm som jag har haft ochdess uttydning?»002:027 Daniel svarade konungen och sade:
»Den hemlighet som konungen begär att få veta kunna inga vise,besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen.002:028 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter,och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske ikommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på dittläger:
002:029 När du, o konung, låg på ditt läger, uppstego hos dig tankar påvad som skall ske i framtiden; och han som uppenbararhemligheter lät dig veta vad som skall ske.002:030 Och för mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraftav någon vishet som jag äger framför alla andra levandevarelser, utan på det att uttydningen må bliva kungjord förkonungen, så att du förstår ditt hjärtas tankar.
002:031 Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig,och den stoden var hög och dess glans övermåttan stor, och denvar förskräcklig att skåda.002:032 Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voroav silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn,002:033 dess fötter delvis av järn och delvis av lera.002:034 Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock ickegenom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna,som voro av järn och lera, och krossade dem.002:035 Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen,silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge omsommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kundefinna något spår därav. Men av stenen som hade träffatbildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.
002:036 Detta var drömmen; och vi vilja nu säga konungen uttydningen:002:037 Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud hargivit rike, väldighet, makt och ära,002:038 och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren påmarken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, ochsom han har satt till herre över allasammans, du är det gyllenehuvudet.002:039 Men efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, ochdärefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och detskall råda över hela jorden.002:040 Ett fjärde rike skall ock uppstå och vara starkt såsom järn, tyjärnet krossar och sönderslår ju allt; och såsom järnet förstörallt annat, så skall ock detta krossa och förstöra.002:041 Men att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarleraoch delvis av järn, det betyder att det skall vara ett söndratrike, dock så att det har något av järnets fasthet, ty du såg jujärn vara där, blandat med lerjord.002:042 Och att tårna på fötterna voro delvis av järn och delvis avlera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvissvagt.002:043 Och att du såg järnet vara blandat med lerjord, det betyder attväl en beblandning där skall äga rum genom människosäd, men attdelarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litetsom järn kan förbinda sig med lera.
002:044 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rikesom aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skallbliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göraen ände på alla dessa andra riken, men självt skall det beståevinnerligen;002:045 ty du såg ju att en sten blev lösriven från berget, dock ickegenom människohänder, och att den krossade järnet, kopparen,leran, silvret och guldet.
Så har en stor Gud uppenbarat för konungen vad som skall ske iframtiden, och drömmen är viss, och dess uttydning ärtillförlitlig.»
002:046 Då föll konung Nebukadnessar på sitt ansikte och tillbad införDaniel, och befallde att man skulle offra åt honom spisoffer ochrökoffer.002:047 Och konungen svarade Daniel och sade: »I sanning, eder Gud är enGud över andra gudar och en herre över konungar och enuppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbaradenna hemlighet.»
002:048 Därefter upphöjde konungen Daniel och gav honom många storaskänker och satte honom till herre över hela Babels hövdingdömeoch till högste föreståndare för alla de vise i Babel.002:049 Och på Daniels bön förordnade konungen Sadrak, Mesak ochAbed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme; men Daniel självstannade vid konungens hov.
003:001 Konung Nebukadnessar lät göra en gyllene bildstod, sextio alnarhög och sex alnar bred; den lät han ställa upp på Duraslätten iBabels hövdingdöme.003:002 Och konung Nebukadnessar sände åstad och lät församla satraper,landshövdingar och ståthållare, fogdar, skattmästare, domare,lagtolkare och alla andra makthavande i hövdingdömena, för attde skulle komma till invigningen av den bildstod som konungNebukadnessar hade låtit ställa upp.003:003 Då församlade sig satraperna, landshövdingarna och ståthållarna,fogdarna, skattmästarna, domarna, lagtolkarna och alla andramakthavande i hövdingdömena till invigningen av den bildstod somkonung Nebukadnessar hade låtit ställa upp och när de så stodoframför den bildstod som Nebukadnessar hade låtit ställa upp,003:004 utropade en härold med hög röst: »Detta vare eder befallt, I folkoch stammar och tungomål:003:005 När I hören ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,säckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla nedoch tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar harlåtit ställa upp.003:006 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i sammastund kastas i den brinnande ugnen.»
003:007 Så snart nu allt folket hörde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, föllo de alltså ned, alla folk och stammar och tungomål, och tillbådo den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade låtit ställa upp.
003:008 Men strax därefter kommo några kaldeiska män fram och anklagadejudarna.003:009 De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: Må du levaevinnerligen, o konung!003:010 Du, o konung, har givit befallning att alla människor, när dehörde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,säckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned ochtillbedja den gyllene bildstoden,003:011 och att var och en som icke fölle ned och tillbåde skulle kastasi den brinnande ugnen.003:012 Men nu äro här några judiska män, Sadrak, Mesak och Abed-Nego,vilka du har förordnat att förvalta Babels hövdingdöme. Dessamän hava icke aktat på dig, o konung. De dyrka icke dina gudar;och den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp tillbedjade icke.»
003:013 Då befallde Nebukadnessar i vrede och förbittring att man skulleföra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och när man hade förtfram männen inför konungen,003:014 talade Nebukadnessar till dem och sade: »Är det av förakt som I,Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icketillbedjen den gyllene bildstod som jag har låtit ställa upp?003:015 Välan, allt må vara gott, om I ären redo, att när I hören ljudetav horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor ochallahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja denbildstod som jag har låtit göra. Men om I icke tillbedjen, dåskolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; ochvilken är väl den gud som då kan rädda eder ur min hand?»003:016 Då svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen:»O Nebukadnessar, vi behöva icke giva dig något svar på detta.003:017 Om vår Gud, den som vi dyrka, förmår rädda oss, så skall han ockrädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung.003:018 Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändåicke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja dengyllene bildstod som du har låtit ställa upp.»
003:019 Då uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak ochAbed-Nego, så att hans ansikte förvandlades. Och han hov upp sinröst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare,än man någonsin hade sett den vara.003:020 Och några handfasta män i hans här fingo befallning att bindaSadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.003:021 Så blevo dessa med sina underkläder, livrockar, mössor och andrakläder bundna och kastade i den brinnande ugnen.003:022 Men eftersom konungens befallning hade varit så sträng, ochugnen därför hade blivit så övermåttan starkt upphettad, blevode män som förde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp självadödade av eldslågorna,003:023 vid det att de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundnakastades ned i den brinnande ugnen.
003:024 Då blev konung Nebukadnessar förskräckt och stod upp med hastoch frågade sina rådsherrar och sade: »Var det icke tre män somvi läto kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen:»Jo förvisso, o konung.»003:025 Han fortfor och sade: »Och ändå ser jag nu fyra män, som gå lösaoch lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och denfjärde ser så ut, som vore han en gudason.»003:026 Därefter trädde Nebukadnessar fram till öppningen på denbrinnande ugnen och hov upp sin röst och sade: »Sadrak, Mesakoch Abed-Nego, I den högste Gudens tjänare kommen hitut.» Dågingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.003:027 Och satraperna, landshövdingarna och ståthållarna och konungensrådsherrar församlade sig där, och fingo då se att elden ickehade haft någon makt över männens kroppar, och att håret påderas huvuden icke var svett, och att deras kläder icke hadeblivit skadade; ja, man kunde icke ens känna lukten av någotbränt på dem.
003:028 Då hov Nebukadnessar upp sin röst och sade: »Lovad vare Sadraks,Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sinatjänare, vilka så förtröstade på honom, att de överträddekonungens befallning och vågade sina liv för att icke nödgasdyrka eller tillbedja någon annan gud än sin egen Gud!003:029 Och härmed giver jag nu befallning att vilken som helst av allafolk och stammar och tungomål, som säger något otillbörligt omSadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken,och hans hus skall göras till en plats för orenlighet; ty ingengud finnes, som så kan hjälpa som denne.
003:030 Därefter lät konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma tillstor ära och makt i Babels hövdingdöme.
004:031 Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungomål somfinnas på hela jorden. Mycken frid vare med eder!
004:032 Jag har funnit för gott att härmed kungöra de tecken och undersom den högste Guden har gjort med mig.004:033 Ty stora äro förvisso hans tecken, och mäktiga äro hansunder. Hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar frånsläkte till släkte.
004:001 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig imitt palats.004:002 Då hade jag en dröm som förskräckte mig; jag ängslades genomdrömbilder på mitt läger och genom en syn som jag såg.004:003 Därför gav jag befallning att man skulle hämta alla de vise iBabel till mig, för att de skulle säga mig drömmens uttydning.004:004 Så kommo nu spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna,och jag förtäljde drömmen för dem, men de kunde icke säga migdess uttydning.004:005 Slutligen kom ock Daniel inför mig, han som hade fått namnetBeltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars andeär; och jag förtäljde drömmen för honom sålunda:
004:006 »Beltesassar, du som är den överste bland spåmännen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande är i dig, och att ingen hemlighet är dig för svår, säg mig vad jag såg i min dröm, och vad den betyder.
004:007 Detta var den syn jag hade på mitt läger: Jag såg i min syn ettträd stå mitt på jorden, och det var mycket högt.004:008 Ja, stort och väldigt var trädet, och så högt att det räckte upptill himmelen och syntes allt intill jordens ända.004:009 Dess lövverk var skönt, och de bar mycken frukt, så att det hadeföda åt alla. Markens djur funno skugga därunder, och himmelensfåglar bodde på dess grenar, och allt kött hade sin föda därav.004:010 Vidare såg jag, i den syn jag hade på mitt läger, huru en heligängel steg ned från himmelen.004:011 Han ropade med hög röst och sade: 'Huggen ned trädet och skärenav dess grenar, riven bort dess lövverk och förströn dess frukt,så att djuren som ligga därunder fara sin väg och fåglarna flygabort ifrån dess grenar.004:012 Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden medkedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens daggskall han vätas och hava sin lott med djuren bland markensörter.004:013 Hans hjärta skall förvandlas, så att det icke mer är enmänniskas, och ett djurs hjärta skall givas åt honom, och sjutider skola så gå fram över honom.004:014 Så är det förordnat genom änglarnas rådslut, och så är detbefallt om denna sak av de heliga, för att de levande skolabesinna att den Högste råder över människors riken och giver demåt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor tillatt härska över dem.'
004:015 Sådan var den dröm som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du,Beltesassar, må nu säga uttydningen; ty ingen av de vise i mittrike kan säga mig uttydningen, men du kan det väl, ty heligagudars ande är i dig.»
004:016 Då stod Daniel, som också hade namnet Beltesassar, en stundhäpen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog åter tillorda och sade: »Beltesassar, låt icke drömmen och vad denbetyder förskräcka dig. Beltesassar svarade och sade:»Min herre, o att drömmen gällde dem som hata dig, och dessbetydelse dina fiender!004:017 Trädet som du såg, vilket var så stort och väldigt och så högtatt det räckte upp till himmelen och syntes över hela jorden,004:018 och som hade ett så skönt lövverk och bar mycken frukt, så attdet hade föda åt alla, trädet under vilket markens djur bodde,och på vars grenar himmelens fåglar hade sina nästen,004:019 det är du själv, o konung, du som har blivit så stor och väldig,du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har nått upptill himmelen, och vilkens välde sträcker sig till jordens ända.004:020 Men att konungen såg en helig ängel stiga ned från himmelen,vilken sade: 'Huggen ned trädet och förstören det; dock måstubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor avjärn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall hanvätas och hava sin lott med markens djur, till dess att sjutider hava gått fram över honom',004:021 detta betyder följande, o konung, och detta är den Högstesrådslut, som har drabbat min herre konungen:004:022 Du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo iblandmarkens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelensdagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess dubesinnar att den Högste råder över människors riken och giverdem åt vem han vill.004:023 Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skullelämnas kvar, det betyder att du skall återfå ditt rike, när duhar besinnat att det är himmelen som har makten.
004:024 Därför, o konung, må du låta mitt råd täckas dig: gör dig fri ifrån dina synder genom att göra gott, och ifrån dina missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga, om till äventyrs din lycka så kunde bliva beståndande.»
004:025 Allt detta drabbade också konung Nebukadnessar.004:026 Tolv månader därefter, när konungen en gång gick omkring påtaket av det kungliga palatset i Babel,004:027 hov han upp sin röst och sade: »Se, detta är det stora Babel,som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldigamakt, min härlighet till ära!»004:028 Medan ordet ännu var i konungens mun, kom en röst från himmelen:»Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivittaget ifrån dig;004:029 du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo iblandmarkens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola sågå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råderöver människors riken och giver dem åt vem han vill.»004:030 I samma stund gick det ordet i fullbordan på Nebukadnessar; hanblev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe,och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hårväxte och blev såsom örnfjädrar, och till dess att hans naglarblevo såsom fågelklor.
004:031 Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, minaögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jagden Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen,honom vilkens välde är ett evigt välde, och vilkens rike vararfrån släkte till släkte,004:032 honom mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet,ty han gör vad han vill både med himmelens här och med dem sombo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga tillhonom: »Vad gör du?»
004:033 Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag ficktillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och minarådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt imitt rike, och ännu större makt blev mig given.004:034 Därför prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ärarhimmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hansvägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.
005:001 Konung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusenstormän och höll dryckeslag med de tusen.005:002 Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han att manskulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans faderNebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulleså konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.005:003 Då bar man fram de gyllene kärl som hade blivit tagna urtempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hansstormän, hans gemåler och bihustrur drucko ur dem.005:004 Medan de så drucko vin, prisade de sina gudar av guld ochsilver, av koppar, järn, trä och sten.
005:005 Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand,vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenadeväggen i konungens palats; och konungen såg handen som skrev.005:006 Då vek färgen bort ifrån konungens ansikte, och han uppfylldesav oroliga tankar, så att hans länder skälvde och hans knänslogo emot varandra.005:007 Och konungen ropade med hög röst och befallde att man skullehämta besvärjarna, kaldéerna ock stjärntydarna. Och konungen lätsäga så till de vise i Babel: »Vemhelst som kan läsa dennaskrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva klädd ipurpur, och den gyllene kedjan skall hängas om hans hals, ochhan skall bliva den tredje herren i riket.»
005:008 Då kommo alla konungens vise tillstädes, men de kunde icke läsaskriften eller säga konungen dess uttydning.005:009 Då blev konung Belsassar ännu mer förskräckt, och färgen vekbort ifrån hans ansikte, och hans stormän stodo bestörta.005:010 Men när konungens och hans stormäns tal kom för konungamodern,begav hon sig till gästabudssalen; där tog hon till orda ochsade: »Må du leva evinnerligen, o konung! Låt icke oroligatankar uppfylla dig, och må färgen icke vika bort ifrån dittansikte.005:011 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande är. I dinfaders dagar befanns han hava insikt och förstånd och vishet,lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, sattehonom till den överste bland spåmännen, besvärjarna, kaldéernaoch stjärntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,005:012 eftersom en övermåttan hög ande och klokhet och förstånd ochskicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda utinvecklade ting fanns hos denne Daniel, åt vilken konungen hadegivit namnet Beltesassar. Låt därför nu tillkalla Daniel; hanskall meddela uttydningen.»
005:013 När så Daniel hade blivit hämtad till konungen, talade dennetill Daniel och sade: »Du är ju Daniel, en av de judiska fångarsom min fader konungen förde hit från Juda?005:014 Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig, och att duhar befunnits hava insikt och förstånd och övermåttan storvishet.005:015 Nu är det så, att de vise och besvärjarna hava blivit hämtadehit till mig för att läsa denna skrift och säga mig dessuttydning; men de kunna icke meddela mig någon uttydning därpå.005:016 Men om dig har jag hört att du kan giva uttydningar och reda utinvecklade ting. Om du alltså nu kan läsa skriften och säga migdess uttydning, så skall du bliva klädd i purpur, och dengyllene kedjan skall hängas om din hals, och du skall bliva dentredje herren i riket.»
005:017 Då svarade Daniel och sade till konungen:
»Dina gåvor må du själv behålla, och dina skänker må du giva åt en annan; dem förutan skall jag läsa skriften för konungen och säga honom uttydningen:
005:018 Åt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike,storhet, ära och härlighet;005:019 och för den storhets skull som han hade givit honom darrade allafolk och stammar och tungomål, i förskräckelse för honom. Vemhan ville dödade han, och vem han ville lät han leva; vem hanville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.005:020 Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt ochövermodig, då störtades han från sin konungatron, och hans äratogs ifrån honom.005:021 Han blev utstött från människors barn, och hans hjärta blev liktett djurs, och han måste bo ibland vildåsnor och äta gräs såsomen oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp—detta tilldess han besinnade att den högste Guden råder över människorsriken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.005:022 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har ändåicke ödmjukat ditt hjärta,005:023 utan förhävt dig mot himmelens Herre och låtit bära fram infördig kärlen från hans hus; och du och dina stormän, dina gemåleroch bihustrur haven druckit vin ur dem och du har därunderprisat dina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä ochsten, som varken se eller höra eller veta något. Men den Gud somhar i sitt våld din ande och alla dina vägar, honom har du ickeärat.
005:024 Därför har nu av honom denna hand blivit sänd och denna skriftblivit tecknad.005:025 Och så lyder den skrift som här är tecknad: Mene mene tekelu-farsin.005:026 Och detta är uttydningen därpå: Mene, det betyder: Gud harräknat ditt rikes dagar och gjort ände på det005:027 Tekel, det betyder: du är vägd på en våg och befunnen förlätt.005:028 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åtmeder och perser.»
005:029 Då befallde Belsassar att man skulle kläda Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle hängas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket.
005:030 Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad.
005:031 Och Darejaves av Medien mottog riket, när han var sextiotvå år gammal.
006:001 Darejaves fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugusatraper, för att sådana skulle finnas överallt i riket.006:002 Och över dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en;inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att konungenicke lede något men.006:003 Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna ochsatraperna, ty en övermåttan hög ande var i honom, och konungenvar betänkt på att sätta honom över hela riket.
006:004 Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sakmot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någonsådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen isin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hoshonom.006:005 Då sade männen: »Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel,om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hansgudsdyrkan.»
006:006 Därefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen ochsade till honom så: »Må du leva evinnerligen, konung Darejaves!006:007 Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna,rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kungligförordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av detinnehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sigmed bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än tilldig, o konung, han skall kastas i lejongropen.006:008 Så låt nu, o konung, härom utfärda ett förbud och sätta upp enskrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kanåterkallas.»006:009 I överensstämmelse härmed lät då konung Darejaves sätta upp enskrivelse och utfärda ett förbud.
006:010 Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt,gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönstersom voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gångerom dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom hanförut hade plägat göra.006:011 När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande ochåkallande sin Gud.006:012 Därefter gingo de till konungen och frågade honom angående detkungliga förbudet: »Har du icke låtit sätta upp ett förbud, avdet innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vändersig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, äntill dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» Konungensvarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediensoch Persiens oryggliga lag.»006:013 Då svarade de och sade till konungen: »Daniel, en av de judiskafångarna, aktar varken på dig eller på det förbud som du harlåtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.»006:014 När konungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjordesig bekymmer över huru han skulle kunna rädda Daniel; ända tillsolnedgången mödade han sig med att söka en utväg att hjälpahonom.006:015 Då skyndade männen till konungen och sade till honom: »Vet, okonung, att det är en Mediens och Persiens lag att intet förbudoch ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas.»006:016 Då lät konungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen ochkonungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du såoavlåtligen dyrkar, han må rädda dig.»006:017 Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning,och konungen förseglade den med sitt eget och med sina stormänssignet, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nuhade skett med Daniel.
006:018 Därefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte helanatten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig; ochsömnen flydde honom.006:019 Sedan om morgonen, när det dagades, stod konungen upp och gickmed hast till lejongropen.006:020 Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Danielmed ängslig röst; konungen talade till Daniel och sade: »Daniel,du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du såoavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?»006:021 Då svarade Daniel konungen: »Må du leva evinnerligen, o konung!006:022 Min Gud har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så attde icke hava gjort mig någon skada. Ty jag har inför honombefunnits oskyldig; ej heller har jag förbrutit mig mot dig, okonung.
006:023 Då blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle tagaDaniel upp ur gropen. Och när Daniel hade blivit tagen upp urgropen, kunde man icke upptäcka någon skada på honom; ty hanhade trott på sin Gud.006:024 Sedan lät konungen hämta de män som hade anklagat Daniel, ochhan lät kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; ochinnan de ännu hade hunnit till bottnen i gropen, föllo lejonenöver dem och krossade alla deras ben.
006:025 Därefter lät konung Darejaves skriva till alla folk och stammaroch tungomål som funnos på hela jorden: »Mycken frid vare mededer!006:026 Härmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela områdeskall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levandeGuden, som förbliver evinnerligen; och hans rike är sådant attdet icke kan förstöras, och hans välde består intill änden.006:027 Han är en räddare och hjälpare, och han gör tecken och under ihimmelen och på jorden, han som har räddat Daniel ur lejonensvåld.»
006:028 Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves' och underpersern Kores' regeringar.
007:001 I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hadeDaniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade hanupp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll.007:002 Detta är Daniels berättelse:
Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyravindar stormade fram mot det stora havet.007:003 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt detandra.
007:004 Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom enörn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, ochdet restes upp från jorden, så att det blev ställt på två föttersåsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.
007:005 Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det varlikt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade trerevben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev såsagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»
007:006 Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, menpå sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyrahuvuden, och välde blev givet åt det.
007:007 Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur,övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hadestora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad somblev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla deförra djuren och hade tio horn.007:008 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellandem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av deförra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon likamänniskoögon, och en mun som talade stora ord.
007:009 Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som vargammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hanshuvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulendärpå voro av flammande eld.007:010 En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen vorohans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hanstjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevoupplåtna.007:011 Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skullsom hornet talade—medan jag ännu såg härpå—djuret dödadesoch dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännasupp.007:012 Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängdvar bestämd till tid och stund.
007:013 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade enmänniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamleoch fördes fram inför honom.007:014 Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammaroch tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde,som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall ickeförstöras.
007:015 Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den synsom jag hade haft förskräckte mig.007:016 Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om entillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig ochsade mig uttydningen därpå:007:017 »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå påjorden.007:018 Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det ibesittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.»
007:019 Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående detfjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var såövermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor avkoppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade underfötterna vad som blev kvar;007:020 så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående detnya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andraföllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade storaord, det som var större att skåda än de övriga,007:021 det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga ochbliva dem övermäktigt,007:022 till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstesheliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket ibesittning.
007:023 Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärderike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andrarikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossaden.007:024 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i detriket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olikde förra, och som skall slå ned tre konungar.007:025 Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda denHögstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heligatider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid,och tider, och en halv tid.007:026 Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrånhonom och fördärvas och förgöras i grund.007:027 Men rike och välde och storhet, utöver alla riken underhimmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rikeskall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lydadet.»
007:028 Här slutar berättelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av mångaoroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jagbevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.
008:001 I konung Belsassars tredje regeringsår såg jag, Daniel, en syn,en som kom efter den jag förut hade sett.008:002 Då jag nu i denna syn såg till, tyckte jag mig vara i Susansborg i hövdingdömet Elam; och då jag vidare såg till i synen,fann jag mig vara vid floden Ulai.008:003 Och när jag lyfte upp mina ögon, fick jag se en vädur ståframför floden, och han hade två horn; och båda hornen vorohöga, men det ena var högre än det andra, och detta som varhögre sköt sist upp.008:004 Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut ochsöderut, och intet djur kunde stå honom emot, och ingen kunderädda ur hans våld; han for fram såsom han ville och företog sigstora ting.
008:005 Och när jag vidare gav akt, fick jag se en bock kommavästerifrån och gå fram över hela jorden, dock utan att röra vidjorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.008:006 Och han nalkades väduren med de båda hornen, den som jag hadesett stå framför floden, och sprang emot honom i väldig vrede.008:007 Jag såg honom komma ända inpå väduren och störta över honom iförbittring, och han stötte till väduren och krossade hans bådahorn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emothonom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom;och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld.
008:008 Och bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hadeblivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyraandra ansenliga horn sköto upp i dess ställe, åt himmelens fyraväderstreck.008:009 Och från ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet,och det växte övermåttan söderut och österut och åt »det härligalandet» till.008:010 Och det växte ända upp till himmelens härskara och kastade någraav denna härskara, av stjärnorna, ned till jorden och trampadepå dem.008:011 Ja, till och med mot härskarornas furste företog han sig storating: han tog bort ifrån honom det dagliga offret, och hanshelgedoms boning slogs ned.008:012 Jämte det dagliga offret bliver ock en härskara prisgiven, föröverträdelses skull. Och det slår sanningen ned till jorden ochlyckas väl i vad det företager sig.
008:013 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågadedenne som talade: »Huru lång tid avser synen om det dagligaoffret, och om överträdelsen som kommer åstad förödelse, och omförtrampandet av både helgedom och härskara?»008:014 Då svarade han mig: »Två tusen tre hundra aftnar och morgnar;därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen.»
008:015 När nu jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte att förståden, fick jag se en som såg ut såsom en man stå framför mig.008:016 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropadeoch sade: »Gabriel, uttyd synen för denne.»008:017 Då kom han intill platsen där jag stod, men jag blev förskräckt,när han kom, och föll ned på mitt ansikte. Och han sade tillmig: »Giv akt härpå, du människobarn; ty synen syftar på ändenstid.»008:018 Medan han så talade med mig, låg jag i vanmakt, med mitt ansiktemot jorden; men han rörde vid mig och reste upp mig igen.
008:019 Därefter sade han: »Se, jag vill kungöra för dig vad som skallske, när det lider mot slutet med vreden ty på ändens tid syftardetta.008:020 Väduren som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens ochPersiens konungar.008:021 Men bocken är Javans konung, och det stora hornet i hans pannaär den förste konungen.008:022 Men att det brast sönder, och att fyra andra uppstodo i dessställe, det betyder att fyra riken skola uppstå av hans folk,dock icke jämlika med honom i kraft.008:023 Och vid slutet av deras välde, när överträdarna hava fyllt sittmått, skall en fräck och arglistig konung uppstå;008:024 han skall bliva stor i kraft, dock icke jämlik med den förre ikraft och han skall komma åstad så stort fördärv att man måsteförundra sig; och han skall lyckas väl och få fullborda sittuppsåt. Ja, han skall fördärva många, och jämväl de heligasfolk.008:025 Därigenom att han är så klok, skall han lyckas så väl med sittsvek, han skall föresätta sig stora ting, oförtänkt skall hanfördärva många. Ja, mot furstarnas furste skall han sätta sigupp; men utan människohand skall han då varda krossad.008:026 Och synen angående aftnarna och morgnarna, varom nu är talat, ärsanning. Men göm du den synen, ty den syftar på en avlägsenframtid.»008:027 Men jag, Daniel, blev maktlös och låg sjuk en tid. Sedan stodjag upp och förrättade min tjänst hos konungen; och jag varhäpen över synen, men ingen förstod den.
009:001 I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår—hans somvar av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konungöver kaldéernas rike—009:002 i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifternalägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit förprofeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gåtill ända, medan Jerusalem låg öde.009:003 Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön ochåkallan, och fastade därvid i säck och aska.009:004 Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade:»Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som hållerförbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dinabud!009:005 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga ochavfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.009:006 Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade iditt namn till våra konungar, furstar och fader och till alltfolket i landet.009:007 Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nugöra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, bådede som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit duhar fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.009:008 Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas,därför att vi hava syndat mot dig.009:009 Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vivoro avfälliga från009:010 och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efterhans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänareprofeterna.009:011 Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höradin röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som hanhade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Gudstjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.009:012 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarnasom dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, attingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det somnu har skett i Jerusalem.009:013 I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all dennaolycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vårGud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta pådin sanning.009:014 Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; tyHERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör,men hörde icke hans röst.