005:038 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'005:039 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utanom någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andratill åt honom;005:040 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig dinlivklädnad, så låt honom få manteln med;005:041 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, sågå två med honom.005:042 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den somvill låna av dig.
005:043 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hatadin ovän.'005:044 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem somförfölja eder,005:045 och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gåupp över både onda och goda och låter det regna över båderättfärdiga och orättfärdiga.005:046 Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför?Göra icke publikanerna detsamma?005:047 Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vadsynnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?005:048 Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader ärfullkomlig.»
006:001 »Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet införmänniskorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingenlön hos eder Fader, som är i himmelen.006:002 Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun fördig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för attde skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jageder: De hava fått ut sin lön.006:003 Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke fåveta vad den högra gör,006:004 så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader,som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:005 Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilkagärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att blivasedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fåttut sin lön.006:006 Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igendin dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall dinFader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:007 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna,vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ordsskull.006:008 Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven,förrän I bedjen honom.006:009 I skolen alltså bedja sålunda:
'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; 006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; 006:011 vårt dagliga bröd giv oss i dag; 006:012 och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; 006:013 och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'
006:014 Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ockeder himmelske Fader förlåta eder;006:015 men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller ederFader förlåta edra försyndelser.
006:016 Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsomskrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda avmänniskorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De havafått ut sin lön.006:017 Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte,006:018 för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utanallenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall dinFader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.
006:019 Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, 006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. 006:021 Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.
006:022 Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får heladin kropp ljus.006:023 Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd imörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker,huru djupt bliver då icke mörkret!
006:024 Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.
006:025 Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv,vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad Iskolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppenmer än kläderna?006:026 Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de,ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelskeFader dem. Ären I icke mycket mer än de?006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda alntill sin livslängd?006:028 Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna påmarken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;006:029 och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sinhärlighet var så klädd som en av dem.006:030 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och imorgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder,I klentrogne?006:031 Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola viäta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi klädaoss med?'006:032 Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fadervet att I behöven allt detta.006:033 Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, såskall också allt detta andra tillfalla eder.006:034 Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagenskall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egenplåga.»
007:001 »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; 007:002 ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder. 007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? 007:004 Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga? 007:005 Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.
007:006 Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.
007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna;klappen, och för eder skall varda upplåtet.007:008 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner;och för den som klappar skall varda upplåtet.007:009 Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten,när han beder honom om bröd,007:010 eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?007:011 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor,huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen,giva vad gott är åt dem som bedja honom!
007:012 Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, detskolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.
007:013 Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg somleder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;007:014 och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet,och få äro de som finna den.
007:015 Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder ifårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.007:016 Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man välvindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?007:017 Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bärond frukt.007:018 Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligtträd bära god frukt.007:019 Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat ielden.007:020 Alltså skolen I känna dem av deras frukt.—007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig:'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.007:022 Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre,hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivitut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'007:023 Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gånbort ifrån mig, I ogärningsmän.'
007:024 Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, hanmå liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus påhälleberget.007:025 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarnablåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det ickeomkull, eftersom det var grundat på hälleberget.007:026 Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem,han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus påsanden.007:027 Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarnablåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dessfall var stort.»
007:028 När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hansförkunnelse;007:029 ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, ochicke såsom deras skriftlärde.
008:001 Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk.008:002 Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade:»Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»008:003 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill;bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska.008:004 Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta förnågon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär denoffergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»
008:005 När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman framtill honom och bad honom008:006 och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lidersvårt.»008:007 Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?»008:008 Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att dugår in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver mintjänare frisk.008:009 Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ockkrigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', sågår han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jagsäger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»008:010 När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem somföljde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag ickehos någon funnit så stor tro.008:011 Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster ochfå vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; därskall vara gråt och tandagnisslan.»008:013 Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må detske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.
008:014 När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoderligga sjuk i feber.008:015 Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och honstod upp och betjänade honom.
008:016 Men när det hade blivit afton, förde man till honom många somvoro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, ochalla som voro sjuka botade han,008:017 för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profetenEsaias, när han sade:»Han tog på sig våra krankheter,och våra sjukdomar bar han.»
008:018 Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skullefara över till andra stranden.008:019 Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jagvill följa dig varthelst du går.»008:020 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelensfåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där hankan vila sitt huvud.»008:021 Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstädmig att först gå bort och begrava min fader.»008:022 Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begravasina döda.»
008:023 Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.008:024 Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågornaslogo över båten; men han låg och sov.008:025 Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss;vi förgås.»008:026 Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefterstod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeleslugnt.008:027 Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en,eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»
008:028 När han så hade kommit över till gadarenernas land på andrastranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där.Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas denvägen fram.008:029 Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du GudsSon? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?»008:030 Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet.008:031 Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva utoss så låt oss fara in i svinhjorden.»008:032 Då sade han till dem: »Faren åstad.» Och de gåvo sig åstad ochforo in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utförbranten ned i sjön och omkom i vattnet.008:033 Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden,omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med debesatta.008:034 Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo sehonom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån derasområde.
009:001 Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad. 009:002 Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlåtas dig.» 009:003 Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.» 009:004 Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra hjärtan vad ont är? 009:005 Vilket är lättare, att säga: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp och gå'? 009:006 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp»—sade han nu till den lame—»och tag din säng och gå hem.» 009:007 Då stod han upp och gick hem. 009:008 När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade givit sådan makt åt människor.
009:009 När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.
009:010 När han därefter låg till bords i hans hus, kommo mångapublikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesusoch hans lärjungar.009:011 Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Hurukan eder mästare äta med publikaner och syndare?»009:012 När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behövaläkare, utan de sjuka.009:013 Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag harbehag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har ickekommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
009:014 Därefter kommo Johannes' lärjungar till honom och sade: »Varförfasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»009:015 Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, sålänge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, dåbrudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta.—009:016 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty detisatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och håletskulle bliva värre.009:017 Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon sågjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut,jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin inya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»
009:018 Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndarefram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nudött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon återlevande.»009:019 Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.
009:020 Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sighonom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.009:021 Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hansmantel, så bliver jag hulpen.»009:022 Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Varvid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnanvar hulpen från den stunden.
009:023 När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt, 009:024 sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon sover.» Då hånlogo de åt honom. 009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp. 009:026 Och ryktet härom gick ut över hela det landet.
009:027 När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade ochsade: »Davids son, förbarma dig över oss.»009:028 Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesusfrågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom:»Ja, Herre.»009:029 Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»009:030 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligenatt se till, att ingen finge veta detta.009:031 Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela detlandet.
009:032 När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum somvar besatt.009:033 Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade dendövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant haraldrig förut varit sett i Israel.»009:034 Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som handriver ut de onda andarna.»
009:035 Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade ideras synagogor och predikade evangelium om riket och botadealla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.009:036 Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersomde voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke havanågon herde.»009:037 Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, menarbetarna äro få.009:038 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetaretill sin skörd.»
010:001 Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem maktöver orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att botaalla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.010:002 Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallasPetrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,och Johannes, hans broder;010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,Alfeus' son, och Lebbeus;010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.010:005 Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade:
»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in inågon samaritisk stad,010:006 utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.010:007 Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket ärnära.'010:008 Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven utonda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten,010:010 icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader,ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat.010:011 Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforskenvilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess Ilämnen den orten.010:012 Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.010:013 Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken detkomma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid Itillönsken det vända tillbaka till eder.010:014 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör påedra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skuddenstoftet av edra fötter.010:015 Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skalldet på domens dag bliva drägligare än för den staden.
010:016 Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varenfördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.010:017 Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga ederinför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;010:018 och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar,för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.
010:019 Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmerför huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skallbliva eder givet i den stunden.010:020 Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande somskall tala i eder.
010:021 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas,ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sinaföräldrar och skola döda dem.010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Menden som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.—010:023 När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och omde också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Tysannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenomalla Israels städer, förrän Människosonen kommer.
010:024 Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänarenförmer än sin herre.010:025 Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare,och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de havakallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke såkalla hans husfolk!010:026 Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som ickeskall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skallbliva känt.010:027 Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vadI hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken.010:028 Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men ickehava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som harmakt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.—010:029 Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av demfaller till jorden utan eder Faders vilja.010:030 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.010:031 Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.010:032 Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honomskall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen.010:033 Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ockjag förneka inför min Fader, som är i himmelen.
010:034 I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid påjorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.010:035 Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att'sonen sätter sig upp mot sin faderoch dottern mot sin moderoch sonhustrun mot sin svärmoder,010:036 och envar får sitt eget husfolk till fiender'.
010:037 Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig ickevärdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han ärmig icke värdig;010:038 och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, hanär mig icke värdig.010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mistersitt liv, för min skull, han skall finna det.—010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tageremot mig, han tager emot honom som har sänt mig.010:041 Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, hanskall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdigman, därför att det är en rättfärdig man, han skall få enrättfärdig mans lön.010:042 Och den som giver en av dessa små allenast en bägare frisktvatten att dricka, därför att det är en lärjunge—sannerligensäger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»
011:001 När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras städer.
011:002 Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar, sände han bud med sina lärjungar 011:003 och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?» 011:004 Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen: 011:005 blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'. 011:006 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
011:007 När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket omJohannes:»Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rörsom drives hit och dit av vinden?011:008 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa kläddi fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju ikonungapalatsen.011:009 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jagsäger eder: Ännu mer än en profet är han.011:010 Han är den om vilken det är skrivet:'Se, jag sänder ut min ängel framför dig,och han skall bereda vägen för dig.'011:011 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnorhar ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen;men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.011:012 Och från Johannes döparens dagar intill denna stund trängerhimmelriket fram med storm, och människor storma fram och ryckadet till sig.011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;011:014 och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.011:015 Den som har öron, han höre.
011:016 Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn somsitta på torgen och ropa till andra barn011:017 och säga:'Vi hava spelat för eder,och I haven icke dansat;vi hava sjungit sorgesång,och I haven icke jämrat eder.'011:018 Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så sägerman: 'Han är besatt av en ond ande.'011:019 Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu sägerman: 'Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikanersoch syndares vän!' Men Visheten har fått rätt av sina barn.»
011:020 Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer ivilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, ochförehålla dem att de icke hade gjort bättring:011:021 »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningarsom äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, såskulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.011:022 Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dagbliva drägligare än för eder.
011:023 Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen?Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningarsom äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle dethava stått ännu i dag.011:024 Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dagbliva drägligare än för dig.»
011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, duhimmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta förde visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.011:026 Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.011:027 Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen kännerSonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen ochden för vilken Sonen vill göra honom känd.—011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skalljag giva eder ro.011:029 Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig ochödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.011:030 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»
012:001 Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält;och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax ochäta.012:002 När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dinalärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»012:003 Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när hanoch de som följde honom blevo hungriga:012:004 huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden,fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honomvar lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?012:005 Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten brytasabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?012:006 Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.012:007 Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag tillbarmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömtdem skyldiga, som äro utan skuld.012:008 Ty Människosonen är herre över sabbaten.»
012:009 Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.012:010 Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågadede honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?»De ville nämligen få något att anklaga honom för.012:011 Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, ochdetta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det ochdrager upp det?012:012 Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltsåär det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»012:013 Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och hanräckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom denandra.—012:014 Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, attde skulle förgöra honom.
012:015 Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla, 012:016 men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom. 012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
012:018 »Se, över min tjänare, som jag har utvalt,min älskade, i vilken min själ har funnit behag,över honom skall jag låta min Ande komma,och han skall förkunna rätten bland folken.012:019 Han skall icke kiva eller skria,och hans röst skall man icke höra på gatorna,012:020 Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa,och en rykande veke skall han icke utsläcka,intill dess att han har fört rätten fram till seger.012:021 Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»
012:022 Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum.Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.012:023 Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne ickedenne är Davids son?»012:024 Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast medBeelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de ondaandarna.»012:025 Men han förstod deras tankar och sade till dem:
»Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött,och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sigsjälvt kan hava bestånd.012:026 Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid medsig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?012:027 Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltsåvara edra domare.012:028 Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de ondaandarna, så har ju Guds rike kommit till eder.—012:029 Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honomhans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Förstdärefter kan han plundra hans hus.012:030 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som ickeförsamlar med mig, han förskingrar.
012:031 Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall blivamänniskorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke blivaförlåten.012:032 Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det blivahonom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, såskall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsålderneller i den tillkommande.012:033 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dessfrukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess fruktvara dålig. Ty av frukten känner man trädet.012:034 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då Isjälva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.012:035 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och enond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.012:036 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människornatala skola de göra räkenskap på domens dag.012:037 Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ordskall du dömas skyldig.»
012:038 Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda ochsade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken avdig.»012:039 Men han svarade och sade till dem:
»Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken,men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas'tecken.012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den storafiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nättervara i jordens sköte.012:041 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med dettasläkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas'predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.012:042 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda framtillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon komfrån jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här ärvad som är mer än Salomo.
012:043 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar hanomkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.012:044 Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jaggick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det ståledigt och vara fejat och prytt,012:045 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som ärovärre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliverför den människan det sista värre än det första. Så skall detock gå med detta onda släkte.»
012:046 Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hansbröder och stannade därutanför och ville tala med honom.012:047 Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder ståhärutanför och vilja tala med dig.»012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom:»Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»012:049 Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här ärmin moder, och här äro mina bröder!012:050 Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är minbroder och min syster och min moder.»
013:001 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. 013:002 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden. 013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:
»En såningsman gick ut för att så.013:004 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo ochåto upp det.013:005 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, ochdet kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;013:006 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom deticke hade någon rot, torkade det bort.013:007 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävdedet.013:008 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,dels sextiofalt, dels trettiofalt.013:009 Den som har öron, han höre.»
013:010 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?» 013:011 Han svarade och sade:
»Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men demär det icke givet.013:012 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får övernog; men den som icke har, från honom skall tagas också det hanhar.013:013 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seendeögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet hellerförstå.013:014 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger:
'Med hörande öron skolen I höra,och dock alls intet förstå,och med seende ögon skolen I se,och dock alls intet förnimma.013:015 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat,och med öronen höra de illa,och sina ögon hava de tillslutit,så att de icke se med sina ögon,eller höra med sina öron,eller förstå med sina hjärtan,och omvända sig och bliva helade av mig.
013:016 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.013:017 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdigamän åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
013:018 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.013:019 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommerden onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om ensådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.013:020 Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som välhör ordet och strax tager emot det med glädje,013:021 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndandeallenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelsepåkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.013:022 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hörordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägligalockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.013:023 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den sombåde hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt ochgiver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
013:024 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Medhimmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;013:025 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt iblandvetet och gick sedan sin väg.013:026 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ockogräset.
013:027 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre,du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?013:028 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade tillhonom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla dettillhopa?'013:029 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämteogräset, när I samlen detta tillhopa.013:030 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och närskördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlenförst tillhopa ogräset, och binden det i knippor till attbrännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
013:031 En annan liknelse framställde han för dem; han sade:»Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och läggerned i sin åker.013:032 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är detstörst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så atthimmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
013:033 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likten surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppormjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utanliknelser talade han intet till dem.013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:»Jag vill öppna min mun till liknelser,uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
013:036 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hanslärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för ossliknelsen om ogräset i åkern.»013:037 Han svarade och sade:
»Den som sår den goda säden är Människosonen.013:038 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, menogräset är ondskans barn.013:039 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidensände. Skördemännen är änglar.013:040 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skalldet ock ske vid tidens ände.013:041 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samlatillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra tillfall, och dem som göra vad orätt är,013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråtoch tandagnisslan.013:043 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike.Den som har öron, han höre.
013:044 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Ochen man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje gårhan bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
013:045 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman sökerefter goda pärlor;013:046 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljervad han äger och köper den.
013:047 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas ihavet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.013:048 När den så bliver full, drager man upp den på stranden ochsätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastarman bort.—013:049 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut ochskilja de onda från de rättfärdiga013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt ochtandagnisslan.
013:051 Haven I förstått allt detta?»De svarade honom: »Ja.»013:052 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har bliviten lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förrådbär fram nytt och gammalt.»
013:053 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bortdärifrån.013:054 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folketi deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har hanfått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?013:055 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moderMaria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon ochJudas?013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han dåfått allt detta?»013:057 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »Enprofet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt egethus.»013:058 Och för deras otros skull gjorde han där icke mångakraftgärningar.
014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.014:002 Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Hanhar uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter ihonom.»
014:003 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. 014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.» 014:005 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet. 014:006 Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket, 014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde. 014:008 Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.» 014:009 Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det, 014:010 och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset. 014:011 Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder. 014:012 Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
014:013 Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en ödetrakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick hörahärom, kommo de landvägen efter honom från städerna.014:014 Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; ochhan ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
014:015 Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram tillhonom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden.Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpasig mat.»014:016 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dematt äta.»014:017 De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och tvåfiskar.»014:018 Då sade han: »Bären dem hit till mig.»014:019 Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Ochhan tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp tillhimmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åtlärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
014:020 Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp deöverblivna styckena, tolv korgar fulla.014:021 Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutomkvinnor och barn.
014:022 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten ochföre honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg attfolket skildes åt.014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att varaallena och bedja. När det så hade blivit afton, var han därensam.014:024 Båten var då redan många stadier från land och hårt ansattav vågorna, ty vinden låg emot.014:025 Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram översjön.014:026 När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfäradeoch sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gottmod; det är jag, varen icke förskräckta.»014:028 Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud migatt komma till dig på vattnet.»014:029 Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå påvattnet och kom till Jesus.014:030 Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; ochdå han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälpmig.»014:031 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sadetill honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»014:032 När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.014:033 Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvissoär du Guds Son.»
014:034 När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.014:035 Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud ihela trakten däromkring, och man förde till honom alla som vorosjuka.014:036 Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hansmantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
015:001 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem tillJesus och sade:015:002 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två juicke sina händer, när de skola äta.»015:003 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I självaGuds bud, för edra stadgars skull?015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den somsmädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'015:005 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder:'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag istället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sinfader eller sin moder.015:006 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.015:007 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
015:008 'Detta folk ärar mig med sina läppar,men deras hjärtan äro långt ifrån mig;015:009 och fåfängt dyrka de mig,eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören ochförstån.015:011 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som gårut ifrån munnen, det orenar människan.»015:012 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, attnär fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem enstötesten?»015:013 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fadericke har planterat skall ryckas upp med rötterna.015:014 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blindleder en blind, så falla de båda i gropen.»
015:015 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.» 015:016 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd? 015:017 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång? 015:018 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan. 015:019 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. 015:020 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
015:021 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan tilltrakten av Tyrus och Sidon.015:022 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade:»Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågassvårt av en ond ande.»015:023 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungarfram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljeross ju med sitt ropande.»015:024 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till deförlorade fåren av Israels hus.»015:025 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälpmig.»015:026 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödetfrån barnen och kasta det åt hundarna.»015:027 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av desmulor som falla ifrån deras herrars bord.»015:028 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro ärstor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrånden stunden.
015:029 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön.Och han gick upp på berget och satte sig där.015:030 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned förhans fötter, och han botade dem,015:031 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lyttavara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och manprisade Israels Gud.
015:032 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkarmig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjtkvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låtadem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas påvägen.»015:033 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i enöken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»015:034 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju,och därtill några få småfiskar.»015:035 Då tillsade han folket att lägra sig på marken.015:036 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud ochbröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åtfolket.015:037 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckenasamlade man sedan upp, sju korgar fulla.015:038 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor ochbarn.015:039 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for tillMagadans område.
016:001 Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honompå prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken frånhimmelen.016:002 Men han svarade och sade till dem: »Om aftonen sägen I: 'Detbliver klart väder, ty himmelen är röd',016:003 och om morgonen: 'Det bliver oväder i dag, ty himmelen är mulenoch röd.' Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men omtidernas tecken kunnen I icke döma.016:004 Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken,men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.» Och sålämnade han dem och gick sin väg.
016:005 När sedan lärjungarna foro åstad, över till andra stranden, hadede förgätit att taga med sig bröd.016:006 Och Jesus sade till dem: »Sen till, att I tagen eder till varaför fariséernas och sadducéernas surdeg.»016:007 Då talade de med varandra och sade: »Det är därför att vi ickehava tagit med oss bröd.»016:008 Men när Jesus märkte detta, sade han: »I klentrogne, varförtalen I eder emellan om att I icke haven bröd med eder?016:009 Förstån I ännu ingenting? Och kommen I icke ihåg de fem brödenåt de fem tusen, och huru många korgar I då togen upp?016:010 Ej heller de sju bröden åt de fyra tusen, och huru många korgarI då togen upp?016:011 Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var ombröd som jag talade till eder? Tagen eder till vara förfariséernas och sadducéernas surdeg.»016:012 Då förstodo de att det icke var för surdeg i bröd som han hadebjudit dem att taga sig till vara, utan för fariséernas ochsadducéernas lära.
016:013 Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade hansina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?»016:014 De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andraåter Jeremias eller en annan av profeterna.»016:015 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»016:016 Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levandeGudens Son.»016:017 Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon,Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig,utan min Fader, som är i himmelen.016:018 Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippaskall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola ickebliva henne övermäktiga.016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder påjorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löserpå jorden, det skall vara löst i himmelen.»016:020 Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han varMessias.
016:021 Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, atthan måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste ochöversteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle blivadödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen.016:022 Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom ochsade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfarasdig.»016:023 Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, ochstå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankaräro icke Guds tankar, utan människotankar.»
016:024 Därefter sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon villefterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors påsig: så följe han mig.016:025 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men densom mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.016:026 Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, menförlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösenför sin själ?016:027 Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sinaänglar, och då skall han vedergälla var och en efter hansgärningar.016:028 Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas någrasom icke skola smaka döden, förrän de få se Människosonen kommai sitt rike.»
017:001 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob ochJohannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, därde voro allena.017:002 Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte skensåsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.017:003 Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.017:004 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, här är ossgott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åtdig en och åt Moses en och åt Elias en.»017:005 Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, ochur skyn kom en röst som sade: »Denne är min älskade Son, ivilken jag har funnit behag; hören honom.»017:006 När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten istor förskräckelse.017:007 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, ochvaren icke förskräckta.»017:008 När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.
017:009 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd Jesus dem och sade:»Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen haruppstått från de döda.»017:010 Men lärjungarna frågade honom och sade: »Huru kunna då deskriftlärde säga att Elias först måste komma?»017:011 Han svarade och sade: »Elias måste visserligen komma ochupprätta allt igen;017:012 men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de villeicke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom deville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»017:013 Då förstodo lärjungarna att det var om Johannes döparen som hantalade till dem.
017:014 När de därefter kommo till folket, trädde en man fram till honomoch föll på knä för honom017:015 och sade: »Herre, förbarma dig över min son ty han ärmånadsrasande och plågas svårt; ofta faller han i elden och oftai vattnet.017:016 Och jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde icke botahonom.»017:017 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, hurulänge måste jag vara bland eder? Huru länge måste jag härda utmed eder? Fören honom hit till mig.»017:018 Och Jesus tilltalade honom strängt, och den onde anden for ut urhonom; och gossen var botad från den stunden.017:019 Sedan, när de voro allena, trädde lärjungarna fram till Jesusoch frågade: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»017:020 Han svarade dem: »För eder otros skull. Ty sannerligen sägerjag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ettsenapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dighärifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall dåvara omöjligt för eder.»017:021
017:022 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesustill dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människorshänder,017:023 och man skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppståigen.» Då blevo de mycket bedrövade.
017:024 Och när de hade kommit till Kapernaum, trädde de som uppburotempelskatten fram till Petrus och sade: »Plägar icke edermästare betala tempelskatt?»017:025 Han svarade: »Jo.» När han sedan hade kommit hem, förekom honomJesus med frågan: »Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordenskonungar tull eller skatt, av sina söner eller av andramänniskor?»017:026 Han svarade: »Av andra människor.» Då sade Jesus till honom:»Alltså äro då sönerna fria.017:027 Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, så gå nedtill sjön och kasta ut en krok. Tag så den första fisk som dudrager upp, och när du öppnar munnen på den skall du där finnaen silverpenning. Tag den, och giv den åt dem for mig ochdig.»
018:001 I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade:»Vilken är den störste i himmelriket?»018:002 Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem018:003 och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden ederoch bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.018:004 Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, hanär den störste i himmelriket.018:005 Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tageremot mig.018:006 Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honomvore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och hansänktes ned i havets djup.018:007 Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma;men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!