018:008 Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg avden och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå ilivet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller bådafötterna i behåll och kastas i den eviga elden.018:009 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kastadet ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, änatt hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnandeGehenna.018:010 Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag sägereder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Fadersansikte.018:011018:012 Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem harkommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och gåråstad och söker efter det som har kommit vilse?018:013 Och händer det då att han finner det—sannerligen säger jageder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittioniosom icke hade kommit vilse.018:014 Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon avdessa små skall gå förlorad.
018:015 Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honomdet enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit dinbroder.018:016 Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en ellertvå, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnensutsago'.018:017 Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen.Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för digsåsom en hedning och en publikan.018:018 Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, detskall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden,det skall vara löst i himmelen.
018:019 Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jordenkomma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall detbeskäras dem av min Fader, som är i himmelen.018:020 Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mittibland dem.»
018:021 Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru mångagånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig motmig? Är sju gånger nog?»018:022 Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utansjuttio gånger sju gånger.
018:023 Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hållaräkenskap med sina tjänare.018:024 Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honomen som var skyldig honom tio tusen pund.018:025 Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skullesäljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, föratt skulden måtte bliva betald.018:026 Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod medmig, så skall jag betala dig alltsammans.'018:027 Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri ochefterskänkte honom hans skuld.018:028 Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sinamedtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar;och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:'Betala vad du är skyldig.'018:029 Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamodmed mig, så skall jag betala dig.'018:030 Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom ifängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.018:031 Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illavid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hadeskett.018:032 Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Duonde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig,eftersom du bad mig därom.018:033 Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare,såsom jag förbarmade mig över dig?'018:034 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnasvåld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.018:035 Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke avhjärtat förlåten var och en sin broder.»
019:001 När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileenoch begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeensområde.019:002 Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.
019:003 Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honomoch sade: »Är det lovligt att skilja sig från sin hustru avvilken orsak som helst?»019:004 Men han svarade och sade: »Haven I icke läst att Skaparen redani begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'019:005 och sade: 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sinmoder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ettkött'?019:006 Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud harsammanfogat, det må människan icke åtskilja.»019:007 Då sade de till honom: »Huru kunde då Moses bjuda att man skullegiva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?»019:008 Han svarade dem: »För edra hjärtans hårdhets skull tillstaddeMoses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsenhar det icke varit så.019:009 Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än förotukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru,han begår äktenskapsbrott.»019:010 Då sade lärjungarna till honom: »Är det så med mannens ställningtill hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig.»019:011 Men han svarade dem: »Icke alla kunna taga emot det ordet, utanallenast de åt vilka sådant är givet.019:012 Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrånmoderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som avmänniskor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnasock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sigoskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emotdet.»
019:013 Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem. 019:014 Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.» 019:015 Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
019:016 Då trädde en man fram till honom och sade: »Mästare, vad gottskall jag göra för att få evigt liv?»019:017 Han sade till honom: »Varför frågar du mig om vad som är gott?En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden.»019:018 Han frågade: »Vilka?» Jesus svarade: »'Du skall icke dräpa', 'Duskall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Duskall icke bära falskt vittnesbörd',019:019 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästasåsom dig själv.'»019:020 Då sade den unge mannen till honom: »Allt detta har jag hållit.Vad fattas mig ännu?»019:021 Jesus svarade honom: »Vill du vara fullkomlig, så gå bort ochsälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatti himmelen. Och kom sedan och följ mig.»019:022 Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, tyhan hade många ägodelar.019:023 Då sade Jesus till sina lärjungar: »Sannerligen säger jag eder:För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.019:024 Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma ingenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Gudsrike.»019:025 När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade:»Vem kan då bliva frälst?»019:026 Men Jesus såg på dem och sade till dem: »För människor är dettaomöjligt, men för Gud är allting möjligt.»
019:027 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi havaövergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»019:028 Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världenfödes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighetstron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta påtolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.019:029 Och var och en som har övergivit hus, eller bröder ellersystrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skallfå evigt liv till arvedel.019:030 Men många som äro de första skola bliva de sista, och många somäro de sista skola bliva de första.»
020:001 »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida ommorgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.020:002 Och när han hade kommit överens med arbetarna om en vissdagspenning, sände han dem till sin vingård.020:003 När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andrastå sysslolösa på torget;020:004 och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jaggiva eder vad skäligt är.'020:005 Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid niondeoch gjorde sammalunda.020:006 Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stådär; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagensysslolösa?'020:007 De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade hantill dem: 'Gån ock I till min vingård.'020:008 När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sinförvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, menbegynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'020:009 Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick varoch en av dem full dagspenning.020:010 När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, menockså var och en av dem fick samma dagspenning.020:011 När de så fingo, knorrade de mot husbonden.020:012 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och duhar ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tungaoch solens hetta?'020:013 Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingenorätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?020:014 Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag givalika mycket som åt dig.020:015 Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt?Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?'—020:016 Så skola de sista bliva de första, och de första bliva desista.»
020:017 Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig detolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:020:018 »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall blivaöverlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skoladöma honom till döden020:019 och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslasoch korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
020:020 Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söneroch föll ned för honom och ville begära något av honom.020:021 Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att iditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på dinhögra sida, och den andre på din vänstra.»020:022 Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. KunnenI dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Detkunna vi.»020:023 Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, menplatsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommerdet icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilkaså är bestämt av min Fader.»
020:024 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de tvåbröderna.020:025 Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarnauppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låtafolken känna sin myndighet.020:026 Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst blandeder, han vare de andras tjänare,020:027 och den som vill vara främst bland eder, han vare de andrasdräng,020:028 likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig,utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»020:029 När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.020:030 Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att detvar Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre,förbarma dig över oss, du Davids son.»020:031 Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men deropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, duDavids son.»020:032 Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljenI att jag skall göra eder?»020:033 De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»020:034 Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, ochstrax fingo de sin syn och följde honom.
021:001 När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vidOljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar021:002 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder,så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fålebredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.021:003 Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herrenbehöver dem'; då skall han strax släppa dem.»021:004 Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagtgenom profeten som sade:
021:005 »Sägen till dottern Sion:'Se, din konung kommer till dig,saktmodig, ridande på en åsna,på en arbetsåsninnas fåle.'»
021:006 Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befalltdem021:007 och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sinamantlar på denne, och han satte sig därovanpå.021:008 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar påvägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.021:009 Och folket, både de som gingo före honom och de som följdeefter, ropade och sade:»Hosianna Davids son!Välsignad vare han som kommer,i Herrens namn.Hosianna i höjden!»
021:010 När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, ochman frågade: »Vem är denne?»021:011 Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret iGalileen.»
021:012 Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem somsålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnasbord och duvomånglarnas säten.021:013 Och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallasett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula.»
021:014 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och hanbotade dem.021:015 Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under somhan gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade:»Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem;021:016 och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svaradeJesus dem: »Ja; haven I aldrig läst:'Av barns och spenabarns munhar du berett dig lov'?»021:017 Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania ochstannade där över natten.
021:018 När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev hanhungrig.021:019 Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram tilldet, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han tilldet: »Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig.» Och straxförtorkades fikonträdet.021:020 När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: »Hurukunde fikonträdet så i hast förtorkas?»021:021 Då svarade Jesus och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder:Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunnagöra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till ochmed kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig ihavet', och det skall ske.021:022 Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.»
021:023 När han därefter hade kommit in i helgedomen, träddeöversteprästerna och folkets äldste fram till honom, där hanundervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Ochvem har givit dig sådan myndighet?»021:024 Jesus svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en frågatill eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga edermed vad myndighet jag gör detta».021:025 Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller frånmänniskor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara:'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom dåicke?'021:026 Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta förfolket, ty alla hålla de Johannes för en profet.»021:027 De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sadeock han till dem: »Så säger icke heller jag eder med vadmyndighet jag gör detta.
021:028 Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom tillden förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'021:029 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade hansig och gick.021:030 Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svaradedenne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,021:031 Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Denförste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder:Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.021:032 Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och Itrodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Ochfastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, såatt I trodden honom.
021:033 Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård,och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskardärinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åtvingårdsmän och for utrikes.021:034 När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare tillvingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.021:035 Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och enmisshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.021:036 Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men degjorde med dem sammalunda.021:037 Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skolaväl hava försyn för min son.'021:038 Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra:'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hansarv.'021:039 Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården ochdräpte honom.021:040 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med devingårdsmännen?»021:041 De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illaförgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän,som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.»021:042 Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna:'Den sten som byggningsmännen förkastade.den har blivit en hörnsten;av Herren har den blivit detta,och underbar är den i våra ögon'?021:043 Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, ochgivas åt ett folk som bär dess frukt.»021:044
021:045 Då nu översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser,förstodo de att det var om dem som han talade.021:046 Och de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket,eftersom man höll honom för en profet.
022:001 Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
022:002 »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åtsin son.022:003 Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem somvoro bjudna; men de ville icke komma.022:004 Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga tilldem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxaroch min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen tillbröllopet.'022:005 Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sittjordagods, den andre till sin köpenskap.022:006 Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräptedem.022:007 Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjordedråparna och brände upp deras stad.022:008 Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, mende som voro bjudna voro icke värdiga.022:009 Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla somI träffen på.'022:010 Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla somde träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev fullav bordsgäster.022:011 Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han därse en man som icke var klädd i bröllopskläder.022:012 Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, dådu icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.022:013 Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer ochfötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skallvara gråt och tandagnisslan.022:014 Ty många äro kallade, men få utvalda.»
022:015 Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att deskulle söka snärja honom genom något hans ord.022:016 Och de sände till honom sina lärjungar, tillika medherodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du ärsannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efternågon; ty du ser icke till personen.022:017 Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsarenskatt, eller är det icke lovligt?»022:018 Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I attsnärja mig, I skrymtare?022:019 Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom enpenning.022:020 Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»022:021 De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given dåkejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»022:022 När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom ochgingo sin väg.
022:023 Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom 022:024 och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.' 022:025 Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder. 022:026 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde. 022:027 Sist av alla dog hustrun. 022:028 Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.» 022:029 Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft. 022:030 Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen. 022:031 Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud: 022:032 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.» 022:033 När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
022:034 Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa; 022:035 och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade: 022:036 »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?» 022:037 Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.' 022:038 Detta är det yppersta och förnämsta budet. 022:039 Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' 022:040 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
022:041 Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem022:042 och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» Desvarade honom: »Davids.»022:043 Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse,kalla honom 'herre'? Han säger ju:022:044 'Herren sade till min herre:Sätt dig på min högra sida,till dess jag har lagt dina fienderunder dina fötter.'022:045 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hansson?»022:046 Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade signågon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
023:001 Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar 023:002 och sade:
»På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.023:003 Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, menefter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göraicke.023:004 De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornasskuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för attflytta dem.023:005 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda avmänniskorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna påsina mantlar stora.023:006 De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden ochsitta främst i synagogorna023:007 och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människornakallas 'rabbi'.023:008 Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är ederMästare, och I ären alla bröder.023:009 Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader', ty enär eder Fader, han som är i himmelen.023:010 Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är ederläromästare, Kristus.023:011 Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.023:012 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och densom ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.
023:013 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillslutenhimmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, ochdem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.023:014
023:015 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som farenomkring över vatten och land för att göra en proselyt, och närnågon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn,dubbelt värre än I själva ären!
023:016 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet,så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, dåär han bunden av sin ed'!023:017 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet ellertemplet, som har helgat guldet?023:018 Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men omnågon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden avsin ed.'023:019 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, somhelgar offergåvan?023:020 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vidallt som ligger därpå.023:021 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vidhonom som bor däri.023:022 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron ochvid honom som sitter därpå.
023:023 Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som giventionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som ärviktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten ochtroheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.023:024 I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!
023:025 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören detyttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vadI haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!023:026 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för attsedan också dess utsida må bliva ren.
023:027 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären likavitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti ärofulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!023:028 Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, meninvärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.
023:029 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen uppprofeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter023:030 och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle viicke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!023:031 Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem somdräpte profeterna.023:032 Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.023:033 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgåatt dömas till Gehenna?023:034 Se, därför sänder jag till eder profeter och vise ochskriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, ochsomliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förföljaifrån den ena staden till den andra.023:035 Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som ärutgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intillSakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellantemplet och altaret.023:036 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över dettasläkte.
023:037 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar demsom äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församladina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sinavingar! Men I haven icke velat.023:038 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.023:039 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill dentid då I sägen:'Välsignad vare han som kommer,i Herrens namn.'»
024:001 Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungarträdde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.024:002 Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; mensannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten;allt skall bliva nedbrutet.»024:003 När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar framtill honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när dettaskall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse ochtidens ände.»024:004 Då svarade Jesus och sade till dem:
»Sen till, att ingen förvillar eder.024:005 Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias'och skola förvilla många.024:006 Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till,att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, mendärmed är ännu icke änden inne.024:007 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och detskall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efterden andra;024:008 men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'.024:009 Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skalldräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mittnamns skull.024:010 Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda denandre, och den ene skall hata den andre.024:011 Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.024:012 Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos deflesta kallna.024:013 Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.024:014 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i helavärlden, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skalländen komma.
024:015 När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talatgenom profeten Daniel, stå på helig plats—den som läserdetta, han give akt därpå—024:016 då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,024:017 och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad somfinnes i hans hus,024:018 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för atthämta sin mantel.024:019 Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!024:020 Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller påsabbaten.024:021 Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke harförekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej hellernågonsin skall förekomma.024:022 Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet köttbliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden blivaförkortad.
024:023 Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke. 024:024 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda. 024:025 Jag har nu sagt eder det förut. 024:026 Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke. 024:027 Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara.— 024:028 Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.
024:029 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas ochmånen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola fallaifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.024:030 Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, ochalla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt ochhärlighet.024:031 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och deskola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, frånhimmelens ena ända till den andra.024:032 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistarbegynna att få save och löven spricka ut, då veten I attsommaren är nära.024:033 Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han ärnära och står för dörren.024:034 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås,förrän allt detta sker.024:035 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.024:036 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ensänglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
024:037 Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vidMänniskosonens tillkommelse.024:038 Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto ochdrucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ändatill den dag då Noa gick in i arken;024:039 och de visste av intet, förrän floden kom och tog demallasammans bort—så skall det ske vid Människosonenstillkommelse.024:040 Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall blivaupptagen, och en skall lämnas kvar.024:041 Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen,och en skall lämnas kvar.024:042 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.024:043 Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilkennattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde ickeatt någon bröt sig in i hans hus.024:044 Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten detskall Människosonen komma.
024:045 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herrehar blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätttid—024:046 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finnerhonom göra så.024:047 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vadhan äger.024:048 Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitthjärta: 'Min herre kommer icke så snart',024:049 och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker meddem som äro druckna,024:050 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntardet, och i en stund då han icke tänker sig det,024:051 och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sindel med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.»
025:001 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen. 025:002 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga. 025:003 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig. 025:004 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna. 025:005 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade. 025:006 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.' 025:007 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor. 025:008 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.' 025:009 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.' 025:010 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen. 025:011 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.' 025:012 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.' 025:013 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.
025:014 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikeskallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sinaägodelar;025:015 åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ettpund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.025:016 Strax gick då den som hade fått de fem punden bort ochförvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.025:017 Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.025:018 Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop ijorden och gömde där sin herres penningar.025:019 En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskapmed dem.025:020 Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar framandra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund;se, andra fem pund har jag vunnit.'025:021 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skallsätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'025:022 Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade:'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund harjag vunnit.'025:023 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skallsätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'025:024 Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade:'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som villskörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke harutstrött;025:025 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund ijorden. Se här har du vad dig tillhör.'025:026 Då svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och latetjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått,och inbärga, där jag icke har utstrött?025:027 Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så attjag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.025:028 Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som harde tio punden.025:029 Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att hanfår över nog; men den som icke har, från honom skall tagas ocksådet han har.025:030 Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Därskall vara gråt och tandagnisslan.
025:031 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglarmed honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.025:032 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skiljadem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.025:033 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna påden vänstra.025:034 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högrasida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittningdet rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.025:035 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig,och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mighärbärge,025:036 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jagvar i fängelse, och I kommen till mig.'025:037 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågovi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig attdricka?025:038 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller nakenoch klädde dig?025:039 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'025:040 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen sägerjag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minstabröder, det haven I gjort mot mig.'
025:041 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstrasida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den evigaelden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.025:042 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag vartörstig, och I gåven mig icke att dricka;025:043 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och Iklädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'025:044 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dighungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk elleri fängelse och tjänade dig icke?'025:045 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder:Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven Iej heller gjort mot mig.'025:046 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdigatill evigt liv.»
026:001 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sinalärjungar:026:002 »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skallMänniskosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»
026:003 Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, 026:004 och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. 026:005 Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»
026:006 Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,026:007 framträdde till honom en kvinna som hade med sig enalabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hanshuvud, där han låg till bords.026:008 Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varförskulle detta förspillas?026:009 Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessaåt de fattiga.»026:010 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen Ikvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.026:011 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I ickealltid.026:012 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon detsåsom en tillredelse till min begravning.026:013 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen dettaevangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu hargjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
026:014 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, borttill översteprästerna026:015 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämnahonom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettiosilverpenningar.026:016 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle attförråda honom.
026:017 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid träddelärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att viskola reda till åt dig att äta påskalammet?»026:018 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen tillhonom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jaghålla påskhögtid med mina lärjungar.'»026:019 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och reddetill påskalammet.
026:020 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med detolv.026:021 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En aveder skall förråda mig.»026:022 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efterannan: »Icke är det väl jag, Herre?»026:023 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen ifatet, han skall förråda mig.026:024 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; menve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Dethade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivitfödd.»026:025 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade:»Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har självsagt det.»
026:026 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och brötdet och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta ärmin lekamen.»026:027 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade:»Dricken härav alla;026:028 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet förmånga till syndernas förlåtelse.026:029 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av detsom kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker detnytt med eder i min Faders rike.»
026:030 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut tillOljeberget.026:031 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma påfall för min skull, ty det är skrivet:'Jag skall slå herden,och fåren i hjorden skola förskingras.'026:032 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå tillGalileen.»026:033 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra kommapå fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»026:034 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt,förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»026:035 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jagdock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla deandra lärjungarna.
026:036 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane.Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag gårdit bort och beder.»026:037 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och hanbegynte bedrövas och ängslas.026:038 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända tilldöds; stannen kvar här och vaken med mig.»026:039 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikteoch bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge dennakalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»026:040 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande.Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kortstund med mig!026:041 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden ärvillig, men köttet är svagt.»026:042 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »MinFader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste drickadenna kalk, så ske din vilja.»026:043 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty derasögon voro förtyngda.026:044 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredjegången, och sade återigen samma ord.026:045 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem:»Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är näradå Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.026:046 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»
026:047 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, ochjämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd frånöversteprästerna och folkets äldste.026:048 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Densom jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»026:049 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig,rabbi!» och kysste honom häftigt.026:050 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för attgöra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.
026:051 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärdoch drog ut det och högg till översteprästens tjänare och höggså av honom örat.026:052 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan:ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.026:053 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, atthan nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?026:054 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måsteske?»
026:055 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövarehaven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Vardag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I havengripit mig.026:056 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skolafullbordas.»
Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.
026:057 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort tillöversteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldstehade församlat sig.026:058 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästensgård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för attse vad slutet skulle bliva.
026:059 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter någotfalskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;026:060 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likvälintet. Slutligen trädde dock två män fram026:061 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och påtre dagar bygga upp det igen.'»026:062 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar duintet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»026:063 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvärdig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias,Guds Son.»026:064 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag sägereder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktenshögra sida och komma på himmelens skyar.»026:065 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han harhädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hörthädelsen.026:066 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig tilldöden.»026:067 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom påkinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,026:068 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slogdig?»
026:069 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna framtill honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»026:070 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad dumenar.»026:071 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna sehonom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus frånNasaret.»026:072 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke denmannen.»026:073 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus:»Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»026:074 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke denmannen.» Och i detsamma gol hanen.026:075 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanengal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grätbitterligen.
027:001 Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästernaoch folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulledöda honom.027:002 Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnadehonom åt Pilatus, landshövdingen.
027:003 När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd,ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarnatillbaka till översteprästerna och de äldste027:004 och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förråttoskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Dufår själv svara därför.»027:005 Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg.Sedan gick han bort och hängde sig.
027:006 Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det äricke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det ärblodspenningar.»027:007 Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för demKrukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.027:008 Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.027:009 Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, närhan sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna—prisetför den man vilkens värde hade blivit bestämt, den somisraelitiska män hade värderat—027:010 och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighetmed Herrens befallning till mig.»
027:011 Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Ochlandshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?»Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»027:012 Men när översteprästerna och de äldste framställde sinaanklagelser mot honom, svarade han intet.027:013 Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava attvittna mot dig?»027:014 Men han svarade honom icke på en enda fråga, så attlandshövdingen mycket förundrade sig.
027:015 Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket enfånge lös, vilken de ville.027:016 Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.027:017 När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen Iatt jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallasMessias?»027:018 Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragitJesus inför rätta.027:019 Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud tillhonom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdigeman; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»027:020 Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket attbegära Barabbas och låta förgöra Jesus.027:021 När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av detvå viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de:»Barabbas.»027:022 Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, somkallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»027:023 Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännuivrigare: »Låt korsfästa honom.»027:024 När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmetblev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händeri folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod.I fån själva svara därför.»027:025 Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss ochöver våra barn.»027:026 Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla ochutlämnade honom sedan till att korsfästas.
027:027 Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretorietoch församlade hela den romerska vakten omkring honom.027:028 Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en rödmantel027:029 och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud,och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knäinför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnaskonung!»027:030 Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed ihuvudet.027:031 Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom mantelnoch satte på honom hans egna kläder och förde honom bort tillatt korsfästas.
027:032 Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene,som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hanskors.
027:033 Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (detbetyder huvudskalleplats),027:034 räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då hanhade smakat därpå, ville han icke dricka det.027:035 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan siggenom att kasta lott om dem.027:036 Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.027:037 Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angavvad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus,judarnas konung.»
027:038 Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidanoch den andre på vänstra.027:039 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet027:040 och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar byggerupp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stigned från korset.»027:041 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde ochde äldste, begabbande ord och sade:027:042 »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är juIsraels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro påhonom.027:043 Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, omhan har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»027:044 På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa medhonom.
027:045 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, somvarade ända till nionde timmen.027:046 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli,Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varförhar du övergivit mig?»027:047 Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Hankallar på Elias.»027:048 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fylldeden med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom attdricka.027:049 Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälperhonom.»027:050 Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
027:051 Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrånoch ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,027:052 och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodoupp.027:053 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse ini den heliga staden och uppenbarade sig för många.027:054 Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesussågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycketförskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
027:055 Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänathonom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.027:056 Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobsoch Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
027:057 Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vidnamn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;027:058 denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Dåbjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.027:059 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk027:060 och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig iklippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingångentill graven, gick han därifrån.027:061 Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och desutto gent emot graven.
027:062 Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församladesig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus027:063 och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att denvilloläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skalljag uppstå.'027:064 Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, såatt hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedansäga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliverden sista villan värre än den första.»027:065 Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skyddengraven så gott I kunnen.»027:066 Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de ickeallenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.
028:001 När sabbaten hade gått till ända, i gryningen till förstaveckodagen, kommo Maria från Magdala och den andra Maria för attse graven.028:002 Då blev det en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg nedfrån himmelen och gick fram och vältrade bort stenen och sattesig på den.028:003 Och han var att skåda såsom en ljungeld, och hans kläder vorovita såsom snö.028:004 Och väktarna skälvde av förskräckelse för honom och blevo såsomdöda.
028:005 Men ängeln talade och sade till kvinnorna: »Varen I ickeförskräckta; jag vet att I söken Jesus, den korsfäste.028:006 Han är icke här, ty han är uppstånden, såsom han hade förutsagt.Kommen hit, och sen platsen där han har legat.028:007 Och gån så åstad med hast, och sägen till hans lärjungar att hanär uppstånden från de döda. Och han skall före eder gå tillGalileen; där skolen I få se honom. Jag har nu sagt eder det.»028:008 Och de gingo med hast bort ifrån graven, under fruktan och medstor glädje, och skyndade åstad för att omtala det för hanslärjungar.028:009 Men se, då kom Jesus emot dem och sade: »Hell eder!» Och degingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo honom.028:010 Då sade Jesus till dem: »Frukten icke; gån åstad och omtalendetta för mina bröder, på det att de må gå till Galileen; därskola de få se mig.»
028:011 Men under det att de voro på vägen, kommo några av väktarna tillstaden och underrättade översteprästerna om allt det som hadehänt.028:012 Då församlade sig dessa jämte de äldste; och sedan de hadefattat sitt beslut, gåvo de en ganska stor summa penningar åtkrigsmännen028:013 och sade: »Så skolen I säga: 'Hans lärjungar kommo om natten ochstulo bort honom, medan vi sovo.'028:014 Och om saken kommer för landshövdingens öron, så skola vi ställahonom till freds och sörja för, att I kunnen vara utanbekymmer.»028:015 Och de togo emot penningarna och gjorde såsom man hade lärt dem.Och det talet utspriddes bland judarna och är gängse bland demännu i denna dag.