028:016 Men de elva lärjungarna begåvo sig till det berg i Galileen, ditJesus hade bjudit dem att gå.028:017 Och när de fingo se honom, tillbådo de honom. Dock funnos någrasom tvivlade.028:018 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: »Mig är givenall makt i himmelen och på jorden.028:019 Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpandedem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,028:020 lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se,jag är med eder alla dagar intill tidens ände.»
Evangelium enligt Markus
001:001 Detta är begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son.
001:002 Så är skrivet hos profeten Esaias:»Se, jag sänder ut min ängel framför dig,och han skall bereda vägen för dig.001:003 Hör rösten av en som ropar i öknen:'Bereden vägen för Herren,gören stigarna jämna för honom.'»001:004 I enlighet härmed uppträdde Johannes döparen i öknen ochpredikade bättringens döpelse till syndernas förlåtelse.001:005 Och hela judiska landet och alla Jerusalems invånare gingo uttill honom och läto döpa sig av honom i floden Jordan, ochbekände därvid sina synder.001:006 Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel omsina länder och levde av gräshoppor och vildhonung.001:007 Och han predikade och sade: »Efter mig kommer den som ärstarkare än jag; jag är icke ens värdig att böja mig ned för attupplösa hans skorem.001:008 Jag döper eder med vatten, men han skall döpa eder med heligande.»
001:009 Och det hände sig vid den tiden att Jesus kom från Nasaret iGalileen. Och han lät döpa sig i Jordan av Johannes.001:010 Och strax då han steg upp ur vattnet, såg han himmelen dela sigoch Anden såsom en duva sänka sig ned över honom.001:011 Och en röst kom från himmelen: »Du är min älskade Son; i dig harjag funnit behag.»
001:012 Strax därefter förde Anden honom ut i öknen. 001:013 Och han var i öknen i fyrtio dagar och frestades av Satan och levde bland vilddjuren; och änglarna betjänade honom.
001:014 Men sedan Johannes hade blivit satt i fängelse, kom Jesus tillGalileen och predikade Guds evangelium001:015 och sade: »Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära; görenbättring, och tron evangelium.»
001:016 När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simonoch Simons broder Andreas kasta ut nät i sjön, ty de vorofiskare.001:017 Och Jesus sade till dem: »Följen mig, så skall jag göra edertill människofiskare.»001:018 Strax lämnade de näten och följde honom.001:019 När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob,Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten,också de, och ordnade sina nät.001:020 Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin faderSebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom.
001:021 Sedan begåvo de sig in i Kapernaum; och strax, på sabbaten, gickhan in i synagogan och undervisade.001:022 Och folket häpnade över hans förkunnelse; ty han förkunnade sinlära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deskriftlärde.
001:023 Strax härefter befann sig i deras synagoga en man som var besattav en oren ande. Denne ropade001:024 och sade: »Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Hardu kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du GudsHelige.»001:025 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: »Tig, och far ut urhonom.»001:026 Då slet och ryckte den orene anden honom och ropade med hög röstoch for ut ur honom.001:027 Och alla häpnade, så att de begynte fråga varandra och säga:»Vad är detta? Det är ju en ny lära, med makt och myndighet.Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.»001:028 Och ryktet om honom gick strax ut överallt i hela denkringliggande trakten av Galileen.
001:029 Och strax då de hade kommit ut ur synagogan, begåvo de sig medJakob och Johannes till Simons och Andreas' hus.001:030 Men Simons svärmoder låg sjuk i feber, och de talade strax medhonom om henne.001:031 Då gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne;och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
001:032 Men när solen hade gått ned och det hade blivit afton, förde mantill honom alla som voro sjuka eller besatta;001:033 och hela staden var församlad utanför dörren.001:034 Och han botade många som ledo av olika slags sjukdomar; och handrev ut många onda andar, men tillstadde icke de onda andarnaatt tala, eftersom de kände honom.
001:035 Och bittida om morgonen, medan det ännu var mörkt, stod han uppoch gick åstad bort till en öde trakt, och bad där.001:036 Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom.001:037 Och när de funno honom, sade de till honom: »Alla fråga efterdig.»001:038 Då sade han till dem: »Låt oss draga bort åt annat håll, till denärmaste småstäderna, för att jag också där må predika; tydärför har jag begivit mig ut.»001:039 Och han gick åstad och predikade i hela Galileen, i derassynagogor, och drev ut de onda andarna.
001:040 Och en spetälsk man kom fram till honom och föll på knä och badhonom och sade till honom: »Vill du, så kan du göra mig ren.»001:041 Då förbarmade han sig och räckte ut handen och rörde vid honomoch sade till honom: »Jag vill; bliv ren.»001:042 Och strax vek spetälskan ifrån honom, och han blev ren.001:043 Sedan vände Jesus strax bort honom med stränga ord001:044 och sade till honom: »Se till, att du icke säger något härom förnågon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär för dinrening det offer som Moses har påbjudit, till ett vittnesbördför dem.»001:045 Men när han kom ut, begynte han ivrigt förkunna och utsprida vadsom hade skett, så att Jesus icke mer kunde öppet gå in i någonstad, utan måste hålla sig ute i öde trakter; och dit kom mantill honom från alla håll.
002:001 Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när detspordes att han var hemma,002:002 församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanfördörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem.002:003 Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.002:004 Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom medmannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedande så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lamelåg på.002:005 När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Min son, dinasynder förlåtas dig.»002:006 Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan:002:007 »Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder,utom Gud allena?»002:008 Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sigsjälva; och han sade till dem: »Huru kunnen I tänka sådant iedra hjärtan?002:009 Vilket är lättare, att säga till den lame: 'Dina synder förlåtasdig' eller att säga: 'Stå upp, tag din säng och gå'?002:010 Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här påjorden att förlåta synder,002:011 så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Ståupp, tag din säng och gå hem.»002:012 Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn,så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade:»Sådant hava vi aldrig sett.»
002:013 Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folketkom till honom, och han undervisade dem.002:014 När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sittavid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då steg hanupp och följde honom.
002:015 När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsombordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också mångapublikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem somföljde honom.002:016 Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt medpublikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: »Huru kanhan äta med publikaner och syndare?»002:017 När Jesus hörde detta, sade han till dem: »Det är icke de friskasom behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för attkalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»
002:018 Och Johannes' lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man komoch sade till honom: »Varför fasta icke dina lärjungar, dåJohannes' lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?»002:019 Jesus svarade dem: »Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medanbrudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummenhos sig, kunna de icke fasta.002:020 Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då,på den tiden, skola de fasta.—002:021 Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någonså gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer avden gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.002:022 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon sågjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinetoch läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.»
002:023 Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ettsädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan degingo.002:024 Då sade fariséerna till honom: »Se! Huru kunna de på sabbatengöra vad som icke är lovligt?»002:025 Han svarade dem: »Haven I aldrig läst vad David gjorde, när hansjälv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga:002:026 huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Gudshus och åt skådebröden—fastän det ju icke är lovligt förandra än för prästerna att äta sådant bröd—och huru hanjämväl gav åt dem som följde honom?»002:027 Därefter sade han till dem: »Sabbaten blev gjord för människansskull, och icke människan för sabbatens skull.002:028 Så år då Människosonen herre också över sabbaten.»
003:001 Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hadeen förvissnad hand.003:002 Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne påsabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.003:003 Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Ståupp, och kom fram.»003:004 Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: attgöra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någonsliv, eller att döda?» Men de tego.003:005 Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över derashjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.»Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen.—003:006 Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans medherodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
003:007 Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och enstor hop folk följde honom från Galileen.003:008 Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet påandra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidonkom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru storating han gjorde.003:009 Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållastillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulletränga sig inpå honom.003:010 Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hadenågon plåga och fördenskull ville röra vid honom.003:011 Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom ochoch ropade och sade: »Du är Guds Son.»003:012 Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.
003:013 Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom. 003:014 Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika, 003:015 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. 003:016 Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus; 003:017 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän); 003:018 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren 003:019 och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
003:020 Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de ickeens fingo tillfälle att äta.003:021 Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för atttaga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.003:022 Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade atthan var besatt av Beelsebul, och att det var med de ondaandarnas furste som han drev ut de onda andarna.003:023 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser:
»Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?003:024 Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riketju icke hava bestånd;003:025 och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall ickeheller det huset kunna äga bestånd.003:026 Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit istrid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är dåute med honom.—003:027 Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom påhans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Förstdärefter kan han plundra hans hus.
003:028 Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola blivamänniskors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huruhädiskt de än må tala;003:029 men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsinförlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»
003:030 De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.
003:031 Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannadedärutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.003:032 Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom:»Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efterdig.»003:033 Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äromina bröder?»003:034 Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom,och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!003:035 Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och minmoder.»
004:001 Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sigen stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; ochhan satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod påland utmed sjön.004:002 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem isin undervisning:
004:003 »Hören! En såningsman gick ut för att så. 004:004 Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. 004:005 Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 004:006 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. 004:007 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt. 004:008 Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.» 004:009 Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
004:010 När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honomde tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.004:011 Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given,men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,004:012 för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma,och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de ickeomvända sig och undfå förlåtelse'.»
004:013 Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huruskolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna?—004:014 Vad såningsmannen sår är ordet.004:015 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordetväl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satanock tager bort ordet som såddes i dem.004:016 Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: detär sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emotdet med glädje,004:017 men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenasttill en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer förordets skull, då komma de strax på fall.004:018 Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: detär sagt om dem som väl höra ordet,004:019 men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, ochbegärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, såatt det bliver utan frukt.004:020 Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem sombåde höra ordet och taga emot det, och som bära frukt,trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
004:021 Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, föratt det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gördet ju, för att det skall sättas på ljusstaken.004:022 Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ejheller har något blivit undangömt, utom för att det skall kommai dagen.004:023 Om någon har öron till att höra, så höre han.»
004:024 Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått somI mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall blivaeder tilldelat.004:025 Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som ickehar, från honom skall tagas också det han har.»
004:026 Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd ijorden;004:027 och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, ochsäden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.004:028 Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, ochomsider finnes fullbildat vete i axet.004:029 När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetidenär då inne.»
004:030 Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller medvilken liknelse skola vi framställa det?004:031 Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, ärminst av alla frön på jorden;004:032 men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störstbland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelensfåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
004:033 I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efterderas förmåga att fatta det;004:034 och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sinalärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
004:035 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara övertill andra stranden.»004:036 Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redanförut var; och jämväl andra båtar följde med honom.004:037 Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så attbåten redan begynte fyllas.004:038 Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden.Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du ickeefter att vi förgås?»004:039 När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön:»Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeleslugnt.004:040 Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännuingen tro?»004:041 Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem ärdå denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
005:001 Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.005:002 Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som varbesatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;005:003 han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ensmed kedjor kunde man numera fängsla honom;005:004 ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor ochkedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönderfotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.005:005 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och påbergen och skriade och sargade sig själv med stenar.005:006 När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram ochföll ned för honom005:007 och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra,Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plågamig icke.»005:008 Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen,du orena ande.»005:009 Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom:»Legion är mitt namn, ty vi äro många.»005:010 Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån dentrakten.005:011 Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.005:012 Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt ossfå fara in i dem.»005:013 Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstadoch foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin,störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.005:014 Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden ochpå landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var somhade skett.005:015 När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varitbesatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd ochvid sina sinnen; och de betogos av häpnad.005:016 Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hadevederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.005:017 Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån derasområde.005:018 När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varitbesatt, att han skulle få följa honom.005:019 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hemtill de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren hargjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»005:020 Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru storating Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
005:021 Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andrastranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stodvid sjön.005:022 Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och närdenne fick se honom, föll han ned för hans fötter005:023 och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sittyttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliverhulpen och får leva.»005:024 Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, somträngde sig inpå honom.
005:025 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,005:026 och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sigallt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till någotgagn; snarare hade det blivit värre med henne.005:027 Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom,och rörde vid hans mantel.005:028 Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, såbliver jag hulpen.»005:029 Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sinkropp att hon var botad från sin plåga.005:030 Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått utifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vemrörde vid mina kläder?»005:031 Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på,och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»005:032 Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.005:033 Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hadeskett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom ochsade honom hela sanningen.005:034 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gåi frid, och var botad från din plåga.»
005:035 Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarenshus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göramästaren omak.»005:036 Men när Jesus märkte vad som talades, sade han tillsynagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»005:037 Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakoboch Johannes, Jakobs broder.005:038 Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där seen hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sighögt.005:039 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten?Flickan är icke död, hon sover.»005:040 Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; ochhan tog med sig allenast flickans fader och moder och dem somhade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.005:041 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita,kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).005:042 Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon varnämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av storhäpnad.005:043 Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad somhade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva hennenågot att äta.
006:001 Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad;och hans lärjungar följde honom.006:002 Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Ochfolket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har hanfått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honomgiven? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom,varifrån komma de?006:003 Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och brodertill Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hanssystrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.006:004 Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sinfädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»006:005 Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att hanbotade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.006:006 Och han förundrade sig över deras otro.
Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till denandra, och undervisade.
006:007 Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två ochtvå, och gav dem makt över de orena andarna.006:008 Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utomallenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar ibältet.006:009 Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bäradubbla livklädnader.006:010 Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, såstannen där, till dess I lämnen den orten.006:011 Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör påeder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är underedra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
006:012 Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring; 006:013 och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
006:014 Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivitkänt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått frånde döda, och därför verka dessa krafter i honom.»006:015 Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är enprofet, lik de andra profeterna.»006:016 Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den somjag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
006:017 Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes ochbinda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sinbroder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagittill äkta,006:018 och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt fördig att hava din broders hustru.»006:019 Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, menhan hade icke makt därtill.006:020 Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man,och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och närhan hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och hanhörde honom gärna.006:021 Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedaggjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna ochde förnämsta männen i Galileen.006:022 Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagadeHerodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan:»Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»006:023 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begärav mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»006:024 Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?»Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»006:025 Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sinbegäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ettfat Johannes döparens huvud.»006:026 Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och förbordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.006:027 Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämtahans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset006:028 och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan,och flickan gav det åt sin moder.006:029 Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hansdöda kropp och lade den i en grav.
006:030 Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honomallt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.006:031 Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en ödetrakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty defingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo ochgingo.006:032 De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde varaallena.006:033 Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och frånalla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen ochkommo fram före dem.006:034 När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Dåömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som ickehade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahandastycken.
006:035 Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hanslärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det ärredan långt lidet på dagen.006:036 Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna ochbyarna häromkring och köpa sig något att äta.»006:037 Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» Desvarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundrasilverpenningar och giva dem att äta?»006:038 Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och senefter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtilltvå fiskar.»006:039 Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig nedi gröna gräset.006:040 Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio ivar.006:041 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upptill himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gavdem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket;också de två fiskarna delade han mellan dem alla.006:042 Och de åto alla och blevo mätta.006:043 Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla,därtill ock kvarlevor av fiskarna.006:044 Och det var fem tusen män som hade ätit.
006:045 Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten ochi förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan hansjälv tillsåg att folket skildes åt.006:046 Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upppå berget för att bedja.006:047 När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och hanvar ensam kvar på land.006:048 Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vindenlåg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gåendepå sjön, och skulle just gå förbi dem.006:049 Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var envålnad och ropade högt;006:050 ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begyntestrax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; detär jag, varen icke förskräckta.»006:051 Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig.Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;006:052 ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skettmed bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
006:053 När de hade farit över till andra stranden, kommo de tillGennesarets land och lade till där.006:054 Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;006:055 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folketbegynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hördeatt han var.006:056 Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någongård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådohonom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; ochalla som rörde vid den blevo hulpna.
007:001 Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit frånJerusalem, församlade sig omkring honom;007:002 och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», detär otvagna, händer.007:003 Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de ickeäta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar,noga hava tvagit sina händer,007:004 likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utanatt förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, somde av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannoroch kopparskålar.007:005 Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varförvandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan ätamed orena händer?»007:006 Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, Iskrymtare, såsom det är skrivet:'Detta folk ärar mig med sina läppar,men deras hjärtan äro långt ifrån mig;007:007 och fåfängt dyrka de mig,eftersom de läror de förkunna äro människobud.'007:008 I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»007:009 Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud föratt hålla edra egna stadgar!007:010 Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den somsmädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'007:011 Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder:'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag istället såsom korban' (det betyder offergåva),007:012 då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sinfader eller sin moder.007:013 På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edrafäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.»
007:014 Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån. 007:015 Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.» 007:016
007:017 När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågadehans lärjungar honom om detta bildliga tal.007:018 Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen Iicke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,007:019 eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, ochhar sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat förren.007:020 Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är detsom orenar människan.007:021 Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar,otukt, tjuveri, mord,007:022 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund,hädelse, övermod, oförsynt väsende.007:023 Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»
007:024 Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område.Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle fåveta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,007:025 utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom,strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hansfötter;007:026 det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon badhonom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.007:027 Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det ärju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åthundarna.»007:028 Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarnaunder bordet allenast av barnens smulor.»007:029 Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå;den onde anden har farit ut ur din dotter.»007:030 Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och sågatt den onde anden hade farit ut.
007:031 Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägenöver Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiskasjön.007:032 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och badhonom att lägga handen på denne.007:033 Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar ihans öron och spottade och rörde vid hans tunga007:034 och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata»(det betyder: »Upplåt dig»).007:035 Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och hantalade redigt och klart.007:036 Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer hanförbjöd dem, dess mer förkunnade de det.007:037 Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han välbeställt: de döva låter han höra och de stumma tala.»
008:001 Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och deicke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig ochsade till dem:008:002 »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som dehava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta.008:003 Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de påvägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.»008:004 Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i enöken kunna få bröd till att mätta dessa med?»008:005 Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.»008:006 Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog desju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar,för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket.008:007 De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignatdessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem.008:008 Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgarmed överblivna stycken.008:009 Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen.Sedan lät han dem skiljas åt.008:010 Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och fortill trakten av Dalmanuta.
008:011 Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; deville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken frånhimmelen.008:012 Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär dettasläkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkteskall intet tecken givas.»008:013 Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andrastranden.
008:014 Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett endabröd hade de med sig i båten.008:015 Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till varaför fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.»008:016 Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig.008:017 Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I omatt I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännuingenting? Äro edra hjärtan så förstockade?
008:018 I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I dåicke?008:019 Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken Isamladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» Desvarade honom: »Tolv.»008:020 »Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru mångakorgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.»008:021 Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?»
008:022 Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom ensom var blind och bad honom att han skulle röra vid denne.008:023 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn;sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom ochfrågade honom: »Ser du något?»008:024 Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jagser dem gå omkring, men de likna träd.»008:025 Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg hantydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se alltingklart.008:026 Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.»
008:027 Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid CesareaFilippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade tilldem: »Vem säger folket mig vara?»008:028 De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias,andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'»008:029 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svaradeoch sade till honom: »Du är Messias.»008:030 Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta omhonom.
008:031 Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lidamycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste ochöversteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle blivadödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen.008:032 Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honomavsides och begynte ivrigt motsäga honom.008:033 Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, taladehan strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå migicke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utanmänniskotankar.»
008:034 Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sadetill dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sigsjälv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.008:035 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men densom mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skallbevara det.008:036 Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, menförlorar sin själ?008:037 Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ?008:038 Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa ochsyndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, närhan kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.»
009:001 Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder:Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden,förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.»
009:002 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob ochJohannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voroallena. Och hans utseende förvandlades inför dem;009:003 och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingenvalkare på jorden kan göra kläder så vita.009:004 Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalademed Jesus.009:005 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är ossgott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Mosesen och åt Elias en.»009:006 Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var derasförskräckelse.009:007 Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst:»Denne är min älskade Son; hören honom.»009:008 Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där ickemer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
009:009 Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke,förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle förnågon omtala vad de hade sett.009:010 Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandraom vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.009:011 Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Eliasförst måste komma?»009:012 Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma ochupprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet omMänniskosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?009:013 Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforomot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet attdet skulle gå honom.»
009:014 När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folkvar samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerademed dem.009:015 Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpnaoch skyndade fram och hälsade honom.009:016 Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»009:017 Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har förttill dig min son, som är besatt av en stum ande.009:018 Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, ochfradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna ochbliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulledriva ut honom, men de förmådde det icke.»009:019 Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru längemåste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut mededer? Fören honom till mig.»009:020 Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus,slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden ochvältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.009:021 Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så medhonom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;009:022 och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än ivattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, såförbarma dig över oss och hjälp oss.»009:023 Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmården som tror.»009:024 Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp minotro.»009:025 Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltaladehan den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme ochdöve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke merin i honom.»009:026 Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; ochgossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligenvar död.009:027 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stoddå upp.
009:028 När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungarhonom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva uthonom?»009:029 Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom någotannat än bön och fasta.»
009:030 Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han villeicke att någon skulle få veta det.009:031 Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem:»Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, ochman skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivitdödad skall han uppstå igen.»009:032 Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att frågahonom.
009:033 Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit därhan bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om påvägen?»009:034 Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilkensom vore störst.009:035 Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade tilldem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste avalla och allas tjänare.»009:036 Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan toghan det upp i famnen och sade till dem:009:037 »Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emotmig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utanhonom som har sänt mig.»
009:038 Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som ickeföljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi villehindra honom, eftersom han icke följde oss.»009:039 Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mittnamn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa ommig.009:040 Ty den som icke är emot oss, han är för oss.009:041 Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att Ihören Kristus till—sannerligen säger jag eder: Han skallingalunda gå miste om sin lön.009:042 Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore detbättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades ihavet.
009:043 Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det ärbättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händernai behåll och komma till Gehenna, till den eld som ickeutsläckes.009:044009:045 Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det ärbättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötternai behåll och kastas i Gehenna.009:046009:047 Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det ärbättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava bådaögonen i behåll och kastas i Gehenna,009:048 där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.009:049 Ty var människa måste saltas med eld.009:050 Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmedskolen I då återställa dess kraft?—Haven salt i eder ochhållen frid inbördes.»
010:001 Och han stod upp och begav sig därifrån, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område. Och mycket folk församlades åter omkring honom, och åter undervisade han dem, såsom hans sed var.
010:002 Då ville några fariséer snärja honom, och de trädde fram och frågade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig från sin hustru. 010:003 Men han svarade och sade till dem: »Vad har Moses bjudit eder?» 010:004 De sade: »Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev åt sin hustru och så skilja sig från henne.» 010:005 Då sade Jesus till dem: »För edra hjärtans hårdhets skull skrev han åt eder detta bud. 010:006 Men redan vid världens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'. 010:007 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder. 010:008 Och de tu skola varda ett kött.' Så äro de icke mer två, utan ett kött. 010:009 Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.» 010:010 När de sedan hade kommit hem, frågade hans lärjungar honom åter om detsamma. 010:011 Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne. 010:012 Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott.
010:013 Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra viddem; men lärjungarna visade bort dem.010:014 När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låtenbarnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rikehör sådana till.010:015 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rikesåsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»010:016 Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem ochvälsignade dem.
010:017 När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg,skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågadehonom: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt livtill arvedel?»010:018 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är godutom Gud allena.010:019 Buden känner du: 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begåäktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bärafalskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhålla någon vad honomtillkommer', Hedra din fader och din moder.'»010:020 Då svarade han honom: »Mästare, allt detta har jag hållit frånmin ungdom.»010:021 Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade tillhonom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger ochgiv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och komsedan och följ mig.»010:022 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövadbort, ty han hade många ägodelar.010:023 Då såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: »Hurusvårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Gudsrike!»010:024 Men lärjungarna häpnade vid hans ord. Då tog Jesus åter tillorda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svårt är det ickeatt komma in i Guds rike!010:025 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än förden som är rik att komma in i Guds rike.»010:026 Då blevo de ännu mer häpna och sade till varandra: »Vem kan dåbliva frälst?»010:027 Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, menicke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.»
010:028 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi havaövergivit allt och följt dig.»010:029 Jesus svarade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för minoch evangelii skull har övergivit hus, eller bröder ellersystrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,010:030 ingen sådan finnes, som icke skall få hundrafalt igen: redan häri tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, ochjordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommandetidsåldern evigt liv.010:031 Men många som äro de första skola bliva de sista, medan de sistabliva de första.»
010:032 Och de voro på vägen upp till Jerusalem. Och Jesus gick föredem, och de gingo där bävande; och de som följde med dem vorouppfyllda av fruktan. Då tog han åter till sig de tolv ochbegynte tala till dem om vad som skulle övergå honom:010:033 »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall blivaöverlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skoladöma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna,010:034 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gisslahonom och döda honom; men tre dagar därefter skall han uppståigen.»
010:035 Då trädde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till honomoch sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja att du läte ossfå vad vi nu tänka begära av dig.»010:036 Han frågade dem: »Vad viljen I då att jag skall låta eder få?»010:037 De svarade honom: »Låt den ene av oss i din härlighet få sittapå din högra sida, och den andre på din vänstra.»010:038 Men Jesus sade till dem: »I veten icke vad I begären. Kunnen Idricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jaggenomgår?»010:039 De svarade honom: »Det kunna vi.» Då sade Jesus till dem: »Ja,den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jaggenomgår skolen I genomgå,010:040 men platsen på min högra sida och platsen på min vänstratillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalladem för vilka så är bestämt.»
010:041 När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob ochJohannes.010:042 Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: »I veten att desom räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar,och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet.010:043 Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störstbland eder, han vare de andras tjänare,010:044 och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng.010:045 Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig,utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
010:046 Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrånJeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk,satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.010:047 När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropaoch säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»010:048 Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; menhan ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»010:049 Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kalladepå den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp;han kallar dig till sig.»010:050 Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och komfram till Jesus.010:051 Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skallgöra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få minsyn.»010:052 Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.» Och straxfick han sin syn och följde honom på vägen.
011:001 När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betaniavid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar011:002 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder,så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå därbunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den ochfören den hit.011:003 Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen Isvara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända dentillbaka hit.»
011:004 Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den. 011:005 Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?» 011:006 Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara. 011:007 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. 011:008 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen. 011:009 Och de som gingo före och de som följde efter ropade:
»Hosianna!Välsignad vare han som kommer,i Herrens namn.011:010 Välsignat vare vår fader Davids rike,som nu kommer.Hosianna i höjden!»
011:011 Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när hanhade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen,gick han med de tolv ut till Betania.
011:012 När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blevhan hungrig.011:013 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gickhan dit för att se om han till äventyrs skulle finna någotdärpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat änlöv, det var icke då fikonens tid.011:014 Då talade han och sade till trädet: »Aldrig någonsin mer ätenågon frukt av dig.» Och hans lärjungar hörde detta.
011:015 När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomenoch begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Ochhan stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;011:016 han tillstadde icke heller att man bar någonting genomhelgedomen.011:017 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt husskall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort dettill en rövarkula.»
011:018 Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, söktede efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom,eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
011:019 När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden.011:020 Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de sefikonträdet vara förtorkat ända från roten.011:021 Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom:»Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat.»011:022 Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud.011:023 Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Hävdig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitthjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det skehonom så.011:024 Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tronatt det är eder givet; och det skall ske eder så.011:025 Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emotnågon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåtaeder edra försyndelser.»011:026
011:027 Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring ihelgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och deäldste fram till honom;011:028 och de sade till honom: »Med vad myndighet gör du detta? Ochvem har givit dig myndighet att göra detta?»011:029 Jesus svarade dem: »Jag vill ställa en fråga till eder; svarenmig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gördetta.011:030 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?Svaren mig härpå.»011:031 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Frånhimmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'011:032 Eller skola vi svara: 'Från människor'?»—det vågade de ickeav fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligenvar en profet.011:033 De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sadeJesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighetjag gör detta.»