012:001 Och han begynte tala till dem i liknelser: »En man planterade envingård och satte stängsel däromkring och högg ut ett presskaroch byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åtvingårdsmän och for utrikes.012:002 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare tillvingårdsmännen, för att denne av vingårdsmännen skulle uppbäranågon del av vingårdens frukt.012:003 Men de togo fatt på honom och misshandlade honom och läto honomgå tomhänt tillbaka.012:004 Åter sände han till dem en annan tjänare. Honom slogo de ihuvudet och skymfade.012:005 Sedan sände han åstad ännu en annan, men denne dräpte de.Likaså gjorde de med många andra: somliga misshandlade de, ochandra dräpte de.012:006 Nu hade han ock en enda son, vilken han älskade. Honom sändehan slutligen åstad till dem, ty han tänkte: 'De skola väl havaförsyn för min son.'012:007 Men vingårdsmännen sade till varandra: 'Denne är arvingen; kom,låt oss dräpa honom, så bliver arvet vårt.'012:008 Och de togo fatt på honom och dräpte honom och kastade honom utur vingården.—012:009 Vad skall nu vingårdens herre göra? Jo, han skall komma ochförgöra vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.012:010 Haven I icke läst detta skriftens ord:'Den sten som byggningsmännen förkastade,den har blivit en hörnsten;012:011 av Herren har den blivit detta,och underbar är den i våra ögon'?»
012:012 De hade nu gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket;ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i dennaliknelse. Så läto de honom vara och gingo sin väg.012:013 Därefter sände de till honom några fariséer och herodianer, föratt dessa skulle fånga honom genom något hans ord.012:014 Dessa kommo nu och sade till honom: »Mästare, vi veta att du ärsannfärdig och icke frågar efter någon, ty du ser icke tillpersonen, utan lär om Guds väg vad sant är. Är det lovligt attgiva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt? Skola vi givaskatt, eller icke giva?»012:015 Men han förstod deras skrymteri och sade till dem: »Varför sökenI att snärja mig? Tagen hit en penning, så att jag får seden.»012:016 Då lämnade de fram en sådan. Därefter frågade han dem: »Vemsbild och överskrift är detta?» De svarade honom: »Kejsarens.»012:017 Då sade Jesus till dem: »Så given kejsaren vad kejsaren tillhör,och Gud vad Gud tillhör.» Och de förundrade sig högeligen överhonom.
012:018 Sedan kommo till honom några av sadducéerna, vilka mena att deticke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom och sade:012:019 »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon haren broder som dör, och som efterlämnar hustru, men icke lämnarbarn efter sig, så skall han taga sin broders hustru till äktaoch skaffa avkomma åt sin broder.012:020 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dogutan att lämna någon avkomma efter sig.012:021 Då tog den andre i ordningen henne, men också han dog utan attlämna någon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.012:022 Så skedde med alla sju: ingen av dem lämnade någon avkomma eftersig. Sist av alla dog ock hustrun.012:023 Vilken av dem skall nu vid uppståndelsen, när de uppstå, fåhenne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne tillhustru.»012:024 Jesus svarade dem: »Visar icke eder fråga att I faren vilse ochvarken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft?012:025 Efter uppståndelsen från de döda taga män sig icke hustrur, ejheller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna ihimmelen.012:026 Men vad nu det angår, att de döda uppstå, haven I icke läst iMoses' bok, på det ställe där det talas om törnbusken, huru Gudsade till honom så: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud ochJakobs Gud'?012:027 Han är en Gud icke för döda, utan för levande. I faren mycketvilse.»
012:028 Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört derasordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Dennefrågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?»012:029 Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren,vår Gud, Herren är en.012:030 Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och avall din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'012:031 Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom digsjälv.' Intet annat bud är större än dessa.»012:032 Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanningrätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är änhan.012:033 Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sittförstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sigsjälv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.»012:034 Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade hantill honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristadesig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
012:035 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han dennafråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davidsson?012:036 David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse:'Herren sade till min herre:Sätt dig på min högra sida,till dess jag har lagt dina fienderdig till en fotapall.'012:037 Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då varahans son?»
Och folkskarorna hörde honom gärna.
012:038 Och han undervisade dem och sade till dem: »Tagen eder till varaför de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder ochgärna vilja bliva hälsade på torgen012:039 och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platsernavid gästabuden—012:040 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för synsskull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.»
012:041 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folketlade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade ditmycket.012:042 Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ettöre.012:043 Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem:»Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer änalla de andra som lade något i offerkistorna.012:044 Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit avsitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.»
013:001 Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar tillhonom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»013:002 Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; menhär skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall blivanedbrutet.»
013:003 När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågadehonom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voroallena:013:004 »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet tillatt tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»013:005 Då begynte Jesus tala till dem och sade:
»Sen till, att ingen förvillar eder.013:006 Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' ochskola förvilla många.013:007 Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förlorenicke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu ickeänden inne.013:008 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och detskall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, ochhungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till'födslovåndorna'.013:009 Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder infördomstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställasfram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ettvittnesbörd för dem.013:010 Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.
013:011 När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så göreneder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad sombliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är ickeI som skolen tala, utan den helige Ande.
013:012 Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas,ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sinaföräldrar och skola döda dem.013:013 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Menden som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
013:014 Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han ickeborde stå—den som läser detta, han give akt därpå—då må desom äro i Judeen fly bort till bergen,013:015 och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för atthämta något ur sitt hus,013:016 och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för atthämta sin mantel.013:017 Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!013:018 Men bedjen att det icke må ske om vintern.013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att desslike icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, frånden tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsinskall förekomma.013:020 Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet köttbliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människorsskull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.
013:021 Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Sedär är han', så tron det icke.013:022 Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå,så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, föratt, om möjligt, förvilla de utvalda.013:023 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.
013:024 Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkasoch månen upphöra att giva sitt sken,013:025 och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna ihimmelen skola bäva.013:026 Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stormakt och härlighet.013:027 Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvaldafrån de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelensända.013:028 Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistarbegynna att få save och löven spricka ut, då veten I attsommaren är nära.013:029 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han ärnära och står för dörren.013:030 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås,förrän allt detta sker.013:031 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarnai himmelen, icke ens Sonen—ingen utom Fadern.
013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.013:034 Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giversina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hanssärskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.013:035 likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herrekommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller ihanegället eller på morgonen;013:036 vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänktkommer.013:037 Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»
014:001 Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid.Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälleatt gripa honom med list och döda honom.014:002 De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheterskola uppstå bland folket.»
014:003 Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och därlåg till bords, kom en kvinna som hade med sig enalabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och honbröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.014:004 Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra:»Varför skulle denna smörjelse förspillas?014:005 Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundrasilverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de taladehårda ord till henne.014:006 Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Detär en god gärning som hon har gjort mot mig.014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljenkunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kroppsåsom en tillredelse till min begravning.014:009 Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världenevangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu hargjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»
014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort tillöversteprästerna och ville förråda honom åt dem.014:011 När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom ensumma penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förrådahonom, då lägligt var.
014:012 På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktadepåskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du attvi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»014:013 Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gånin i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten.Följen honom.014:014 Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästarenfrågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet medmina lärjungar?'014:015 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd ochordnad för måltid; reden till åt oss där.»014:016 Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funnodet så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
014:017 När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.014:018 Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligensäger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter medmig'.»014:019 Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre:»Icke är det väl jag?»014:020 Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte migdoppar i fatet.014:021 Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom;men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd!Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivitfödd.»
014:022 Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och brötdet och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är minlekamen.»014:023 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och dedrucko alla därav.014:024 Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, somvarder utgjutet för många.014:025 Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det somkommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt iGuds rike.»
014:026 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut tillOljeberget.014:027 Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det ärskrivet:'Jag skall slå herden,och fåren skola förskingras.'014:028 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå tillGalileen.»014:029 Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, såskall dock jag det icke.»014:030 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i dennanatt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gångerförneka mig.»014:031 Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, såskall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla deandra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.
014:032 Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jagbeder.»014:033 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och hanbegynte bäva och ängslas.014:034 Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända tilldöds; stannen kvar här och vaken.»014:035 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden ochbad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honombesparad.014:036 Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag dennakalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»014:037 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han tillPetrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kortstund?014:038 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden ärvillig, men köttet är svagt.»014:039 Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.014:040 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty derasögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svarahonom.014:041 För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, Isoven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden ärkommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnashänder.014:042 Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»
014:043 Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv,och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd frånöversteprästerna och de skriftlärde och de äldste.014:044 Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken ochsagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa ochföra bort under säker bevakning.»014:045 Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom ochsade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt.014:046 Då grepo de Jesus och togo honom fången.
014:047 Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och höggtill översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
014:048 Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven Igått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.014:049 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle jufullbordas.»
014:050 Då övergåvo de honom alla och flydde. 014:051 Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de. 014:052 Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.
014:053 Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och därförsamlade sig alla översteprästerna och de äldste och deskriftlärde.014:054 Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästensgård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sigvid elden.
014:055 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter någotvittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funnointet.014:056 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämdeicke överens.014:057 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:014:058 »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned dettatempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagarbygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»014:059 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.014:060 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus ochsade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittnamot dig?»014:061 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästenhonom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»014:062 Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonensitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»014:063 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behövavi mer några vittnen?014:064 I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honomskyldig till döden.014:065 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt överhans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna ochsade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom påkinderna.
014:066 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en avöversteprästens tjänstekvinnor dit.014:067 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg honpå honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»014:068 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad dumenar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.014:069 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter sägatill dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»014:070 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stododär bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är juockså en galilé.»014:071 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mansom I talen om.»014:072 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihågJesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galittvå gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut igråt.
015:001 Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och deskriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sittbeslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort ochöverlämnade honom åt Pilatus.015:002 Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svaradehonom och sade: »Du säger det själv.»015:003 Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom.015:004 Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Duhör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.»015:005 Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.
015:006 Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som debegärde.015:007 Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken sattfängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och underupploppet begått dråp.015:008 Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt demsåsom han plägade göra.015:009 Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder'judarnas konung' lös?»015:010 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästernahade dragit Jesus inför rätta.015:011 Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att hanhellre skulle giva dem Barabbas lös.015:012 När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vadskall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?»,015:013 så skriade de åter: »Korsfäst honom!»015:014 Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriadede ännu ivrigare: »Korsfäst honom!»015:015 Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han demBarabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedantill att korsfästas.
015:016 Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, ochkallade tillhopa hela den romerska vakten.015:017 Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo sammanen krona av törnen och satte den på honom.015:018 Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!»015:019 Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom;därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning.015:020 Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom denpurpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder ochförde honom ut för att korsfästa honom.
015:021 Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon frånCyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gåmed och bära hans kors.
015:022 Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyderhuvudskalleplatsen).015:023 Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog ickeemot det.015:024 Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig,genom att kasta lott om vad var och en skulle få.015:025 Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.015:026 Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för attangiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnaskonung.»
015:027 Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högrasida och den andre på hans vänstra.015:028015:029 Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudetoch sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger uppdet igen inom tre dagar'!015:030 Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.»015:031 Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde,begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjälpt; sigsjälv kan han icke hjälpa.015:032 Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned frånkorset, så att vi få se det och tro.» Också de män som vorokorsfästa med honom smädade honom.
015:033 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, somvarade ända till nionde timmen.015:034 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi,lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför hardu övergivit mig?»015:035 Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de:»Hör, han kallar på Elias.»015:036 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin ochsatte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade:»Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.»015:037 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
015:038 Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ändaned.015:039 Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att hanpå sådant sätt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne manGuds Son.»
015:040 Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad somskedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och denMaria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome015:041—vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var iGalileen—därtill många andra kvinnor, de som med honom hadevandrat upp till Jerusalem.
015:042 Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och dethade blivit afton.015:043 Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem somväntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick intill Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.015:044 Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död,och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om detvar länge sedan han hade dött.015:045 Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänktehan åt Josef hans döda kropp.015:046 Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom ilinneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i enklippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven.015:047 Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågovar han lades.
016:001 Och när sabbaten var förliden, köpte Maria från Magdala och denMaria som var Jakobs moder och Salome välluktande kryddor, föratt sedan gå åstad och smörja honom.016:002 Och bittida om morgonen på första veckodagen kommo de tillgraven, redan vid soluppgången.016:003 Och de sade till varandra: »Vem skall åt oss vältra bort stenenfrån ingången till graven?»016:004 Men när de sågo upp, fingo de se att stenen redan varbortvältrad. Den var nämligen mycket stor.016:005 Och när de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sittadär på högra sidan, klädd i en vit fotsid klädnad; och de blevoförskräckta.016:006 Men han sade till dem: »Varen icke förskräckta. I söken Jesusfrån Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är ickehär. Se där är platsen där de lade honom.016:007 Men gån bort och sägen till hans lärjungar, och särskilt tillPetrus: 'Han skall före eder gå till Galileen; där skolen I fåse honom, såsom han bar sagt eder.'»016:008 Då gingo de ut och flydde bort ifrån graven, ty bävan ochbestörtning hade kommit över dem. Och i sin fruktan sade deintet till någon.
016:009 [1] Men efter sin uppståndelse visade han sig på förstaveckodagens morgon först för Maria från Magdala, ur vilken hanhade drivit ut sju onda andar.016:010 Hon gick då och omtalade det för dem som hade följt med honom,och som nu sörjde och gräto.016:011 Men när dessa hörde sägas att han levde och hade blivit sedd avhenne, trodde de det icke.
016:012 Därefter uppenbarade han sig i en annan skepnad för två av dem,medan de voro stadda på vandring utåt landsbygden.016:013 Också dessa gingo bort och omtalade det för de andra; men ickeheller dem trodde man.
016:014 Sedan uppenbarade han sig också för de elva, när de lågo tillbords; och han förebrådde dem då deras otro och deras hjärtanshårdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honomvara uppstånden.
016:015 Och han sade till dem: »Gån ut i hela världen och predikenevangelium för allt skapat.016:016 Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men densom icke tror, han skall bliva fördömd.016:017 Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro: genom mitt namnskola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål,016:018 ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödandegift, så skall det alls icke skada dem; på sjuka skola de läggahänderna, och de skola då bliva friska.»
016:019 Därefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev hanupptagen i himmelen och satte sig på Guds högra sida.016:020 Men de gingo ut och predikade allestädes. Och Herren verkademed dem och stadfäste ordet genom de tecken som åtföljde det.
[1] V. 9-20 se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
Evangelium enligt Lukas
001:001 Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser, 001:002 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare, 001:003 så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus, 001:004 så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad. 001:005 På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet. 001:006 De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar. 001:007 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder. 001:008 Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud, 001:009 hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. 001:010 Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades. 001:011 Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret. 001:012 Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom. 001:013 Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes. 001:014 Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse. 001:015 Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande. 001:016 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 001:017 Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.» 001:018 Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.» 001:019 Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap. 001:020 Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.» 001:021 Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet; 001:022 och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum. 001:023 Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem. 001:024 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader; 001:025 och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.» 001:026 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret, 001:027 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. 001:028 Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.» 001:029 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära. 001:030 Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. 001:031 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. 001:032 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. 001:033 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.» 001:034 Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.» 001:035 Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son. 001:036 Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam. 001:037 Ty för Gud kan intet vara omöjligt.» 001:038 Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.
001:039 En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden. 001:040 Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet. 001:041 När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande 001:042 och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt! 001:043 Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? 001:044 Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv. 001:045 Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.» 001:046 Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren, 001:047 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare. 001:048 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig. 001:049 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn. 001:050 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom. 001:051 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan. 001:052 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; 001:053 hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer. 001:054 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet 001:055 mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.» 001:056 Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen. 001:057 Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son. 001:058 Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. 001:059 Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader. 001:060 Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.» 001:061 Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.» 001:062 Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta. 001:063 Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig. 001:064 Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud. 001:065 Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd. 001:066 Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom. 001:067 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade: 001:068 »Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning, 001:069 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, 001:070 såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun. 001:071 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand, 001:072 och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund, 001:073 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham, 001:074 Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, 001:075 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar. 001:076 Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom, 001:077 till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna. 001:078 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden, 001:079 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.» 001:080 Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
002:001 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 002:002 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. 002:003 Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. 002:004 Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, 002:005 för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. 002:006 Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. 002:007 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. 002:008 I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. 002:009 Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. 002:010 Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. 002:011 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. 002:012 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» 002:013 I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: 002:014 »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!» 002:015 När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.» 002:016 Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. 002:017 Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. 002:018 Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 002:019 Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. 002:020 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt. 002:021 När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv. 002:022 Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren, 002:023 enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren», 002:024 så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag. 002:025 I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom. 002:026 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde. 002:027 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen, 002:028 då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade: 002:029 »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord, 002:030 ty mina ögon hava sett din frälsning, 002:031 vilken du har berett till att skådas av alla folk: 002:032 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.» 002:033 Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom. 002:034 Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt. 002:035 Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.» 002:036 Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru, 002:037 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag. 002:038 Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem. 002:039 Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen. 002:040 Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom. 002:041 Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem. 002:042 När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden. 002:043 Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill. 002:044 De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner. 002:045 När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom. 002:046 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; 002:047 och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar. 002:048 När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.» 002:049 Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?» 002:050 Men de förstodo icke det som han talade till dem. 002:051 Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta. 002:052 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.
003:001 I femtonde året av kejsar Tiberius' regering, när Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, och Herodes var landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene, 003:002 på den tid då Hannas var överstepräst jämte Kaifas—då kom Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i öknen; 003:003 och han gick åstad och predikade i hela trakten omkring Jordan bättringens döpelse till syndernas förlåtelse. 003:004 Så uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors bok: »Hör rösten av en som ropar i öknen: Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom. 003:005 Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar; 003:006 och allt kött skall se Guds frälsning.'» 003:007 Han sade nu till folket som kom ut för att låta döpa sig av honom: »I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen? 003:008 Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen. Och sägen icke vid eder själva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag säger eder att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. 003:009 Redan är också yxan satt till roten på träden; så bliver då vart träd som icke bär god frukt avhugget och kastat på elden. 003:010 Och folket frågade honom och sade: »Vad skola vi då göra?» 003:011 Han svarade och sade till dem: »Den som har två livklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon; och en som har matförråd, han göre sammalunda.» 003:012 Så kommo ock publikaner för att låta döpa sig, och de sade till honom: »Mästare, vad skola vi göra?» 003:013 Han svarade dem: »Kräven icke ut mer än vad som är eder föreskrivet.» 003:014 Också krigsmän frågade honom och sade: »Vad skola då vi göra? Han svarade dem: »Tilltvingen eder icke penningar av någon, genom hot eller på annat otillbörligt sätt, utan låten eder nöja med eder sold.» 003:015 Och folket gick där i förbidan, och alla undrade i sina hjärtan om Johannes icke till äventyrs vore Messias. 003:016 Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: »Jag döper eder med vatten, men den som kommer, som är starkare än jag, den vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa; han skall döpa eder i helig ande och eld. 003:017 Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han bränna upp i en eld som icke utsläckes.» 003:018 Så förmanade han folket också i många andra stycken och förkunnade evangelium för dem. 003:019 Men när han hade förehållit Herodes, landsfursten, hans synd i fråga om hans broders hustru Herodias och förehållit honom allt det onda som han eljest hade gjort, 003:020 lade Herodes till allt annat också det att han inspärrade Johannes i fängelse. 003:021 När nu allt folket lät döpa sig och jämväl Jesus blev döpt, så skedde därvid, medan han bad, att himmelen öppnades, 003:022 och den helige Ande sänkte sig ned över honom I lekamlig skepnad såsom en duva; och från himmelen kom en röst: »Du är min älskade Son; i dig har jag funnit behag.» 003:023 Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli, 003:024 som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef, 003:025 som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai, 003:026 som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda, 003:027 som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri, 003:028 som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er, 003:029 som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi, 003:030 som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim, 003:031 som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David, 003:032 som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson, 003:033 som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas, 003:034 som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor, 003:035 som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala, 003:036 som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek, 003:037 som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan, 003:038 som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.
004:001 Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen 004:002 och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig. 004:003 Då sade djävulen till honom: »Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd.» 004:004 Jesus svarade honom: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'» 004:005 Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen 004:006 och sade till honom: »Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den. 004:007 Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till.» 004:008 Jesus svarade och sade till honom: »Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'» 004:009 Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån; 004:010 det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig'; 004:011 så ock: 'De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'» 004:012 Då svarade Jesus och sade till honom: »Det är sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'» 004:013 När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid. 004:014 Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten. 004:015 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. 004:016 Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa. 004:017 Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet: 004:018 »Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet 004:019 och till att predika ett nådens år från Herren.» 004:020 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 004:021 Då begynte han tala och sade till dem: »I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.» 004:022 Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: »Är då denne icke Josefs son?» 004:023 Då sade han till dem: »Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'» 004:024 Och han tillade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen. 004:025 Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet— 004:026 och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land. 004:027 Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.» 004:028 När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede 004:029 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför. 004:030 Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare. 004:031 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 004:032 Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet. 004:033 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst: 004:034 »Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.» 004:035 Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: »Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada. 004:036 Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: »Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.» 004:037 Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten. 004:038 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne. 004:039 Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem. 004:040 Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 004:041 Onda andar blevo ock utdrivna ur många, och de ropade därvid och sade: »Du är Guds Son.» Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att icke säga något, eftersom de visste att han var Messias. 004:042 Och när det åter hade blivit dag, gick han åstad bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kommo fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg. 004:043 Men han sade till dem: »Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.» 004:044 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
005:001 Då nu en gång folket, för att höra Guds ord, trängde sig inpåhonom där han stod vid Gennesarets sjö,005:002 fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskadehade gått i land och höllo på att skölja sina nät.005:003 Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och badhonom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig nedoch undervisade folket från båten.005:004 Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: »Lägg utpå djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.»005:005 Då svarade Simon och sade: »Mästare, vi hava arbetat helanatten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta utnäten.»005:006 Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sinanät; och näten gingo sönder.005:007 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessaskulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp bådabåtarna, så att de begynte sjunka.005:008 När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade:»Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.»005:009 Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro medhonom betagits av häpnad,005:010 jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, som deltogo medSimon i fisket. Men Jesus sade till Simon: »Frukta icke;härefter skall du fånga människor.»005:011 Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följdehonom.
005:012 Och medan han var i en av städerna, hände sig, att där kom enman som var full av spetälska. När denne fick se Jesus, föll hanned på sitt ansikte och bad honom och sade: »Herre, vill du,så kan du göra mig ren.»005:013 Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jagvill; bliv ren.» Och strax vek spetälskan ifrån honom.005:014 Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade:»Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din reningett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd fördem.»005:015 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folksamlade sig för att höra honom och för att bliva botade frånsina sjukdomar.005:016 Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
005:017 Nu hände sig en dag, då han undervisade folket, att där suttonågra fariséer och laglärare—sådana hade nämligen kommit ditfrån alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem—ochHerrens kraft verkade, så att sjuka blevo botade av honom.005:018 Då kommo några män dit med en lam man, som de buro på en säng;och de försökte komma in med honom för att lägga honom nedframför Jesus.005:019 Men då de för folkets skull icke kunde finna något annat sättatt komma in med honom stego de upp på taket och släppte honomtillika med sängen ned genom tegelbeläggningen, mitt ibland dem,framför Jesus.005:020 När han såg deras tro, sade han: »Min vän, dina synder äro digförlåtna.»005:021 Då begynte de skriftlärde och fariséerna tänka så: »Vad ärdenne för en, som talar så hädiska ord? Vem kan förlåta synderutom Gud allena?»005:022 Men Jesus förnam deras tankar och svarade och sade till dem:»Vad är det I tänken i edra hjärtan?005:023 Vilket är lättare att säga: 'Dina synder äro dig förlåtna' elleratt säga: 'Stå upp och gå'?005:024 Men för att I skolen veta, att Människosonen har makt här påjorden att förlåta synder, så säger jag dig» (och härmed vändehan sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gåhem.»005:025 Då stod han strax upp i deras åsyn och tog sängen, som han hadelegat på, och gick hem, prisande Gud.005:026 Och de grepos alla av bestörtning och prisade Gud; och de sade,fulla av häpnad: »Vi hava i dag sett förunderliga ting.»
005:027 Sedan begav han sig därifrån. Och han fick se en publikan, vidnamn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följmig.»005:028 Då lämnade han allt och stod upp och följde honom.005:029 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gästabud för honom; och enstor hop publikaner och andra voro bordsgäster där jämte dem.005:030 Men fariséerna—särskilt de skriftlärde bland dem—knorrademot hans lärjungar och sade: »Huru kunnen I äta och drickamed publikaner och syndare?»005:031 Då svarade Jesus och sade till dem: »De är icke de friska sombehöva läkare, utan de sjuka.005:032 Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare,till bättring.005:033 Och de sade till honom: »Johannes' lärjungar fasta ofta ochhålla böner, sammalunda ock fariséernas; men dina lärjungar ätaoch dricka.»005:034 Jesus svarade dem: »Icke kunnen I väl ålägga bröllopsgästernaatt fasta, medan brudgummen ännu är hos dem?005:035 Men en annan tid skall komma, och då, när brudgummen tages ifråndem, då, på den tiden, skola de fasta.»—005:036 Han framställde ock för dem denna liknelse: »Ingen river av enlapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel; omnågon så gjorde, skulle han icke allenast riva sönder den nyamanteln, utan därtill komme, att lappen från den nya mantelnicke skulle passa den gamla.005:037 Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon sågjorde, skulle det nya vinet spränga sönder läglarna, och vinetskulle spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades.005:038 Nej, nytt vin bör man slå i nya läglar.—005:039 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan gärna havanytt; ty han tycker, att det gamla är bättre.»
006:001 Och det hände sig på en sabbat att han tog vägen genom ettsädesfält; och hans lärjungar ryckte av axen och gnuggade sönderdem med händerna och åto.006:002 Då sade några av fariséerna; »Huru kunnen I göra vad som icke ärlovligt att göra på sabbaten?006:003 Jesus svarade och sade till dem: »Haven I icke läst om det somDavid gjorde, när han själv och de som följde honom blevohungriga:006:004 huru han då gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, ochjämväl gav åt dem som följde honom, fastän det ju icke ärlovligt för andra än allenast för prästerna att äta sådantbröd?»006:005 Därefter sade han till dem: »Människosonen är herre översabbaten.»
006:006 På en annan sabbat hände sig att han gick in i synagogan ochundervisade. Där var då en man vilkens högra hand varförvissnad.006:007 Och de skriftlärde och fariséerna vaktade på honom, för att seom han botade någon på sabbaten; de ville nämligen finna någotatt anklaga honom för.006:008 Men han förstod deras tankar och sade till mannen som hade denförvissnade handen: »Stå upp, och träd fram.» Då stod han uppoch trädde fram.006:009 Sedan sade Jesus till dem: »Jag vill göra eder enfråga. Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är,eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller attförgöra det?»006:010 Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Räckut din hand.» Och han gjorde så; och hans hand blev frisk igen.006:011 Men de blevo såsom ursinniga och talade med varandra om vad deskulle kunna företaga sig mot Jesus.
006:012 Så hände sig på den tiden att han gick åstad upp på berget föratt bedja; och han blev kvar där över natten i bön till Gud.006:013 Men när det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar ochutvalde bland dem tolv, som han ock benämnde apostlar:006:014 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hansbroder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus006:015 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, somkallades ivraren;006:016 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev enförrädare.
006:017 Dessa tog han nu med sig och steg åter ned och stannade på enjämn plats; och en stor skara av hans lärjungar var därförsamlad, så ock en stor hop folk ifrån hela Judeen ochJerusalem, och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon.006:018 Dessa hade kommit för att höra honom och för att bliva botadefrån sina sjukdomar. Och jämväl de som voro kvalda av orenaandar blevo botade.006:019 Och allt folket sökte att få röra vid honom, ty kraft gick utifrån honom och botade alla.006:020 Och han lyfte upp sina ögon och säg på sina lärjungar och sade:»Saliga ären I, som ären fattiga, ty eder hör Guds rike till.006:021 Saliga ären I, som nu hungren, ty I skolen bliva mättade. Saligaären I, som nu gråten, ty I skolen le.006:022 Saliga ären I, när människorna för Människosonens skull hataeder och förskjuta och smäda eder och kasta bort edert namnsåsom något ont.006:023 Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, ederlön är stor i himmelen. På samma satt gjorde ju deras fäder medprofeterna.006:024 Men ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad!006:025 Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nulen, ty I skolen sörja och gråta!006:026 Ve eder, när alla människor tala väl om eder! På samma sättgjorde ju deras fader i fråga om de falska profeterna.
006:027 Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner,gören gott mot dem som hata eder,006:028 välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorättaeder.006:029 Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andraåt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägrahonom icke heller livklädnaden.006:030 Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån digvad som är ditt, så kräv det icke igen.006:031 Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen Iock göra mot dem.006:032 Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför?Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade.006:033 Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnenI få därför? Också syndare göra ju detsamma.006:034 Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva fånågot, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åtsyndare för att få lika igen.006:035 Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan atthoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och dåskolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksammaoch onda.