006:036 Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.006:037 Dömen icke, så skolen I icke bliva dömda; fördömen icke, såskolen I icke bliva fördömda. Förlåten, och eder skall blivaförlåtet.006:038 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat,skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty meddet mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
006:039 Han framställde ock för dem denna liknelse:»Kan väl en blind leda en blind? Falla de icke då båda igropen?006:040 Lärjungen är icke förmer än sin mästare; när någon bliverfullärd, så bliver han allenast sin mästare lik.006:041 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, menicke bliver varse bjälken i ditt eget öga?006:042 Huru kan du säga till din broder: 'Broder, låt mig taga utgrandet i ditt öga', du som icke ser bjälken i ditt eget öga?Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter mådu se till, att du kan tala ut grandet i din broders öga.
006:043 Ty intet gott träd finnes, som bär dålig frukt, och lika litetfinnes något dåligt träd som bär god frukt;006:044 vart och ett träd kännes ju igen på sin frukt. Icke hämtar manväl fikon ifrån törnen, ej heller skördar man vindruvor avtörnbuskar.006:045 En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram vad gottär, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är;ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun.—006:046 Men varför ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gören dock ickevad jag säger?
006:047 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efterdem, vem han är lik, det skall jag visa eder.006:048 Han är lik en man som ville bygga ett hus och som då grävdedjupt och lade dess grund på hälleberget. När sedanöversvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, menden förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så byggt.006:049 Men den som hör och icke gör, han är lik en man som byggde etthus på blotta jorden, utan att lägga någon grund. Ochvattenströmmen störtade sig emot det, och strax föll det samman,och det husets fall blev stort.»
007:001 När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gickhan in i Kapernaum.
007:002 Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjukoch var nära döden; och denne var högt skattad av honom.007:003 Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några avjudarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.007:004 När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade:»Han är värd att du gör honom detta,007:005 ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggtsynagogan åt oss.»007:006 Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrånhövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät sägatill honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig attdu går in under mitt tak.007:007 Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma tilldig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.007:008 Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ockkrigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', sågår han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jagsäger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»007:009 När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vändesig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder:Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»007:010 Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänarenvara frisk.
007:011 Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och medhonom gingo hans lärjungar och mycket folk.007:012 Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och hanvar sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska storhop folk ifrån staden gick med henne.
007:013 När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sadetill henne: »Gråt icke.»007:014 Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade.Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.»007:015 Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åthans moder.007:016 Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den storprofet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sittfolk.»007:017 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landetdäromkring.
007:018 Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.007:019 Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände demtill Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, ellerskola vi förbida någon annan?»007:020 När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen harsänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma,eller skola vi förbida någon annan?'»007:021 Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomaroch plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt mångablinda gav han deras syn.007:022 Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalenför Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, haltagå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattigaförkunnas glädjens budskap'.007:023 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
007:024 När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han talatill folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen?Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?007:025 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd ifina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet,dem finnen I ju i konungapalatsen.007:026 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jagsäger eder: Ännu mer än en profet är han.007:027 Han är den om vilken det är skrivet:'Se, jag sänder ut min ängel framför dig,och han skall bereda vägen för dig.'007:028 Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingenvarit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike ärlikväl större än han.007:029 Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämvälpublikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.007:030 Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga omdem själva och läto icke döpa sig av honom.
007:031 Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad ärode lika?007:032 De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra ochsäga:'Vi hava spelat för eder,och I haven icke dansat;vi hava sjungit sorgesång,och I haven icke gråtit.'007:033 Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd ochdricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ondande.'007:034 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nusägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, enpublikaners och syndares vän!'007:035 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.»
007:036 Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gickin i fariséens hus och lade sig till bords.007:037 Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta atthan låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med enalabasterflaska med smörjelse007:038 och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynteväta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitthuvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem medsmörjelsen.007:039 Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vidsig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till,vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; hanskulle då veta att hon är en synderska.»
007:040 Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag harnågot att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det.007:041 »En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene varskyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.007:042 Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dembåda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?»007:043 Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken hanefterskänkte mest.» Då sade han till honom: »Rätt dömde du»007:044 Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser dudenna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vattentill mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tåraroch torkat dem med sitt hår.007:045 Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jagkom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.007:046 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort minafötter med smörjelse.007:047 Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henneförlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som fårlitet förlåtet, han älskar ock litet.»007:048 Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.»007:049 Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sigsjälva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?»007:050 Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig. Gå i frid.»
008:001 Därefter vandrade han igenom landet, från stad till stad ochfrån by till by, och predikade och förkunnade evangelium om Gudsrike. Och med honom följde de tolv,008:002 så ock några kvinnor som hade blivit befriade från onda andaroch botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, urvilken sju onda andar hade blivit utdrivna,008:003 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna ochmånga andra som tjänade dem med sina ägodelar.008:004 Då nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i desärskilda städerna begåvo sig ut till honom, sade han i enliknelse:
008:005 »En såningsman gick ut för att så sin säd. Och när han sådde,föll somt vid vägen och blev nedtrampat, och himmelens fåglaråto upp det.008:006 Och somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkadedet bort, eftersom det icke där hade någon fuktighet.008:007 Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammansdärmed och förkvävde det.008:008 Men somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar dethundrafaldig frukt.» Sedan han hade talat detta, sade han medhög röst: »Den som har öron till att höra, han höre.»
008:009 Då frågade hans lärjungar honom vad denna liknelse betydde.008:010 Han sade: »Eder är givet att lära känna Guds rikes hemligheter,men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de med seendeögon intet skola se och med hörande öron intet förstå'.008:011 Så är nu detta liknelsens mening: Säden är Guds ord.008:012 Och att den såddes vid vägen, det är sagt om dem som hava hörtordet, men sedan kommer djävulen och tager bort det ur derashjärtan, för att de icke skola komma till tro och bliva frälsta.008:013 Och att den såddes på stengrunden det är sagt om dem, som när defå höra ordet, taga emot det med glädje, men icke hava någonrot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stundavfalla de.008:014 Och att den föll bland törnena, det är sagt om dem, som när dehava hört ordet, gå bort och låta sig förkvävas av rikedomensomsorger och njutandet av livets goda och så icke föra någotfram till mognad.008:015 Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem, som närde hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtanoch bära frukt i ståndaktighet.
008:016 Ingen tänder ett ljus och gömmer det sedan under ett kärl ellersätter det under en bänk, utan man sätter det på en ljusstake,för att de som komma in skola se skenet.008:017 Ty intet är fördolt, som icke skall bliva uppenbart, ej hellerär något undangömt, som icke skall bliva känt och komma i dagen.008:018 Akten fördenskull på huru I hören. Ty den som har, åt honomskall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagasockså det han menar sig hava.»
008:019 Och hans moder och hans bröder kommo och sökte honom, men förfolkets skull kunde de icke komma in till honom.008:020 Då sade man till honom: »Din moder och dina broder ståhärutanför och vilja träffa dig.»008:021 Men han svarade och sade till dem: »Min moder och mina bröderäro dessa, som höra Guds ord och göra det.»
008:022 En dag steg han med sina lärjungar i en båt och sade till dem:»Låt oss fara över sjön till andra sidan.» Och de lade ut.008:023 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for nedöver sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att devoro i fara.008:024 Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: »Mästare,Mästare, vi förgås.» När han så hade vaknat, näpste han vindenoch vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt.008:025 Därefter sade han till dem: »Var är eder tro?» Men de hadeblivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: »Vem ärdå denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och delyda honom.»
008:026 Så foro de över till gerasenernas land, som ligger mitt emotGalileen.008:027 Och när han hade stigit i land, kom en man från staden emothonom, en som var besatt av onda andar, och som under ganskalång tid icke hade haft kläder på sig och icke bodde i hus, utanbland gravarna.008:028 Då nu denne fick se Jesus, skriade han och föll ned för honomoch sade med hög röst: »Vad har du med mig att göra, Jesus, duGuds, den Högstes, son? Jag beder dig, plåga mig icke.»008:029 Jesus skulle nämligen just bjuda den orene anden att fara ut urmannen. Ty i lång tid hade han farit svårt fram med mannen; ochväl hade denne varit fängslad med kedjor och fotbojor ochhållits i förvar, men han hade slitit sönder bojorna och hade avden onde anden blivit driven ut i öknarna.008:030 Jesus frågade honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Legion.»Ty det var många onda andar som hade farit in i honom.008:031 Och dessa bådo Jesus att han icke skulle befalla dem att faraned i avgrunden.008:032 Nu gick där en ganska stor svinhjord i bet på berget. Och debådo honom att han ville tillstädja dem att fara in isvinen. Och han tillstadde dem det.008:033 Då gåvo sig de onda andarna åstad ut ur mannen och foro in isvinen. Och hjorden störtade sig utför branten ned i sjön ochdrunknade.008:034 Men när herdarna sågo vad som hade skett, flydde de ochberättade härom i staden och på landsbygden.008:035 Och folket gick ut för att se vad som hade skett. När de dåkommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarnahade blivit utdrivna, sitta invid Jesu fötter, klädd och vidsina sinnen; och de betogos av häpnad.008:036 Och de som hade sett händelsen omtalade för dem huru den besattehade blivit botad.008:037 Allt folket ifrån den kringliggande trakten av gerasenernas landbad då Jesus att han skulle gå bort ifrån dem, ty de voro gripnaav stor förskräckelse. Så steg han då i en båt för att vändatillbaka.008:038 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, badhonom att få följa honom. Men Jesus tillsade honom att gå, medde orden:008:039 »Vänd tillbaka hem, och förtälj huru stora ting Gud har gjortmed dig.» Då gick han bort och förkunnade i hela staden hurustora ting Jesus hade gjort med honom.
008:040 När Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla väntadede på honom.008:041 Då kom där en man, vid namn Jairus, som var föreståndare försynagogan. Denne föll ned för Jesu fötter och bad honom att hanskulle komma till hans hus;008:042 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv år gammal,som låg för döden. Men under det att han var på väg dit,trängde folket hårt på honom.008:043 Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år och ickehade kunnat botas av någon.008:044 Hon närmade sig honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hansmantel, och strax stannade hennes blodgång008:045 Men Jesus frågade: »Vem var det som rörde vid mig?» Då allanekade till att hava gjort det, sade Petrus: »Mästare, helafolkhopen trycker och tränger dig ju.»008:046 Men Jesus sade: »Det var någon som rörde vid mig; ty jag kändeatt kraft gick ut ifrån mig.»008:047 Då nu kvinnan såg att hon icke hade blivit obemärkt, kom honfram bävande och föll ned för honom och omtalade inför alltfolket varför hon hade rört vid honom, och huru hon strax hadeblivit frisk.008:048 Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gåi frid.»
008:049 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens husoch sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästarenomak.»008:050 Men när Jesus hörde detta, sade han till honom: »Frukta icke;tro allenast, så får hon liv igen.»008:051 Och när han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingenatt gå med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och därtillflickans fader och moder.008:052 Och alla gräto och jämrade sig över henne. Men han sade: »Gråtenicke; hon är icke död, hon sover.»008:053 Då hånlogo de åt honom, ty de visste ju att hon var död.008:054 Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: »Flicka, ståupp.»008:055 Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och hantillsade att man skulle giva henne något att äta.008:056 Och hennes föräldrar blevo uppfyllda av häpnad; men han förbjöddem att för någon omtala vad som hade skett.
009:001 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighetöver alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.009:002 Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till attbota sjuka.009:003 Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varkenstav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven ickeheller dubbla livklädnader.009:004 Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess Ilämnen den orten.009:005 Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrånden staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ettvittnesbörd mot dem.»009:006 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, ochförkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.
009:007 Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta somskedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade:»Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»
009:008 Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.» Andra återsade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»009:009 Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vemär då denne, som jag hör sådant om?» Och han sökte eftertillfälle att få se honom.
009:010 Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru storating de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undantill en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.009:011 Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och hanlät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och demsom behövde botas gjorde han friska.
009:012 Men dagen begynte nalkas sitt slut. Då trädde de tolv fram ochsade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå borti byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och fåmat; vi äro ju här i en öde trakt.»009:013 Men han sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade: »Vihava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skolagå bort och köpa mat åt allt detta folk.»009:014 Där voro nämligen vid pass fem tusen män. Då sade han till sinalärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller såomkring i vart.»009:015 Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.009:016 Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upptill himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav åtlärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.009:017 Och de åto alla och blevo mätta. Sedan samlade man upp destycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.
009:018 När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, vorohans lärjungar hos honom. Och han frågade dem och sade: »Vemsäger folket mig vara?»009:019 De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias;andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som haruppstått.'»009:020 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svaradeoch sade: »Guds Smorde.»009:021 Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.009:022 Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skallbliva förkastad av de äldste och översteprästerna och deskriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall hanuppstå igen.»
009:023 Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, såförsake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; såfölje han mig.009:024 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den sommister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.009:025 Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, menmister sig själv eller själv går förlorad?009:026 Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skallMänniskosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders ochde heliga änglarnas härlighet.009:027 Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnasnågra som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»009:028 Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog hanPetrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget föratt bedja.009:029 Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, ochhans kläder blevo skinande vita.009:030 Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessavoro Moses och Elias.009:031 De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilkenhan skulle fullborda i Jerusalem.009:032 Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; dåde sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, somstodo hos honom.009:033 När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus:»Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, enåt dig och en åt Moses och en åt Elias.» Han visste nämligenicke vad han sade.009:034 Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och deblevo förskräckta, när de trädde in i skyn.009:035 Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, denutvalde; hören honom.»009:036 Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara därallena.—Och de förtego detta och omtalade icke för någon påden tiden något av vad de hade sett.
009:037 När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig attmycket folk kom honom till mötes.009:038 Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig,se till min son, ty han är mitt enda barn.009:039 Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och straxskriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradganstår honom om munnen. Och det är med knapp nöd han släpperhonom, sedan han har sönderbråkat honom.009:040 Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men dekunde det icke.»009:041 Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, hurulänge måste jag vara hos eder och härda ut med eder? För hit dinson.»009:042 Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde andenomkull honom och slet och ryckte honom. Då tilltalade Jesus denorene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honomtillbaka åt hans fader.009:043 Och alla häpnade över Guds stora makt.
Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde,sade han till sina lärjungar:009:044 »Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall blivaöverlämnad i människors händer.009:045 Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgatför dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de attfråga honom om det som han hade sagt.
009:046 Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.009:047 Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn ochställde det bredvid sig009:048 och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn,han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emothonom som har sänt mig. Ty den som är minst bland eder alla, hanär störst.
009:049 Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en mandrev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,eftersom han icke följde med oss.»009:050 Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som ickeär emot eder, han är för eder.»
009:051 Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han att ställa sin färd till Jerusalem. 009:052 Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom. 009:053 Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på färd till Jerusalem. 009:054 När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta, sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned från himmelen och förtär dem?» 009:055 Då vände han sig om och tillrättavisade dem. 009:056 Och de gingo till en annan by.
009:057 Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jagvill följa dig, varthelst du går.009:058 Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelensfåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där hankan vila sitt huvud.»009:059 Och till en annan sade han: »Föl; mig.» Men denne svarade:»Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»009:060 Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gådu åstad och förkunna Guds rike.»009:061 Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd migatt först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»009:062 Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan hanhar satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»
010:001 Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framförsig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänktekomma010:002 »Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskullskördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.010:003 Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.010:004 Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsenicke på någon under vägen.010:005 Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare överdetta hus.'010:006 Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den fridI tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vändatillbaka över eder själva.010:007 Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de havaatt giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus.010:008 Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, såäten vad som sättes fram åt eder,010:009 och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Gudsrike är eder nära.'010:010 Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder,så gån ut på dess gator och sägen:010:011 'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stadskaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike ärnära.'010:012 Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' blivadrägligare än för den staden.
010:013 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar somäro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, såskulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjortbättring.010:014 Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus ochSidon än för eder.010:015 Och du. Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen?Nej, ned till dödsriket måste du fara.—010:016 Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, hanförkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honomsom har sänt mig.»
010:017 Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade:»Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom dittnamn.»010:018 Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelensåsom en ljungeld.010:019 Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioneroch att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall ickekunna göra eder någon skada.010:020 Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utanglädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»
010:021 I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande ochsade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, menuppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit dittbehag.010:022 Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen kännervem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonenoch den för vilken Sonen vill göra honom känd.»
010:023 Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med democh sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen.010:024 Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det somI sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, menfingo dock icke höra det.»
010:025 Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade:»Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»010:026 Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?»010:027 Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av alltditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av alltditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'»010:028 Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva,010:029 Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är dåmin nästa?»010:030 Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem nedtill Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hanskläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg ochläto honom ligga där halvdöd.010:031 Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fickse honom, gick han förbi.010:032 Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fickse honom, gick han förbi.010:033 Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där hanlåg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom010:034 och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår ochförband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och fördehonom till ett härbärge och skötte honom.010:035 Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav demåt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honomskall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.'—010:036 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannensnästa, som hade fallit i rövarhänder?»010:037 Han svarade: »Den som bevisade honom barmhärtighet.» Då sadeJesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.»
010:038 När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna,vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.010:039 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vidHerrens fötter och hörde på hans ord.010:040 Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom.Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att minsyster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henneatt hon hjälper mig.»010:041 Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör digbekymmer och oro för mångahanda,010:042 men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den godadelen, och den skall icke tagas ifrån henne.»
011:001 När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja ochhade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom:»Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sinalärjungar.»011:002 Då sade han till dem: »När I bedjen, skolen I säga så: 'Fader,helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;011:003 vårt dagliga bröd giv oss var dag;011:004 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåta var och en somär oss något skyldig; och inled oss icke i frestelse.'»
011:005 Ytterligare sade han till dem: »Om någon av eder har en vän ochmitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän,låna mig tre bröd;011:006 ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag harintet att sätta fram åt honom'011:007 så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör migicke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barnhava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.'011:008 Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han ärhans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer hanlikväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp ochgiva honom så mycket han behöver.011:009 Likaså säger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet;söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall vardaupplåtet.011:010 Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner;och för den som klappar skall varda upplåtet.011:011 Finnes bland eder någon fader, som när hans son beder honom omen fisk, i stallet för en fisk räcker honom en orm,011:012 eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg?011:013 Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor,huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva heligande åt dem som bedja honom!»
011:014 Och han drev ut en ond ande som var dövstum. Och när den ondeanden hade blivit utdriven, talade den dövstumme; och folketförundrade sig.011:015 Men några av dem sade: »Det är med Beelsebul, de onda andarnasfurste, som han driver ut de onda andarna.»011:016 Och några andra ville sätta honom på prov och begärde av honomett tecken från himmelen.011:017 Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike somhar kommit i strid med sig självt bliver förött, så att husfaller på hus.011:018 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, huru kan då hansrike hava bestånd? I sägen ju att det är med Beelsebul som jagdriver ut de onda andarna.011:019 Men om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltsåvara edra domare.011:020 Om det åter är med Guds finger som jag driver ut de ondaandarna, så har ju Guds rike kommit till eder.—011:021 När en stark man, fullt väpnad, bevakar sin gård, då äro hansägodelar fredade.011:022 Men om någon som är starkare än han angriper honom ochövervinner honom, så tager denne ifrån honom alla vapnen, somhan förtröstade på, och skiftar ut bytet efter honom.011:023 Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som ickeförsamlar med mig, han förskingrar.
011:024 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar hanomkring i ökentrakter och söker efter ro. Men då han icke finnernågon, säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, somjag gick ut ifrån.'011:025 Och när han kommer dit och finner det fejat och prytt,011:026 då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som ärovärre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliverför den människan det sista värre än det första.»
011:027 När han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin röst ochropade till honom: »Saligt är det moderssköte som har burit dig,och de bröst som du har diat.»011:028 Men han svarade: »Ja, saliga är de som höra Guds ord och gömmadet.»
011:029 Men när folket strömmade till tog han till orda och sade: »Dettasläkte är ett ont släkte Det begär ett tecken, men intet annattecken skall givas det än Jonas' tecken.011:030 Ty såsom Jonas blev ett tecken för nineviterna, så skall ockMänniskosonen vara ett tecken för detta släkte.011:031 Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda framtillsammans med detta släktes män och bliva dem till dom. Ty honkom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, harär vad som är mer än Salomo.011:032 Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med dettasläkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas'predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.
011:033 Ingen tänder ett ljus och sätter det på en undangömd plats ellerunder skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, för att de somkomma in skola se skenet.
011:034 Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt, då har ockhela din kropp ljus; men när det är fördärvat, då är ock dinkropp höljd i mörker.011:035 Se därför till, att ljuset som du har i dig icke är mörker.011:036 Om så hela din kropp får ljus och icke har någon del höljd imörker, då har den ljus i sin helhet, såsom när en lykta lyserdig med sitt klara sken.»
011:037 Under det att han så talade, inbjöd en farisé honom till måltidhos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.011:038 Men när fariséen såg att han icke tvådde sig före måltiden,förundrade han sig.011:039 Då sade Herren till honom: »I fariséer, I gören nu det yttre avbägaren och fatet rent, medan edert inre är fullt av rofferi ochondska.011:040 I dårar, har icke han som har gjort det yttre också gjort detinre?011:041 Given fastmer såsom allmosa vad inuti kärlet är; först då bliverallt hos eder rent.
011:042 Men ve eder, I fariséer, som given tionde av mynta och ruta ochalla slags kryddväxter, men icke akten på rätten och på kärlekentill Gud! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.011:043 Ve eder, I fariséer, som gärna viljen sitta främst i synagogornaoch gärna viljen bliva hälsade på torgen!011:044 Ve eder, I som ären lika gravar som ingen kan märka, och övervilka människorna gå fram utan att veta det!»
011:045 Då tog en av de lagkloke till orda och sade till honom:»Mästare, när du så talar, skymfar du också oss.»011:046 Han svarade: »Ja, ve ock eder, I lagkloke, som på människornaläggen bördor, svåra att bära, men själva icke viljen med ettenda finger röra vid de bördorna!011:047 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edrafäder dräpte!011:048 Så bären I då vittnesbörd om edra fäders gärningar och gillendem; ty om de dräpte profeterna, så byggen I upp deras gravar.011:049 Därför har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall sända till demprofeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa, ochandra skola de förfölja.011:050 Och så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, alltdet som är utgjutet från världens begynnelse,011:051 ända ifrån Abels blod intill Sakarias' blod, hans som förgjordesmellan altaret och templet.' Ja, jag säger eder: Det skallutkrävas av detta släkte.011:052 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln tillkunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem somville komma dit haven I lagt hinder.»
011:053 När han inför allt folket sade detta till dem, blevo fariséernaoch de lagkloke mycket förbittrade och gåvo sig i strid medhonom om många stycken;011:054 de sökte nämligen efter tillfälle att kunna anklaga honom.
012:001 Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att detrampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast tillsina lärjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg,det är för skrymteri.012:002 Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intetär fördolt, som icke skall bliva känt.012:003 Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört iljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, detskall bliva utropat på taken.
012:004 Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som välkunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra någotmer.012:005 Jag vill lära eder vem I skolen frukta: frukten honom som harmakt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jagsäger eder: Honom skolen I frukta.—012:006 Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem ärförgäten hos Gud.012:007 Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.012:008 Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig införmänniskorna, honom skall ock Människosonen kännas vid införGuds änglar.012:009 Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock blivaförnekad inför Guds änglar.012:010 Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det blivahonom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skalldet icke bliva förlåtet.
012:011 Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter ochmyndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed Iskolen försvara eder, eller vad I skolen säga;012:012 ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolensäga.»
012:013 Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till minbroder att han skiftar arvet med mig.»012:014 Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt mig till domareeller skiftesman över eder?»012:015 Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder tillvara för allt slags girighet; ty en människas liv beror ickedärpå att hon har överflöd på ägodelar.»
012:016 Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var enrik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.012:017 Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jaghar ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'012:018 Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned minalador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all mingröda och allt mitt goda.012:019 Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gottförvarat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.012:020 Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själutkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?'—012:021 Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rikinför Gud.»
012:022 Och han sade till sina lärjungar: »Därför säger jag eder: Göreneder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta, ej hellerför eder kropp, vad I skolen kläda eder med.012:023 Livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.012:024 Given akt på korparna: de så icke, ej heller skörda de, och dehava varken visthus eller lada; och likväl föder Gud dem. Hurumycket mer ären icke I än fåglarna!012:025 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sinlivslängd?012:026 Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder dåbekymmer för det övriga?012:027 Given akt på liljorna, huru de varken spinna eller väva; ochlikväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighetvar så klädd som en av dem.012:028 Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och imorgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han då icke klädaeder, I klentrogne!012:029 Söken därför icke heller I efter vad I skolen äta, eller vad Iskolen dricka, och begären icke vad som är för högt.012:030 Efter allt detta söka ju hedningarna i världen, och eder Fadervet att I behöven detta.012:031 Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfallaeder.012:032 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader attgiva eder riket.012:033 Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungarsom icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuvnår, och där man icke fördärvar.012:034 Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.
012:035 Haven edra länder omgjordade och edra lampor brinnande.012:036 Och varen I lika tjänare som vänta på att deras herre skallbryta upp från bröllopet, för att strax kunna öppna för honom,när han kommer och klappar.012:037 Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när hankommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall fästa upp sinklädnad och låta dem taga plats vid bordet och själv gå fram ochbetjäna dem.012:038 Och vare sig han kommer under den andra nattväkten eller underden tredje och finner dem så göra—saliga äro de då.012:039 Men det förstån I väl, att om husbonden visste vilken stundtjuven skulle komma, så tillstadde han icke att någon bröt sigin i hans hus.012:040 Så varen ock I redo ty i en stund då I icke vänten det skallMänniskosonen komma.»
012:041 Då sade Petrus: »Herre, är det om oss som du talar i dennaliknelse, eller är det om alla?»012:042 Herren svarade: »Finnes någon trogen och förståndig förvaltare,som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för att i rätttid giva dem deras bestämda kost—012:043 salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finnerhonom göra så.012:044 Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vadhan äger.012:045 Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herrekommer icke så snart', och han begynner att slå de andratjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att hanbliver drucken,012:046 då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntardet, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skalllåta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med deotrogna.—012:047 Och den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men ickeredde till eller gjorde efter hans vilja, han skall blivastraffad med många slag.012:048 Men den som, utan att hava fått veta hans vilja, gjorde vad somval slag värt, han skall bliva straffad med allenast fåslag. Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skallmycket varda utkrävt och den som har blivit betrodd med mycket,av honom skall man fordra dess mera.012:049 Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärnaville jag icke att den redan brunne!012:050 Men jag måste genomgå ett dop; och huru ängslas jag icke, tilldess att det är fullbordat!012:051 Menen I att jag har kommit för att skaffa frid på jorden? Nej,säger jag eder, fastmer söndring.012:052 Ty om fem finnas i samma hus, skola de härefter vara söndradefrån varandra, så att tre stå mot två Och två mot tre:012:053 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sindotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustruoch sonhustrun mot sin svärmoder.
012:054 Han hade också till folket: »När I sen ett moln stiga upp iväster, sägen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker så.012:055 Och när I sen sunnanvind blåsa, sägen I: 'Nu kommer starkhetta'; och detta sker.012:056 I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att tyda;huru kommer det då till, att I icke kunnen tyda denna tiden?012:057 Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är?012:058 När du går till en överhetsperson med din motpart, så gör digunder vägen all möda att bliva förlikt med denne, så att hanicke drager dig fram inför domaren; då händer att domarenöverlämnar dig åt rättstjänaren, och att rättstjänaren kastardig i fängelse.012:059 Jag säger dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du harbetalt ända till den yttersta skärven.»
013:001 Vid samma tid kommo några och berättade för honom om de galiléervilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.013:002 Då svarade han och sade till dem: »Menen I att dessa galiléervoro större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fingolida sådant?013:003 Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I allasammalunda förgås.013:004 Eller de aderton som dödades, när tornet i Siloam föll på dem,menen I att de voro mer brottsliga än alla andra människor sombo i Jerusalem?013:005 Nej, säger jag eder; men om I icke gören bättring, skolen I allasammalunda förgås.»
013:006 Och han framställde denna liknelse: »En man hade ett fikonträdplanterat i sin vingård; och han kom och sökte frukt därpå, menfann ingen.013:007 Då sade han till vingårdsmannen: 'Se, nu i tre år har jag kommitoch sökt frukt på detta fikonträd, utan att finna någon. Huggbort det. Varför skall det därjämte få utsuga jorden?'013:008 Men vingårdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, låt detstå kvar också detta år, för att jag under tiden må grävaomkring det och göda det;013:009 kanhända skall det så till nästa å bära frukt. Varom icke, så mådu då hugga bort det.'»
013:010 När han en gång på sabbaten undervisade i en synagoga,013:011 var där en kvinna som i aderton år hade varit besatt av ensjukdomsande, och hon var så hopkrumpen, att hon alls icke kunderäta upp sin kropp.013:012 Då nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sadetill henne »Kvinna, du är fri ifrån din sjuk dom»,013:013 och han lade därvid händerna på henne. Och strax rätade hon uppsig och prisade Gud.
013:014 Men det förtröt synagogföreståndaren att Jesus på sabbatenbotade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: »Sexdagar finnas, på vilka man bör arbeta. På dem mån I alltså kommaoch låta bota eder, men icke på sabbatsdagen.013:015 Då svarade Herren honom och sade: »I skrymtare, löser icke varoch en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban ochleder den bort för att vattna den?013:016 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållitbunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen fålösas från sin boja?»013:017 När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och alltfolket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes avhonom.
013:018 Så sade han då: »Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag liknadet vid?013:019 Det är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sinträdgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelensfåglar bygga sina nästen på dess grenar.»
013:020 Ytterligare sade han: »Vad skall jag likna Guds rike vid? 013:021 Det är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
013:022 Och han vandrade från stad till stad och från by till by ochundervisade folket, under det att han fortsatte sin färd tillJerusalem.013:023 Och någon frågade honom: »Herre, är det allenast få som blivafrälsta?» Då svarade han dem:013:024 »Kämpen för att komma in genom den trånga dörren; ty många,säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock ickeförmå det.013:025 Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren, och I sedankommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren ochsägen: 'Herre, låt upp för oss', så skall han svara och sägatill eder: 'Jag vet icke varifrån I ären.'013:026 Och I skolen då säga: 'Vi hava ju ätit och druckit med dig, ochdu har undervisat på våra gator.'013:027 Men han skall svara: 'Jag säger eder: Jag vet icke varifrån Iären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.'013:028 Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham,Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finneneder själva utkastade.013:029 Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr ochsöder och bliva bordsgäster i Guds rike.013:030 Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, ochsomliga som äro de första bliva de sista.
013:031 I samma stund kommo några fariséer fram och sade till honom:»Begiv dig åstad bort härifrån; ty Herodes vill dräpa dig.»013:032 Då svarade han dem: »Gån och sägen den räven, att jag i dag ochi morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag förstpå tredje dagen är färdig.013:033 Men jag måste vandra i dag och i morgon och i övermorgon, ty detär icke i sin ordning att en profet förgöres annorstädes än iJerusalem.—013:034 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar demsom äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församladina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sinavingar! Men haven icke velat.013:035 Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder:I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen:'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'
014:001 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligastefariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man därvaktade på honom,014:002 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.014:003 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna:»Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det ickelovligt?»014:004 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom friskoch lät honom gå.014:005 Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller enoxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager uppden, jämväl på sabbatsdagen?»014:006 Och de förmådde icke svara något härpå.
014:007 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främstaplatserna, framställde han för dem en liknelse; han sade tilldem:014:008 »När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke denfrämsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästernanågon som är mer ansedd än du,014:009 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig ochhonom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste dumed skam intaga den nedersta platsen.014:010 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nederstaplatsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjuditdig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.'Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.014:011 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, ochden som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
014:012 Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ettgästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dinavänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rikagrannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom fårvedergällning.014:013 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta,blinda.014:014 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skalldu få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»014:015 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne tillhonom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»014:016 Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabudoch bjöd många.014:017 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare ochlät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'014:018 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade tillhonom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och besedet. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'014:019 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gååstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'014:020 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kanjag icke komma.'014:021 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blevhusbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gatoroch gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar ochblinda och halta.'014:022 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort,men har är ännu rum.'014:023 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, ochnödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.014:024 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skallsmaka sin måltid.'»
014:025 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sadetill dem:014:026 »Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader ochsin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder ochsystrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara minlärjunge.014:027 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan ickevara min lärjunge.
014:028 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig ickedå först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han ägervad som behöves för att bygga det färdigt?014:029 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verketskulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom014:030 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullbordasitt verk.'
014:031 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba sammanmed en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänkerefter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emothonom med tjugu tusen?014:032 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långtborta, skicka sändebud och underhandla om fred.
014:033 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakarallt vad han äger.—014:034 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mistersin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?014:035 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; mankastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»
015:001 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom. 015:002 Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.» 015:003 Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
015:004 »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och hanförlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen ochgår och söker efter det förlorade, till dess han finner det?015:005 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar medglädje.015:006 Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner ochgrannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnitmitt får, som var förlorat.'015:007 Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över enenda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga somingen bättring behöva.
015:008 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar borten av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och sökernoga, till dess hon finner den?015:009 Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnoroch grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnitden penning som jag hade tappat bort.'015:010 Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över enenda syndare som gör bättring.
015:011 Ytterligare sade han: »En man hade två söner.015:012 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den delav förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sinaägodelar mellan dem.015:013 Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitttillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levdehan i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.015:014 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd överdet landet, och han begynte lida nöd.015:015 Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, ochdenne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.015:016 Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor somsvinen åto; men ingen gav honom något.015:017 Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hosmin fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås avhunger!015:018 Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom:Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;015:019 jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom enav dina legodrängar.'
015:020 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu varlångt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honomoch skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysstehonom innerligt.015:021 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelenoch inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'015:022 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram denyppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring påhans hand och skor på hans fötter.015:023 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta ochgör oss glada.015:024 Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han varförlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.