015:025 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vändetillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.015:026 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad dettakunde betyda.015:027 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu dinfader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slaktaden gödda kalven.'015:028 Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut ochtalade vanligt med honom.015:029 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år harjag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud;och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för attjag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.015:030 Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammansmed skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtitslakta den gödda kalven.'015:031 Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och allmitt är ditt.015:032 Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din brodervar död, men har fått liv igen, han var förlorad, men äråterfunnen.'»
016:001 Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade enförvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hansägodelar.016:002 Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är detjag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kanicke längre få vara förvaltare.'016:003 Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då minherre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke;att tigga blyges jag för.016:004 Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga migi sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'016:005 Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och ensärskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldigmin herre?'016:006 Han svarade: 'Hundra fat olja.' Då sade han till honom: 'Taghär ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skrivfemtio.'016:007 Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?'Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' Då sade han till honom:'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'016:008 Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det atthan hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sigklokare mot sitt släkte än ljusets barn.016:009 Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådigeMamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emoteder i de eviga hyddorna.
016:010 Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är,och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig ivad mer är.016:011 Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådigeMamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?016:012 Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhördeen annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
016:013 Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.»
016:014 Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och dedrevo då gäck med honom.016:015 Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sigrättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; tydet som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
016:016 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedandess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill stormaditin.016:017 Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick avlagen kan falla bort.
016:018 Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår äktenskapsbrott.
016:019 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne ochlevde var dag i glädje och prakt.016:020 Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full avsår,016:021 och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde fallaifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarnakommo och slickade hans sår.016:022 Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna tillAbrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.016:023 När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögonoch fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.016:024 Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig,och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vattenoch svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'016:025 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde,fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter fårhan här hugnad, under det att du pinas.016:026 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellanoss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån tilleder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrånskall kunna komma över till oss.»016:027 Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honomtill min faders hus,016:028 där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att ickeockså de komma till detta pinorum.'016:029 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må delyssna till.'016:030 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till demfrån de döda, så skola de göra bättring.'016:031 Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses ochprofeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någonuppstår från de döda.'»
017:001 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt änatt förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!017:002 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans halsoch han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessasmå.017:003 Tagen eder till vara!
Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om handå ångrar sig, så förlåt honom.017:004 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sjugånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' såskall du förlåta honom.»017:005 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»017:006 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ettsenapskorn, så skullen I kunna säga till dettamullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera digi havet', och det skulle lyda eder.
017:007 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktarboskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hemfrån marken: 'Gå du nu strax till bords'?017:008 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, ochfäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter ochdricker; sedan må du själv äta och dricka'?017:009 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blevhonom befallt?017:010 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt,då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endastgjort vad vi voro pliktiga att göra.'»017:011 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägenmellan Samarien och Galileen.017:012 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män.Dessa stannade på avstånd017:013 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»017:014 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder förprästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.017:015 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivitbotad, och prisade Gud med hög röst017:016 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackadehonom. Och denne var en samarit.017:017 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Varäro de nio?017:018 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud,utom denne främling?»017:019 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro harfrälst dig.»
017:020 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skullekomma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke påsådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,017:021 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där ärdet.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
017:022 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärnaskullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke fådet.017:023 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se härär han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.017:024 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelensena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen påhand dag.017:025 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av dettasläkte.017:026 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske iMänniskosonens dagar:017:027 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrurgåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då komfloden och förgjorde dem allasammans.017:028 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto ochdrucko, köpte och sålde, planterade och byggde,017:029 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavelned från himmelen och förgjorde dem allasammans,017:030 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonenuppenbaras.017:031 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset,han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som ärute på marken vända tillbaka.017:032 Kommen ihåg Lots hustru.017:033 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; menden som mister det, han skall rädda det.017:034 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den eneskall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.017:035 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,den andra skall lämnas kvar.»017:036 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där dendöda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
018:001 Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att dealltid borde bedja, utan att förtröttas.018:002 Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud ochej heller hade försyn för någon människa.018:003 I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honomoch sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'018:004 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv:'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller harförsyn för någon människa;018:005 likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändåskaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skallalldeles pina ut mig.'»018:006 Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren härsäger.018:007 Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa tillhonom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?018:008 Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall välMänniskosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
018:009 Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga somförtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, underdet att de föraktade andra:018:010 »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var enfarisé och den andre en publikan.018:011 Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig,Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare,orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.018:012 Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jagförvärvar.'018:013 Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sinaögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade:'Gud, misskunda dig över mig syndare.'—018:014 Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre.Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, menden som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»018:015 Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulleröra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bortdem.018:016 Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnenkomma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hörsådana till.018:017 Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rikesåsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
018:018 Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vadskall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»018:019 Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är godutom Gud allena.018:020 Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skallicke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falsktvittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»018:021 Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»018:022 När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår digännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skalldu få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»018:023 Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han varmycket rik.018:024 Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt ärdet icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!018:025 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga,än för den som är rik att komma in i Guds rike.»018:026 Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»018:027 Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det ärmöjligt för Gud.»
018:028 Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt ochhava följt dig.»018:029 Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Gudsrikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, ellerföräldrar eller barn,018:030 ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här itiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»
018:031 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nuupp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genomprofeterna är skrivet om Människosonen.018:032 Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbadoch skymfad och bespottad,018:033 och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagenskall han uppstå igen.»018:034 Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem såfördolt, att de icke fattade vad som sades.
018:035 Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vidvägen och tiggde.018:036 När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vaddet var.018:037 Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret somkom på vägen.018:038 Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig övermig.»018:039 Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att hanskulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son,förbarma dig över mig.»018:040 Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram tillhonom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:018:041 »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låtmig få min syn.»018:042 Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»018:043 Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Ochallt folket som såg detta lovade Gud.
019:001 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.019:002 Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman förpublikanerna och en rik man.019:003 Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, menhan kunde det icke för folkets skull, ty han var liten tillväxten.019:004 Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträdför att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.019:005 När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade tillhonom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditthus.»019:006 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.019:007 Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in föratt gästa hos en syndare.»019:008 Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften avmina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävtför mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.019:009 Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits dettahus, eftersom också han är en Abrahams son.019:010 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det somvar förlorat.»
019:011 Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse,eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rikestrax skulle uppenbaras.019:012 Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara borttill ett avlägset land för att utverka åt sig konungsligvärdighet; sedan skulle han komma tillbaka.019:013 Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pundoch sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommertillbaka.'019:014 Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd,åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denneskall bliva konung över oss.»019:015 När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig denkonungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åtvilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var ochen genom sin förvaltning hade förvärvat.019:016 Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit ivinst tio pund.'019:017 Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du harvarit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt ochmyndighet över tio städer.'019:018 Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pundhar avkastat fem pund.'019:019 Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över femstäder.'019:020 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund;jag har haft det förvarat i en duk.019:021 Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du villtaga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke harsått.'019:022 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, duonde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, somvill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag ickehar sått?019:023 Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hadejag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'019:024 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrånhonom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'019:025 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'019:026 Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skallvarda givet; men den som icke har, från honom skall tagas ocksådet han har.019:027 Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung översig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»
019:028 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp motJerusalem.019:029 När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallasOljeberget, sände han åstad två av lärjungarna019:030 och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när Ikommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, somingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören denhit.019:031 Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så:'Herren behöver den.'»
019:032 Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem. 019:033 Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?» 019:034 De svarade: »Herren behöver den.» 019:035 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå. 019:036 Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen. 019:037 Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett; 019:038 och de sade:
»Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fridvare i himmelen och ära i höjden!»019:039 Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom:»Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»019:040 Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skolastenarna ropa.»
019:041 Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta överden019:042 och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din fridtillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.019:043 Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgivadig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på allasidor.019:044 Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, somäro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därföratt du icke aktade på den tid då du var sökt.»019:045 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som såldedärinne;019:046 och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall varaett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»019:047 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästernaoch de skriftlärde och folkets förnämste män sökte eftertillfälle att förgöra honom;019:048 men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höllsig till honom och hörde honom.
020:001 Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen ochförkunnade evangelium, trädde översteprästerna och deskriftlärde, tillika med de äldste, fram020:002 och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gördu detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»020:003 Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en frågatill eder; svaren mig på den.020:004 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»020:005 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Frånhimmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'020:006 Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket attstena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»020:007 De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.020:008 Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vadmyndighet jag gör detta.»020:009 Och han framställde för folket denna liknelse: »En manplanterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och förutrikes för lång tid.020:010 När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare tillvingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del avvingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och lätohonom gå tomhänt bort.020:011 Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandladeoch skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.020:012 Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo deblodig och drevo bort honom.020:013 Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag villsända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'020:014 Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandraoch sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvetmå bliva vårt.'020:015 Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skallnu vingårdens herre göra med dem?020:016 Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämnavingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»020:017 Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord:
'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit enhörnsten'?
020:018 Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad;men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»020:019 Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i sammastund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodoatt det var om dem som han hade talat i denna liknelse.020:020 Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligenskulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skullefånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunnaöverlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.020:021 Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar ochundervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär omGuds väg vad sant är.020:023 Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är deticke lovligt?»020:023 Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:020:024 »Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» Desvarade: »Kejsarens.»020:025 Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsarentillhör, och Gud vad Gud tillhör.»020:026 Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord införfolket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
020:027 Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att deticke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom020:028 och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att omnågon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall hantaga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sinbroder.020:029 Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dogbarnlös.020:030 Då tog den andre i ordningen henne020:031 och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla,utan att någon av dem lämnade barn efter sig.020:032 Slutligen dog ock hustrun.020:033 Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru?De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»020:034 Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är detså, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;020:035 men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldernoch i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varkenmän tag sig hustrur, eller hustrur givas män.020:036 De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro,Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.020:037 Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där dettalas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';020:038 Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honomleva alla.»020:039 Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du hartalat rätt.»020:040 De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga påhonom.
020:041 Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son? 020:042 David själv säger ju i Psalmernas bok:
Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,020:043 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'020:044 David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hansson?»020:045 Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:020:046 »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring ifotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärnasitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vidgästabuden—020:047 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för synsskull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»
021:001 Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sinagåvor i offerkistorna.021:002 Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.021:003 Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änkalade dit mer än alla de andra.021:004 Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något blandgåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sinägo.»
021:005 Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd avhärliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:021:006 »Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skalllämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»021:007 Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Ochvad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer attske?»021:008 Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty mångaskola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tidenär nära'. Men följen dem icke.021:009 Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven ickeförfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke straxänden inne.»
021:010 Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike; 021:011 och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen. 021:012 Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull. 021:013 Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd. 021:014 Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder. 021:015 Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot. 021:016 I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda. 021:017 Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull. 021:018 Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat. 021:019 Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
021:020 Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen Iveta att dess ödeläggelse är nära.021:021 Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äroinne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute pålandsbygden må icke gå ditin.021:022 Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skalluppfyllas.021:023 Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stornöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.021:024 Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda ifångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall blivaförtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider ärofullbordade.
021:025 Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och påjorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösavid havets och vågornas dån,021:026 då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan fördet som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.021:027 Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stormakt och härlighet.021:028 Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyftaedra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»021:029 Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet ochpå alla andra träd.021:030 När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva attsommaren redan är nära.021:031 Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rikeär nära.021:032 Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås,förrän allt detta sker.021:033 Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.021:034 Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas avomåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att dendagen kommer på eder oförtänkt;021:035 ty såsom en snara skall den komma över hela jordens allainbyggare.021:036 Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt dettasom skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»
021:037 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarnagick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade däröver natten.021:038 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomenför att höra honom.
022:001 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära. 022:002 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
022:003 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var enav de tolv.022:004 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarnaför tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.022:005 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom ensumma penningar.022:006 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligttillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockninguppstod.
022:007 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulleslakta påskalammet.022:008 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad ochreden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»022:009 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»022:010 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en mansom bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han gårin.022:011 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Varfinnes härbärget där jag skall äta påskalammet med minalärjungar?'022:012 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad förmåltid; reden till där.»022:013 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; ochde redde till påskalammet.
022:014 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, ochapostlarna med honom.022:015 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta dettapåskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;022:016 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid,förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»022:017 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagendetta och delen eder emellan;022:018 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rikekommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»022:019 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åtdem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven föreder. Gören detta till min åminnelse.»022:020 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Dennakalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet föreder.022:021 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.022:022 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men veden människa genom vilken han bliver förrådd!»022:023 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kundevara som skulle göra detta.
022:024 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulleräknas för den störste.022:025 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsomhärskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig'nådige herrar'.022:026 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder,han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, hanvare såsom en tjänare.022:027 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den somtjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl ärjag här ibland eder såsom en tjänare.—022:028 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;022:029 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, såöverlåter jag likadan makt åt eder,022:030 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike ochsitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
022:031 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, föratt kunna sålla eder såsom vete;022:032 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva omintet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
022:033 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gåi fängelse och gå i döden.»022:034 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanengala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du ickekänner mig.»
022:035 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utanpenningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder dånågot?» De svarade: »Intet.»022:036 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpungtaga den med sig, och den som har en ränsel, han göresammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sinmantel och köpe sig ett sådant.022:037 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftensord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som ärförutsagt om mig, det går nu i fullbordan»022:038 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Detär nog.»
022:039 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sedvar; och hans lärjungar följde honom.022:040 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjenatt I icke mån komma i frestelse.»022:041 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föllned på sina knän och bad022:042 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrånmig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»022:043 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrktehonom.022:044 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, ochhans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.022:045 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka tilllärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.022:046 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen attI icke mån komma i frestelse.»022:047 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av detolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde framtill Jesus för att kyssa honom.022:048 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen meden kyss?»022:049 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågadede: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»022:050 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så avhonom högra örat.022:051 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och hanrörde vid hans öra och helade honom.022:052 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, tillöversteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och deäldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd ochstavar.022:053 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I ickesträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nuråder mörkrets makt.»022:054 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästenshus. Och Petrus följde efter på avstånd.022:055 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig därtillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
022:056 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid eldenfäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.022:057 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»022:058 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade:»Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jagicke.»022:059 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade:»Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»022:060 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och idetsamma, medan han ännu talade, gol hanen.022:061 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihågHerrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i daghar galit, skall du tre gånger förneka mig.»022:062 Och han gick ut och grät bitterligen.
022:063 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom. 022:064 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?» 022:065 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
022:066 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste,överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sittStora råd022:067 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem:»Om jag säger eder det, så tron I det icke.022:068 Och om jag frågar, så svaren I icke.022:069 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktenshögra sida.»022:070 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »Isägen det själva, att jag är det.»022:071 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava jusjälva nu hört det av hans egen mun.»
023:001 Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.023:002 Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denneman förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsarenskatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»023:003 Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Hansvarade honom och sade: »Du säger det själv.»
023:004 Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jagfinner intet brottsligt hos denne man.»023:005 Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lärafolket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»023:006 När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var frånGalileen.023:007 Och då han fick veta att han var från det land som lydde underHerodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som underdessa dalar också var i Jerusalem.
023:008 När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hadesedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas omhonom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.023:009 Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svaradedenne honom intet.023:010 Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagadehonom häftigt.023:011 Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt ochbegabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysandeklädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.023:012 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra;Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
023:013 Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarnaoch folket023:014 och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt atthan förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställtrannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till någotav det som I anklagen honom för.023:015 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänthonom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjortnågot som förtjänar döden.023:016 Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»023:018 Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv ossBarabbas lös.»023:019 (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ettupplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)023:020 Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna givaJesus lös.023:021 Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»023:022 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad onthar denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till någotsom förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jaghar tuktat honom.»023:023 Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skullelåta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.023:024 Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.023:025 Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad ifängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för attmed honom skulle ske efter deras vilja.
023:026 När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon frånCyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för atthan skulle bära det efter Jesus.
023:027 Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnorsom jämrade sig och gräto över honom.023:028 Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar,gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edrabarn.023:029 Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro deofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröstsom icke hava givit di.'023:030 Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', ochtill höjderna: 'Skylen oss.'023:031 Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då skemed det torra!»
023:032 Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivastillika med honom.023:033 Och när de hade kommit till den plats som kallades»Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen,den ene på högra sidan och den andre på vänstra.023:034 Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra.Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.—023:035 Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevogäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpasig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»023:036 Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räcktehonom ättikvin023:037 och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»023:038 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne ärjudarnas konung.»
023:039 Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.» 023:040 Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom? 023:041 Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.» 023:042 Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.» 023:043 Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
023:044 Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ettmörker, som varade ända till nionde timmen,023:045 i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnademitt itu.023:046 Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händerbefaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han uppandan.023:047 Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud ochsade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»023:048 Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att sehärpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vändehem igen.023:049 Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland demockså några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
023:050 Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man, 023:051 som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike. 023:052 Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. 023:053 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd. 023:054 Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå. 023:055 Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri. 023:056 Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
024:001 Men på första veckodagen kommo de, tidigt i självadagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som dehade tillrett.024:002 Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.024:003 Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.024:004 När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodotvå man framför dem i skinande kläder.024:005 Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned motjorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levandebland de döda?024:006 Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han taladetill eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:024:007 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människorshänder och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppståigen.'»024:008 Då kommo de ihåg hans ord.024:009 Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för deelva och för alla de andra.—024:010 Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria somvar Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med democh sade detsamma till apostlarna.024:011 Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde demicke.024:012 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutadesig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick hanhem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.024:013 Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by somhette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.024:014 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.024:015 Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesussjälv och gick med dem.024:016 Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.024:017 Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra,medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.024:018 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Duär väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vaddär har skett i dessa dagar?»024:019 Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skettmed Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningaroch ord inför Gud och allt folket:024:020 huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnathonom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.024:021 Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Ochlikväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagensedan detta skedde.024:022 Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; tysedan de bittida på morgonen hade varit vid graven024:023 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de tilloch med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att hanlevde.024:024 Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven,funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom självsågo de icke.»
024:025 Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke ochtröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!024:026 Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sinhärlighet?»024:027 Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna ochuttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.024:028 När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig somom han ville gå vidare.024:029 Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lidermot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick handitin och stannade kvar hos dem.024:030 Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet ochvälsignade och bröt det och räckte åt dem.024:031 Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men dåförsvann han ur deras åsyn.
024:032 Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande ioss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna föross?»024:033 Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka tillJerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andrasom hade slutit sig till dem.024:034 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han harvisat sig för Simon.»024:035 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru hanhade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
024:036 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem ochsade till dem: »Frid vare med eder.024:037 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde attdet var en ande de sågo.024:038 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varföruppstiga tvivel i edra hjärtan?024:039 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jagsjälv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött ochben, såsom I sen mig hava.»024:040 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sinafötter.024:041 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenastförundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»024:042 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av enhonungskaka;024:043 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
024:044 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medanjag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som ärskrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»024:045 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.024:046 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skullelida och på tredje dagen uppstå från de döda,024:047 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skullepredikas bland alla folk, och först i Jerusalem.024:048 I kunnen vittna härom.024:049 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. MenI skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjdenbliven beklädda med kraft.»
024:050 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem. 024:051 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen. 024:052 Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje. 024:053 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
Evangelium enligt Johannes
001:001 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 001:002 Detta var i begynnelsen hos Gud. 001:003 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. 001:004 I det var liv, och livet var människornas ljus. 001:005 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.
001:006 En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes. 001:007 Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom. 001:008 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 001:009 Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. 001:010 I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. 001:011 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. 001:012 Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; 001:013 och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.
001:014 Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågohans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet frånsin Fader, och han var full av nåd och sanning.001:015 Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var omdenne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han är före mig; tyhan var förr än jag.'»001:016 Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd;001:017 ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen havakommit genom Jesus Kristus.001:018 Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Fadernssköte, han har kungjort vad Gud är.
001:019 Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt tillhonom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vemhan var.001:020 Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag äricke Messias.»001:021 Åter frågade de honom: »Vad är du då? Är du Elias?» Hansvarade: »Det är jag icke.»—»Är du Profeten?» Han svarade:»Nej.»001:022 Då sade de till honom: »Vem är du då? Säg oss det, så att vikunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om digsjälv?»001:023 Han svarade: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: 'Jämnenvägen för Herren', såsom profeten Esaias sade.»001:024 Och männen voro utsända ifrån fariséerna.001:025 Och de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då,om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?»001:026 Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mittibland eder står en som I icke kännen:001:027 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är värdigatt upplösa.»
001:028 Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannesdöpte.
001:029 Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: »Se, GudsLamm, som borttager världens synd!001:030 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som ärföre mig; ty han var förr än jag.'001:031 Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar förIsrael, därför är jag kommen och döper i vatten.»001:032 Och Johannes vittnade och sade: »Jag såg Anden såsom en duvasänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom.001:033 Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa ivatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Andensänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.'001:034 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är GudsSon.»
001:035 Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar.001:036 När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: »Se,Guds Lamm!»001:037 Och de två lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus.001:038 Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom,frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (detbetyder mästare) »var bor du?»001:039 Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom ochsågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom.—Detta skedde vid den tionde timmen.001:040 En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följtJesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.001:041 Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vihava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus).001:042 Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade:»Du är Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas» (det betyderdetsamma som Petrus).
001:043 Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.» 001:044 Och Filippus var från Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.
001:045 Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moseshar skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honomhava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.»001:046 Natanael sade till honom: »Kan något gott komma från Nasaret?»Filippus svarade honom: »Kom och se.»001:047 När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: »Se, denneär en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.»001:048 Natanael frågade honom: »Huru kunna du känna mig?» Jesus svaradeoch sade till honom: »Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig,där du var under fikonträdet.»001:049 Natanael svarade honom: »Rabbi, du är Guds Son, du är Israelskonung.»001:050 Jesus svarade och sade till honom: »Eftersom jag sade dig attjag såg dig under fikonträdet, tror du? Större ting än vaddetta är skall du få se.»001:051 Därefter sade han till honom: »Sannerligen, sannerligen sägerjag eder: I skolen få se himmelen öppen och Guds änglar fara uppoch fara ned över Människosonen.»
002:001 På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesumoder var där.002:002 Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.002:003 Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »Dehava intet vin.»002:004 Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännuicke kommen.»002:005 Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder,det skolen I göra.»002:006 Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sinareningar; de rymde två eller tre bat-mått var.002:007 Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fylldedem ända till brädden.002:008 Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären tillövertjänaren.» Och de gjorde så.002:009 Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; ochhan visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremottjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kalladeövertjänaren på brudgummen.002:010 och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram detgoda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, detsom är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»002:011 Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det iKana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hanslärjungar trodde på honom.
002:012 Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sinabröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.002:013 Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp tillJerusalem.002:014 Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som såldefäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.002:015 Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut urhelgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnaspenningar och stötte omkull deras bord.002:016 Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån;gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»002:017 Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan förditt hus skall förtära mig.»002:018 Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för teckenlåter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»002:019 Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, såskall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»002:020 Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel,och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»002:021 Men det var om sin kropps tempel han talade.002:022 Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungarihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och detord som Jesus hade sagt.002:023 Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommomånga till tro på hans namn, när de sågo de tecken som hangjorde.002:024 Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kändealla002:025 och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty avsig själv visste han vad i människan var.